Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.

Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.

Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.

1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.

Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.

Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.

Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.

Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll. 

På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.

Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.

Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.

Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?

Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.

Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.

Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.

Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.

De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.

För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.

Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.

Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.

I kväll har Aftonbladet arrangerat tidernas första gala med 100-procentigt fokus på damallsvenskan.

Aftonbladet håller förstås inte SVT- eller TV4-kvalitet i sina tv-produktioner. Galan startade exempelvis tio minuter efter utsatt tid, och det var en del strul med de inslag som spelades upp. Men totalt sett tycker jag ändå att det var en klart sevärd gala.

Jag antar att SVT och TV4 vill försöka göra sina galor ”folkliga” genom att ha underhållning och ofta programledare som inte jobbar med sport till vardags. Det tycker jag ofta gör galorna onödigt sega.

Dagens gala handlade rakt igenom om damallsvenskan, och det funkade alldeles utmärkt att dela ut priser utan att ha musik mellan utdelningarna. Anna Rydén – nej, vi är inte släkt – har varit utmärkt i rollen som Aftonbladets damfotbollsankare genom hela säsongen. Och hon avslutade med att göra en stark insats som programledare för galan.

I det inlägg där jag sammanfattade årets damallsvenska listade jag följande spelare som årets bästa:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Vilde Bøe Risa
Forward: Anna Anvegård

När jag gjorde den där genomgången hade jag inte sett den korrekta statistiken för damallsvenskan, alltså den som förs av Jared Burzynski. Men när jag såg att Pauline Hammarlund slutade på tolv mål och tio assist, då svängde jag över till att ge min röst till årets forward till Hammarlund. Att göra 22 poäng utan att lägga frisparkar eller hörnor är är en väldigt bra notering.

På galan utropades följande vinnare:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Therese Sessy Åsland
Forward: Pauline Hammarlund
MVP: Olivia Schough
Tränare: Elisabet Gunnarsdottir
Årets genombrott: Emma Östlund
Årets mål: Fanny Lång
Sportbladets specialpris: Elisabet Gunnarsdottir

Med tanke på att Vilde Bøe Risa missade stora delar av säsongen på grund av skada köper jag att hennes landsmaninna Åsland blev årets mittfältare.

De två priserna till Elisabet Gunnarsdottir känns klockrena. I tränarkategorien hade för övrigt även de två andra kandidaterna varit värdiga vinnare. Värdiga vinnare är även Emma Östlund som årets genombrott och Fanny Lång för årets mål:

Slutligen fick Olivia Schough priset som årets MVP. Det tycker jag däremot att man kan diskutera. MVP är ju ett internationellt uttryck. Och internationellt går MVP-priser till den som varit allra bäst i ligan. Och på så sätt är inte Schough en värdig vinnare. För hon har inte varit damallsvenskans bästa spelare.

Men i damallsvenskan har MVP-priset i stället flera gånger gått till den spelare som varit viktigast för sitt lag. På de grunderna fick Filippa Angeldahl priset 2017, och därför fick Schough priset i år. Och med den motiveringen köper jag Schough som vinnare – för hon var väldigt viktig för Djurgården.

Men personligen tycker jag att MVP-priset skall gå till ligans bästa spelare. Alltså borde det gått till Vilde Bøe Risa…

Det är upp och ner i damfotbollsvärlden. I varje fall är det oväntade serieledare i alla de tre största ligorna i Europa.

I England har Chelsea, Manchester City och Arsenal dominerat WSL i flera år. Efter en tredjedel av den pågående serien är det dock Manchester United som leder. Och utöver de fyra nämnda lagen ingår även Everton i guldstriden.

I Tyskland såg vi förra helgen ett tänkbart maktskifte. Bayern München leder nu Frauen-Bundesliga med två poängs marginal, trots att de har en match mindre spelat än de senaste årens suverän, Wolfsburg.

Bayern är fullpoängare och vann lagens inbördes möte med i sammanhanget förkrossande 4–1. Jag såg Wolfsburg vinna med 3–0 mot Eintracht Frankfurt i kväll. Även om Wolfsburg var det bättre laget, var det inte gamla vanliga Wolfsburg jag fick se.

