När jag rensade i lägenheten för någon månad sedan hittade jag ett par exemplar av sportmagasinet Match.
Jag hade sparat tidningarna eftersom jag inte hade hunnit läsa dem så noga och för att jag tycker att Maja Johansson är en av landets bästa damfotbollskrönikörer, kanske den allra bästa. Nu har jag dock saknat henne i debatten en tid. Så jag blev glad när jag nyligen läste att hon framöver kommer att skriva ihop med Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg.
Faktum var att jag hade dubbla skäl till glädje över nyheten eftersom jag hade fått signaler om att Nilssons blogg var på väg att läggas ner. Att den nu lever vidare med Johansson som tillskott är självklart jättekul.
Maja Johanssons första inlägg i går gjorde mig inte besviken. Det sätter verkligen på många sätt fingret på damfotbollens problematik. Läs det.
Ni som följt den här bloggen vet att jag upprepade gånger ifrågasatt förbundets intresse av att marknadsföra damfotbollen. Det stämmer tyvärr bra in på min bild av situationen när Maja Johansson berättar att förbundet under 2013 stoppade magasinet Match:s planer på att göra en 50-sidig EM-special med orden:
”Landslaget är stängt och kommer inte att göra någon media alls under våren.”
Jag har självklart ingen aning om vad Match ville göra, men jag vet att svensk damfotboll måste ta alla chanser att marknadsföra sig. Ta alla chanser att synas.
Och faktum är att svensk damfotboll på många sätt har ett drömläge. I vårt land har jämställdhetstanken även nått in på sportredaktionerna. Även om man kan ha många åsikter om vardagsbedömningar har de flesta redaktionerna ambitionen att även skilda damidrott.
Följden blir en form av kvotering som inte minst gynnar damfotbollen. Sett till publiksiffror får nämligen damfotbollen större mediautrymme än vad sporten förtjänar – om man går efter allmänintresse, vilket media oftast gör.
Om man exempelvis jämför med USA ligger vi miltals längre fram när det gäller jämställdhetstänkandet. Jag tillbringade min semester i ett smällkallt New York. Under de nästan två veckorna spanade jag efter ”spår av damfotboll.” Jag utökade ganska snart spaningen till ”spår av damidrott,” för amerikanska idrottstjejer får inte speciellt stort medieutrymme.
Visst såg jag att ett par WNBA-matcher rullade i olika sportbarer under helg där herrarnas NBA hade Allstar-uppehåll. Men bläddrade jag i New Yorktidningarna stod det inget om WNBA. Det stod faktiskt i princip inget alls om damidrott i de dagstidningar jag köpte under min resa.
Här är en högst ovetenskaplig genomgång av damidrottens position i amerikansk media:
New York Post
4 tidningar med totalt 90 sidor sport
* Tre korta notiser utan rubrik, två om damgolf och en om damtennis.
På sportsidorna förekom bara kvinnor på bild i sådana här annonser. Den enda bilden på en kvinnlig idrottare i NY Post under de fyra dagarna fanns på ekonomisidorna där Serena Williams frontade en artikel om ”köldhanddukar.”
New York Times
1 tidning med totalt 5 sidor sport
* Fyra korta notiser utan rubriker. Två om damtennis en vardera om damgolf och dambasket.
Daily News
1 tidning med totalt 15 sidor sport
* 0 artiklar om damidrott. Dock nämndes Hope Solo i slutet av en lång genomgång av helgens fotboll runt om i världen.
USA Today
1 tidning med totalt 9 sidor sport
* Två notiser med rubrik. En om dambasket och en om damgymnastik.
Totalt alltså nio korta notiser om damidrott varav sju utan rubrik på 119 sportsidor.
När det gäller spår av damfotboll såg jag Alex Morgan i ett reklaminslag på tv och i Pumabutiken Broadway prydde Houston Dash:s Kaelia Ohai en vägg. Däremot hittade jag exempelvis inte en enda damfotbollströja i den annars välsorterade supporterbutiken som ligger ett kvarter från Madison Square Garden.
Tydligen skall även den här reklamskylten från Fox Sports ha kommit upp på Times Square i NY under min semester, men ärligt talat lyckades jag gå förbi utan att se den. Klart är att Fox kommer att satsa på sommarens VM, det ger den här häftiga reklamfilmen en signal om. Men just nu får man alltså verkligen kämpa för att hitta något om damfotboll i amerikansk media.
Visst är det ett tag tills säsongen drar i gång på allvar. Men baseballsäsongen är ungefär lika långt borta och någonstans kring 25–30 procent av artiklarna handlade just om baseball.
De två första dagarna efter att jag landat i Sverige dominerades våra kvällstidningars sportsidor av damidrott, det var ju Kalla-feber. Jag började fundera på vad som skulle krävas för att en idrottskvinna skulle kunna dominera amerikansk sportmedia som Kalla dominerade svensk i förra veckan – och hittade inget svar. Där och då blev jag glad och det slog mig hur långt vi trots allt har kommit.
Det gäller ”bara” att kunna ta till vara på de möjligheter som finns och inte bara leta orättvisor. Jag vet inte hur vårt landslag jobbar i år, men vi får väl hoppas att de gör som det tyska landslaget och avsätter dagar till marknadsföring.