Matchguide för VM:s kvartsfinaler

Det är nu mindre än tio timmar tills VM:s kvartsfinaler drar i gång med höjdaren Tyskland–Frankrike. Det återstår alltså åtta matcher av mästerskapet och det är åtta lag som är kvar i Kanada för att göra upp om medaljerna.

Även om det har varit en del skrällar är alla de sex lag jag hade i topp på min rankning inför mästerskapet kvar i spelet, alltså alla de fyra guldkandidaterna samt de två högst rankade medaljkandidaterna. Eftersom Kanada och England ställs mot varandra kommer en av medaljkandidaterna även att få spela semifinal.

Skrällarna är Australien och Kina, de lag som jag hade på platserna tolv och 16. Om Kina skrev jag:

”Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.”

De har överraskat, men i natt borde VM ta slut för kinesisk del. Australien däremot har imponerat och bör ha goda chanser mot Japan.

Skrällgängen är för övrigt de två yngsta, kvarvarande trupperna – de trupper som har framtiden för sig. Kina har bara sex spelare som är födda på 1980-talet, övriga 17 är 90-talister. Hos Australien är det åtta 80-talister och 15 stycken 90-talister. Äldsta laget i VM är USA med två 70-talister, 18 stycken 80-talister och bara tre spelare födda på 1990-talet. Här är snittåldern för de fyra äldsta, kvarvarande lagen:

England     27 år – 10 månader
Japan        28 – 3
Kanada      28 – 4
USA           29 – 5

Faktum är att fyra av de fem äldsta trupperna i VM är kvar. Det lag som är utslaget bland åldergängen är Sverige, som hade ett snitt på 27 år och 11 månader.

Tillbaka till de lag som är kvar i turneringen. Här är en guide till kvartsfinalerna:

Tyskland–Frankrike
I kväll 22.00
Odds: 55–45

Det här har förutsättningar att bli mästerskapets allra bästa match. Under det senaste 1,5 åren tycker jag att Tyskland och Frankrike har varit världens två bästa lag. Alltså drabbar Europas båda giganter samman minst en omgång för tidigt. Orsaken till det är som ni vet att Fifa inte lottade, utan placerade ut de toppseedade lagen för att ge Kanada lättast möjliga väg mot final.

Jag håller tyskorna som favoriter eftersom de har en vinnarkultur som Frankrike saknar. Fransyskorna har en tradition att vika ner sig när det närmar sig medaljmatcher, medan tyskorna ofta är bäst när det gäller.

Sportsligt känns det här annars som en vidöppen match, där jag kanske till och med skulle säga att fransyskorna borde ha en liten fördel om det bara var sportsliga kvaliteter som spelade in.

Sedan VM-mötet i gruppspelet för fyra år sedan – där Tyskland vann med 4–2 – har lagen mötts tre gånger. Det blev först två kryss, men sedan vann Frankrike på bortaplan i oktober med 2–0. Där visade de franska spelarna sig själva att de kan besegra tyskorna. En erfarenhet som skulle kunna bli otroligt viktig i mötet i Montreal.

Rent sportsligt borde även Tysklands långsamma mittbackar passa det smarta franska laget utmärkt, i varje fall om blixtsnabba Elodie Thomis spelar. Det förutsätter förstås att fransyskorna har modet och kylan att spela sig förbi den oftast så effektiva tyska förstapressen. Jag är övertygad om att de franska spelarna har kapaciteten att klara av det tyska presspelet – men är alltså osäker på om man klarar en annan typ av press.

Det enda man kan vara helt säker på här är att det kommer att bli otroligt intressant. Och kul. För det här kan vara en match att minnas i många år framöver.

USA–Kina
Natten mot lördag 01.30
Odds: 65–35

Här är USA klar favorit – trots att laget saknar viktiga pjäser som avstängda duon Lauren Holiday och Megan Rapinoe. Och trots att amerikanskorna inte har imponerat speciellt mycket i anfallsspelet. Senast mot Colombia var det amerikanska passningsspelet stundtals förbluffande dåligt.

Men USA besitter en makalös förmåga att ta sig vinnande genom den här typen av matcher. USA har alltid tagit medalj i VM. USA har dessutom vunnit 14 av de 15 senaste mötena med Kina – om jag har nu har hittat korrekt statistik. Senaste kinesiska segern kom 2003, sedan dess har USA 20 segrar och fyra kryss på 24 matcher.

Dock blev det 1–1 i lagens senaste möte – i Brasilien i vintras. Jag såg den matchen, en match USA ägde utan att skapa speciellt mycket. Kina var däremot effektivt när chansen dök upp.

Effektiviteten måste Kina ha med sig även till Ottawa. Defensivt känns kinesiskorna ännu stabilare nu, så känslan är att de skulle kunna hålla emot och bjuda USA på en riktigt tuff match. Men om Kina skulle lyckas vinna, då skulle det ändå vara en av VM-historiens största skrällar.

Japan–Australien
Lördag 22.00
Odds: 55–45

Det här är en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen. Då vann ju japanskorna, trots att mästerskapet låg utanför ordinarie Fifa-datum vilket gjorde att halva deras lag inte kunde vara med.

Det borde alltså vara upplagt för Japan nu. Men trots att Japan nu har alla sina spelare närvarande och trots att man spelat bättre och bättre i turneringen är känslan att Australien har närmat sig rejält det senaste året. The Matildas unga lag har dessutom kvaliteter som skulle skrämma mig lite om jag hade hetat Norio Sasaki.

