Bra dag i Augsburg

Det har gått ett dygn sedan senaste blogginlägget, och det finns en hel del att skriva om.
Jag kan berätta att Scanpixfotograf Ekströmer fick upp låset till bilen och var i Augsburg 20.30 – vilket faktistk var 45 minuter tidigare än jag. Även Aftonbladet kom fram.

Själv var jag trött och tog det lugnt. Fast inte hela tiden. Den liftare jag hade med mig skrattade när jag beklagade mig över att behöva bromsa ner till 150 km/h på en sträcka.

Det var väl ok, men jag bromsades betydligt mer av ett 45 minuter långt skyfall med hagel och åska. Trots att jag hade högsta hastighet på vindrutetorkarna såg man knappt något – och så lät det som att det låg tre trumslagare på taket.
Men jag kom fram, och kunde sova ganska länge i morse.

Arbetsmässigt har det här varit en väldigt bra dag. Jag prioriterade annorlunda än övriga svenska reportrar, och tycker att jag har fått full utdelning.
Dessutom känner jag mig som en hjälte.

Mer om det om en stund. Först skall jag lämna några texter till pappers-BT.

Örebro SK är oslagbart

Svarta handskar

När jag lyfte ur alla sladdar ur min datorväska i samband med VM-premiären i Leverkusen började jag skratta för mig själv.
I botten låg de handskar som jag brukar ha liggade i väskan för kyliga matchdagar under vår och vinter.
Men i 35 graders värme kändes det inte som att handskarna skulle behövas på resan.
Men i söndags och måndags var det verkligen inte långt ifrån att jag hade behövt plocka fram dem…

Världens bästa reklampenna?

Annars har man med sig många prylar ner till VM. Den viktigaste är nog min ÖSK-penna.
Jag fick den vid Örebro SK–Elfsborg 2009, och den har varit med i över två år. På den allsvenska upptaktsträffen 2010 fick jag ytterligare två ÖSK-pennor – så nu har jag tre.
Och faktum är att jag aldrig förr har upplevt så bra reklampennor. Det går minst 100 BT-pennor på en ÖSK-penna. Och sannolikt 200 Elfsborgspennor…
Även kollega David Axelsson hyllar sin ÖSK-penna.Men han fick stå till svars för sin utrustning när han använde den i samband med en intervju med Magnus Haglund på Haglunds kontor…

Nu är det dags att köra söderut. 65 mil på autobahn väntar, och jag kommer för en gångs skull ha sällskap i bilen. Fredrik från http://www.damfotboll.com skall åka med. I och med resan, och att jag lär vara i behov av sömn när jag väl är framme så blir det inte något mer bloggande innan i morgon. Då tränar både Sverige och Australien på förmiddagen. Vi hörs.

Biltrubbel bland journalisterna

Det blev lite dramatik bland oss reportrar i Braunschweig i morse.
Först fick Aftonbladet punktering på sin bil. Deras trio fick därmed lifta med BT-bilen till pressmötet i Wolfsburg i förmiddags.
Sedan var det Scanpix fotograf Jonas Ekströmer:s tur att att ha otur. Hans bil gick i baklås, med nyckel och kameror inlåsta i bagageutrymmet.

Det blev ingen pressträff för Ekströmer, utan han fick ta bilen till reparatören för lagning. Fast i skrivande stund har inte bärgaren kommit. Och i eftermiddag skall vi ju alla ta oss 65 mil söderut, till Augsburg. Och då är fräscha bilar en förutsättning.

Det verkar nästan vara något smittsamt bland bilarna. Men ännu så länge funkar i alla fall BT-bilen. Peppar, peppar…

Martas åtråvärda tröja

Efter matchen Brasilien–Norge försökte mer eller mindre varenda norsk spelare byta till sig Martas tröja.
Tji fick de.
Brasiliens spelare får nämligen inte byta tröjor.

”Alla vill ha min tröja, men förbundet har inte råd med tröjbyten,” sa Marta enligt Braunschweiger Zeitung.

