Sedan några veckor tillbaka har jag i mitt jobb fokus på lokalfotboll, något som inneburit krockar med de senaste veckornas matcher i damallsvenskan.

Men i dag hade jag tid att kika mer än fragmentariskt på matcherna. Med fem matcher på fyra timmar blev det lite hoppande mellan matcherna. Mitt fokus låg ändå på bottenstriden – om det nu går att kalla det för strid.

Efter att Växjö förlorade mot Örebro förra veckan var det lite nu eller aldrig i Eskilstuna i dag. Småländskorna ledde med 1–0 i paus, vilket innebar ett litet hopp. Men United vände och vann med 2–1.

Jag har hela säsongen tyckt att Växjös spel är bättre än deras poängskörd, och jag har trott att det någon gång skall lossna för laget.

Men nu känns det kört. I och med att Piteå vann rättvist mot AIK är det nu nio poäng upp till säker mark för Växjö. Och det är bara sex omgångar kvar.

Jag tror dessutom att både AIK och Piteå kommer att ta fler poäng. Det innebär att Växjö sannolikt måste ta 13–15 poäng på de där sex omgångarna. Och Växjö har kvar:

• Häcken, hemma
• AIK, borta
• Piteå, hemma
• Linköping, borta
• Kristianstad, borta
• Hammarby, hemma

Även om Växjö skall möta både AIK och Piteå finns det numera absolut inget som talar för att Växjö skall hålla sig kvar. Därmed är det nu dags att uppmana Växjös nya, och unga klubbledning att börja planera för elitettan 2022.

I morgon eftermiddag kommer Häcken att kunna börja planera för sina sex matcher i Champions League. Lottningen av gruppspelet sker 13.00.

Efter att Häcken i dag besegrat Örebro med 2–0 hörde jag Emma Kullberg välja sin drömgrupp. Hon valde Chelsea, Wolfsburg och Benfica – ett för mig oförklarligt val. Ett val som tyder på att Kullberg inte tror att Häcken kan konkurrera, utan vill ha de mest namnkunniga motståndarna.

För mig är det alltid självklart att man vill ha de motståndare man har störst chans mot. I pott 1 finns det inget överkomligt motstånd – ur sportslig synvinkel är alla lag där som pest eller kolera.

I pott 2 och 4 finns det däremot lag som Häcken har bra chans mot – och nog är det självklart att man vill möta dem?

Vinner man kommer ju publikmatcherna till slut. Och nog är det roligare att möta Wolfsburg eller Lyon i kvartsfinal än i gruppspel?

Både Häcken och Rosengård har vunnit alla sina matcher efter OS-uppehållet. Ändå tycker jag att båda lagen känns sämre än i våras. Hos Rosengård är problemet defensivt. I dag gav målvakten Teagan Micah Hammarby ett mål som skapade lite spänning på övertid.

I Häcken är problemet offensivt. Den fart på bollen på offensiv planhalva och de många distinkta löpningar in i straffområdet som tidigare kännetecknat laget finns inte riktigt där. Det ser ut lite som för Rosengård i fjol.

Den 2 oktober 15.00 möts de båda topplagen på Hisingen. Det är förstås en väldigt avgörande match i kampen om guldet.

I kampen om tredjeplatsen kopplade Eskilstuna i dag ett grepp. United föll mot Vittsjö förra veckan. Annars har Eskilstuna sju segrar på de åtta senaste omgångarna. Man har även fyra poäng ner till Hammarby och Kristianstad på fjärde- och femteplatserna.

Linköping och Vittsjö har sju poäng upp, och båda har kvar en lite chans på det lilla silvret. Men skall man nå dit krävs nog full poäng i de sex återstående omgångarna.

För Eskilstuna gäller det nog att ha lite marginal inför avslutningen. I de två sista omgångarna ställs nämligen United mot Rosengård på bortaplan och mot Häcken hemma på Tunavallen.

I elitettan vann i dag Alingsås med 1–0 mot Morön. Det gör att Skelleftelaget tappar viktig mark i kampen om de tre damallsvenska platserna.

I nuläget är det Umeå, Uppsala och Kalmar som ligger på uppflyttning. Med sju omgångar kvar att spela har UIK 9,5 poäng ner till strecket. Allt talar för att Umeå återvänder direkt till finrummet.

Även Uppsala kan fixa en omedelbar återkomst. Fast för dem är avståndet ner till fyran BP bara tre poäng, så där kan mycket hända.

Det känns som att just Uppsala, Kalmar och BP slåss om de två platserna bakom Umeå. Men även Morön och i viss mån Lidköping kan fortfarande drömma om damallsvenskan. Fast för dem krävs det nog att man går rent på slutet för att ha chans att sluta topp tre.

I skrivande stund ser jag Rosella Ayane slå in Tottenhams ledningsmål mot Manchester City med handen. Eller snarare, Ayanas hand styrde bollen via Steph Houghton, stolpen och Citys målvakt in i mål. Hur som helst borde målet aldrig ha godkänts.

Intressant är att domaren var framme hos Ayane efter målet och sa något. Man undrar var Tottenhamspelaren sa när hon hade chansen att vara ärlig.

Matchen var Filippa Angeldahl:s debut för City. Hon byttes in efter en kvart, och blev lite av syndabock när hon sköt över i superläge några minuter innan det handbollsmål som blev matchavgörande. Tottenham skrällvann i Manchester med 2–1.

Det har varit en hel del intressanta svenskmatcher runt om i Europa under dagen. Chelsea vann exempelvis med hela 4–0 mot Everton. Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea, och Jonna Andersson hoppade in på slutet. Hos Everton startade alla tre svenska spelarna. Två spelade hela matchen, medan Hanna Bennison byttes ut i 80:e minuten.

I Spanien höll Hedvig Lindahl nollan när Atletico Madrid vann derbyt mot Kosovare Asllani och Real Madrid med 2–0. Därmed har Atletico inlett med två segrar, medan Real har noll poäng och 0–6 i målskillnad efter två omgångar. I går gjorde för övrigt Fridolina Rolfö sitt första mål för Barcelona, när mästarlaget vann med klara 5–0 mot Real Betis.

När gruppspelet i Champions League lottas på måndag finns det en riktig drömlott i tombolan – isländska Breidablik.

För glöm det här med att det är de bästa och mest namnkunniga lagen som är drömlotterna. Det där är trams för lag som inte kan konkurrera rent sportsligt. När det nu finns pengar i potten vid avancemang är det förstås kvartsfinal som måste vara målsättningen.

När kvalet nu är färdigspelat står det klart att Häcken blir niondeseedat i turneringen, man missar alltså den andra seedningspotten med liten marginal.

Tittar vi på de åtta lag som är högre rankade sticker verkligen isländska Breidablik ut. Mot övriga sju lag kommer Häcken att vara extremt nederlagstippat. Men om vår svenska representant får isländskt motstånd i höst vågar man drömma om kvartsfinal.

Så här ser de fyra seedningspotterna ut:

Pott 1:
Barcelona
PSG
Bayern München
Chelsea

Här finns det bara mardrömslotter för Häcken. Kul dock att det är svenskt i samtliga de toppseedade lagen, vilket bör kunna innebära några åskådare extra.

