Jubel i Wolfsburg när Tyskland vann

Tyskland slog Frankrike med 4–2 i VM:s bästa match hittills.
Arrangören här i Wolfsburg jublade extra mycket över det. I morgon kommer nämligen tyskorna hit, och på lördag spelar de kvartsfinal mot Japan på Arena Im Alleren Park.
För Frankrike väntar kvartsfinal mot England, också det på lördag.

Kvällens match var alltså riktigt, riktigt bra. Både välspelad och spännande – definitivt bästa möjliga reklam för damfotbollen.
Räkna med att det blir hyllningar i de tyska tidningarna i morgon. Räkna också med att storstjärnan Birgit Prinz blir kvar på bänken. Ersättaren Inka Grings gjorde nämligen två mål och stod för ett assist.

Ingen Göransson i morgon heller

Jag ville se Sofia Lundgren, Linda Sembrant, Antonia Göransson och Josefine Öqvist i morgondagens startelva.
Om det blir så?
Nej. Inte någon av de fyra lär få chansen.

Thomas Dennerby kör med samma lag som tidigare. Eller ja, nästan samma lag som tidigare.
Nilla Fischer får förstås gå in och ersätta avstängda Caroline Seger.
Men mer blir det inte.

Framför allt gör det ont att inte glödheta Antonia Göransson får chansen. Hon har varit riktigt bra på de träningar jag sett. Och enligt säkra uppgifter har hon skött sig även på de stängda pass där ingen journalist kommit in.
Men Göransson har inte fått en sekunds speltid hittills.

Är hatbråket en anka?

Frågan som diskuteras här nere nu är om det hat mellan Hedvig Lindahl och Therese Sjögran som Aftonbladet i går avslöjade är en tidningsanka.

Ingen av de andra reportrar som hörde och såg när Lindahl fick frågan såg några tårar. Däremot skall Hedvig ha varit rejält svettig.
I går i samband med träningen dementerade båda att de skulle hata varandra.

Eftersom jag stått över två raka svenska pressträffar har jag missat hela dramat. Men det blir spännande att se hur saken behandlas vid kvällens träning och presskonferens.
Det enda som verkar helt klart är att Sjögran i slutet av 2010 uttryckte åsikten att Sofia Lundgren skulle bli svensk förstamålvakt i VM.

Jon var inte Kim

Ur Bild, samma bild på Jon och Kim

Samlarbildsföretaget Panini var tveksamt till om de skulle göra något album inför VM.
Nu är 4,5 miljoner samlarbilder snart slut, och ett överraskat företag kommer att trycka upp minst en miljon till.

”Ärligt talat såg jag tidigare bilder på fotbollsdamer som en grej som bara barn samlade på, säger Paninis Tysklandschef Frank Zomerdijk.

Därför är det nu svårt att få tag på bilder på vissa spelare.
En spelare fanns det dock dubbla bilder på. Fotot på Kim Kyong-Hwa användes inledningsvis även för bilden på lagkamraten Jon Myong-Hwa.
Felet är nu fixat.

Rubi vill ha tyskt bröllop

Jag kan tycka att vi svenskar ibland letar Sverigekopplingar till förbannelse. Eller att vi på BT går till överdrift i jakten på Sjuhäradskopplingar.
Men frågan är om inte tyskarna är minst lika maniska.

I radiokanalen DLF:s VM-magasin i söndags kunde de glatt konstatera att Norges lag består av två döttrar till före detta Bundesligastjärnor.
Isabell Herlovsen föddes i Mönchengladbach 1988 under tiden pappa Kai Erik spelade för Borussia (1982–89).
Och Madeleine Giske föddes i Nürnberg 1987. Pappa Anders spelade i Tyskland under perioden 1983–92 för Nürnberg, Leverkusen, Nürnberg igen och slutligen för Köln.

