Kategoriarkiv: VM i fotboll 2011

VM i fotboll för damer i Tyskland spelades mellan 26 juni och 17 mars 2011. Till slut vann Japan guld, med USA som tvåa. Trea kom Sverige, och fyra blev Frankrike.

Thunis slipper helst att lägga straff

Publicerad den av
Svara

Läser på Expressens hemsida att Sara Thunebro skulle vara högaktuell som straffläggare i morgon – om det blir straffavgörande.

Själv verkade hon inte så pigg på det när jag frågade henne i dag:

”Straffläggare? Nej, det tror jag inte. Jag håller mig bland åskådarna då… Men skulle jag behöva lägga en, då har jag självförtroende nog för att göra mål på den.”

Annars är ju Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin självklara skyttar. Therese Sjögran känns också som ett naturligt val, liksom trygga Sara Larsson. Resten lämnar jag till Thomas Dennerby att besluta…

Logobitombo – ett segervapen?

Publicerad den av
Svara

Kan du inte såga den där dansen tjejerna kör?
Det var en önskan från hemmaredaktionen i samband med USA-matchen i onsdags.
Jag kan förstå tanken, och jag kanske inte tycker att Logobitombo är så jättekul – egentligen.
Men något som skapar glädje och samhörighet i truppen skulle jag aldrig såga.

Bara Lotta Schelin kommer in i ett rum får hon alla att känna glädje. Det verkligen strålar om vår superstjärna. Och hennes franska dans får det att stråla om hela laget.
Dansen kan vara ett svenskt segervapen.

Här är den förresten:
http://www.youtube.com/watch?v=fhCIDe92iKQ

Historisk bragd av Sverige

Publicerad den av
Svara

Jag vet inte om jag är först med det, eller om jag är flera dagar efter. Men jag har inte sett uppgiften någonstans i svensk media.
Jag noterade i går att inget svenskt fotbollslandslag, varken herr- eller dam-, någonsin förr har tagit full poäng i ett VM-gruppspel.
Inget tidigare.

Varken silverlaget 1958, silverlaget 2003, bronslaget 1950 eller bronslaget 1991 gick genom gruppspelet utan poängförlust.
Att det här laget skulle klara av den bragden hade inte jag förväntat. Jag var inför mästerskapet orolig att vi skulle åka ut i gruppspelet.

Nu ökas förväntningarna. Som förbundskapten Thomas Dennerby sa på presskonferensen alldeles nyss:

”Om du frågar folk hemma i Sverige så tycker nog alla att vi skall vinna det här lätt. Men vi i laget och lagledningen vet att det blir väldigt tufft. Australien är ett bra lag.”

Så är det. Ett lag helt utan press på sig. Jag hoppas verkligen att våra tjejer klarar av att hantera det tryck de har på sig.

Åtta lag – fem kontinenter

Publicerad den av
Svara

I dag 18.00 drar kvartsfinalerna i gång. Det som imponerar på mig mest är att det är åtta lag – och fem kontinenter.
Europa har fyra lag medan Asien, Australien, Nordamerika och Sydamerika har var sitt.
Fotboll för tjejer har verkligen blivit en internationell angelägenhet.

Nu skall jag citera mig själv. Så här tippade jag i min krönika i torsdagens pappers-BT:

USA slår Brasilien med 2–1.
England utnyttjar att Frankrike har sin ordinarie målvakt avstängd och vinner efter förlängning.
Tyskland vinner med ett par mål mot Japan.
Hur går det då för Sverige?
Jo, jag ser framför mig att vi vinner med 2–1 efter förlängning. För det blir som sagt riktigt tufft.

Det var tips med hjärtat. Jag hoppas verkligen att det sista slår in. Men Australien verkar ha ett respektlöst, ungt lag – och jag blir bara mer och mer orolig för vår kvartsfinal. Det brukar inte passa svenska lag att vara favoriter.

England håller normalt aldrig på. Och oddsen för att de skall vinna är höga – England har inte slagit Frankrike sedan 1974.
Men nu står en svensk OS-plats på spel, och då hoppas jag att engelskorna skickar hem Frankrike. Och att fransyskornas duktiga förstamålvakt är avstängd ökar hoppet.
Skulle England vinna så är vi redan garanterade minst playoff om OS-platserna.

Nordkoreas dopning är tragisk

Publicerad den av
Svara

När man förflyttar sig som jag gjorde i går hänger man inte riktigt med i nyhetsflödet.
Jag hörde på morgonen att två nordkoreanska spelare hade åkt fast i dopningskontroll i samband med Sverigematchen.
Men jag hade inga fler detaljer.