Ur tidningen Bild

Sveriges spelare har fått godkänt att byta tröjor i årets VM. Fast det har man ju inte mycket för när inte motståndarna släpper sina tröjor.
Josefine Öqvist var kreativ i frågan, och bytte med en tysk supporter efter Nordkoreamatchen. Bytet har för övrigt blivit en grej både i tyska tidningar och i tv.……

USA fick däremot byta tröjor. I går såg jag hur de före detta lagkamraterna i Göteborg, Hope Solo och Lotta Schelin kramades, kastade slängkyssar och bytta matchtröjor framför oss journalister i den mixade zonen.
Aftonbladets utsände skojade med Solo och sa att:

”Här försöker jag skapa en scen av psykningar och hat och så är ni så gulliga mot varandra…”

Vilken kväll för svensk damfotboll

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.

Jag älskar Lisa Dahlkvist

Seger mot USA med 2–1 – det är förstås en härlig skalp. Tyvärr funkade inte nätet på läktaren här i Wolfsburg den här gången heller. Därför har jag inte kunna kommentera matchen förrän nu.

Men det blev alltså Augsburg igen. Och Australien. Det blir helt klart mycket svårare än det låter. Mycket svårare. Men jag tror att vi kan klara det.
Fast jag känner väl inte jättemycket för att köra över 60 mil söderut i morgon…

Över till betydligt trevligare saker än långa bilresor. Som Lisa Dahlkvist.
Den här stenhårda kvinnan måste man ju bara älska. Såg ni blicken innan hon slog straffen?
Så fokuserad. Så koncentrerad.

Att Hope Solo gjorde allt för att psyka Lisa hjälpte inte. Stenhårda Lisa klev fram och piskade in straffen. Stenhårt.
Så här sa Lisa till mig nere i den mixade zonen där vi i pressen möter spelarna efter matchen:

”Jag såg det som att hon var sjukt nervös som behövde göra allt det. När jag står där med bollen är det bara jag och bollen. Jag var jättefokuserad, och tänkte på hur jag skulle träffa bollen. Jag försökte koppla bort allt annat runtom.”

Sedan sa hon samma sak till ett gäng andra reportrar också. Fast hon hade lite svårt att få de amerikanska journalisterna att förstå att det var Solo som var nervös…

Efter förra matchen pratade Dahlkvist om att genrepet mot Mexiko var hennes genombryt.
Ja, hon använde verkligen ordet genombryt. Men visst är det väl så hon spelar, hon bryter sig genom motståndarlagen…

För övrigt var det Lotta Schelin som fälldes av Amy LePeilbet vid straffsituationen. Och i min värld borde LePeilbet ha fått rött kort. Men där var inte domaren överens med mig…

Sveriges andra mål gjorde matchens lirare Nilla Fischer på frispark. Och där var det tur att LePeilbet inte hade visats ut, eftersom amerikanskan kom i vägen för bollen och ändrade riktningen på Fischers skott så mycket att målvakt Solo var chanslös.

Hoppas vi får möta Brasilien

Förutsättningarna för matchen mot USA är klara: vid vinst blir det kvartsfinal mot Australien i Augsburg på söndag. Visst låter det intressant vid en första anblick?
Fast jag hävdar att kvartsfinal mot Brasilien vore mycket bättre.
Dels för att vi slår ur underläge där – och det brukar passa svenska lag. Dels för att vi då hamnar på samma semifinalhalva som England och Frankrike.

Vi behöver alltså ”bara” slå två av Brasilien, England och Frankrike för att nå finalen.
Erkänn att det låter som en mycket enklare väg mot guldet än att med stor sannolikhet ställas mot Tyskland i semifinal?
Alltså ser jag helst att vi inte vinner i kväll.

Nu skall jag gå upp och sätta mig på pressläktaren. Där funkade nätverket uselt under matchen Brasilien–Norge. Så det är långt ifrån säkert att det går att blogga därifrån. Ifall det inte funkar hörs vi efter matchen.

Till sist hela USA:s laguppställning: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetMegan Rapinoe, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Lauren CheneyAbby Wambach och Amy Rodriguez.

Ett steg närmare OS

Australien vann med 2–1. Därmed är Norge ute. Därmed är vi ett steg närmare OS i Storbritannien nästa år.
Jag tycker i princip att det är helt fel att VM gäller som OS-kval för Europa, eftersom lag från andra länder i stor utsträckning fäller avgörandet om vilka två lag som skall ha Europas platser utöver arrangören England.
Men nu är det som det är.

Och då får vi vara nöjda med att bara två konkurrenter återstår i kampen.
Tyskland kommer att kvala in – det känns solklart. Alltså måste vi längre än Frankrike. Och visst har väl England chansen i kvarten, då fransyskorna saknar sin förstamålvakt?