Pott 2:
Lyon
Wolfsburg
Arsenal
Breidablik

Som sagt, här kommer alla tänkbara motståndare drömma om Breidablik…

Pott 3:
Häcken
Juventus
Hoffenheim
Real Madrid

Pott 4:
Zhytlobud-1 Kharkiv
Servette Chenois
Køge
Benfica

Här känns Benfica som tuffaste motståndaren. Men Häcken kommer att vara favorit mot samtliga de här lagen.

Häcken vann med 3–2 mot Vålerenga på Bravida arena ikväll – totalt 6–3, och är därmed klart för gruppspel i Champions League. På måndag får vi veta vilka internationella topplag som skall komma till Hisingen i höst.

Vid måndagens lottning kommer det däremot inte att stå FC Rosengård på någon av lotterna. Malmöklubben spelade i dag 3–3 borta mot Hoffenheim. Det innebär att tyskorna avancerar med totalt 6–3 till gruppspelet.

Jag har sett Häckens match i kväll. Däremot har jag inte sett något av Rosengårds. Men jag noterar ändå att FCR vann avsluten med 19–3 i dag. Av de bilder jag sett tyckte jag det såg ut som att Malmöklubben hade riktigt svagt försvars- och målvaktsspel på hemmaplan.

Att Hoffenheim gjorde mål på alla sina avslut i dag talar för att det fanns brister i defensiven i dag också. Totalt över två matcher visar den officiella statistiken 31–10 i avslut till Rosengård. Men det är alltså 6–3 i mål till Hoffenheim. Anmärkningsvärt. Och väldigt tråkigt.

Förra hösten är man kollade upplägget för kvalet till gruppspelet så var känslan att det bara var det svenska mästarlaget som hade en rimlig chans att ta sig till gruppspel. Men när det visade sig att Rosengård blev tvåa, och seedat i playoff – då började jag hoppas på att vi skulle få med två svenska lag till gruppspel.

Så blev det alltså inte.

Vi får glädjas åt att Häcken är med i tombolan på måndag. Det är redan klart att de inte kommer att vara i den lägst rankade potten, för i dag har lägre rankade lag som Køge, Hoffenheim, Servette och Real Madrid kvalat in till gruppspelet.

Faktum är att Häcken till och med kan hamna i den näst bästa potten. Det är redan klart att vinnarna mellan Apollon–Zhytlobud-1 och Juventus–Vllaznia kommer att ha lägre rankingpoäng. Skulle även Osijek och Benfica vinna sina playoffmatcher blir Häcken ett av de åtta högst rankade lagen.

Ni läste det kanske just? Jo, Real Madrid är vidare till gruppspel. Kosovare Asllani byttes in i 86:e minuten när den spanska tvåan vann med 1–0 borta mot Manchester City. City åker alltså ut mot spanskt motstånd för fjärde året i rad.

Därmed inträffar också det udda för Filippa Angeldahl att hon i förra veckan tog ledartröjan i Häcken, och med två mål och ett assist grundlade Göteborgsklubbens avancemang. Sedan gick hon till ett högre rankat lag – som missade avancemang. Angeldahl får se Champions League på tv i höst.

Det blir inte heller gruppspel för Julia Molin i Glasgow City. Skotskorna föll i dag med 2–1 hemma mot schweiziska Servette.

Även Wolfsburg och Rebecka Blomqvist var illa ute i kväll. Bordeaux vann med 2–1 efter ordinarie tid, och hade 3–2 efter förlängning. Det innebar straffläggning. Där räddade Almuth Schult fransyskornas två första straffar och sedan slog Sisca Folkertsma den tredje i stolpen. Samtidigt gjorde tyskorna mål på sina straffar och vann med 3–0.

I fjol hade Wolfsburg förlorat den här matchen. Eftersom det blev 3–2 i Tyskland hade nämligen Bordeaux vunnit på bortamålsregeln. Personligen gillade jag bortamålsregeln eftersom jag vill att matcherna avgörs i spel, och att regeln innebar att det blev väldigt få straffläggningar.

Men till slut fick alltså Blomqvist och Wolfsburg jubla. Därmed är det klart att Tyskland blir det enda landet som får med tre lag till gruppspelet.

I kväll är det avgörandets ögonblick i Champions League för Häcken och FC Rosengård. Båda lagens matcher har avspark 19.00.

Medan Häcken har ett utmärkt utgångsläge i med en 3–1-ledning inför hemmamötet med norska Vålerenga väntar en riktigt tuff utmaning för FC Rosengård. Man måste ju nämligen vända ett tremålsunderläge borta mot tyska Hoffenheim.

Förra hösten vann Wolfsburg och Bayern München med tre respektive fyra mål på bortaplan mot Hoffenheim – så det går att göra.

Båda matcherna sänds av lokaltidningar. Häckens match går på gp.se och Rosengårds på sydsvenskan.se. Hoffenheim–Rosengård går även att se på Sportexpressen Play.

Trots att Rosengård har ett riktigt knivigt utgångsläge känns det som att det här kan vara den bästa chans Sverige kommer att få att få med två lag till Champions Leagues gruppspel.

Allt talar ju för att de svenska lagens rankingpoäng kommer att försämras för varje år som går. I år var både Häcken och Rosengård seedade i playofflottningen, något vi knappast kan räkna med fler gånger.

Framför allt är det svårt att bli seedad i den så kallade League Path. Där var Rosengård nu seedat genom att man nu rankas som tionde lag i Europa. Malmölaget lever här på att det finns en fördröjning i Uefas rankingsystem, något man i och för sig kommer att gynnas av i ytterligare ett par år. Men tar man sig inte till gruppspel varje år kommer man att dala på rankingen. Och då kommer Sveriges chanser i kvalet att minska rejält.

Jag ger tyvärr bara Rosengård fem procents chans att vända i Tyskland. Häcken ger jag däremot 90 procents chans till gruppspel.

Ytterligare fem playoffmatcher avgörs också i dag, nämligen:

16.10: Glasgow City–Servette, står 1–1
Här byttes Julia Molin ut i 77:e minuten i bortamötet. Jag ger Molin och Glasgow 60–40 att vinna det här dubbelmötet. Clare Shine:s volleymål från första målet var för övrigt riktigt läckert.

18.00: HB Køge–Sparta Prag, står 1–0
De danska mästarinnorna skrällde på bortaplan i förra veckan. Känslan är att Køge har goda möjligheter att göra den fina prestationen att nå gruppspel som oseedat lag. Jag sätter 70–30 i dansk favör.

18.00: Olympique Lyonnais–UD Levante, står 2–1
I första mötet dröjde det till 80:e minuten innan Lyon fick hål på den spanska ligatrean. Lyon är självklart favorit att vinna även på hemmaplan, men Levante verkar starkt i år och skall inte räknas bort. I helgen slog man Real Madrid med 4–0 i ligan. Trots det är det 90–10 till Lyon inför returen.

19.00: Girondins de Bordeaux–VfL Wolfsburg, står 2–3
Den franska ligatrean hängde med bättre än väntat borta mot ett Wolfsburg där Rebecka Blomqvist byttes in i 62:a minuten. Wolfsburg har ju dock klart större rutin från den här typen av matcher och får trots bortaplan i reruren anses vara knapp favorit, 51–49.

20.00: Manchester City–Real Madrid, står 1–1
Kosovare Asllani testade positivt för covid och missade hemmamötet med sin gamla klubb. Real imponerade, och vann avsluten mot mål med 7–4.

