I kväll har England pulveriserat Norge i den förväntade gruppfinalen i grupp A. Jag har ju sett att Norge varit darrigt på egen planhalva. Men det här var betydligt mycket värre än jag hade kunnat ana.
8–0 efter 6–0 i paus är ju på alla sätt förnedrande för Martin Sjögren och hans landslag. Inför avspark var jag rätt säker på att just England och Norge skulle avancera ur den här gruppen. Men nu börjar jag luta åt att Österrike kan sno kvartsfinalplatsen från Norge.
Precis som för fem år sedan har Österrike lyft sig i mästerskapet. Laget är väldigt bra på att försvara sig – och det går till kvartsfinal på kryss mot ett Norge som kommer ha några mentalt riktigt tuffa dagar fram till gruppens avgörande på fredag.
Österrike gjorde sitt när man vann med 2–0 mot Nordirland i 18-matchen. Därmed är det klart att England spelar kvartsfinal som gruppsegrare den 20 juli, samt att Nordirland är utslaget och åker hem på lördag.
Innan kvällens engelska målkalas handlade måndagens stora rubriker om sjukdomar. Dels om att Tyskland nu också har covid i truppen. Skyttedrottningen Lea Schüller har insjuknat och missar tisdagens möte med Spanien.
Dels om att Sveriges motståndare på onsdag, Schweiz, har drabbats av magsjuka. Åtta spelare och elva ledare uppges vara isolerade. Det är förstås på alla sätt ett jobbigt läge. Även om det kan gynna Sverige vill man ju inte att EM skall avgöras i sjukstugan, utan på planen.
På läktarna har EM ännu så länge varit väldigt lyckat, med många bra publiksiffror. Men frågan är om inte helgens bästa ändå noterades på andra sidan Atlanten. 22 000 åskådare kom till Banc of California Stadium i Los Angeles för att se Angel City FC ta emot Portland Thorns i NWSL.
Två lag som är brandskattade på sina landslagsstjärnor drar alltså 22 000 åskådare till en lunkmatch i ligan. Det är stort. Det är på riktigt en jätteframgång för damfotbollen som sport.
22,000. What an incredible atmosphere. Thank you to our amazing #AngelCityFC community, on and off the pitch, for coming together to get the WIN. 🏴🖤🏴 pic.twitter.com/41bcVUeSQT
Apropå Nordamerika är det nu klart att USA, Kanada och Costa Rica spelar VM-slutspel nästa år. Med avspark 04.00 i natt gör Haiti och Jamaica upp om den fjärde och sista direktplatsen.
I Sydamerikas mästerskap skall tre direktplatser fördelas ut. Brasilien med Pia Sundhage, Lilie Persson och Anders Johansson i lagledningen inledde turneringen med en klar 4–0-seger mot Argentina. Men i det mästerskapet kommer det att dröja några dagar innan något lag kvitterar ut en VM-biljett. Det är nämligen de två finalisterna samt vinnaren av bronsmatchen som får direktplatserna.
Däremot kommer Afrikas fyra direktplatser att fördelas under onsdagen och torsdagen. De fyra kvartsfinalerna i Afrikanska mästerskapet är helt avgörande om VM-kvalificeringen. Kvartsfinalerna spelas enligt följande:
Marocko–Botswana, Kamerun–Nigeria, Zambia–Senegal och Sydafrika–Tunisien.
Bara ett av kontinentens storlag Kamerun och Nigeria kommer alltså få plats i VM-slutspelet i Australien och Nya Zeeland.
Om man hade vunnit EM-guld i första gruppomgången hade guldet hamnat i Tyskland och silvret i Frankrike. Frankrikes uppvisning i den första halvleken mot ett förlamat Italien har varit mästerskapets stora behållning hittills. Vilket drömspel.
Sedan slog man av på takten och vann bara med 5–1 (5–0). Men i den första halvleken hade man inte bara ett blixtsnabbt anfallsspel, man hade även grym effektivitet. Jag räknade till 11–7 (9–2) i 100-procentiga målchanser.
Grace Geyoro slog till med tre mål på 45 minuter i ett EM-slutspel. Det hade jag kanske inte trott om en spelare som annars mest brukar fungera som sexa i PSG. Geyoro var lysande. Men Marie-Antoinette Katoto var ännu bättre under superhalvleken. Hennes felvända forwardsspel var en fröjd att skåda.
Utifrån det spel Frankrike och Italien presterade i Rotherham är det ännu tydligare hur viktigt det är för Sverige att vinna gruppen.
Ett normalt välutbildat och försvarsstarkt Italien läckte som ett såll i början. Spelarna tog närmast hårresande felbeslut, och stundtals såg det helt handlingsförlamat ut från flera spelare. Här tänker jag bland annat på scenen där Elana Linari inte förmådde rensa bort bollen efter Katotos stolpnick.
Dessutom hade Italien vansinnig tur att Sara Gama inte fick det grova röda kort som hon först tilldömdes efter ett överfall på Geyoro. I min värld fanns det ingen anledning för VAR-rummet att gå in och lindra bestraffningen för den italienska mittbacken. Skönt att även SVT:s regelexpert Jonas Eriksson var inne på min linje.
Faktum är att jag tycker att domarstandarden har varit rätt svag under de här första åtta matcherna. VAR-rummet har räddat domarna från direkt matchavgörande misstag. Men det är för många småfel för att man skall vara nöjd, exempelvis solklara hörnor som döms som insparkar.
För svensk del är dagens samtalsämne trots allt covid-19. Nederländernas Jackie Groenen, som jag tycker var bäst på planen i Sheffield, testade ju nämligen positivt för just covid i dag. Hon bar med stor sannolikhet på smittan redan i går.
Jackie Groenen is helaas positief getest op COVID-19 en gaat daarom de komende dagen in isolatie. Wanneer zij klachtenvrij is en negatief test, kan zij weer aansluiten bij de selectie. pic.twitter.com/GUJyiZRV8i
Utomhus skall ju smittorisken vara minimal. Men inför matchen stod ju lagen bredvid varandra i spelargången, och inomhus är ju smittorisken väldigt stor.
Det finns alltså anledning för täta tester i det svenska lägret kommande dagar. Groenens positiva covidtest var ett besked varken Nederländerna, Sverige eller EM-arrangören ville ha. Skade- och sjukdomsmässigt har den nederländska truppen haft ett par riktigt mörka dagar med skador på Sari van Veenedaal och Aniek Nouwen samt alltså Groenens sjukdom.
Vad gäller EM-arrangören noteras att lagen inte stod tillsammans i spelargången i söndagens sena match. Man verkar alltså snabbt ha anpassat sig.
I dagens första match spelade Island och Belgien 1–1. Det innebär att båda lagen lever i kampen om andraplatsen i gruppen. Med tanke på hur Italiens självförtroende måste ha rasat efter kvällens genomklappning kan isländskor och belgiskor se hyfsat hoppfullt på framtiden.
Dock borde Island ha vunnit matchen. Det skall sägas att det är den enda match hittills i EM som jag inte har sett i sin helhet. Men jag såg cirka 55 minuter, och där brände Island först en straff och sedan gav man bort en totalt onödig straff till Belgien.
Dock tog Island en poäng. För fem år sedan blev laget poänglöst. Så skönt för dem att trots allt vara med i poängkolumnen direkt i turneringen.
Trots att jag tycker att Sverige var det bättre laget, och ägde EM-premiären mot mästarlaget Nederländerna slutade det 1–1.
Därmed känns det som att de orange har fördel i kampen om gruppsegern. Vivianne Miedema och hennes anfallskompisar brukar ju vara mycket bättre än Sverige i grenen målkalas. Och det lär bli målskillnad som avgör vilket lag som tar hem grupp C.
Så mycket mer orkar jag inte skriva nu. Jag har just lämnat min krönika till Borås Tidning och är rätt tom. Men som vanligt utlovar jag att en fullödig analys av matchen kommer upp när jag har tid att sätta ihop en sådan.
Sveriges startelva är offentliggjord, och det blir trebackslinje i dag. Inför genrepet trodde jag att det var just tre mittbackar som var årets förstaval från Peter Gerhardsson.
Men när han spelade med fyrbackslinje i genrepet trodde jag att Gerhardsson hade ändrat sig. Nu kommer vårt landslag till spel med en formation som inte har använts i match på tre månader. Det känns som ett vågspel.
Startelvan ser för övrigt ut så här (3–4–3): Hedvig Lindahl – Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson – Hanna Glas, Filippa Angeldal, Caroline Seger, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lina Hurtig, Fridolina Rolfö.
Tidigare under lördagen har de båda andra lagen i grupp C, Schweiz och Portugal, klivit in i turneringen. Och kort kan man sammanfatta deras match att det är två lag som Sverige och Nederländarna inte behöver vara rädda för.
Schweiz ledde med 2–0 redan efter fem minuter. Det första målet kom redan efter 1.19. Portugal lyckades inte få bort ett inspel från Ana-Maria Crnogorcevic. Bollen hamnade framför fötterna på Coumba Sow – som slog till direkt, och skickade in den i bortre hörnet.
Knappt tre minuter senare var det dags igen. Jag hörde Tony Gustavsson säga på SVT i går att när Australien läste in sig på Portugal noterade de att portugisiskorna var väldigt svaga på defensiva fasta situationer. Och 2–0 kom just på en fast situation. Ramona Bachmann slog en fin inläggsfrispark som Rahel Kiwic nickade i mål.
