Rubi vill ha tyskt bröllop

Jag kan tycka att vi svenskar ibland letar Sverigekopplingar till förbannelse. Eller att vi på BT går till överdrift i jakten på Sjuhäradskopplingar.
Men frågan är om inte tyskarna är minst lika maniska.

I radiokanalen DLF:s VM-magasin i söndags kunde de glatt konstatera att Norges lag består av två döttrar till före detta Bundesligastjärnor.
Isabell Herlovsen föddes i Mönchengladbach 1988 under tiden pappa Kai Erik spelade för Borussia (1982–89).
Och Madeleine Giske föddes i Nürnberg 1987. Pappa Anders spelade i Tyskland under perioden 1983–92 för Nürnberg, Leverkusen, Nürnberg igen och slutligen för Köln.

Den 1 juli listade tidningen Bild ytterligare några Tysklandskopplingar:
* Kim Kwang-Min, förbundskapten i Nordkorea tog sin universitetsexamen i Leipzig under DDR-tiden.
* Rosana, forward i Brasilien pratar utmärkt tyska eftersom hon varit proffs i österrikiska topplaget Neulengbach.
* Rubi Sandoval, Mexiko tycker om tyska män, och vill gärna gifta sig i Tyskland.
* Charlotte Rohlin, back i Sverige, har sin storebror i Tyskland. Han är gift med en tyska.
* Både Sophie Schmidt (Kanada) och Teigen Allen (Australien) har tysk mormor. Allens bor till och med kvar i Mönchengladbach.
* Ali Krieger, back i USA, har tyska förfäder och har spelat flera säsonger i Frankfurt.
* Yuki Nagasato, forwardsstjärna i Japan, spelar för Potsdam och kämpar med att lära sig tyska.

”Jag vill sova på Ritz Carlton”

I dag avgörs de två första grupperna. Eller på många sätt är de redan avgjorda – 3,95 av de 4 kvartsfinallagen från de grupperna är ju redan klara.
Det som avgörs är vilka som kommer att mötas i vilken kvartsfinal.
Här i regionen Hannover-Braunschweig-Wolfsburg vill alla stenhårt att Tyskland skall slå Frankrike – för då kommer tyskorna att få spela sin kvartsfinal i just Wolfsburg.
Jag läser i Wolfsburgs lokaltidning Wolfsburg Allgemeine att även tyska VM-lagets högerback Linda Bresonik vill till Wolfsburg. Men hennes huvudskäl är udda:

– Jag skulle väldigt gärna vilja sova på Ritz Carlton…,” säger hon till tidningen.

Jo, Ritz Carlton var verkligen sanslöst lyxigt. Men det är ändå utsikten över poolen – se förra inlägget ”Stolt i grotesk bilstad” – som jag bär med mig. Och den var som noterats lite udda…

Tyskland och Frankrike väljer för övrigt motståndare. Grupp A spelar nämligen sina matcher 20.45. Grupp B har avspark 18.15.
I grupp B är Japan helt klart för vidare spel, och England till 95 procent.
Skulle England förlora stort mot Japan samtidigt som Mexiko vinner med ett par mål mot Nya Zeeland – då går Mexiko förbi. Men det kommer inte att hända.
Jag tror i och för sig att Japan vinner med något mål mot England. Men jag tror också att Nya Zeeland besegrar Mexiko.

Hur går det då för Bresonik? Får hon sova på Ritz Carlton?
Ja, jag tror det. Tipsen här nere är att Birgit Prinz kommer att petas på topp i det tyska laget – och då tror jag att Tyskland får fart på offensiven och besegrar Frankrike med 2–0.

Stolt i grotesk bilstad

Oj, vad stolt jag var i söndags kväll. Som jag berättade då kände jag mig väldigt trött efter att ha kört från Augsburg till Braunschweig.
Jag såg mig inte som en lämplig förare, och tog tåget till Wolfsburg. Hemåt gick det inga tåg. Det fick bli taxi.
Och under taxiresan från Im Alleren Park till hotellet gjorde jag mig själv stolt.
Jag pratade nämligen tyska hela vägen med chauffören. Ordförrådet är fortfarande i högsta grad uselt, men jag försökte i alla fall.
Och i går fortsatte jag att kämpa mig fram på tyska.