Den 1 juli listade tidningen Bild ytterligare några Tysklandskopplingar:
* Kim Kwang-Min, förbundskapten i Nordkorea tog sin universitetsexamen i Leipzig under DDR-tiden.
* Rosana, forward i Brasilien pratar utmärkt tyska eftersom hon varit proffs i österrikiska topplaget Neulengbach.
* Rubi Sandoval, Mexiko tycker om tyska män, och vill gärna gifta sig i Tyskland.
* Charlotte Rohlin, back i Sverige, har sin storebror i Tyskland. Han är gift med en tyska.
* Både Sophie Schmidt (Kanada) och Teigen Allen (Australien) har tysk mormor. Allens bor till och med kvar i Mönchengladbach.
* Ali Krieger, back i USA, har tyska förfäder och har spelat flera säsonger i Frankfurt.
* Yuki Nagasato, forwardsstjärna i Japan, spelar för Potsdam och kämpar med att lära sig tyska.

”Jag vill sova på Ritz Carlton”

I dag avgörs de två första grupperna. Eller på många sätt är de redan avgjorda – 3,95 av de 4 kvartsfinallagen från de grupperna är ju redan klara.
Det som avgörs är vilka som kommer att mötas i vilken kvartsfinal.
Här i regionen Hannover-Braunschweig-Wolfsburg vill alla stenhårt att Tyskland skall slå Frankrike – för då kommer tyskorna att få spela sin kvartsfinal i just Wolfsburg.
Jag läser i Wolfsburgs lokaltidning Wolfsburg Allgemeine att även tyska VM-lagets högerback Linda Bresonik vill till Wolfsburg. Men hennes huvudskäl är udda:

– Jag skulle väldigt gärna vilja sova på Ritz Carlton…,” säger hon till tidningen.

Jo, Ritz Carlton var verkligen sanslöst lyxigt. Men det är ändå utsikten över poolen – se förra inlägget ”Stolt i grotesk bilstad” – som jag bär med mig. Och den var som noterats lite udda…

Tyskland och Frankrike väljer för övrigt motståndare. Grupp A spelar nämligen sina matcher 20.45. Grupp B har avspark 18.15.
I grupp B är Japan helt klart för vidare spel, och England till 95 procent.
Skulle England förlora stort mot Japan samtidigt som Mexiko vinner med ett par mål mot Nya Zeeland – då går Mexiko förbi. Men det kommer inte att hända.
Jag tror i och för sig att Japan vinner med något mål mot England. Men jag tror också att Nya Zeeland besegrar Mexiko.

Hur går det då för Bresonik? Får hon sova på Ritz Carlton?
Ja, jag tror det. Tipsen här nere är att Birgit Prinz kommer att petas på topp i det tyska laget – och då tror jag att Tyskland får fart på offensiven och besegrar Frankrike med 2–0.

Stolt i grotesk bilstad

Oj, vad stolt jag var i söndags kväll. Som jag berättade då kände jag mig väldigt trött efter att ha kört från Augsburg till Braunschweig.
Jag såg mig inte som en lämplig förare, och tog tåget till Wolfsburg. Hemåt gick det inga tåg. Det fick bli taxi.
Och under taxiresan från Im Alleren Park till hotellet gjorde jag mig själv stolt.
Jag pratade nämligen tyska hela vägen med chauffören. Ordförrådet är fortfarande i högsta grad uselt, men jag försökte i alla fall.
Och i går fortsatte jag att kämpa mig fram på tyska.

Taxiföraren tyckte för övrigt att hans Wolfsburg var en grön och vacker stad.
Jo, det finns några grönområden.
Men personligen ser jag centrala Wolfsburg som en stor enda parkeringsplats.
Och vid arenan ligger Volswagens egen stadsdel, Autostadt.
Där var jag i går för den presskonfernes som inte blev av. Det femstjärniga hotellet Ritz Carlton var verkligen lyxigt, men läget.
Se bara vyn från lobbyn, ut över hotellpoolen:

Ritz Carltons hotellpool

Tyvärr lämnade jag ju Autostadt ganska hastigt. Annars fanns det fler udda vyer att fota.

