Jag log lite för mig själv nu när jag noterade att några av de andra australiska spelarna har köpt Paninis samlarbilder från VM.
Lagets juniorer Samantha Kerr, Emily van Egmond och Caitlin Foord satt med ett album på ett av borden bredvid mig.
Men jag klandrar dem inte. Jag hade gärna själv köpt en samlarbild på mig själv – om det någon gång skulle finnas anledning att ge ut en sådan.
Under förmiddagen har Sverige tagit emot pressen i en park utanför Dorint Hotell i Augsburg.
Dennerby hänger kvar
Jag pratade mest med Thomas Dennerby, men det blev även ett bokcirkelsnack med Linda Forsberg. Hon är genomtänkt och har verkligen härlig distans till sporten.
Avresa mot Frankfurt
Efter pressträffen såg vi Sveriges buss rulla mot Frankfurt. Tjejerna var på strålande humör, de sjöng och dansade igång bussen.
Australiens buss
Samtidigt håller Australien på att packa ihop.
Själv sitter jag nu i lobbyn på Dorint och skriver. Just hälsade Australiens förbundskapten Tom Sermanni på mig. Man börjar bli igenkänd…
Vid bordet bredvid sitter ett gäng australiska spelare. Jag bytte några ord med supertalangen Caitlin Foord, som förstås är väldigt besviken i dag.
Men hon berättade att hon skall resa runt till Paris, London och Kroatien innan hon flyger hem – så att hon hoppas få lite plåster på såren.
När Marta gjorde 2–1 till Brasilien på ett offsidemål gav jag upp. Det duggade bara utanför mediacentret, och jag stack till hotellet.
På vägen hörde jag på radion att det fortfarande stod 2–1, och jag tyckte så synd om Pia Sundhage och hennes lag.
Men precis när jag satte på tv:n på hotellet hände det. Megan Rapinoe slog ett precist inlägg, och Abby Wambach nickade in 2–2. Matchuret hade tickat till den 122:a minuten – det var VM-historiens senaste mål. Och när USA hade vunnit straffarna efter imponerande skytte var jag nästan lika glad som efter Sveriges kvartsfinalseger.
USA:s seger var en seger för fotbollen. Marta är otroligt duktig, men hon har börjat filma och ägna sig åt later som damfotbollen annars är härligt fri från. Dessutom spelar många av brassorna riktigt ovårdat och fult.
På dagens presskonferens sa Thomas Dennerby så här om USA-matchen:
”Jag beundrar verkligen USA. Vilken fantastisk insats. Det är bara de som kan göra en sådan vändning.”
Så är det nog. Och nu är USA plötsligt stora guldfavoriter igen.
En morgon vid frukost på hotellet i Braunschweig var det en blond, tysk kvinna som hälsade så oerhört bekant på mig.
Jag hälsade tillbaka, samtidigt som jag funderade på om jag borde veta vem hon var.
En stund senare hamnade vi i samma hiss, återigen gav hon mig en bekant blick.
I dag såg jag henne igen. På tv.
Hon heter visst Valeska Homburg och är tysk tv-kändis. Hon leder ARD:s direktsändningar från VM.
Kan hon möjligen ha spanat in mig i mediacentret?
http://www.valeska-homburg.de/
Brasilien fick just en felaktigt dömd straff. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i situationen, där hon och Marta fajtades om en boll.
Hope Solo gjorde dock en grym räddning på Cristiane:s skott.
Men hon hade inte mycket för det.
Domaren blåste nämligen om straffen för att Solo skulle ha lämnat mållinjen. Det domslutet kändes också högst tveksamt.
Brasilien bytte straffläggare, och Marta kvitterade. Med hjälp av domaren Jacqui Melksham från Australien har plötsligt brassarna 1–1 och är i numerärt överläge.
Så var dagens texter till pappers-BT lämnade. Det blir mycket Lotta Schelin i morgon. Och det känns helt rätt, hon är verkligen Sveriges strålande stjärna. Man blir glad av att träffa henne.
