Det har varit ett bra VM

Som uppväxt precis bredvid Ramnavallen i Borås, där Kronängs damer spelade i högsta serien på 1970- och 80-talet har jag levt med damfotboll hela livet, och har aldrig förstått det motstånd som många män har mot sporten.
Däremot har jag i perioder tyckt att det bara varit enstaka lag som har spelat riktigt publikvänlig fotboll.
Det har varit för mycket långbollar, och för lite lir. Å andra sidan finns det ett stort antal lag i herrallsvenskan som inte heller spelar underhållande.

Men i det här VM:et har något hänt. Det är inte längre enstaka lag som spelar fin fotboll. Tvärtom har det genomgående varit väldigt hög klass på spelet. Och bland de 16 lagen finns ingen blåbärsnation. Konkurrensen har helt klart blivit större.

Pia Sundhage sa till mig för någon vecka sedan att hon tyckte att det var underbart att se hur Mexiko och Colombia kom hit och försökte spela en attraktiv fotboll.
Hon sa också att hon tyckte det var fantastiskt kul att se hur Japan och Frankrike har slagit sig in i världstoppen genom att vårda ett kortpassningsspel.
Så här sa Sundhage:

”Förr klarade sig nya länder på att slå långt. Nu vågar de hålla i bollen – och det är mycket bättre för fotbollen.”

Trots att jag missade ganska många gruppspelsmatcher har jag sett väldigt mycket bra fotboll här nere. Jag tycker att Sverige spelade bra fram till och med kvartsfinalen, det var en fotboll perfekt anpassad efter spelarmaterialet.
Men de riktiga toppmatcherna hittills har varit Tyskland–Frankrike, Frankrike–England, Tyskland–Japan, USA–Brasilien och USA–Frankrike.
Förhoppningsvis har vi kvar två riktiga godbitar.

Strax rullar bilen de tolv milen mot Sinsheim. Vi hörs när jag kommit fram.

Skönt svar från Lloyd

I går berättade jag om Lotta Schelin:s nya miljonkontrakt med Adidas.

Appropå det så var jag alltså på USA:s träning och pressmöte i går.
Där fick mittfältaren Carli Lloyd frågan från en amerikansk reporter om vad hon tycker om USA:s matchdräkter.

Hennes svar var skönt:

”Jag har kontrakt med Nike, och vi spelar i deras kläder. Hur tror du att jag kommer att svara?”

Hyllning av tyskarna

Fanmeilie i Frankfurt

Det här är som rubriken säger en hyllning av det tyska folket.
Deras lag är ute sedan länge, men VM har inte dött. Tyskarna ser verkligen till att hålla festen vid liv.

Jag satt och jobbade på mitt USA-reportage under hela kvällen. Vid 21.30 slog det mig att jag inte hade ätit middag.
Så jag gick ut en sväng på stan. Efter att jag hade ätit kom jag på att det är sista chansen för mig i dag att besöka VM-området Fanmeile på kvällstid.
Och det besöket ångrar jag inte.

Fanmeile från andra hållet

Det var verkligen fest. Ett par tusen glada tyskar i åldrarna 5–80 såg till att göra mig på riktigt gott humör. Jag hade bara tänkt att gå igenom området, men gled om kring där och njöt i 1,5 timmar.

Jag borde ha förstått något av alla artiklar i tidningarna om 2.Bundesliga. Men det går inte så snabbt för mig att läsa långa, tyska artiklar, så jag har bara bläddrat förbi. Och jag trodde helt enkelt bara att Frankfurttidningarna körde ett par sidor om de egna lagen Eintracht och FSV varje dag.
Men på väg ut för att leta matställe så noterade jag att det pågick en seriepremiär. Matchen Greuter Fürth–Eintracht kördes på varenda bar eller kafé med lite självaktning.
Fürth ledde med 2–0 i halvtid och det var deppigt. Men när Matmour gjorde 3–2 till Frankfurt i 89:e började folk dansa på Kaiserstrasse.

Se proffsig Sundhage sjunga ut

Att gå på presskonferens med Pia Sundhage är en upplevelse.
Jag hoppade över Sveriges träning i Sinsheim i dag och gick alltså i stället till USA:s mediaträff på Radisson här i Frankfurt.