I Braunschweig visade det sig också finnas kultur att fånga med kameran.
Det trodde jag inte i söndags när jag anlände hit, för jag var inte imponerad när jag gick från mitt hotell – som låter som en glass (Mövenpick) – till centralstationen.
Ful och dödstråkig tyckte jag staden var.
Efter att ha gått runt och letat restaurant i går kväll noterar jag att staden inte är riktigt så usel som jag först trodde.
Det finns faktiskt en hel del gamla och vackra byggnader. Och ett par fina torg.
Tyvärr bryts den klassiska bebyggelsen ibland av med riktigt fula hus från 1950-, 60 eller 70-tal.

Nästa hållplats på resan blir säkert bättre. I morgon får vi veta om Sverige spelar vidare i Augsburg eller Dresden.
Jag åker gärna tillbaka till Augsburg. Det var riktigt trevligt i centrum, med genomgående vackra gamla byggnader.
Dresden har jag bara kört igenom en gång. Och då tyckte jag i och för sig också att staden verkade ha potential – så det vore inte dåligt att hamna där heller.

Bratwurst för 20 miljarder

Marta eller farta?
Efter gårdagens match mellan Brasilien och Norge inledde en norsk reporter sin intervju med förbundskapten Eli Landsem med följande fråga:

”Var det Marta eller farta som gjorde att vi förlorade?”

Lysande.
Jag tror svaret blev farta…

Thürisk rostbratwurst

Bratwurst värd miljarder.
På väg till dagens presskonferens lyssnade jag på tyska nyhetskanalen DLF – Deutschland Funk. Där noterade jag att delstaten Thüringen inte tycker att den inte får tillräckligt med tid i strålkastarljuset.
Det saknas helt enkelt affischnamn eller några bra saker att förknippa med Thüringen.
Men nu skall det ordnas.
Uppfattade jag saken rätt skulle man satsa 2 miljarder euro (närmare 20 miljarder kronor) på ny marknadsföring.
Vilket som är Thüringens nya affischnamn?
Rostbratwursten förstås.

Tyskland är kallt.
Jag hörde också en väderrapport där man konstaterade att det är kallt i Tyskland. Kanske till och med kallare än någonsin.
I juli alltså.
Temperaturen i går var den lägsta i juli sedan 1908. Det är dock oklart om mätningarna inleddes 1908 så det är lägsta temperaturen någonsin, eller om det bara är 103 år sedan tyskarna upplevde en så här skön sommar…

Ett hatbråk att älska

Jag läser med förvåning i Aftonbladet att Hedvig Lindahl fått tårar i ögonen när hon påmints om att Therese Sjögran för mer än ett halvår sedan uttryckte åsikten att Sofia Lundgren borde vakta Sveriges mål.
Och förvåningen minskar inte när jag ser delar av ett uttalande från målvakt Lindahl:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Jag tar det igen:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Skall man lyfta varandra är det knappast taktiskt att under pågående VM prata om hat inom truppen på det här sättet. Framför allt inte till en av de båda kvällstidningar som inte gör annat på pressträffarna än jagar smaskiga rubriker.
Det här gör bara skada genom att alla slitningar i gruppen kommer upp till ytan.
Långt ifrån smart av Lindahl alltså.

Sjögrans uttalande var väl inte heller taktiskt. Men det var över ett halvår till VM när hon sa det, och var och en måste ha rätt att ha en egen åsikt.
Och det är just uttalanden som Sjögrans som gör att det är så roligt att jobba med kvinnliga elitidrottare. De är oftast raka och ärliga i sin kontakt med oss i media.