Nära av Rönning – klockrent av Simon

Trine Rönning satte en frispark i ribbans underkant precis ute vid krysset i 84:e minuten. Mycket närmare mål går det inte att komma.
Och så mycket närmare kvartsfinal lär inte Norge komma.

För tre minuter senare nickade i stället Kyah Simon in sitt andra mål för dagen. Australien leder med 2–1 och är väldigt nära kvartsfinal.

Och Sverige verkar ha en konkurrent färre i kampen om OS-platserna.

Öqvist från start – trots allt

Just nu kom laguppställningarna till Sverige–USA. Det visar sig att de uppgifter som Fotbollskanalen gick ut med tidigare i dag stämmer – alltså att Josefine Öqvist spelar på Jessica Landströms bekostnad.
Det tycker jag är bra.

Mindre bra är att förbundskapten Thomas Dennerby i går gjorde klart att han bara skulle göra det framtvingade bytet Caroline Seger mot Nilla Fischer. Skall vi inte lita på Dennerby?

Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos USA spelar Abby Wambach trots allt. Däremot sitter Heather O’Reilly på bänken.

Och i grupp D är det fortfarande 1–1 mellan Norge och Australien.

Två snabba mål i Leverkusen

Det är ingen tvekan om vilket lag den samlade presskåren i Wolfsburg helst vill ha till kvartsfinal av Norge och Australien.
För nyss tog Norge ledningen i matchen med 1–0 efter att målvakten Melissa Barbieri agerat svagt och låtit Elise Thorsnes få göra mål på något som inte ens var en målchans.
Då var det tyst här i presscentrat.

Direkt på avspark slog dock Australien tillbaka. Ett tveksamt norskt försvaringripande gav australiskorna chansen. Och de tog den. På ett inspel från Lisa De Vanna på vänsterkanten styrde Kyah Simon bollen snyggt i bortre med högern – 1–1.
Och det jublades rejält här i Wolfsburg.

Det är cirka 20 minuter kvar att spela. Och Norge måste göra mål för att ta kvartsfinalplatsen från Australien.
I den andra matchen leder för övrigt Brasilien med 2–0 mot Ekvatorialguinea. Brasilien kommer alltså att vinna gruppen.

Välkommen till Wolfsburg

Välkommen till Wolfsburg

Här i Wolfsburg skiner solen, och det är varmt och skönt. Dessutom håller fotbollstemperaturen på att öka rejält.

Dels för att Tysklands lag och alla medföljande journalister rullade in tidigare i dag.
Dels för att det avgörs i dag vilka två kvartsfinaler det blir från grupp C och D.
I grupp D är man i gång. Australien har inlett bäst mot Norge, som dock hade en kanonchans alldeles nyss genom Cecilie Pedersen. Australien går vidare på oavgjort, så pressen är på norskorna. Normalt håller jag på våra nordiska vänner, men nu är det OS-platser på spel också – och då är det bättre för Sverige om Australien går vidare.

Men fotbollstemperaturen här håller även på att stiga för att toppmötet i grupp C, Sverige–USA, är inom räckhåll.
Avspark är 20.45, och i går eftermiddag var 24 000 av 26 000 biljetter sålda. Så det kan bli fullsatt. Och redan tre timmar innan avspark var det folk i rörelse utanför arenan.

Fullt vid Fanshopen

Jag kommer att uppdatera bloggen här med jämna mellanrum under kvällen.
Vi hörs snart igen.

”Män är sämre på att använda hjärnan”

Som jag nämnt tidigare lyssnar jag på nyhetskanalen DLF i bilen. Vid lunchtid varje dag har de ett VM-magasin med ett par intressanta reportage.
I söndags handlade det ena om Australiens målvakt Melissa Barbieri – som mellan 2006 och 2008 spelade i en herrserie.

Barbieri vaktade målet för B-laget i Richmond FC i Australiens andraliga. Hon sa så här om erfarenheten:

”Männen är snabbare, starkare och hoppar högre. Men de är sämre på att använda hjärnan. De skjuter hårdare, och det är tufft att gå in i luftdueller med dem, men de är mycket sämre på positionsspel än vi kvinnor.”

