Antonia Göransson lägger av

Veckans tråkiga nyhet är att Antonia Göransson till slut tvingas ge upp karriären, och ställa in fotbollsskorna i garderoben.

Antonia Göransson mot Asuna Tanaka
Antonia Göransson mot Japans Asuna Tanaka i För-EM 2012.

Det här var inte oväntat med tanke på hur det sett ut de senaste åren, men likväl väldigt tråkigt. Göransson är en av de svenska spelare som har haft allra högst potential den senaste tioårsperioden. Hon var exempelvis den största talangen av alla i det svenska U20-landslag som nådde kvartsfinal i F20-VM 2010.

Året efter ingick hon i den svenska bronstruppen vid VM i Tyskland. Och 2012 hade hon utvecklats till att bli en av de allra bästa spelarna i Frauen-Bundesliga. Det året vann hon också den tyska ligan med Turbine Potsdam.

Våren 2013 såg jag henne gång på gång imponera på vänsterkanten för Potsdam. Man njöt av hur hon med sin löpstyrka och teknik ägde hela vänsterkanten i det som då var ett av Europas två–tre bästa lag.

Göransson gick också in i hemma-EM som självskriven startspelare i Pia Sundhages landslag. Efter premiären mot Danmark (1–1) blev hon dock av med sin plats i startelvan – och sitt självförtroende. EM-bronset fick en fadd eftersmak för Göransson, som bara startade i två landskamper efter mästerskapet, varav en som vänsterback.

Algarve cup 2015 var sista gången vi fick se henne i gulblått. De senaste sex åren har handlat om kamp mot diabetes typ 1. Det var 2016 som hon fick beskedet om att hon har sjukdomen. Och sedan dess har hon tyvärr inte haft speciellt många framgångar på fotbollsplanen.

I början av september 2019 skrev hon oväntat ett tvåårskontrakt med Frauen-Bundesligaklubben Bayer Leverkusen. Då hade jag lite kontakt med henne, och hon var hoppfull om att kunna komma tillbaka på allvar på högsta nivån. Det blev aldrig så.

I samband med det skrev jag att de spelare som tvingas kämpa hårdast är också de man unnar störst framgång. Trots många tunga år efter sjukdomen hade Göransson många framgångar.

På meritlistan står alltså VM-brons, EM-brons, OS-kvartsfinal, tyskt ligaguld, 50 A-landskamper och åtta mål, EM-silver med F19 samt ligaspel i fyra olika länder; Sverige, Norge, Tyskland och Italien. Hon var även i Seattle Reign i USA en kort period, men där spelade hon inga tävlingsmatcher.

Antonia Göransson och Olina Vidarsdottir i EM-kvartsfinalen 2013.

I tisdags meddelade Göransson via Smålandsposten att karriären är över. Hon sa:

”Beslutet har växt fram och jag är väldigt trygg i det. … Jag känner mig nöjd och färdig med vad jag åstadkommit. Det känns dessutom rätt att meddela mitt beslut nu, alltså innan säsongen 2021 dragit igång.”

Och:

Jag är målmedveten och tittar nästan alltid bara framåt, men vid ett tillfälle 2018 plockade jag fram mina medaljer och insåg att jag åstadkommit väldigt mycket. Samtidigt är det inte segrar och medaljer som jag minns mest från alla åren med fotbollen utan den gemenskap som föreningslivet ger. Ett lag är som en familj. Det är en viktig förklaring till att jag älskar fotboll.”

För oss som följt Antonia Göranssons karriär är det alltså läge att tacka för fina minnen och önska stort lycka till i nästa skede i livet.

För livet går vidare. Och det gör även EM-kvalet.

I dag har de första playoffmatcherna spelats, och vi fick egentligen tre oväntade resultat. Nordirland är det lägst rankade laget som är kvar i EM. De överraskade och vann med 2–1 borta mot Ukraina. Det vet ju vi svenskar att det inte är hur lätt som helst. Ukrainskorna vann ju mot Sverige med 1–0 i VM-kvalet 2018.

Här är en intervju med segerskytten Simone Magill:

Fördel Nordirland inför returen där alltså. Och fördel Ryssland mot Portugal. Ryskorna vann även de på bortaplan. I Lissabon gjorde Nelli Korovkina matchens enda mål, vilket innebär fördel Ryssland inför hemmareturen.