Taxiföraren tyckte för övrigt att hans Wolfsburg var en grön och vacker stad.
Jo, det finns några grönområden.
Men personligen ser jag centrala Wolfsburg som en stor enda parkeringsplats.
Och vid arenan ligger Volswagens egen stadsdel, Autostadt.
Där var jag i går för den presskonfernes som inte blev av. Det femstjärniga hotellet Ritz Carlton var verkligen lyxigt, men läget.
Se bara vyn från lobbyn, ut över hotellpoolen:

Ritz Carltons hotellpool

Tyvärr lämnade jag ju Autostadt ganska hastigt. Annars fanns det fler udda vyer att fota.

I Braunschweig visade det sig också finnas kultur att fånga med kameran.
Det trodde jag inte i söndags när jag anlände hit, för jag var inte imponerad när jag gick från mitt hotell – som låter som en glass (Mövenpick) – till centralstationen.
Ful och dödstråkig tyckte jag staden var.
Efter att ha gått runt och letat restaurant i går kväll noterar jag att staden inte är riktigt så usel som jag först trodde.
Det finns faktiskt en hel del gamla och vackra byggnader. Och ett par fina torg.
Tyvärr bryts den klassiska bebyggelsen ibland av med riktigt fula hus från 1950-, 60 eller 70-tal.

Nästa hållplats på resan blir säkert bättre. I morgon får vi veta om Sverige spelar vidare i Augsburg eller Dresden.
Jag åker gärna tillbaka till Augsburg. Det var riktigt trevligt i centrum, med genomgående vackra gamla byggnader.
Dresden har jag bara kört igenom en gång. Och då tyckte jag i och för sig också att staden verkade ha potential – så det vore inte dåligt att hamna där heller.

Bratwurst för 20 miljarder

Marta eller farta?
Efter gårdagens match mellan Brasilien och Norge inledde en norsk reporter sin intervju med förbundskapten Eli Landsem med följande fråga:

”Var det Marta eller farta som gjorde att vi förlorade?”

Lysande.
Jag tror svaret blev farta…

Thürisk rostbratwurst

Bratwurst värd miljarder.
På väg till dagens presskonferens lyssnade jag på tyska nyhetskanalen DLF – Deutschland Funk. Där noterade jag att delstaten Thüringen inte tycker att den inte får tillräckligt med tid i strålkastarljuset.
Det saknas helt enkelt affischnamn eller några bra saker att förknippa med Thüringen.
Men nu skall det ordnas.
Uppfattade jag saken rätt skulle man satsa 2 miljarder euro (närmare 20 miljarder kronor) på ny marknadsföring.
Vilket som är Thüringens nya affischnamn?
Rostbratwursten förstås.

Tyskland är kallt.
Jag hörde också en väderrapport där man konstaterade att det är kallt i Tyskland. Kanske till och med kallare än någonsin.
I juli alltså.
Temperaturen i går var den lägsta i juli sedan 1908. Det är dock oklart om mätningarna inleddes 1908 så det är lägsta temperaturen någonsin, eller om det bara är 103 år sedan tyskarna upplevde en så här skön sommar…

Ett hatbråk att älska

Jag läser med förvåning i Aftonbladet att Hedvig Lindahl fått tårar i ögonen när hon påmints om att Therese Sjögran för mer än ett halvår sedan uttryckte åsikten att Sofia Lundgren borde vakta Sveriges mål.
Och förvåningen minskar inte när jag ser delar av ett uttalande från målvakt Lindahl:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Jag tar det igen:

”Det viktiga när vi är i turneringen är att vi måste lyfta varandra. Även om vi egentligen hatar varandra.”

Skall man lyfta varandra är det knappast taktiskt att under pågående VM prata om hat inom truppen på det här sättet. Framför allt inte till en av de båda kvällstidningar som inte gör annat på pressträffarna än jagar smaskiga rubriker.
Det här gör bara skada genom att alla slitningar i gruppen kommer upp till ytan.
Långt ifrån smart av Lindahl alltså.