För även om Japan måste räknas som knappa favoriter har jag en känsla av att Australien kan skrälla sig vidare ytterligare ett steg. Laget har redan gjort mer än någon kunnat förvänta sig och spelar numera utan press. Man nådde 2–2 mot japanskorna i gruppspelet i asiatiska mästerskapen ifjol och säger sig veta hur man skall göra för att döda ytorna för Sasakis lag.

Får Australien ligga på kontring känns laget hyperfarligt. Och även om Japan imponerade enormt i den första halvleken mot Holland var känslan där att det var holländskorna som lämnade alldeles för mycket tid och yta till de japanska mittfältarna. När Holland tajtade till laget efter paus såg plötsligt Japan betydligt mer mänskligt ut.

Kanada–England
Natten mot söndag 01.30
Odds: 51–49

Den sista kvartsfinalen är kanske den allra mest ovissa. Kanada och England har mött varandra flera gånger de senaste åren, och det blir nästan alltid jämna siffror. Senaste mötet var de båda lagens VM-genrep för knappt en månad sedan. Då vann Kanada med 1–0.

Det blev 2–0 till Kanada i det senaste mästerskapsmötet, kvartsfinalen i OS 2012 – även om England då spelade under namnet Storbritannien.

Utöver de här båda kanadensiska segrarna har det däremot varit uteslutande engelska segrar de senaste två åren. Lagen har faktiskt mötts fem gånger sedan mars 2013. Det har blivit följande resultatrad, med engelska siffrorna först: 1–0, 1–0, 2–0, 1–0 och då 0–1. De två senaste engelska segrarna har kommit i Cypern cup, den senaste i årets final.

Hittills i VM har inget av lagen imponerat speciellt mycket. England är i kvartsfinal för att man hade klart större effektivitet än Norge i åttondelen. Spelmässigt tycker jag att norskorna var det bättre laget.

Jag tycker faktiskt att England höll högre klass för ett halvår sedan, då jag såg dem som seriösa utmanare till de fyra toppnationerna. Spelet i VM har inte varit av den klassen, men känslan är ändå att laget blir bättre och bättre för varje match.

Kanada har levt på sin stabila defensiv. Man har bara släppt till nio avslut mot mål på fyra matcher – självklart en lysande bra siffra. Längst bak har man rutinerade målvakten Erin McLeod som har känts väldigt stabil och säker. Däremot har det inte funkat lika bra i offensiven. Kanada har faktiskt skjutit fler skott i målramen (fyra) än i mål (tre) – en prestation i sig.

Jag tycker ändå att Kanada får räknas som favoriter här, mest på grund av hemmaplansfördelen. Det lär vara fullsatt på BC Place i Vancouver och åskådarmassorna kommer att bära fram sitt hemmalag.

Sammanfattningsvis känns det alltså genomgående väldigt svårtippat i kvartsfinalerna. Även om jag är stor motståndare till hur Fifa riggade lottningen av de toppseedade lagen så får man ge Fifa för att de har lyckats få till fyra intressanta kvartsfinaler. Min gissning är att vi får följande semifinaler: USA–Tyskland och Kanada–Australien.

Så här har VM varit hittills

Eftersom kvartsfinalerna närmar sig med stormsteg är det hög tid att sammanfatta de fyra matchomgångar som spelats. Jag gör sammanfattningen i samma form som jag gjort tidigare i mästerskapet, alltså i form av underrubriker.

Men först lite mer cred till Fifa-tv, som gör bra klipp från mästerskapet. Här är ett med tio höjdare av olika slag från åttondelsfinalerna:

I det klippet finns avgörande situationer från flera av matcherna, dessutom lite läktarstämning och så bjuder Pia Sundhage på tekniska färdigheter. Ett klart sevärt klipp.

En av VM:s roligaste sekvenser hittills är från Tysklands uppladdning inför mötet med Thailand. Vänsterbacken Jennifer Cramer får inte Nadine Angerer:s uppmärksamhet, se det 26 sekunder in i det här klippet:

Någon dag senare lade Cramer upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att de ändå är kompisar…

Så till underrubrikerna:

Bästa laget: Det är fortfarande Tyskland. Uppvisningen mot Sverige var verkligen en imponerande maktdemonstration. Totalt har tyskorna gjort hela 19 mål, varav 17 är spelmål. Man har totalt haft 117 avslut – det är mer än dubbelt så många som sex av de andra kvartsfinallagen. Men Frankrike börjar också få upp farten. Deras två senaste insatser visar att kvällens drabbning blir hyperintressant.

Bästa utespelaren: Fortfarande Ramona Bachmann. Ingen annan spelare har förmått skapa så mycket på egen hand som Rosengårds schweiziska stjärna.
Den som jag ser som turneringens näst bästa spelare har för övrigt också spelat i Rosengård den här våren, Anja Mittag. Tyskan har verkligen prickat in storformen perfekt till mästerskapet. Jag såg att någon sajt utnämnde Shirley Cruz till gruppspelets bästa spelare. Jag kan inte säga att jag såg Costa Rica såpass mycket att jag kan skriva under på det.

