Tråkigt resultat för VM

108 minuter in i matchen Tyskland–Japan dog stora delar av det här mästerskapet.
Då gjorde Karina Maruyama 1–0 till Japan – och drygt åtta minuter senare var Tyskland utslaget. Jag var på Stadmarkt i Augsburg, där de visar matcherna på storbildsskärm. Stämningen var spänd inför Maruyamas mål. Efter det var det riktigt tung stämning.

Deppigt i Augsburg

Tyskarna som så här långt arrangerat ett VM som gått utanpå alla tidigare VM hade definitivt behövt vara kvar för att hålla uppe hypen under resten av turneringen.
Förbundskapten Silvia Neid, som varit spelare och ledare för landslaget de senaste 29 åren satt nyss med i tv-kanalen ZDF:s studio.
Hon var förstås bedrövad, men konstaterade att Japan på kort tid blivit ett väldigt bra lag.
En tårögd Lena Goessling, hemmaspelare i Wolfsburg, ställde just upp för en intervju i tv-kanalen ZDF. Hon sa bland annat att:

”Jag och de andra spelarna är väldigt ledsna. Vi hade planerat för en vecka till i VM.
Vi satte inte våra chanser, medan Japan gjorde mål på sin enda i förlängningen – och då hamnade vi i ett jobbigt läge.”

Japans förbundskapten pratar om en stor seger, och att det starka försvaret och det hårda arbetet gav segern.
Nu sitter målvakten Nadine Angerer i ZDF:s studio. Hon pratar om en surrealistisk upplevelse.

”Japanskorna gjorde det bra. De spelade bra taktiskt mot oss, och kämpade bra.
De räddade ett par bollar på mållinjen, och när chansen kom gjorde de mål.
Men då trodde jag att vi skulle vända. Vi har många spelare som kan göra viktiga mål.
När det gäller OS får vi hålla på Australien nu.”

Så är det. För Sverige är det här bra. Dels väntar Japan i semifinal på onsdag om vi vinner.
Dels är vi klara för OS om vi vinner mot Australien i morgon. Och då missar Tyskland London-OS. Det vore tidernas sensation inom damfotbollen.

Men jag skriver om vi vinner. För båda dagens matcher har vunnits av grupptvåorna. Håller den trenden i sig så kommer USA och Australien ta sig vidare till semifinal i morgon.
Och med tanke på att Australien vann Asiens mästerskap i fjol, och att Japan inte ens kom till final så skall vi nog ytterligare öka respekten för ”The Matildas”.

Vi står inför en riktig rysare. Förra gången vi var i Augsburg hade vi tyskarnas stöd. Det kan vi inte räkna med den här gången…

Illavarslande också att jag tippat fel segrare i båda de semifinaler som spelats hittills. Hoppas verkligen att mina tips slår in i morgon.

Att Frankrike till slut vann mot England var en seger för fotbollen. Fransyskorna spelar ett snyggt spel byggt på bollinnehav, och har skickliga spelare i bland annat Sonia Bompastor, Louisa Necib och Camille Abily. Fransyskorna är ett välkommet inslag i världsfotbollen.
I morgon avgörs vilket lag av Brasilien och USA som kommer att möta Frankrike i Mönchengladbach på onsdag.

Usel brittisk bevakning

Fotboll är på frammarsch bland tjejerna i England.
Sportsligt.
Men intressemässigt har öriket lång bit att vandra.
Just England är ett av få länder som inte har tv-sänt matcherna i gruppspelet.

Nu 18.00 sänder dock BBC sin första VM-match, kvartsfinalen mot Frankrike.
Och tydligen börjar VM få lite utrymme även i de brittiska tidningarna.

Det är på tiden. För inför mästerskapet läste jag i tyska Bild att de hade pratat med en kollega på en brittisk tabloidtidning.
Denne hade skrattat åt frågan om de tänkte skriva något om VM:

”Damfotboll? Den enda kvinna vi har i vår tidning, hon är på sidan tre…”

Efter min lista över VM:s snyggaste spelare kanske jag inte har full rätt att moralisera. Men…

Jaja. Nu är det färdigbloggat för i eftermiddag. Nu står middag och två tv-matcher på schemat. Kanske kan det bli ett litet inlägg efter Tysklands match i kväll.
Annars hörs vi i morgon. Jag räknar med att vara på plats på arenan senast 11.00. Häng med i försnacket då.