Borta var boll- och passningstrygga Wolfsburg. Det var inget ”skräckinjagande” topplag jag såg i kväll. Tvärtom var det ett lag med problem på massor av positioner. Bland annat såg inte norska toppforwarden Karina Saævik ut att vara redo uppgiften. Eller så lider hon av dåligt självförtroende efter en säsong i PSG med bara 197 minuters speltid. Hur som helst hade Sævik väldiga problem med bollkontrollen. Kanske att det är rätt tid för Rebecka Blomqvist att ansluta till den tyska mästarklubben – om uppgifterna om hennes övergång stämmer.

Fridolina Rolfö hade inte heller någon av sina bättre kvällar. Bland annat missade hon öppet mål från två meter i början av matchen. Den danska kommentatorn kallade det den värsta miss han sett under sina 28 år. Så illa tyckte jag nog inte att det var, för bollen kom lite oväntat. Men visst – nog borde Rolfö blivit målskytt.

Maktskifte i Tyskland alltså. Och kanske även i Frankrike.

I kväll såg jag nämligen PSG vinna mot Lyon med 1–0. Det är ju högst ovanligt att Lyon förlorar en match. De tidigare gånger jag sett dem förlora har de alltid ägt spelet, men blivit sönderkontrade.

Så var det inte i dag. Utan PSG vann fullt rättvist. Det var en ytterst chansfattig match. Så chansfattig att Lyon faktiskt inte hade en enda 100-procentig målchans. Och i själva spelet var det länge PSG som dikterade villkoren.

När Lyon började närma sig målet var i princip alltid suveräna Irene Paredes i vägen. Den spanska mittbacken gjorde alltså en tiostjärnig insats.

Tråkigt för PSG var att segerskytten Marie-Antoinette Katoto haltade av. Vi får hoppas att det var en lindrigare skada än det först såg ut att vara. Just Katoto och Kadidatou Diani var suveräna i offensiven. Man förstår att Lyon försökte köpa Diani i somras.

Nu leder PSG franska ligan en poäng före Lyon. Det är definitivt för tidigt att räkna ut de senaste 14 årens franska mästarlag. Men dagens match indikerade att PSG åtminstone är uppe jämsides.

Tisdagen var en stor kvaldag i Europa. Sverige, Norge och Danmark säkrade platser i EM-slutspelet 2022. Tidigare var arrangörslandet England samt Tyskland och Nederländerna klara. Det återstår således tio platser att kämpa om.

Sent under tisdagskvällen stod Österrike för en stark insats när man gjorde som i EM-slutspelet 2017, alltså kryssade mot Frankrike. Då blev det 1–1. Den här gången slutade det 0–0, vilket gör att det lag av Österrike och Frankrike som förlorar returen bör ha en god chans att kvala in som bästa tvåa.

Jag gick nyligen igenom läget grupp för grupp. Här är en uppdaterad genomgång:

Grupp A: Här är alltså Nederländerna klart för slutspel. Och under tisdagen blev det även klart att Ryssland tar andraplatsen. De har inbördes på Slovenien, som kan komma upp på samma poäng. Min gissning om att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna kvarstår. Återstår för ryskorna är hemmamatch mot Kosovo och bortamöte med Turiket. Inför de matcherna har man tolv poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Danmark vann med starka 3–1 borta mot Italien under tisdagen och är därmed klart för EM-slutspelet. Danskorna har full poäng med bara en match kvar att spela – hemmamötet med italienskorna. Även om Danmark fortfarande kan bli grupptvåa är alltså EM-platsen säkrad. Orsaken är att Danmarks 21 poäng i jämförelsetabellen är såpass bra att de minst garanterar att laget går in bland de tre bästa tvåorna.

Italienskorna kommer också sämst sluta tvåa. De behöver vinna med tre mål i Danmark för att sno gruppsegern. Italien har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen. Mitt tips om att tvåan i den här gruppen kommer att ta med sig 18, 19 eller 21 poäng till jämförelsen mellan grupperna känns fortsatt mycket realistiskt.