Bästa målvakten: Här faller mitt val på Erin McLeod, även om Hope Solo är en tuff utmanare. Båda har varit felfria hittills – men jag väljer McLeod på grund av hennes avgörande räddning på Vanessa Bernauer:s närskott i åttondelsfinalen – se första klippet i inlägget. Solo har inte tvingats till några sådana avgörande räddningar ännu…

Bästa unga spelaren: Det priset ser ut att vara vikt för Kanadas försvarsjätte Kadeisha Buchanan. Första utmanaren är Norges tremålsskytt Ada Hegerberg.

Största överraskningarna: Australien. Har trots svår lottning tagit sig till kvartsfinal – man har gjort det genom att prestera en fotboll jag inte trodde att laget var mäktig. Och The Matildas är inte chanslöst mot Japan i kvartsfinalen heller. Andra stora överraskningar är förstås Kina, som jag inte alls trodde på, Kamerun och Colombia. Att de två sistnämnda skulle överleva gruppspelet kändes inte oväntat sett till lottningen. Men att de skulle spela en så bra fotboll var överraskande.

Största skrällen: Colombias seger över Frankrike. Det är inte bara största skrällen i årets VM – det är tidernas VM-skräll.

Största besvikelsen: Sverige. Pia Sundhages lag skulle utmana om guldet, men lämnade Kanada utan att vinna någon match. Den amerikanska experten och fotbollslegendaren Alexi Lalas gick så långt att han kallade den svenska insatsen för skamlig.

Måldrottningarna: Som väntat är det tyskt i skytteligatoppen. Anja Mittag leder närmast före Celia Sasic – båda på fem mål. I den officiella skytteligan rankas man efter: 1) Antal mål. 2) Antal assist. 3) Antal spelminuter (ju färre desto bättre).
Mittag har 5+2 och Sasic 5+1. Trea är Eugenie Le Sommer på 3+2 och fyra Marie-Laure Delie på 3+1 fast färre spelminuter än delade femmorna Ramona Bachmann och Gaelle Enganamouit.
Bästa svenska i skytteligan blir Linda Sembrant. Hon ligger just nu på 16:e plats med 2+0 på 143 spelminuter.

Snyggaste målet: Fortfarande Maren Mjelde:s frispark i krysset. Även om Lucy Bronze utmanade med sitt snygga segermål mot Norge.

Snyggaste spelmålet: Här finns det många att välja mellan. Mitt val blir Marie-Laure Delies 1–0-mål mot Sydkorea:

Fast jag skulle lika gärna kunnat välja Japans snygga 2–0-mål mot Holland, signerat Mizuho Sakaguchi.

Faktum är att även Sveriges 3–2-mål mot Nigeria borde vara en kandidat. Jag har dock inte sett något klipp med hela anfallsuppbyggnaden, något som gör att Sembrants mål får nöja sig med bronsplats i nuläget.

Har jag glömt något? Kom gärna med synpunkter.

De minst stängda träningarna: Alla i Ottawa. Även om arrangörerna drog för persiennerna i presscentret när lagen hade så kallade stängda träningar var nämnda persienner av så dålig kvalitet så att alla som ville se vad som hände på planen ändå kunde göra det.

Mest meningslösa förbudet: Fotoförbud på pressläktaren. Som journalist fick inte ens ta upp sin kamera när man satt på pressläktaren. Gick man däremot bort en bit med sin kamera var det lugnt.

Sämsta vattenspridarna: Visst innebar bevattningssystemet i Ottawa att många fick jobba, men ibland är sprinklersystem att föredra. Den här bilden är för övrigt olagligt smygtagen från pressläktaren i Ottawa. Jag såg dock att Abby Wambach slapp undan straff för sitt utbrott mot domaren efter Colombiamatchen genom att be om ursäkt. Så förlåt mig Fifa, jag kunde inte låta bli att föreviga era vattenspridare…

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

 

Japan vann – OS-kval väntar för Sverige

Japan vann med 2–1 mot Holland och ordnade så att Sverige fortfarande kan få spela i OS nästa år. Tack för det.

Japanskorna imponerade stort i den första halvleken, där man bjöd på ett fantastiskt passningsspel. Det visade sig efter paus att det ögonfägnande spelet dock delvis berodde på att Holland låg väldigt utspritt i försvarsspelet.

Efter paus höll Holland ihop laget bättre och bjöd upp mycket bättre. Det här var inte bara Japans bästa match i VM, det var även Hollands bästa.

Vivianne Miedema som tydligen har lidit av migrän under delar av VM-turneringen var piggare, liksom hela Hollands anfallslinje. Manon Melis skapade en del på sin snabbhet. Och faktum var att efter att Kirsten van de Ven reducerat i 92:a minuten på en nick som Ayumi Kaihori tar 99999 gånger av 100000 hann Miedema få ett volleyläge från nära håll. Azusa Iwashimizu kastade sig dock fram och täckte volleyn.

Japan vann dramat och Sverige är kvar i diskussionen om den tredje och sista europeiska OS-platsen. Vi får alltså ett kval i form av gruppspel mot Schweiz, Holland och Norge till våren. Intressant.

Det här innebär väl samtidigt att Pia Sundhage trots allt kommer att sitta kvar som förbundskapten. Mer om det i kommande inlägg. Nu skall jag sova en timme innan det är dags att gå till jobbet…

Ger Japan Sverige en ny OS-chans i natt?

En match återstår innan vi kan sammanfatta åttondelsfinalerna, och innan två tredjedelar av de 24 VM-lagen har åkt ut och hem.