Allt mer orolig för matchen

Det är mindre än ett dygn kvar till Sveriges kvartsfinal.
Det känns ganska givet att vi startar med samma lag som i premiären – med undantaget att Josefine Öqvist tar Jessica Landströms plats.
Hur går det då?
Ja, ju närmare matchen vi kommer desto mer orolig blir jag. Australien har verkligen inget att förlora. Deras förbundskapten Tom Sermanni sa så här till mig i dag:

”Vi är alltid underdogs. Och känslan är att pressen minskar på oss för varje match. Mot Norge kände vi att vi måste vinna, men nu är spelarna väldigt avslappnade.
Vi har fått bra självförtroende, och vill verkligen lämna stora avtryck här i Tyskland.”

Hur de kommer att spela vet ingen mer än Sermanni ännu så länge. Så här sa målvakten Melissa Barbieri om sitt lags taktik:

”Tom varierar både taktiken och laguppställningen. Laget kan bli offensivt, laget kan bli defensivt – vi får se.
Men i grunden har vi många tekniskt skickliga spelare, och kommer att bygga spelet på det.”

11 Lisa De Vanna

På Australiens träning deltog stjärnan Lisa De Vanna i dag. I går satt hon vid sidan. Hon lär alltså spela.

Lotta Schelin i fokus

Hos Sverige var också alla med på dagens träning.
Förbundskapten Thomas Dennerby fick frågan om han känner att hans lag kan ta revansch för den tunga förlusten mot Norge i EM-kvartsfinalen 2007.
Dennerbys svar:

”Mitt liv handlar inte om revanscher. Ibland går inte allt som man tänkt sig, men jag går inte och grämer mig över det flera år efteråt.
Däremot vill jag vinna i morgon, och skulle vi inte göra det så kommer jag att bli lika besviken som 2009.”

Jag hoppas verkligen inte att Dennerby behöver känna besvikelse i morgon. För att det vore grymt kul att få uppleva en svensk VM-semifinal i Frankfurt på onsdag.

Förvirrande lik lillasyster

Några kollegor tyckte sig ha sett Lisa Dahlkvist med en kille ute på stan i Augsburg vid tre olika tillfällen i går.
De undrade om hur mycket tid spelarna egentligen har att dra runt på stan.
I dag kom svaret.
Det visade sig vara Lisas lillasyster och hennes pojkvän som är på besök i Tyskland. Det var inte Lisa som drog runt i Augsburg.

Lisas syster - och Paul Zyra

Här är Lisas syster i samtal med Radiosportens Paul Zyra.

Kvinnor kör bättre än höns

Platser för kvinnor

Kvinnor och bilkörning har ju genom åren varit uppe på tapeten i olika forum med jämna mellanrum.
Forskning visar att kvinnor kör säkrare, och är inblandade i betydligt färre allvarliga olyckor än oss män.
Däremot står kvinnor för en mycket större andel plåtskador än män.

Kanske är det därför som tyskarna har så kallad ”Frauenparken” – alltså platser som kvinnor lätt kan köra in i.
Och de finns i varenda parkeringshus.

Ja, jag tycker att det är lite kul.
Nej, jag känner inte att det är något vi bör ta med hem till Sverige.

TILLÄGG I EFTERHAND:
Efter att ha varit ytterligare några dagar i Tyskland har jag fått berättat att Frauenparken som väl är inte alls har med körskicklighet att göra. Det handlar om att ensamma kvinnor skall få de platser som är närmast entrén, så att de slipper köra in i parkeringshusens mörkaste utrymmen.
Frauenparken är alltså inte så dumt – trots allt. Så nu känner jag att vi visst kan ta med det hem till Sverige…

Thunis slipper helst att lägga straff

Läser på Expressens hemsida att Sara Thunebro skulle vara högaktuell som straffläggare i morgon – om det blir straffavgörande.

Själv verkade hon inte så pigg på det när jag frågade henne i dag:

”Straffläggare? Nej, det tror jag inte. Jag håller mig bland åskådarna då… Men skulle jag behöva lägga en, då har jag självförtroende nog för att göra mål på den.”

