Etikettarkiv: Asian Games

Stormakten Sverige klättrar uppåt

Publicerad den av
Svara

I dag kom den nya världsrankingen, och som väntat klättrar Sverige närmare toppen. Det blir tre steg uppåt, vilket innebär att Sverige numera ligger sexa med 2 021 poäng.

Det innebär att vårt landslaget har gjort en fantastiskt bra säsong 2018/19. För ett år sedan var vi nämligen nere på elfte plats med 1 941 poäng – vår näst sämsta ranking någonsin. Vår allra sämsta ranking någonsin är för övrigt just elfte plats med 1 934 poäng. Det var den placeringen vi hade när Pia Sundhage lämnade över till Peter Gerhardsson efter EM 2017. Gerhardsson har alltså lyft landslaget ganska rejält.

Senaste gången vi var så högt upp som sjätte plats i världen var i mars 2017. Men då hade vi bara 1 977 rankingpoäng. För att hitta senaste gången vi hade över 2021 poäng eller mer får vi backa ända till 2014. Då var vi femma på just 2 021 poäng i september och med 2 028 poäng i juni.

Det här är alltså vår bästa rankingpoäng på fem år. Kul.

Tittar man i övrigt på den nya rankingen så är förstås USA fortsatt världsetta. Laget gjorde ju faktiskt en unik insats i VM och blev första laget att vinna sju raka VM-matcher under ordinarie tid. De enda lag som tidigare lyckats vinna VM-guld genom att gå rent var USA 1991 och Norge 1995. Båda de gångerna var det dock bara sex matcher.

USA:s ledning är den största någonsin på världsrankingen. Man är hela 121 poäng före tvåan Tyskland. Det är för övrigt väldigt jämnt mellan platserna två till sex. Tyskorna har 2 059 poäng, alltså bara 38 fler än sexan Sverige. Sveriges avstånd ner till sjuan Kanada är 45 poäng.

Mellan Tyskland och Sverige ligger i tur och ordning Nederländerna, Frankrike och England. Nederländerna klättrar hela fem platser från åttonde, och är tillsammans med Island och Kamerun de största klättrarna på topp 50.

Trots att England kom före Frankrike i VM går fransyskorna om engelskorna på rankingen. Det hör ihop med att rankingen inte tar hänsyn till placeringar i mästerskap, utan bara till matchresultat. Och England har förlorat fyra matcher sedan den 29 mars, när förra rankinglistan kom. Frankrike däremot har bara en förlust och ett kryss (seger i förlängning) under den här perioden.

Noterbart är att Nordkorea klättrar två platser och nu är nia i världen. Nordkoreas höga poäng och fina placering visar på bristerna i rankingsystemet. Nordkorea är nämligen inte världens nionde bästa lag, utan de ligger uppskattningsvis tio platser för högt.

Nordkorea har inte kvalat in till något stort mästerskap sedan OS 2012. Visst har laget varit avstängt sedan dess, men man misslyckades både med att ta sig till Asiatiska mästerskapen i fjol och till VM i år.

Tittar vi på Nordkoreas resultat de senaste tio åren kan jag bara hitta tre segrar mot lag som legat på världsrankingens topp 10 vid matchtillfället. Alla tre är mot Japan, två i de Östasiatiska mästerskapen och en i Asian Games.

Både Östasiatiska mästerskapen och Asian Games (Asiatiska spelen) är turneringar där Japan brukar komma utan sina utlandsproffs, turneringar som oftast ligger utanför ordinarie Fifa-datum. Jag kan alltså faktiskt inte hitta att Nordkorea har vunnit en enda ”riktig” match mot ett lag på världsrankingens topp tio på över tio år. Ändå är de rankade nia – det går inte ihop.

Nordkorea har fått sin fina placering genom goda resultat i just turneringar som Östasiatiska mästerskapen och Asian Games. I de stora mästerskapen, där alla spelar med bästa laget, har bara Nordkorea vunnit en match mot Australien, Japan, Kina eller Sydkorea på de senaste tio åren.

Trots det här ligger alltså Nordkorea nia på världsrankingen, närmast efter Australien, men två platser före Japan, sju platser före Kina och elva före Sydkorea. Det är inte rimligt.

Det här talar väl sitt tydliga språk om vilka förändringar som behövs göras i rankingsystemet. Alltså att matcher i de riktiga mästerskapen måste viktas betydligt högre än de gör i dag.

Noterbart i övrigt är att Norge ligger kvar på tolfte plats, trots att de nådde kvartsfinal i VM. Och att Italien bara klättrade en placering upp till 14:e. Däremot klättrade Danmark två till 15:e och Island fem till 17:e.

En positiv sak är att det nu är 158 lag med på rankingen, vilket är det högsta antalet någonsin. Men jämför man med herrarnas ranking har den 211 länder, så det är fortsatt många fotbollsländer som inte har aktiva damlandslag. Noterbart är att man stryks från världsrankingen om man inte har spelat någon landskamp på 18 månader,

Det om rankingen. Nu till två listor som har uppdaterats i och med att VM är över. Två listor där Sverige också ligger väl framme. Det är bara nio länder som har tagit en VM-medalj. Sverige har fyra, och har därmed näst flest:

1) USA                 8
2) Sverige             4
3) Tyskland           3
4) Japan               2
4) Norge               2
4) Brasilien            2
7) Kina                  1
7) Nederländerna  1
7) England            1

Eftersom guld rankas högst är vi trots våra fyra medaljer däremot inte näst bäst genom VM-historien. Där är vi bara femma:

1) USA                  4–1–3
2) Tyskland            2–1–0
3) Japan                1–1–0
3) Norge                1–1–0
5) Sverige              0–1–3
6) Brasilien             0–1–1
7) Kina                   0–1–0
7) Nederländerna   0–1–0
9) England             0–0–1

Såväl världsrankingen som de båda listorna över VM-medaljer visar att Sverige faktiskt fortfarande är en stormakt inom damfotbollen. Det är bara att hoppas att vi kan hålla oss kvar i toppen i många år till.