Sjögrans uttalande var väl inte heller taktiskt. Men det var över ett halvår till VM när hon sa det, och var och en måste ha rätt att ha en egen åsikt.
Och det är just uttalanden som Sjögrans som gör att det är så roligt att jobba med kvinnliga elitidrottare. De är oftast raka och ärliga i sin kontakt med oss i media.

Till skillnad från många manliga idrottsmän pratar tjejerna sällan i floskler, utan försöker verkligen anstränga sig att ge bra svar.
Det har varit ett rent nöje att prata med Lotta Schelin, Pia Sundhage, Annica Svensson, Lisa Dahlkvist, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro och några till här nere.
Hoppas verkligen inte hatartiklarna ändrar på något i kontakten mellan landslaget och oss i media.

Här är förresten länkarna, om du inte har läst texterna:
1) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268431.ab
2) http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/damvm2011/article13268433.ab

Food, family and fireworks

På USA:s nationaldag fick spelarna hamburgare till lunch, och så skulle det bli en lite extra god middag.
Lagets presschef Aaron Heifetz sa:

”Du vet, det är ju träning och allt sånt – så vi kan inte hitta på vadsomhelst.”
”Men hemma är den 4 juli familj, mat och fyrverkerier. Family, food – and fireworks.”

Vissa av spelarna hade sina familjer på plats. I foajén på hotellet satt till exempel forwarden Alex Morgan och hennes pappa.
Men några fyrverkerier blir det inte i kväll.
Heifetz:

”Nej, vi fick inte ta in dem i Tyskland.”

Presschefen hyllade för övrigt Pia Sundhage på ett närmast ohämmat sätt.
Det är väl i och för sig hans jobb att stå bakom ledarna och truppen. Men så här sa han i alla fall:

”Hon är den bästa. Hon är lätt att göra med, ställer alltid upp, har tålamod – och är en bra ambassadör för fotbollen. Amerikansk media älskar att prata med henne.”

Tv-kanalen ESPN direktsänder USA:s matcher – och det är förstås båda stort och viktigt för den amerikanska damfotbollen.
Men utöver ESPN är bara tre tidningsreportrar med i Tyskland, att jämföra med ett 20-tal från Sverige.
Fast tittarsiffrorna i USA har varit bra hittills. Presschef Heifetz igen:

”Vi har haft högre siffror än Wimbledontennisen och högre än NHL-hockeyn brukar ha.”

Nära ett riktigt fiasko

Ibland har man ingen nytta av att vara ute i god tid.
Jag anlände till det fantastiska hotellet Ritz Carlton i utkanten av Volkswagens egen stadsdel i Wolfsburg, Autostadt, 45 minuter innan USA:s presskonferens skulle börja.
Trots det kom jag 25 minuter för sent – och höll på att missa Pia Sundhage. Hur det gick till?
Jo, USA hade flyttat presskonferensen till ett Best Westernhotell i Weyhausen utanför Wolfsburg.
Där var vi fyra svenska reportrar på fel ställe.

Jag har inte tagit med någon gps – det är mer spännande att köra utan – och valde att låta min Golf stå kvar bland sina VW-kompisare i Autostadt. Jag liftade med TV4, som har gps.
Vi (BT, Aftonbladet, TV4 och damfotboll.com) kom ut till hotellet 15.25 – och fick på nåder en stund med Pia.

Jag hade hoppats kunna få en pratstund med Abby Wambach om Pia också. Men att hinna snacka med några spelare var liksom inte att tänka på.
Däremot fick jag lite miljö att använda i reportaget när Tobin Heath, Alex Morgan och Morgans pappa satt i receptionen och snackade.
Så det skall nog kunna komma ut en tidning i morgon också. Men jag hann för en stund bli orolig för vad vi skulle klämma in på två sidor om USA-grejen hade spruckit…

För övrigt säger Ekvatorialguinea-stjärnan Genoveva Anonma att hennes lagkamrat Bruna hörde en visselsignal, och därför tog bollen med händerna.
Dags att börja skriva. Vi hörs.