Annars är ju Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin självklara skyttar. Therese Sjögran känns också som ett naturligt val, liksom trygga Sara Larsson. Resten lämnar jag till Thomas Dennerby att besluta…

Logobitombo – ett segervapen?

Kan du inte såga den där dansen tjejerna kör?
Det var en önskan från hemmaredaktionen i samband med USA-matchen i onsdags.
Jag kan förstå tanken, och jag kanske inte tycker att Logobitombo är så jättekul – egentligen.
Men något som skapar glädje och samhörighet i truppen skulle jag aldrig såga.

Bara Lotta Schelin kommer in i ett rum får hon alla att känna glädje. Det verkligen strålar om vår superstjärna. Och hennes franska dans får det att stråla om hela laget.
Dansen kan vara ett svenskt segervapen.

Här är den förresten:
http://www.youtube.com/watch?v=fhCIDe92iKQ

Historisk bragd av Sverige

Jag vet inte om jag är först med det, eller om jag är flera dagar efter. Men jag har inte sett uppgiften någonstans i svensk media.
Jag noterade i går att inget svenskt fotbollslandslag, varken herr- eller dam-, någonsin förr har tagit full poäng i ett VM-gruppspel.
Inget tidigare.

Varken silverlaget 1958, silverlaget 2003, bronslaget 1950 eller bronslaget 1991 gick genom gruppspelet utan poängförlust.
Att det här laget skulle klara av den bragden hade inte jag förväntat. Jag var inför mästerskapet orolig att vi skulle åka ut i gruppspelet.

Nu ökas förväntningarna. Som förbundskapten Thomas Dennerby sa på presskonferensen alldeles nyss:

”Om du frågar folk hemma i Sverige så tycker nog alla att vi skall vinna det här lätt. Men vi i laget och lagledningen vet att det blir väldigt tufft. Australien är ett bra lag.”

Så är det. Ett lag helt utan press på sig. Jag hoppas verkligen att våra tjejer klarar av att hantera det tryck de har på sig.

Åtta lag – fem kontinenter

I dag 18.00 drar kvartsfinalerna i gång. Det som imponerar på mig mest är att det är åtta lag – och fem kontinenter.
Europa har fyra lag medan Asien, Australien, Nordamerika och Sydamerika har var sitt.
Fotboll för tjejer har verkligen blivit en internationell angelägenhet.

Nu skall jag citera mig själv. Så här tippade jag i min krönika i torsdagens pappers-BT:

USA slår Brasilien med 2–1.
England utnyttjar att Frankrike har sin ordinarie målvakt avstängd och vinner efter förlängning.
Tyskland vinner med ett par mål mot Japan.
Hur går det då för Sverige?
Jo, jag ser framför mig att vi vinner med 2–1 efter förlängning. För det blir som sagt riktigt tufft.

Det var tips med hjärtat. Jag hoppas verkligen att det sista slår in. Men Australien verkar ha ett respektlöst, ungt lag – och jag blir bara mer och mer orolig för vår kvartsfinal. Det brukar inte passa svenska lag att vara favoriter.

England håller normalt aldrig på. Och oddsen för att de skall vinna är höga – England har inte slagit Frankrike sedan 1974.
Men nu står en svensk OS-plats på spel, och då hoppas jag att engelskorna skickar hem Frankrike. Och att fransyskornas duktiga förstamålvakt är avstängd ökar hoppet.
Skulle England vinna så är vi redan garanterade minst playoff om OS-platserna.

Nordkoreas dopning är tragisk

När man förflyttar sig som jag gjorde i går hänger man inte riktigt med i nyhetsflödet.
Jag hörde på morgonen att två nordkoreanska spelare hade åkt fast i dopningskontroll i samband med Sverigematchen.
Men jag hade inga fler detaljer.

Nu när jag vet mer tycker jag att det är tragiskt på alla sätt. Det ser ut som att den genomruttna nationens ledning har utnyttjat sina spelare för systematisk dopning.
Eftersom Nordkorea inte ens lämnade in en protest för att få en analys av B-provet för Song Jong Sun och Jong Pok Sim så erkänner de sig skyldiga.
Frågan är bara hur många fler av spelarna som har preparerats med anabola steroider. Känslan är att hela truppen snart kan vara avstängd…

Tråkigt. Men i morgon händer roligare saker. Då drar kvartsfinalerna i gång. Och känslan är att jag skall kunna se båda.
Förhoppningsvis kan det bli lite tryck på Fanmeile – den plats där de har storbilds-tv – här i Augsburg under Tysklands match mot Japan.

