
Lotta Schelin
I går lyssnade jag på Lotta Schelin, och hennes utmärkta Sommar i P1. Missade du programmet så finns det här. Det är absolut värt en lyssning.
Jag reagerade dock på hur hon resonerade kring synen på damidrott i allmänhet, och på damfotboll i synnerhet.
Även om Schelin har rätt i mycket, så jag tycker att hon är snett ute på ett antal viktiga punkter.
Först några synpunkter på hennes utläggning kring könsfördelningen på tidningarnas sportsidor. Jag håller med om att det finns mycket att göra där.
Men. När Schelin jämför antal bilder på män och kvinnor på sportsidorna, och kommenterar med…
”Det är skrämmande ibland när jämlikhet och jämställdhet sägs vara en grundpelare i vårt samhälle.”
…då missar hon något viktigt.
Tidningarnas uppgift är inte i första hand att ha 50 procent artiklar och bilder om män, och 50 procent om kvinnor, på sportsidorna.
Tidningarna är vinstdrivande företag, som skall till 100 procent erbjuda det läsarna vill ha. Och hade det varit så enkelt att män bara ville läsa om män, och alla kvinnor ville läsa om kvinnor, då hade 50–50-uppdelningen varit relevant.
Men tyvärr för Schelin så är både manliga och kvinnliga läsare väldigt mycket mer intresserade av herr- än av damfotboll. Väldigt mycket mer.
Det kan man enkelt konstatera genom att exempelvis jämföra publiksiffrorna i herr- och damallsvenskan.
Och jag vet inte hur många fotbollstjejer jag hört säga att de inte tycker om att se på damfotboll, för att den håller så mycket lägre klass än herrvarianten.
Då var vi hastigt och lustigt inne på synen på damfotboll.
Och visst, jag förstår att det är väldigt jobbigt att hålla på att försvara sin sport mot en massa skit. För damfotbollen får verkligen hysteriskt mycket orättvis kritik.
Och på den nivå Schelin utövar damfotboll är den inte dålig. Inte alls.
Men jag tycker att Schelin, och många med henne, sticker ner huvudet i marken. Hon låter häcklarna omöjliggöra den högst relevanta debatten om hur man bäst utvecklar damfotbollen.
Debatten om hur man gör för att locka fler åskådare.
Om hur man kan gå tillväga för att göra damfotboll till en mer attraktiv produkt.
Hon konstaterar i sin slutkläm i ämnet att damfotbollen inte är identisk med herrfotbollen. Och innan dess har hon också sagt att:
”Jag vill bara utöva den sport jag älskar, och göra det efter mina förutsättningar – inte männens.”
Som jag ser det bygger båda uttalandena på ett feltänk.
För damfotbollen är ju identisk med herrfotbollen. Det finns inga skillnader i regler eller material. Eftersom alla fotbollsregler är gjorda av män, för män, så tvingas Lotta Schelin som det är nu att helt och hållet spela fotboll efter männens förutsättningar – inte efter sina egna.
Under OS-finalen twittrade landslagstjejen i handboll, Angelica Wallén så här:
”Undra hur damhandbollen hade sett ut om vi, precis som damfotbollen spelade med samma bollstorlek som herrarna!”
Jag frågade om hon hade velat testa herrboll, eller om hon var nöjd med att spela med en mindre bollstorlek än männen. Hon svarade så här:
”Nej nej ingen herrboll! Då hade det inte blivit många skott på mål från mig.”
Genom att spela med mindre boll har damhandbollen blivit mer attraktiv för publiken eftersom tjejerna kan skjuta bättre. Och Wallén verkar i alla fall nöjd med att reglerna har anpassats efter kvinnors fysiska förutsättningar.
Lotta Schelin slår däremot bort förändringar av exempelvis bollstorlek inom damfotbollen med det här uttalandet:
”Varför skall vi göra förändringar för att få ett mer liknande spel det herrarna utövar?”
Jag tycker att hon formulerar helt fel fråga. Glöm herrfotbollen, och försök i stället hitta svaret på frågan om hur damfotbollen kan bli så attraktiv att den lockar storpublik även mellan mästerskapen.
För det är damfotbollens viktigaste fråga för tillfället.
Jag säger inte att jag har alla svar, men jag tycker inte att man skall kväva diskussionen, utan låta den föras. För jag är helt övertygad om att damfotbollen hade sett annorlunda ut än vad den gör i dag, om den hade skapats av kvinnor.
Jag har för övrigt varit inne på ämnet tidigare, i det här inlägget. Och snuddat vid det i det här.