Nu när jag vet mer tycker jag att det är tragiskt på alla sätt. Det ser ut som att den genomruttna nationens ledning har utnyttjat sina spelare för systematisk dopning.
Eftersom Nordkorea inte ens lämnade in en protest för att få en analys av B-provet för Song Jong Sun och Jong Pok Sim så erkänner de sig skyldiga.
Frågan är bara hur många fler av spelarna som har preparerats med anabola steroider. Känslan är att hela truppen snart kan vara avstängd…

Tråkigt. Men i morgon händer roligare saker. Då drar kvartsfinalerna i gång. Och känslan är att jag skall kunna se båda.
Förhoppningsvis kan det bli lite tryck på Fanmeile – den plats där de har storbilds-tv – här i Augsburg under Tysklands match mot Japan.

”Nu är man tv-stjärna”

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag hade jag som nämnts maximalt flyt i jobbet. Jag tänkte berätta om en vanlig arbetsdag på ett fotbolls-VM.
Man får sällan några långintervjuer, utan får inrikta sig på snack över fem–tio minuter. Det gäller alltså att ha en plan över vad man skall göra för artikel.

Tanken var att satsa på att göra något om Australien till morgondagens pappers-BT.
Risken fanns att jag skulle missa Sveriges pressmöte helt – men den risken kände jag mig beredd att ta. Hos Sverige skulle jag bara samla kommentarer till framtida artiklar.

Jag kände att jag gott kunde ta en stunds extra sovmorgon, för att jag tänkte att jag inte skulle ha så mycket nytta av att se Australiens uppvärmning.
Därmed kom jag bort till Ernst-Lehner-Stadion i södra Augsburg 10.15 – en halvtimma efter att Australien skulle ha inlett sin träning.

Väntan på Australien

Men alla reportrar stod kvar utanför och väntade. Australien var drygt 30 minuter försenade.

Australien anländer

Och när bussen rullade in var jag på plats. Och det var tur, för det gavs först en presskonferens med Malmö-spelaren Heather Garriock…

Heaterh Garriock redo att möta media

…och sedan också en med förbundskapten Tom Sermanni. Många hade också velat få ett snack med lagets problembarn, Lisa De Vanna – men hon pratar inte med media.
Inne på arenan vändes ganska snart kameraobjektiven från laget…

Fotografer med ryggen mot träningen

…och mot De Vanna som kylde ner sitt vänsterknä.

Lisa De Vanna

Strax efter gick alla svenska reportrar – utan jag.
Jag hade ju bestämt mig för att rikta in bevakningen på Australien, och ville gärna ha ett snack med någon av spelarna. Jag valde ut Kyah Simon – talangen som gjorde båda målen mot Norge.
Och visst fick jag sju–åtta minuter med henne. Hon var bra att prata med, och jag fick kommentarer på de områden jag ville.
Tyvärr hade jag läst på lite för dåligt, så jag hade då inte koll på att hon satte den avgörande straffen i finalen av Asiatiska mästerskapet i fjol. Så det blev förstås ingen fråga om det.
När vi var färdiga med intervjun ville australisk tv göra en kort grej med mig och Kyah. Så nu är man tv-stjärna också…

Eftersom Australien hade kommit så sent var jag rätt säker på att jag inte skulle hinna åka till Sveriges träning och göra några intervjuer där.
Men jag stack ändå till Rosenau Stadion för säkerhets skull.
Och jag hade jackpot. Spelarna var precis på väg att gå av planen när jag kom dit.

Svensk presskonferens på Rosenau-Stadion

Först tjuvlyssnade jag lite på en GP-intervju med Lotta Schelin, som sa att hon absolut inte har några problem med sina ljumskar. Sedan skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att tysk tv återigen hade valt att intervjua Sara Thunebro.

Sara Thunebro intervjuas på tyska

Att göra intervjuer på tyska har blivit Thunebros huvuduppgift på presskonferenserna. Är man Tysklandsproffs så är man.
Själv tog jag ett kort snack med Lotta Rohlin och ett längre med Linda Foppa – som lagkamrat Heather Garriock kallar Forsberg.
När jag hade snackat klart med Foppa kände jag mig grymt nöjd. Jag hade fått ut maximalt av två presskonferenser.

Risken fanns ju att jag inte skulle ha fått någon exklusiv intervju med någon Australienspelare. Och att jag ändå helt skulle ha missat den svenska presskonferensen.

Jag åkte till mediacentret på Impuls Arena och skrev ihop mina texter. Och i kväll blev det middag ihop med folket från Radiosporten, Sara Johansson från Helsingborgs Dagblad och Malin Jansson från Skånska Dagbladet på Ratkeller i Rådhuset. Det var gott och trevligt.