”Nu är man tv-stjärna”

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag hade jag som nämnts maximalt flyt i jobbet. Jag tänkte berätta om en vanlig arbetsdag på ett fotbolls-VM.
Man får sällan några långintervjuer, utan får inrikta sig på snack över fem–tio minuter. Det gäller alltså att ha en plan över vad man skall göra för artikel.

Tanken var att satsa på att göra något om Australien till morgondagens pappers-BT.
Risken fanns att jag skulle missa Sveriges pressmöte helt – men den risken kände jag mig beredd att ta. Hos Sverige skulle jag bara samla kommentarer till framtida artiklar.

Jag kände att jag gott kunde ta en stunds extra sovmorgon, för att jag tänkte att jag inte skulle ha så mycket nytta av att se Australiens uppvärmning.
Därmed kom jag bort till Ernst-Lehner-Stadion i södra Augsburg 10.15 – en halvtimma efter att Australien skulle ha inlett sin träning.

Väntan på Australien

Men alla reportrar stod kvar utanför och väntade. Australien var drygt 30 minuter försenade.

Australien anländer

Och när bussen rullade in var jag på plats. Och det var tur, för det gavs först en presskonferens med Malmö-spelaren Heather Garriock

Heaterh Garriock redo att möta media

…och sedan också en med förbundskapten Tom Sermanni. Många hade också velat få ett snack med lagets problembarn, Lisa De Vanna – men hon pratar inte med media.
Inne på arenan vändes ganska snart kameraobjektiven från laget…

Fotografer med ryggen mot träningen

…och mot De Vanna som kylde ner sitt vänsterknä.

Lisa De Vanna

Strax efter gick alla svenska reportrar – utan jag.
Jag hade ju bestämt mig för att rikta in bevakningen på Australien, och ville gärna ha ett snack med någon av spelarna. Jag valde ut Kyah Simon – talangen som gjorde båda målen mot Norge.
Och visst fick jag sju–åtta minuter med henne. Hon var bra att prata med, och jag fick kommentarer på de områden jag ville.
Tyvärr hade jag läst på lite för dåligt, så jag hade då inte koll på att hon satte den avgörande straffen i finalen av Asiatiska mästerskapet i fjol. Så det blev förstås ingen fråga om det.
När vi var färdiga med intervjun ville australisk tv göra en kort grej med mig och Kyah. Så nu är man tv-stjärna också…

Eftersom Australien hade kommit så sent var jag rätt säker på att jag inte skulle hinna åka till Sveriges träning och göra några intervjuer där.
Men jag stack ändå till Rosenau Stadion för säkerhets skull.
Och jag hade jackpot. Spelarna var precis på väg att gå av planen när jag kom dit.

Svensk presskonferens på Rosenau-Stadion

Först tjuvlyssnade jag lite på en GP-intervju med Lotta Schelin, som sa att hon absolut inte har några problem med sina ljumskar. Sedan skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att tysk tv återigen hade valt att intervjua Sara Thunebro.

Sara Thunebro intervjuas på tyska

Att göra intervjuer på tyska har blivit Thunebros huvuduppgift på presskonferenserna. Är man Tysklandsproffs så är man.
Själv tog jag ett kort snack med Lotta Rohlin och ett längre med Linda Foppa – som lagkamrat Heather Garriock kallar Forsberg.
När jag hade snackat klart med Foppa kände jag mig grymt nöjd. Jag hade fått ut maximalt av två presskonferenser.

Risken fanns ju att jag inte skulle ha fått någon exklusiv intervju med någon Australienspelare. Och att jag ändå helt skulle ha missat den svenska presskonferensen.

Jag åkte till mediacentret på Impuls Arena och skrev ihop mina texter. Och i kväll blev det middag ihop med folket från Radiosporten, Sara Johansson från Helsingborgs Dagblad och Malin Jansson från Skånska Dagbladet på Ratkeller i Rådhuset. Det var gott och trevligt.