Noterbart är att City har åkt ur Champions League mot spanskt motstånd de senaste tre gångerna man varit med. Mitt tips är att det trots allt blir fjärde gången gillt, jag ger City 60–40 inför kvällens högintressanta returmöte.

I morgon torsdag spelas de fem sista playoffmötena enligt följande:

17.00: Zhytlobud-1 Kharkiv–Apollon Limassol, står 2–1
Tufft läge för svensklaget Apollon där Matilda Abramo och Sofia Hagman startade i hemmamötet och Julia Spetsmark byttes in i paus. Jag höll Apollon som favorit inför dubbelmötet, men nu får ukrainskorna tipset till 70–30.

18.30: Slavia Prag–Arsenal, står 0–3
Jonas Eidevall har fått en drömstart i Arsenal. Jag ger honom 99–1 till att det blir gruppspel i Champions League framöver.

19.00: Breidablik–Osijek, står 1–1
Island på hösten låter ruggigt. Tipset är att Breidablik fixar det här, 70–30.

20.00: Juventus–Vllaznia, står 2–0
Lina Hurtig gjorde ett av målen i bortamötet. Där byttes hon ut mot Amanda Nildén i 79:e minuten. I returen är det 95–5 i italiensk favör.

20.00: Benfica–Twente, står 1–1
Det första mötet var jämnt, och mycket talar för att det även blir en jämn retur. Jag ger Benfica 51–49, men det handlar bara om att man har hemmaplan i returen.

Peter Gerhardsson håller i skrivande stund på att hålla presskonferens inför de två första VM-kvalmatcherna inför mästerskapet i Australien och Nya Zeeland om två år.

Som väntat fanns samtliga 22 OS-spelare med i truppen. Dessutom tog han ut tre spelare som inte var med i Tokyo: Elin Rubensson, Nilla Fischer och Filippa Curmark.

Rubensson är uttagen som högerback, alltså den position där hon sett väldigt vass ut i Häcken efter OS.

I går gjorde Filippa Angeldahl två mål och sköt Häcken ett par steg närmare gruppspel i Champions League.

I kväll står det klart att det var hennes sista match i Göteborgsklubben. Åtminstone för den här sejouren. Angeldahl har nämligen skrivit på för engelska toppklubben Manchester City.

Det var väl väntat efter Angeldahls succé i OS. Men skönt för Häcken att mittfältaren åtminstone fick vara med i den första kvalmatchen i Champions League. Där gjorde hon Häckens två första mål mot Vålerenga och visade vägen mot gruppspel.

Häcken vann med 3–1, siffror som på ett sätt kändes i underkant. Det svenska mästarlaget hade ju till synes totalkontroll vid 3–0-ledning när Jennifer Falk gav bort ett mål. På ett annat sätt var 3–1 bra siffror. Jag hade nämligen till slut 8–5 i klara målchanser till Häcken, och utifrån det är ju resultatet bra.

Häcken bör klara returen även utan Angeldahl. Den Uppsalabördiga mittfältaren blir tredje svenska i City efter Kosovare Asllani och Julia Spetsmark. På senare år har City huvudsakligen byggt sitt lag på engelska landslagsspelare. Elva av de 22 spelarna i Storbritanniens OS-lag kom exempelvis från City – alla elva ingick bland de 18 först uttagna. Efter uttagningen införlivades ju som bekant även de fyra reserverna fullt ut i OS-truppen.

Kollar vi konkurrensen på centralt mittfält är den stor. Angeldahl skall konkurrera med engelska Keira Walsh och Jill Scott, skotska Caroline Weir och spanska Vicky Losada. Det blir en utmaning.

Jag uppskattade på förhand playoffmötet mellan FC Rosengård och tyska ligatrean TSG 1899 Hoffenheim som en 50–50-match. Mitt lag hade träning i kväll, så jag missade kvällens match på Malmö IP.

Men jag noterade med besvikelse att Hoffenheim vann med 3–0 och därmed har ett drömläge inför nästa veckas hemmaretur.

En koll på matchstatistiken visar att Rosengård hade 12–7 i avslut. Men att det var 2–5 i avslut inom ramen, och alltså 0–3 i mål.

Nyss fick jag se de där tre målen. Och den spontana reaktionen var: herregud vilka skitmål det handlar om. Jag tyckte att Kristianstad föll på eget grepp mot Bordeaux härom veckan. I dag tycks Rosengård ha gjort en dyr repris. En repris som sannolikt kostar många miljoner kronor. För inte kan väl Rosengård vända på bortaplan?

Det har för övrigt varit en dålig svenskdag. Cyperns mästarlag Apollon föll med 2–1 hemma mot Ukrainas Zhytlobud-1 från Kharkiv. Tränare Kim Björkegren hade Matilda Abramo och Sofia Hagman i startelvan och bytte in nyförvärvet Julia Spetsmark i paus.

Real Madrid nådde fina 1–1 hemma mot Manchester City. Man gjorde det dock utan coronasjuka Kosovare Asllani.

Den enda svensken som fick jubla i kväll var Jonas Eidevall. Hans Arsenal vann med klara 3–0 hemma mot Slavia Prag, ett resultat som innebär att Londonklubben är väldigt nära Champions Leagues gruppspel.

I kväll har den 14:e omgången av damallsvenskan slutförts. Det gjorde den genom att Kif Örebro tog tre blytunga poäng via 2–1 hemma mot Linköping.

Det har varit en omgång där jag knappt har sett något av matcherna. Men klart är att utöver Örebro var Eskilstuna omgångens stora segerlag – och Växjö var den stora förloraren.

Djurgårdens 1–0-seger mot Växjö innebär ju nämligen att småländskorna nu är väldigt nära elitettan. Växjö har i och för sig kvar att möta de tre lag som ligger närmast före i tabellen: Piteå, AIK och Kif Örebro. Men känslan är alltmer att det inte räcker med segrar i de tre matcherna. Jag tror faktiskt att Växjö måste vinna minst fem av de åtta matcher som återstår. Det finns ju faktiskt inget som talar för att det kommer att inträffa.

Eskilstuna vann i går med 3–0 hemma mot Piteå. Samtidigt förlorade samtliga övriga lag som är med och slåss i medaljstriden. Det innebär att trean United nu plötsligt har fyra poängs lucka ner till fyran Hammarby och femman Kristianstad.

Uniteds förvandling är på alla sätt anmärkningsvärd. På de åtta första omgångarna vann laget bara en match. Sedan dess har man radat upp sex raka segrar, i samtliga har man dessutom hållit nollan.

Högst upp i toppen behåller Rosengård sin sexpoängsledning före Häcken. I morgon skall Rosengård dessutom försöka ta ett stort steg mot det nya gruppspelet i Champions League. 19.00 tar man emot tyska trean Hoffenheim på Malmö IP.

Med sig in i den matchen har man två tråkiga skador. Både Fiona Brown och nyförvärvet Frederikke Thøgersen har spelat klart för det här året och står inför operationer. Brown har dragit på sig en korsbandsskada. För Thøgersen har jag inte sett någon annan diagnos än att hon är långtidsskadad.

