Det är strax avspark (18.15 på Sportkanalen) mellan Tyskland och Sverige. Peter Gerhardsson har tagit ut en spännande startelva, där Stina Lennartsson är det oväntade namnet.
Så här startar Sverige: Zećira Mušović – Stina Lennartsson, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
Ersättare: Jennifer Falk och Tove Enblom – Linda Sembrant, Hanna Lundkvist, Anna Sandberg, Freja Olofsson, Hanna Bennison, Olivia Schough, Julia Zigiotti Olme, Johanna Rytting Kaneryd, Madelen Janogy och Rebecka Blomqvist.
Det blir en fin värdemätare, för Tyskland mönstrar en elva som väl är så ordinarie som den kan bli.
I går förlorade U23 med 3–1 borta mot Italien. Rosengårdsduon Angel Mukasa och Loreta Kullashi var inte med, enligt den här texten hade de rest hem utan att prata med landslagsledningen.
Snacka om drömstart. Matchklockan visade 29 sekunder när Johanna Rytting Kaneryd gjorde Sveriges första landslagsmål 2023.
TV-kamerorna zoomade in de svenska förbundskaptenerna när Kina hade inkast. Men när vi i tv-sofforna fick se spelet så stötte Stina Blackstenius bollen till Madelen Janogy, som drev fram några meter innan hon med vänster yttersida stack fram bollen i djupled till målskytten. Rytting Kaneryd hade gjort en lång diagonallöpning in i mitten, och använde vristen på sin vänsterfot när hon placerade in bollen bredvid Kinas målvakt.
Madelen Janogy
Janogy nöjde sig inte med det. Även årets andra svenska landslagsmål startade med ett kinesiskt inkast, där tv-kamerorna zoomade in en förbundskapten – den här gången den kinesiska. Filippa Angeldahl vann bollen, och satte den sedan i djupled längs högerkanten till Stina Blackstenius.
Forwarden fick gott om tid bakom den kinesiska backlinjen. Hon ser ut att söka passning till Fridolina Rolfö. Men bollen passerade Barcastjärnan. Där kom Janogy och sköt in 2–0 i ungefär samma maska i nätet som Rytting Kaneryd gjorde det första målet. Matchklockan visade 2.49.
Och det skulle bli bättre ändå. Janogy gjorde sitt andra mål, och sin tredje poäng, efter 13.04. Rolfö stod för det fina förarbetet och Sverige ledde alltså med 3–0 innan matchen knappt hann börja.
De första 20 minuterna var riktigt bra. Sedan följde en kvart där Kina hade mycket boll, och Sverige inte skapade något. Men totalt räknade jag till 8–1 i klara målchanser i svensk favör under de första 45 minuterna.
De frågetecken som väcktes handlade om försvarsspelet på centralt mittfält. Lika briljant som Filippa Angeldahl är när Sverige har bollen, lika vilsen är hon i försvarsspelet. Elin Rubensson fick jobba över lite väl stora ytor för att det skulle kännas helt klockrent.
Och i upptakten av den andra halvleken uppstod också årets första baklängesmål, just på att Kina fick för stort utrymme på centralt mittfält. Bilden här under visar upprinnelsen till målet. Det uppstod som en kombination av att Kina spelade bra, att svenska spelare lyckades halvdant i ett par dueller och att Angeldahl struntade i att löpa med Kinas nummer 13 Yang Lina, vilket öppnade mittplanen för Kina.
Kinas reducering kom efter 49.28 och gjordes av Xiao Yuyi. Och Kina lyfte sitt spel under inledningen av den andra halvleken. Den kinesiska ligan har vinteruppehåll, och man märkte att det asiatiska mästarlaget var ringrostigt i matchupptakten. Efter paus såg det alltså bättre ut. Jag noterade inga svenska målchanser förrän man gjorde fyra byten på en gång i 62:a minuten.
Bytena satte fart på Sverige igen. Och efter 64.20 nickade Nathalie Björn in en hörna från Olivia Schough till 4–1. Även om Sverige tappade lite fart igen den sista kvarten så kändes de sista 30 minuterna totalt sett ganska stabila. Mycket eftersom Sverige fick bättre kontroll på centralt med två hårt arbetande innermittfältare. Men totalt sett var den andra halvleken klart sämre än den första ur svensk synvinkel.
Målet var den enda riktigt heta svenska målchansen efter paus. Jag räknade till två heta kinesiska. Alltså totalt 9–3 i svensk favör, vilket är bra siffror. Och att inleda landslagsåret med en 4–1-seger är förstås väldigt positivt.
Ett orosmoment var att Amanda Ilestedt stukade fotleden ganska rejält i slutminuterna. Vi får hoppas att det bara var just en rejäl stukning och inget värre.
Rent taktiskt var det intressant att se hur Sverige spelade med en trebackslinje i uppspelsfas, där Hanna Lundqvist tog ett kliv inåt i planen samtidigt som man sköt upp Anna Sandberg längs vänsterkanten. Jag blev inte riktigt klar på hur det såg ut framför backarna. Men känslan var att uppspelsformationen snarare var 3–6–1 än 3–5–2.
