Thunebros pannband i fokus

Tyska tidningar om matchen

Vad skriver då de tyska tidningarna inför Sveriges semifinal?
I Bild skriver man om Sara Thunebro:s breda, vita pannband. Thunebro säger att hennes mormor (eller farmor) tycker om pannbandet eftersom det gör att Sara är lätt att se på planen…
Ansedda Frankfurter Allgemeine har ett stort reportage om Lotta Schelin, och hennes tatuering L8. De konstaterar att glada och charmiga Schelin kan bli hela VM:s älskling.
Den andra Frankfurttidningen Frankfurt Neue Press har en artikel om att Sverige är redo för en ny dans. Även där är Lotta Schelin i fokus.

Annars handlar det mest om förbundskapten Silvia Neid:s vara eller icke vara i tysk media.
Fast i går slog fotbollsförbundets bas Theo Zwanziger att man vill ha kvar Neid.

Sverige vann på stan

På matchdagar försöker jag alltid ta en promenad genom centrala stan för att känna av stämningen.
Vid lunchtid duggregnade det i Frankfurt, och det var inte så många fotbollssupportrar som syntes på stan.
Först inga alls.

Visst såg jag massor av japaner, men de kändes antingen som högst vanliga turister – eller som finansmän eller -kvinnor på väg till Frankfurtbörsen.

Fanmeile i Frankfurt

Men till slut hittade jag ner till floden Main, och det stora fans-området, Fanmeile, där. Och då såg jag de första svenska supportrarna.
De var upptagna med att prata med ett tv-bolag, så jag ville inte störa. Men jag noterade att den före detta Dalsjöforsspelaren Alisa Jasarevic ingick i sällskapet (i mitten på bilden).

Svenska supportrar filmas

På väg ifrån Fanmeile träffade jag på ytterligare tre supportrar. Alltså åtta svenska supportrar – noll japanska. Ännu så länge leder vi.

Nu börjar USA–Frankrike. Det blir strax lite mat till den matchen.

Nu håller Tyskland på USA

Tyskland är ute ur VM – då håller tyskarna på Pia Sundhage:s USA.
Det är den största tidningen här, Bild, som har haft en omröstning på sin hemsida.

Resultatet därifrån redovisades i gårdagens tidning. Det såg ut så här:
37 procent – USA
25 procent – Sverige
11 procent – Japan
7 procent – Frankrike
Och 20 procent bryr sig inte längre om VM.

Vi är alltså tvåa på listan – och kan säkert räkna in ett gott stöd från publiken i kväll.

Så här ser världslaget ut – just nu

Hur ser världslaget för VM 2011 ut? Ja, du. Själv håller jag på att jobba med mitt. Fortfarande finns det naturligtvis platser där det är flera om budet.

Jag missade ju en mängd matcher i gruppspelet, och känner inte att jag har totalkoll ännu. Men just nu lutar jag åt en 4-2-3-1-uppställning, och följande spelare:
Hope Solo (USA) – Laure Lepailleur (Frankrike), Charlotte Rohlin (Sverige), Saskia Bartusiak (Tyskland), Aya Sameshima (Japan) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Camille Abily (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).

Med det kan bli flera förändringar i världslaget efter semifinalerna. Några av de spelare som är på gränsen, och som kan komma med är högerbacken Linda Bresonik (Tyskland), vänsterbacken Sara Thunebro (Sverige), defensiva mittfältaren Lisa Dahlkvist (Sverige), offensiva mittfältaren Louisa Necib (Frankrike), forwarden Marie-Laure Delie (Frankrike) samt ett par USA-spelare till.

Har jag missat någon självklar spelare?
Kom gärna med synpunkter.

Så här blev för övrigt det officiella världslaget. (Tillagt den 18 juli)

Utelåst i Frankfurt

Som jag snuddade vid i går kväll blev jag alltså utelåst från mitt hotellrum i går eftermiddag.
Jag hade haft en sen lunch med mina kusiner – som råkade ha vägarna förbi Frankfurt – och var något sent ute för att hinna till Japans träning.

Men det kändes ändå som att det skulle få vara riktigt tät trafik för att jag skulle riskera att missa något.

Min udda hotellnyckel

Men när jag satte nyckeln i låset till mitt hotellrum var det något som inte stämde. Jag kunde vrida den 100 varv utan att något hände.
När först receptionisten och sedan en vaktmästare hade tillkallats konstaterade den senare kort att låset var ”kaputt”.

Jag var lätt stressad. Jag hade ju min dator, min ackreditering och bilnyckeln på rummet. Det fanns alltså inte en chans att kunna jobba om jag inte kom in.

Vaktmästaren gör rent efter sig

Vaktmästaren satte igång att försöka fixa problemen. Efter cirka 40 minuter var han klar. Han hade både kofot och borr till hjälp. Jag ville inte störa utan gick undan.