Grupp C: Martin Sjögren:s Norge bortaslog under tisdagen Wales och säkrade samtidigt både gruppseger och EM-plats. Samtidigt kan man ha sparkat bort walesiskorna från chansen att kvala in.

Fortfarande har såväl Wales, Nordirland som Belarus chansen att ta andraplatsen. Men efter att Nordirland under tisdagen bortabesegrat Belarus med 1–0 känns det numera som klar fördel för nordirlänskorna i kampen. Om de vinner sina två återstående matcher, hemma mot Belarus och Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Även för Belarus gäller att laget har saken i egna händer. Segrar i de tre sista omgångarna, och Belarus går till playoff. Men Belarus har betydligt svårare schema, nämligen bortamöten med Norge, Nordirland och Wales.

Grupp D: Tabellen leds av Polen, men det är ändå stor fördel Spanien. Spanjorskorna är en poäng bakom med två matcher färre spelat. Det mesta talar för spansk gruppseger.

Andraplatsen står då mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Eftersom Polen har kvar att möta Spanien, medan tjeckiskorna stöter på Moldavien i sista omgången lutar det åt tjeckisk andraplats. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste man vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Här förbättrade Finland sina EM-aktier betydligt under tisdagen. 1–0-segern hemma mot Skottland tog upp finlänskorna i tabelltopp. Mycket återstår dock av gruppen, där det står mellan Finland, Skottland och Portugal.

Grupp F: Sverige har vunnit gruppen redan innan bortamötet med Slovakien. Det är klar fördel Island i kampen om andraplatsen, men även Slovakien har chansen att bli tvåa.

Om slovakiskorna tar sex poäng på sina båda återstående hemmamatcher mot Island och Sverige, samt att segern mot isländskorna är större än 1–0 – då tar Slovakien andraplatsen på 16 poäng. Mitt tips är däremot att Island blir tvåa på 19 poäng.

Grupp G: Här spelade alltså Frankrike och Österrike 0–0 i första mötet. Därmed står båda lagen på 16 poäng med två matcher kvar att spela. Tisdagens kryss innebär att hoppet om EM släcktes för Serbien. Med två omgångar kvar där topplagen skall mötas ytterligare en gång står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 16–20 poäng.

Noterbart är att varken fransyskor eller österrikare har släppt in något mål hittills i EM-kvalet.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal i sista omgången. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel i fredags. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis kommer de tre bästa grupptvåorna från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Frankrike/Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

Sverige fortsätter att kvala in till alla stora mästerskap. I dag har vi lagt till EM 2022 till den fantastiska svit av mästerskap som vi är ensamma om i Europa.

Ledorden bakom 2–0 mot Island var stabilitet och kvalitet. Vårt landslag är väldigt stabilt, och har nu noterat 24–0 på fyra hemmamatcher i EM-kvalet.

Bakom ordet kvalitet tänker jag mycket på passningsspelet. Under coronatider görs alla intervjuer efter landskamper på podium. Därmed tog det rekordlång tid innan mina kollegor kunde börja skriva sina artiklar. Sista kvinna klev av podiet 21.50.

Jag skulle bara göra betyg och krönika, vilket gjorde att jag kunde tjuvstarta – och hade lämnat mina texter långt innan podieintervjuerna var över.

Jag hann höra några av intervjuerna. Och jag noterade att förbundskapten Peter Gerhardsson pratade om ett målmedvetet arbete med lagets taktiska passningsspel, något som gjort att spelarna fått större självförtroende att spela sig ur situationerna.

Och lagkapten Caroline Seger drog till med följande guldcitat:

”Kul att Sverige också börjar spela riktig fotboll.”

Hon förklarade att med riktig fotboll menar hon en fotboll där man kan hålla i bollen en stund, alltså där det inte bara handlar om att kontra och bara slå en till två passningar inom laget.

”Den här fotbollen är mycket roligare för en innermittfältare, man är delaktig istället för att bara se bollen flyga över huvudet hela tiden.”

Apropå Seger så sa Islands Glodis Perla Viggosdottir att hon tycker att Seger fortsatt är en av världens bästa innermittfältare.

”Hon är kanske en sådan spelare man inte uppskattar förrän man spelar med henne.”