Den store ledaren var med Nordkorea

För att hänga med i nyhetsflödet, och dessutom kanske få någon godbit som ingen annan svensk reporter har så försöker jag läsa så många tyska tidningar som möjligt här nere.
Dessutom har jag på tv-nyheter på hotellrummet, och lyssnar på nyhetsradio i bilen.

Ett måste varje dag är att läsa Bild. Det är egentligen en tidning som livnär sig på skräpnyheter, och gärna har lättklädda damer på sina sidor.
Men oj vad bra de är på att hitta kul nyheter. Och faktum är att jag är förvånad över hur seriös deras bevakning av VM har varit.
De har till exempel fyra reportrar och en fotograf som bara bevakar Tysklands lag. Dessutom har de ytterligare två reportrar och två fotografer som bevakar övriga lag.
Och de är alltså vakna.
I gårdagens tidning hade de till exempel den här grejen om att Nordkorea föll trots att den store ledaren var med ut på arenan i Augsburg:

Bild am Sonntag 3 juli 2011

Alla tyska tidningar prickar dock inte rätt. Lokaltidningen i Augsburg hade till exempel den här artikeln om att det svenska laget inte visade någon rädsla för åskan:

Ur Augsburger Allgemeine den 2 juli 2011

Oturligt nog har de bild på Charlotte Rohlin. För samma dag kunde BT och ytterligare några svenska tidningar avslöja att just Rohlin och ytterligare någon svensk spelare tvärtom hade reagerat väldigt negativt på åskvädret.
Men, men man kan inte jämt uppfatta alla situationer rätt. Totalt sett gör det väldigt mycket bra nyhetsbevakning här nere. Jag kommer under de närmaste dagarna att berätta några historier som jag snappat upp i tysk media.

Så var domarskandalen här

I alla de senaste stora mästerskapen har domarnivån i gruppspelet varit generande dålig.
Därför har det varit så kul att se det lyft som det här mästerskapet har inneburit.
I varje fall hade inneburit fram till i går…
Visst fick den sydkoreanska domare som blåste – eller snarare inte blåste så mycket under – Tyskland–Nigeria massiv kritik här nere. Men annars har det varit tyst om dåliga domarinsatser.
Men det var innan ungerska Gyoengyi Gaal såg det här, och struntade i att blåsa straff.

Hur det kan hända fattar jag inte. Man ser tydligt hur hon är på väg mot situationen, och måste se vad som händer. Och dessutom har hon tre medhjälpare kring planen som också borde ha sett årets mest självklara straffspark.
Hur spelaren Bruna tänkte är en annan intressant fråga. Svaret på den kanske jag kan få i någon tysk tidning i dag…

I den match jag såg i går kväll tycker jag också att den amerikanska domaren gjorde en rejäl tavla. För som jag ser det borde Nora Holstad Berge självklart haft frispark innan Marta:s 1–0-mål?

Fast där var vi inte överens på den svenska delen av pressläktaren. Några tyckte att Holstad Berge föll på eget grepp. Så den situationen kanske bara skall gå under vinjetten tveksamma domslut.

Pia eller konst – det är frågan

Så skönt det var att få sova ut. Kroppen var verkligen hysteriskt sliten i går kväll.
I dag står jag inför två val. Antingen åka till spelarhotellet för att försöka få ett litet snack med USA:s förbundskapten Pia Sundhage. Eller gå på konstmuseum med det svenska laget.
USA har pressträff 15.00, och Sverige har sin 15.15. Det blir tajt att hinna båda således.
Som det känns nu faller valet på Sundhage – det är ju ändå USA:s nationaldag. Men jag skall konsultera Borås i frågan om en stund.
Jag var för övrigt enda journalist som tog emot Pia när hon landade på Arlanda efter OS-guldet 2008. Då blev det en text om att hon nobbade lagets mottagning med president George Bush:

BT den 26 augusti 2008

Den grejen hakade hela mediasverige på – så det var lyckat. I dag har jag ingen lika bra arbetsvinkel. Men kanske kan en god frukost och en liten promenad i Braunschweig sätta igång kreativiteten.
Avresan mot Wolfsburg blir hur som helst vid 13.30.
Vem vet, vi kanske hörs någon gång till innan dess…