Resten av den första halvleken var ett sömnpiller. Min bild av Schweiz danske förbundskapten Nils Nielsen är att han är duktig rent taktiskt. Det visade han i den första halvleken, där han ställde sitt lag lågt, och därmed låste de ytor som Portugal vill åt med sitt djupledsspel.
I paus hade jag totalt 3–1 i klara målchanser i schweizisk favör. Och de två som inte blev mål kom båda i samband med fasta situationer. I själva spelet skapades det däremot inte något under de 40 sista minuterna, varken från Schweiz eller Portugal. Det kändes som att Schweiz hade full kontroll efter 45 minuter.
Men Fransisco Neto vann kampen mot Nielsen i halvtid. Efter paus kom nämligen Portugal närmare det schweiziska målet. Och med 25 minuter kvar att spela var det kvitterat. Först ett hörnmål från Diana Gomes, sedan en fin styrning på ett inlägg från Jessica Silva. Och från det var Portugal närmare segern även om Geraldine Reuteler hade ett skott i ovansidan av ribbkrysset efter en hörna.
Men som sagt, jag blev inte rädd för något av de här båda lagen.
Tyskland har just sprungit sönder och spelat ut Danmark med 4–0. Tysklands första halvlek är den mest imponerande hittills i mästerskapet. Och den andra den näst mest imponerande.
Jag räknade till 7–1 i klara målchanser i tysk favör under de första 45 minuterna. Under den andra fick jag bara ihop 4–1 i chanser. Men där blev tre av de fyra chanserna mål.
Tony Gustavsson konstaterade i SVT:s studio inför matchen är det numera är fart som kännetecknar det nya tyska laget. Och fort gick det från start. Alldeles för fort för Danmark, inte minst från Svenja Huth på högerkanten.
Det danska vänsterförsvaret med Rosengårdsbekanta Katrine Veje och Sofie Svava hade jätteproblem i början. Det var också på den danska vänstersidan som 1–0-målet uppstod.
Då var det dock forwarden Signe Bruun som var djupt nere och slog en snål tillbakapassning mot Stine Ballisager Pedersen, som borde ha skickat upp bollen på läktaren. Men hon försökte spela sig förbi Lina Magull.
Det var ett misstag. Tyskan bröt bollen och skickade upp den stenhårt i nättaket i första hörnet. Ett klassmål.
Danmark startade med en 3–4–3-uppställning och försökte spela sig fram. Det var långt ifrån framgångsrikt mot ett hårt pressande tyskt lag.
Efter paus såg det mer ut som 5–2–3. Det skapade inledningsvis en något bättre kontroll. Men efter att Lea Schüller nickat in 2–0-målet på en hörna, där den danska målvakten var snett ute öppnades dammluckorna igen. Det målet föll i 57:e minuten. Och under de sista 33 minuterna sköljde Tyskland över Danmark i anfall efter anfall.
Det var bud på klart fler mål än de fyra som föll. Det fjärde från Alexandra Popp var ett väldigt vackert mål där inhoppande talangerna Jule Brand och Sydney Lohmann stod för det fina förarbetet.
Danmark var blekt. Och matchen fick en extra tråkig avslutning för laget när 19-åriga (fyllde i tisdags) mittfältstalangen Kathrine Kühl fick rött kort efter två väldigt billiga varningar.
Man vinner inte EM-guld i första gruppomgången. Men Tyskland lämnade i alla fall in sin kandidatur i dag. En riktigt stark kandidatur.
I morgon 21.00 kliver två andra guldkandidater in i turneringen, Sverige och Nederländerna. Jag har ju utlovat en mer närgången analys av Sveriges genrep. Många av er läsare har redan stått för relevanta analyser i kommentatorsfältet. Men jag har ju lovat, så här är min analys. Den är upplagd enligt den mall jag använde för Sveriges matcher i OS i fjol:
Sverige–Brasilien Period 1: 1–15 minuter: 0–0 i mål 1–1 i målchanser 1–1 i hörnor
Jag tyckte att Sverige hade en väldigt lovande start. Brasilien lämnade stora ytor mellan backlinje och mittfält, och vi såg svenska anfall på båda sidorna. Jonna Andersson spelade loss Lina Hurtig fint till vänster i femte minuten, men inlägget blev svagt. Och Sverige kom till flera lovande högeranfall.
Målchansen var en fint slagen hörna från Jonna Andersson i åttonde minuten som nickades av Amanda Ilestedt vid första stolpen. Nicken blockerades dock av Rafaelle precis framför eget mål.
På minuskontot fanns att man tidigt såg vilken snabbhet Brasilien, och framför allt 22-åriga Kerolin från North Carolina Courage satt inne på. Hon hade ett friläge i det anfall som följde på Ilestedts nickchans. Där sprang Kerolin ifrån både Ilestedt och Magdalena Eriksson, trots att brasilianskan hade bollen.
Jag hade ändå positiva känslor efter första kvarten. Mest eftersom det svenska kantspelet kändes lovande.
Period 2: 16–30 minuter: 0–0 i mål 0–1 i målchanser, totalt 1–2 0–0 i hörnor, totalt 1–1
Efter 30 minuter hade det positiva börjat förbytas mot en lite mer frågande känsla. Brasilien stängde de centrala ytorna, och det svenska laget hittade inte längre några bra anfallsvägar.
Det bästa anfallet under kvarten var när Fridolina Rolfö blixtrade till och snurrade upp Brasiliens högerförsvar. Inlägget hamnade hos Filippa Angeldahl som försökte sig på ett svårt avslut – och sköt över.
Brasilien hade en boll i stolpens insida. Det var ett inlägg från Tamires som ställde Hedvig Lindahl. Där var det ytterst nära 0–1.
Brasilien kunde haft fler målchanser. Man hittade en central yta bakom Angeldahl, från vilken de satte in djupledsbollar. Den svenska backlinjen vågade dock hålla uppe linjen, vilket gjorde att Kerolin gång på gång sprang offside.
Period 3: 31–45 minuter: 0–0 i mål 0–1 i målchanser, totalt 1–3 1–1 i hörnor, totalt 2–2
Den frågande känslan satt kvar. Efter halvlekens inledande minuter lyckades inte Sverige få med Kosovare Asllani och nian Lina Hurtig i matchen. I paus hade jag årets mest solklara etta i betyg på Hurtig.
På kanterna hade Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö inte riktigt rätt. Jakobsson var hela tiden på språng och kom runt flera gånger på sin kant. Alla inspelen blev dock misslyckade. Rolfö hade några riktigt snygga aktioner, men lyckades inte heller få till inspelen.
Den som var bäst offensivt var Filippa Angeldahl, som hade flera fina anfallspassningar. Men hon hade som sagt istället problem i defensiven, ofta tittade hon på bollen medan motståndare smög in bakom henne.
Brasilien fick bättre och bättre kontroll. Man fortsatte att utnyttja defensiva brister på det svenska mittfältet, och brister i snabbhet i backlinjen. Och på övertid var målvakt Lindahl nära att fumla in ett skott i eget mål. Brasilien hade definitivt med sig bättre känslor in i omklädningsrummet än Sverige.
Storpubliken på Friends satt och väntade på att få släppa loss. Så långt var nationalsången det klart häftigaste ögonblicket.
Period 4: 46–60 minuter: 0–1 i mål 2–1 i målchanser, totalt 3–4 2–0 i hörnor, totalt 4–2
Sverige inledde lovande och Angeldahl var nära att göra mål direkt på en strumprullare efter några sekunder.
I 50:e minuten gick dock Magdalena Eriksson bort sig. I stället för att fall, klev hon framåt på en boll hon inte var nära att hinna fram på. Det öppnade en yta för Debinha. Fri från högerläge satte Brasiliens storstjärna bollen hårt vid första stolpen.
Brasilien i ledning, och publiken på Friends tystnade ytterligare. Vissa kallar det för en målvaktstavla, att man inte får släppa in mål vid första stolpen. Jag håller dock inte med om det, utan tycker precis som Lindahl att målvakten skall försöka täcka så mycket som möjligt av målet – inte fokusera för hårt på den första stolpen. Och Debinha fick komma väldigt nära.
Fem minuter senare kom Sveriges bästa chans så långt när Rolfö snodde bollen av Tamires till höger, klev in någon meter och sköt mot bortre stolpen.
Dock svenskt underläge efter 60 minuter. Och känslan var fortsatt att Sverige inte riktigt hittade igenom motståndet.
Period 5: 61–75 minuter: 2–0 i mål, totalt 2–1 3–1 i målchanser, totalt 6–5 1–0 i hörnor, totalt 5–2
Svenska byten: 64: Olivia Schough, Johanna Rytting Kaneryd och Stina Blackstenius in. Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö ut. 73: Caroline Seger in, Filippa Angeldahl ut.
Trippelbytet i minut 64 blev enormt omskrivet efter matchen. Det fanns många anledningar till det. Nästan direkt ordnade inbytta Stina Blackstenius en frispark på vänsterkanten. Inbytta Olivia Schough slog frisparken in i straffområdet. Andrabollen vanns av inbytta Johanna Rytting Kaneryd. Det blev en ny lyftning in i straffområdet, och nu andraboll. Återigen var Rytting Kaneryd först på bollen. Hon drev sig igenom och satte bollen snyggt i bortre burgaveln.