När de fem spelarna kom in blev det en riktigt kaotisk historia. Men den första kvarten var fantastisk. Det var Pia Sundhages kvart på podiet.
Marbäcks stolthet är verkligen en makalöst proffsig representant för Sverige och damfotbollen.

Hon fick frågan om vilken typ av musik hon brukar välja när hon sjunger för spelarna. Och charmade då de närvarande reportrarna med att spontant köra några takter av Simon & Garfunkels ”Feelin’ Groovy”:

”Slow down, you move too fast.
You got to make the morning last.
Just kicking down the cobble stones
Looking för fun and feelin’ groovy”

…sjöng Sundhage och drog ner applåder från den samlade mediakåren. Se det själv här.

Här är för övrigt sången med orginalartisterna.

Utöver Sundhage lyssnade jag på Abby Wambach och Carli Lloyd. Sundhage har tidigare under VM sagt till BT att:

”Jag brukar lyssna på Abby Wambach, hon är helt suverän på att göra intervjuer. Hon har ett bra språk, tar till stora ord – och tar verkligen chansen att göra reklam för fotbollen.”

Jag håller i viss mån med. Abby Wambach är duktig på att hantera intervjusituationer. Men ännu så länge har forwardsstjärnan en bit kvar till Sundhageklass.

Tv-experter med olika uppfattning

I går kväll var stora delar av den samlade svenska journalistkåren här nere i Frankfurt ute och åt tillsammans. Det var väldigt trevligt.
In på småtimmarna satt jag, Malin Swedberg (expert på Tv4) och Daniel Kristiansson (kommentator på Tv4) och diskuterade fotboll och utseende.

Swedberg ifrågasatte min lista över VM:s snyggaste spelare. Mitt försvar är att listan har lockat många läsare till en blogg som handlar om damfotboll, och att den på så sätt kan öka intresset för tjejers fotbollsspelande.
Rent moraliskt så har jag däremot inga bra argument. Men jag tror att damfotbollen behöver ta lite genvägar till uppmärksamhet ibland. Precis som alla andra sporter.

Tyvärr så är skönhet en genväg till uppmärksamhet. Och kan min lista få några flera att sätta sig framför tv:n och upptäcka att tjejerna inte bara är snygga, utan också spelar riktigt bra fotboll, då blir jag glad.
För jag tycker verkligen att det har varit riktigt bra fotboll i de allra flesta matcherna i det här mästerskapet. Och då känns det extra tråkigt att läsa alla sågningar hemma av hur uselt det svenska laget var i semifinalen. Och hur dålig damfotbollen är.

Men de finns de tv-experter som tycker att det är okej att med listor över snygga spelare.
Jag berättade i går om att Tysklands guldhjälte från 2003, Nia Künzer, dels är expert på tv-kanalen ARD, och dels har en daglig krönika i tidningen Frankfurter Neue Presse.
I sin krönika i går skrev hon just om att VM-artiklarna i många tyska tidningar har bytt inriktning efter att Tyskland blivit utslaget. Texterna har mer börjat handla om utseende och andra saker som rent sportsligt är oväsentliga. Så här skriver Künzer:

”Men det stör inte mig som kvinna och före detta landslagsspelare att man tar upp frågan om vilken spelare som har störst sex-appeal. Det är ju likadant vid herrarnas mästerskap.”

Apropå inget skriver hon även:

”För mig är för övrigt svenskorna det mest sympatiska landslaget. När de sätter i gång sin lilla dans så får jag goda vibbar.”

Det vackraste laget 2011

Som du kanske noterat har jag tidigare gjort en topplista över VM:s snyggaste spelare. Därmed har man rätt att anse att mitt ifrågasättande av VM:s slogan är dubbelmoral.
Men nog är väl ”The Beautiful Side of 20Eleven” högst tveksam?

The Beautiful Side of 20Eleven

Side kan ju som bekant både betyda sida och lag.

Jag noterade i förra veckan att tyska stjärnan Simone Laudehr hade twittrat om hur kul det var att hon äntligen fick svara på frågor om fotboll till media. Innan bad journalisterna mest om hennes sminktips och annat liknande.