Vi sparar alltså sammanfattningen ett dygn, och blickar framåt mot nattens drabbning. Jag har knappt sett Japan spela hittills i VM och har svårt att bedöma dem. Känslan är att de är en rätt bra bit ifrån den superhöga klass man höll 2011 och kanske framför allt 2012. Men det är alltså bara en känsla.

Holland däremot har jag sett rätt mycket av – och blivit besviken på. Trots att man har massor av bra bollspelare och duktiga offensiva krafter har man skapat väldigt få målchanser. I gruppspelet hade man bara 30 avslut, varav 11 mot mål – det i en på pappret jämn, men långt ifrån omöjlig grupp.

Jag hade stora förväntningar på supertalangen Vivianne Miedema inför VM. Hittills har hon varit en flopp. Hon har mest sett tjurig och ointresserad ut.

Till Hollands fördel talar att den japanska gruppen har visat sig vara en av de svagare – och att japanskorna gick genom gruppen med idel uddamålssegrar. För övrigt blev det ju så att de tre lagen som tog sig vidare ur grupp A alla ställdes mot lag från grupp C. Hittills har grupp A vunnit båda inbördes möten med 1–0, vilket innebär att Japan är enda lag från grupp C som fortfarande är kvar i turneringen.

För svensk del hoppas vi att de också får spela minst kvartsfinal.

Kollar vi förresten på styrkan i de sex grupperna är vi i följande läge in för kvartsfinalerna:

Grupp A: Två eller tre lag vidare.
Grupp B: Ett lag vidare.
Grupp C: Eventuellt ett lag vidare.
Grupp D: Två lag vidare.
Grupp E: Alla lag är utslagna.
Grupp F: Två lag vidare.

I natt tog sig USA vidare via 2–0 mot Colombia. USA imponerar genom att trots allt spela stabilt i defensiven. Utöver de första 30 minuterna mot Australien har man släppt till väldigt få målchanser. Offensivt har USA däremot inte fått bitarna att falla på plats. Anfallsspelet är långt ifrån imponerande.

Dock märktes det i går att Alex Morgan är på väg mot formen. Hon gjorde ett mål, fixade en straff och lyckades ofta både vinna och hålla fast bollen högt upp i planen – trots att hon periodvis lämnades helt ensam mot Colombias backlinje. Lotta Schelin borde definitivt studera hur Morgan rör sig i spelet utan boll.

Att Morgan närmar sig formen lär bli livsviktigt för USA. För sett till passningskvalitet är laget minst en klass sämre än de båda eventuella semifinalmotståndarna Tyskland och Frankrike. Jag förvånades i går över hur många enkla passningar som amerikanskorna slog bort.
Framför allt noterade jag att man som motståndare kan strunta i att försvara mot Julie Johnston i uppspelsfasen. Johnstons uppspel var nämligen av mycket dålig kvalitet – även när hon var oattackerad.

Om inte USA kliver upp en nivå i offensiven illa fort kommer man att få det tufft redan i kvartsfinalen mot Kina.

Vilken skillnad mot Nigeria

Oj, vilket lyft. Sverige var bättre på allt jämfört med premiären och även om jag hade 5–2 i klara målchanser till USA förtjänade vårt lag den poäng det just fick.

0–0 mot USA var framför allt frukten av god organisation och uppoffrande arbete. Resultatet innebär dock inte att vi är klara för slutspel. Vi måste vinna mot Australien i sista omgången för att vara säkra på avancemang. Men i dag visade laget att det kan.

Nästan alla var bra. Bäst var Therese Sjögran – en given femma hos mig. Varför blev hon utbytt? Flera andra kvitterar också ut höga betyg. Den enda som inte får godkänt är Lotta Schelin. Vårt affischnamn var märkligt blek även i dag. Det händer verkligen inte något kring henne alls.

Sämst på planen var dock domaren från Japan, Sachiko Yamagishi. Henne hoppas vi slippa se fler gånger i VM. Hon lurade bland annat vårt lag på en solklar straff i den första halvleken när Sydney Leroux fällde ut armen för att rädda ett skott från Caroline Seger.

Nu skall jag skriva till tidningen och åka hem och sova. Det är resdag i morgon. Men kanske får jag tid och möjlighet att sätta ihop en längre analys av dagens match.

Det är igång

VM är i gång för svensk del. Kaoset i mediacentret är också över. Vi lyckades till slut få en mängd biljetter till den mixade zonen. Därmed blir det en hel del för mig att jobba med de närmaste timmarna. Nästa inlägg dröjer sannolikt till någon timme efter USA–Australien, alltså mycket tidig morgon svensk tid. Vi hörs.

Tack för fantastiska år, Janne Hansson

I väntan på Sveriges presskonferens med Pia Sundhage, Lotta Schelin och Caroline Seger tänkte jag ta chansen att göra ett avsteg från damfotbollen för att uppmärksamma att i dag är sista dagen vi på BT-sporten publicerar en text från Jan Hansson.

Från och med nu är Hansson pensionär, eller sportkrönikör emeritus som han själv kallar det. Vi som fått jobba med en av svensk sportjournalistiks riktiga legendarer är alla otroligt tacksamma för allt vi fått uppleva och lära oss. Tack för fantastiska år.

Här är en avskedsintervju med den reporter som för cirka tio år sedan kallades Sveriges bästa sportjournalist av Aftonbladets klassiske krönikör Lasse Sandlin.

Ett trött tips av gruppspelet

Det är mindre än 24 timmar till avspark och jag befinner mig sedan några timmar tillbaka i Winnipeg, där Sverige går in i turneringen på måndag.

