OS – ingen rolig svensk historia

Jag är medlem i föreningen SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker. Som medlem där får man några gånger per år tidningen Bolletinen hem i brevlådan.

Där får man huvudsakligen läsa statistik om herrfotboll. Men med jämna mellanrum har tidningen även intressant fakta om damfotboll. Både om landslaget och damallsvenskan.

Tidningen Bolletinen

Tidningen Bolletinen

I det senaste numret var det sex sidor om Sveriges damers OS-historia. Sex intressanta sidor. Så nu tänkte jag grotta ner mig i den info som fanns där.

Jag hade bra koll på att vi inte har tagit några OS-medaljer, trots att OS är det mästerskap som innehåller minst antal nationer, och således också borde vara det där det är lättast att ta medalj.

Men att vårt OS-facit var så uselt som det är hade jag förträngt.
På fyra försök hittills har vi ju faktiskt inte gjort ett enda riktigt bra OS.
Ja, jag vet att vi kom fyra 2004. Visst är det godkänt, fast på många sätt var inte heller det OS:et speciellt bra. Inte med tanke på att vi var snubblande nära att vinna VM året innan.

Faktum är att vi bara står på fem segrar på 15 matcher. Och ingen av segrarna har kommit mot någon toppnation. Antalet förluster är hela nio om man räknar in förlängningar, eller åtta om man räknar ordinarie tid.

Minns ni hur det gått för oss tidigare?

Oavsett vilket, så är här en kort genomgång:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog, och vi var utslagna redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina och USA. Den avslutande segern mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

Sydney 2000:
Åtta lag deltog igen. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin. Vi lämnade gruppspelet med bara en poäng och ett gjort mål. Båda kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien. I övrigt blev det förluster mot Brasilien och Tyskland.

Aten 2004:
Tio lag fick vara med. Vi kom till Grekland som vice världsmästare, med tunga förväntningar på axlarna. Och vi fick en drömlottning med Japan och Nigeria i gruppen. Trots det var fiaskot nära.

Vi föll nämligen först mot japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu. Sedan låg vi under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund och Malin Moström) ledde inte bara till seger.
Det innebär att gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma siffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Peking 2008:
Antalet lag var utökat till tolv. Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Där blev Lotta Schelin första svenska någonsin att göra mål i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.
I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning.

London 2012:
Visst är det väl dags för en svensk succéturnering nu?

I Bolletinen har man också en förteckning över samtliga svenska OS-spelare. Det är väl många för att redovisa alla här. Men jag noterar att vi inför det här mästerskapet inte har haft med ett enda utlandsproffs i de tidigare trupperna. I år är ju fyra utlandsbaserade spelare uttagna i Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Sofia Jakobsson.

Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Caroline Jönsson och Malin Moström.
Flest i årets trupp har Lotta Schelin med sju. Hedvig Lindahl, Sara Thunebro och Caroline Seger står på fyra vardera.

Och här är den svenska skytteligan i OS:
3: Lotta Schelin
2: Malin Swedberg
1: Sju olika spelare. Samt ett självmål.

Nu vet jag – Ronja var inte yngst i allsvenskan

Ett av de allra mest lästa inläggen på den här bloggen handlar om huruvida Piteås Ronja Aronsson är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan.

Bakgrunden är den att jag var på plats på Borås Arena när den numera 14-åriga spelaren gjorde sin debut. Det var den 8 oktober i fjol. Dagen efter skrev jag i BT att: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”

Men sedan kontaktades jag av Tommy Wahlsten på SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker), som hävdade att Ronja inte var yngst. Men vem som hade varit yngre visste han inte. Jag bloggade alltså om saken, och mitt blogginlägg har lästs av många. Du hittar det här.

Wahlsten har dock gått till botten med frågan, och i dag trillade det senaste numret av SFS tidning Bolletinen ner i mitt brevnedkast. Där redovisas hans utredning. Vad visar den då?

Jo, att Ronja Aronsson är näst yngst. Vid sin debut var hon sju dagar äldre än tidernas yngsta spelare, Carola Karlsson. Sju dagar.

Här är listan över damallsvenskans yngsta spelare genom tiderna:
1) Carola Karlsson, Lotorps IF. Hon var 13 år, 9 månader och 11 dagar när hon spelade mot Landvetters IF den 7 juni 1997.
2) Ronja Aronsson, Piteå IF. Hon var 13 år, 9 månader och 18 dagar när hon spelade mot Dalsjöfors Goif den 8 oktober 2011.
3) Cissi Berglund, Mallbackens IF. Hon var 13 år, 10 månader och 16 dagar när hon spelade mot Malmö FF den 12 augusti 1994.

