Island nästa – och stackars ryskor

Ja, då har det här med dålig lottning fått en ny innebörd. Stackars Ryssland att åka ut på det här sättet. Det måste gå att lösa sånt här på ett bättre sätt.

Förstår att det här handlar om att trean i sista gruppen inte skall kunna spela på tidigare resultat. Men vill man göra allt för att förhindra sådant taktiskt spel tycker jag att det hade varit bättre att avgöra med rankingkoefficienten. För den har man skaffat sig på sportsliga grunder, inte genom fru Fortuna.

Sett till målskillnad var Danmark dock bättre än Ryssland, och på så sätt kanske ändå sportslig rättvisa skipades. Fast sättet det här avgjordes på – det kommer jag ha svårt att hämta mig från.

För Sverige väntar nu Island på söndag. Inför turneringen rankade jag Island som EM:s sämsta lag. De har med organisation, hjärta och en fantastisk målvakt i Gudbjörg Gunnarsdottir visat att de inte är sämst – utan att de är förtjänta av att spela kvartsfinal.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Att isländskorna fått hjälp med att styra upp försvarsspelet av Lars Lagerbäck känns oroväckande, för min respekt för Lagerbäcks taktiska kunskap är stor. Han vet hur man vinner fotbollsmatcher.

Sverige är förstås gigantiskt stora favoriter i den här matchen. Island är trots allt en drömlottning, och min bedömning är att det är 90–10 i svensk favör. Inte minst då formstarka Holmfridur Magnusdottir är avstängd.

Men det här är isländsk fotbolls största match någonsin. Och karaktärsstarka Sara Björk Gunnarsdottir kommer inte bara springa kopiöst i 90 minuter, utan hon kommer se till att övriga nio utespelare också gör det.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Efter lottningen får slutspelsträdet för övrigt följande utseende:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige–Island.
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.
Segrarna möts i semifinal på Gamla Ullevi i Göteborg på onsdag den 24 juli 20.30.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge–Spanien.
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike–Danmark.
Segrarna möts i semifinal på Nya Parken i Norrköping på torsdag den 25 juli 20.30.

Finalen spelas sedan på Friends Arena i Solna söndagen den 28 juli klockan 16.00.

Tillagt i efterhand: Här är en länk med Uefas förklaring till varför man lottar mellan treor som slutat på samma poäng.

Så vansinnigt pinsamt

Det blir lottning som avgör om Danmark eller Ryssland skall spela kvartsfinal i EM. Det är så vansinnigt pinsamt att jag inte vet vad jag skall säga.

Lottningen avgör samtidigt om Sverige kommer att ställas mot Island eller Ryssland. Det var de två lagen jag rankade lägst av alla inför mästerskapet.

På så sätt kan man ju säga att det blir drömlottning hur Karen Espelund än lottar om en stund.

Men tänk om det här hade hänt i herr-EM. Tänk…

Såg att norska Toppseriens twitterkonto undrade om vi inte skall lotta om Michel Platini skall få behålla jobbet efter det här eller inte. Känns som en rimlig fråga. Någon bör i alla fall ställa sin plats till förfogande.

Innan jag bänkar mig för lottningen så vill jag uppmärksamma EM:s stora fiasko, England. Jag rankade dem som fyra, och hade med flera spelare från deras lag i min drömtrupp. Det var två missbedömningar. Två rejäla missbedömningar. Har Hope Powell kvar sitt jobb i morgon?

Bara vi slipper lottning

Senast om fyra timmar vet vi vilket lag som väntar för Sverige i söndagens kvartsfinal. Skulle det bli lottning hålls den nämligen i Norrköping klockan 23.30.

Men blir det lottning vore det riktigt pinsamt för Uefa. Och tyvärr kastar det också en skugga över damfotbollen. Så hoppas verkligen det kommer att avgöras på planen.

Faktum är att jag inte trodde att det var sant när jag blev uppmärksammad över det tillägg till reglerna som fanns bifogat på regelhäftets sista sida.

Där stod att lottning tillgrips om två grupptreor stannar på samma poäng. Alltså att man inte tar hänsyn till målskillnad, inte heller till antal gjorda mål – eller till rankingkoefficient.
Alla de tre faktorerna tycker jag borde ha räknats före.

Jag hoppas verkligen att Uefa har tagit bort lottningen som särskiljare till EM för herrar 2016. Och att inte Fifa har det i reglerna till VM för damer 2015. Båda de mästerskapen spelas med 24 lag, och kan således också få flera grupptreor på samma poäng.

Hur är då förutsättningarna för kvällen?

Man skulle kunna säga att de är förvirrade. När jag anlände till Falkenberg för gårdagens pressträff var jag övertygad om att vi inte kunde veta motståndet förrän alla grupper var färdigspelade.

I slutet av presskonferensen hade TT däremot övertygat mig – och rätt många spelare – om att saken skulle vara klar om Island eller Holland vann deras inbördes möte.

Men när jag åkte hem var jag återigen säker på att det skulle avgöras först i kväll. Och så är det.

Det har alltså varit många turer. Men nu vet jag att följande gäller:

Lagbild på Island

Island

Vi får möta Island om:
* Frankrike och Spanien vinner sina matcher i kväll.

Vi får möta Spanien om:
* De förlorar mot Ryssland samtidigt som England tappar poäng mot Frankrike.

England

England

Vi får möta England om:
* De vinner mot Frankrike samtidigt som Spanien tar poäng mot Ryssland.

