Det gick fort för Mallbacken

Publicerad den 3 september, 2016 av Johan Rydén

Svara

Jag tog en sväng till Valhalla och såg Göteborg–Mallbacken 4–0 tidigare i dag. Det var en match som var väldigt bra före paus, och lite tråkig efter.

De första 45 minuterna visade Mallbacken att man är ett bollskickligt och duktigt lag. Man stod upp bra och skapade flera vassa chanser. Det kändes som en oviss kamp, och jag imponerades av bland annat Tameka Butt, Madelen Janogy och Zoe Ness.

Tameka Butt

Tyvärr dog kampen med Pauline Hammarlund:s 1–0-mål i 43:e minuten. Då märktes tydligt vad som är Mallbacken akilleshäl, bristen på snabbhet i backlinjen. Den noteringen följde med in i den andra halvleken. Då flyttade Mallbacken fram sina positioner – men var aldrig nära att kvittera.

Med Mallbackens backlinje på mittlinjen fick Göteborg stora ytor för kontringar. Det utnyttjade man också gång på gång. Den match som var helt jämnt i 43 minuter slutade som en odiskutabel 4–0-seger.

Sannolikt är bristen på snabbhet också en viktig del i svaret på varför Mallbacken inte har vunnit mot något av de andra lagen som är inblandade i nedflyttningsstriden. Ju mer värmländskorna trycker fram sitt lag, desto mer sårbara är de. Och mot de andra bottenlagen hamnar Mallbacken automatiskt högre upp i planen.

I Göteborg satt jag i första halvleken och tyckte att Hammarlund såg lätt rostig ut. Hon svarade genom att lämna planen med ett mål och två assist – fast ett fick hon inte… Elin Rubensson verkar däremot ha tappat målsinnet helt. Med skärpa i avsluten hade hon gjort tre–fyra mål i dag.

I övrigt i dag har Eskilstuna vunnit med 1–0 i Kristianstad. Jag har bara sett höjdpunkterna, och statistiken som säger att KDFF hade 6–2 i skott på mål. Å andra sidan hade Eskilstuna 2–0 i skott i målställning.
KDFF får väl trösta sig med att de i veckan verkar ha fått ihop de pengar som krävs för att klara elitlicensen.

* Frauen-Bundesliga drog i gång med en skräll. Freiburg tog poäng i München via 1–1 mot de regerande mästarinnorna Bayern. Det trots att hemmalaget tog ledningen på en snällt utdömd straff. Starkt av Freiburg.

I övrigt i dag hälsades Duisburg välkommen tillbaka med en 3–0-förlust hemma mot Essen. För er som är intresserade av den tyska ligan finns här ytterligare en gedigen guide på engelska.

En match per omgång från den tyska ligan sänds i vinter av Sports 1. Noterbart är att kanalen bland annat marknadsförde sin nya produkt med ett bildspel under rubriken: ”Så vacker är Frauen-Bundesliga.” Intressant…

* I USA har Hope Solo nu uttalat sig om sin avstängning, och det avslutade kontraktet. Hon drar den slutsats jag var inne på häromdagen, alltså att förbundet inte vill ha målvakten vid förhandlingsbordet när spelarnas avtal skall förhandlas om.

* Så till Norge. Nyligen prisades Ada Stolsmo Hegerberg som bästa spelaren i Europa säsongen 2015/16. Det är på många sätt fascinerande att en norsk spelare är bäst i Europa redan vid 21 års ålder. NRK har gjort en bakgrundstext om hur hon gjort för att nå dit. Läsvärt.

Håll ögonen på Janogy i år

Publicerad den 29 februari, 2016 av Johan Rydén

I lördags var jag på Örby IP och såg Mallbackens IF lätt ta sig vidare till kvartsfinal i Svenska cupen. 6–0-segern var liksom hur säker som helst.

Det var Mallbackens första match för säsongen och man saknade fyra landslagsspelare. Med de förutsättningarna är det ungefär lika svårt att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett brandskattat division 1-lag (Örby saknade bland annat sin ordinarie målvakt Sandra Bjurteg) som det är att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett reservbetonat Skottland. Men man kan ju se tendenser.

Jag har varit förtjust i Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. Hon vill alltid ha boll och är härligt passningssäker. Hon imponerade i Örby, det gjorde även Zoe Ness som släpande forward. Jag tyckte också att 16-åriga debutanten Hedvig Pettersson (född 2000) såg spännande ut.

De tre i all ära. Det jag tar med mig från Örby IP är ändå Madelen Janogy:s insats. Den Falköpingsfostrade forwarden var fullständigt lysande. Inte nog med att hon gjorde fyra av målen – de två som Elin Nyman satte dit bar också de Janogys signatur.

Vid 0–4 dribblade Janogy bort två eller tre backar plus målvakten innan hon fälldes och borde fått straff. Men innan domare Alicia Westman hann blåsa dök Nyman upp och satte dit bollen. Om nu Westman hade tänkt blåsa – jag kan inte säga att jag har något förtroende för henne.