Defensivt använde man den 4–4–1–1-uppställning som vi vant oss vid under Peter Gerhardsson.
Inlägget uppdaterat med länkar till sändningar av U23-landslagets match mot Nederländerna och F19-landslagets match mot Spanien.
Under torsdagen inleds det svenska landskampsåret 2023. Ett år vi går in i med flera frågetecken efter ett ojämnt och ganska svåranalyserat 2022.
Kommer ni förresten ihåg det senaste landslagsåret? Vi gick in i damfotbollsåret 2022 med otroligt högt uppskruvade förväntningar efter den fantastiska OS-turneringen 2021.
Det var det fortfarande pandemi i världen, och 2022 inleddes med en wo-seger mot Danmark i Algarve cup. De landskamper under fjolåret som avgjordes på planen slutade så här:
* Portugal 4–0 i Algarve cup. 1–0 Hanna Glas, 2–0 Amanda Ilestedt, 3–0 Kosovare Asllani, 4–0 Stina Blackstenius.
* Italien 1–1 i Algarve cup, seger med 7–6 efter straffläggning. 1–1 Caroline Seger.
* Belgien 1–0 i EM-slutspelet, kvartsfinal. 1–0 Linda Sembrant (2).
* England 0–4 i EM-slutspelet, semifinal.
* Finland 5–0 borta i VM-kvalet. 1–0 Stina Blackstenius (6), 2–0 Lina Hurtig (4), 3–0 Linda Sembrant (3), 4–0 Rebecka Blomqvist (2), 5–0 Fridolina Rolfö (3).
* Spanien 1–1 borta i vänskapsmatch. 1–0 Rebecka Blomqvist (3).
* Frankrike 3–0 hemma i vänskapsmatch. 1–0 Filippa Angeldahl (6), 2–0 Amanda Ilestedt (3), 3–0 Madelen Janogy.
* Australien 0–4 borta i vänskapsmatch.
På de 14 matcher som Sverige spelade blev det åtta segrar, fyra kryss och två förluster – och den totala målskillnaden slutade vid 42–14. Som synes ovan blev Stina Blackstenius och Filippa Angeldahl bästa målskyttar med sex fullträffar vardera.
Rankingmässigt inledde Sverige 2022 som världstvåa med 2079,13 rankingpoäng. Vi avslutade året som trea med 2057,90 poäng.
Någon djupare spelarstatistik än så där kommer jag inte bjuda på nu. Mest eftersom jag hade fått sätta ihop allt själv. På Svenska fotbollförbundets odugliga hemsida finns det inte längre någon årlig statistik för Sveriges landslag. Det är förstås under all kritik.
Man har inte heller några presentationer av landslagets spelare. Klickar man in på svenskfotboll.se och går vidare på ”Landslag” och ”Dam” så finns underrubrikerna ”Förbundskapten” och ”Ledare”. Men inte ”Spelare”. Ofattbart dåligt.
Förbundets informationsavdelning borde göra en studieresa till USA. Eller, de borde klicka in på US Soccers hemsida för att se hur man gör. Där kan man lätt hitta spelarstatstisik i landslaget, år för år. Där går det lätt att få fram att Alanna Cook var den spelare som hade mest speltid i landslaget under 2022, att Sophia Smith gjorde flest mål (11) och att Mallory Pugh slog flest assist (7).
Förhoppningsvis är inte vårt landslag på väg att haverera på samma sätt som förbundets hemsida har gjort. Men känslan efter 2022 är ju ändå att den svenska kurvan pekar lite nedåt. Hoppas att den känslan är felaktig.
Landslagets totala statistik för fjolåret var ju ändå med beröm godkänd. Mycket för att topparna var höga. Men den där riktiga stabiliteten man vill se fanns inte där, framför allt inte på hösten. Det var lite för mycket upp och ner. Segrarna mot Portugal x2, Brasilien och Frankrike var lysande. Kryssen mot Irland, Italien och Spanien B väckte frågor, och de två förlusterna mot England och Australien blev till slut rena ras, även om båda matcherna inledningsvis var ganska bra.
Nu är alltså 2022 historia. Och 18.30 i dag, när det är avspark i Marbella (och på SVT2) mot Kina, får vi en första indikation på hur bra VM-året 2023 kan bli.
Gissningsvis väljer Peter Gerhardsson att spela en mer B-betonad elva i matchen, för att sedan toppa upp i tisdagens bortamatch mot Tyskland.
Sverige väljer alltså att spela två fristående vänskapsmatcher i det här internationella fönstret. Det blev ju inget Algarve cup det här året. Det hindrar inte att det spelas massor av turneringar runt om i världen.
Annars ligger fokus på fyrnationsturneringar de kommande dagarna. Här är några:
Tournoi de France. Den inleddes under onsdagen med matcherna Norge–Uruguay 1–0 och Frankrike–Danmark 1–0. Jag tittade sporadiskt på den franska segermatchen mot Danmark. Sedan Marie-Antoinette Katoto drog korsbandet under fjolårets EM-slutspel har Frankrike inte gått att känna igen. Det där snabba och vackra anfallsspelet som jag förknippar med det franska laget är som bortblåst.