Den tredje matchen gick att se på Viaplay. Det var Tjeckien som tog emot Schweiz. Jag upptäckte inte den sändningen förrän det bara återstod 20 minuter. Då ledde tjeckiskorna med 1–0. På slutet kunde dock Schweiz kvittera från straffpunkten. Barcelonas Ana Maria Crnogorcevic satte det 1–1-mål som gör att det är fördel Schweiz inför returen på tisdag.

Den matchen startar 20.00 och sänds också på Viaplay. Kul att svenska kanaler visar internationella landskamper, det är man inte van vid.

Även OS-kvalet har återupptagits den här veckan. I går kopplade Kina greppet om den elfte platsen i OS. Kinesiskorna vann med 2–1 borta mot Sydkorea. Returen spelas i Kina på tisdag, avspark klockan 10.00 svensk tid.

I morgon börjar kampen om den tolfte och sista OS-platsen. 17.00 tar Kamerun emot Chile i första matchen av två. Eller. Både lördagens match och tisdagens retur spelas på neutral plan i turkiska Antalya. Det är ett rätt öppet möte, där jag håller Kamerun som knappa favoriter. Men Chile har ju kanske världens bästa målvakt i Christiane Endler, så man kan inte räkna bort Sydamerikas tvåor.

Se matchen här:

Utöver kvalmatcherna spelas det flera intressanta träningsmatcher den kommande veckan. I dag har Spanien visat klass genom att besegra Nederländerna med 1–0. Utifrån det här klippet var segern i underkant, även om målet ser ut att ha varit offside.

Och Frankrike vann med 3–1 mot England. Där placerade PSG:s Sandy Baltimore snyggt in 2–0-målet efter en snabb kontring. Se det målet här. Och formstarka Fran Kirby satte Englands tröstmål från straffpunkten.

I morgon spelar Tyskland mot Australien och så har vi förstås Sverige–USA. Där räknar jag med att Peter Gerhardsson mönstrar den allra vassaste elvan han bara kan tänka sig. Ett tips är att den elvan kommer att se ut så här:

Jennifer FalkHanna Glas, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonSofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Fridolina RolföKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Frågetecknen är väl i första hand om det blir fyrbackslinje eller tre mittbackar. Samt vem som spelar längst upp på topp, samt vem som spelar bredvid Seger på centralt mittfält. Min känsla är alltså att det blir fyrbackslinje samt att Angeldahl och Blackestenius får chansen.

Hursom helst blir det ett väldigt bra test på vårt landslag. För konkurrensen är så hård i USA att alla deras landskamper är som tävlingsmatcher. Således blir det väldigt spännande att se vart vi står. Väldigt spännande.

Avspark är 19.00, och matchen sänds på SVT2.

Slutligen noterar jag att det är säsongspremiär för klubbfotbollen i USA i natt, svensk tid. Det är cupen NWSL Challange Cup som drar igång när alla amerikanska stjärnor är iväg med landslaget. Logiskt…

För svensk del har vi ju numera Julia Roddar och Freja Olofsson i NWSL. Olofsson spelar för nya Racing Louisville FC medan Roddar representerar Washington Spirit.

Just Julia Roddar är ju för övrigt en spelare som gjorde en kanonsäsong i fjol, och som borde varit aktuell för den där landskampen i morgon kväll. Men känslan är väl att hennes OS-chansen minskade dramatiskt i och med flytten över Atlanten.

Matcherna i NWSL kan vi från Sverige se på ligans kanal på Twitch. Helgens matcher är:

Lördag 02.30: Houston Dash–Chicago Red Stars
Lördag 04.30: Portland Thorns–Kansas City
Lördag 21.30: North Carolina Courage–Washington Spirit
Söndag 01.00: Racing Louisville–Orlando Pride

Häcken drog vinstlotten – spelar hemma i finalen

Det blir Häcken som tar emot Eskilstuna på Bravida Arena i cupfinalen den 13 maj. Häcken hade tur i lottningen och fick hemmaplan i finalen igen.

Eller. Det var ju inte Häcken som vann cupen på hemmaplan för två år sedan, utan Göteborg FC. Men det är ju som bekant samma lag.

Häcken vann påskdagens prestigemöte med Rosengård med 1–0. Jag har sett i kommentatorsfältet här i bloggen att det finns olika uppfattningar om huruvida det var en bra match guldfavoriterna emellan.