Vi får möta Ryssland om:
* Både de och England vinner sina matcher i dag, men att ryskorna vinner med samma eller mindre marginal, och således får sämre målskillnad.

Det blir lottning om:
* Trean i gruppen slutar på två poäng. Det inträffar om båda dagens matcher slutar oavgjorda, eller om den ena matchen slutar med fransk eller spansk vinst, samtidigt som den andra matchen slutar oavgjord. Lottningen sker då mellan Danmark och England/Ryssland. Skulle danskorna vinna lottningen får vi möta Island. Vinner England/Ryssland lottningen får vi möta dem.

Glasklart, eller hur?

De som lär vara mest spända i kväll är Danmark, just det lag som åkte ut som sämsta grupptrea för fyra år sedan. Då fick de stanna kvar i Finland i två dagar för att vänta in resultaten i övriga grupper – bara för att inse att deras poäng inte räckte till.

Räcker deras poäng i år?

EM – en publiksuccé

Så här på den sista dagen av EM:s gruppspel är det ju hög tid att hylla EM-arrangörerna för att de lyckats locka så mycket folk till matcherna.

På förhand har ju det stora frågetecknet varit hur man skall få folk på alla de matcher som inte innehåller Sverige. Visst har det varit några riktigt usla siffror under EM, men på det stora hela tycker jag absolut att man kan prata om succé.

10346 på Tyskland–Norge i går är ju exempelvis otroligt bra. Det är den högsta publiksiffran någonsin i ett EM för damer, om man räknar bort finaler och hemmalagets matcher. 8861 på Tyskland–Holland är för övrigt den näst högsta siffran någonsin i den kategorien. Mer om det går att läsa här.

Det stora intresset gör att man nu har öppnat halva den övre våningen på Friends Arena till finalen. Det innebär att ytterligare cirka 10000 finalbiljetter är släppta, och att kapaciteten nu ligger på 40000. Mer info om det finner du här.

Som utsänd journalist missar man mycket av själva festen utanför arenorna. Men i tisdags hann jag ta en sväng in till centrala Halmstad och besöka Fan Zone. Jag kom lagom för att se när Camp Swedens supportermarsch drog i gång. Det var trevligt, med mycket folk i rörelse. Här är ett videoklipp från avmarschen:

Dessutom har jag ju bara följt Sverige, och därmed inte känt av hur EM-stämningen varit på de andra spelorterna. Men känslan har varit positiv, och den här krönikan av Daniel Enestubbe på Smålandsposten vittnar ju i alla fall om att det har varit EM-succé i Växjö.

Även framför tv-apparaterna har det varit succésiffror. Jag har tidigare berättat om att premiären mot Danmark i snitt sågs av 1 490 000 tittare, vilket motsvarar en andel på 46,5 procent. Som mest sågs den matchen av 1 705 000 personer.

Det var även cirka 1,5 miljoner tittare på andra halvleken i Sverige–Italien i tisdags. Och en match som Italien–Finland hade 355 000 tittare, vilket förstås är bra på svensk tv.

Utöver tv, så jobbar båda kvällstidningarna på högvarv med sin bevakning av mästerskapet. Deras jobb är verkligen värt beröm. Sådant får de tydligen också gott om från sina läsare.

Så en kort återkoppling till några tidigare inlägg. De uttalanden från Pia Sundhage om landslagets tillgänglighet som jag nämnde i förra inlägget har blivit en artikel i Aftonbladet, och en artikel i Expressen.

Jag tycker som jag skrivit att landslaget/förbundet har gjort flera misstag i sitt arbete med hur spelarna lanseras mot media. Men jag tycker inte på något sätt att Sundhage behöver be om ursäkt för sin egen tillgänglighet, för den är fantastisk. Verkligen fantastisk.

I ett blogginlägg från i går gör Olof Lundh samma iakttagelse som jag har gjort – nämligen att Sundhage måste få mer hjälp i sitt utmärkta arbete att marknadsföra damfotbollen.

Skrällar som ger olika känslor

När man vänder EM ryggen en stund står skrällarna som spön i backen. Den isländska var riktigt, riktigt kul. Den norska var däremot mindre bra för de svenska finalchanserna.

Själv var jag på svensk pressträff i Falkenberg i morse. Sedan åkte jag hem till Borås för att bevaka min moderklubb Elfsborg i kvalet mot Champions League. På Borås Arenas läktare följde jag med förvåning resultatrapporteringen från grupp B.

För att Island skulle kunna skrälla sig vidare till kvartsfinal från en grupp med Tyskland, Norge och Holland, det hade jag aldrig kunnat tro. Efter isländskornas svaga insatser under våren rankade jag ju som bekant dem som sämst i hela mästerskapet.

Nu har jag inte sett mer än Dagny Brynjarsdottir:s mål från dagens match. Det var för övrigt riktigt snyggt. Men det isländska laget har verkligen gjort en bragd som kvalar in bland Europas åtta bästa. Hade jag haft en hatt…

Dagny Brynjarsdottir

Dagny Brynjarsdottir

För övrigt väntar nu antingen Sverige eller Frankrike för Island i kvartsfinal. Även om Island är ett riktigt kämpalag hade jag inte haft något emot att vi fick möta Sara Björk Gunnarsdottir och hennes kompisar i Halmstad på söndag.

Den andra skrällen gjorde mig inte speciellt positiv. Det är förstås kul för Norge att få vinna sin grupp. Men resultatet innebär att Tyskland hamnar på Sveriges halva i slutspelsträdet, och det är inte lika kul.