På onsdag 19.00 är det Häckens tur att gå in i UWCL-kvalet, de gör det i Oslo mot Vålerenga. Ett Vålerenga som visat riktigt svag form i toppserien på sistone. Det norska mästarlaget har bara vunnit en av de sex senaste ligamatcherna, och i lördags blev det 1–0-förlust mot serieledande Sandviken.

Ytterligare flera lag med svenska inslag spelar också kvalmatcher mot Champions League i veckan. Bland annat spelar Cyperns mästarlag Apollon hemmamatch mot ukrainska Zhytlobud-1. I första kvalomgången spelade Matilda Abramo och Sofia Hagman i Kim Björkegren:s Apollon.

I dag har klubben även presenterat en tredje svensk spelare. Det är Julia Spetsmark som ansluter från Fleury i den franska ligan. Huruvida Spetsmark är spelklar till morgondagens match är oklart. Men känslan är ändå att hon kan få spela Champions League längre fram i höst. Jag håller nämligen Apollon som favorit till 80–20 i playoffmötet med det ukrainska mästarlaget.

I helgen har det för övrigt varit ligapremiär i flera av Europas större ligor. Det finns anledning att återkomma till de ligorna framöver.

Nu nöjer jag mig med att konstatera att Karin Lundin blev målskytt i sin ligadebut för Fiorentina…

…och Hanna Glas gjorde ett riktigt snyggt volleymål för sitt Bayern München.

I kväll möttes två av Sveriges tre representanter i Champions Leauge. Inledningsvis var det en riktig utklassning, där Häcken fullständigt körde över Kristianstad.

Det stod bara 1–0 till göteborgarna efter 45 minuter. Men jag hade 8–0 i klara målchanser och upplevde att Häcken var bättre på precis allt – utom att kasta inkast. Man hade bättre taktik, bättre närkampsspel och bättre passningar.

Göteborgarna hade däremot inte någon vidare effektivitet. Bland annat borde Julia Zigiotti Olme ha gjort ett par mål. Men ett mål på åtta chanser ger ändå bättre procent än KDFF:s noll på noll…

Framför allt hade Häcken en fullständigt lysande högerkant med Elin Rubensson och Johanna Rytting Kaneryd. De hade riktig lekstuga under de första 30 minuterna.

Efter paus rörde Elisabet Gunnarsdottir om i sitt lag. Framför allt gick hon från tre-/fembackslinje till en fyrbackslinje. Då jämnades spelet ut. Fast Häcken kändes aldrig hotat. Det svenska mästarlaget hade betydligt bättre kontroll på KDFF än vad franska ligatrean Bordeaux hade i lördags.

I den andra halvleken räknade jag till 2–2 i målchanser. Således var båda lagen effektiva efter paus, när chanserna väl dök upp. Dock tyckte jag att Häcken tappade lite skärpa i spelet, delvis för att KDFF var bättre, men även för att Rytting Kaneryd blev lite väl bollkär och överarbetade många situationer.

Häckens båda mål efter paus var dock riktiga godbitar. Först språngskallade nya Stine Larsen in ett precist inlägg från Lotta Ökvist till 0–2, och på slutet stod Milica Mijatovic för en läcker frispelning till Rytting Kaneryd och 0–3. Målskytt Rytting Kaneryd bjöd sedan KDFF och Anna Welin på tröstmålet med en svag bakåtpassning.

I Häcken visade framför allt Filippa Angeldahl, men även Stina Blackstenius, att OS-formen sitter i. Båda vad delaktiga i mycket i offensiven. Bland annat spelade just Angeldahl fram Blackstenius till ledningsmålet.

Häcken hade bara ett nyförvärv i startelvan, Stine Larsen. Det blir intressant att se hur man kan utnyttja hennes fina huvudspel i framtiden. Det borde kunna bli ett riktigt bra vapen med inlägg från den fina högerkanten mot Blackstenius vid första stolpen, eller mot Larsen vid bakre.

När det gäller KDFF har de varit chanslöst i båda årets möten med Häcken. Det blev 6–2 i början av juli och nu alltså 3–1. Det må kanske vara hänt, för Häcken är bra. Mer oroande är att jag inte hittar några tydliga linjer i Kristianstads spel. När jag kollar på dem hittar jag inte vad det är de vill, varken i anfalls- eller försvarsspel.

Men det skulle ju kunna vara jag som är blind.

Det om dagens match. De kommande dagarna spelas flera riktigt intressanta matcher i damallsvenskan. Redan i morgon är det Skånederby mellan Vittsjö och Rosengård. Vittsjö är fem poäng ifrån den luckrativa tredjeplatsen och behöver börja vinna matcher för att börja avancera i tabellen. Rosengård såg riktigt vasst ut mot Örebro. Klarar man av att återupprepa storspelet på en regnblöt gräsplan?

På lördag är det måstematch för Växjö borta mot Djurgården. Stockholmarna presenterade i går Magnus Pålsson som ny tränare. Det är en tränare som aldrig tidigare jobbat med damfotboll och som därmed inte lär vara speciellt insatt i damallsvenskan. Att kastas in i ny värld fyra dagar innan en viktig match är knappast något idealläge för Pålsson.

På lördag skall Häcken upp till bevis igen, då ställs man mot Hammarby på Bravida Arena. Medan Häcken imponerade i dag var ju Bajen långt ifrån imponerande mot Eskilstuna i helgen. Har Hammarby mer att komma med på lördag?

Slutligen till dagens svensk på den internationella scenen. Det är Lova Lundin som i dag presenterats som nyförvärv av vårens franska ligatia, ASJ Soyaux–Charente. Lundin kommer närmast från den spanska ligan, där hon gjorde ett mål på elva matcher (sju från start och totalt 579 minuter) för Logrono under våren. Logrono åkte dock ur spanska Liga Iberdrola. Lundin håller sig dock alltså kvar på högsta nivån.

I dag har Pierre Fondin fått sparken från Djurgården. Jag måste säga att jag personligen blev överraskad av beskedet. Han har ju inte haft något lätt jobb i Stockholmsklubben.

I vintras bytte man halva spelartruppen, och stora delar av startelvan. Efter en trög start fick dock Fondin ordning på laget. Man tog elva poäng på vårens fem sista omgångar, bland annat efter segrar mot lag som Eskilstuna och Vittsjö.

1–0-förlusten i höstpremiären mot AIK var i och för sig en blek insats. Men jag tyckte inte att den slätstrukna insatsen i lördags var någon skräll, man bör ju tänka på att två av vårens nyckelspelare saknades i matchen i form av Gudrun Arnardottir, som gått till Rosengård, och skadade Nellie Lilja.

Djurgårdsledningen måste ju dock tyckt att derbyförlusten var en katastrof, annars hade de ju inte brutit med Fondin nu. Den som skall ersätta får ju nämligen inget lätt jobb att sätta sin prägel på lagets spel när ledningen valde att slå till precis efter OS-uppehållet.

Det kanske är ett genomtänkt beslut från Djurgårdens sida. Men det känns inte så. Tvärtom faktiskt.

Jobbig sorti för Fondin alltså. Personligen tycker jag ändå att Kristianstads förlust mot Bordeaux varit de senaste dagarnas jobbigaste sorti.

Jag läste i bloggen Hattrick att Kristianstads DFF fick lära sig i lördags ”att vägen till Europa och gruppspelet i UEFA Champions League för kvinnor är svårt, alldeles för svårt när man möter motstånd som resurs- och penningstarka lag som franska Girondins de Bordeaux”.