Viggosdottir menade att Seger ställer höga krav på sig själv och sina medspelare, vilket höjer de lag hon spelar i.

Vi i media fick se att Seger även ställer höga krav på hur journalister uppträder. DN:s utsände fick telefon när lagkaptenen satt på podiet. Hon var snabb med att säga:

”Lägg på. Lägg på”

När det gäller matchen skulle jag sätta betyg på de svenska spelarna. Det slutade med nio treor och två tvåor. Min uppfattning på plats var alltså att det svenska laget var väldigt jämnt. Den prestation som utmärkte sig den här tisdagen på Gamla Ullevi var ju förstås Olivia Schough:s 2–0-mål.

Jag har ofta varit kritisk mot att Schough varit med i landslagstruppen. Den här gången fanns det inget att invända mot uttagningen. Och Djurgårdskaptenen tog vara på chansen på bästa sätt. Hon strålar för tillfället av självförtroende. Kan hon fortsätta hålla den här nivån är hon i landslaget för att stanna.

Det var för övrigt en stor nordisk dag i EM-kvalet. Både Norge och Danmark säkrade också sina platser till mästerskapet 2022. Och Finland tog ett stort steg i rätt riktning via 1–0-seger mot Skottland. Det känns troligt att det blir fem nordiska länder i nästa EM-slutspel.

En halvtimma till avspark i den avgörande EM-kvalmatchen på Gamla Ullevi. Peter Gerhardsson har valt att satsa på Jennifer Falk i målet och på Olivia Schough på kanten.

Här är laguppställningarna:

I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.

I dag har det spelats en match i damallsvenskan. Växjö vann lite överraskande med 2–1 mot Kristianstad efter tidiga mål av Amanda Johnsson Haahr och Ria Öling och en likaså tidig reducering av Therese Åsland. Alla målen kom inom matchens åtta första minuter.

Även om det var lite överraskande var det inte orättvist. Växjö känns som ett helt annat lag sedan tränare Maria Nilsson bytt till ett mer traditionellt 4–4–2. Småländskorna har både en större stabilitet och en vassare spets.

Resultatet innebär att Växjö tagit sju poäng på tre omgångar och att man därmed klättrar över nedflyttningsstrecket för första gången sedan åttonde omgången. Resultatet innebär också att mer än halva serien återigen är indraget i striden för att hålla sig kvar.

Växjö är nu uppe på 15 poäng, och har kvartetten Kif Örebro, Umeå, Djurgården och Piteå inom räckhåll. Man har dessutom Eskilstuna bakom sig. Vem hade trott att Eskilstuna skulle vara så illa ute efter två tredjedelar av serien?

I dag har vi även sett Hammarby ta ännu ett steg mot damallsvenskt kontrakt 2021. Man vann prestigederbyt mot AIK med 2–1, vilket alltmer talar för att det blir just nämnda lag som tar de båda damallsvenska platserna i elitettan.

Morön har i och för sig också fortfarande saken i egna händer. Men Skellefteklubben har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna och känns just nu som det klart svagaste laget av de tre i toppen.

Apropå svag så har jag varit det ett bra tag. Det rejält minskade antalet inlägg här i bloggen den senaste tiden hänger inte på minskad ambitionsnivå, utan på svajig hälsa.

Faktum är att jag inte har varit frisk sedan midsommar. Efter många om och men är nu diagnosen att jag haft covid, och att jag fortfarande lider av sviterna av det.

Under juli och augusti var jag fast i hemmet, och bloggen var den terapi jag orkade med. Nu börjar jag bli allt bättre, och har jobbat ett tag, den senaste veckan på ordinarie schema. Kraften i kroppen är dock inte tillbaka fullt ut ännu, utan jag har fått prioritera bort en del aktiviteter för att orka jobba. En av dem har varit bloggandet. Men jag kämpar på, och när orken blir bättre blir det även bättre fart på bloggen igen.

Här vill jag även passa på att tacka för värmande kommentarer när jag för två veckor sedan, utan att nämna skälet, berättade att tid och energi för tillfället inte räckte för bloggande.

