Hur hög är febern i USA och Japan?

Jag gjorde just en högst ovetenskaplig undersökning av finalfebern i USA respektive Japan.
Jag surfade ut på den första tidning från respektive land som kom in i mitt huvud.
I Japan känner jag bara till en där jag har någon chans att förstå vad det står, engelskspråkiga Asahi Shimbun:

Asahi Shimbun

Den här artikeln var dock långt ifrån i topp. Den låg som nyhet nummer tre på sportsidan. Två nyheter kring Tokyos OS-ansökan var viktigare.

USA Today Sport

I USA blev det USA Today. Inte heller där får VM-finalen topplats. Men på sporten är matchen i alla fall placerad som tvåa, närmast efter British Open i golf.
Ingen hysterisk fotbollsfeber i något av finalländerna tydligen, alltså.

Välkommen till VM-finalen

Mediecentret i Frankfurt

Jag har varit på plats på Commerzbank Arena i drygt en timme. Men här är det kaos.
Det verkar som att arrangören inte har räknat med att media skall vara intresserat av finalen, så nätet är högst svajjigt, och platserna i mediacentret är långt ifrån att räcka till.

Min VM-finalmiddag

Lite mat har jag fått i mig, men nästan allt tog slut precis när jag hade lagt upp lite pasta på tallriken. Återigen blev middagen på matcharenan således en kulinarisk höjdpunkt.

Det har varit ett bra VM

Som uppväxt precis bredvid Ramnavallen i Borås, där Kronängs damer spelade i högsta serien på 1970- och 80-talet har jag levt med damfotboll hela livet, och har aldrig förstått det motstånd som många män har mot sporten.
Däremot har jag i perioder tyckt att det bara varit enstaka lag som har spelat riktigt publikvänlig fotboll.
Det har varit för mycket långbollar, och för lite lir. Å andra sidan finns det ett stort antal lag i herrallsvenskan som inte heller spelar underhållande.

Men i det här VM:et har något hänt. Det är inte längre enstaka lag som spelar fin fotboll. Tvärtom har det genomgående varit väldigt hög klass på spelet. Och bland de 16 lagen finns ingen blåbärsnation. Konkurrensen har helt klart blivit större.

Pia Sundhage sa till mig för någon vecka sedan att hon tyckte att det var underbart att se hur Mexiko och Colombia kom hit och försökte spela en attraktiv fotboll.
Hon sa också att hon tyckte det var fantastiskt kul att se hur Japan och Frankrike har slagit sig in i världstoppen genom att vårda ett kortpassningsspel.
Så här sa Sundhage:

”Förr klarade sig nya länder på att slå långt. Nu vågar de hålla i bollen – och det är mycket bättre för fotbollen.”

Trots att jag missade ganska många gruppspelsmatcher har jag sett väldigt mycket bra fotboll här nere. Jag tycker att Sverige spelade bra fram till och med kvartsfinalen, det var en fotboll perfekt anpassad efter spelarmaterialet.
Men de riktiga toppmatcherna hittills har varit Tyskland–Frankrike, Frankrike–England, Tyskland–Japan, USA–Brasilien och USA–Frankrike.
Förhoppningsvis har vi kvar två riktiga godbitar.

Strax rullar bilen de tolv milen mot Sinsheim. Vi hörs när jag kommit fram.

Jag ger Sawa guldbollen

Japans kapten, Homare Sawa

Senare i dag kommer det att bli en hel del utseende i bloggen. Men först fotboll på högsta nivå.
I natt offentliggjordes de tolv spelare som kan få guldbollen – alltså bli VM:s bästa spelare. Min röst faller på Japans Homare Sawa, trots att hon låg bakom Sveriges 1–0-mål i onsdags.
Sawa är en underbar lirare, och har burit sitt lag till VM-final.

Jag har för övrigt varit på USA:s träning och pressträff i dag. Så här sa Abby Wambach om Sawa på den senare:

”Sawa är en verkligt smart spelare, hon ser alltid till att vara på rätt ställe. Att som mittfältare orka ta sig fram till avslutningslägen som hon gör är fantastiskt bra. Jag har spelat i samma lag som henne, och vet hur hårt hon har kämpat för det här – och jag är otroligt lycklig för hennes skull. Hon är verkligen värd den här framgången.”

Wambach är för övrigt själv en av de tolv kandidaterna. Bland dem finns även svenskorna Lotta Schelin (given) och Caroline Seger (inte lika given).
Här är övriga åtta: Marta (Brasilien), Sonia Bompastor (Frankrike), Louisa Necib (Frankrike), Kerstin Garefrekes (Tyskland), Aya Miyama (Japan), Shinobu Ohno (Japan), Hope Solo (USA) samt Lauren Cheney (USA).

Seger missar bronsmatchen

Jag har just varit på presskonferens på spelarhotellet Maritim, som visade sig ligga bara sju–åtta minuters promenad från mitt hotell.

