Sundhage, Norge, Island och Dan Borislow

I morgon gör Pia Sundhage sin sista match som förbundskapten för USA. Matchen är utsåld, och hon kommer säkert att hyllas rejält. Men efter matchen väntar en ny värld för henne.

För vid söndagens match hade USA 19851 åskådare på Home Depot Center. Sverige har totalt på årets fyra hemmalandskamper dragit 11273 åskådare – ett snitt på 2818. Som sagt, en helt ny värld för Sundhage. En väldigt mycket mindre glamorös.

Men sportsligt sett är förstås inte USA–Australien morgondagens mest intressanta landskamp. Det är förstås gruppfinalen i EM-kvalet mellan Norge och Island. Den har avspark 19.30 på Norges nationalstadion Ullevaal. Och publiksiffran där ger en bra värdemätare på hur het damfotbollen är i vårt västra grannland.

Jag tippade ju först Norge som gruppsegrare, men har ändrat uppfattning och har på sistone hållit Island högst. Inför morgondagen är jag högst osäker. Matchen känns verkligen helt öppen. Norge måste vinna, men har fördel av hemmaplan. Island är gäster, men vinner gruppen på kryss.

Fast oavsett hur det går så tror jag att både Norge och Island kommer att spela EM-slutspel nästa år. Jag tror nämligen att de som tvingas till playoff kommer att vinna där.
I övrigt räknar jag med att Danmark, England och Holland kommer att bli EM-klara i morgon.

* Slutligen tillbaka till USA. Den här högst intressanta artikeln om Dan Borislow och WPS sammanbrott bör läsas av alla som är intresserade av klubbfotbollen i USA. Vi snackar soppa.

Hur påverkas bilden av Wambach och Hope Solo av WPS-såpan?

Jag har försökt att ännu en gång sätta mig in i den tvist mellan WPS och Dan Borislow som lett till att USA:s liga har lagts på is det här året.

Det som förvånar mest är Abby Wambach:s del i allt. Dels att hon står bakom Borislow, dels att hon verkar vara beredd att representera damfotbollens Harlem Globetrotters – ett stjärngäng som bara skall spela uppvisningsmatcher.
Bara två dagar innan WPS rasade ihop svor Wambach trohet till Borislow i en intervju gjord för ESPN av den amerikanska landslagslegenden Judy Foudy. Du kan se den här. Hyllningen kommer cirka 2,15 in i klippet.

Även Hope Solo är positiv till den man resten av USA:s damfotboll numera hatar. Man frågar ju sig hur det påverkar superstjärnornas popularitet inom sin sport?
Och om inte sammanhållningen inom landslaget kan påverkas rejält negativt av den här soppan?

För övrigt hävdar Borislow själv via mejl som citeras i den här artikeln att han inte kan vara skälet till ligans sammanbrott. Han säger bland annat:

”Jag är inte orsaken till att ligan inte spelas. De hade olika skäl. Vi hade en uppgörelse och det fanns inte längre någon rättstvist. Jag tyckte det var en bra deal. Supportrarna skulle få se de allra bästa spelarna i världen, och jag behövde inte tävla i deras värld.”

Själv följde jag inte WPS så noga före VM i fjol. Och jag förundrades i höstas över att ett lag som Magic Jack, med halva USA:s landslag – Solo, Christie Rampone, Shannon Boxx, Lindsey Tarpley, Megan Rapino och Wambach – presterade så dåligt i ligan. De borde ju ha förutsättningar att vinna allt.
Men ju mer jag läser, desto mer inser man att Magic Jack inte är ett fotbollslag – det är en soppa. Man förstår hur spelare förlamats av bråk och interna stridigheter. Och att pengarna är roten till allt ont.

Dan Borislow är miljardär. Och han sågs som en frälsare när han i december 2010 köpte Washington Freedom, och flyttade laget till Boca Raton i Florida. Borislows pengar var tänkta att rädda ett WPS där fyra lag hade tvingats dra sig ur av ekonomiska skäl efter de två inledande säsongerna.
Pengarna lockade alltså WPS att knyta upp Borislow. Pengarna förblindar nu USA:s allra största stjärnor.

Många av Magic Jacks mindre namnkunniga spelare har däremot väldigt lite positivt att säga om Borislow. Den nuvarande Paris Saint-Germain-spelaren Ella Masar tar bladet från munnen i det här blogginlägget.