I Turkiet spelas Turkey Womens Cup med nio deltagande nationer. Det skulle ha varit tolv lag, men efter den hemska jordbävningskatastrofen i Turkiet och Syrien har arrangörslandet, Venezuela och Jordanien dragit sig ur. Under onsdagen blev det följande resultat: Slovenien–Uzbekistan 2–1, Bulgarien–Hongkong 2–0 och Kosovo–Estland 2–1. Sydafrika, Zambia och Makedonien blev utan matcher i första omgången. För den svenska VM-motståndaren Sydafrika väntar matcher mot Slovenien och Uzbekistan. Det är kanske inga matcher som kan räknas som några större värdemätare.
I England spelas Arnold Clark Cup. Den inleds i dag med matcherna: Italien–Belgien (17.45) och England–Sydkorea (20.45). Här är det förstås intressant att se hur Italien står sig tidigt på året. Italien förväntas ju vara Sveriges huvudmotståndare i VM-gruppen.
Cypern Cup består i år av fyra lag. Första omgången spelas i dag enligt: Rumänien–Ungern (11.00) och Kroatien–Finland (16.00).
VM-arrangören Australien bjuder in till FFA Cup of Nations. Där drar spelet igång tidig torsdagsmorgon med matcherna: Spanien–Jamaica (6.10) och Australien–Tjeckien (9.10). Vad jag förstår skall det kunna gå att se matcherna på den här länken.
Som vanligt arrangeras She Believes Cup i USA. Nivån på startfältet har dock varierat. Men i år känns det rätt vasst, även om Kanada spelar under protest mot egna förbundet. Det blev alltså inget av den spelarstrejk som aviserades i förra veckan. Den här cupen inleds sen torsdagskväll och på natten mot fredag enligt: Japan–Brasilien (22.00) och USA–Kanada (01.00).
Slutligen så spelar även U23-landslaget två matcher under det här landslagsfönstret. Den första går i dag 14.00 i Marbella mot Nederländerna. Förbundet sänder matchen på sin hemsida – här är en länk. Exakt samtidigt spelar F19-landslaget mot Spanien, alltså i dag 14.00. Även den matchen sänds på förbundets hemsida – se den här, och det är ju bra. Så det finns trots allt några positiva saker med den där svaga hemsidan.
I dag bänkade jag mig för att se hur formen är på Barcelonas vänsterback Fridolina Rolfö. Jag fick inte se det jag hade väntat mig, för det var nämligen Nuria Rábano som spelade som vänsterback. Jag hade missat att Rolfö varit uppflyttad som vänsterforward flera gånger på sistone.
Fridolina Rolfö
Det här var hennes fjärde match i anfallet av de fem senaste – och hon var fullständigt lysande. Jag har sett att hon har varit hyllad på sistone. Och hon levde verkligen upp till alla lovord. De två senaste årens diamantbollvinnare byttes ut i minut 69. I det skedet stod det 3–0 till Barca mot Alaves, och Rolfö hade i princip varit inblandad i allt som ledde någonstans för Barca.
Hon slog bland annat sistapassningen till de två första målen och hade ett hockeyassist till 3–0-målet. Men hon levererade massor av fina tidiga inlägg, som kunde ha resulterat i fler mål.
Om förbundskapten Peter Gerhardsson såg matchen måste han ha njutit. För det måste ha varit som ljuv musik för honom att Rolfö dels fick spela forward, dels visade superform. Och på det sätt hon vandrade in i planen, ibland hela vägen över till högerkanten, tror jag att Barcatränaren Jonatan Giraldes kommer att spela sin svenska stjärna som forward fler gånger.
Apropå Gerhardsson förlängde han i går sitt kontrakt som svensk förbundskapten med två år. Nu skall han leda landslaget över det EM-slutspel 2025 som skulle kunna avgöras på svensk mark. Värdnationen för mästerskapet avslöjas den 4 april.
Här för att stanna 🫡
Vi kan med glädje meddela att 𝗣𝗲𝘁𝗲𝗿 𝗚𝗲𝗿𝗵𝗮𝗿𝗱𝘀𝘀𝗼𝗻 har förlängt sitt kontrakt till augusti 2025 ✍️
Även om 2022 innehöll några resultat som väckte frågetecken, och spelet inte var lika briljant som under 2021, tycker jag att förbundsledningen tagit ett riktigt beslut när de valt att förlänga med Gerhardsson. Jag tror att han och Magnus Wikman även fortsatt kan få landslaget att lyfta.
Utöver den om Gerhardsson var förstås lottningen av Champions Leagues kvartsfinaler gårdagens hetaste damfotbollsnyhet. Där fick vi följande slutspelsträd:
Olympique Lyonnais–Chelsea FC AS Roma–FC Barcelona
Paris Saint-Germain–VfL Wolfsburg FC Bayern München–Arsenal FC
Chelsea fick alltså en riktigt tuff lottning, där de sannolikt måste slå ut både Lyon och Barca för att ta sig till final. För även om Roma går som tåget i den italienska ligan måste man väl säga att Barca fick en drömlottning, och bör ta sig till semifinal.