För även om det tyska laget inte har fått till spelet hittills i EM så hade man ju helst att vi sluppit dem så långt in i turneringen som det bara går. Nu kan vi ställas mot dem redan i semifinal. Det känns inte bra.

I morgon får vi för övrigt definitivt besked om vilket motstånd som väntar i kvartsfinalen. Alternativen är numera nere i fyra. Så här ser slutspelsträdet ut i sin helhet:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot Island eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien–Tyskland.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Norge mot tvåan i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Island.

Det om läget i turneringen efter kvällens matcher. I förmiddags var jag alltså på svensk pressträff i Falkenberg. Och det var helt klart den bästa sedan det öppna huset i Stenungsund veckan innan premiären.

Pia Sundhage, samt fem spelare från gårdagens match var på plats (Lotta Schelin, Caroline Seger, Therese Sjögran, Sara Thunebro och Marie Hammarström). Och det fanns mer tid till att göra intervjuer för oss skrivande reportrar än vid de senaste träffarna. Bra.

För övrigt tog Sundhage upp tillgängligheten vid gårdagens officiella presskonferens. Hon förklarade, och ursäktade, varför hon inte hade stått till medias tjänst mer än hon har gjort under mästerskapet.

Och i dag kom jag in mitt i ett resonemang från Sundhage om hur mycket mer press det är på spelarna att ta ansvar, och vara ambassadörer, för sin sport än vad det är på många andra idrottare.

Det ligger förstås mycket i det.

Men jag tycker inte att det skall vara press på Sundhage eller spelarna att ta ansvar för hur man jobbar mot media under pågående mästerskap. Där måste de få hjälp och handledning av andra. Men man får lätt uppfattningen att intresset för damfotboll är högst begränsat på förbundets kommunikations- och marknadsföringsavdelning.

Holland är hetaste alternativet

Sverige vann mot ett reservbetonat Italien med 3–1, och därmed kan vi ladda för kvartsfinal i Halmstad på söndag.

Den svenska insatsen var lite som den brukar i år. Långa stunder var det inget ordnat spel, och man satt och undrade hur det här laget kan vara rankat femma i världen.

Men på något sätt får man nästan alltid med sig bra resultat.

Mot Italien var det svenska laget lysande i tolv minuter i början av den andra halvleken. På den tiden föll alla tre svenska målen. Therese Sjögran gjorde ett kanoninhopp och låg bakom två av målen. Lotta Schelin gjorde som i förra matchen. Hon var oroväckande blek, och helt utanför spelet i 45 minuter. Sedan blixtrade hon till efter paus och var inblandad i alla tre målen. Hennes avslut vid 2–0-målet var riktigt snygg.

Italiens förbundskapten Antonio Cabrini valde att ha sex av spelarna från segern mot Danmark på bänken från start. Han bytte in sina storstjärnor först i underläge med 3–0. Melania Gabbiadini och Patrizia Panico visade dock klass i sitt inhopp, och satte den svenska backlinjen på prov.

Cabrini konstaterade på presskonferensen att hans lag skötte sig utmärkt i den första halvleken, men att spelarna fick lära sig att några minuters bristande koncentration kan kosta väldigt mycket på högsta internationella nivån.

Så mycket mer analys än så här orkar jag inte göra nu i natt. Jag skall vara på svensk pressträff i Falkenberg redan klockan 10.00, och behöver sova lite innan dess. Jag återkommer med en mer ingående analys av Italienmatchen i morgon.

Slutligen undrar ni säkert vilket lag Sverige ställs mot i kvartsfinalen. Det gör jag också. I nuläget finns det fem alternativ, nämligen: Holland, Island, Spanien, Ryssland och England. Jag bedömer Holland som hetaste alternativet. Men låter osvuret vara bäst.

I nuläget ser slutspelsträdet ut så här:

Övre halvan:
Söndag 15.00 i Halmstad: Sverige mot antingen trean i grupp B (Holland/Island) eller trean i grupp C (Spanien/Ryssland/England).
Söndag 18.00 i Växjö: Italien mot tvåan i grupp B.

Undre halvan:
Måndag 18.00 i Kalmar: Ettan grupp B (Tyskland eller Norge) mot tvåan i grupp C.
Måndag 20.45 i Linköping: Frankrike mot Danmark eller Holland/Island.

* I och med att Danmark och Finland spelade 1–1 är nu Tyskland och Norge 100 procent klara för kvartsfinal från grupp B. Frågan är bara vilket motstånd de skall få.

Olika besked kring Asllani

Uppdaterat inlägg:

Sverige är ett bättre lag än Italien, och skall förstås ta minst den poäng i kväll som krävs för att vinna gruppen.

Sverige har högre ranking, och fler profiler. Dessutom har vårt landslag ännu inte förlorat under ordinarie tid under ledning av Pia Sundhage.

Sveriges senaste förlust var förresten OS-kvartsfinalen mot Frankrike den 3 augusti i fjol. Sedan dess har vi spelat elva landskamper mer sju segrar och fyra kryss som resultat. Målskillnaden är 30–10.

Men trots att vi är favoriter och har bra statistik lär det inte bli lätt i kväll. Italien är försvarsstarkt, och höll ju nollan genom alla EM-kvalets tio matcher. Dessutom har man precis som Sverige bara släppt in ett mål på sina två slutspelsmatcher.

Patrizia Panico

Patrizia Panico

Man har vassa offensiva vapen i smarta bollmottagaren och straffområdesspelaren Patrizia Panico och kvicka teknikern Melania Gabbiadini. Mot Danmark tyckte jag även mittfältaren Alessia Tuttino imponerade, samt att vänsteryttern Sandy Ianella visade klass.