I morgon är det nya presskonferenser. De dagen innan match är sällan särskilt roliga. Tur att jag har min Foppa-artikel på lager…

Solsting, Kåmark?

Publicerad den av
Svara

I dag känner jag hur solen har bränt både min panna och mina armar. De är alla grisrosa.
Kanske hade Pontus Kåmark drabbats av solsting i onsdags, för det var ju bra väder då också.

Jag blev nämligen oerhört förvånad när jag nåddes av uppgifterna om hur kritisk den annars så saklige Kåmark hade varit mot det svenska laget under direktsändningen av Sverige–USA i Tv4.

Att slå USA är bra. Bland det bästa man kan göra inom damfotbollen.
Att man i perioder tvingas spela grisfotboll mot ett sådant världslag är inget konstigt. Däremot ser Kåmarks hårda uttalanden mot det svenska spelet väldigt konstiga ut.

Tv4 har ju varit kritiskt mot att svenskorna har missat för många chanser. Nu var laget effektivt – och sågades. Konstigt.
Jag har alltså inte sett sändningen. Men utifrån vad jag hört och läst skriver jag under på Robert Laul:s krönika i Aftonbladet.

Men, men. Alla har rätt att göra en dålig match – även tv-experter. Så Kåmark kommer säkert tillbaka och avslutar VM på ett bra sätt.

BT:s hjältedåd i Augsburg

Publicerad den av
Svara

BT fixade autograferna

Som jag tidigare nämnt känner jag mig som en hjälte i dag.
När alla andra svenska journalister hade lämnat Australiens träning kom en tonårstjej med gulgrön Australienjacka, och hennes farfar.

Isabella Eiselt bor i Sydney, men var på besök hos farfar i Augsburg. Nu hoppades hon få autograferna från ”The Matildas”.
Men hon vågade inte gå fram och fråga.

Då ryckte BT ut. Jag förklarade läget för Australiens presschef Mark Jensen. Och efter träningen radade sig hela Australiens trupp upp i kö för att skriva autografer till en överlycklig tonårstjej.
Och jag kände mig ganska nöjd.

5,65 miljoner tyskar såg Sverige–USA

Publicerad den av
Svara

Fantastiska 597 644 åskådare såg de 24 matcherna i gruppspelet. Det innebär ett snitt på 24 902.
Det får Sverige svårt att nå upp till i EM 2013. Det är ju bara finalarenan – Nya Nationalstadion – som tar in så många åskådare…

Och på tv här i Tyskland är siffrorna lika fantastiska. Sveriges match mot USA sågs av makalösa 5,65 miljoner tyskar på ARD1. I Sverige hade TV4 1,09 miljoner tittare på samma match.
Nu har jag inte sett siffrorna för Tyskland–Frankrike, som sannolikt var gruppspelets mest sedda match.

Men här är tittarsiffrorna fem i topp på ARD/ZDF i Tyskland i övrigt under gruppspelet:
1) Tyskland–Nigeria – 16,39 miljoner
2) Tyskland–Kanada – 15,37 miljoner
3) Brasilien–Norge – 6,23 miljoner
4) Sverige–USA – 5,65 miljoner
5) Brasilien–Australien – 5,40 miljoner

Undvik gärna benbrott, Lisa

Publicerad den av
Svara

Jag har ju redan konstaterat att jag älskar Lisa Dahlkvist.
Och det var redan innan hon sa så här om vad hon kände när Sverige fick straff:

”Jag kände att det här är lugnt. Och så tänkte jag att är det någon som skall lägga straffen så är det jag.”

Och det var innan hon sa att:

”Jag kan bryta ett ben för att vinna.”

Det där sista hörde jag inte själv, för jag stannade inte hela tiden och lyssnade på henne vid gårdagens presskonferens.
Men det där med benbrott känns väldigt onödigt. Som jag ser det behöver det svenska landslaget helt klart Lisas vinnarskalle även i framtiden.

Min dragbild i BT

Som jag redan berättat var inte Scanpix med på gårdagens presskonferens.
Då tänkte jag att jag får väl knäppa en bild på Lisa, så vi har en aktuell. Fast jag hade ju inte räknat med att den skulle bli så stor…
Kul att kunna extraknäcka som fotograf ibland också.

Bra dag i Augsburg

Publicerad den av
Svara

Det har gått ett dygn sedan senaste blogginlägget, och det finns en hel del att skriva om.
Jag kan berätta att Scanpixfotograf Ekströmer fick upp låset till bilen och var i Augsburg 20.30 – vilket faktistk var 45 minuter tidigare än jag. Även Aftonbladet kom fram.