Personligen är jag nöjd med underhållningen. Det var jämnt, tätt och spännande. Faktiskt precis så bra som jag hade hoppats.

Det kunde ha gått åt båda håll, men jag tycker att rätt lag vann. Häcken är bättre på offensiv planhalva än Rosengård, och det fällde avgörandet i en jämn match. Jag räknade till 7–5 i klara målchanser i Häckenfavör, och 10–4 i hörnor.

Dessutom borde ju Jelena Cankovic har fått rött kort redan för den armbåge hon gav Filippa Curmark i 35:e minuten. Jag klandrar inte domare Pernilla Larsson för att hon missbedömde situationen och bara delade ut ett gult kort. Men om domare Larsson hade haft tillgång till VAR skulle Häcken garanterat fått spela i numerärt överläge i en bra bit över halva matchen.

Det var framför allt i presspelet som lagen imponerade. Där var det Häcken som inledde bäst. Man satte bra press på Rosengård, framför allt centralt, där – om jag minns rätt – Caroline Seger hade fyra bolltapp på egen planhalva redan de första tio minuterna. Och Cankovic hade två. Häckens presspel gjorde att Seger inte fick det utrymme hon brukar få, vilket verkade störa Rosengård.

Malmölaget inledde ganska passivt. Men efter 10–15 minuter hittade även Rosengård rätt i sitt presspel. Man jobbade smart genom att Olivia Schough först stängde passningar till Häckens bollskickliga högersida med Luna Gewitz och Johanna Rytting Kaneryd. Sedan pressade Mimmi Larsson ut Emma Kullberg långt ut på vänstersidan. Där kändes Kullberg väldigt låst, något som störde Häcken ganska rejält i uppspelsfas.

Totalt tyckte jag att den första halvleken gick till Rosengård spelmässigt, men till Häcken sett till målchanser. Rosengårds enda riktiga målchans före paus kom som ett resultat av pressen. Schough bröt en passning från Filippa Angeldahl och satte upp Larsson i bra läge. Jennifer Falk stod dock för den första halvlekens bästa räddning.

Häckens två första målchanser kom i samband med hörnor. Det var ändå förhållandevis chansfattigt fram till mitten av den andra halvleken, då matchen öppnade upp sig. Rosengård hade två ribbskott och ett friläge för Hanna Bennison, så Häckens seger var långt ifrån säker.

Man kan förstås ha synpunkter på passningskvaliteten. Båda lagen pressade fram felpass och farliga bolltapp från motståndarna. Samtidigt känns det rätt logiskt att det blir fler misstag än vanligt när de två bästa lagen möts. Då blir ju nämligen tempot högre, och spelarna får mindre tid på sig.

För landslagets del tyckte jag att det var lite oroväckande att Seger hade så många bolltapp. Det är man inte van vid att se. Något som däremot känns lovande för Peter Gerhardsson är Stina Blackstenius utveckling de senaste veckorna. Inte bara för att hon petade in segermålet, men jag tycker att det ser ut som att hon spelar med större självförtroende nu än hon gjorde bara för tre veckor sedan. Det känns som att Blackstenius agerar rejälare än på mycket länge. För hennes, Häckens och landslagets skull får vi hoppas att min känsla är korrekt.

Vilken av guldkandidaterna väntar för Eskilstuna?

I morgon spelas försäsongens allra mest spännande match. Klockan 15.30 drabbar båda damallsvenska guldfavoriterna Häcken och Rosengård samman på Bravida Arena, Sportkanalen och Cmore.

Vinnaren får ett mentalt övertag inför den allsvenska seriestarten. Vinnaren får också spela final i svenska cupen mot Eskilstuna United.

Eskilstuna vann påskaftonens semifinal borta mot Umeå IK med 4–2. På ett sätt var det en ganska klar seger. United kopplade greppet tidigt i den andra halvleken och var sedan aldrig riktigt hotat. I och för sig reducerade UIK till 3–2 i 90:e minuten. Men hemmalaget lyckades inte få till någon riktig kvitteringschans innan United satte 4–2-målet.

Jag har jobbat i dag, och kunde inte se matchen speciellt koncentrerat. Den slutsats jag kunde dra från det jag såg var att det fanns stor skillnad mellan lagen på målvaktssidan. Medan Agnes Granberg bjöd på Uniteds två första mål och därmed även matchen, så kändes Emma Holmgren sedvanligt trygg och säker. Holmgren kommer att bli otroligt viktig för United i år. I fjol var Eskilstuna darrigt på målvaktssidan, något som känns som ett av huvudskälen till den svaga placeringen.