Till skillnad från många manliga idrottsmän pratar tjejerna sällan i floskler, utan försöker verkligen anstränga sig att ge bra svar.
Det har varit ett rent nöje att prata med Lotta Schelin, Pia Sundhage, Annica Svensson, Lisa Dahlkvist, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och några till här nere.
Hoppas verkligen inte hatartiklarna ändrar på något i kontakten mellan landslaget och oss i media.

Här är förresten länkarna, om du inte har läst texterna:
1) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268431.ab
2) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268433.ab

Food, family and fireworks

På USA:s nationaldag fick spelarna hamburgare till lunch, och så skulle det bli en lite extra god middag.
Lagets presschef Aaron Heifetz sa:

”Du vet, det är ju träning och allt sånt – så vi kan inte hitta på vadsomhelst.”
”Men hemma är den 4 juli familj, mat och fyrverkerier. Family, food – and fireworks.”

Vissa av spelarna hade sina familjer på plats. I foajén på hotellet satt till exempel forwarden Alex Morgan och hennes pappa.
Men några fyrverkerier blir det inte i kväll.
Heifetz:

”Nej, vi fick inte ta in dem i Tyskland.”

Presschefen hyllade för övrigt Pia Sundhage på ett närmast ohämmat sätt.
Det är väl i och för sig hans jobb att stå bakom ledarna och truppen. Men så här sa han i alla fall:

”Hon är den bästa. Hon är lätt att göra med, ställer alltid upp, har tålamod – och är en bra ambassadör för fotbollen. Amerikansk media älskar att prata med henne.”

Tv-kanalen ESPN direktsänder USA:s matcher – och det är förstås båda stort och viktigt för den amerikanska damfotbollen.
Men utöver ESPN är bara tre tidningsreportrar med i Tyskland, att jämföra med ett 20-tal från Sverige.
Fast tittarsiffrorna i USA har varit bra hittills. Presschef Heifetz igen:

”Vi har haft högre siffror än Wimbledontennisen och högre än NHL-hockeyn brukar ha.”

Nära ett riktigt fiasko

Ibland har man ingen nytta av att vara ute i god tid.
Jag anlände till det fantastiska hotellet Ritz Carlton i utkanten av Volkswagens egen stadsdel i Wolfsburg, Autostadt, 45 minuter innan USA:s presskonferens skulle börja.
Trots det kom jag 25 minuter för sent – och höll på att missa Pia Sundhage. Hur det gick till?
Jo, USA hade flyttat presskonferensen till ett Best Westernhotell i Weyhausen utanför Wolfsburg.
Där var vi fyra svenska reportrar på fel ställe.

Jag har inte tagit med någon gps – det är mer spännande att köra utan – och valde att låta min Golf stå kvar bland sina VW-kompisare i Autostadt. Jag liftade med TV4, som har gps.
Vi (BT, Aftonbladet, TV4 och damfotboll.com) kom ut till hotellet 15.25 – och fick på nåder en stund med Pia.

Jag hade hoppats kunna få en pratstund med Abby Wambach om Pia också. Men att hinna snacka med några spelare var liksom inte att tänka på.
Däremot fick jag lite miljö att använda i reportaget när Tobin Heath, Alex Morgan och Morgans pappa satt i receptionen och snackade.
Så det skall nog kunna komma ut en tidning i morgon också. Men jag hann för en stund bli orolig för vad vi skulle klämma in på två sidor om USA-grejen hade spruckit…

För övrigt säger Ekvatorialguinea-stjärnan Genoveva Anonma att hennes lagkamrat Bruna hörde en visselsignal, och därför tog bollen med händerna.
Dags att börja skriva. Vi hörs.

Den store ledaren var med Nordkorea

För att hänga med i nyhetsflödet, och dessutom kanske få någon godbit som ingen annan svensk reporter har så försöker jag läsa så många tyska tidningar som möjligt här nere.
Dessutom har jag på tv-nyheter på hotellrummet, och lyssnar på nyhetsradio i bilen.