Först trodde jag att han hade tagit sig in med hjälp av kofoten, men vid en närmare koll på skadan vid låset blev det nog borret som löste problemen.

Totalt tappade jag cirka en timmas arbetstid. Men det löste sig faktiskt rätt bra. Jag kom nämligen till arenan tio minuter innan Japans presskonferens. Att jag missade att se de första 15 minuterna på träningen, och gick miste om lite bloggtid må vara hänt…

Välkommen till Frankfurt

Välkommen till Frankfurt

Det är här Sverige skall försöka ta sig till sin andra VM-final i fotboll för damer.
20.45 är det avspark, och jag kommer från och med nu att med jämna mellanrum ge lite info och synpunkter här i bloggen.
Det är en grå dag här i Frankfurt. Väderleksrapporten sa att det skulle regna och åska hela dagen, och regnat har det i alla fall gjort.
Men det påverkar inte matchen, för att det är tak över Commerzbank Arena.

Innan Sverige–Japan spelar USA–Frankrike klockan 18.00 i Mönchengladbach. Jag kommer att följa den matchen på tv, och kommer med synpunkter därifrån också.
Hoppas du hänger med.

Udda dag på jobbet

Det här blev en konstig dag.
Allra mest udda var att låset till mitt hotellrum gick sönder, och att jag tappade en hel timmas arbete i väntan på att vaktmästaren skulle få upp dörren.
Där försvann möjligheten till fler inlägg på bloggen i kväll. Men det finns saker att berätta om. Vi får se om jag kan sammanfatta de flesta av dem under förmiddagen i morgon.

Lotta Schelin:s förkylning ställde till det jobbmässigt också. Lotta var tänkt som huvudperson i morgondagens pappers-BT. Men jag fick köra en reservutväg där motsatsfaktorerna glädje och tsunami var i huvudrollerna. Det funkade nog.

När det gäller Schelin så såg jag inget som tyder på att hon kommer att missa matchen. Hon var lika glad som vanligt efter träningen.

Nu släckte de ner presscentret. Vi hörs i morgon.

Förstärkningar på ingång

Här nere i Tyskland har VM varit stort hela tiden. Men man förstår att det börjar hetta till hemma i Sverige också.
Kvällstidningarna hade skickat ner förstärkningar redan till kvartsfinalen.
Och TT fick ner en andra reporter i går. Dessutom noterar jag att ett par ytterligare tidningar är på väg.
Tråkigt bara att kvartsfinalen hade sämre tittarsiffror på Tv4 än gruppfinalen mot USA.
Men nog borde det väl bli minst 1,5 miljoner tittare i morgon kväll?

VM i både fotboll och cricket

Ellyse Perry, bild från International Cricket Council

Som jag berättade satt jag bredvid Australiens spelare i går när jag satt och skrev på spelarhotellet i Augsburg.
När den australiska bussen hade lämnat satt en av tjejerna kvar ensam i lobbyn.
Det visade sig vara Australiens målskytt mot Sverige, 20-åriga Ellyse Perry.
När jag googlade henne lite extra hittade jag den här historien.

Ellyse Perry är alltså inte bara landslagsspelare i fotboll. Hon debuterade i Australiens cricketlandslag redan som 16-åring – och har nu som första australier någonsin spelat VM i de båda sporterna.
För oss i Sverige låter cricket som en skitsport, men i den engelskspråkiga världen är det stort. Perry har sagt så här till tyska tidningen Bild:

”I Australien är cricket nationalsporten, den betyder lika mycket för folket som herrfotboll gör i Tyskland. Men jag vill att damfotbollen skall bli större i mitt hemland.”

I cricket blev Perry VM-fyra 2009. I fotboll blev det kvartsfinal i VM i år.

Perry saknar en riktigt stor titel på internationell nivå, hon var nämligen inte med när The Matildas vann asiatiska mästerskapen i fjol – då spelade hon cricket…

Tomhet i Tyskland

Kommer på att jag inte har berättat om reaktionerna här i Tyskland, över tyskornas oväntade sorti ur VM.
Faktum var att laget åkte ut så sent i lördags kväll att nästan inga tidningar hann med någon mer ingående rapportering i söndagstidningen.
De flesta hann faktiskt inte få med något.
Alltså kom de flesta reaktionerna i dag.

Mest högljutt reagerade Birgit Prinz pappa Stefan Prinz, som kräver förbundskapten Silvia Neid:s avgång.
Den nyheten har rullats här i Tyskland under dagen. Jag noterade på TT:s nyhetsflöde att den till slut även nådde hem till Sverige.

Annars är det mest uppmuntrande artiklar.
Tysklands största tidning, tabloiden Bild har toppat med förlusten på sin förstasida två dagar i rad. I går löd rubriken:

”Tårar, Sorg, Ute! – Men för oss förblir ni trots allt hjältinnor!”