Det känns också riktigt skönt att man blir kvar här en vecka till.
Däremot är inte vädret skönt längre. Det åskar och är ett riktigt skyfall utanför Impuls Arena för tillfället.
Fast det är lätt att ta. Man kan ju kika på USA–Brasilien så länge. Som det ser ut just nu får jag in ett tips till i dag. För USA har 1–0 i början av andra halvlek.
Svensk segerdans
Efter 90 minuters underbar kamp är Sverige i VM-semifinal mot Japan på onsdag.
Och vi är klara för OS 2012.
Segersiffrorna skrevs till 3–1 efter att strålande Lotta Schelin äntligen fått göra sitt första VM-mål. Schelin blev matchens lirare – och det är inget jag protesterar mot. Hon är alltid lysande.
Nu gör laget vågen under sitt ärevarv runt arenan. Och jag skall ner i katakomberna och samla citat.
Det blir en rejäl hyllning i morgondagens pappers-BT.
Jag trodde inte så mycket på det här laget inför VM. Nu har tjejerna fyra raka VM-segrar – fler än något annat svenskt landslag.
Lysande.
Nu skall vi bara vinna en av de två medaljmatcher som väntar.
Vi hörs när jag har lämnat mina texter till tidningen.
2–1 till Sverige i halvtid. Det känns som ett väldigt smickrande resultat för Australien.
Jag tyckte att de unga australiskorna såg grymt nervösa ut inför inmarschen. Flera svenska spelare såg också darriga ut, men Lotta Schelin strålade som alltid.
När matchen väl började var de första minuterna extremt nervösa från båda håll. Men Sverige hade ett gäng rutinerade spelare som vågade hålla i bollen, som Caroline Seger, Sara Larsson, Therese Sjögran och Schelin.
Och när först Schelin satte upp Sjögran till 1–0 i elfte minuten och sedan Lisa Dahlkvist snyggt nickade in 2–0 i 16:e kändes det här hur tryggt som helst.
Men lite okoncentration på en hörna i 40:e minuten gjorde att det här blev match igen. Australiens högerback Ellyse Perry fick tid på sig att lägga upp bollen på sin väster, och skottet satt snyggt i Hedvig Lindahl:s bortre hörn.
Australien har fått vittring, de har publiken med sig – och vi kommer att få kämpa extremt i värmen under minst 45 minuter till om vi vill till semifinal.
Det blir nervöst…
Vi hörs efter slutsignalen.
På gårdagens träning noterade jag hur det svenska laget tränade på att forwards och yttermittfältare skulle löpa in från kanten i ytan mellan ytterback och innerback.
Det verkar således som att spionen Calle Barrling har sett att Australien har mittbackar som antingen är långsamma, eller som gärna stöter framåt.
Inför USA-matchen såg den svenska avslutningsövningen helt annorlunda ut. Då löpte forwards in bakom ytterbackarna.
Så bli inte förvånade om Lotta Schelin och Josefine Öqvist söker sig ut mot kanterna, för att sedan löpa in mot mitten.
Svensk uppvärmning
För övrigt noterade jag nu hur svenskorna körde sina starter i skuggan, medan Australien värmde upp i solen hela tiden.
Snart dags för inmarsch. Vi hörs i halvtid.
Då är jag på plats, nästan allra högst upp under taket på Impuls Arena.
Vid min lilla promenad från mediacentret noterade jag att det är riktigt hett i solen. Riktigt hett.
Och just nu är det sol på i princip hela planen. Bara en två meter lång korridor längst ut på ena kanten har skugga.
Här uppe under taket är det däremot ganska skönt. Det fläktar lite lätt.
Jag ser några fläckar av svenska supportrar på läktarna. Jag har också sett några grupper av tyskar som målat svenska flaggan på sina kinder.
Men nu när speakern uppmanade publiken att först jubla för Sverige och sedan för Australien stod det klart – det är ”The Matildas” som har det största stödet här.