Inhopparna fixade 1–1 och kvällens högsta jubel.
Två minuter senare var det dags igen. Schough höll i bollen på vänsterkanten, och väntade in dagens genomgående bästa svenska spelare, Jonna Andersson. Passningen var perfekt. Andersson hann vrida på huvudet och kolla in i straffområdet ett par gången innan hon slog sitt inlägg.
Det var perfekt. Perfekt var även tajmingen och nicken från Lina Hurtig. 2–1 till Sverige.
I samband med trippelbytet flyttades Hurtig ner från nians till tians position. Hon gick samtidigt från osynlig till involverad.
Innan kvarten var över hann Olivia Schoug ha ett bra skott, som gick just över. Och inbytta Beatrice (Bia Zaneratto) hade ett superläge att kvittera sedan Magdalena Eriksson låtit en långboll studsa, och sedan blivit överspelad.
Trots kvitteringschansen var det härlig energi i det svenska laget in i den sista kvarten.
Period 6: 76–90 minuter: 1–0 i mål, totalt 3–1 4–0 i målchanser, totalt 10–5 1–0 i hörnor, totalt 6–2
Svenska byten: 85: Hanna Bennison och Rebecka Blomqvist in. Nathalie Björn och Lina Hurtig ut.
Den positiva energin fortsatte att spruta från det svenska laget under slutkvarten. Schough slog ett perfekt, långt inlägg mot Hurtig i 77:e minuten. Nicken från nära håll var mycket nära att gå in.
I 89:e var det dags för ett nytt inhopparmål. Även Rebecka Blomqvist och Hanna Bennison hade kommit in i det här skedet. Bennison höll i bollen ett tag innan hon satte upp den till Rytting Kaneryd. Hon spelade hem på ett tillslag.
Ett tillslag använde även Blomqvist när hon frispelade Blackstenius i djupled. Blackstenius lyfte säkert in 3–1 – ett mycket vackert fotbollsmål.
Under slutkvarten hade Blackstenius ytterligare en chans. Dessutom var Magdalena Eriksson helt fri framför målet. Brasilien däremot hade inget att komma med. Det var plötsligt en svensk fotbollsfest, och alla svenska supportrar bland de 33 218 på läktarna gick hem med leenden på läpparna.
Den svenska bredden var förstås det stora glädjeämnet. Vi fick i praktiken se vad Peter Gerhardsson:s prat om slutelvans vikt kan betyda.
För nederländska spioner fanns det dock vissa saker att ta med sig. Exempelvis vilka problem de svenska mittbackarna hade med snabba motståndare. Kan det innebär att man satsar på snabba Lineth Beerensteyn som nia i morgon?
Nederländerna lär också ha sett vilka problem Amanda Ilestedt hade med sina uppspel. Samt att det ofta var en stor tom yta framför mittbackarna. Dock lär väl Caroline Seger tillbaka i startelvan i EM-premiären för att försvara den svenska backlinjen.
Min gissning är att Nathalie Björn ut och just Seger in är den enda ändring som Gerhardsson gör i startelvan från genrepet. I min spaning på slutsignalen konstaterade jag att Rytting Kaneryd stärkte sina aktier rejält, medan Sofia Jakobsson försvagade sina. Trots det tror jag att det blir Jakobsson från start.
Hon är väldigt bra på att hela tiden mata djupledslöpningar, att hela tiden ligga på rulle och tvinga bak motståndarnas backlinje. En sådan spelare kan nog vara nyttig att ha mot den förhållandevis långsamma nederländska backlinjen.
En annan rimlig ändring hade ju varit att ta in Blackstenius som nia. Men vid dagens presskonferens förklarade Gerhardsson att Arsenalforwarden inte är redo att starta ännu.
Vi är äntligen framme vid den första dag där det spelas två EM-matcher. I fredagens tidiga match fick det finländska lag som har väldigt hård damallsvensk koppling en drömstart. Redan efter 51 sekunder kunde Vittsjös Linda Sällström springa igenom på en fin djupledspassning från Anna Westerlund och ge Finland ledningen.
Anna Signeul:s lag visade från start sig vara väl påläst om Spaniens brister. Finland försvarade i 4–5–1 och spelade in bakom den vänstra mittbacken, Mapi Leon, så ofta det bara gick. Det var just Leon som gick bort sig och öppnade ytan för ledningsmålet.
Finland valde också långa in- och utsparkar, vilket kändes smart. Då fick man lite andrum, samtidigt som Spanien var tvunget att backa sitt lag lite. För de spanska laget stod ofta otroligt högt upp i en slags 2–3–3–2-uppställning. Så högt att mittbackarna var 10–15 meter in på offensiv planhalva.
Trots den finländska ledningen, och trots att de vitklädda hade ytterligare ett par lovande kontringar, kändes det tidigt att Finland skulle få svårt att hålla emot. Spanien svärmade runt det finländska straffområdet utan att skapa 100-procentiga målchanser. Men man kände att trycket mot det finländska försvaret var besvärande – och till slut kom också utdelningen.
I den 26:e minuten, på lagets nionde hörna, utnyttjade Spanien en finländsk svaghet – zonförsvaret på hörnor. Smarta mittfältaren Patri Guijarro lurade en finländska ur position, vilken öppnade en fin yta för Irene Paredes. Mittbacken kom med hög fart och nickade ostört in kvitteringen på en fint slagen boll från Mariona Caldentey.
Jag är ingen vän av ett så utpräglat zonförsvar på hörnor som Finland använder sig av. Risken är rätt stor att det blir precis som vid målet, att någon lockas ur position och öppnar en farlig yta. Dessutom är det ju så att de starkaste huvudspelarna i det anfallande laget ges chans att ostört tajma in bollen.
En kvart senare var matchen vänd. Mittbacken Mapi Leon revanscherade sig för missen vid 1–0-målet genom att slå ett väl avvägt inlägg mot en inlöpande Aitana Bonmati. Den senare nickade behärskat in ledningsmålet.
I den andra halvleken fick Mapi ytterligare ett assist, det kom i minut 75 när Lucia Garcia nickade in det matchavgörande 3–1-målet på en mycket tveksamt dömd frispark. Spontant trodde jag att det var Finland som fick domslutet med sig.
I femte övertidsminuten fastställde Mariona Caldentey slutresultatet till 4–1 från straffpunkten.
Totalt sett var det inte mycket att snacka om de siffrorna – Spanien var det klart bättre laget. Jag räknade till 13–1 (4–1) i klara målchanser och det var 16–0 i hörnor. Det var ändå tydligt att Spanien funderar över sin offensiv. Man började med att ersätta korsbandsskadade världsstjärnan Alexia Putellas med Levantes Irene Guererro. Hon var dock närmast osynlig i matchen och byttes ut efter en timme.
Då rörde förbundskapten Jorge Vilda om i laget. Han flyttade bland annat upp Patri Guijarro i ”Alexia-rollen” och satte in Laia Aleixandri som sexa. Det tycker jag känns spännande. Patri var i yngre åldrar en målfarlig offensiv kraft. Hon har ett bra skott och ett grymt spelsinne, vilket borde vara bra grundegenskaper för att hjälpa till att lyfta lagets offensiva slagstyrka. Dock sjönk Patri ofta ner lite för djupt för att ändringen skulle bli en riktig succé. Vilda får nog jobba med Patris utgångsposition lite på helgens träningar.
För Finland var de första 20 minuterna riktigt bra. Hela den första halvleken kändes okej, men efter paus orkade man inte längre. Skönt ändå för Signeuls lag att ha spräckt målnollan. Och skönt att Natalia Kuikka är spelklar. Laget kanske allra största stjärna blev ju sjuk i samband med genrepet och blev kvar i nederländska Enschede till alldeles nyligen. Hon fixade ett inhopp i minut 66 i dag. Således bör hon kunna starta nästa match, den mot Danmark på tisdag.
Om en timme är det dags för nästa match, godbiten Tyskland–Danmark. Men nu lämnar jag EM en stund. Som jag tidigare berört är det världsdelsmästerskap över hela klotet nu. Många av de här mästerskapen är även VM-kval.
I Nordamerika gör exempelvis åtta lag upp om fyra direktplatser till VM, samt två platser i playoff. En av direktplatserna går till USA, det står klart redan sex matcher in i mästerskapet.
I natt kan även Kanada och Costa Rica säkra sina VM-platser, vilket ju vore helt enligt tipsen. Däremot är det lite överraskande att den fjärde platsen antingen går till Haiti eller Jamaica. Båda lagen står på tre poäng, men Haiti har bättre målskillnad. Så det är fördel Haiti inför lagens helt avgörande möte natten mot tisdag, svensk tid.
Det överraskande här är att Mexiko redan är borta från chansen att ta en direktplats, samt att Mexiko sannolikt inte heller kommer att nå det interkontinentala playoffspelet. Mexiko är värdnation för det nordamerikanska mästerskapet, och en nation som har känts på uppgång. Bland annat hade Mexiko ett fantastiskt bra F17-landslag som tog VM-silver för fyra år sedan under ledning av förbundskapten Mónica Vergara.