Både Sverige och Japan bor där, och när jag anlände höll Yuki Nagasato (känner jag defintivt igen) och Saki Kumagai (tror jag att det var), en improviserad presskonferens för tre–fyra japanska journalister.
Det riktigt strålade av lycka och glädje om japanskorna. Jag tog en bild av dem, men blev åthutad av en vakt att det var fotoförbud i lobbyn. Vågar därmed inte publicera den…

Charlotte Rohlin får ge en bild i stället. Den svenska mittbacken sa så här:

”Japanskorna är så genuina människor, de är verkligen jättetrevliga när man träffar dem – och så spelar de fantastisk fotboll. Så man gläds med dem. Samtidigt som man är otroligt besviken över vår insats.”

Presskonferens i Frankfurt

På den svenska presskonferensen förklarade lagläkaren Per Lindblom att Caroline Seger har en blödning i inre vadmuskeln (soleus) och definitivt är borta från spel i bronsmatchen, men att Lotta Schelin bör vara i spelbart skick på lördag.
Lindblom sa så här:

”Lotta är inte sämre i sin status i dag, men inte heller bättre.”

Annars handlade mycket av snacket om bronsmatch och spelsystem. Mer om det i morgondagens pappers-BT. Jag skall alldeles strax börja snickra ihop den texten.

Avresa från Frankfurt

Direkt efter presskonferensen skulle Sveriges buss rulla mot Heidelberg, där laget bor över bronsmatchen i Sinsheim på lördag. Själv bor jag kvar här i Frankfurt, det är inte längre än att det funkar att köra bil fram och tillbaka.

Till sist noterar jag att SVT:s Leif Johansson blev första man under VM att få telefon under en presskonferens. Skönt att slippa den nesan…

Dåligt med hysteri i Japan

Vad det står i de japanska tidningarna i dag, eller hur stort utrymme fotbollslandslaget Nadeshiko får har jag ingen aning om.

Men i stora tyska morgontidningen Frankfurter Allgemeine hittade jag en stor genomgång av de japanska tidningarna efter kvartsfinalen mot Tyskland.
Och sett till den är det omöjligt att prata om fotbollsfeber i Japan. Utöver volleyboll och konståkning verkar inte damidrott överhuvud taget stå så högt i kurs.
Här är utdrag ur Frankfurter Allgemeines japanska tidningsgenomgång:

Asahi Shimbun har rubriken ”Med kraft från offren” på sin text om den historiska skrällen. Men vinsten får ingen plats på förstasidan. Och för att hitta texten på sportsidorna ”behöver de japanska tjejerna ha bra syn.” För den är inklämd efter en mängd texter om baseball och sumobrottning.

Yumiuri Shimbun har huvudrubriken ”Japan slog värdlandet” på sin hemsida. Fast när man läser texten visar det sig inte handla om VM här i Tyskland. Det är i stället det japanska herrlandslaget i amerikansk fotboll som har slagit Österrike i ett annat VM…

I Mainichi Shimbun och Yomiuri går det dock att läsa om den historiska japanska segern i hyfsat stora artiklar.
Men fotbollsfeber, knappast va…

Svenska röster efter förlusten

Jag har varit nere i den mixade zonen, där media träffar spelarna, och samlat ihop röster efter matchen.

Jag hoppades även få någon japansk, men den intervju på tyska med Potsdamspelaren Yuki Nagasato som jag hörde höll så låg nivå att jag inte orkade stå kvar och lyssna.
Det var en tolk som gav Lost in Translation-vibbar. Klart är att Nagasato var lycklig, och att hon hoppas få spela VM-final.

Åter till svenskorna.
Jag missade precis Caroline Seger, men tydligen sa hon att det var hennes karriärs tuffaste beslut att välja bort matchen. Men med tanke på hur hon haltade när jag såg henne försvinna ur den mixade zonen, så var det nog ett självklart beslut.

Här är några citat:
Thomas Dennerby:

”Jag känner framför allt sorg för spelarnas skull – att de inte får spela en VM-final. Det är klart att man även känner att det hade varit kul för de hemma i tv-sofforna att få vara med om en final.
Nu får vi hitta på något roligt för att försöka hitta energi.”

Sara Thunebro:

”Det är den hårdaste smällen man varit med om. Det är i alla fall den känslan man bär på just nu.
I dag förlorade vi tillsammans, innan har vi vunnit tillsammans. Men felet var att Japan var ett mycket bättre lag i dag.”

Lotta Schelin om dagens match:

”Jag är bara besviken. Besviken för att vi förlorade, för att jag inte var med i spelet själv. Jag tycker dock inte att det var mitt fel, utan det var ju så att vi inte kom upp med laget.”

Lotta Schelin om bronsmatch mot Frankrike på lördag:

”Det är typ hela mitt lag vi möter, så det blir kul. Och jag tänker inte åka hem till Frankrike och ha förlorat den matchen.
Spelade jag i dag så spelar jag på söndag.”

Innan Schelin svarade på frågan om hon kommer att kunna spela så bjöd hon på en rejäl hostning.