Tillbaka till Janogy. Hon gjorde alltså fyra mål och hade två assist. Sättet hon gjorde några av målen gör att jag kommer att följa henne med intresse i år. Visst var det ett division 1-försvar hon mötte i lördags, men känslan var ändå att Madelen Janogy kan bli ett av damallsvenskans riktigt stora utropstecken under 2016. Kom ihåg var ni läste det först.

Janogys tidigare forwardskollega i Mallbacken, Mimmi Larsson, var en av målskyttarna när Eskilstuna spelade 2–2 mot Kvarnsveden i en träningsmatch i lördags. Eskilstunas mål finns på klippet nedan.

Mest intressant med resultatet är ändå att Kvarnsveden lyckas få med sig oavgjort från Eskilstuna. Man är ju lite osäker på var Borlängelaget står, men det här resultatet var ju lovande.

I övrigt i helgen vann Rosengård med 3–0 mot Kristianstad i cupen. En viss Marta gjorde alla tre målen. Hon kan också bli ett stort utropstecken under 2016…

Vid en snabb blick utanför Sveriges gränser så vann alla de tre topplagen i Frauen-Bundesliga den här helgen. Bayern München är således fortsatt tio poäng före Frankfurt och tolv före Wolfsburg.

I Frankrike var det cupomgång. Efter kvartsfinalerna står det klart att semifinalerna blir Montpellier–PSG och Lyon–Rodez. Det var inga svenska målskyttar i kvartsfinalarna, däremot gjorde Ada Hegerberg två för Lyon. Hegerberg som vi stöter på i OS-kvalet på onsdag. Det är just mot landslagsfotbollen och stundande OS-kval jag från nu riktar mitt fokus. Vi hörs.

Äventyr i Mallbacken – och tankar inför avgörandet

Publicerad den 17 oktober, 2015 av Johan Rydén

Eskilstuna bygger extraläktare, Rosengård tror på fullsatt och Hammarby hoppas på publikrekord. Själv hoppas jag på laget från byn som inte finns på kartan.

I morgon söndag vid 14.30 skall damallsvenskan avgöras. Två timmar senare vet vi vilka som tar guldet och vilka som åker ut.

Under VM-uppehållet trodde jag aldrig att både guld- och bottenstriden skulle avgöras så här sent. Då hade Rosengård gått rent och var sex poäng före Eskilstuna. Mallbacken hade bara tre poäng, låg under nedflyttningsstrecket och tappade två av sina amerikanska spelare. Piteå var tolv poäng bakom Rosengård, men bara sex före Mallbacken och tre före Hammarby.

Trots att man visste att Anja Mittag skulle lämna för PSG var känslan att Rosengård skulle glida i väg till ett kassaskåpssäkert guld. Känslan var även att Mallbacken skulle få en mycket tuff höst. Rätt mycket har hänt sedan dess.

Det är fortfarande fördel Rosengård. De toppar tabellen och skall i normala fall ha goda chanser hemma mot Linköping. Men i en slutomgång där guldet står på spel finns det så många mentala inslag att det inte är någon större idé att prata om normala fall.

Det kommer självklart att vara massor av nerver inblandade även i Eskilstuna och i bottenstriden. Det finns därmed inga självklara tips i den här omgången. De stora spelinsatserna bör sparas till andra dagar.

Rosengårds vinnarvana är det som i första hand talar för Malmölaget. Mot dem talar att de möter svåra Linköping och att Eskilstuna är urstarka på sin hemmaplan.

I botten är det en mycket knapp fördel för Mallbacken. Men den är väldigt knapp. Hammarby har varit starkt på hemmaplan, men möter höstens bästa lag – Piteå. Mallbacken har lättare motstånd i Umeå, men matchen avgörs på konstgräs – ett underlag där värmländskorna bara tagit tre poäng. De poängen togs turligt mot svaga AIK.

Mallbackens största fördel i slutomgången är således att Hammarby möter formstarka Piteå som står på fem raka segrar.

Personligen hade jag gärna sett att både Hammarby och Mallbacken spelat i damallsvenskan 2016. I dagsläget är jag rätt säker på att båda lagen är bättre än Kvarnsveden och Djurgården.

Jag gillar och beundrar verkligen att Hammarby som nykomling vågat att försöka spela sig kvar. Jag hade sannolikt inte valt ett lika offensivt grundspel om jag hade tränat laget. Men det är både starkt och imponerande om Pär Lagerström och hans lag klarar kontraktet.

I normala fall hade jag hoppats på Bajen, som spelar en mycket mer positiv fotboll än Mallbacken. Men jag gillar ju sagor. Och Mallbackens IF i damallsvenskan är en riktig sannsaga. I morgon kommer jag att hålla en tumme för att den får ett 23:e kapitel.