Just Vergara har nu ansvar för A-landslaget. Ett lag som gjort ett fiaskoartat hemmamästerskap. Först föll man med 1–0 mot Jamaica efter segermål av Khadija Shaw. Och natten mot i dag blev det 3–0-förlust mot Haiti – höjdpunkter här. Därmed måste Mexiko vinna mot USA för att ens ha chansen att få spela VM-playoff.
Världsettan USA har alltså säkrat sin plats både i semifinal – och i nästa års VM. Det är ett väldigt nytt USA som spelar i det nordamerikanska mästerskapet. Efter fjolårets OS-brons har förbundskapten Vlatko Andonovski rört om rejält i sitt lag.
I samband med Carli Lloyd:s avskedsmatch i slutet av oktober skrev jag om att Andonovski spelade med sitt framtidslag. Den framtiden kom snabbare än jag då trodde. I nattens 5–0-seger mot Jamaica ställde Andonoviski upp så här:
Alyssa Naeher – 34 år, född 1988
Sofia Huerta – 29 år, född 1992 Alanna Cook – 25 år, född 1997 Naomi Girma – 22 år, född 2000 Emily Fox – 24 år, född 1998, utbytt i paus mot Emily Sonnet – 28 år, född 1993.
Rose Lavelle – 27 år, född 1995, utbytt i minut 65 mot Taylor Kornieck – 23 år, född 1998. Lindsey Horan – 28 år, född 1994, utbytt i minut 60 mot Kristie Mewis – 31 år, född 1991. Ashley Sanchez – 23 år, född 1999
Sophia Smith – 21 år, född 2000, utbytt i paus mot Margaret Purce – 26 år, född 1995. Ashley Hatch – 27 år, född 1995, utbytt i minut 60 mot Trinity Rodman – 20 år, född 2002 Mallory Pugh – 24 år, född 1998
Visst har man långtidsskador på Abby Dahlkemper, Christen Press och Catarina Macario så vissa förändringar är framtvingade. Men det är ändå bara att inse att det händer dramatiska saker i USA:s landslagstrupp. Jag kan exempelvis erkänna att jag aldrig hade hört talas om Naomi Girma och Taylor Kornieck.
I startelvan i 3–0-förlusten mot Sverige i fjolårets OS var bara tre av de här 16 spelarna med; Naeher, Lavelle och Horan. Dessutom byttes Mewis in mot Sverige. Så av de 16 spelare Andonovski använde i OS-premiären var fyra med i natt.
Det skall blir spännande att se vad det här laget kan göra mot bättre motstånd. Och då tänker jag på Kanada. Mot Jamaica – där AIK:s Chinyelu Asher startade på centralt mittfält – gick det alltså lätt. Höjdpunkter finns när. Sophia Smiths 1–0-mål är ett riktigt mästerverk. Gjort med höger yttersida på uppstuds.
Torsdagens match blev precis som väntat. Norge var flera klasser bättre än Nordirland, och matchen var tidigt avgjord. Den slutade 4–1 (3–0) efter en lysande första halvlek och en rätt blek andra.
Jag hade 7–0 i 100-procentiga målchanser redan efter 27 minuter. Och det var 2–0 i mål redan efter 12.30. Matchen var alltså tidigt avgjord, och under den första halvleken imponerade verkligen Norge stort på offensiv planhalva.
Lagets anfallsspelare har ju tunga klubbadresser, och man visade att det inte är någon slump. Några anfall var ren uppvisningsfotboll.
Men uppvisningen kom av sig efter sidbytet. Inte så att segern någon gång var i fara. Men från den andra halvleken fick jag med ett par frågetecken. Ett handlar om hur förbundskapten Martin Sjögren använder Caroline Graham Hansen.
Han körde med Barcelonastjärnan som tia. Där tycker jag inte att hon får utrymme för sina styrkor, som hon får på högerkanten – där hon är en av världens bästa.
Expertkommentatorn och tillika Arsenaltränaren Jonas Eidevall tyckte att Guro Reiten borde flyttas in som tia istället. Ett annat alternativ hade varit att ta in tidigare Göteborgsstjärnan Vilde Bøe Risa på centralt mittfält och flytta upp Frida Maanum som tia. Då hade Readings Amalie Eikeland åkt ur startelvan.
Ett annat frågetecken handlar om Norges spel på egen planhalva. Där såg laget faktiskt inte alls speciellt säkert ut. Man agerade tvärtom stressat även i situationer där man borde haft kontroll. Och de nordirländska målet var en riktig gåva, där två obeslutsamma norskor (målskyttarna Maanum och Julie Blakstad) lät en boll studsa i eget straffområde efter hörna.
Det blir väldigt spännande hur Norge klarar sig på egen planhalva i nästa match, måndagens toppmöte med England.
För Nordirland var det förstås skönt att få göra ett mål. Mittbacken Julie Nelson nickade in det historiskt första mästerskapsmålet för sitt land.
Överhuvud taget lyfte sig Nordirland efter paus. Jag hade 8–0 i 100-procentiga målchanser i paus, och 10–1 efter slutsignalen. Britterna släppte alltså till mycket mindre efter sidbytet. Och man spelade ju också 1–1 i den andra halvleken.
Noterbart i övrigt från Nordirland var att vårens Häckenspelare Jacqueline Burns vaktade lagets mål. Hon fick 162 minuter i damallsvenskan. Nu har hon spelat 90 minuter i EM.
EM-premiären blev en folkfest inför 68 871 åskådare på Old Trafford i Manchester. Men fotbollsmässigt var det inte så festligt, även om hemmalaget fick fira tre poäng.
Ett nervöst England fick en skön start på hemma-EM via 1–0-seger mot Österrike. Men engelskorna såg väldigt darriga ut i början, och tidigt i matchen var man faktiskt pressade av gästerna.
Beth Mead:s segermål kom på matchens första stora målchans. Även om England sedan kontrollerade matchen kom man inte till speciellt många fler feta chanser. Jag räknade till 3–1 (3–0) i chanser. Den förväntade tempoökningen efter paus såg man inte till.
Jag har ju England som huvudfavorit till guldet. Men i kväll var det inget engelskt guldspel. Långt ifrån. Men man vinner inte guld i gruppspelet. Där handlar det om att samla så många poäng att man får en bra gren på slutspelsträdet.
Österrike var faktiskt lite bättre än jag hade väntat mig. Inte minst lyckades högerförsvaret med Laura Wienroither och Carina Wenninger hålla bättre kontroll på Lauren Hemp än jag sett några WSL-försvar klara av i vinter.
Dock tyckte jag att Österrikes försök att spela ut bollen på insparkarna var onödigt riskabel. Målvakt Manuela Zinsberger hade flera riktigt farliga passningar rakt upp i mitten. På det området får nog det österrikiska laget jobba lite till kommande matcher.
Det om premiären. Tidigare i dag uppmärksammades jag av signaturen ”Åland” att det inte finns några bronsmedaljer i EM, utan att det bara delas ut två medaljer – guld och silver.
När Uefa tog bort bronsmatcherna var jag säker på att man gav förlorarna i semifinalerna varsin bronsmedalj. Men efter ”Ålands” kommentar läste jag igenom reglerna, och där förekommer inte ordet brons. I artikel 10 kan man läsa om vilka priser som delas ut, och det är alltså bara guld- och silvermedaljer.
När jag kollat vidare noterar jag att Uefa tydligen valde att även ta bort bronsmedaljerna i samband med bronsmatchen avskaffades efter EM 1993. Därmed har Sverige bara ett EM-brons, och det är från 1989. Hemma-EM 2013 blev vårt landslag medaljlöst. På förbundets hemsida står det att vårt landslag var EM-semifinalist 2013.
I en annan kommentar fick jag frågan om att uppdatera EM-guiden efter att det bara är två, och inte fyra medaljörer. Jag har uppdaterat guiden, men jag fuskade lite. Jag körde semifinalchans istället för medaljchans. Dock har jag räknat om procentsatserna efter Alexia Putellas korsbandsskada. Spanien sjunker, medan fem andra lag till högre guldchans. Dessutom ökade förstås Danmarks chanser att gå vidare ur gruppspelet.
När det gäller ersättare till Putellas i mitt ”Inför-världslag” finns det några kandidater. Jag hade uppe Caroline Seger, Lia Välti (Schweiz) och Patri Guijarro (Spanien), men valde en annan spansk spelare i Barcelonas Aitana Bonmati.
Apropå Spanien så blir det de som möter Norge i finalen av F19-EM. Sveriges lag gjorde ett bra mästerskap, men det är svårt att snacka bort dagens 1–0-förlust mot just Spanien. Spanjorskorna dominerade ganska rejält i den första halvleken och borde ha gjort ett par mål redan där.
Segermålet kom istället i början av den andra halvleken. På slutet lyfte det svenska laget sitt spel, och skapade ett par hyfsade kvitteringschanser. Hoppet minskade dock rejält när Evelina Duljan drog på sig sitt andra gula kort efter en ganska onödig tröjdragning.
Totalt sett kan dock Duljan och de andra svenska spelarna vara stolta över sin insats. Att ett skadedrabbat Sverige skulle nå semifinalen var bättre än vad jag trodde på förhand.
🎥 F19-förbundskaptenen Caroline Sjöblom bryter ned semifinalen mot Spanien och summerar EM-slutspelet.