Italien har även ett sparkapital i duktiga Duisburgbacken Laura Neboli, som börjar bli spelklar efter skada. Dock sa förbundskapten Antonio Cabrini vid gårdagens presskonferens att man sparar Neboli till slutspelet.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

I det svenska laget lär det alltså bli en del förändringar. Jag fick rapporter från den svenska matchförberedande träningen i dag som sa att Kosovare Asllani inte ens var på plats.

Först drog jag den förhastade slutsatsen av det beskedet att det således inte blir något spel för Asllani i kväll. Det var ju sagt i går att hon skulle testas fullt ut just på den matchförberedande träningen.
Därför satte jag först rubriken på det här inlägget därefter. Sedan kom Aftonbladet med uppgiften att Asllani är spelklar, och jag vaknade – och ändrade rubrik. För det kan ju vara så att hon trots allt kan ha tränat separat, och fått positiva besked.

Enligt vad jag förstått av folk som känner Asllani så skall det mycket till för att hon skall stå över matchen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

På förbundets hemsida har man ju helt räknat bort Sofia Jakobsson på grund av hjärnskakning. Men enligt min rapportör var hon i alla fall fall med på dagens träning – och dessutom så nickade hon. Så det lär ju inte vara någon fara med hennes huvud. Men vi får väl ändå lita på att hon inte spelar i kväll.

Det känns högst tveksamt vilket startelva det blir, den som jag tippade i går lär det knappast. Många motstridiga uppgifter förekommer. Enligt Expressen går dessutom Antonia Göransson in i stället för Jakobsson. Många frågetecken inför kvällen alltså.

Oavsett vilka som spelar är det viktigt för det svenska laget är att vara tajta centralt, så att inte passningsskickliga italienskor får spela upp bollen till Panico. För när väl hon får bollen så är Italien vasst.

Men det där vet Sundhage allt om. I november 2010 ledde hon ju USA i ett direkt avgörande VM-playoff mot Italien om den 16:e och sista platsen i slutspelet i Tyskland. Då vann USA med två gånger 1–0. Målsnålt även där alltså.

Så även om italienskorna läckte i defensiven på Cypern i våras (2–4 mot England, 0–2 mot Nya Zeeland och 1–2 mot Skottland) så skall vi nog inte räkna med något målkalas i kväll. Normalt är alltså Italiens försvar väldigt stabilt.

Slutligen till något annat. I går högg jag mot Uefa och EM-arrangemanget ur mediasynvinkel. Men det finns fler anledningar att vara kritisk. Alldeles nyss hörde jag på Radio Halland att det är högst osäkert om Sverige–Italien får visas på storbildsskärmen på torget i Halmstad i kväll.

Däremot har man klartecken från Uefa att visa Danmark–Finland. Inget ont om de trevliga danskorna och finskorna, men visst vore det ett makalöst antiklimax om det blir den matchen som visas på torget i Halmstad i kväll?

Frankrike–Spanien 1–0

Frankrike är det första laget som är 100 procent klart för kvartsfinal. I och med dagens seger har nämligen fransyskorna säkrat gruppsegern i grupp C.

Det innebär att de spelar kvartsfinal i Linköping på måndag klockan 20.45. För motståndet väntar grupptrean i grupp A eller B. Det blir troligen Danmark eller Holland. Men det kan faktiskt också bli Sverige.

För förlorar vi mot Italien, samtidigt som Danmark vinner mot Finland med så stor marginal att de tar in de sex mål som vi har i försprång när det gäller målskillnad – då blir det svensk kvartsfinal mot fransyskorna.

Det vill vi förstås till varje pris undvika. Så Pia Sundhage:s lag bör satsa fullt ut på att fixa den där poängen som ger gruppseger.

Den franska segern innebär att England fortfarande har ett halmstrå inför den sista omgången. Frankrike är ju redan klara gruppsegrare, och får chansen vila några av sina toppspelare mot engelskorna.

Vad gäller Frankrike–Spanien så såg jag bara den sista halvtimman. Där hade fransyskorna hyfsad kontroll. Deras mål kom på hörna i inledningen. Det var inte första gången som Louisa Necib serverade lagkompisen i Lyon, Wendie Renard, vid hörnor eller inläggsfrisparkar. Knappast heller sista.

Tyskland–Sverige 5–0

Tyskland–Sverige 5–0. Det är inget resultat från EM. Inte heller något tips. Utan det handlar om ställningen i min jämförelse mellan arrangemangen vid VM 2011 i Tyskland och EM 2013 i Sverige.

Fast känslan är att resultatet kanske snarare bör skrivas ut: Fifa–Uefa 5–0.

För klart är att VM-arrangemanget för två år sedan leder överlägset mot EM. Greppet kopplades för övrigt långt innan turneringen startade. För redan i ackrediteringsförfarandet strulade det rejält.

Ingen journalist fick klartecken till att bevaka turneringen förrän någon enstaka dag före avspark. I det läget är det skönt att man bara åker från Borås, och inte från Ryssland eller Spanien.

Det är ju liksom bra för den egna planeringen att veta om man fått okej på sin ansökan om ackreditering eller inte.

Sedan har det tillkommit flera större eller mindre missöden under resans gång.

I dag lyckades exempelvis arrangören inte visa matcherna Ryssland–England och Frankrike–Spanien i presscentret i Halmstad.
Den reklamfria sändningen kom man inte åt. Och man tilläts inte sätta på Tv4:s eller Eurosports sändningar för Uefa, på grund av reklamen.