Är det klåpare som styr i Kalmar?

Publicerad den av
2

Jag missade helt gårdagens nyhet om att IFK Kalmar har gjort sig av med tränaren Jonas Walfridsson.

Men i kväll har jag läst ikapp, och noterar att Walfridsson och klubbens styrelse inte är överens, något som drivit bort tränaren. I lokaltidningen Barometern säger han så här:

”I första hand handlar det om hur styrelsen i allt större omfattning detaljstyr, även det sportsliga. En utveckling som startade när vi blev klara för allsvenskan.
…
Initialt accepterade jag hur styrelsen ville jobba. Över tid och i takt att allt fler beslut tas över huvudet på oss som står för det sportsliga har jag insett att det är inte är någon miljö jag vill vara kvar i.”

Walfridsson förklarar också att han inte har en aning om vart IFK Kalmar är på väg.

”Jag har frågat, men inte fått något svar. Alldeles oavsett hur de planerar framåt vill inte jag stå i vägen.”

Nyheten om att den tränare som lett laget sedan 2014 och tagit det från division I till damallsvenskan nu lämnar jobbet uppskattades inte av spelarna. Till Barometern säger lagkapten Elsa Karlsson så här:

”Jag är oerhört besviken. Det är helt fel beslut och det är ett beslut som i princip tagits utan våra åsikter i spelarrådet. Det är ju inte bara att skicka en tränare, alla i ledarstaben lämnar nu och styrelsen lämnar oss i laget i en situation som är under all kritik. Det räcker med att förlora med 10–0 som vi gjorde i helgen, man är ganska långt nere ändå men de tycker tydligen att vi ska ännu längre ner.”

Styrelsens ordförande Nicklas Klope förklarar tränarbytet så här kortfattat:

”Vi vill ha en förändring, att något ska hända.”

Och nog händer det saker alltid. Större delen av ledarstaben lämnar alltså klubben ihop med Walfridsson. Den som tar över är F19-tränaren Martin Sjöstrand.

Kalmar är en klubb som jag har väldigt dålig koll på. Men det här kändes spontant inte bra. Och efter att ha läst krönika som lokaltidningen Barometerns Peter Ahlén skrev i går får man lätt uppfattningen att IFK Kalmar är ett luftslott. Ahlén inleder sin krönika med:

”Finns inte kompetensen så blir besluten därefter. IFK Kalmars verksamhet lever farligt när tränaren Jonas Walfridsson lämnar sitt uppdrag.”

Och krönikan avslutas så här:

”Klope pratar om ett igångsatt förändringsarbete, en tydlig målsättning och fortsatt vision om allsvenskt spel. Ingen har hört hur det ska gå till, vad det innebär. Jag tror inte styrelsen har en aning om vad man pratar om.”

Det är tydligt att det inte är många som har förtroende för Klope och de andra i IFK Kalmars styrelse. Framtiden får utvisa huruvida styrelsen vet vad den gör, eller om det är ett gäng klåpare som styr i den damallsvenska tabelljumbon.

Det om Kalmar. En av dagens större sportnyheter har handlat om de här två tweetsen från Pernille Harder:

Uefagalan är planerad utifrån herrarnas spelschema, och inte damernas. Följden har blivit att galan krockar med Danmarks VM-kvalmatch mot Kroatien. Skulle Harder vinna priset som Europas bästa spelare säsongen 2017/18 kan hon således inte ta emot det.

Uefa har dock lite tur med de båda andra kandidaterna. För Ada Hegerberg nobbar ju det norska landslaget och Amandine Henry deltar ju inte i kvalet, hennes Frankrike har ju en direktplats till nästa års VM-slutspel.

Apropå landslag och mästerskap så pågår ett sådant i Indonesien. Det är Asian Games, alltså de asiatiska spelen. Det är jätteevenmang med hela 484 olika event i 42 olika sporter.

Damfotboll är en av grenarna, och där gör elva lag upp. Såväl Japan, Sydkorea, Kina som Nordkorea är med, och har starka lag.

Alla lag i turneringen är däremot inte så starka. När Kina häromdagen mötte Tadjikistan slutade matchen hela 16–0. Och Wang Shanshan lyckades med det otroliga att göra ett hattrick i äkta hattrick under matchens sista halvtimme.

Shanshan gjorde sitt första mål i den 64:e minuten. Sedan gjorde hon alltså ytterligare åtta, varav de tre sista på två minuter och elva sekunder under tilläggstiden. Det är inte så ofta någon gör ett äkta hattrick på så kort tid.

Även Zhao Rong hade en stor dag. Hon blev nämligen femmålsskytt. Fast det var ju ingenting jämfört med Shanshan. Här är ett klipp med alla 16 målen:

Hittills i turneringen är de fyra storlagen utan poängförlust. Men under onsdagen möts Kina och Nordkorea i gruppfinal i grupp 2. Det blir den första riktigt spännande matchen.

I övrigt noteras att Vietnam vann med 3–2 mot VM-klara Thailand, ett resultat som innebär att thailändskorna missar kvartsfinalspelet.