Så kom då beskedet alla fruktat – världens bästa spelare Alexia Putellas missar EM. Barcelonas superstjärna har dragit av korsbandet i vänsterknät. Det spanska fotbollförbundet gick nyss ut med den tråkiga nyheten.
🔴 OFICIAL I Alexia Putellas sufre una rotura del ligamento cruzado anterior de su rodilla izquierda.
— Selección Española Femenina de Fútbol (@SEFutbolFem) July 5, 2022
Det är förstås otroligt tråkigt för Alexia Putellas, det spanska landslaget, för Barcelona – och för hela EM-turneringen. För Spanien förändrades läget rejält. Laget tappar ganska många procent i slagstyrka när Putellas inte kan vara med. Framför förlorar man mycket i anfallskraft. Det är väldigt många mål som Barcelonastjärnan är inblandad i.
Samtidigt som Spaniens chanser minskar dramatiskt ökar Danmarks möjligheter att gå vidare till kvartsfinal. Danmark och Spanien möts i sista gruppomgången i en match som skulle kunna bli helt avgörande om vilket av lagen som spelar vidare i utslagsmatcherna.
Inlägget uppdaterat efter Putellas korsbandsskada med reviderade procentsatser.
Vi närmar oss EM-premiären med stormsteg. Det är därför hög tid för bloggens stora EM-guide. Jag har valt olika former för mina mästerskapsguider, ofta har de varit uppdelade gruppvis. I år blir det bara en lång guide. Det är det inlägget du har framför dig. Trevlig läsning.
Det är historiskt jämnt i Europatoppen. Hittills har bara fyra nationer vunnit EM-guld. I år tycker jag att det är rätt jämnt mellan sex lag, och jag ser ytterligare tre lag med potential att ta sig till semifinal. En sådan bredd har det aldrig tidigare varit i ett EM.
Innan jag går in på grupperna noterade jag att Eurotalk tog ut en allstarelva inför mästerskapet för att att ha något att jämföra med efter EM. Det tyckte jag var en kul idé. Deras elva ställdes upp 4–4–2 och såg ut så här:
Jag har med några av deras spelare i mitt lag. Jag har dock inte tagit med någon svensk. Närmast var helt klart förbundskapten Gerhardsson, som gick en hård strid mot Sarina Wiegman. Hon har dock vunnit deras inbördes möte, och drog därmed det längsta strået.
Personligen tycker jag att målvakt och ytterbackar är de klart svåraste att hitta vettiga kandidater till. I de offensiva rollerna är svårigheten istället vem man skall välja bland alla heta alternativ. När det gäller målvaktsposten tycker jag att Tyskland har bäst förspänt. Frågan är bara vem av Merle Frohms, Ann-Katrin Berger och Almuth Schult som får förtroendet. Eftersom Frohms har tröja nummer 1 och har stått i Tysklands fyra senaste landskamper faller valet på henne.
Här är min drömelva inför EM. Jag väljer 4–2–3–1: Merle Frohms, Tyskland/Eintracht Frankfurt – Giulia Gwinn, Tyskland/Bayern München, Irene Paredes, Spanien/Barcelona, Griedge Mbock Bathy, Frankrike/Lyon, Selma Bacha, Frankrike/Lyon – Lena Oberdorf, Tyskland/Wolfsburg, Alexia Putellas, Spanien/Barcelona – Caroline Graham Hansen, Norge/Barcelona, Vivianne Miedema, Nederländerna/Arsenal, Lauren Hemp, England/Manchester City – Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon. Förbundskapten: Sarina Wiegman, England
Och här är en genomgång grupp för grupp:
Grupp A
England och Norge bör sluta etta och tvåa i den här gruppen. Outsider är Österrike, som ju tog sig till EM-semifinal för fem år sedan. Då tog man Danmark till straffläggning i semifinalen, och hyllades som vinnare när man kom hem till Wien.
Men Österrike känns sämre nu, och det vore en jätteskräll om de lurar England eller Norge på avancemanget. Gruppens fjärde lag är Nordirland, som bör bli hela turneringens slagpåse. Nordirland har överträffat sig själva genom att ens kvala in. Deras första mål bör vara att just göra ett mål.
England
Världsranking: 8 Förbundskapten: Sarina Wiegman Senaste mästerskapen: Gick till semifinal både i EM 2017 och VM 2019. Spelade som Team GB i OS. Där föll man mot Australien i kvartsfinal.
Kommentar: Värdnationen är en given guldkandidat. Det svåraste för skickliga förbundskaptenen Sarina Wiegman blir att välja vilja stjärnor hon skall ställa på planen. Wiegman är regerande mästare med Nederländerna, och har inte förlorat med det engelska landslaget. Frågan är om det massiva hemmastödet blir ett lyft eller skapar extra press.
Dock är ju Wiegman rätt kvinna att lotsa laget genom den pressen. Hon ledde ju som bekant värdnationen till guld i senaste EM-slutspelet.
Truppen vimlar alltså av affischnamn. Kvicka och kreativa ytterforwarden Lauren Hemp har dominerat i Manchester City i vinter, och den engelska assistdrottningen är nu även redo för ett stort internationellt genombrott.
Passningsskickliga mittbacken/innermittfältaren Leah Williamson och smarta tian Fran Kirby är två personliga favoriter. Frågan är vem som startar på topp. Pålitliga mästerskapsspelaren Ellen White har haft covid i uppladdningen inför EM, men blir hon bara fullt återställd lär hon säkert sätta några mål.
Nordirland
Världsranking: 47 Förbundskapten: Kenny Shields Senaste mästerskapen: Mästerskapsdebutant
Kommentar: Allt annat än tre raka förluster vore en jätteskräll för förbundskapten Kenny Shields gäng. Laget gjorde en bragd när det tog sig till EM-slutspelet. Man glömmer inte lyckan i samband med playoffsegern mot Ukraina i första taget. Framför allt har Liverpools Rachel Furness firande på kryckor etsat sig fast.
Men så mycket firande lär inte Nordirland få ägna sig åt under EM-slutspelet. Laget är på alla sätt turneringens klart mest nederlagstippade. Och det finns många anledningar till det. En är att deras spelartrupp innehåller 13 spelare som håller till i hemmaligan, som är en av de svagare i Europa. Spelarna där är rena amatörer som har civila heltidsjobb vid sidan av fotbollen.
Lagets mest namnkunniga spelare är anfallaren Simone Magill och backen Rebecca Holloway. De spelar i Everton i WSL respektive Racing Louisville i amerikanska NWSL.
Norge
Världsranking: 11 Förbundskapten: Martin Sjögren Senaste mästerskapen: Blev poänglöst i EM 2017. Föll mot England i kvartsfinalen av VM 2019.
Kommentar: Svenska Martin Sjögren mönstrar ett lag med en fantastisk offensiv, en av turneringens bästa. Barcelonas ytterforward Caroline Graham Hansen och Lyons skyttedrottning Ada Stolsmo Hegerberg tillhör topp tre i världen på sina positioner och behöver inga större presentationer.
Men de är långt ifrån ensamma toppnamn i det norska laget. På mittfältet och i anfallet vimlar det av högklassiga spelare. Innermittfältarna Ingrid Syrstad Engen (Barcelona), Frida Maanum (Arsenal) och Vilde Bøe Risa (Manchester United) håller alla toppklass. Det gör även kantspelarna Julie Blakstad (Manchester City) och Guro Reiten (Chelsea). Offensiven är tveklöst en av Europas allra bästa. Noterbart att 20-åriga mittfältstalangen Blakstad brukar spela vänsterback i landslaget.
Problemen finns i lagets bakre regioner. Förstamålvakten Cecilie Fiskerstrand har dragit korsbandet, vilket gör att tidigare Pitemålvakten Guro Pettersen ser ut att få förtroendet i målet. Det är en duktig målvakt, men hennes internationella rutin är högst begränsad. Den är faktiskt begränsad till tre landskamper, varav två nu i uppladdningen inför EM.
På backsidan kommer även försvarsgeneralen Maren Mjelde från en skadekantad säsong där det bara blev fyra inhopp i Chelsea. Norges utmaning blir alltså att få ihop defensiven. Offensivt finns det många potentiella matchvinnare. Och det imponerar att man kunde ta en 2–1-seger i genrepet borta mot Danmark – trots att man kom i underläge redan i första minuten.
Kommentar: Österrike gjorde stor sensation i det förra Europamästerskapet. Då blev det en delad tredjeplats efter att man skrällt till sig gruppsegern före Frankrike och sedan slagit ut Spanien i kvartsfinal. I semifinalen pressade man alltså sedan Danmark hela vägen till straffläggning. Lagets styrka då var förmågan att variera mellan hög och låg press.
I den höga pressen hade löpstarka duon Nicole Billa och Laura Feiersinger nyckelrollerna. De är fortfarande kvar.
Det troliga är att man åker hem efter gruppspelet i år. Men lyckas nyckelspelarna toppa formen som 2017 så…
Utöver Billa och Feiersinger är förstås Arsenals målvakt Manuela Zinsberger otroligt viktig. Hon har hög högstanivå, och den måste hon alltså nå upp till. Det behöver även smarta och spelskickliga Sarah Zadrazil från Bayern München på det centrala mittfältet. .