Kristianstads danska landslagsspelare Johanna B Rasmussen spelade också för Magic Jack. Hon lämnade Florida i början av augusti. Strax efter berättade hon i en artikel i Kristianstadsbladet om hur Borislow provat fem olika tränarkonstellationer under sin första säsong i WPS, och hur han skickade elaka mejl till sina egna spelare.
En av de fem tränarna var Borislow själv. En annan var Abby Wambach, som inte framställs speciellt positivt i Masars redan nämnda blogg.

Borislow bröt mot så många regler att ligaledningen i oktober beslöt att utesluta Magic Jack. Redan innan dess hade Borislow stämt ligan, och den processen slutade med att Magic Jack bara skulle spela uppvisningsmatcher.
Men tvisten tog alltså så mycket ekonomi och energi att WPS lades på is.
Och det enda i den här soppan som jag känner mig riktigt säker på är att sista ordet inte är sagt…

Inget WPS 2012 – trots allt

USA hann knappt säkra sin plats i London-OS förrän spelarna nåddes av en dålig nyhet – proffsligan WPS läggs på is under 2012.

Det har varit många turer kring WPS sedan Caroline Seger, Marta, Christine Sinclair, Alex Morgan och de andra affischnamnen i Western New York Flash vann 2011 års titel efter straffsparksläggning i finalen mot Philadelphia Independence.

Jag har berättat om uteslutningen av Magic Jack, och den efterföljande konflikten med klubbens ägare, miljardären Dan Borislow. Jag har också berättat om ligans kamp för att få behålla sin proffsstatus. I båda fallen såg WPS ut att ha kommit fram till lösningar som gav hopp om en framtid. Först fick man dispens för att driva en proffsliga med bara fem lag, sedan hittade man en kompromisslösning med Borislow.

Trots det blir det alltså inget spel under 2012. Och nu står plötsligt en hel hög världsstjärnor utan klubb.

Såg på twitter att Alex Morgan satte firandet av sin kanoninsats mot Kanada i halsen, och skrev:

”Tråkig dag. #WPS”

Englands affischnamn Kelly Smith kom med en jobbannons:

”Letar efter en ny klubb”

Och nu rasar besvikna inlägg in från spelare, ledare och supportrar på twitter.
De amerikanska landslagsspelarna kommer säkert att erbjudas möjlighet att köra något specialupplägg med landslaget fram mot OS.

Men resten av spelarna? Några kommer säkert att dyka upp i allsvenskan. Men de svenska klubbarna börjar så smått ha värvat klart, och lär inte ha pengar nog att plocka hit några stora mängder spelare.
Och Tyskland, Frankrike och de andra ligorna på kontinenten är inget alternativ för vårsäsongen. Transferfönstret till dem stänger nämligen i morgon. Jobbigt läge alltså för ett 100-tal toppspelare.

Stjärnspäckade Magic Jack blir fotbollens Harlem Globetrotters

Turerna mellan WPS och Magic Jack är så många att det inte är lätt att hänga med.
Senaste budet att det stjärnspäckade laget skall vara kvar i ligan, fast utan tävlan.

Ni känner väl till att den amerkanska ligan WPS uteslöt Magic Jack i höstas, med följden att klubbens ägare, miljardären Dan Borislow valde att stämma ligan. En stämning som riskerade att sänka ligan.

Nu har Borislow dragit tillbaka sin stämning. Man har kommit överens om en lösning där Magic Jack får vara kvar i ligan, fast utan tävlan. De skall få spela sju, eller åtta, uppvisningsmatcher hemma i Baton Rouge, Florida per år de kommande två säsongerna.

Visst låter det galet?

I min värld är man antingen med och tävlar – eller så står man utanför. Det här låter som rent trams.
Men Borislow tycker att det är lysande. Så här skrev han i ett mejl till ESPN:

”Det är en vinn-vinn-vinn-situation. Jag vann, ligan vann och mitt lag vann. Den fjärde vinnaren är faktiskt att fansen och fotbollen.”

Jag håller alltså inte med. Jag frågar mig tvärtom hur man som spelare kan tänka sig att spela i ett uppvisningsgäng, ett damfotbollens Harlem Globetrotters?

Men enligt hemsidan equalizersoccer.com har Hope Solo, Christie Rampone, Megan Rapinoe och Abby Wambach skrivit på för Magic Jack under 2012.
Fyra av USA:s allra största stjärnor skall alltså bara spela plojmatcher under de kommande två åren.

Enda slutsatsen jag kan dra av det är att Borislow måste betala snuskigt höga löner…