Själv var jag trött och tog det lugnt. Fast inte hela tiden. Den liftare jag hade med mig skrattade när jag beklagade mig över att behöva bromsa ner till 150 km/h på en sträcka.

Det var väl ok, men jag bromsades betydligt mer av ett 45 minuter långt skyfall med hagel och åska. Trots att jag hade högsta hastighet på vindrutetorkarna såg man knappt något – och så lät det som att det låg tre trumslagare på taket.
Men jag kom fram, och kunde sova ganska länge i morse.

Arbetsmässigt har det här varit en väldigt bra dag. Jag prioriterade annorlunda än övriga svenska reportrar, och tycker att jag har fått full utdelning.
Dessutom känner jag mig som en hjälte.

Mer om det om en stund. Först skall jag lämna några texter till pappers-BT.

Örebro SK är oslagbart

Publicerad den av
Svara

Svarta handskar

När jag lyfte ur alla sladdar ur min datorväska i samband med VM-premiären i Leverkusen började jag skratta för mig själv.
I botten låg de handskar som jag brukar ha liggade i väskan för kyliga matchdagar under vår och vinter.
Men i 35 graders värme kändes det inte som att handskarna skulle behövas på resan.
Men i söndags och måndags var det verkligen inte långt ifrån att jag hade behövt plocka fram dem…

Världens bästa reklampenna?

Annars har man med sig många prylar ner till VM. Den viktigaste är nog min ÖSK-penna.
Jag fick den vid Örebro SK–Elfsborg 2009, och den har varit med i över två år. På den allsvenska upptaktsträffen 2010 fick jag ytterligare två ÖSK-pennor – så nu har jag tre.
Och faktum är att jag aldrig förr har upplevt så bra reklampennor. Det går minst 100 BT-pennor på en ÖSK-penna. Och sannolikt 200 Elfsborgspennor…
Även kollega David Axelsson hyllar sin ÖSK-penna.Men han fick stå till svars för sin utrustning när han använde den i samband med en intervju med Magnus Haglund på Haglunds kontor…

Nu är det dags att köra söderut. 65 mil på autobahn väntar, och jag kommer för en gångs skull ha sällskap i bilen. Fredrik från http://www.damfotboll.com skall åka med. I och med resan, och att jag lär vara i behov av sömn när jag väl är framme så blir det inte något mer bloggande innan i morgon. Då tränar både Sverige och Australien på förmiddagen. Vi hörs.

Biltrubbel bland journalisterna

Publicerad den av
Svara

Det blev lite dramatik bland oss reportrar i Braunschweig i morse.
Först fick Aftonbladet punktering på sin bil. Deras trio fick därmed lifta med BT-bilen till pressmötet i Wolfsburg i förmiddags.
Sedan var det Scanpix fotograf Jonas Ekströmer:s tur att att ha otur. Hans bil gick i baklås, med nyckel och kameror inlåsta i bagageutrymmet.

Det blev ingen pressträff för Ekströmer, utan han fick ta bilen till reparatören för lagning. Fast i skrivande stund har inte bärgaren kommit. Och i eftermiddag skall vi ju alla ta oss 65 mil söderut, till Augsburg. Och då är fräscha bilar en förutsättning.

Det verkar nästan vara något smittsamt bland bilarna. Men ännu så länge funkar i alla fall BT-bilen. Peppar, peppar…

Martas åtråvärda tröja

Publicerad den av
Svara

Efter matchen Brasilien–Norge försökte mer eller mindre varenda norsk spelare byta till sig Martas tröja.
Tji fick de.
Brasiliens spelare får nämligen inte byta tröjor.

”Alla vill ha min tröja, men förbundet har inte råd med tröjbyten,” sa Marta enligt Braunschweiger Zeitung.

Ur tidningen Bild

Sveriges spelare har fått godkänt att byta tröjor i årets VM. Fast det har man ju inte mycket för när inte motståndarna släpper sina tröjor.
Josefine Öqvist var kreativ i frågan, och bytte med en tysk supporter efter Nordkoreamatchen. Bytet har för övrigt blivit en grej både i tyska tidningar och i tv.……

USA fick däremot byta tröjor. I går såg jag hur de före detta lagkamraterna i Göteborg, Hope Solo och Lotta Schelin kramades, kastade slängkyssar och bytta matchtröjor framför oss journalister i den mixade zonen.
Aftonbladets utsände skojade med Solo och sa att:

”Här försöker jag skapa en scen av psykningar och hat och så är ni så gulliga mot varandra…”

Vilken kväll för svensk damfotboll

Publicerad den av
Svara

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.