Ett måste varje dag är att läsa Bild. Det är egentligen en tidning som livnär sig på skräpnyheter, och gärna har lättklädda damer på sina sidor.
Men oj vad bra de är på att hitta kul nyheter. Och faktum är att jag är förvånad över hur seriös deras bevakning av VM har varit.
De har till exempel fyra reportrar och en fotograf som bara bevakar Tysklands lag. Dessutom har de ytterligare två reportrar och två fotografer som bevakar övriga lag.
Och de är alltså vakna.
I gårdagens tidning hade de till exempel den här grejen om att Nordkorea föll trots att den store ledaren var med ut på arenan i Augsburg:

Bild am Sonntag 3 juli 2011

Alla tyska tidningar prickar dock inte rätt. Lokaltidningen i Augsburg hade till exempel den här artikeln om att det svenska laget inte visade någon rädsla för åskan:

Ur Augsburger Allgemeine den 2 juli 2011

Oturligt nog har de bild på Charlotte Rohlin. För samma dag kunde BT och ytterligare några svenska tidningar avslöja att just Rohlin och ytterligare någon svensk spelare tvärtom hade reagerat väldigt negativt på åskvädret.
Men, men man kan inte jämt uppfatta alla situationer rätt. Totalt sett gör det väldigt mycket bra nyhetsbevakning här nere. Jag kommer under de närmaste dagarna att berätta några historier som jag snappat upp i tysk media.

Så var domarskandalen här

I alla de senaste stora mästerskapen har domarnivån i gruppspelet varit generande dålig.
Därför har det varit så kul att se det lyft som det här mästerskapet har inneburit.
I varje fall hade inneburit fram till i går…
Visst fick den sydkoreanska domare som blåste – eller snarare inte blåste så mycket under – Tyskland–Nigeria massiv kritik här nere. Men annars har det varit tyst om dåliga domarinsatser.
Men det var innan ungerska Gyoengyi Gaal såg det här, och struntade i att blåsa straff.

Hur det kan hända fattar jag inte. Man ser tydligt hur hon är på väg mot situationen, och måste se vad som händer. Och dessutom har hon tre medhjälpare kring planen som också borde ha sett årets mest självklara straffspark.
Hur spelaren Bruna tänkte är en annan intressant fråga. Svaret på den kanske jag kan få i någon tysk tidning i dag…

I den match jag såg i går kväll tycker jag också att den amerikanska domaren gjorde en rejäl tavla. För som jag ser det borde Nora Holstad Berge självklart haft frispark innan Marta:s 1–0-mål?

Fast där var vi inte överens på den svenska delen av pressläktaren. Några tyckte att Holstad Berge föll på eget grepp. Så den situationen kanske bara skall gå under vinjetten tveksamma domslut.

Pia eller konst – det är frågan

Så skönt det var att få sova ut. Kroppen var verkligen hysteriskt sliten i går kväll.
I dag står jag inför två val. Antingen åka till spelarhotellet för att försöka få ett litet snack med USA:s förbundskapten Pia Sundhage. Eller gå på konstmuseum med det svenska laget.
USA har pressträff 15.00, och Sverige har sin 15.15. Det blir tajt att hinna båda således.
Som det känns nu faller valet på Sundhage – det är ju ändå USA:s nationaldag. Men jag skall konsultera Borås i frågan om en stund.
Jag var för övrigt enda journalist som tog emot Pia när hon landade på Arlanda efter OS-guldet 2008. Då blev det en text om att hon nobbade lagets mottagning med president George Bush:

BT den 26 augusti 2008

Den grejen hakade hela mediasverige på – så det var lyckat. I dag har jag ingen lika bra arbetsvinkel. Men kanske kan en god frukost och en liten promenad i Braunschweig sätta igång kreativiteten.
Avresan mot Wolfsburg blir hur som helst vid 13.30.
Vem vet, vi kanske hörs någon gång till innan dess…