Island–Sverige 1–1 är ett resultat som kan ta båda lagen i till EM-slutspel. Personligen såg jag bara de sista 35 minuterna. Under den perioden blev man knappast imponerad av det svenska laget.

Tvärtom darrade svenskorna och stod för flera bjudningar. Lina Hurtig bjöd värst när hon totalt missbedömde ett långt inkast, och därmed hjälpte Island att göra 1–1. En miss som man inte får göra på internationell nivå.

Efter matchen ser jag att även domaren gjorde en otroligt grov miss. För nog borde väl Island ha fått sig tillgodoräknat ett kvitteringsmål redan i den första halvleken? Av det jag sett visade tyvärr inte Zecira Musovic den trygghet och stabilitet som jag förväntar mig av en landslagsmålvakt. Men jag har som sagt bara sett 35 minuter.

Många frågetecken alltså. Men som sagt, resultatet innebär att både Sverige och Island är väldigt nära EM-slutspelet. De tre bästa grupptvåorna får ju nämligen också EM-biljetter. Och sex poäng på de tre matcherna mot Lettland (h), Island (h) och Slovakien (b) bör räcka för att minst bli en av de där bästa grupptvåorna.

I botten av damallsvenskan fortsätter Växjö att ha förtvivlat svårt att göra mål. I dag kan tabelljumbon dock glädjas åt att man även höll nollan bakåt – vilket innebar en välkommen poäng efter fem raka förluster.

Jag kollade matchen mot Kif Örebro okoncentrerat. Men av det jag såg var det Växjö som skapade mest. En gång fick man också in bollen i mål – men då var Ini-Abasi Umotong i klar offsideposition.

Trots poängen kan knappast Växjö jubla över dagens match. Det är ju hemma på arenan som ingen vet vad den heter som laget brukar ta sina poäng. Och i hemmamöten med mittenlag behöver det trilla in trepoängare.

Kif Örebro kommer allt närmare ett 100-procentigt säkrat damallsvenskt kontrakt. Laget har en god grundstabilitet och har haft poängchans in i slutsekunderna i alla matcher utan den mot Rosengård.

I dag saknade närkingarna viktiga Emma Östlund. Jag hörde ingen diagons på Östlunds skada. Någon som vet hur det är med backtalangen?

Apropå skador tvingades både Örebros Heidi Kollanen och Växjös Amanda Johnsson Haahr bryta matchen till följd av skador. Tråkigt. Hoppas det inte var något allvarligt med dem.

Den 14:e omgången i damallsvenska fortsätter med tre matcher under lördagen och två på söndag. Bland annat skall Göteborg ta emot Eskilstuna och Rosengård skall ta emot Djurgården. Det är två möten som slutade med kryss första gången lagen möttes den här säsongen.

Therese Ivarsson

En som har spelat klart för i år är Kristianstads målfarliga back Therese Ivarsson. Hon går nämligen på mammaledighet – grattis. Det förklarar ju ytterligare varför KDFF plockade in hela tre nya backar precis innan transferfönstret stängde.

I helgens omgång i elitettan har vi hyperintressanta Stockholmsderbyt BP–Hammarby. BP blandade sig i kampen om de damallsvenska platserna förra veckan. Klarar de av att klamra sig fast i den kampen?

I helgen startar kampen om ligagulden i Frankrike, Tyskland och England. I den franska ligan är förstås Lyon storfavorit även i år. Det trots att laget är lite svagare än det varit de senaste åren.

Bland annat tackade ju världens bästa ytterback, Lucy Bronze, för sig efter segern i Champions League.

Och Ada Hegerberg var inte så nära comeback som efter sin korsbandsoperation som det först uppgavs. Tvärtom har norskan även opererats för en stressfraktur vilket innebär förlängd frånvaro.

Som vanligt utmanas Lyon i första hand av PSG, ett Parislag som ser väldigt spännande ut i år. Dock har ju PSG haft otroligt svårt att matcha Lyons jämnhet de senaste 14 åren. Känslan är alltså att man inte klarar det i år heller.