I dag hoppas vi svenskar på att Barbieri använder sina erfarenheter från herrfotboll på rätt sätt, och håller tätt mot Norge. För då har vi en konkurrent färre i kampen om Europas två OS-platser.

Mitt val är Mitts

Återigen dags uppfylla en önskning från mina läsare. Eftersom jag har så få vore det väl dumt att inte gå de få man har till mötes. Eller?
Och som redan konstaterats så spelar utseendet roll. Här är således min fem i topp-lista när det gäller VM:s snyggaste spelare.
Högst placerar jag en 33-åring:

Heather Mitts, USA

1) Heather Mitts, USA
Bilden är hämtad från Heather Mitts egen hemsida.

Av upphovsrättsliga skäl vågar jag inte lägga in bilder på de andra spelarna, utan ni får googla dem om ni är nyfikna… Här är hur som helst nummer två till fem:

2) Marie-Laure Delie, Frankrike

3) Lene Mykjåland, Norge

4) Alex Morgan, USA

5) Kaylyn Kyle, Kanada

USA är snyggaste laget, för såväl Tobin Heath, Kelley O’Hara, Ali Krieger, Amy Rodriguez och ytterligare några amerikanska spelare är och snuddar vid listan.
Sverige då? Där håller jag helt klart Sara Thunebro högst. Hon är med på topp tio.
Andra spelare som nosade på listan är Emma Kete och Hannah Wall (Nya Zeeland), Emilie Haavi (Norge) och Laure Boulleau och Louisa Necib (Frankrike) samt Diana Matheson (Kanada).

Fast ingen spelare når upp till nivån på den colombianska tv-reporter som jag träffade efter Brasilien–Norge. Tyvärr hade hon namnskylten bak-och-fram så jag vet inte hennes namn, men sötast i Tyskland var hon tveklöst.
Det om utseende. Nu blir det full koncentration på fotboll en lång tid framåt.

Utseendet spelar roll

Utseende är viktigt i idrott. Ju bättre du gör dig på bild, desto större chans har du att få feta sponsorskontrakt, och bli ekonomiskt oberoende.
David Beckham blev tvåa i omröstningen om världens bästa fotbollsspelare två gånger, trots det var det framför allt genom sitt utseende han tjänade sina pengar. Som kvinnofavorit och modeikon var han den fotbollsspelare i världen som drog in överlägset mest pengar under en lång period.

Utseendet är allra viktigast för tjejer, och i många tyska tidningar skriver man ut om man tycker att en spelare är snygg, exempelvis ”den snygga 23-åriga mittbacken”.
Därför är jag förvånad att jag inte har hittat fler artiklar i tysk så kallad boulevardpress där spelare rankas efter sin skönhet.
Fast några har det ju blivit. Det blir det alltid i stora mästerskap.

Hamburger Morgenpost söndag 26 juni

När tidningen Hamburger Morgenpost inför VM plockade ut de snyggaste spelarna under rubriken ”Så sexigt är VM” fanns en svenska med, nämligen Lotta Schelin.
I övrigt var det tyskorna Fatmire Bajramaj och Kim Kulig samt Corine Franco (Frankrike), Hope Solo (USA), Kaylyn Kyle (Kanada), Maurine (Brasilien) och Marita Skammelsrud Lund (Norge).

Som berättat är Paninis samlarbilder alltså på väg att ta slut. Utifrån dem tog tidningen Bild ut VM:s 17 snyggaste spelare redan inför mästerskapet.
Tre var från Sverige, och två av dem är inte ens med i VM. Trion Jessica Landström, Stina Segerström och Kosovare Asllani (Sverige) fick alla högsta betyg för sitt utseende.
Övriga 14 var: Alex Morgan, Ali Krieger och Amy Rodriguez (USA), Nancy Gandarilla och Priciliana Meza (Mexiko), Kyle, Jonelle Filigno och Desiree Scott (Kanada), Ellyse Perry, Catherine Canulli och Melissa Barbieri (Australien), Bajramaj (Tyskland), Hannah Wall (Nya Zeeland) och slutligen Lindy Melissa Wiik (Norge).
En vecka in i mästerskapet har man gjort en ny lista över åtta spelare. Där platsar två svenskor: Caroline Seger och Schelin.
I övrigt är det Solo, Bajramaj, Kulig, Louisa Necib (Frankrike), Lady Andrade (Colombia) och Rosana (Brasilien).