På undre halvan är det vidöppet. Men kanske att jag ändå ger Arsenal sämst finalodds av fyra starka lag. Kanske att korsbandsskadorna på Beth Mead och Vivianne Miedema börjar ta ut sin rätt för Jonas Eidevall:s lag. I dag föll man med 2–1 borta mot Manchester City. Det innebär att Gunners bara tagit två poäng på de tre senaste ligamatcherna, och att man just nu är nere på fjärde plats i en haltande WSL-tabell.
Dock vann man efter förlängning mot City i veckan, och säkrade en finalplats mot Chelsea i FA-cupen. Stina Blackstenius gjorde segermålet på passning från Lina Hurtig. Så allt är inte elände för Arsenal.
En tredje nyhet under gårdagen var att de tre finalisterna till Fifas pris till 2022 års bästa spelare presenterades. Lite typiskt för fjolåret är att två av dem är korsbandsskadade, nämligen Beth Mead och Alexia Putellas.
📢 The finalists for #TheBest FIFA Women's Player Award are…
Nästa år skulle Fridolina Rolfö kunna vara bland kandidaterna. Så bra var hon i dag. Och vad jag förstått av de som sett Barca på sistone har hon varit så bra under en längre tid. Det enda som fattades i dag var det egna målet. Det borde ha kommit när hon fick ett öppet nickläge från nära håll. Men då träffade hon stolpen. Man kan ju inte få allt…
Medan flera andra svenska landslagsspelare har haft det rätt tungt i vinter skiner alltså Rolfö. Men den svensk som kommer att stå i strålkastarljuset på Fifa-galan är Pia Sundhage. Hon är nämligen en av tre finalister i ledarkategorien.
🚨 Your finalists for #TheBest FIFA Women’s Coach Award are here!
Sarina Wiegman är förstås jättefavorit med Sonia Bompastor som första utmanare. Men man måste ändå imponeras av Sundhage som nu är bland de tre finalisterna för ett tredje land från tre olika kontinenter. Som ni säkert minns har hon även varit nominerad till Fifas tränarpris som förbundskapten för USA (seger 2012) och Sverige (trea 2016). Nu är det Brasiliens seger i Copa America som tar Sundhage till final.
Apropå svenskar som uppmärksammas internationellt så presenterades spelaragenten Maria Karlsson De Cecco i veckan som damfotbollens enda representant bland de 18 spelaragenter som skall ingå i Fifas nya referensgrupp för fotbollsagenter, Fifa Football Agent Working Group.
Jag hade en lång intervju med Karlsson De Cecco i BT för någon vecka sedan, där hon berättade om damfotbollens utveckling på flera olika plan, bland annat lönesidan. Jag lärde mig en hel del av samtalet. För er som kan läsa texter från Gota Media finns intervjun här.
I den pratar hon bland annat om att det är ett problem att många lag spelar på träningsplaner eller små anläggningar.
”Man behöver ha en arena för att kunna sälja tv-rättigheter. Tv sätter inte upp 25 kameror på en plan där hörnen är öppna och man ser en parkeringsplats utanför – även om det är bra kvalitet på spelet.”
Barcas bortamatch mot Alaves i dag spelades på en anläggning där det saknades läktare både på kortsidororna och på den långsida som syntes i tv. Dessutom hade konstgräsplanen blå sjumannalinjer som skapade en amatörmässig inramning.
Jag såg inte det italienska toppmöte där Juventus vann med 3–0 borta mot Fiorentina, och där Linda Sembrant var näst sista Juvespelare på bollen vid ledningsmålet. Men det känns ju rimligt att Fiorentina skall bygga en egen arena för sitt damlag. För det här är ju ingen rolig inramning.
Även i Tyskland är det vanligt att lagen spelar på rätt tråkiga anläggningar. Även om matcher på herrlagens stora arenor har gjort att publiksnittet i Frauen-Bundesliga ökat den här säsongen så är vardagssiffrorna fortsatt på damallsvensk nivå – eller sämre.
Det trots att den match som hade flest tv-tittare i Tyskland ifjol var en dammatch – nämligen EM-finalen. Som synes på listan nedan drog damlandslaget ungefär lika stor tv-publik som herrlandslaget. Men på klubbsidan är skillnaden alltså fortsatt gigantisk.
📺Översikt på topp 25 matcher som hade flest TV-tittare i Tyskland 2022.
🏟️Matchen mellan England och Tyskland (EM-final) hade flest tittare⤵️
Sämst i klassen när det gäller publiksiffror bland de stora ligorna är fortsatt den franska. Siffrorna från förra helgens omgång är ju verkligen deprimerande:
Slutligen noteras att det har startats en spelarstrejk i Kanadas landslag. Laget kommer inte att komma till spel i She Believes cup som protest mot en halvering av lagets budget.
Christine Sinclair och Janine Beckie har fört spelarnas talan i diverse medier. Och så har man gått ut med en skrivelse som går att läsa här:
Alldeles nyss presenterades Hanna Glas som nyförvärv av NWSL-klubben Kansas City Current. Jag måste säga att jag blev lite överraskad av nyheten.