Jag vet inte om bloggare Rainer såg matchen i lördags kväll. Jag gjorde det, och jag tycker att det var en väldigt onödig förlust för KDFF. Skånskorna bjöd på tre otroligt billiga mål och gav i princip bort en helt okej chans till avancemang. Det var knappast klubbarnas ekonomi som avgjorde.

Det gjorde faktiskt lite ont att se hur grova misstag Kristianstad gjorde. Det kändes tyvärr som att man inte hade läst på tillräckligt om motståndet. Det var alldeles för många insatser som var amatörmässiga.

Årets Bordeaux känns egentligen inte så jättespetsigt, och på hemmaplan borde KDFF ha haft en kanonchans att ta sig vidare till playoff – och möte med Wolfsburg. Sett till spel och målchanser var också Kristianstad väl så bra som Bordeaux.

Men som jag skrev inför matchen är det likhetstecken mellan kvalitet och effektivitet när man spelar på internationell nivå. Och Bordeaux var effektivt. De gjorde mål på de tre målchanser de bjöds på. Kristianstad hade flest målchanser, men var långt ifrån effektivt.

Men framför allt reagerar man på de där häpnadsväckande bjudningarna. Den första stod Josefin Harrysson för i nionde minuten. Hon borde ju ha varit varnad för duktiga Melissa Herrera. Ändå struntade Harrysson i att springa efter den costaricanska kantspelaren inne i eget straffområde. När Herrera stötte in 1–0-målet stod Harrysson oförklarligt och markerade en tom yta vid bortre stolpen.

Den typen av försvarsspel har man inte råd med om man skall vinna mot lag som Bordeaux. Man har självklart inte heller råd med att låta Vanessa Gilles vara helt oattackerad vid fasta situationer. KDFF måste ju ha vetat att Bordeaux i princip slår alla fasta situationer mot Gilles – det gick bland annat att läsa i den här bloggen.

Ändå lät man kanadensiskan vara helt ostörd när hon tog sats och tajmade in bollen. Ett kardinalfel mot en av världens bästa huvudspelare. Man förstod redan vid första franska hörnan att hemmalägret trodde att Sveindis Jane Jonsdottir skulle kunna vinna duellerna mot Gilles.

Den första hörnan blev det inget av. Men på den andra gjorde Gilles 2–0. Jonsdottir hade alltså ansvar för bevakningen av Gilles, men isländskans agerande var amatörmässigt – hon var aldrig nära att ens störa målskytten. Två riktigt grova försvarsmissar under matchens första 20 minuter skapade en enorm uppförsbacke för KDFF.

När det gäller Gilles mål skall ju Elisabet Gunnarsdottir och hennes stab också ha en släng av sleven. De måste ju se till att ha bättre bevakning på den urstarka huvudspelaren.

Kristianstad kom tillbaka in i matchen genom ett långt inkast från Jonsdottir. Mia Carlsson nickskarvade och bollen gick via två Bordeauxspelare in i mål.

Vid 1–2 kändes det som att KDFF var på väg att ta över. Som att man var det tyngre laget. Tyvärr tappade man kontakten med motståndarna när man även bjöd på ett tredje mål före paus.

Efter ett par svaga passningar hamnade KDFF under press. Mia Carlsson borde bara ha lyft bort bollen, men valde i stället det usla alternativet att driva rakt in i mitten. Där dök Herrera upp, snodde bollen och kunde servera Katja Snoijs ett friläge.

I den andra halvleken hade egentligen inte Bordeaux en enda målchans. Den sista kvarten hade däremot Kristianstad flera. Men man saknade Bordeaux effektivitet. Och som ni förstår fick inte hemmaspelarna agera lika ostört i Bordeaux straffområde som gästerna fick i Kristianstads. Det blev en tung och väldigt onödig förlust.

Det svenska hoppet i UWCL står nu istället till Häcken och Rosengård. Häcken spelar just mot Kristianstad på onsdag, en intressant match i den damallsvenska toppstriden.

Rosengård vann med 6–0 mot Kif Örebro i går. Jag har läst många som tycker att FCR förändrats jättemycket under sommaren. Visst det är fem spelare ut, samt tränarbyte. Men jag tycker ändå inte att det är så stor skillnad.

Kollar vi på de som lämnat så var det väl knappt någon som tänkte på vem som stod i Rosengårds mål i våras. Och Anna Anvegård och Hanna Bennison spelade bara 303 respektive 506 minuter av maximala 1080 under våren.

Det är tappen av backarna Nathalie Björn och Glodis Perla Viggosdottir som skulle kunna vara riktigt kännbara, även om Björn bara spelade 574 minuter i årets damallsvenska. Fast Emma Berglund och Gudrun Arnardottir är ju inga dåliga ersättare. Så jag tror att Rosengård kommer att vara minst lika bra i höst som man var i våras. Och inför mötet med Hoffenheim har tyskorna fått göra betydligt större ombyggnad i sitt vårlag än Rosengård – det är ett plus för Malmöklubben i ett på förhand jämnt playoffmöte.

För Kif Örebro kan det däremot bli en riktigt tung höst. Jag har på känn att Växjö kommer att få ett lyft. Och jag tror inte längre att AIK är första räddningsplankan. AIK har seriens klart lägsta lägstanivå – när Gnaget är dåligt är man totalt kass. Dock har AIK en väldigt hög högstanivå som gör att man drar in en och annan trepoängare, och det tror jag kommer att räcka till nytt kontrakt.

Alldeles nyss lottades playoffmatcherna i Champions League. Häcken lottades mot norska mästarlaget Vålerenga och för FC Rosengård väntar tyska trean Hoffenheim.

Det är absolut inga omöjliga uppgifter, men det är också långt ifrån någon drömlottning. För Häcken var nog Vålerenga till och med svårast möjliga motstånd. Så länge inte Häcken tappar några nyckelspelare kommande veckor skulle jag ändå ge Göteborgslaget fördel med 60–40 i dubbelmötet med Vålerenga.

För Rosengård väntar alltså Hoffenheim, ett ganska profilfattigt, men ändå starkt tyskt lag. Här känns det som 50/50.

Det finns alltså chans att vi får med två svenska lag till Champions Leagues första gruppspel. Men det är också risk att vi blir helt utan.

Kollar man lottningen i övrigt känns det ju lite surt att en av playoffmatcherna går mellan isländska Breidablik och kroatiska Osijek. Island eller Kroatien kommer alltså få med ett lag till gruppspelet. Får vi något svenskt?

Inlägget är korrigerat. I en tidigare upplaga hade jag skrivit fel motståndare till Breidablik.

När playoffspelet i Champions League lottas i morgon vid lunchtid finns det bara två svenska lag med i lottningen.

I kväll åkte nämligen Kristianstad ut. Bordeaux var det effektivare laget och vann rättvist med 3–1. Tyvärr bjöd KDFF på ett par av målen, och det har man inte råd med. Bland annat fick Vanessa Gilles nicka in en hörna rätt ostört.

Nu står det svenska hoppet i UWCL till Rosengård och Häcken. Här är förutsättningarna.