Totalt har man haft tre spelare i engelska WSL och hela 13 i Frauen-Bundesliga den gångna säsongen, så det finns kvalitet i laget. Men som sagt, känslan är ändå att England och Norge är minst en klass bättre.
Grupp B
Det här är den på förhand klart tuffaste gruppen. Spanien och Tyskland var gruppfavoriter fram till dagen före avspark. Då drog världens bästa spelare, Alexia Putellas korsbandet, och Spanien försvagades betänkligt.
Plötsligt är Tyskland klar gruppfavorit, medan Spanien får göra upp med EM-finalisten från 2017, Danmark, om andraplatsen. Danskorna har en vass offensiv och är en farlig utmanare till Spanien. Fjärde laget i gruppen är Finland, som har fått en riktigt svår lottning. En bra dag kan Helmarit, som det finska laget kallas, ta poäng av de andra lagen. Men det troliga är att Finland åker hem poänglöst från England.
Danmark
Världsranking: 15 Förbundskapten: Lars Søndergaard Senaste mästerskapen: Var i EM-final 2017. Missade slutspelet till VM 2019.
Kommentar: Försnacket om Danmark har i ganska stor utsträckning handlat om Nadia Nadim. Och då tänker jag inte bara på att hon nådde upp i 100 landskamper i samband med genrepet mot Norge.
Thanks, a fantastic feeling to be greeted by all our amazing fans in Viborg for reaching 💯 games for @dbulandshold
Let’s go, for 💯 more! Thanks for the love, I’m so proud and honored! Now let’s do a few days of rest and then it’s off to 🇬🇧 and @WEURO2022 🇩🇰🦖⚽️ pic.twitter.com/KBcmcPTTln
Utan framför allt på att förbundskapten Søndergaard satte som ultimatum att Nadim var tvungen att inför EM uttala sig om sitt uppdrag som ambassadör för Herr-VM i Qatar. Annars skulle inte anfallaren bli uttagen i EM-truppen. Hon blev uttagen, och hon har uttalat sig om Qatar:
Frågan är om Nadim även kommer att debatteras av fotbollsmässiga skäl de kommande veckorna. I de tre uppladdningsmatcherna har det bara blivit ett inhopp för henne.
Det är ju just i offensiven Danmark har sina styrkor. Framför allt har man välkända Pernille Harder. Chelseaforwarden är lagets storstjärna och skall se till att det blir mål. Det är inte nödvändigtvis så att Harder behöver vara sist på bollen. Danmark har fler målfarliga spelare, som exempelvis nickstarka toppforwarden Signe Bruun.
På mittfältet har man ett spännande framtidsnamn i 19-åriga Kathrine Møller Kühl. Hon är en tekniskt skicklig spelare som jag kommer att kolla in lite extra under mästerskapet.
Danmark har alltså en riktigt vass offensiv. Så stark att laget har kapacitet att vinna enstaka matcher mot alla lag i det här mästerskapet. Men man har också stora defensiva brister, och över tid är det mest troliga att man faller på den svaga backlinjen.
Inte minst sedan backklippan Rikke Sevecke (Everton) har varit skadeförföljd under våren. Hon måste nog vara hel under hela Europamästerskapet om Danmark skall kunna skrälla i England som man gjorde 2017.
Finland
Världsranking: 29 Förbundskapten: Anna Signeul Senaste mästerskapen: Gör sitt första slutspel sedan EM 2013. För nio år sedan tog man två poäng och åkte ut på sämre målskillnad än Danmark.
Kommentar: Svenska Anna Signeul har tagit ut tolv spelare som håller till i damallsvenskan, och ytterligare sju som har spelat i vår svenska högstaserie. Det för oss svenskar välbekanta laget är kontringsskickligt, men lottningen är grymt svår.
Finland kan absolut skrälla i någon match. Men avancemang känns inte särskilt troligt. Snabba Vittsjöforwarden Linda Sällström är tidernas bästa målskytt i det finländska landslaget. Det trots att hon varit skadeförföljd med flera korsbandsskador under karriären. En kontringsspelare som är frisk lagom till EM. Hon måste vara på hugget i England om det skall bli några finländska poäng.
En annan Sverigebekant är försvararen Natalia Kuikka. Hon gjorde guldsuccé i Göteborg 2020 som kantspelare. I landslaget är hon oftast mittback, vilket i min värld innebär att man tappar hennes allra största tillgång – löpstyrkan. Men jag antar att det är bäst för laget att Kuikka spelar i mittförsvaret.
Försvaret är ju förstås otroligt viktigt när det väntar matcher mot tre på pappret bättre lag. Viktig är även målvakten. Och där är Finland bra. Rutinerade 36-åringen Tinja-Riika Korpela är en säker sista utpost som vi bland annat minns från Tyresö och Bayern München.
Spanien
Världsranking: 7 Förbundskapten: Jorge Vilda Senaste mästerskapen: Föll i kvartsfinal mot Österrike i EM 2017 och i åttondelsfinal mot USA i VM 2019.
Kommentar: Spanien har aldrig tagit en stor mästerskapstitel på damsidan. Många har trott att det kan vara dags nu. Det bollskickliga och samspelta laget som oftast har åtta Barcelonaspelare i startelvan har varit huvudfavorit hos många oddssättare.
Personligen har jag inte varit lika säker. Jag ser brister i djupledsspelet, brister som kan bli kostsamma. Laget är även känsligt för kontringar.
Spanien har stor potential i sin trupp. Men superstjärnan Alexia Putellas korsbandsskada förstör väldigt mycket. Jag ser tremannamittfältet med Patri Guijarro, Aitana Bonmati och Putellas som världens bästa. Trion har en bra kombination av teknik, arbetskapacitet, spelsinne och självförtroende.
Men nu är alltså Putellas borta. Därmed tappar man lagets målfarligaste spelare, hon vann bland annat skytteligan i Champions League.
🔴 𝗢𝗙𝗜𝗖𝗜𝗔𝗟 I Alexia Putellas ha sufrido una entorsis en su rodilla izquierda durante la sesión de este martes 5 de julio.
— Selección Española Femenina de Fútbol (@SEFutbolFem) July 5, 2022
Mittbackarna Irene Paredes och Mapi Leon är spelskickliga, och Manchester Uniteds högerback Ona Battle är ett spännande framtidsnamn. Däremot är Spanien svagare på vänsterkanten. Och framför allt är det tunt längst fram. Jennifer Hermoso är ju borta på grund av skada. Men inte heller med henne på planen tycker jag att Spanien har den spets de borde ha. Hon är bra på att ösa in mål mot dåliga lag, men lyfter sällan i de riktigt stora matcherna. Och nu är alltså även Putellas borta.
När jag såg Spanien i genrepet mot Italien var det futsalkänsla över det spanska spelet. Många korta passningar och en ambition att passa sig in i målet. Så kommer inte Spanien att vinna EM-guld. Men får det spanska laget in lite mer djupledstänk finns det kvaliteter. Men utan Putellas räcker det sannolikt inte till guld.
Tyskland
Världsranking: 5 Förbundskapten: Martina Voss-Tecklenburg Senaste mästerskapen: Ut i kvartsfinal både i EM 2017 och VM 2019. I EM blev Danmark för svårt i en match som fick skjutas upp en dag på grund av regn. Och i VM slogs man ut av Sverige.
Kommentar: Tyskland har föryngrat både trupp och startelva ganska rejält de senaste åren. Hela elva spelare i den aktuella EM-truppen är nu 25 år eller yngre.
Problemet för rutinerade förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg är vilka av alla toppspelare hon skall välja. Hur hon skall få pusslet att falla ut på allra bästa sätt.
Som noterats ovan har Tyskland exempelvis tre högklassiga målvakter. Det troliga är att Voss-Tecklenburg satsar på den minst meriterade, Frankfurts Merle Frohms. I varje fall har hon stått i de fyra senaste landskamperna.
Tyskland saknar tyvärr två stora mittfältsstjärnor i Dzenifer Marozsan (korsbandsskadad) och Melanie Leupolz (gravid). Trots de tunga avbräcken har man massor av talang – och fart.
Om Voss-Tecklenburg får ihop det där lagpusslet är Tyskland absolut en tänkbar guldmedaljör. Stor vikt läggs på 20-åriga Lena Oberdorf:s axlar. På dem bär hon redan Wolfsburg. Och när hon var på planen var det tyska klubblaget otroligt starkt i vintras. När Oberdorf var skadad åkte man ut ut Champions League.
Den allroundkunniga tvåvägsmittfältaren skall bära det tyska landslaget framöver. Och av det jag såg i vintras är hon redo för det uppdraget redan nu.
Oberdorf är långt ifrån den enda tyska talangen som står inför sitt riktigt stora internationella genombrott. Några andra är Jule Brand, Lena Lattwein, Klara Bühl, Sydney Lohmann och Giulia Gwinn.
När det gäller målskyttet blir det väldigt spännande att se vad Tabea Wassmuth kan göra. Den 25-åriga Wolfsburgspelaren gjorde hela tio mål i vinterns Champions League och blev med det tvåa i skytteligan, ett mål bakom Alexia Putellas.
Grupp C
Sverige och Nederländerna är båda potentiella guldvinnare i det här mästerskapet. De båda lagen är således stora favoriter att gå vidare till kvartsfinal från grupp C. Det lag som vinner gruppen har dessutom bra chans att få en bra lottning i kvartsfinalen.