Jag hade 22,5 timmar från dörr till dörr så det är synd att säga att jag är pigg när jag skriver det här. Men jag kände att jag får försöka anpassa mig till kanadensisk tid så fort som möjligt genom att tvinga kroppen att vara vaken någon extra timme.

Jag har ju tidigare rankat lagen och bedömt deras chanser att gå vidare. Nu tänkte jag tippa grupperna. Så här går det:

Grupp A:
1) Kanada
2) Holland
3) Nya Zeeland
4) Kina

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Elfenbenskusten
4) Thailand

Grupp C:
1) Japan
2) Schweiz
3) Kamerun
4) Ecuador

Grupp D:
1) USA
2) Sverige
3) Australien
4) Nigeria

Grupp E:
1) Brasilien
2) Sydkorea
3) Spanien
4) Costa Rica

Grupp F:
1) Frankrike
2) England
3) Colombia
4) Mexiko

Min gissning är att Colombia och Spanien blir de grupptreor som missar slutspelet. Jag tror nämligen att Colombia och Mexiko kryssar i sin inbördes match och att Colombia stannar på en poäng. Dessutom tror jag det kan bli en del kryss i grupper E, vilket fäller Spanien.

Mer än så orkar jag inte bjuda på nu. Det har blivit dags att sova. Vi hörs.

En grå och tråkig VM-trupp

Tyvärr måste jag säga att det var en grå och tråkig VM-trupp Pia Sundhage och Lilie Persson presenterade tidigare i dag. Jag har haft egen match i kväll och skall upp tidigt i morgon bitti och orkar inte göra någon jätteanalys nu.

Men jag skrev en kommentar på bt.se direkt efter presskonferensen. I den kommentaren konstaterar jag att truppen innehåller en handfull spelare som inte tillför något i ett VM. I varje fall är de inte användbara på planen.

Texten är Plus-låst, men för er som vill läsa den hoppas jag att den här länken skall funka. Annars vet jag att kommentaren finns upplåst i 24 timmar via mitt Twitterkonto.

En längre analys av truppen kommer förhoppningsvis redan i morgon. Vi hörs.

Högt betyg till Medinas VM-låt

I morse fick vi för första gången höra sommarens svenska VM-låt. Mina förväntningar brukar vara väldigt lågt ställda i sådana här sammanhang, men den här gången känns det förvånansvärt bra.

Jag har bara hört Medinas låt en gång ännu så länge, men jag blev glad av den och känner att svenskarna mycket väl kan dansa loss till den i sommar ända tills marken under oss går sönder. Kul.

Får du samma vibbar? Lyssna själv här:

http://www.tv4play.se/iframe/video/3179566?starttime=107

I går kväll spelade ju för övrigt USA en av sina sista träningslandskamper inför VM. Det är synd att säga att laget imponerade speciellt mycket när ett reservbetonat Irland besegrades med 3–0. Abby Wambach visade dock att målsinnet finns kvar – hon gjorde de två första målen.

Här är 1–0 från 42:a minuten:

Här gör Wambach även 2–0 i 45:e:

Och Julie Johnston avslutade målskyttet genom att styra in 3–0 i 54:e:

Så här tror jag att VM-truppen formeras

I morgon, direktsänt i TV4 med start 16.55, presenterar Pia Sundhage Sveriges VM-trupp.

Den 6 juni ifjol tog jag ut min trupp. En del har förstås hänt sedan dess, men det hade inte blivit någon katastrof om Sundhage skulle välja att ta med min trupp från i fjol. Nu kommer hon förstås inte att göra det och på ett par positioner blir faktiskt morgondagens uttagning mer intressant än jag tänkt mig. Det handlar i första hand om målvaktssidan och om det centrala mittfältet.

Jag har förstått att skadeläget gör att Sundhage i morgon tar ut 25 spelare, som alla skall åka med till Kanada. Två av dem är dock ”bara” med som reserver.

Så här tippar jag att truppen kommer att formeras:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

Målvakter:
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Sofia Lundgren

Mina synpunkter: Lindahl är etta. Jag har varit tveksam till Söberg, men hennes insatser i Algarve cup gör att jag placerar henne före Lundgren som tvåa. Jag tror att Sundhage satsar på rutin som tredjemålvakt, även om hon nyligen har berömt Zecira Musovic.

Personligen tycker jag att man skall ha ett framtidsnamn som trea. I fjol hade jag Jennifer Falk på den positionen. Det har jag inte längre, utan jag tycker att Rosengårdsmålvakten är den som skall med till Kanada. Den uttagningen har svensk damfotboll mest nytta av framöver, dessutom är Musovic kvalificerad – jag hade inte varit rädd att byta in junioren om det hade behövts.

Sundhage har använt sig av Hilda Carlén som trea under våren. Jag tror dock inte att Pitemålvakten får åka med till VM.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Backar:
* Elin Rubensson
* Lina Nilsson
* Jessica Samuelsson
* Sara Thunebro
* Nilla Fischer
* Emma Berglund
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
Reserv: Amanda Ilestedt

Mina synpunkter: Sju av de åtta ordinarie backarna finns även med på min lista. Jag hade dock inte tagit med Thunebro till VM. Där hade jag lämnat plats för någon yngre förmåga, som Magdalena Ericsson. Jag har ärligt talat inte sett Ericsson så mycket i år, men tycker att hon är en intressant vinnartyp.