Bildzeitungs etta på söndagen

I dag var det:

Bildzeitungs etta på måndagen

”Tårar och tequila: Våra VM-tjejers jobbiga natt.
Och nu är vi också borta från OS”

I dag kom även en hel del kritik mot Silvia Neid. Tidningen listar fem orsaker till varför Tyskland åkte ut – och fyra är Neids fel.

Süddeutsches sportetta måndag

Ansedda Süddeutsche Zeitung toppar tidningen med en bild där Celia Okoyino da Mbabi gömmer huvudet i sin tröja. Rubriken är ”Gömmer sig i rampljuset”
I tidningens sportbilaga (ovan) är den korta rubriken rakt av ”Plötslig tomhet”.
Och så verkar hela Tyskland känna.

Roadtrip nach Frankfurt

Att bevaka ett stort mästerskap är som att kliva in i en bubbla. Det som händer utanför bubblan har man dålig koll på.
För att få en liten inblick i vad omvärlden har att ge lät jag återigen radion stå på hela vägen mellan Augsburg och Frankfurt.
Jag körde kanalen B5 – Bayerns motsvarighet till P1.
Där rapporterades om färjekatastrof och landssorg i Ryssland, ekonomiska problem i Italien och tågkrasch i Indien. Plötsligt längtade jag tillbaka in i min bubbla.
Men så kom ett långt inslag om begravningen av Otto von Habsburg – mannen som föddes som kejsar-tronarvinge (heter det så?) av Österrike-Ungern, och som sedermera blev en hyllad bayersk EU-politiker.
Av kommentarerna att döma hade världen varit en bättre plats om alla levt sina liv i Otto von Habsburgs anda. Vila i frid.

Jag bytte över till kanalen Bayern3 en stund, och hamnade då i min lilla bubbla igen.
Det första jag hörde var programledaren kasta ut frågan:

”Vilka vill vi skall vinna VM nu när vi själva är ute?”

Mannen som stod för första samtalet sa att Sverige var bästa laget – och motiverade med att alla spelare ju är blonda. Inte alla väl? Och det är väl ingen avgörande faktor i fotboll?

Sedan ger programledaren mig en nyttig lektion i autobahnkunskap. Han säger i och för sig att han inte borde behöva informera i frågan, för det här får ju alla lära sig redan i körskolan. Men han avser nog inte den svenska körskolan.
Vad var det då han informerade om?

Jo, hur man agerar för att släppa fram utryckningsfordon vid olyckor.

1) Det är helt förbjudet att gå ut på vägrenen.
2) På tvåfilig väg lämnar man öppen väg i mitten. Alltså de i ytterfilen kör åt vänster, och de i innerfilen åt höger.
3) På tre– eller fyrfilig väg öppnar man luckan mellan de två yttersta filerna. Alltså de som är i ytterfilen väjer åt vänster, medan övriga packar sig åt höger.

Det var absolut bra att få lära sig. Hoppas bara jag slipper använda min nyvunna kunskap.

Sawa snackar bara japanska

Mycket media på Japans träning

Så har man kört ytterligare 35 mil mot VM-finalen, och hunnit med en japansk träning och presskonferens.
Det är lite lurigt för en svensk att jobba mot ett lag där spelarna kan engelska, men vägrar att svara på annat än japanska. Ett undantag utgjordes av alltid leende Yuki Nagasato som gav en kortare intervju på tyska. Men då var jag på fel ställe, så den missade jag.
En tolk räddade dock mitt reportage, som trots att det är gjort under tidspress känns ganska bra.

Det var långt ifrån en exklusiv intervju med storstjärnan Homare Sawa som sändes hem, men det var trots allt den typ av intervju som gick att göra med henne i dag.

Homare Sawa

Det blir således fullmatat inför semifinalen i morgondagens pappers-BT.
Och det blev en tuff arbetsdag. Först pressträff med Sverige i Augsburg i morse. Och så träning och pressträff med Japan i Frankfurt i kväll.
Däremellan förflyttning i bil. Jag återkommer strax med lite noteringar från dagens roadtrip.

Ett deppigt avsked

Jag hamnade alldeles nyss mitt i Australiens avskedskramande, där jag sitter och skriver i lobbyn på Dorint hotell.
Trots att jag är väldigt nöjd med att det var de som fick åka hem så var det nästan så att man fick en liten tår i ögat.
Det blir ju alltid lite uppslitande när några som jobbat stenhårt för ett gemensamt mål plötsligt skall ta avsked av varandra.
Det var ganska många fler än Caitlin Foord som skulle resa runt i Europa, så bussen mot Frankfurt var långt ifrån fullsatt.

Till slut blev den svenska bussen i alla fall fullsatt. Fast den hann starta utan presschefen Staffan Stjernholm.
Men bara efter några meter konstaterade de att någon saknades, och Staffan fick åka med även på nästa etapp av det här mästerskapet…