Visst är det ofrånkomligt att man noterar vem som är snygg och vem som inte är det. Det gör man ju på gott och ont i alla sammanhang.
Men att fotbollen officiellt skall behöva spela på utseende känns så tråkigt. Det måste väl ha gått att hitta en slogan som handlar om fotboll?

För övrigt har jag fått önskemål om att göra en ny lista över snygga spelare. Men även om ”Mitt val är Mitts” från den 6 juli otvivelaktigt är det mest omdiskuterade inlägget i den här bloggen så blir det inga fler sådana listor.

Schelin i Messis skor

Noterar att Lotta Schelin förstås har stått i fokus på dagens svenska pressträff i Sinsheim. Och att hon givit klartecken till spel i morgon.

Schelin är vår strålande stjärna, och hon är värd stor beundran både för sitt spel och för att hon alltid är sig själv – och på gott humör. Varje gång hon kommer in i rummet gör hon i varje fall mig på gott humör. En underbar egenskap.

Schelin är otroligt viktig för damfotbollen i Sverige eftersom hon är en lysande förebild och för att hennes glädje och charm går rakt igenom tv-rutan.
Därför blir jag också glad när jag läser att Adidas har skrivit ett miljonkontrakt med Lotta som löper fram till och med sommaren 2014.
Hon skall lansera Adidas skokoncept F50 över OS 2012 och EM 2013 på hemmaplan.

Så här säger Jonas Carlström, nordisk sponsringschef på Adidas till Idrottens Affärer:

”Lotta är inte bara en av Sveriges och världens just nu mest framstående fotbollsspelare utan representerar även på ett utmärkt sätt de värderingar Adidas står för. Vi ser fram emot att se vilka höjder Lotta kan nå.”

Den sko hon spelar i, F50 adizero, lanserar av flera internationella stjärnor, utöver Schelin även bland annat Barcelonas superstjärna Lionel Messi.

Jag ger Sawa guldbollen

Japans kapten, Homare Sawa

Senare i dag kommer det att bli en hel del utseende i bloggen. Men först fotboll på högsta nivå.
I natt offentliggjordes de tolv spelare som kan få guldbollen – alltså bli VM:s bästa spelare. Min röst faller på Japans Homare Sawa, trots att hon låg bakom Sveriges 1–0-mål i onsdags.
Sawa är en underbar lirare, och har burit sitt lag till VM-final.

Jag har för övrigt varit på USA:s träning och pressträff i dag. Så här sa Abby Wambach om Sawa på den senare:

”Sawa är en verkligt smart spelare, hon ser alltid till att vara på rätt ställe. Att som mittfältare orka ta sig fram till avslutningslägen som hon gör är fantastiskt bra. Jag har spelat i samma lag som henne, och vet hur hårt hon har kämpat för det här – och jag är otroligt lycklig för hennes skull. Hon är verkligen värd den här framgången.”

Wambach är för övrigt själv en av de tolv kandidaterna. Bland dem finns även svenskorna Lotta Schelin (given) och Caroline Seger (inte lika given).
Här är övriga åtta: Marta (Brasilien), Sonia Bompastor (Frankrike), Louisa Necib (Frankrike), Kerstin Garefrekes (Tyskland), Aya Miyama (Japan), Shinobu Ohno (Japan), Hope Solo (USA) samt Lauren Cheney (USA).

Damerna in i tv:s finrum

Antalet artiklar kring VM har minskat något i de tyska tidningarna. Men de har inte försvunnit helt.
I dag avslöjar Bild att damfotbollen äntligen kan göra herrfotbollen sällskap i tv-kanalen ARD:s stora magasin Sportschau.

ARD har noterat de höga tittarsiffrorna – nästan 17 miljoner såg Tyskland–Japan – och att intresset för damfotbollen har varit stort på alla sätt här i Tyskland i sommar.
Sportmagasinet Sportschau sänds på lördagskvällar och har i snitt 5,62 miljoner tittare.
Damernas bundesliga har huvudsakligen sina matcher på söndagar, men tanken nu är att flytta omgångens huvudmatch till lördag för att få med den i Sportschau.

Noterar även att tittarsiffrorna hemma ökar. 1,8 miljoner såg andra halvlek av Japanmatchen. Det är roliga siffror.
Noterar dock även att de flesta tittarna verkar vara arga över hur dåligt svenskorna spelade. Det är mindre roligt.