Eftersom flera backar har haft skadeproblem tror jag att Sundhage väljer att med en nionde back, en roll som känns skräddarsydd för Ilestedt.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Mittfältare:
* Caroline Seger
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Malin Diaz
* Olivia Schough
* Marija Banusic
* Emilia Appelqvist
Reserv: Antonia Göransson

Mina synpunkter: Här är det lite lurigt – och faktiskt väldigt tunt. Sverige har under en längre period saknat de stenhårt arbetande mittfältare som genom sitt arbete stoppar motståndarkontringar och dessutom startar egna kontringar.

Med skadan på Hanna Folkesson och frågetecken för Lisa Dahlkvist bristen på spelare i den positionen blivit ännu mer påtaglig. Sundhage har numera många duktiga offensiva mittfältare, men få defensiva.
Här vet vi inte hur Sundhage tänker i uttagningen, men Appelqvist har varit första reserv i vinter. Det känns även lätt osäkert huruvida Sundhage håller Banusic eller Göransson högst – det har varierat lite under våren.

Personligen tycker jag att det är självklart att chansa med Dahlkvist till varje pris. Däremot hade jag inte tagit med Schough och Appelqvist i min trupp. De platserna hade faktiskt gått till Göransson och Josefin Johansson, dessutom hade jag satt in Petra Larsson som ordinarie i truppen, och flyttat Banusic till reservplatsen.

Det gör lite ont att inte få plats med fler talanger här, men de tyvärr får stå tillbaka i jakten på bollvinnare.

Fridolina Rolfö

Fridolina Rolfö

Forwards:
* Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Sofia Jakobsson
* Jenny Hjohlman
* Fridolina Rolfö

Mina synpunkter: Här är frågan om Rolfö blir uttagen, med tanke på alla hennes skador. Men jag tror det – och jag tycker att det är rätt. Jag hade nämligen tagit med samma kvintett. Här hade man ju hoppet om att Lina Hurtig och Stina Blackstenius skulle ta de kliv som krävs för en VM-plats, men tyvärr har de en bit kvar. Däremot tycker jag faktiskt att Mallbackens Mimmi Larsson börjar knacka på dörren. För mig är hon den som ligger närmast en plats.

För övrigt läste jag nyligen att damfotboll.com hade en artikel om den damallsvenska skytteligan, där man drog slutsatsen att ”konkurrensen om de offensiva platserna i VM-truppen som presenteras på måndag är inte särskilt vass.”

Det är väl ändå en högst tveksam slutsats? Tvärtom är ju konkurrensen om forwardsplatserna extremt hård. Vi har tre av den franska ligans allra bästa forwards – och en av dem kommer att tvingas kliva snett bakåt, ut på en kant.

Faktum är ju att just att vår forwardsbesättning är VM-truppens starkaste. Att de bästa inte spelar i damallsvenskan utan utomlands påverkar ju faktiskt inte landslaget.

Grattis Bayern München – nutidens och framtidens lag

Bayern München är bäst i Tyskland på fotboll – både för herrar och damer.

Dagens seger mot Essen, samtidigt som Frankfurt och Wolfsburg spelade 1–1, innebär att Bayern vinner guldet för första gången sedan 1976. Resultaten innebär också att Wolfsburg förlorar mästartiteln men åtminstone har klart med spel i höstens Champions League. Martina Müller avslutade sin tävlingskarriär genom att göra målet som betydde andraplats för de Wölfinnen.

Frankfurt blir trea, men har kvar chansen att få spela Champions League till hösten. Vinner man mot PSG i årets final får nämligen Tyskland tre lag i höstens turnering.

I botten vann SC Sand mot Leverkusen vilket innebär att Sand hänger kvar. För klassiska storlaget Duisburg räckte det inte med 4–0-seger mot jumbon Herford – Inka Grings lag flyttas ner i andraligan ihop med Herford. Klart är att FC Köln tar en av platserna, den andra slåss fortfarande flera lag om.

När det gäller de tyska mästarinnorna från München har de imponerat stort under hela säsongen. Laget är helt utan förlust i ligaspelet – årets enda nederlag kom precis innan jul, borta i cupen mot Frankfurt.

München har under de senaste åren värvat ihop ett mycket starkt, ungt lag. Där finns redan framtidsspelare födda på 1990-talet som Melanie Leupolz, Lena Lotzen, Vivianne Miedema, Dagny Brynjarsdottir, Leonie Maier och Laura Feiersinger. Till hösten ansluter även Lisa Evans och Sara Däbritz.

Känslan är att Bayern har goda möjligheter att ta över platsen högst upp på Europatronen inom en ganska snar framtid. Har man vunnit Frauen-Bundesliga är man ju inte långt därifrån.

Bayern har guldläge i halvtid

Melanie Leupolz och Vivianne Miedema har fört Bayern München till 2–0 hemma mot Essen efter 45 minuter. När dessutom Veronica Boquete gjort matchens enda mål i Frankfurt – efter att Wolfsburgbacken Noelle Maritz ramlat och tappat bollen – är Bayern uppe i tabelltopp med en halvlek kvar av säsongen.

Bayern vann tyska mästerskapet 1976 – och kan alltså vara på gång att göra det igen 39 år senare. Skulle Bayern hålla undan är det första gången laget vinner både herrarnas och damernas Bundesliga samma år.