Spontant tänker man ju att Kansas City är ett nedbyte jämfört med Bayern München. Men vid närmare eftertanke kanske inte bytet är så dumt. Bayern spelar många matcher där de vinner på halvfart, medan det är rakt igenom tuffa matcher i USA:s högstaliga. Så när Glas är frisk kommer hon både att få träna mer på försvarsspel i Kansas än hon fick i Bayern.
Vad gäller svenska utlandsproffs har vi fått ett nytt sådant i dag. Det är Anna Oskarsson som valt att fortsätta karriären i skotska Glasgow City FC.
Om min sammanställning stämmer har vi därmed nu 52 svenska spelare som är utlandsproffs i olika högstaligor runt om i världen. Dessutom är det ett antal spelare som håller till i andraligor, plus att en bra bit över 100 spelare pluggar på amerikanska college.
Mellan tummen och pekfingret är det således kring 200 svenska spelare som har sin fotbollshemvist i utlandet.
I dag har Peter Gerhardsson tagit ut 17 av dem till landskamperna mot Kina och Tyskland senare i februari.
📋 Truppen uttagen till matcherna mot Kina och Tyskland
🇨🇳-🇸🇪 16 februari i Marbella 🇩🇪-🇸🇪 21 februari i Duisburg
Kollar man lite närmare på de båda trupperna så noteras att det är på ytterbacksplatserna som det händer mest. Där saknas skadade duon Hanna Glas och Amanda Nildén. I stället får trion Stina Lennartsson, Hanna Lundkvist och Anna Sandberg chansen att visa upp sig.
Lundkvist får hyfsat med speltid i Atletico Madrid, och är ett spännande framtidsnamn. Det är Sandberg också. Jag gillar verkligen den 19-åriga Häckenbackens offensiva spelstil. Hennes vänsterinlägg är riktigt vassa.
På mittfältet testas Real Madrids Freja Olofsson i Caroline Seger:s frånvaro. Det jag sett av Olofsson i vinterns Champions League är hon duktig när hon är rättvänd, men vill inte gärna ha bollen när hon är felvänd. Jag skriver Segers frånvaro trots att veteranen kommer att vara närvarande på samlingen. Seger skall deltaga i träningarna, men är inte tillgänglig för spel.
Ett relativt nytt namn i truppen är Tove Enblom, som får agera tredjemålvakt bakom Jennifer Falk och Zecira Musovic. Det blir för övrigt också intressant att se om Falk fortsatt ses som etta, eller om Chelseamålvakten gått om i vinter.
Slutligen noteras att det hände saker både i engelska WSL och italienska Serie A i helgen. I WSL kryssade både Arsenal och Manchester United, vilket säkert framkallade jubel både från Chelsea och Manchester City. Chelsea leder tabellen med två poängs marginal, och man kommer att göra det även om Arsenal vinner sin hängmatch.
För Manchester City förbättrades chansen att ta en Champions Leagueplats. City är nu ikapp Arsenal, dock med en match mer spelad.
Chelsea 12 +24 31
Manchester United 12 +25 29
Arsenal 11 +20 26
Manchester City 12 +14 26
I Italien föll Juventus med 2–1 hemma mot Milan – trots att inhoppande Linda Sembrant blev målskytt. Resultatet gör att Romas försprång i toppen börjar bli så stort att de snart kan räkna in ett lite oväntat guld.
Roma har nämligen åtta poäng upp på Juventus och Fiorentina. För Juve får nog huvudfokuset läggas på att behålla den där andraplatsen. För både Fiorentina och Inter är inom räckhåll.
Roma 16 +29 42
Juventus 16 +25 34
Fiorentina 16 +5 34
Inter 16 +24 32
Milan 16 +6 28
Noterbart att Pauline Hammarlund blev målskytt för Fiorentina i lördags. Det var hennes första ligamål, det kom i tredje matchen. I Fiorentina spelar numera även göteborgaren Annahita Zamanian. Även hon blev målskytt mot Sampdoria i lördag.
Även om flera ligor är igång känns det fortsatt på något sätt som att vi väntar på att damfotbollsåret 2023 verkligen skall starta på allvar.
Förra helgen bänkade jag mig för att se Chelsea–Liverpool i WSL. Men efter drygt fem minuter fick jag göra om mina planer eftersom en stenhård plan gjorde att man avbröt matchen.
Händelsen ledde till en debatt om man måste införa uppvärmda planer i WSL. Vår svenske WSL-tränare Jonas Eidevall (som för övrigt fyller 40 år i dag – grattis) gav sig in i debatten och argumenterade för att det i nuläget finns betydligt viktigare saker att lägga pengar på än planvärme.
Arsenal boss Jonas Eidevall:
🗣️ "We need to take really really good decisions on where the investment should be going, I'm very doubtful that, that should be put into undersoil heating." pic.twitter.com/Y6qes7cg2x
Jag håller med Eidevall. Damfotbollen har viktigare saker att fokusera på. Det hindrar dock inte att arenafrågan är viktig, både ur publik- och tv-synpunkt.