Det är både uselt, och i högsta grad pinsamt, ett ha ett presscentra där man inte tillåts visa matcherna från den egna turneringen.

I Tyskland visades alla matcher för pressen. Det fanns för övrigt så många tv-skärmar i alla presscenter att man inte kunde missa när matcherna var igång…

Sedan har vi översättningen vid alla officiella presskonferenser. I Tyskland hade man ett system där man fick en liten radiomottagare samt hörlurar med sig in på alla presskonferenser. I mottagaren kunde man välja om man ville ha svaren översatta till engelska eller tyska. Således kunde man alltså även att förstå vad Nordkoreas tränare sa utan någon tidsförlust.

I EM är det bara tolkning ibland. När Sverige håller presskonferens får internationell press/etermedia några minuter för att ställa sina frågor på engelska. Sedan sitter de som frågetecken när resten av presskonferensen hålls på svenska.

Vi svenska journalister har det lite bättre förspänt. Vid dagens italienska presskonferens fanns det en tolk på plats som översatte till engelska. Men när varje fråga och svar både skall sägas på italienska och engelska så blir det tid till färre frågor. Så även här förlorar EM mot VM.

Många av de här sakerna skall alltså inte den svenska arrangören lastas för – utan det är Uefa som är ansvarigt. Men det förhindrar inte att Tyskland ändå leder överlägset mot Sverige.

Ryssland–England 1–1

Trots en sen kvittering av Toni Duggan – England lever riktigt farligt i EM. Fast de kan räddas av Frankrike.

Toni Duggan

Toni Duggan

För vinner fransyskorna i kväll mot Spanien är Frankrike redan klara gruppsegrare, och kan vila spelare mot England i sista omgången. Det skulle i så fall ge engelskorna en liten chans att skrälla – och kanske rädda tredjeplatsen i gruppen.

Fast frågan är om de lyckas få tillräckligt bra målskillnad för att slå någon av de andra grupptreorna.

Men skulle England nå kvartsfinal känns de som en mardrömsmotståndare. För då har de ingen press på sig. Minns hur de räddade sin slutspelsplats mot Sverige i sista omgången 2009, för att sedan ta sig hela vägen till final.

För ryskorna lever EM i högsta grad. Seger mot Spanien i sista omgången lär leda Ryssland till slutspel. För övrigt innebär det här krysset att samtliga tolv lag i turneringen nu har tagit poäng.

Eftersom jag bevakat Sveriges och Italiens presskonferanser såg jag bara knappt en halvtimme av matchen på en fulstream. Det visade sig nämligen att arrangören inte fick visa matchen i presscentrat i Halmstad. Vad jag tycker om det återkommer jag om i ett senare inlägg.

Jag noterar dock att det var 4–4 i avslut mot mål. Och att Ryssland länge ledde efter nickmål av Nelli Korovkina. Det var lite flipperspel i förspelet, men det engelska försvaret kan ändå inte vara nöjt med sin insats.

Tyskland–Island 3–0

Tyskland ställde upp med fyra kantspelare som ingen var äldre än 20 år. Och laget visade att det utan tvekan är värda de guldtips som jag och fler med mig har givit dem.

Det var 31–3 i avslut totalt, och 12–1 i avslut mot mål. Och då tror jag ändå att Island är klart bättre än det Finland som Sverige mötte i går.

Skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi gjorde de två sista målen, vilket tar henne upp på 19 totalt i EM-turneringen. Det är fler än någon annan någonsin tidigare har gjort. Och det kan nog bli fler.
Hennes mål var två måltjuvsmål. Det var det första som var det mest minnesvärda. Dzsenifer Marozsan slog en läcker genomskärare ut på högerkanten. Lena Lotzen tog över showen, och gjorde det urläckert. Hon lade över bollen på vänsterfoten och placerade läckert in den vid bortre stolpen.

För Island lever hoppet om kvartsfinal. Det räcker sannolikt med seger mot Holland på onsdag. Nu ser ju jag holländskorna som stora favoriter i den matchen. Men Holland har gått hårt på sina elva startspelare, och är kanske mer slitna än isländskorna.

Trots att Tyskland var ett par klasser bättre än Island måste jag framföra beundran för Islands insats. De saknade skadade nyckelspelarna Thora Helgadottir och Sif Atladottir. Och de bytte ut Sara Björk Gunnarsdottir efter 60 minuter – det måste väl också ha varit skaderelaterat? Ändå föll man med flaggan i topp.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Framför allt kommer man att minnas Gudbjörg Gunnarsdottir:s makalösa enhandsräddning från den första halvleken. Okoyino da Mbabi hade redan börjat jubla när Gunnarsdottir sträckte ut hela sin lekamen.

Slutligen kanske någon undrar vilka ungdomar det var Tyskland hade på sina kanter. Det var:
* Högerback: Leonie Maier, född 29 september 1992 – 20 år.
* Vänsterback: Jennifer Cramer, född 24 februari 1993 – 20 år.
* Höger yttermittfältare: Lena Lotzen, född 11 september 1993 – 19 år.
* Vänster yttermittfältare: Melanie Leupolz, född 14 april 1994 – 19 år.

Norge–Holland 1–0

Norge var illa ute, men tog till slut ett stort steg mot kvartsfinal. Solveig Gulbrandsen:s mål räcker med allra största sannolikhet minst till andraplatsen i gruppen.

Solveig Gulbrandsen

Solveig Gulbrandsen

Eftersom inbördes möte räknas före målskillnad kan ju nämligen inte Holland nu passera norskorna. Utan hotet mot norskt avancemang är Island.