Gäsp för Marta

Så var dagens text till tidningen lämnad. Och nu är BT:s utsände riktigt trött.
Det blev ett slags beskrivning av Marta:s match mot Norge. Och den började med en gäspning. Se bara den lilla tjejen som fick eskortera ut stjärnan på planen:

Gäsp för Marta

Efter inmarschen var Martas match allt annat än en gäspning. Utbuad, hyllad, målskytt gånger två med mer.
Själv har jag dock gäspat ett tag. Är verkligen riktigt trött nu. Skall fortast möjligt ta mig tillbaka till sängen på hotellet i Braunschweig. Den såg inbjudande ut.

En ny roadtrip genom Tyskland

Man skall hänga på dörren till hotellfrukosten. Det lärde jag mig i morse.
När jag kom 6.30 var jag helt ensam i matsalen, och den buffé som har känts lite sisådär tidigare i veckan höll plötsligt toppklass.
När jag gick vid 7-tiden var det jag och fem äldre damer som hade fått en utmärkt start på dagen.
En kvart senare startade min vita Golf – se bilden nedan. Som synes här så är det skillnad på lokaltidning och lokaltidning…

BT:s vrålåk – och Correns

Det var inledningsvis perfekt reseväder, 17 grader och moln. Och tomt på autobahn.
Därmed gick det riktigt snabbt de första 90 minuterna. Sedan började jag gäspa med alldeles för korta mellanrum för att känna mig trygg.
Det blev 45 minuters paus för tankning och en powernap.
Efteråt hade det börjat duggregna – det höll i sig hela vägen fram till mål. Men fram till klockan 11.00 var det i alla fall fortsatt glest med bilar på autobahn.
Fast en bekant buss körde jag förbi…

Sveriges VM-buss

11.00 talade magen om att det var dags för tidig lunch. Schnitzel har blivit den stående beställningen på haken längs motorvägen. På det här stället fick man champinjoner och sås till. Det ser kanske inte superläckert ut, men det var faktiskt riktigt gott.

Schnitzel med champinjoner och sås

Det blev en kort powernap till innan jag nådde framt till hotellet i Braunschweig vid 14.05 – bara fem minuter efter min plan.
Jag tog beslutet att parkera bilen på hotellet, promenera till centralstationen och ta tåget de tre milen hit till Wolfsburg.
På ett sätt var det ett tveksamt beslut. Det började nämligen ösregna när jag kommit halvvägs till stationen. Men jag är trött, och ville inte köra mer i dag. Dessutom var tågresan trevlig, och jag fick åka med de läckra VM-bussarna här i Wolfsburg.

VM-buss i Wolfsburg

Jaja, det är dags att ta plats på pressläktaren. Nu skall jag spana in Marta.

VM är stort i Ghana

Arena Im Alleren Park

Hej igen. Det är sällan mina tidsscheman sitter på minuten.
Men i dag höll det hela vägen, och jag klev in i presscentret här på läckra Arena Im Allerpark i Wolfsburg, där jag skall se Norge möta Brasilien 18.15.
Här är det tryck. Sverige har spelat mot lag utan egna journalister, vilket har gjort att det har varit möjligt att breda ut sig rejält.
Det är det inte här.
Här är reportrar från hela världen. Flest förstås från Norge och Brasilien, men även från Sverige och USA. Och i hissen upp åkte jag med en reporter från Ghana.
Jag frågade om VM tv-sändes där. Han kollade på mig som om jag vore från någon annan planet. Han sa:

”Givetvis. Alla tittar på matcherna. Synd bara att Afrikas lag inte har lyckats.”

Och det är kul att det är lite nerv i några matcher. De tre andra grupperna är ju avgjorda redan, men efter Australiens seger tidigare i dag så kommer den här gruppen att leva ända till sista matchen på onsdag.
Nu skall jag äta lite. Sedan kan det bli en liten reserapport.

Hur kan Hedvig få en trea?