Det är 16 lag som får spela gruppspel. Fyra av dem är redan klara. Dels Barcelona som regerande mästare, dels Chelsea, Bayern München och PSG som mästare i de högst rankade ligorna.

De sista tolva platserna fördelas i playoff-omgången. Av dem kommer sju att gå till mästarlag (Champions Path) och fem till lag som kommit tvåa eller trea i sina ligor (League Path).

För svensk del har vi BK Häcken FF i Champions Path och FC Rosengård i League Path. Båda lagen har tillräckligt hög rankingpoäng för att vara seedat i playoffspelet.

Det innebär att Häcken kan lottas mot följande lag:

• BH Køge (Danmark)
• Vllaznia (Albanien)
• Osijek (Kroatien)
• Zhytlobud-1 Kharkiv (Ukraina)
• Servette Chenois (Schweiz)
• Vålerenga (Norge)
• Benfica (Portugal)

Och FC Rosengård kommer att få en av följande fem motståndare:

• 1899 Hoffenheim (Tyskland)
• Real Madrid FC (Spanien)
• Arsenal (England)
• Levante (Spanien)
• Bordeaux (Frankrike)

Det vore väl typiskt om Rosengård ställs mot Jonas Eidevall och Arsenal. Det är även den riktiga nitlotten i den här lottningen. Övriga fyra lag bör Rosengård ändå ha hyfsad chans mot.

Häcken kommer att vara favorit oavsett vilket lag man lottas mot. Sportsligt tror jag gärna att Häcken tar en resa till Ukraina, Kroatien eller varför inte Albanien?

För drygt två timmar sedan var den riktiga höststarten på damallsvenskan. Jag hade tänkt att kolla derbyt Växjö–Vittsjö noga och slänga lite blickar då och då på Hammarby–Eskilstuna.

Men det blev inte så. Nu när matcherna är slut känner jag att jag inte har sett någon av matcherna speciellt noggrant. Det blev till slut en sådan kväll där blicken vandrade mellan matcherna.

Matchen i Växjö blev nämligen inte huvudmatch i speciellt många minuter. När blicken vandrade till matchen på Kanalplan var det svårt att tro det man såg. Eskilstuna imponerade nämligen stort under de första 25 minuterna. Med tanke på hur många, och vilka spelare som United har tappat i sommar var ju känslan att laget skulle vara klart försvagat.

Tidigare i dag hörde jag tränare Magnus ”Munken” Karlsson säga i en radiointervju att han trodde att hans lag skulle vara minst lika bra i höst som i vårspurten. Jag log för mig själv och tänkte att det är sådant han är tvungen att säga för att inte sänka sina spelare.

Men faktum var att det Eskilstuna som startade matchen i Stockholm var betydligt vassare än det som spelade i våras. Det fanns en fart och struktur i anfallsspelet som man inte sett tidigare. Mia Jalkerud kan vara exakt den pusselbit som saknats i tränare Karlssons lagbygge.

Jalkerud inledde nämligen otroligt starkt och kompletterade Felicia Rogic på ett utmärkt sätt. Faktum är att det inte hade varit orättvist om Eskilstuna hade haft 4–0 i paus. Nu var det 2–0, och i den andra halvleken var Hammarby det bättre laget, och med lite flyt hade stockholmarna kunnat få med sig en poäng.

Trots det är det Eskilstunas rivstart i matchen som man minns bäst. Om det är så United kommer att agera i höst kan man ju faktiskt mycket väl klamra sig kvar på den tredjeplats man nu ligger på.

I Småland kändes Vittsjö klassen bättre än Växjö i matchupptakten. Vittsjö visade att man numera behärskar bollinnehavets konstart, och spelade runt bollen riktigt bra. Men det skulle visa sig att man mest just spelade runt bollen.

Växjö jobbade sig in i matchen, och efter paus var det tabelljumbon som var klart närmast att vinna. Under den andra halvleken räknade jag till tre 100-procentiga målchanser för hemmalaget, medan Vittsjö egentligen bara hade en.

Den var i och för sig väldigt bra, en dubbelchans där först Emily Gielnik och sedan Clara Markstedt provade från nära håll.

Men det var alltså Växjö som skapade flest chanser. Nyförvärvet Adelina Engman imponerade med snabbhet, men imponerade inte med sina avslut.

Efter 52.40 kom hon helt fri med Sabrina D’Angelo. I ett läge rakt framifrån, där jag tänkte ”runda målvakten”, sköt Engman tidigt, och löst – rakt på gästernas målvakt. Det luktade inte målskytt om det avslutet.

Ännu värre blev det efter 91.22, när Engman återigen blev helt fri – den här gången ur högerläge. Återigen valde finländskan att skjuta tidigt. Den här gången gick dock bollen utanför, vilket ju är väldigt långt ifrån godkänt.

Skall Växjö kunna rycka upp sig i tabellen måste man åtminstone skjuta inom ramen när man är helt ensam med motståndarnas målvakt.

Strax innan Engmans andra chans, i slutminuten, var Emmi Alanen väldigt nära att lobba in ett segermål för Växjö. Sabrina D’Angelo var snett ute, men reparerade sitt misstag genom att hinna hem och styra undan bollen strax innan mållinjen.

Det blev mållöst, ett resultat som på många sätt var en förlust för båda lagen. Om något lag ändå skall känna sig nöjt är det Växjö. Även om den efterlängtade segern inte kom nu heller så skapade alltså laget chanser, och trion Engman, Juliette Kemppi och Stina Lennartsson bidrog med kvaliteter som trots svaga avslut gjorde att anfallsspelet kändes vassare än i våras.

Jag hörde att Radiosportens expert Richard Henriksson tidigare under dagen helt avfärdade Växjös chanser att hålla sig kvar i högsta serien.

Av det jag såg i dag är jag inte lika kategorisk. Växjö är nu bara sex poäng bakom AIK och Piteå och sju bakom Örebro. Jag skulle inte bli förvånad om smålänningarna hinner ikapp och förbi något av de lagen.

Alldeles strax återstartar damallsvenskan på allvar efter OS-uppehållet. Dagens två matcher är ”derbyt” Växjö–Vittsjö samt toppmötet Hammarby–Eskilstuna. I morgon 15.30 är det Stockholmsderby mellan AIK och Djurgården, en match som sänds på SVT. Även söndagens möte mellan FC Rosengård och Kif Örebro (16.00) sänds på SVT. På söndag spelar även Piteå–Linköping.

Damallsvenskan i all ära. Helgens stora match för svensk del är ändå lördagskvällens Champions Leaguematch mellan Kristianstad och Bordeaux.

Jag hade en lång dag i Kristianstad i onsdags. En lång dag som kunde ha blivit ännu lite längre, för det var ytterst nära att tjeckiska FC Slovácko (uttalas Slo-Watt-Sko) sensationellt tog Bordeaux till förlängning i den sena matchen.

Bordeaux hade varit spelmässigt överlägset, men hade bara 1–0 med sig in i de fem tilläggsminuterna. Det blev händelserika minuter där färska olympiska mästarinnan Vanessa Gilles fick huvudrollen.

Först orsakade hon ett självmål. Utan att kolla var (engelska) målvakten Anna Moorhouse var placerad nickade Gilles hemåt. Bollen gick mot det tomma målet. Moorhouse vräkte sig efter bollen, och hann upp den innan den passerade mållinjen. Men på den blöta planen hade målvakten sådan fart att hon gled in med bollen i eget mål.