Minns du Nia Künzer?

Nia Künzer intervjuas

Den svenska VM-truppen i USA 2003 kommer nog i alla fall ihåg den före detta tyska landslagsanfallaren.
Nia Künzer avgjorde nämligen VM-finalen mot Sverige med i förlängningen med sitt golden goal.

Künzer är med på VM i år också – som expert på den tyska tv-kanalen ARD, och som krönikör i tidningen Frankfurter Neue Presse.
När tidningen Bild tidigare under VM listade de elva viktigaste kvinnorna i tysk fotboll kom Künzer på nionde plats.

Klart etta var förbundskapten Silvia Neid – drottning Silvia som hon kallades i början av VM…
Tvåa var VM-generalen Steffi Jones och trea stjärnan Birgit Prinz.
Två andra intressanta namn på topplistan var domaren Bibiana Steinhaus, som dömer herrfotboll i näst högsta ligan.  Och så förbundskansler Angela Merkel – som anses vara en av tysk fotbolls mest engagerade supportrar. Klart är att hon är den mäktigaste…

Vill du läsa mer om Künzer har hon en egen hemsida, naturligtvis med all text på tyska.

Seger missar bronsmatchen

Jag har just varit på presskonferens på spelarhotellet Maritim, som visade sig ligga bara sju–åtta minuters promenad från mitt hotell.

Både Sverige och Japan bor där, och när jag anlände höll Yuki Nagasato (känner jag defintivt igen) och Saki Kumagai (tror jag att det var), en improviserad presskonferens för tre–fyra japanska journalister.
Det riktigt strålade av lycka och glädje om japanskorna. Jag tog en bild av dem, men blev åthutad av en vakt att det var fotoförbud i lobbyn. Vågar därmed inte publicera den…

Charlotte Rohlin får ge en bild i stället. Den svenska mittbacken sa så här:

”Japanskorna är så genuina människor, de är verkligen jättetrevliga när man träffar dem – och så spelar de fantastisk fotboll. Så man gläds med dem. Samtidigt som man är otroligt besviken över vår insats.”

Presskonferens i Frankfurt

På den svenska presskonferensen förklarade lagläkaren Per Lindblom att Caroline Seger har en blödning i inre vadmuskeln (soleus) och definitivt är borta från spel i bronsmatchen, men att Lotta Schelin bör vara i spelbart skick på lördag.
Lindblom sa så här:

”Lotta är inte sämre i sin status i dag, men inte heller bättre.”

Annars handlade mycket av snacket om bronsmatch och spelsystem. Mer om det i morgondagens pappers-BT. Jag skall alldeles strax börja snickra ihop den texten.

Avresa från Frankfurt

Direkt efter presskonferensen skulle Sveriges buss rulla mot Heidelberg, där laget bor över bronsmatchen i Sinsheim på lördag. Själv bor jag kvar här i Frankfurt, det är inte längre än att det funkar att köra bil fram och tillbaka.

Till sist noterar jag att SVT:s Leif Johansson blev första man under VM att få telefon under en presskonferens. Skönt att slippa den nesan…

Dåligt med hysteri i Japan

Vad det står i de japanska tidningarna i dag, eller hur stort utrymme fotbollslandslaget Nadeshiko får har jag ingen aning om.

Men i stora tyska morgontidningen Frankfurter Allgemeine hittade jag en stor genomgång av de japanska tidningarna efter kvartsfinalen mot Tyskland.
Och sett till den är det omöjligt att prata om fotbollsfeber i Japan. Utöver volleyboll och konståkning verkar inte damidrott överhuvud taget stå så högt i kurs.
Här är utdrag ur Frankfurter Allgemeines japanska tidningsgenomgång:

Asahi Shimbun har rubriken ”Med kraft från offren” på sin text om den historiska skrällen. Men vinsten får ingen plats på förstasidan. Och för att hitta texten på sportsidorna ”behöver de japanska tjejerna ha bra syn.” För den är inklämd efter en mängd texter om baseball och sumobrottning.