Den här helgen är det inget spel i WSL, utan det är FA-cupen som står på schemat för de engelska klubbarna. En av de 16 matcherna i den fjärde omgången är för övrigt just Chelsea–Liverpool – förhoppningsvis på en spelbar plan.
För de svenska klubbarna har träningsmatcherna dragit igång. Jag har kikat på dagens intressantaste match, den mellan Wolfsburg och Häcken.
Det är både kul och viktigt för svenska lag att få spela mot så bra motstånd som det tyska mästarlaget. Häcken gjorde det väldigt bra, och förlorade bara med 1–0.
Ofta tycker jag faktiskt att laguppställningen är intressantare än resultatet i träningsmatcher. Alltså, vilka spelare fick chansen, och hur länge? Vilka spelade ihop? Hur hårt matchades en tänkt startelva? Vilket spelsystem valde man? Och så vidare.
Häcken spelade så här (4–2–3–1): Jennifer Falk – Hanna Wijk (Molly Johansson, 46), Josefine Rybrink, Elma Junttila Nelhage (Aivi Luik, 77), Anna Sandberg – Elin Rubensson (Alexandra Larsson, 62), Marika Bergman-Lundin – Melissa Larissey (Aisha Masaka, 68), Rosa Kafaji (Ella Sanchez, 36), Stine Larsen (Dilja Zomers, 77) – Anna Anvegård (Alexandra Hellekant, 90).
Wolfsburg gjorde några fler byten än Häcken, men hade med alla sina världsstjärnor i matchen. Kollar vi matchbilden så förmådde i princip inte Häcken spela till sig några målchanser. Men man skapade matchen igenom ändå en del oro i Wolfsburgs försvar genom ett fint presspel.
Den bästa Häckenchansen före paus var ett friläge för Rosa Kafaji, som uppstod just genom en bollvinst högt upp i planen.
Wolfsburg förde som väntat spelet och hade en ganska klar övervikt i målchanser. Bland annat smällde det i målramen bakom Falk flera gånger.
Men noterbart är att matchen enda mål kom på en onödigt orsakad straff. Dominique Jansen rullade säkert in straffen sedan Hanna Wijk stått för en högst orutinerad fällning i utkanten av straffområdet.
Straffsituationen är en signal om att annars så talangfulla Wijk ännu är långt ifrån färdigutbildad i försvarsspel. Dels hade Wolfsburg dålig vinkel, dels var Häcken väl samlat framför eget mål. Så ett inspel hade inte behövt vara någon katastrof. I sådana lägen får man inte dra på sig en straff.
Wijk är ju om omskolad yttermittfältare. I damallsvenskan får hon mest ägna sig åt anfallsspel eftersom Häcken ju tillbringar huvuddelen av matchen på offensiva planhalva. För henne är den här typen av matcher extra viktig, eftersom det är tydligt att hon behöver få träna mer på att värdera försvarssituationer.
I den andra halvleken sjönk värdet på matchen i takt med att lagen gjorde allt fler byten. Men positivt för Häcken var att laget kom till ett par fina kvitteringschanser på slutet. Närmast kom Aisha Masaka som var helt fri till höger i straffområdet i 84:e minuten sedan Anna Anvegård vunnit bollen högt upp i planen.
Häckens tanzaniska forward stod dock för ett riktigt svagt avslut, och bollen gick ganska klart utanför Wolfsburgs mål.
Men Häcken kan ändå glädja sig åt att man kunde hålla 0–0 i den andra halvleken trots att man spelade med 16-åriga Alexandra Larsson och 17-åriga provspelaren Ella Sanchez på två av de tre centrala mittfältspositionerna. Två spelare som aldrig tidigare mött ett så kvalificerat motstånd.
Det har spelats betydligt fler träningsmatcher i dag. Ni som varit på plats på arenorna får gärna komma med rapporter. Det är ju många lag och spelare man är nyfiken på så här i säsongsupptakten.
Damfotbollsåret 2023 startade på allvar med ett ganska chansfattigt engelskt toppmöte. Ett toppmöte som slutade 1–1 efter att Kim Little givit hemmalaget ledningen på straff och Sam Kerr nickat in kvitteringen i slutminuterna.
Fyra svenska spelare fanns med i startelvorna, två per lag. För Chelsea vaktade Zecira Musovic målet och Magdalena Eriksson spelade vänsterback i en fyrbackslinje. I 86:e minuten gick Eriksson ut och Johanna Rytting Kaneryd kom in. Hos Arsenal startade Stina Blackstenius som vanligt som nia. Dessutom fick Lina Hurtig för första gången chansen att starta i ligan.
Hurtig spelade i 81 minuter på högerkanten och borde ha blivit målskytt, framför allt när hon smög in bakom en halvsovande Eriksson på ett vänsterinlägg. Hurtigs öppna nick från nära håll gick dock rakt mot Musovic – som kunde rädda.
I en ganska stängd och halvtråkig match var Arsenal det bättre laget under halvlekarnas 30 första minuter, medan Chelsea reste sig på slutet. Det var Arsenal som tog ledningen på en straff som Jonas Eriksson hade kallat en ”soft penalty”. Det var Niamh Charles som satte en tackling i ryggen på Caitlin Foord precis vid straffområdeslinjen. En situation där domaren kan blåsa – och den här gången gjorde hon det.
