Som helhet var gårdagens upptaktsträff en ganska trevlig historia. Men jag har ganska många synpunkter på hur dåligt Svenska Fotbollförbundet och Elitföreningen Damfotboll utnyttjade tiden, när de hade representanter för all större svensk media på plats.

En orsak till att ganska mycket tid gick förlorad var olika former av bristande kunskap. Den mest graverande var när nye förbundsbasen Karl-Erik Nilsson höll sitt välkomstanförande, och tackade Susanne Erlandsson för många års viktigt arbete i förbundsstyrelsen.
Som avslutning pekade Nilsson på SM-pokalen och sa att Erlandssons namn kommer att leve kvar länge inom svensk fotboll tack vare aktuell pokal.

Det pinsamma är ju att det inte är SM-bucklan som är Susanne Erlandssons pokal, utan cupbucklan. Och apropå inget så är den ohyggligt ful.
Det kan ha varit en ren tankemiss av Nilsson, men troligen inte. Det är helt tydligt att förbundets intresse för damfotbollen är rätt klent. Och att även kunskapsnivån är klen.

Att konferencieren Anna Brolin hade stora brister i sin kunskap om flera av de lag som hon intervjuade var förstås också mindre bra. Frågan om Vittsjös ledarsamarbete med Kristianstad var rent pinsam.
Och Brolin fick sig en näsbränna när Nilla Fischer frågade varför det var så mycket frågor om alla (manliga) tränare. Jag kommer inte ihåg Fischers exakta citat, men det var ungefär så här:

”Varför pratar vi så mycket om tränarna? Jag trodde att vi var här för att prata om lagen och stjärnorna.”

Vasst, och sant.
Skall damfotbollen flytta fram sina positioner behövs fler profiler. Och ursäkta att jag säger det, men damallsvenskan har bara tre intressanta tränarprofiler, och det är Torbjörn Nilsson, Stefan Rehn och Elisabet Gunnarsdottir.

Men det är profiler som Marta som lockar publik till arenorna, och inte tränare. Att förbundet inte passade på att ta en lagbild på alla närvarande stjärnor var ett självmål utan dess like. Enda officiella bilden som togs var i stället den på tolv tränare, varav elva män. Hur tänkte man där?

Och varför passade man inte på att lansera alla affischnamn hårdare? Att exempelvis världsstjärnan Vero Boquete inte nämndes med ett enda ord på upptaktsträffen var uppseendeväckande.

Egentligen är jag inte förvånad. För just profilering av sina stjärnor är ett viktigt ämne, där svensk damfotboll har väldigt mycket att lära. Ett ämne som jag kommer att återkomma till inom kort.

Till sist. Umeås landslagsback Emma Berglund har här författat ett trevligt blogginlägg om gårdagens upptaktsträff.