Yumiuri Shimbun har huvudrubriken ”Japan slog värdlandet” på sin hemsida. Fast när man läser texten visar det sig inte handla om VM här i Tyskland. Det är i stället det japanska herrlandslaget i amerikansk fotboll som har slagit Österrike i ett annat VM…

I Mainichi Shimbun och Yomiuri går det dock att läsa om den historiska japanska segern i hyfsat stora artiklar.
Men fotbollsfeber, knappast va…

Hedvig och spelsystemet

Det är inte svårt att förstå att dagens stora samtalsämnen hemma efter matchen är Hedvig Lindahl och 4-2-3-1.

Jag har förstås hunnit tänka lite på båda. När det gäller Lindahl har jag inte känt trygghet med hennes målvaktsspel någon gång under VM.
Vad jag har sett är både Sofia Lundgren och Kristin Hammarström säkrare målvakter.
Faktum är ju att Lindahl fick gå från Göteborgs FC för att de inte tyckte att hon var tillräckligt bra. De skaffade Hammarström i stället, och hon släpper knappt in några mål alls i allsvenskan.

Vad är då Hedvig Lindahl bra på?
Jo, hennes styrkor är att hon är duktig på att jobba långt ut, och att hon har ett fantastiskt tillslag – som har givit Lotta Schelin tre–fyra frilägen i det här mästerskapet.
Men det är knappast Lindahls fel att hon får spela. Är det någon som skall ha kritik i frågan så är det ju Thomas Dennerby, som envisas med att matcha henne som etta.

Så till spelsystemet 4-2-3-1. Jag pratade lite med Tv4:s expert Pontus Kåmark vid frukost. Han är oerhört kritisk till Dennerbys sena byte av spelsystem.
Och i dag är det svårt att säga emot. Therese Sjögran som har kämpat för den centrala rollen klarade den inte mot Japan. Hon hamnade alldeles för långt tillbaka i planen, och följden blev att Lotta Schelin blev helt avskuren. Och vi fick bara jaga boll.
Först på slutet när vi slängde in allt vad vi har offensivt sett, och bytte tillbaka till 4-4-2, började vi få lite anfall.

Dennerby har tidigare under VM gjort så lite förändringar som möjligt för att behålla tryggheten. Nu gjorde han en sen ändring som mycket väl kan ha uppfattats som panikartad av spelarna.
Det känns absolut som ett felval.
Fast det är omöjligt att veta hur matchen hade sett ut om vi spelat 4-4-2. Något facit i den frågan går det ju förstås aldrig att få. Men visst är det kul att spekulera…

Här är förresten länken till den krönika jag snickrade ihop direkt efter matchen i går.

Jossan dansar inte nykter

Såg ni hur Josefine Öqvist hoppade över dansen efter sitt mål i går?
Medan lagkamraterna dansade logobitombo rusade Jossan i stället tvärs över planen och hoppade upp i rumskompisen Sofia Lundgren:s famn.

Jossan är inte så förtjust i dans, och har inte deltagit i dansandet de senaste matcherna.
Radiosporten frågade henne om det efter matchen mot USA. Svaret löd:

”Jag dansar aldrig nykter.
Jag gillar inte att dansa, jag gör det ibland, men efter målet kände jag att nej nu får det vara nog. Nu får de dansa för mig, tänkte jag.”

Fler än Hedvig var dåliga

Jag har just ansökt om pressbiljetter både till bronsmatchen och finalen. Plötsligt har jag ju blivit USA-supporter. När man är i omgivningarna går det inte att missa när Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage leder amerikanskorna i en VM-final.

Jag sitter kvar i det tält som utgör mediacenter på Commerzbank Arena och samlar mig inför den korta bilresan tillbaka till hotellet. Det börjar bli riktigt kallt här.

När jag surfar runt på svenska hemsidor noterar jag riktigt kalla reaktioner mot Hedvig Lindahl. Sverige hade behövt en målvakt på hög Hope Solo-nivå för att klara av att hålla emot Japan.

Lindahl gjorde en dålig match, det är tveklöst. Men det var fler spelare som var dåliga. Jag underkänner även Sara Thunebro, Linda Forsberg och Therese Sjögran.
Alla måste ha rätt att ha en dålig dag – även när det är VM-semifinal. Så det Hedvig-hat som verkar florera är bara att lägga ner.