För Wolfsburg är läget just nu bittert. Laget ligger på tredje plats i tabellen och måste kvittera för att få spela i Champions League till hösten. För Frankfurt finns ju en extrachans genom seger i årets upplaga.

För Wolfsburg innebär ju för övrigt en kvittering att man kvalar in till Champions League. Och skulle man vända går man högst upp i tabelltopp. 45 spännande minuter återstår. Så här är läget i paus:

1) Bayern München    56– 7    56
2) Frankfurt                74–18    55
3) Wolfsburg              66–  4    54

En dag man sett fram emot

När jag skriver det här har klockan just slagit över till söndag. Det var således i går som Lotta Schelin säkrade segern i franska skytteligan och det är i dag 14.00 som det stora avgörandet sker i tyska Frauen-Bundesliga.

Om vi börjar i Frankrike avslutade Schelin sitt fantastiska mål-år med ytterligare två fullträffar mot Guingamp. Lyon vann med 3–0 och Eugenie Le Sommer var sista målskytt.

Därmed vinner Schelin skytteligan på 34 mål, fem före Le Sommer och åtta före Ada Hegerberg. Sofia Jakobsson satte tre mål och Linda Sembrant ett när Montpellier avslutade serien med en 9–0-seger över Issy. Målen förde upp Jakobsson på 16 mål och en slutlig fjärdeplats i skytteligan.

Montpellier slutade också just fyra i tabellen, en poäng bakom trean Juvisy, men två före femman Guingamp. Noterbart i botten var att Metz avslutade med att slå Albi med hela 7–0. Trots det åker Metz ur, medan Albi hänger kvar. Nedflyttade blir även Issy och Arras.

I förra veckan presenterade Eurosport sina sex kandidater till bästa spelare i D1 Feminine. Där var Jakobsson med, men inte Schelin. När franska spelarföreningen nominerade sina tre kandidater till ligans bästa spelare fick däremot Schelin plats. Hon ställs där mot Le Sommer och Shirley Cruz.

PSG:s bidrag är alltså en central mittfältare, med goda defensiva egenskaper. Att PSG inte har någon spelare som vräker in mål i den omfattning som Lyons stjärntrio Schelin, Le Sommer och Hegerberg gör är sannolikt ett huvudskäl till den anmärkningsvärda nyheten om att PSG köper loss Anja Mittag från Rosengård i sommar.

Kosovare Asllani spelade inte när PSG vann med 3–0 borta mot Arras. I den matchen gjorde Marie-Laure Delie ett av målen, vilket gör att hon blir främsta målskytt i Parislaget den här säsongen med 14 mål – ett fler än Asllani.

Det om Frankrike. Nu till dagens rafflande tyska serieavgörande. Där har Wolfsburg saken i egna händer, men det är även just Nilla Fischer:s lag som kan bli den gigantiska förloraren.

Skulle Wolfsburg förlora och bli trea missar de ju höstens Champions League. För Frankfurt finns det en räddningsplanka i och med att de kan kvala in genom att slå PSG i årets final.

Dagens matcher är alltså Frankfurt–Wolfsburg och Bayern München–Essen. Läget inför avspark är:

1) Wolfsburg              66–  3    54
2) Bayern München    54– 7    53
3) Frankfurt                73–18    52

Noterbart är att Potsdam är enda laget som gjort mål på Wolfsburg hittills i ligan. Wolfsburg måste trots allt räknas som favoriter till att ta guldet för tredje året i rad. Jag tror nämligen att de vinner i Frankfurt – men det är tajt, mitt odds är bara 51–49 i deras favör.

På pappret är Bayern München stora favoriter mot Essen, men det är ingen självklar hemmaseger, speciellt inte med den press som ligger på Münchenlaget. Essen däremot kan spela helt avslappnat.

Båda de avgörande matcherna visas av DFB-tv. Länkar finns här.

Innan det blir några ord om de damallsvenska matcher som spelats de senaste dagarna är det läge att gratulera Stephanie Öhrström till titeln som italiensk mästarinna. Verona vann i sista omgången borta mot Zaccaria och säkrade därmed titeln, en poäng före fjolårsmästarinnorna Brescia. Grattis.

Så då till damallsvenskan. I fredags vann Rosengård mot Umeå med 2–0. Det lilla jag såg av matchen tyckte jag att Umeå såg ut att vara på rätt väg. Kanske att laget ändå är starkt nog att lyfta en bit över nedflyttningsstrecket.

Det känns däremot inte troligt att AIK kommer att klara. Visst blixtrade laget till några gånger mot Kristianstad, men å andra sidan var Solnagänget närmast pinsamt svaga under andra perioder. Siffrorna 0–5 var liksom odiskutabla. Och målskillnaden 0–14 på fem omgångar är inte heller lätt att snacka bort.

Mer diskussion kan man ha om Göteborgs bortaseger i Vittsjö. Den innebär att GFC ändå har lite toppkontakt, men spelet är knappast av toppklass ännu. Vittsjö kunde/borde nog ha fått med sig minst en poäng.
För Örebro börjar tåget att gå. 0–0 mot Hammarby är bra siffror för Stockholmslaget – men inte för Kif. I fjol tappade Örebro 18 poäng på hela säsongen. I år har man redan gjort av med nio under de fem första omgångarna. Det börjar bli lång väg upp till andraplatsen.

Inte minst om Eskilstuna vinner dagens hemmamöte med Piteå, något som känns rätt sannolikt. Eskilstuna håller ännu nollan. Överlever den även den här omgången?