I halvtid var Norge illa ute. Holland kändes något bättre, och oavgjort hade inneburit att Norge med största sannolikhet hade varit tvunget att vinna mot Tyskland i sista omgången. Och det är inget man gör på beställning.

En stark start på den andra halvleken fixade segern. Rutinerade Solveig Guldbrandsen gick själv och tryckte snyggt in segermålet via ribban.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

Holland hade lite tryck på slutet, och skapade lägen. Den riktigt stora chansen fick holländskornas motsvarighet till Nilla Fischer, Anouk Hoogendijk. Men mittfältaren, som för tillfället spelar mittback, nickade i ribbans överkant.

Bäst i Holland skulle jag nog säga att Linköpings Renée Slegers var. Hon sprang kopiöst, och hade även ett par hyfsade distansskott.

Renée Slegers

Renée Slegers

Bäst på planen var Norges målvakt Ingrid Hjelmseth, som agerade oerhört lugnt och tryggt. Jag skulle säga att hon är EM:s bästa målvakt så här långt.

Sett till statistiken dominerade Holland stort. Det var nämligen 7–2 i skott på mål för holländskorna. Trots det skulle jag totalt sett nog säga att Norge vann rättvist.

Ingrid Hjelmseth

Ingrid Hjelmseth

Inte minst med tanke på att Holland har haft vansinnig tur med domsluten i eget straffområde hittills i EM. I premiären kunde Tyskland mycket väl ha fått två straffar. I dag kunde Norge ha fått tre, eller kanske till och med fyra.

De båda tröjdragningarna på Marit Fiane Christensen var solklara, fällningen av Ada Stolsmo Hegerberg likaså. Dessutom såg jag tyska twittrare påtala en hands på Daphne Koster. Den såg jag dock inte, så den kan jag inte bedöma.

Men Holland har alltså klarat sig ifrån fem eller möjligen sex straffar på två matcher. Hur länge håller turen i sig?

Trots tröjdragningarna var förresten Fiane Christensen oerhört nära att göra mål vid båda tröjdragningarna. Ena nicken togs bort på mållinjen, den andra gick i stolpen.

Och när vi är inne på straffsituationer bör det ju även påtalas att Manon Melis blev fasthållen i Norges straffområde en gång. Så det kunde även ha blivit en holländsk straff.

Norge är nu till 99,9 procents säkerhet klart för kvartsfinal. De kan således spela avslappnat mot Tyskland i sista omgången.

Trots förlusten bör Holland ha hyfsade chanser att ta sig vidare som en av de två bästa treorna. De bör lägga beslag på en av de platserna genom seger mot Island i sista omgången. Och i så fall talar mycket för att det är Holland som väntar i kvartsfinal på gruppsegraren i Sveriges grupp.

Det finns också mycket som talar för att det är Norge som väntar på grupptvåan i den svenska gruppen. Men där kan det ju fortfarande också bli Tyskland…

Tankar och röster om Sverige–Finland

Skillnaden mellan Sverige och Finland var ungefär så stor som man trodde – och hoppades. Efter segern med 5–0 är risken att vi missar slutspel nu så liten att den är nere på någon eller några promille.

Klart är att om vi tar poäng mot Italien blir det gruppseger, medan förlust innebär andra- eller tredjeplats. För att vi skall bli trea måste Danmark vinna mot Finland och dessutom ta in sex mål på oss.

För även om det är inbördes möte som räknas först så skulle det ju i så fall bli en målskillnadsaffär mellan oss och danskorna.

Men jag sparar spekulationerna om slutspelet någon dag. Nu lite funderingar kring gårdagskvällens drabbning på Gamla Ullevi.

Först måste jag konstatera att det var en riktigt härlig stämning på arenan. Min högst subjektiva uppskattning var att det var en majoritet kvinnor/tjejer/flickor på läktarna – något som är ovanligt på fotboll, men förstås väldigt kul.

Publiken hyllar laget

Publiken hyllar laget

Farhågorna inför matchen var att vi skulle få svårt att slå hål på Finlands extremt defensiva lag. Det löste vi genom våra fasta situationer. Marie Hammarström hade makalös precision på sina hörnor, och Nilla Fischer gjorde två mål.

Vid 2–0 hade Fischer gjort samtliga Sveriges tre mål i turneringen – och alla hade kommit på fasta situationer. Snacka om grym utdelning på specialträningen.

Jag har ju flera gånger innan och under turneringen konstaterat att vi saknar starka huvudspelare i våra offensiva linjer. Framför allt har jag utpekat våra forwards som svaga i luftrummet.
Av våra sex mål i EM noteras nu att fyra har gjorts på nick. Och båda våra forwards har gjort varsitt nickmål.

Jag står ändå fast vid min uppfattning om lagets svaghet i luftrummet. För både Kosovare Asllani och Lotta Schelin verkade lika förvånade som jag över att de hade lyckats nicka in varsitt snyggt mål i dag.

Schelin var för övrigt riktigt blek i 60 minuter. Jag satt snett bakom hennes familj. Och de försökte heja igång henne. Men hon kom fel i löpningarna, och hamnade långt ifrån bollen.

Men så kom läget – och det kändes som att den totala tyngden av 16414 åskådares förväntningar släppte från Schelins axlar. För den lycka man såg i hennes ögon när hon kom springande emot oss – eller egentligen bänken – var gigantiskt stor.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Att Schelin sedan även nickade in 5–0 var förstås oerhört bra för laget. Pia Sundhage sa på presskonferensen precis samma sak som efter genrepet:

”När Lotta gör mål så förstärks även mitt självförtroende.”

