Verbal LeBlanc argumenterade för WPS

I väntan på svar om WPS får behålla sin proffsstatus fortsätter spelarna att kämpa för sin liga.

I går var den kanadensiska landslagsmålvakten Karina LeBlanc med i studion på Fox Sports och argumenterade för en fortsättning på proffsnivå för WPS. Här kan du se det inslaget. Och här är en intervju från samma kanal med LeBlanc och WPS vd Jennifer O’Sullivan, där den senare bland annat beskriver varför inte Hope Solo:s och Abby Wambach:s klubb Magic Jack får vara kvar i ligan.

Just LeBlanc är en perfekt person att fronta ligan. Först är hon en duktig målvakt – andraval bakom Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod i Kanada för tillfället. Hon blev stor straffhjältinna genom att rädda två straffar när Kanada slog Brasilien i finalen av Panamerikanska mästerskapen i slutet av oktober. Men framför allt så gör hon sig grymt bra i media.

Jag har sett flera tv-inslag med LeBlanc, och hon är lysande både när hon blir intervjuad – och när hon intervjuar själv. Det senare gjorde hon till exempel under WPS-finalen när Western New York slog hennes tidigare klubb Philadelphia Independence tidigare i höst.

Så ett tips är att hålla ögonen på henne, det kan man göra genom att följa henne på twitter: @KarinaLeBlanc.

Se Landströms volleymål mot Kanada

Så har jag äntligen hittat tv-bilder från Sveriges förlustmatch mot Kanada i går. Det är Kanadas fotbollförbund som står för bilderna, som inte håller högsta klass, men i alla fall visar målen.

Så för er som längtat efter att få se Jessica Landström:s volleymål, här är länken med matchens höjdpunkter. De bästa texterna från matchen finns att läsa på Svenska Fotbollförbundets hemsida och på Uefas.

Enligt texten på Svff:s hemsida hävdar Nilla Fischer att hon skall ha blivit nedriven i samband med 2–1-målet. Bilderna här ovan visar något annat. Fischers utspel är nog ett försök att skylla ifrån sig en förlorad nickduell. För som jag ser det vinner Dalsjöfors kanadensiska mittback Emily Zurrer duellen klockrent, helt utan att göra något otillåtet.

Appropå Dalsjöfors så räddar Boråslagets stjärnmålvakt Erin McLeod den kanadensiska segern när hon räddar ett friläge från Lotta Schelin på övertid.

Det om Kanadamatchen. Missade du Sveriges 1–1-möte med USA i helgen så går den matchen att se i sin helhet på USA:s fotbollsförbunds hemsida. Här är länken till första halvlek, och den här länken visar den andra halvleken.

Det bästa som är skrivet från den matchen är nog hyllade Umeådebutanten Emma Berglund:s blogginlägg om hur det är att debutera i landslaget. Jag har läst Berglunds blogg lite då och då, och tycker att hon helt klart är en väldigt duktig bloggare. Väl värd att följa.

Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Sverige föll med 2–1 mot Kanada i kväll, efter att storstjärnan Christine Sinclair gjort det kanadensiska segermålet på övertid.

Att jag vet det beror på att jag följt Kanadas fotbollsförbunds rapportering på twitter. Det var nämligen det enda sättet att följa landskampen, om man inte var på plats på arenan i Phoenix, USA.

Jag har tidigare kritiserat Svenska fotbollförbundet för att damlandslagets landskamper läggs så att de får minimal uppmärksamhet. Läs det inlägget här.

Dagens match tog ändå priset. Att möta Kanada i USA ger verkligen minimal mediabevakning. Nu en halvtimme efter slutsignalen finns inte heller resultatet att hitta på varken Dagens Nyheters, Svenska Dagbladets, Expressens eller Aftonbladets nätsidor.

Det är både en måttstock på intresset från landets stora medier – och på hur dåligt förbundet är på att marknadsföra sitt klart bästa seniorlandslag.

Från Kanadas twitterrapportering har jag i alla fall snappat upp att Jessica Landström gav Sverige ledningen på volley efter hörna i första halvlekens slutminut. Och att inhopparen Chelsea Buckland kvitterade till 1–1 på en stolpretur i 74:a minuten. Då hade hon varit på planen i en minut.

Segermålet gjorde alltså Sinclair, efter att Dalsjöforsbacken Emily Zurrer nickat fram bollen. Zurrer gjorde för övrigt sin 50:e landskamp. Grattis. Dalsjöfors andra bidrag till Kanadas landslag, målvakten Erin McLeod stod i andra halvlek – och höll nollan trots att Lotta Schelin hade ett kanonläge att kvittera.

Sverige ställde upp med ett lag där framför allt fyrbackslinjen var helt annorlunda mot den som spelade i VM i somras. Så här såg laget ut enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida: Hedvig LindahlMarina Pettersson-Engström, Emma Berglund, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson (Sara Thunebro, 54) – Susanne Moberg (Johanna Almgren, 63), Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist (Emmelie Konradsson, 63), Sofia Jakobsson – Jessica Landström, Lotta Schelin.
På bänken (ej inbytta): Kristin HammarströmAnnica Svensson och Sara Larsson.

Förresten, direktrapporterade i sanningens namn också Svenska Fotbollförbundet från matchen på sin facebook-sida. Men den som skrev där kopierade bara det som Kanadas förbund twittrade ut. Det var alltså nästan uteslutande andrahandsmaterial. Precis som det här blogginlägget alltså. Jag fick ju inte chans att se några tv-bilder…

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.