I våras var Bordeaux trea och Montpellier fyra i den avbrutna ligan. Det är tråkigt, men tyvärr måste tipset vara just att Bordeaux tar den tredje platsen till Champions League, medan Marija Banusic:s klubb får slåss med Paris FC om fjärdplatsen.

I engelska WSL är tipsen inte lika självklara. Där finns tre lag med guldkapacitet i Chelsea, Manchester City och Arsenal samt ytterligare fyra lag i Manchester United, Reading, Everton och Tottenham med tillräcklig styrka för att skrälla till någon gång ibland.

Efter att ha värvat Pernille Harder ser jag trots allt svensklaget Chelsea som storfavorit till guldet. Jag håller Manchester City som tvåa och Arsenal som trea. Jag tror att Arsenal har högre toppkapacitet än City, men att Manchesterlaget kommer att vara stabilare över tid.

Även om det alltså finns ytterligare fyra kapabla lag i serien tror jag alltså att det kommer att handla om de senaste årens tre stora klubbar. I botten tror jag att före detta storklubben Birmingham City åker ur. Det är ett lag som tappat massor av toppspelare de två senaste somrarna.

Redan i den första omgången har vi ett riktigt spännande svenskmöte när Chelsea tar emot Manchester United på söndag.

Slutligen är det alltså även premiär i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Eller. Där har redan Wolfsburg (utan Fridolina Rolfö) vunnit mot Essen med 3–0 i kvällens premiär. Där gjorde Lena Oberdorf två mål.

Trots den fina starten för Wolfsburg kan det kanske vara dags för ett tronskifte i Tyskland. Mitt guldtips faller nämligen på Bayern München, något jag bygger på det som Bayern och Wolfsburg visade upp i Champions League.

Wolfsburg känns lite stukat, inte minst sedan den offensiva speluppläggaren Harder valt att flytta till London. Det blir mycket intressant att se hur man tänkt ersätta danskan, för det är inte lätt att ersätta någon som gjort 68 ligamål på 3,5 säsonger.

Förhandstipset att ta den tredje Champions Leagueplatsen blir Hoffenheim, som var stabilt förra säsongen och har fått behålla de flesta nyckelspelarna. Bakom de tre topplagen blir det spännande att se vad som händer med Frankfurt sedan klassiska damfotbollsklubben FFC gått upp i stora herrfotbollsklubben Eintracht.

WSL, D1 Feminine och Frauen-Bundesliga ser vi även den här vintern på Viasat. Premiärhelgen visas följande matcher på svensk tv, nämligen:

(Fredag 19.15: Wolfsburg–Essen, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay)

Lördag
* 15.30: Aston Villa–Manchester City, WSL på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Söndag
* 13.30: Arsenal–Reading, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 14.00: Bayern München–SC Sand, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay.
* 15.30: Chelsea–Manchester United, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 17.00: Lyon–Paris FC, D1 Feminine på Viaplay.

Vi står inför en helg med spännande omgångar både i damallsvenskan och elitettan.

Innan jag tar en liten titt på det som väntar i matchväg tänkte jag puffa lite för den ledarenkät om korsbandsskador som bloggkollega Håkan Magnusson gjort på sin blogg damfotboll.org. Det är intressant att läsa hur de olika ledarna ser på frågan.

Personligen tror jag att risken för korsbandsskador är allra störst när man förändrar belastningen. Det gäller framför allt på försäsong, både i upptakten av träningen och när man börjar gå in i matchperioder efter att bara ha tränat. I år hade vi ett par sådana övergångsperioder från träning till match, vilket har ökat riskerna rätt rejält.

En annan riskfaktor är slitna spelare. Sådana borde vi inte ha så många ännu, utan det är nog framåt slutet av säsongen som vi tyvärr riskerar att få se en ökning av allvarliga knäskador igen.

Det om skador. Nu till helgens matcher. Det slumpar sig så att till helgens damallsvenska omgång har man dragit ett streck mitt i tabellen och fått inbördes möten mellan de sex lagen på övre halvan och således även inbördes möten mellan de sex lagen på undre halvan.