Även AIK:s Åsa Pettersson har dykt upp på vägen. Hon var nämligen 13 år, 9 månader och 12 dagar när hon ingick i truppen mot Bälinge IF den 9 september 1995. Men enligt Wahlstens undersökning byttes aldrig Pettersson in i den matchen. Hon bör alltså från och med nu avskrivas från alla topplistor.

Är Ronja yngst någonsin?

Jag såg i lördags Ronja Aronsson debutera för Piteå IF i allsvenskan vid en ålder av 13 år, 9 månader och 18 dagar. Över landet spred jag sedan den felaktiga uppgiften att hon var tidernas yngsta debutant.
Eller var det fel?
Jag vet fortfarande inte säkert vem som är tidernas yngsta spelare i damallsvenskan. Det kan faktiskt vara Ronja Aronsson.

Men vi tar det från början. Jag skulle bevaka Dalsjöfors–Piteå och läste i Piteå-tidningen att gästerna hade med sig en rekordung spelare i truppen. Jag reflekterade inte över det så jättenoga, dels eftersom jag förstås skulle ha Dalsjöfors-fokus – dels för att jag tog för givet att 13-åringen ändå inte skulle få spela.

Men i slutet av matchen var det precis vad hon fick göra. Efteråt letade jag runt på internet efter uppgifter om hur ung tidernas yngsta damallsvenska spelare var.
Jag hittade inga uppgifter. Men Piteå-Tidningen hade ju skrivit att Ronja skulle sätta rekord om hon fick spela.

Utgick ifrån att de var välinformerade och skrev: ”Enligt vad BT lyckats få fram är hon den yngsta damallsvenska spelaren någonsin.”
Det var förstås sant. Jag hade ju inte hittat någon yngre spelare.
Men när TT citerade min artikel blev texten: ”Enligt Borås tidning har ingen yngre spelat i allsvenskan.”
Kändes väl så där. Och det blev inte bättre när jag noterade Piteå-Tidningens formulering om att Ronja förmodligen skulle bli tidernas yngsta spelare. Förmodligen.
De visste alltså inte säkert.

Och precis efter presstopp (typiskt) nåddes redaktionen av ett mejl från SFS (Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker) där man hävdade att Aronsson inte var yngst. Det var i stället Åsa Pettersson, som gjorde en allsvensk match för AIK 1995 – också som 13-åring.

För att kunna göra en korrekt rättelse till måndagstidningen ville vi förstås veta exakt hur många månader/dagar yngre än Aronsson som Pettersson hade varit vid sin debut. Men vi fick inget exakt svar på lördagskvällen.
Jag meddelade dock TT direkt att Pettersson tydligen var ännu yngre.

Men hur mycket yngre Pettersson var vet jag fortfarande inte. Jag vet inte ens säkert att Pettersson är tidernas yngsta damallsvenska spelare. Som jag ser det kan Ronja Aronsson trots allt vara yngst.
En ihärdig SFS-medlem ringde nämligen Åsa Pettersson under söndagen – och hon minns inte vilka AIK mötte i hennes enda allsvenska match någonsin. Och i Svenska Fotbollförbundets 100-årsskrift står tre namn som yngsta spelare i damallsvenskan. Alla står för den oprecisa noteringen 13 år. Aronsson var ju också 13 år. Så nu har alltså fyra 13-åringar spelat i damallsvenskan.

De tidigare tre var Åsa Pettersson 1995 och Cissi Berglund (Mallbacken) samma år. De spelade varsin match. Och 1997 gjorde Carola Karlsson fem matcher för Lotorp. Några av dem dock troligen efter att hon fyllt 14.

Men vem av de fyra var yngst vid sin debut? Ja, det är frågan.

Saken underlättas knappast av att ytterligare två 13-åringar spelade i högsta serien innan 1998 – då damerna fick en allsvenska. Då hette högsta serien division I, och i den spelade Kronängs Malin Johansson som 13-åring 1982 och Peg Gustavsson i Lönsboda Gif (1978).

Fast det oslagbara rekordet i division I håller Frida Almgren. Hon var nämligen bara fyra år när hon var på planen i åtta minuter för Gais mot Mariestad 1976. Det blev Almgrens enda allsvenska match. Hon höll till nära långlinjen långt ute på ena kanten hela tiden, och rörde aldrig bollen.

Ronja Aronsson rörde bollen i lördags. Men är hon den yngsta debutanten genom tiderna? Jag räknar med att SFS inte ger upp sin jakt, utan att jag har svaret inom kort…

Och ja, till slut kom svaret. Du hittar det här.