Just Sundhage såg för övrigt otroligt nöjd ut när hon stod med armarna på ryggen och kollade på när spelarna sprang ärevarv och tog emot publikens ovationer.

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Apropå publiken så skall Lotta Schelin ha en stor eloge – hur nu en eloge ser ut… – för att hon stannade kvar och skrev så många autografer att hon fortfarande en dryg timma efter slutsignalen inte hade hunnit duscha.

Tillbaka till själva matchen. Det är svårt att veta vilka växlar man skall dra av den. Finlands lag var ju extremt svagt, och förmådde inte skapa någonting alls. Jag hade 14–0 i målchanser, och det var 16–1 i skott på mål och 21–1 i hörnor.

Så något test på försvarsspelet blev det inte. Ändå jobbade Sundhage ett par gånger på att försöka ropa in Josefine Öqvist i rätt position.

Spelare som utmärkte sig extra positivt var Fischer, Hammarström, Caroline Seger, Asllani och så då till slut även Schelin.
Lina Nilsson och Sofia Jakobsson var nya i startelvan jämfört med Danmarksmatchen. Båda gjorde klart godkända insatser. Men det var ju som sagt en match som handlade om 99 procent offensiv, och 1 procent defensiv.

När jag hade lämnat text och betyg till papperstidningen lyssnade jag av diverse spelare i den mixade zonen. Här är de mest spännande citaten:

Caroline Seger om att det blir gruppfinal mot Italien:

”Jag är förvånad. Jag såg den första halvleken av deras match, och tyckte att Danmark var mycket bättre. Men sådan är fotbollen.”

Om sin roll:

”Vi har ju ett ganska styrt spel, där Nilla skall sköta uppspelen – vilket vissa lag har läst. Då kan det vara bra att gå ner och hämta, få känna lite på bollen, få vara med i spelet, vända upp och sedan röra sig lite framåt.”

Marie Hammarström om sina många fint slagna hörnor:

”De fasta situationerna är ju ett hot, och Nilla är fantastisk där inne. Servarna skall också vara bra, och de satt mycket bättre i dag – från båda håll. Vi har bestämda ytor vi skall serva i. Beroende på var de ställer sig där inne i boxen skall man slå den på olika ställen.”

Om samarbetet med Seger:

”Det funkade bättre i dag. Sedan är Finland inte lika starka centralt som Danmark. De spelade mer normalt 4-4-2 medan Danmark tog hem en mittfältare som mittback, så det var lättare att läsa av i dag. Och så tycker jag att yttrarna jobbade mycket bättre i press så att vi kunde läsa och kliva fram.”

Kosovare Asllani om publiken:

”Man kan inte säga nog om dem. Man får sådan energi när man går ut på planen när man ser alla flaggor och allt folk. Så det var allt ett lyckorus att gå ut där.”

Om sitt nickmål:

”Fia, Jakobsson, kommer in på högerkanten och slår ett inlägg mot första stolpen. Jag nickar i bortre, så det var ett snyggt mål.”

”Jag tror inte att jag har nickat så här mycket på hela säsongen i PSG som jag gjort på två matcher här nu, men det var jätteskönt att få göra mål. Och samtidigt skönt att både jag och Lotta får sätta dit bollen.”

Svenskt ärevarv

Svenskt ärevarv

Lotta Schelin om stämningen:

”Hela inramningen var fantastisk, publiken, känslan att få prestera inför sin publik – det är fantastiskt. Så det var en riktigt rolig kväll. Jag hann inte skriva 16000 autografer, men jag hann skriva ganska många. Det är därför jag inte ens har duschat – om ni tycker att jag luktar illa…”

Om känslan efter 4–0-målet:

”Det var bara gött. Äntligen fick jag mitt första läge, och jag tog det. Det kändes så skönt.”

Om 5–0-målet:

”Nicken? Jag tänker bara att jag skall gå stenhårt på första ytan, och ‘Thunis’ lägger den där och jag skarvar in den. Det var ju rätt snyggt… Vad hände där? Jag har gjort lite nickmål i Lyon, men i landslaget har jag nog inte gjort så jättemånga.”

Om Nilla Fischers alla mål:

”Det är skitkul med Nilla. Hon har blivit våran målgörare helt klart, så nu går ni lägga all press på henne…”

Om känslorna efter Danmarksmatchen, och straffmissen:

”Jag erkänner absolut att en straff, den vill man och skall sätta – och jag gjorde inte det. Men det är lite det med fotbollen också någonstans, att man får bara bearbeta och vara väldigt besviken – det var jag också den natten. Sedan någonstans vet man att man har en lång turnering framför sig och att det är ingen idé att gräva ner sig. Så det är en mental styrka från oss att det inte skall stanna där.”

Svenska måldans

Svensk måldans

Italien–Danmark 2–1

Italiens EM-nolla är spräckt. Men jag tror inte att italienskorna lider så mycket av att nollan sprack efter elva raka matcher eller 23 raka halvlekar.

Det blev ju nämligen seger med 2–1 mot Danmark – ett resultat som gör att Italien är väldigt nära kvartsfinal. Väldigt nära.

Danskorna dominerade den första halvleken, dock utan att skapa så mycket. Italien kontrade och Patrizia Panico gjorde mål – fast det visade sig att hon var en decimeter offside.