”I dag känns som julafton.”
Så uttryckte sig alldeles nyss en australisk reporter här bredvid mig.
Jag hoppas verkligen inte att Sverige tänker ge några gåvor.
Det är strax dags att gå upp på läktaren. Senast vi var i Augsburg funkade uppkopplingen alldeles utmärkt därifrån. Det innebär att det bör kunna bli några fler inlägg innan matchstart.
Så här mindre än en timma innan matchstart är det lätt att leta saker som talar för och emot sitt lag.
Just nu hittar jag bara illavarslande saker.
Som att det har varit grupptvåorna som har vunnit kvartsfinalerna hittills.
Som att det är varmt.
Som att Hedvig Lindahl har stått i vägen för bollarna, men knappast givit något säkert intryck.
Som att vi inte har en aning om hur det svenska laget agerar om de kommer i underläge.
Som att det plötsligt har öppnats makalösa möjligheter för en finalplats, med kvart mot Australien och möjlig semi mot Japan – men att Sverige brukar ha svårt ta vara på sådana möjligheter.
Som att…
Nej, nu får jag sluta. Dags att vara positiv.
Australien har ett väldigt ungt lag, och borde inte vara redo för så här stora uppgifter. Vi har mer rutin, ett starkt försvar – och så har vi Lotta Schelin.
Hon har varit fantastisk hittills i turneringen, och jag tycker med facit på hand att jag givit henne för låga betyg.
Men Lotta har sparat sina mål. Det känns som att det är ett bra läge att göra dem i dag…
Laguppställningarna kom just. Och precis som väntat spelar Sverige med samma lag som i premiären, med ett undantag.
Jessica Landström får ge plats för Josefine Öqvist. Det innebär att Nilla Fischer hamnar på bänken – trots att hon var bäst på planen senast.
Här är hela Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Linda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese Sjögran – Lotta Schelin och Josefine Öqvist.
I Australiens startelva finns som väntat både Lisa De Vanna och Heather Garriock – som har kört rehabträning i veckan.
Dessutom finns 16-åriga Caitlin Foord och 17-åriga Emily van Egmond. Och så förstås skyttedrottningen Kyah Simon.
Och nu är det bara en timme till matchstart…
Det är väldigt mycket folk här i presscentret. Varifrån alla kommer har jag inte riktigt förstått, för Australien har inte så många reportrar på plats.
Antar att det är många tyskar på plats.
Jag satt och såg tv-kanalen ZDF:s sportmagasin efter gårdagens match. Oj vad deppigt det var.
Och när en superbesviken Birgit Prinz kom och intygade att det definitivt var slutspelat så led jag med henne.
En så stor spelare skall inte behöva få ett så tråkigt slut på sin karriär.
Men, men. VM går vidare, och vi är ett av sex lag som är kvar.
När jag körde hit för en stund sedan såg jag många med gula tröjor i stan. Fast de flesta hade den mer guldgula australiska tröjan.
De svenska supportrarna var helt klart i minoritet. Vi får se hur det ser ut på läktarna om en stund.
Fast faktum är att vi inte kan räkna med tyskarnas stöd i dag. Skall Tyskland ha en chans att få spela OS måste vi ju förlora.
Välkommen till Augsburg
Oj vad mycket som står på spel för svensk fotboll här i Augsburg i dag.
Både en OS-plats och en plats mot Japan i VM-semifinal.
Och jag känner nervositeten i min mage.
Det här är ju ett superläge. Men det här är även ett läge som svenska lag historiskt sett haft svårt att förvalta.
Australien är ett jättebra lag. De släppte i princip inte till en enda målchans mot Brasilien. För det Rosana gjorde mål på var ju inte en riktig chans. Det var trolleri.
Och det är redan 26 grader här i Augsburg. En temperatur som ”The Matildas” är mycket mer vana vid att spela i än vårt svenska lag.
Jag är redo för en rysare. Är du?
En blogg om internationell damfotboll 