Kim Little var säker från straffpunkten. Sedan såg Arsenal ut att gå mot segern. Men ett par byten fick fart på Chelsea. Och i 89:e minuten slog inhopparen Jelena Cankovic ett fint inlägg från högerkanten med sin vänsterfot. Bollen träffade pannan på skyttedrottningen Sam Kerr, som nickade in kvitteringen från nära håll.
Arsenal var som sagt det något bättre laget under större delen av matchen, men kryss kändes ändå inte helt ologiskt. Resultatet gör att det fortsatt skiljer tre poäng och tre mål mellan lagen. Ledande Chelsea har dock en match mer spelad, så Arsenal har chans att komma upp jämsides om de vinner sin hängmatch.
Inlägget uppdaterat med tweets och fler långtidsskadade spelare.
Som ni säkert har märkt har det bara blivit sporadiska inlägg här i bloggen de senaste månaderna. Det har delvis berott på att jag har haft mycket annat på agendan, men också för att fokus legat på att hålla silly seasonsidan uppdaterad.
Där är ni läsare en fantastisk tillgång. Tillsammans har vi hjälpts åt med att hänga med i allt som hänt. Framför allt har det varit fullt blås under de två senaste veckorna. Och nu börjar trupperna bli klara och Sveriges silly season närma sig sitt slut.
Nilla Fischer
Tittar vi på namn är det Linköping som har de tyngsta tappen. Legendaren Nilla Fischer meddelade ju i lussetid att hon avslutar karriären för att istället utbilda sig till polis.
Jag hade nog trott att hon skulle spela åtminstone en säsong till. Men det är bara att bocka, buga och tacka för massor av högtidsstunder under en fantastisk karriär. Den fischerska meritlistan är minst sagt imponerande. Här är några höjdpunkter:
* 189 landskamper * Vinnare av Champions League * OS-silver * EM-silver * Tvåa i EM:s skytteliga 2013 * Två VM-brons * Fyra gånger vinnare av Frauen-Bundesliga * Fem gånger cupsegrare i Tyskland * Två SM-guld * Trea i Uefas omröstning om bästa spelaren i Europa 2014 * Tre gånger uttagen i Fifas och Fifpros världslag, 2016, 2017 och 2019. * Med i fotbollsstatistikerna IFFHS världslag för decenniet 2011–2020.
Noterbart är att Fischer bara fick diamantbollen en gång – 2018. Personligen tycker jag att hon borde ha haft minst två av de bollar som Lotta Schelin fick, de 2013 och 2014. Kanske även den 2012. Schelin gjorde flest mål i landslaget, men när det gällde avgörande mål i mästerskap för landslaget var mittback Fischer ett strå vassare.
Nilla Fischer
På hemmaplan tycker jag alltså inte att Fischer fått den uppskattning hon borde ha fått. Internationellt sett är hon vår mest hyllade spelare under den senaste tioårsperioden. Nationellt har hon stått i skuggan av spelare som Schelin, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson.
Jag kommer att minnas Fischer som en stark ledare, för hennes fantastiska tid i Wolfsburg – och förstås för nicken på mållinjen i bronsmatchen i VM 2019.
Utöver sin försvarsgeneral har LFC även tappat 30 av de 61 damallsvenska mål man gjorde under 2022. Skyttedrottningen Amalie Jørgensen Vangsgaard gick till PSG. Där försvann 22 mål. Även lagets näst bästa målskytt har lämnat, Therese Simonsson – som stod för åtta mål i fjol.
Även om östgötarna har värvat flera spännande framtidsspelare i Felicia Saving, Emma Östlund, Lisa Björk och Cathinka Friis Tandberg är det inte hur lätt som helst att ersätta Fischer och 30 mål.
Här hade jag gjort en lång analys av alla andra lags läge i silly season. Men den texten försvann. WordPress har gjort någon uppdatering de senaste veckorna som gjort att funktionen där texter automatsparas inte funkar som tidigare. Tråkigt, för det var ett par timmars jobb som gick upp i rök.
Men kortfattat så tycker jag att Hammarby har gjort vinterns två bästa värvningar i Julia Roddar och japanska supertalangen Maika Hamano. Som jag ser det leder Bajen därför silly season ganska klart. Det gör också att laget borde vara redo att ta upp kampen med de två stora.
Rosengård har försökt minska sin andel utländska spelare, och är nu nere i elva. Eftersom man bara får använda nio utlänska spelare i en damallsvensk match finns det ett värde av att bygga kring svenska spelare. Styrkemässigt tycker jag att Malmöklubben ungefär ligger på noll.
Häcken tog 30 poäng på de elva omgångarna efter EM-uppehållet – flest av alla. Men i silly season tycker jag att Göteborgslaget ligger på minus genom att de tappar Pauline Hammarlund. Och de har inget nyförvärv som är av samma klass. Här skall jag dock kasta in en brasklapp i form av att jag inte har sett Clarissa Larisey, och därmed inte vet vad hon håller för nivå.