Efter paus inledde Italien riktigt starkt. Man hann med ett ribbskott (Alessia Tuttino) innan Melania Gabbiadini gjorde 1–0 på ett skott som ändrade riktning på Line Röddik Hansen. 2–0 nickade inhopparen Ilaria Mauro in i tomt mål efter att Danmarks målvakt Stina Lykke Petersen först gjort en kanonräddning.

Danskorna reducerade efter ett makalöst snyggt anfall där till slut vänsterbacken Mia Brogaard väggade sig igenom, och tryckte in bollen. På övertid hade Nadia Nadim ett superläge att kvittera – men sköt utanför.

Danmark bör ändå ha goda möjligheter att avancera. Men då krävs seger mot Finland på tisdag.

Inhopp i ett gäng olika debatter

Under ett mästerskap i fotboll uppstår det alltid en mängd olika debatter.

Årets EM är inget undantag. Jag har hittills inte berört så många av dem här i bloggen. Inte förrän nu. För det här inlägget är ett slags debattrally.

Så här är debatterna, och synpunkter på några av dem.

* Det brukar ju alltid dyka upp ett par rättvisedebatter. Jag har noterat två. I den enda förstår jag inte problemet. Det borde väl vara självklart att Fifa betalar försäkringarna både för herrar och damer i mästerskap? Eller vad är problemet?

Den andra känns inte lika självklar – då tänker jag på det svenska lagets guldbonusar. Tjejerna får 150000 kronor i bonus vid ett EM-guld. Killarna hade fått 1,7 miljoner om de hade vunnit fjolårets EM. Expressens Johanna Reimers startade debatten här. Hon skrev:

”Låt mig tala klartext, tjejer: Ni ska inte vara ett dugg nöjda med det här.”

Personligen tycker jag först och främst att man skall vara nöjd om man kan få en bonus på 150000 kronor för en dryg månads jobb. Det här är ju ett lyxproblem.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att man bör utgå ifrån vad herrar/damer drar in till förbundet när man fördelar ersättningar av det här slaget. För att göra en jämförelse:

Säg att Lady Gaga och Sven Ingvars ligger på samma skivbolag. Båda gör musik av olika slag – och är bra på sin grej. Men Lady Gaga säljer gigantiskt många fler skivor. Är det då inte rimligt att hon får en del av kakan som motsvarar den skillnaden?

Jag räknade lite på två olika matcher, först på Sveriges EM-premiär mot Danmark. 16 128 åskådare såg matchen på Gamla Ullevi. Biljettpriserna låg på 40–200 kronor. Om snittet hamnade på 120 kronor såldes biljetter för 1,97 miljoner kronor.

När Sveriges herrar mötte Irland i VM-kvalet i vintras såg 49 436 åskådare matchen. Biljettpriserna för herrlandslaget ligger på 200–700 kronor. Säg att snittet låg på 450 kronor. Då såldes biljetter för 22,25 miljoner kronor.

Det bör även betonas att Uefa lägger beslag på nästan hela inkomsten för biljettförsäljningen under EM, så att man egentligen behöver jämföra med höstens kvalmatcher.

Totalt sett hamnar alltså bonusarna på en rimlig nivå – i varje fall om man jämför vad våra landslag drar in på biljetter.

* Efter premiären blev den inhyrda hejaklackskören ett debattämne. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upprörd över tilltaget. Däremot blev det väldigt bra reklam för ett bilmärke.

* Ett annat ämne som kom till ytan efter premiären var näthatet. Att det skulle dyka upp var förstås inte på något sätt oväntat. Inte alls. Det förekommer ju i prinicip vid varje tävlingslandskamp tjejerna spelar.

Jag tog upp ämnet i det här inlägget i juni. Nu kom det upp igen.

Jag är förstås 100 procent mot den typen av förolämpningar som tjejerna får utstå. Men jag känner att det finns en jobbig problematik i hur man skall rapportera om ämnet. Skall man uppmärksamma, eller skall man tysta ner?

Frågan är densamma som hur man skall bevaka Sverigedemokraterna inom politiken. Skall de få rubriker varje gång de ger sig på invandringen? Och vem vinner i så fall på det?

* Jag vet inte om det blev någon debatt om huruvida man skall ägna sig åt straffträning i landslaget. Men vilket som är jag emot det. Så klart att spelarna skall träna på att slå straffar i vardagen, i sina klubbar. Men att slösa landslagstid på straffsparksträning? Knappast. Det är bättre att ägna den tiden åt hörnor, frisparkar – och lagträning.

Birger Jacobsson

Birger Jacobsson

* Slutligen till närmast avslutade debatten om Birger Jacobsson:s avhopp. Fotbollstidningen Offsides redaktörer Johan Orrenius och Anders Bengtsson har skrivit två intressanta saker angående det avhoppet på Offsides redaktörsblogg.

Orrenius skriver om en intervju med Nilla Fischer:

”När jag träffade Fischer i maj kom hon inte ens ihåg vad han hette. »Gud vad pinsamt!« sade hon och refererade till tränaren som »han den där vithårige«. Då var Jacobssons ansvar ändå just defensiven.”

Bengtsson skriver om försvarsspelet:

”Jag har varit orolig för försvarsspelet ända sedan jag pratade försvarsspel med Pia Sundhage på ett hotell i Florida för två år sedan. Då var hon förbundskapten för USA och erkände att försvarsspelet var hennes akilleshäl. Hon litade inte på sig själv och lade över mycket av ansvaret på sin assisterande tränare, precis som hon gjorde med den nu avgångna Birger Jacobsson.”

Nu har Sundhage trots allt ansvar för försvarsspelet i EM. Skall vi kanske vara oroliga?