Nederländerna
Världsranking: 4 Förbundskapten: Mark Parsons Senaste mästerskapen: Guld i EM 2017 och silver i VM 2019. I fjolårets OS blev det däremot hemresa redan efter kvartsfinalen.
Kommentar: Nederländerna har bytt förbundskapten från skickliga Sarina Wiegman till i de här sammanhangen oprövade Mark Parsons. Engelsmannens inledande period på jobbet har kantats av skador, och sådana har de orangeklädda inte råd med.
Nederländerna har nämligen en otroligt stark och vass startelva. Men där bakom sjunker kvaliteten ganska snabbt. Det gäller således att startspelarna är på topp nu under EM.
Toppspelarnas toppspelare är förstås Vivianne Miedema. Hon har gjort makalösa 94 mål på 111 landskamper. Den fantastiska avslutaren har i år spelat som tia i Arsenal, och visat att hon även kan passa fram till mål. Hon är självklart en av EM:s allra största stjärnor – och en högst tänkbar skyttedrottning.
Andra nyckelspelare är tekniska kantspelaren Lieke Martens, som lämnar Barcelona för PSG i sommar, underskattade Jill Roord samt krosspassningarnas, och de fasta situationernas okrönta drottning Sherida Spitse.
Nyttiga Danielle van de Donk har varit skadeförföljd under året i Lyon. Den aggressiva mittfältaren rapporteras vara på gång tillbaka, något som är god nyheter för Nederländernas Oranje Leeuwinnen.
Jag såg laget mot England. Där inledde man starkt, och satte en hög och fin press. Men efter en straffmiss i början av den andra halvleken föll man ihop. Dessutom darrade målvakten Sari van Veenendaal. Hon har dock tidigare visat sig vara bäst när det gäller. Så kanske att hon lyfter sig när det blir tävlingsmatcher.
Bäst när det gäller har för övrigt hela det nederländska laget varit på senare år. Frågan är om man räcker till den här gången. Öppningsmatchen mot Sverige är på alla sätt en nyckelmatch. Gruppsegraren har en gynnsam lottning i kvartsfinalen i form av tvåan i grupp D. Så en bra start kan leda långt.
Portugal
Världsranking: 30 Förbundskapten: Francisco Neto Senaste mästerskapen: Mästerskapsdebuterade i EM 2017. Vann en match, men åkte ut på målskillnad mot Spanien.
Kommentar: Portugal missade kvalet, men fick en friplats när Ryssland blev uteslutet för invasionen av Ukraina. Allt annat än hemresa efter gruppspelet vore en jätteskräll för förbundskapten Francisco Neto:s lag. Inte minst eftersom landets enda riktigt stora stjärna har tackat nej till landslaget. Jag tänker på den tidigare Linköpingsmittfältaren Claudia Neto, som nyligen valde att skriva på för Sporting Clube de Portugal i Lissabon.
Portugal har ett hyfsat taktiskt skolat lag som måste leva på kontring i den här turneringen. Och en vass kontringsspelare har man i Sportings blixtsnabba forward Diana Silva. Hon blir väldigt viktig i ett totalt sett profilfattigt lag.
Sverige mötte Portugal i Algarve cup i vintras. Då höll Portugal emot bra i den första halvleken, och det var 0–0 i paus. Sedan växlade Sverige upp i den andra halvleken och vann med 4–0. I den matchen sköt Diana Silva över öppet mål i 0–0-läge.
Schweiz
Världsranking: 20 Förbundskapten: Nils Nielsen Senaste mästerskapen: EM 2017. Utslaget i gruppen efter en dramatisk 1–1-match mot Frankrike. Kvalade inte in till VM 2019.
Kommentar: För sju–åtta år sedan kändes det som att Schweiz var på väg mot den yttersta världstoppen. Men utvecklingskurvan har svängt neråt eftersom påfyllning saknats när äldre stjärnor lagt av.
Den tidigare Umeå- och Rosengårdsspelaren Ramona Bachmann (nu i PSG) skall bära lagets offensiv. Hennes snabbhet med boll är av yttersta världsklass. Bollskickliga mittfältaren Lia Välti (Arsenal) och nickstarka Barcelonaspelaren Ana-Maria Crnogorcevic är två andra schweiziska spelare att ha ögonen på.
Danske förbundskaptenen Nils Nielsen har ett lag med en hyfsat stabil startelva, men en väldigt tunn bänk. Dessutom kommer man till EM med en riktigt usel form. På de fem senaste landskamperna har det blivit ett kryss och fyra förluster, och sammanlagda målskillnaden 1–16.
I de båda uppladdningsmatcherna mot Tyskland och England har man hängt med hyfsat i första halvleken för att sedan rasa ihop efter paus när man börjat byta. Högstanivån är fortsatt okej, så laget kan absolut skrälla till i någon match. Men det blir knappast mer än så.
Sverige
Världsranking: 2 Förbundskapten: Peter Gerhardsson Senaste mästerskapen: Utslagna av Nederländerna i kvartsfinal i EM 2017 och i semifinal i VM 2019. Finalförlust efter straffar mot Kanada i OS.
Kommentar: Sverige kommer till England som det högst rankade europeiska landslaget. Spelarna själva pratar om favoritskap, men på oddslistorna ligger ofta England eller Spanien före. Jag håller Sverige som andrahandsfavoriter bakom England.
Peter Gerhardsson:s landslag har inte förlorat en tävlingsmatch under ordinarie tid på drygt tre år, då USA vann i VM mot ett reservbetonat svenskt lag.
Defensiven är bland de bästa i världen – det är otroligt svårt att göra mål på Sverige. Truppen är dessutom historiskt bred, med fullgoda alternativ på de flesta positionerna. Akilleshälen är sexan, där Caroline Seger är enda toppspelaren. Hon behöver alltså vara frisk och hel. Är hon det är lagmaskinen Sverige en given guldkandidat.
Bollsäkra lagkaptenen Seger gjorde ett grymt bra OS. Då var hon bättre än hon varit någon gång tidigare. Nu är hon 37 år ung och skall sköta defensiven på det svenska mittfältet. Kollegan på centralt mittfält, Filippa Angeldahl, är väldigt bra offensivt, mästerlig på att spela igenom motståndarnas lagdelar. Dock har Angeldahl defensiva brister, bland annat blir hon lätt bolltittare. Där måste Seger täcka upp.
Offensivt hänger mycket på Barcelonas Fridolina Rolfö och Milans Kosovare Asllani – och på de fasta situationerna. Sverige har många nickstarka spelare och dessutom fina fötter från bland annat Asllani och Jonna Andersson. Andersson är en underskattad spelare som har varit superstabil på sistone.
Förutsättningarna för Sverige är desamma som för Nederländerna. Alltså att öppningsmatchen är väldigt avgörande. Att vinna gruppen kan vara väldigt viktigt.
Grupp D
Det här är en öppen grupp, där Frankrike är given favorit. Det franska laget är ett potentiellt guldlag. Bakom Frankrike är Italien förstahandskandidat att ta sig till kvartsfinal. Men varken Belgien eller Island skall räknas bort. Det kan bli väldigt jämnt och spännande i slutomgången.
Belgien
Världsranking: 19 Förbundskapten: Ives Serneels Senaste mästerskapen: Debuterade i EM 2017. Då vann man mot Norge, men föll mot Nederländerna och Danmark.
Kommentar: Skrällvann alltså mot Norge när man EM-debuterade för fem år sedan. Jag trodde att det belgiska laget var på väg mot ett stort genombrott där för fem år sedan.
Men faktum är att laget känns något sämre nu. Öppningen är dock att man har lottats in i en grupp där man bara ställs mot en av de sex potentiella guldlagen. Något som skapar viss chans till avancemang.
Belgien har en offensiv spets i snabba Tessa Wullaert och starka bollmottagaren Tina De Caigny. De kan med lite flyt kan leda sitt lag till till kvartsfinalplats. Den tidigare Wolfsburg- och Manchester Cityforwarden Wullaert spelar för övrigt nu med Fortuna Sittard i den nederländska ligan. Hon är en snabb djupledslöpare som gjort 67 mål på 109 landskamper. Även Lyons Janice Cayman är en snabb och väldigt viktig spelare i det här belgiska laget.
Frankrike
Världsranking: 3 Förbundskapten: Corinne Diacre Senaste mästerskapen: Ut i kvartsfinal mot England i EM 2017 och ut i kvartsfinal mot USA i VM 2019.
Kommentar: Förbundskapten Corinne Diacre har byggt om landslaget från grunden sedan VM-misslyckandet på hemmaplan för tre år sedan. Och hon har tillgång till väldigt många duktiga spelare.
Hon anser sig ha råd att ställa över världsspelare som Lyons skickliga mittfältare Amandine Henry och smarta forwarden Eugenie Le Sommer. Dessutom är kvicka vänsterspelaren Amel Majri korsbandsskadad.
På pappret är den franska truppen trots det väldigt stark. Bland alla mästerskapsdebutanter vimlar det av spännande spelare. PSG-duon Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto har nyckelroller i anfallsspelet. Det är ofta Diani som jobbar fram chanserna och Katoto som avslutar.