Hedvig Lindahl:

”Det är skitmål – sådana mål man släpper in när spelet inte är stabilt. Är det stabilt blir det mer tydliga situationer – tydligare vad man skall göra.
Ingen är nog nöjd med den här prestationen. Samtidigt är vi stolta över vad vi har gjort i den här turneringen. Stolta, men inte nöjda.”

 

Överkörda till slut

Sitter kvar på läktaren på Commerzbank Arena. Nere på planen tränar de japanska spelare som inte spelade i dag. Och de svenska står och pratar.

De spelar ”The Final Countdown” i högtalarna. Så dramatiskt är det kanske inte.
Men 3–1 till Japan är siffror som till slut kanske är i underkant. I min krönika i pappers-BT i morgon sågar jag Hedvig Lindahl, som gjorde ett par matchavgörande tabbar.
Den största tavlan var helt klart den missade utboxning som gav Homare Sawa öppet mål till 2–1.

Men Japans Nadeshiko hade nog gjort mål förr eller senare ändå. Japanskorna var helt enkelt bäst.
Nu skall jag ner i den mixade zonen och samla lite kommentarer. Vi hörs.

Fördel Japan efter 45 minuter

Det står 1–1 i halvtid, men det har blivit Japans match.
Japanskorna sätter press på Sverige, och efter 1–1-målet i minut 19 har det svenska passningsspelet klickat rejält.

Annars började det bra. Josefine Öqvist bröt en passning från Homare Sawa, och smällde in svenskt 1–0 i minut 10.
Sedan kändes det som att vi hade bra koll på läget. Men efter att Japan kvitterat på sitt första anfall så har vi alltså tappat kontrollen.

Halvlekens lirare är utom tvekan Japans högerytter Shinobu Ohno (till vardags i Duisburg) som är otäckt kvick och teknisk och hon har gjort Sara Thunebro:s hemmamatch i Frankfurt högst otrevlig så här långt.

Seger ut – Hammarström in

Uppställning inför matchen

På uppvärmningen slog Sveriges lagkapten Caroline Seger upp en skada så illa att hon inte kan spela.
Med Nilla Fischer avstängd blev det Marie Hammarström som fick chansen att göra VM-debut från start. Därmed får vi in en väldigt bra vänsterfot i laget. Men vi blir även av med viktig rutin.
Strax avspark…

Internetuppkopplingen här på läktaren är högst opålitlig, så vi får se när vi hörs igen.

Sundhage i final – kommer Sverige efter?

Så var det klart, USA vann med 3–1 och spelar final här i Frankfurt på söndag.
Här i trakten har de haft en stor militärflygplats, och de har mängder av supportrar i närheten.
Vilka som än står för motståndet lär Pia Sundhage:s lag spela på hemmaplan i finalen.

Mindre än en timma till avspark i Sveriges match. Dags att gå upp på läktaren. Funkar uppkopplingen där så hörs vi snart igen.

Schelin med i laget

Den första laguppställningen kom just.
Och Lotta Schelin är som väntat med.

Det är precis samma svenska startelva som i kvartsfinalen. Alltså: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Japan sitter Potsdamproffset Yuki Nagasato på bänken från start.

Mycket media på matchen

Fullt i presscentret

Det märks att vi börjar närma oss finalen.
Det är fullsatt här i presscentret i Frankfurt. Så fullsatt så att TT:s Micke Larsson alldeles nyss gav upp, och gick och satte sig på läktaren.
Det regnade in på hans plats här, så han vågade inte ställa upp datorn.

Och det är inte det enda problemet. SVT får inte internetkapaciteten att räcka till. De fick inte över sitt inslag till 17.55-sändningen.

Själv börjar jag också bli lätt orolig för kvällens översändningar. För jag kommer att tvingas skicka min text tajt på slutsignalen. Och det är långa avstånd här, så man skickar helst från läktaren.

Sverige vann på stan

På matchdagar försöker jag alltid ta en promenad genom centrala stan för att känna av stämningen.
Vid lunchtid duggregnade det i Frankfurt, och det var inte så många fotbollssupportrar som syntes på stan.
Först inga alls.

Visst såg jag massor av japaner, men de kändes antingen som högst vanliga turister – eller som finansmän eller -kvinnor på väg till Frankfurtbörsen.

Fanmeile i Frankfurt

Men till slut hittade jag ner till floden Main, och det stora fans-området, Fanmeile, där. Och då såg jag de första svenska supportrarna.
De var upptagna med att prata med ett tv-bolag, så jag ville inte störa. Men jag noterade att den före detta Dalsjöforsspelaren Alisa Jasarevic ingick i sällskapet (i mitten på bilden).

Svenska supportrar filmas

På väg ifrån Fanmeile träffade jag på ytterligare tre supportrar. Alltså åtta svenska supportrar – noll japanska. Ännu så länge leder vi.

Nu börjar USA–Frankrike. Det blir strax lite mat till den matchen.