Det utbröt TV-pucksglädje i det tjeckiska lägret. Matchklockan visade 92.03, och man var bara cirka tre minuter från förlängning. Glädjen varade dock bara i drygt 80 sekunder. För efter 93.25 återställde Gilles ordningen när hon nickade in en inläggsfrispark från mittplanen. Bordeaux vann och möter Kristianstad 20.00 i morgon kväll i gruppfinal.

Det märktes på många sätt att onsdagen var en stor dag för Kristianstads DFF. En dag där klubben fick lite större genomslag än normalt. Det var kul att få uppleva det.

En talande sekvens inträffade precis innan att presskonferensen efter KDFF:s 1–0-seger mot Brøndby skulle starta. Då kom presschefen och sa till Elisabet Gunnarsdottir att TT ville få telefontid med henne efter presskonferensen.

Beta tittade då på målskytt Alice Nilsson, som satt bredvid, och sa:

”TT, vad är det? Jag har aldrig hört talas om TT, jag vet bara vilka Kristianstads-Bladet är.”

Här hade jag personligen gärna sett att hon sagt ”Kristianstadsbladet och damfotboll.blog”, men man kan ju inte få allt…

Efter en liten diskussion med segerskytt Nilsson kom Gunnarsdottir fram till att hon faktiskt hade läst ganska många TT-artiklar. Men den lilla ordväxlingen gjorde det i alla fall tydligt att KDFF är inte är speciellt vant vid att lyftas i riksmedia.

Det märktes även att man inte var van vid att ha flera journalister på plats. Det fanns exempelvis inget att äta eller dricka i pressrummet, och coronareglerna gjorde att vi i media inte fick gå till kioskerna. Nu löste hjälpsamma funktionärer så att jag fick en mugg kaffe per match per match, så det gick ingen nöd på mig.

Jag fick även träffa flera av er läsare, bland annat signaturen Palle, som ofta märks i kommentatorsfältet, speciellt på silly season-sidorna. Det är alltid roligt att möta läsare på riktigt, så tveka inte att säga hej om ni skulle se mig ute på någon arena. Det är ju större chans att ni känner igen mig än tvärtom…

Här skall jag även passa på att tacka så mycket för den bok om Mallbacken som en av er läsare ordnade så att jag fick på posten tidigare i sommar. Kul läsning.

Kul även att kolla nya lag. I onsdags bekantade jag mig närmare med några jag inte sett på plats tidigare. Framför allt är ju FC Girondins de Bordeaux intressant, eftersom det är laget som står mellan Kristianstad och ett dubbelmöte i playoff mot något av Lyon, Wolfsburg, Manchester City eller Slavia Prag.

Det går ju inte att dra 100-procentiga slutsatser från en enstaka match. Men från det jag såg av Bordeaux i onsdags så är det ett lag som jobbar mycket med spelvändningar och snabba kantattacker.

Redan på uppvärmningen såg man att Bordeaux lägger stor vikt vid spelvändningar. Då nötte nämligen fyrbackslinjen och de båda innermittfältarna just spelvändningar. Framför allt är lagkapten Charlotte Bilbault väldigt skicklig på att slå svepande krossbollar med precision. Men även amerikanska Malia Berkely är duktig på att slå passningar från vänster mittbacksposition ut på högerkanten.

Kantspelarna Eve Perisset och Melissa Herrera är kvicka, bollskickliga, och slog ofta låga och hårda inspel.

Motståndarna Slovacko hade duktiga mittbackar i Marketa Klimova och Lucie Jelinkova som oftast täckte bort inspelen. Det blir otroligt viktigt att KDFF:s backar har lika bra koll i morgon.

Slovacko var väldigt bra på att täcka ytan framför sina mittbackar. Smarta Eliska Janikova och löpstarka Andrea Hola såg till att Bordeaux:s landslagsmeriterade tia Claire Lavogez inte fick speciellt många bollar att jobba med.

I början av matchen tyckte jag att lagkapten Janikova var Slovackos klart bästa spelare. Men hon tröttnade redan efter cirka 30 minuter, och bars av planen på bår efter 55. Jag tolkade det som att det berodde på kramp i vaden. Så kanske att Janikova hade bättre bolltalang än träningsstatus.

Annars kämpade tjeckiskorna tappert. Trots mängder av snabba franska kantanfall och gigantiskt övertag i bollinnehav räknade jag bara till 8–2 i målchanser i fransk favör. Målvakten Barbora Ruzickova var duktig, liksom de nämnda mittbackarna och Hola på mittfältet.

Elisabet Gunnarsdottir har flera gånger sagt att hon tycker att KDFF är favoriter i det här kvalspelet, delvis på grund av att man har hemmaplan. Men min uppfattning är nog ändå att Bordeaux måste räknas som favoriter. Men känslan var att laget inte var så vasst som jag hade trott. Jag nöjer mig därför med 60–40 i fransk favör.

Men känslan är ändå att KDFF måste vara vaket på kanterna, att Brett Maron måste ha en bra dag i målet, samt att Kristianstad måste vara effektivt när målchanserna kommer.

Det är något som inte KDFF var mot Brøndby. Jag log lite för mig själv när jag hörde att en jury i Kristianstad hade korat danskornas tyska målvakt Ann-Kathrin Dilfer till matchens lirar i Brøndby. I min värld var Nanna Christiansen danskornas överlägset bästa spelare. Dilfer däremot var en säkerhetsrisk, och var bland annat helt snett på det vid Alice Nilssons segermål.

Men ibland får bortalagets målvakt pris lite för att visa hur överlägset hemmalaget har varit. Jag hade ju 8–2 till KDFF i målchanser. Men den officiella statistiken visar att hemmalaget bara hade tre avslut inom ramen. Ett av dem gick i mål. De två räddningar Dilfer gjorde var knappast speciellt svåra.

Tyvärr missade Kristianstadsspelarna målet i flera fina lägen. Det har man nog inte råd med i morgon. På internationell nivå är det ett likhetstecken mellan kvalitet och effektivitet.

En intressant match i matchen utgörs av de fasta situationerna. Min känsla är att KDFF totalt sett bör vara starkare i luftrummet, och därmed ha goda chanser att hävda sig i samband med hörnor och inläggsfrisparkar.

Dock måste man ha grym koll på Vanessa Gilles. Jag kan ha missat någon, men jag tror faktiskt att Bordeaux slog samtliga hörnor och inläggsfrisparkar mot nickstarka Gilles. Och till slut gav det ju också ett mål. Gunnarsdottir måste alltså sätta sin absolut bästa huvudsspelare på att ta bort Kanada-fransyskan.

Noterbart också att Bordeaux flyttade upp Gilles på mittfältet när Slovacko skulle slå långa insparkar. Samtidigt föll Berkely ner som ett slags libero.

Det lär bli en väldigt spännande lördagskväll på Kristianstads fotbollsarena. Tyvärr blir det ingen resa dit för mig, utan jag får se matchen på Kristianstadsbladets hemsida.

Kollar man Bordeaux laguppställning är OS-mästarinnan Gilles och den franska landslagsmeriterade trion Perisset, Bilbault och Lavogez de mest namnkunniga spelarna. I anfallet har man tappat jamaicanska måldrottningen Khadija Shaw. Hon är den typen av straffområdesspelare som passar som handen i handsken med den typen inspel som Bordeaux använder sig av.