Det blev middag på italiensk restaurant här i Augsburg ihop med delar av övriga journalistgänget. Alla har tidig uppstigning i morgon, så vi gick hem tidigt till hotellen.
I väntan på att rummet kommer ner i sovvänlig temperatur surfar jag runt och kollar vad kollegorna har presterat.

I den eviga nyhetsjakten mellan Aftonbladet och Expressen har bladet lyckats få fram nyheten att Antonia Göransson är klar för den tyska mästarklubben Turbine Potsdam:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/tyskland/article13264651.ab
Det är inte oväntat, för hon är en blivande storstjärna. Och det är mer oväntat att hon inte fått speltid ännu. Hon borde få chansen på onsdag.

Expressens mest intressanta text är den om att TV4 sågade Lotta Schelin. Vilket VM är de på? Lotta är ju Sveriges viktigaste spelare, och hon skapar huvuddelen av sina lägen på egen hand. Visst borde hon fått fler avslut inom ramen, men tro sjutton att hon är trött när hon skall skjuta när hon får transportera bollen så långt mest hela tiden.
http://fotboll.expressen.se/landslaget/1.2487285/schelin-vill-spracka-nollan-mot-usa

Jag noterar också att Svenska Dagbladet och jag nästan har samma betygsättning på laget. SvD ligger ett steg högre på Hedvig Lindahl och Caroline Seger.
http://www.svd.se/sport/svd-sporten-betygsatter-spelarna_6290584.svd#after-ad
När det gäller Seger var jag kanske lite hård. Där är inte fyran omotiverad. Men att Lindahl som höll på att ställa till med ett baklängesmål skall få trea köper jag inte alls.

Östgöta-Corren har genomgående haft bra bildspel från VM. Dagens är inget undantag. Se själv:
http://www.corren.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=5695363&firstImageID=5695365#index=9

Det var en genomgång av VM på internet. Nu är temperaturen på mitt hotellrum nere på hanterbar nivå. Vi hörs igen i morgon eftermiddag.

Då var det helt klart

USA vann med 3–0 mot Colombia. Därmed kan Sverige planera för kvartsfinal nästa söndag.
Frågan är om vi skall åka tillbaka hit till Augsburg – där svenskorna fick ett underbart mottagande i dag. Eller om det är Dresden som gäller.
Gruppsegraren spelar i Augsburg, och tvåan i Dresden.

Däremellan skall vi till Wolfsburg för gruppfinal mot Pia Sundhage:s USA på onsdag.
Själv åker jag tidigt i morgon bitti. Tanken är att strunta i Sveriges båda presskonferenser här i Augsburg, för att i stället hinna upp och se Brasilien–Norge, som har avspark 18.15 i just Wolfsburg.
Avståndet upp är 62 mil. Så det kommer inte att bloggas mycket under dagen i morgon.

Däremot blir det mycket från VM i morgondagens pappers-BT. Tre sidor har vi. Janne Hansson skriver krönika, jag har pratat mål med Lisa Dahlkvist, dans med Lotta Schelin och har uttalanden från en mängd andra spelare.
Dessutom har jag som redan nämnts alltså träffat Boråstrion Lovisa Fagerström, Frida Persson och Caroline Dimberg som tog bilen till Augsburg för matchen.
Fullmatat alltså.

När det gäller min nye kompis, Nordkoreas förbundskapten Kim Kwang-Min så var han oväntat sansad och uppriktigt på dagens presskonferens. Han förklarade att hans lag var för ungt och orutinerat för att vinna VM-matcher, men att de kommer att vara starkare om fyra år.
Nordkorea hade lämnat fel laguppställning inför matchen. Nummer 4 Kim Myong-Gum stod uppsatt som högerback, trots att det var 5 Song Jong-Sun som skulle spela. Missen förklarade Kwang-Min med att det helt enkelt var ett misstag.

Slutligen fick han frågan om blixtnedslaget den 8 juni fortfarande påverkade hans spelare. Då kom det:

”Jag har inga kommentarer till det. Beklagar.”

Nu blir det middag, och sedan läggdags. Det är ju tidig avresa i morgon.