När jag började jobba på Borås Tidning var en av mina första önskningar att få bevaka en damallsvensk match på Hagavallen i Öxabäck. Känslan var att det inte skulle bli så många fler. Jag hade sett Öxabäck massor av gånger i Borås, men aldrig på deras riktiga hemmaplan. Öxabäck är ett samhälle med cirka 300 invånare som har haft ett fotbollslag som vunnit 6,5 SM-guld och 6 cuptitlar.

Till slut hann dock verkligheten ikapp fantastiska Öxabäcks IF. Det är numera 16 år sedan damlaget lades ner.

I Mallbacken lever sagan. Laget har i och för sig inga SM-guld, men väl en elfteplats i den damallsvenska maratontabellen. Under min uppväxt vill jag minnas att jag även såg Mallbackens IF flera gånger. Men jag hade ju inte varit på omtalade Strandvallen.

Strandvallens huvudläktare

När laget gick upp 2013 hade jag lösa planer på en roadtrip till Värmland. Det blev inte så. Tanken kom tillbaka i våras. Och i lördags var det dags. Det slog mig att det ju skulle kunna vara sista chansen, alltså Mallbackens sista damallsvenska match någonsin.

Jag visste att Mallbacken var en by och att Strandvallen var en liten plan som låg mitt i de värmländska skogarna. Men jag hade faktiskt inte en aning om att lilla Öxabäck är rena metropolen i jämförelse med Mallbacken.

Några dagar innan resan frågade min mamma om jag ville ha resesällskap. Hon fick förstås åka med. Hon ringde dock lite förbryllat dagen innan och frågade vart vi skulle. Hette det inte Mallbacken? Hon hittade inte resmålet på sin rätt detaljerade Värmlandskarta.

Då slog jag in Mallbacken på Google Maps, bara för att inse att byn inte ens finns på kartan. Man får träffar på Mallbackens IF Fotboll, men inte på själva orten.

Jag tillhör den gammaldags typen när jag är ute på resor. GPS skall i största möjliga mån undvikas. Efter närmare fyra timmars resa med handledning av min gamla hederliga vägkarta dök skylten ”Mallbacken 6” upp. Den visade in på en grusväg.

Genvägen till Mallbacken

Eftersom huvuddelen av de bilar som passerade på vägen mellan Sunne och Lysvik under tiden jag tog fotot ovan dock körde förbi grusvägen antog jag att den grusade genvägen sannolikt var en senväg. Det visade sig även finnas en asfalterad väg till Mallbacken.

Väl i byn hann jag inte köra många meter efter skylten som visade att jag nått Mallbacken förrän jag vinkades in på en gräsmatta vid skolan. På den korta promenaden från skolan ner till Strandvallen passerade jag en busshållplats och ett hus som såg ut som en nedlagd affär. Lägg till några hus och ni har allt som finns i byn.

Jag gled in på Strandvallen 55 minuter före avspark. Byns befolkning skall ligga kring 80 personer, men det var redan närmare 1000 personer på plats. Bland annat en röststark hejaklack. En man från Hagfors som stod och hängde bakom ena målet berättade för mig att:

”Det är första gången vi har hejaklack. När jag kom hit i dag trodde jag först att de var från Hammarby.”

Bakom det andra målet satt ett antal rutinerade åskådare, som hade tagit med sig egna fäll- eller tältstolar. Vill man ha sittplats på Strandvallen finns det även några små träläktare, men de känns inte så sittvänliga under kalla oktoberdagar.

Vid en promenad runt planen noterade jag några stora hål i staketet, flera intressanta lösningar med snören samt några skyddsnät som mer gav känslan av ultima- än elitfotboll. Det var råkallt och lite regn i luften, men ändå kände jag värme. Jag var inte den enda som trivdes. På presskonferensen efteråt hyllade Hammarbys tränare Pär Lagerström inramningen:

”Redan när vi kom med bussen var det redan massor av folk på plats.”

Själva matchen var ingen estetisk höjdare. Nerver ihop med Strandvallens lilla och lätt lutande plan påverkade säkert spelkvaliteten. Men spänningen och stämningen var det inget fel på.

Hammarby var det något vassare laget i själva spelet. Mallbacken var däremot starka på fasta situationer, inte minst visade holländska USA-förvärvet Maruschka Waldus direkt att hon inte viker sig i några nickdueller. Men som sagt, själva matchen är inte det jag tar med mig från min utflykt. Jag fick många andra minnen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag valde självklart grusvägen när jag lämnade Mallbacken. Totalt tog roadtrippen drygt 14,5 timmar. Men det var det värt, jag fick ju uppleva ett stycke svensk landsbygdsromantik.

Och känslan är att verkligheten inte kommer att komma ikapp Mallbacken ännu på ett tag. Även om det skulle bli nedflyttning i morgon är engagemanget kring laget är så stort att man mycket väl kan komma tillbaka igen. Det engagemanget skrev jag för övrigt om i det här inlägget.

Så sagan om den lilla byn som inte finns på kartan men som ändå kan utmana storstäderna i den största idrotten kommer förhoppningsvis att få ytterligare många kapitel.