Ett orosmoment för Eskilstuna var att en haltande Loreta Kullashi fick ledas av planen. Innan dess hade Kullashi gjort ett mål och fixat en straff.

I övrigt minns jag att det gnälldes på underlaget i Umeå i fjol. Från den här tweeten ser man att plogbilarna har lämnat spår efter sig även den här vintern.

I påskdagens toppmöte blir det inte minst spännande att se hur offensivt Häcken vågar ställa upp. I de båda matcher jag sett på plats, mot Växjö och Linköping, har Göteborgslaget gått fram med massor av spelare, vilket givit jätteytor till kontringar till motståndarna. När kontringarna kommit har man lämnat till Emma Kullberg att med sin snabbhet rädda upp situationerna. Mot Rosengård känns det som en väldigt farlig taktik.

I övrigt under söndagen kan man se följande matcher på svensk tv:

13.00: PSG–Soyaux från franska D1 Feminine, visas på Viaplay.
13.30: Chelsea–Birmingham från engelska WLS, visas på Viaplay.

Apropå PSG är deras kvartsfinal i Champions League mot Lyon nu schemalagd till den 18 april. Skönt för Lyon att få lite tid på sig. Just nu är nämligen hela 14 Lyonspelare och -ledare coronasmittade. I dag tillkom nämligen ytterligare fyra.

Smittspridningen i Lyon gör för övrigt att Catarina Macario har strukits från USA:s landslagstrupp till nästa lördags landskamp mot Sverige.

I veckan stängde ju för övrigt det svenska transferfönstret. Vi borde därmed nu ha slutresultatet av alla övergångar på silly season-sidan. Fast vis av tidigare erfarenhet kan det fortfarande dyka upp ytterligare något klubbyte. Det händer ju att klubbar håller lite på att offentliggöra sina värvningar.

Den senaste var Elise Kellond-Knights byte från Kristianstad till Hammarby. Ett klubbyte som innebär att australiskans speltid i KDFF stannar vid 90 allsvenska minuter. Om hon bara blir frisk från sin korsbandsskada är det här ytterligare en värvning som pekar mot att Hammarby är seriöst i ambitionen att bli ett damallsvenskt topplag redan från säsong ett i den här sejouren.

Kvartsfinal med tolv utespelare

I kväll 19.00 spelar FC Rosengård kvartsfinal i Champions League. Nu läser jag i Sydsvenskan att man gör det med endast tolv tillgängliga utespelare.

Man har ju i grundläget bara 14 utespelare som är godkända för spel. Av dem drog Nathalie Björn på sig en bristning på träning förra tisdagen, en skada som håller henne borta från planen så länge att hon missar den stundande landslagssamlingen.

Som grädde på moset har både andramålvakten Angel Mukasa och Anna Anvegård fått hjärnskakningar som håller dem borta från spel. Anvegård hann alltså knappt tillbaka från sin förra skada förrän hon nu stoppas på nytt.

Eftersom Uefa godkänner truppbyten på målvaktssidan har Rosengård fått plocka bort Mukasa och sätta in 18-åriga Somea Polozen från Trelleborg i truppen. Till numerären ändras alltså inte antalet tillgängliga målvakter.

Skadeläget gör knappast att oddsen förbättras för Rosengård, som ju är i 3–0-underläge vid avspark. Trots det jobbiga läget får vi kanske passa på att njuta av att vi har ett svenskt lag som är kvar i Champions League 1,5 månader innan finalen. Ett svenskt lag som är kvar bland de sex sista i turneringen. Det kan dröja innan vi har det nästa gång. Det nya upplägget med gruppspel gör det ju svårare att ta sig till kvartsfinal.

Slutligen ser jag Sydsvenskan gissar på följande startelva för Rosengård i kväll: Stephanie LabbéJessica Wik, Emma Berglund, Glodis Perla Viggosdottir, Katrine VejeJelena Cankovic, Caroline Seger, Hanna BennisonSanne Troelsgaard, Mimmi Larsson, Olivia Schough. Det skulle innebära att man har Polozen, Matilda Kristell och Fiona Brown på bänken.