Historisk Fischer fick höja pokalen

För några timmar sedan blev Nilla Fischer som lagkapten för Wolfsburg första utländska spelare någonsin att lyfta pokalen efter den tyska cupfinalen. Det är således läge att skicka ett stort grattis till en historisk svensk.

Ett effektivt Wolfsburg vann mot Potsdam med klara 3–0. Fischer slog långbollen som ledde till 1–0, men matchens drottning hette utan tvekan Martina Müller. I sin karriärs näst sista tävlingsmatch gjorde forwarden 1–0 och 2–0 på egen hand och sedan spelade hon fram Alexandra Popp till 3–0.

Drygt 19000 åskådare var på plats i Köln för att se matchen. Fantastiskt. Som jämförelse kan nämnas att de 19 matcherna som spelats hittills i damallsvenskan tillsammans har lockat 13007 åskådare.

Potsdam saknade bärande spelare som bland annat Lisa Evans och Pauline Bremer och man saknade även den tyngd och effektivitet som Wolfsburg har. Faktum är att den forna storklubben Potsdam numera saknar väldigt mycket av det som Wolfsburg har.

Faktum är också att ordningen i Damfotbollseuropa har skrivits om på bara ett par års tid. Om Wolfsburg och Bayern München lägger beslag på de två första platserna i Frauen-Bundesliga nästa helg och PSG vinner Champions League veckan efter är förändringen av bilden total.

Jag menar förstås om utvecklingen inom europeisk damfotboll som har gått från dominans av klassiska damfotbollsklubbar som FFC Frankfurt, FFC Turbine Potsdam, FCR 2001 Duisburg och Umeå IK till att nu domineras av klassiska storklubbar inom herrfotbollen – klubbar utan publikstöd för sina damlag och utan tradition men med stora kassakistor.

I Tyskland är det just Wolfsburg och Bayern München som är de herrklubbar som pumpar in pengar i sina damlag och som håller på att konkurrera ut de klassiska damfotbollsklubbarna. Duisburg har redan fått kapitulera av ekonomiska skäl. Frankfurt och Potsdam hänger fortfarande med hyfsat, men tappar ändå mark mot de två stora för varje år.

I Frankrike har herrklubbarna Lyon och PSG gjort att klassiska damfotbollsklubben Juvisy numera bara är distanserad trea. Och utvecklingen att herrarnas storklubbar nere på kontinenten lägger allt mer pengar på sina damlag är förstås väldigt bra för damfotbollens utveckling i stort. För det ger ju fler kvinnor chansen att tjäna spela fotboll som proffs.
Samtidigt gör den att vi i Sverige kommer att få allt svårare att hävda oss i Europaspelet framöver. Våra toppspelare tjänar bättre nere på kontinenten än hemma och flyr vår toppserie. Behåller Rosengård sin trupp kommer de att kunna hota någon säsong till. Men över tid ligger framtiden i penningstarka klubbar som Bayern, PSG och så vidare.

En orsak till att jag tänkt de här tankegångarna är det här uppgivna blogginlägget från en Potsdamsupporter. Det är högst läsvärt och tänkvärt. Han tar sin grund i att Potsdam och Frankfurt är de enda Frauen-Bundesligaklubbarna som har en trogen publik som följer lagen både i hemma- och bortamatcher.

Båda lagen har starka klubbledningar som brinner för damfotbollen och som byggt upp klubbarnas starka verksamhet under tiotals år. Men mot utvecklingen är de chanslösa.

Jaja. Det var en liten fundering om utvecklingen inom europeisk klubbfotboll så här den 1 maj.

Slutligen några ord om dagens damallsvenska match. Precis som tyska cupfinalen avgjordes Örebro–Mallbacken på en straff där förseelsen startade utanför straffområdet, men avslutades innanför. Eftersom det skall dömas straff om någon del av förseelsen sker inne i straffområdet bedömer jag att både Wolfsburgs straff till 2–0 och Örebros till 2–1 var korrekt dömda.

När det gäller Kif Örebro var laget trots 2–1-segern en enda stor besvikelse. Jag ställer högre krav på en klubb som skall spela i Champions League till hösten. Inte minst saknade Närkelaget både kraft och kreativitet på mittfältet. I premiären imponerades jag av Michelle De Jongh. I dag var hon tyvärr väldigt blek, liksom huvuddelen av sina lagkamrater.

Faktum var att jag hittade fler positiva saker hos Mallbacken, det trots att Örebro hade spelövertag mest hela tiden och dominerade bollinnehavet stort. Gästernas mittbackar Frida Broström och Eilish McSorley gjorde exempelvis en kanonmatch. McSorley är en sådan där småful spelare som älskas av sina egna supportrar men hatas av alla andra.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Framför allt har Mallbacken Mimmi Larsson, en forward som har kapacitet att göra saker på egen hand. Jag tyckte om Larsson redan för två år sedan, men sedan dess har hon gått från lovande till att bli en riktig toppspelare. Det blir spännande att följa henne under säsongen.

Förra omgången var Jennifer Falk och Sarah Bergman hjältinnor när Mallbacken besegrade AIK. I dag var det just de två som förstörde dagen för laget. Falk gjorde ett grovt misstag vid 1–1-målet, ett misstag som tog Örebro in i matchen. Och Bergman drog på sig den vansinnigt onödiga straff som Sanna Talonen elegant förvaltade till 2–1.