När jag ändå tittar på tabellen är det en intressant notering att det faktiskt bara är de tre topplagen som har plusmålskillnad. Av övriga nio lag har Uppsala noll (13–13) medan resten står på minus. Det är förstås ytterligare en fingervisning om att de tre topplagen har varit klart starkast så här långt. Det är även en fingervisning om att vi inte har något riktigt stryklag i år. För med ett sådant hade lagen i mitten haft chansen att fixa till sin målskillnad.

Omgång nio tjuvstartar i kväll med mötet mellan skrällaget på den övre halvan, Uppsala, och guldfavoriterna Rosengård. Här är förstås gästerna megafavoriter. Men det skall bli spännande att se hur Rosengård hanterar Uppsalas låga försvar.

Malmölaget har som bekant inte gillat att möta lågt stående motståndare. Mot sådana har Rosengård tappat både tempo och kreativitet och i stor utsträckning blivit bolltrampare. Nu såg vi för mästarlaget väldigt positiva tendenser första 25–30 minuterna senast mot ett lågt Piteå.

Ändå skulle jag säga att Uppsala borde vara svårare att slå hål på. De är nämligen både vana vid och bekväma med att ha ett lågt försvar. De har ju ställt upp sin låga 5–2–1–2-uppställning i varje match.

Uppsala har fått bra utdelning på sin taktik. Så länge man inte får hål på dem är de nämligen ett otäckt lag att möta. För de är bra på att kontra, och dessutom är laget starkt på fasta situationer. Så det gäller att vara disciplinerad när man möter nykomlingen.

Övriga fem matcher spelas i morgon. På övre halvan är det Piteå–Göteborg och Linköping–Kristianstad. Göteborg är förstås klar favorit i Norrbotten. Det blir spännande att se hur Piteå hanterar matchen rent taktiskt. Piteå har haft det jobbigt i defensiven på kanterna, och kanterna är ju som bekant Göteborgs stora styrka. Så tränare Stellan Carlsson får tänka till lite kring hur hans lag skall ta sig an serieledarna.

Stellan Carlsson och Fernanda Da Silva.

Apropå serieledarna har Vavel här en färsk intervju med Göteborgs senaste nyförvärv, Brianne Folds.

Helgens match i toppen är sexpoängsmötet på Linköping Arena. Här har Kristianstad chansen att minska gapet upp till Champions Leagueplats. Och LFC har chansen att öka det.

Det blir intressant att se vad det blir för matchbild mellan ett försvarsstarkt LFC och ett målglatt KDFF. Även om vi fortfarande är tidigt på säsongen är jag tveksam till om Kristianstad har råd att förlora den här matchen, om man skall nå sitt mål om topp tre. Mycket i potten alltså.

Enligt Corren kommer Frida Maanum sannolikt spela, medan Olga Ahtinen tvingas stå över. Vi får se hur Olof Unogård formerar sitt mittfält utifrån de förutsättningarna.

Frida Maanum

LFC gick ju i veckan miste om chansen att få hem Madelen Janogy. I en annan artikel i Corren berättar Unogård att klubben fortsatt håller ögonen öppna efter nyförvärv. Folkus ligger på en spelare som både kan spela på mittfältet och som forward. Som väntat finns det många spelare från USA och Kanada på marknaden. Så det lär nog dyka upp ett par till därifrån innan transferfönstret stänger på tisdag.

De tre matcherna på undre halvan är Umeå–Vittsjö, Djurgården–Kif Örebro och Eskilstuna–Växjö. Här är ju jumbomötet i Umeå högintressant. Trots att båda två lagen ligger under nedflyttningsstrecket får man beteckna båda som formstarka. Umeå har tre raka utan förlust och Vittsjö har två raka trepoängare. Nu kommer vinnaren att ta det efterlängtade klivet upp över strecket.

Känslan är att Umeås spelstil borde passa kontringsstarka Vittsjö bra. Men UIK har visat klass på sistone, och skall inte underskattas.

De båda andra matcherna står mellan lag som alla har åtta poäng efter åtta omgångar. I båda fallen handlar det om att skapa marginal neråt. Faktum är att förlorarna riskerar att åka ner på den förhatliga elfteplatsen.