I morgon är det nya presskonferenser. De dagen innan match är sällan särskilt roliga. Tur att jag har min Foppa-artikel på lager…

Solsting, Kåmark?

I dag känner jag hur solen har bränt både min panna och mina armar. De är alla grisrosa.
Kanske hade Pontus Kåmark drabbats av solsting i onsdags, för det var ju bra väder då också.

Jag blev nämligen oerhört förvånad när jag nåddes av uppgifterna om hur kritisk den annars så saklige Kåmark hade varit mot det svenska laget under direktsändningen av Sverige–USA i Tv4.

Att slå USA är bra. Bland det bästa man kan göra inom damfotbollen.
Att man i perioder tvingas spela grisfotboll mot ett sådant världslag är inget konstigt. Däremot ser Kåmarks hårda uttalanden mot det svenska spelet väldigt konstiga ut.

Tv4 har ju varit kritiskt mot att svenskorna har missat för många chanser. Nu var laget effektivt – och sågades. Konstigt.
Jag har alltså inte sett sändningen. Men utifrån vad jag hört och läst skriver jag under på Robert Laul:s krönika i Aftonbladet.

Men, men. Alla har rätt att göra en dålig match – även tv-experter. Så Kåmark kommer säkert tillbaka och avslutar VM på ett bra sätt.

BT:s hjältedåd i Augsburg

BT fixade autograferna

Som jag tidigare nämnt känner jag mig som en hjälte i dag.
När alla andra svenska journalister hade lämnat Australiens träning kom en tonårstjej med gulgrön Australienjacka, och hennes farfar.

Isabella Eiselt bor i Sydney, men var på besök hos farfar i Augsburg. Nu hoppades hon få autograferna från ”The Matildas”.
Men hon vågade inte gå fram och fråga.

Då ryckte BT ut. Jag förklarade läget för Australiens presschef Mark Jensen. Och efter träningen radade sig hela Australiens trupp upp i kö för att skriva autografer till en överlycklig tonårstjej.
Och jag kände mig ganska nöjd.

5,65 miljoner tyskar såg Sverige–USA

Fantastiska 597 644 åskådare såg de 24 matcherna i gruppspelet. Det innebär ett snitt på 24 902.
Det får Sverige svårt att nå upp till i EM 2013. Det är ju bara finalarenan – Nya Nationalstadion – som tar in så många åskådare…

Och på tv här i Tyskland är siffrorna lika fantastiska. Sveriges match mot USA sågs av makalösa 5,65 miljoner tyskar på ARD1. I Sverige hade TV4 1,09 miljoner tittare på samma match.
Nu har jag inte sett siffrorna för Tyskland–Frankrike, som sannolikt var gruppspelets mest sedda match.

Men här är tittarsiffrorna fem i topp på ARD/ZDF i Tyskland i övrigt under gruppspelet:
1) Tyskland–Nigeria – 16,39 miljoner
2) Tyskland–Kanada – 15,37 miljoner
3) Brasilien–Norge – 6,23 miljoner
4) Sverige–USA – 5,65 miljoner
5) Brasilien–Australien – 5,40 miljoner

Undvik gärna benbrott, Lisa

Jag har ju redan konstaterat att jag älskar Lisa Dahlkvist.
Och det var redan innan hon sa så här om vad hon kände när Sverige fick straff:

”Jag kände att det här är lugnt. Och så tänkte jag att är det någon som skall lägga straffen så är det jag.”

Och det var innan hon sa att:

”Jag kan bryta ett ben för att vinna.”

Det där sista hörde jag inte själv, för jag stannade inte hela tiden och lyssnade på henne vid gårdagens presskonferens.
Men det där med benbrott känns väldigt onödigt. Som jag ser det behöver det svenska landslaget helt klart Lisas vinnarskalle även i framtiden.

Min dragbild i BT

Som jag redan berättat var inte Scanpix med på gårdagens presskonferens.
Då tänkte jag att jag får väl knäppa en bild på Lisa, så vi har en aktuell. Fast jag hade ju inte räknat med att den skulle bli så stor…
Kul att kunna extraknäcka som fotograf ibland också.