Nickstarka mittbacken Wendie Renard är ett vasst vapen vid fasta situationer. Hon har dock haft lite skadeproblem inför turneringen. En känning i framsida lår gjorde att hon stod över genrepet, samt att hon har vilat från träningar.
En annan spelare jag gillar är offensiva vänsterbacken Selma Bacha, utrustad med en fantastisk inläggsfot. Men 20-åriga Bacha är inte given i startelvan. Det kan lika gärna bli Sakina Karchaoui som får förtroendet som vänsterback.
In till EM kommer Frankrike med 14 raka segrar. Dock har man huvudsakligen mött lågt rankade nationer, men Tyskland och Brasilien tillhör de lag som Frankrike besegrat under det senaste året.
Det kanske kan vara dags för fransk damfotboll att äntligen ta medalj i ett stort seniormästerskap. Fast säker är jag inte. Fransk damfotboll kommer från ett stökigt år, bland annat med bråk i PSG och med kritik mot Diacre från alla möjliga håll och kanter.
Dessutom saknar man alltså vinnarkultur. Oftast drabbas man av franska nerver och medaljfrossa i kvartsfinal.
Island
Världsranking: 17 Förbundskapten: Thorsteinn Halldorsson Senaste mästerskapen: Åkte ut i gruppspelet i EM 2017 efter tre raka förluster.
Kommentar: Island är ett svårspelat lag som kommer att ha ett massivt publikstöd under EM. Det skämtas med att halva ön ville ha biljetter till lagets matcher.
Man har en toppspelare i varje lagdel, toppspelare som vi i Sverige har bra koll på. Mittbacken Glodis Perla Viggosdottir, nu i Bayern München, är otroligt stark i luftrummet och har även fina spelvändningar med sin högerfot. Mittfältaren Sara Björk Gunnarsdottir, som skrivit på för Juventus efter ett par säsonger i Lyon, är en fysisk pådrivare och vinnarskalle som precis har kommit tillbaka efter ett års mammaledighet. Och i anfallet har man Wolfsburgs snabba talang Sveindis Jane Jonsdottir – en målfarlig forward som dessutom kastar väldigt långa inkast.
Eftersom laget har många nickstarka spelare kan Jonsdottirs långa inkast vara ett segervapen. Även rutinerade backen Sif Atladottir har för övrigt långa inkast som specialitet.
Gruppen är öppen bakom Frankrike, så det är inte omöjligt med en kvartsfinalplats. I utgångsläget håller jag Italien som favorit till andraplatsen. Men ett fysiskt och hårt kämpande Island är inte chanslöst.
Italien
Världsranking: 14 Förbundskapten: Milena Bartolini Senaste mästerskapen: Ut i gruppspelet i EM 2017. Men tog sig till kvartsfinal i VM 2019. Där föll man mot Nederländerna.
Kommentar: Förbundskapten Milena Bartolini ställer ett mycket välorganiserat landslag på benen. Ett laget det är svårt att göra mål på, och som dessutom har flera duktiga kontringsspelare med Barbara Bonansea i spetsen. I
VM 2019 tog man sig alltså till kvartsfinal. Och just kvartsfinal är utgångstipset även här i EM. Men det kan även bli ett snäpp bättre än så. I enstaka matcher har Italien potential att skrälla även mot topplagen. I genrepet nådde man exempelvis 1–1 mot Spanien genom en disciplinerad defensiv och vassa kontringar.
Nämnda Juventusstjärnan Barbara Bonansea är en av världens bättre kantforwards. I landslaget spelar hon dock ofta centralt. En nyttig kontringsspelare som är snabb med bollen, kan ta sig förbi sin back och även är målfarlig. Hon är på många sätt nyckeln till framgång för ett Italien som annars är en jämn lagmaskin.
Efter många tunga år är italiensk damfotboll lite på frammarsch igen. Juventus visade i Champions League att man är på väg att ta ikapp klubbarna i den yttersta Europatoppen. Kanske att det kan inspirera landslaget till framgång i England.
Det är roliga dagar inom damfotbollen. I kväll 20.00 på SVT Play spelar vårt F19/03-landslag mot Norge i en avgörande match i gruppspelet i F19-EM. Det svenska laget har överraskat rejält. Med tanke på skadesituationen hade jag som sagt inte några som helst förväntningar på framgång.
I 1–0-segern mot England var det två mittbackar från Göteborgsområdet som spelade huvudroller. Häckens Elma Juntilla Nelhage (moderklubb IK Zenith) nickade tidigt in segermålet på en hörna. Och Jitex Sofia Reidy (moderklubb Jonsereds IF) stod för en matchavgörande räddning på mållinjen.
2–0 mot Tyskland och 1–0 mot England är grymt bra. Utgångsläget inför avslutningen är också grymt bra. Sverige har råd att förlora med ett måls marginal, och ändå gå till semifinal. En England tappar poäng mot Tyskland är det svenska avancemanget också klart.
Det svenska laget vinner gruppen vid vinst eller kryss mot Norge. Man vinner också gruppen vid ettmålsförlust, förutsatt att England samtidigt vinner mot Tyskland.
Men F19-EM är inte det enda mästerskapet som är igång. Under lördagen sparkades de Afrikanska mästerskapen igång i Rabat, Marocko. Hemmalaget vann öppningsmatchen med 1–0 mot Burkina Faso efter segermål på frispark från Ghizlane Chebbak. Hon fick hjälp av Burkina Fasos målvakt som borde ha tagit skottet.
Det jag reagerade mest på från den matchen var att den tidigare engelska ungdomslandslagsforwarden Rosella Ayane, med Tottenhamn som klubbadress, numera spelar för Marocko. Samt att laget leds av den tidigare Lyontränaren Reynald Pedros.
Det stora samtalsämnet dagarna inför mästerskapet har dock inte haft med värdnationen att göra. Utan det är att Zambias storstjärna Barbra Banda har stoppats från spel av medicinska skäl. Banda gjorde ju stor succé i fjolårets OS-turnering, med totalt sex mål på tre matcher efter två hattrick.
Banda var med i Zambias träningsmatch mot ett marockanskt klubblag tidigare i veckan, men fanns inte med när landets 22 spelare stora trupp fastställdes häromdagen. Det anmärkningsvärda här är att man får ha med 26 spelare i turneringen.
Obekräftade uppgifter gör gällande att Banda är stoppad på grund av för höga testosteronvärden. Alltså samma problem som bland annat den sydafrikanska medeldistanslöparen Caster Cemenya haft inom friidrotten.
Barbra Banda, ruled out of the Womens AFCON due to alledged "medical reasons". Unconfirmed reports say it's due to testosterone level issues. If so, she was cleared by the Olynpics committee now can't play the womens AFCON? Tell me it isn't true🤦🏾♂️ pic.twitter.com/4gnQ6qLtUw
Det här med kön har ju blivit allt svårare inom idrotten. Vi har fått lära oss att det här med man eller kvinna inte är svart eller vitt, utan att det även finns en gråzon. Anmärkningsvärt här är ju att Banda faktiskt fick spela i OS. Dessutom har jag inte hört något om något gränsvärde för testosteronet inom fotbollen, likt det omdiskuterade man har inom friidrotten. Någon annan som gjort det?
Hur som helst tråkigt för Banda, Zambia och mästerskapet att det får spelas utan världsdelens kanska allra bästa spelare.
Noterbart i övrigt att Afrikanska mästerskapen för första gången spelas med tolv lag. Grupperna ser ut så här:
A: Marocko, Burkina Faso, Senegal och Uganda. För Uganda spelar bland annat färska Kalmarförvärvet Violah Nambi.
B: Kamerun, Togo, Tunisien och Zambia.
C: Botswana, Burundi, Nigeria och Sydafrika.
Åtta lag går till kvartsfinal, och finalen spelas den 23 juli. Utöver titeln spelar de om fyra direktplatser till nästa års VM-slutspel, samt två playoffplatser. Jag håller Kamerun, Nigeria och Sydafrika som ganska klara favoriter till varsin VM-plats. Med Banda hade jag lagt till Zambia också. Nu känns det betydligt mycket öppnare om den fjärde direktplatsen.
Under veckan som kommer sparkas även världsdelsmästerskapen igång i Europa, Sydamerika och Nordamerika, och nästa vecka drar även Oceanien igång sitt. Mycket damfotboll framöver alltså.
EM startar ju på onsdag 21.00 med matchen England–Österrike. Alla förberedelsematcher är nu spelade. Jag såg Spanien och Italien spela 1–1 tidigare i veckan. Där noterades att Spanien både saknar en utpräglad toppforward samt ett djupledsspel.
Man har en fantastisk bollbehandling, och världens bästa tremannamittfält, men spelar en fotboll som på många sätt påminner om futsal. Man spelar mycket på kropp, och vill väggspela sig in i mål. Så blir det svårt att motsvara oddssättarnas favoritskap för Spanien. Framför allt inte som det spanska laget är lite känsligt för kontringar. Det blir intressant att se om man får bättre ordning på djupledsspelet framöver.
Faktum var att jag satt och tänkte på att Spanien hade behövt en Sofia Jakobsson. Alltså en spelare som hela tiden ligger på rulle för att gå i djupled, och som på så sätt tvingar motståndarnas backlinje att tänka bakåt.
Här är höjdpunkter från de flesta av de träningslandskamper som EM-lag har spelat under veckan som gått:
En blogg om internationell damfotboll 