Andra namnkunniga Bordeaux-spelare är de båda nederländska OS-spelarna Sisca Folkertsma och Katja Snoijs samt tidigare Kristianstadsforwarden Svava Ros Gudmundsdottir. Mot Slovacko inledde dock Folkertsma och Gudmundsdottir på bänken.

På bänken finns kanske den allra mest namnkunniga i Bordeaux, och då tänker jag på tränaren Patrice Lair. Han var mannen som byggde upp Lyons storlag, och tog dem till de två första Champions Leaguetitlarna.

Han har via PSG och några herrlag alltså nu hamnat i Bordeaux. Hans röst lär höras på Kristianstads fotbollsarena under lördagskvällen.

Apropå tränare fick Jonas Eidevall en bra start på sin tid som Arsenaltränare. Hans lag vann komfortabelt med 4–0 mot Kazakstans tvåa Okzhetpes. Under lördagen väntar gruppfinal mot PSV Eindhoven nu för Eidevall och Arsenal.

Totalt sett var det en ganska skrällfri premiärdag i Champions League. De högst raknade lagen var uppsatta som hemmalag, och bara fem bortalag vann. Bland de fem fanns italienska Milan samt nordiska trion Kristianstad, Rosenborg och Åland United.

Noterbart var att det gick bra för svenska spelare. Cyperns mästarlag Apollon, med Sofia Hagman och Matilda Abramo i startelvan och Kim Björkegren som tränare, vann sin match efter förlängning. Julia Molin startade för Glasgow City, som också vann och Amanda Nildén fick debutera för Juventus i deras 13–0-seger mot Kamenica Sasa.

Det om Champions League. Det har även kommit lite intressanta nyheter på hemmaplan. Den mest intressanta är ju att Hanna Bennison uppges vara klar för Everton.

Det är förstås otroligt tråkigt för Rosengård, som går in i Champions League om någon vecka. Precis som för Anna Anvegård och Nathalie Björn tycker jag inte att Everton är ett steg uppåt i karriären för Bennison. Snarare ett snett nedåt.

Känslan är ju att Bennison hade haft en ordinarie plats i Rosengård i höst. Men ekonomin är givetvis en faktor också, och jag tippar att Bennison får ett lönepåslag i Liverpool.

Det här med att tre OS-spelare går från Rosengård till Everton är en signal om att fotbollens näringskedja håller på att göras om. Tidigare har ju svenska landslagsspelare gått direkt till europeiska storklubbar, och inte via mellanklubbar som Everton.

Men nu går alltså två eller tre svenska landslagsspelare till Everton samtidigt som Liverpoolklubben tappar australiska Hayley Raso till Mancheter City. Rosengård är alltså på väg att halka ner ett steg i näringskedjan.

Ännu så länge kan ju en Emma Holmgren gå direkt ifrån Eskilstuna till Lyon. Och så kommer det säkert att vara i ytterligare ett tag. Men om tio år är nog risken stor att vi knappt kommer att se några svenska klubbar leverera spelare direkt toppklubbarna i Champions League. En tråkig utveckling.

Däremot har vi sett en rolig utveckling på världsrankingen. På den nya lista som kom i dag är Sverige uppe på andra plats.

När Peter Gerhardsson tog över efter Pia Sundhage efter EM-slutspelet 2017 låg Sverige på plats elva med 1934 poäng. Nu har Gerhardsson tagit upp vårt landslag till andraplatsen med 2088,72 poäng.

Sverige har för övrigt aldrig tidigare legat så här högt upp på den världsranking som infördes 2003. Däremot hade vi högre poäng under Marika Domanski Lyfors ledning just 2003. Då noterade Sverige som högst 2103 poäng, något som då räckte till en fjärdeplats. Även under Thomas Dennerby hade vi högre poäng än nu – 2100, något som då räckte till en tredjeplats. Men ändå väldigt bra jobbat av Gerhardsson.

Det är faktiskt så bra jobbat att Gerhardsson nu är kandidat till att bli prisad som årets tränare i Europa. Han tävlar mot de båda Champions League-finalisterna Emma Hayes och Lluis Cortes.

Jag tycker att Gerhardsson är en rimlig segrare, men tror att priset går till Cortes. Spanjoren är ju den som har vunnit något riktigt stort under säsongen.

Cortes har ju nu lämnat Barcelona. Under deras nya tränare förlorade de spanska mästarinnorna i onsdags en prestigematch mot tidigare Europamästarinnorna Lyon. I den turnering som kallas Women’s International Champions Cup vann Lyon med 3–2, vilket innebär att den franska tvåan spelar final mot amerikanska mästarlaget Portland Thorns natten mot söndag.

I eftermiddag har jag stundtals frusit och stundtals njutit i solen på Kristianstads fotbollsarena. Vädret var dock mer ostabilt än hemmalagets spel. KDFF vann sin semifinal i kvalspelet mot Champions League med 1–0 mot danska storklubben Brøndby.

Och om det finns säkra 1–0-segrar var det här en sådan. Precis som danskornas tränare Per Nielsen nyss konstaterade på presskonferensen hade hans lag inte tillräcklig fysik för att mäta sig med Kristianstad.

Man såg direkt att KDFF var det större och starkare laget. Trots det tog det drygt en halvtimme innan hemmalaget verkligen kopplade greppet om matchen.

I början vann Brøndby kampen om mitten, och lagets i särklass bästa spelare Nanna Christiansen fick lite för mycket boll för att KDFF skulle kunna känna sig säkert.

Det såg ut som att KDFF hade fokus på att anfalla på kanterna, för ofta gled två av lagets tre centrala mittfältare ut mot varsin kant, vilket lämnade Eveliina Summanen ensam i mitten, ibland mot tre–fyra danska spelare.

I 24:e minuten hörde jag Therese Sessy Åsland ropa mot bänken:

”Skall jag ligga brett.”

Första halvtimman var det bara en målchans, den hade KDFF när gästernas målvakt Ann-Kathrin Dilfer kom snett ut på en djupledsboll mot Sveindis Jane Jonsdottir.

På KDFF:s bästa anfall i den första halvleken sprang Jonsdottir igenom igen. Hennes skott täcktes till hörna av Dilfer. En hörna som blev matchavgörande.

Målvakt Dilfer kom helt snett på bollen. När hon höll på att hänga tvätt räddades först ett skott från Jonsdottir på mållinjen innan Alice Nilsson kunde trycka in matchens enda mål.

Kul att en helt egen produkt blev KDFF:s första målskytt – och hittills enda – i Champions League. Nilsson startade för övrigt på högerkanten. Men direkt efter målet flyttade hon in i mitten, medan Åsland gick ut på kanten. Det stabiliserade Kristianstads spel. Plötsligt hade man bättre kontroll centralt.

Brøndby hade två chanser i samband med en hörna i slutet av den första halvleken. I övrigt kändes det tryggt. Jag räknade till slut till 8–2 (4–2) i målchanser till Kristianstad. Segern var alltså helt i sin ordning.

Med avspark 20.00 spelar franska ligatrean Bordeaux mot tjeckiska trean Slovacko här i Kristianstad. Vinnaren där möter KDFF i gruppfinal på lördag.