I mötet Djurgården–Kif Örebro håller jag hemmalaget som knapp favorit. Djurgården har tagit alla sina åtta poäng hemma på stadion, där laget är obesegrat ännu i år. Kif Örebro har tre raka förluster med sig till Stockholm. Tre förluster som säkert på olika sätt har sugit lite självförtroende ur truppen. Att få med sig minst en poäng hem till Närke vore definitivt önskvärd.

Slutligen då Eskilstunas möte med Växjö. Gästerna har tagit sju poäng på de tre senaste omgångarna. Det gör dem till det formstarkaste laget ihop med toppgängen Göteborg och Rosengård, som båda också tagit just sju av de nio senaste poängen.

Växjö har förtvivlat svårt att göra mål. Det har bara blivit fem på åtta matcher, av vilka tre har kommit på straffar. Fler spelmål står således högt på önskelistan för småländskorna.

En annan sak som står på Växjös önskelista är tydligen att man skall kalla deras hemmaplan för Växjö Arena, och inte Visma Arena. Vad jag förstått skall det ligga en liten konflikt mellan Östers IF och Växjö DFF bakom det här. Men intressant att man vill att arenan skall ha olika namn beroende på vilka som spelar där.

Nu är det ju match i Eskilstuna, där arenan heter Tunavallen oavsett vilka som spelar där. Hemmalaget United har en vinst och fyra förluster på sina fem senaste matcher. Laget som efter tre omgångar såg ut som en tänkbar utmanare i guldstriden är nu nere i bottenträsket på allvar.

Jag skrev efter Uniteds förlust mot Uppsala att det är andra raka året som laget står på åtta poäng efter åtta omgångar. Det var korrekt, men faktum är att det här till och med är tredje året i rad som Eskilstuna stått för en riktigt svag start.

2018 hade man ju bara sju poäng efter åtta omgångar och hade hunnit byta tränare från Jonas Björkgren till Magnus ”Munken” Karlsson. Det året låg man faktiskt fortfarande kvar under nedflyttningsstrecket efter tolv omgångar.

Det är tydligt att tränare Karlsson inte har klarat av att knäcka gåtan om hur hans Eskilstuna skall undvika tröga seriestarter. I fjol började man klättringen uppåt i tabellen i nionde omgången. Och jag håller Eskilstuna som ganska klar favorit i den här matchen. Så kanske att man kan få till en repris i år.

I elitettan har jag utropat fem lag som kandidater till de två damallsvenska platserna. Fyra av dem möts inbördes under lördagen. Först tar fullpoängaren AIK 14.00 emot fyran Jitex. Mölndalsklubben är väl den av de fem som jag tror minst på. Och gissningen är att Jitex måste ta poäng i den här matchen om man fortsatt skall ha kontakt med det damallsvenska strecket.

En timme efter avspark på Skytteholm spelar femman IFK Kalmar måstematch hemma på Gröndal mot trean Hammarby. Det är returmöte mellan mina två förhandsfavoriter till att gå upp. När lagen möttes på Hammarby IP i den andra omgången tyckte jag länge att Kalmar var det starkare laget. Men ett bollskickligt Bajen lyckades till slut vinna. Vid Bajenvinst i morgon blir det väldigt svårt för Kalmar att ta sig upp i allsvenskan.

Det femte topplaget är Morön. Tabelltvåan spelar på söndag borta mot Älvsjö AIK. Jag har noterat att Älvsjö har spelat sina senaste hemmamatcher på Hammarby IP. Men nu är man tillbaka på Älvsjö IP igen. Kan det hjälpa laget till en skräll?

I botten är Sandviken–Alingsås omgångens på förhand intressantaste match. Det handlar om match mellan de två lag som ligger närmast ovanför nedflyttningsstrecket. En match där Alingsås har chansen att skapa lite andrum neråt, medan Sandviken kan få riktig kontakt med lagen som ligger ovanför i tabellen.

Även det här är ett returmöte. Den 1 juli på Mjörnvallen vann Alingsås med 3–0. Det är för övrigt västgötarnas senaste seger. Sedan dess har man två kryss och tre förluster. Låt vara att förlusterna kommit mot svåra motståndare som Hammarby, AIK och Kalmar.