Sabrina D’Angelo och Shannon Lynn
Linköping har jag avhandlat. Vittsjö har behållit alla utespelare i startelvan, men har ett frågetecken på målvaktssidan – klarar man av att ersätta Sabrina D’Angelo. Kristianstad var i guldstrid med fem omgångar kvar i fjol – men rasade då ihop. På något sätt föll KDFF på alla de skador man hade i backlinjen under hösten. Att laget nu tappar starka Gabby Carle är ett minus.
Samtidigt har KDFF två av vinterns hetaste nyförvärv i Hlin Eiriksdottir och Carly Wickenheiser, vilket bör göra den fina offensiven ännu starkare.
Piteå var starkt på hösten, och har gjort en spännande silly season. Trots ett par tunga tapp tycker jag att norrbottningarna har en bättre trupp nu än i fjol. I Örebro är det återigen stor genomströmning på vintern. Men Kif har många talanger och ledningen har varit mästerlig på att bygga om laget. Så alla tapp behöver inte betyda något större tapp i kvalitet.
Djurgården underpresterade närmast extremt under hösten. Stockholmarna tog bara fyra poäng på de elva sista omgångarna – trots en namnkunnig trupp. Under silly season känns tappen och nyförvärven ungefär jämnstarka. Man tappar lite offensivt, men stärker defensiven – där Matilda Plan kan vara den ledare som saknats.
Det känns som både Kalmar och BP förstärker sina lag. Och nykomlingarna Växjö och IFK Norrköping har värvat smart. Uppsala har också fått in ett par spännande spelare. Känslan är ändå att Uppsala lidit av att man fick den allsvenska platsen så sent, och att man får svårt att klara kontraktet med befintlig trupp.
Apropå nykomlingsklubbarna har IFK Norrköping värvat Martin Sjögren som assisterande tränare – för herrlaget.
Som avslutning av den lite förkortade genomgången av silly season noteras att sju svenska spelare gått utomlands i vinter. På bloggens flik med svenska utlandsproffs noteras nu 54 svenska spelare i 15 olika högstaligor i världen. Alltså nästan fem hela elvor.
Damfotbollsåret 2022 var lite av ett genombrottsår. Framför allt höjdes intresset rejält i EM-finalländerna England och Tyskland. Det är inte så att de europeiska ligorna kommit ikapp USA och NWSL till vardags. Men i utvalda matcher har det blivit ett jättelyft.
I Champions League-slutspelet slogs publikrekord efter publikrekord – bland annat hade Barcelona över 90 000 på två matcher. Och när herrfotbollen haft landslagsuppehåll har damfotbollen ofta fått låna publiken. Publikt är nästa steg att höja vardagssiffrorna ännu mer, och på så sätt få till bättre tv-avtal.
Men allt var inte bra med damfotbollsåret 2022. Världsstjärnornas korsband brast på löpande band. Vid årsskiftet var listan över långtidsskadade världsstjärnor en extremt dyster läsning:
* Alexia Putellas – korsband * Beth Mead – korsband * Vivianne Miedema – korsband * Marie-Antoinette Katoto – korsband * Ellie Carpenter – korsband * Christen Press – korsband * Katarina Macario – korsband * Kyah Simon – korsband * Giulia Gwinn – korsband * Tierna Davidson – korsband * Paulina Dudek – korsband * Caroline Graham Hansen – lårskada * Ada Stolsmo Hegerberg – ospecificerad benskada * Deanne Rose – hälsena * Griedge Mbock Bathy – knäskada * Hanna Glas – knäskada * Pernille Harder – lårskada * Amel Majri – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka * Marta – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka
Det här kunde ha varit kandidaterna till Ballon d’Or. Att så många världsstjärnor finns på skadelistan samtidigt är förstås ett stort problem för damfotbollen. Med allt fler satsande klubbar är det brist på toppspelare, något som gör att de befintliga stjärnorna sannolikt matchas hårdare än de borde.
Vivianne Miedema är det senaste namnet att komma upp på listan. Hennes Arsenal spelar en otroligt viktig och upphaussad toppmatch mot Chelsea klockan 13.00 under söndagen. Under juluppehållet har Chelsea haft ledningen i WSL med tre poäng och tre måls marginal till just Arsenal. Men Gunners har haft en match mindre spelad.
1) Chelsea 10 31–8 27 2) Arsenal 9 25–5 24 3) Manch U 9 24–6 22 4) Manch C 9 21–10 19
Söndagens engelska toppmöte blir lite av avspark för det internationella damfotbollsåret 2023.
Confirmed: 45,000 tickets sold! 🥳
Come and join us for the London derby tomorrow, Gooners 👋
Alldeles nyss kom beskedet om att Boråslaget Bergdalens IK väljer att dra sig ur elitettan till följd av spelarbrist.
Det bör innebära att Häcken får frågan om att ta den vakanta platsen. Och gör man det så är min tolkning att det i nästa steg blir Mariebo IK som tillfrågas om att spela i division 1 södra.
Fridolina Rolfö fick diamantbollen 2022. Det kan inte ha behövts något längre jurymöte för att komma fram till det valet. För även om Rolfö inte fick till det i EM så kändes det här som ett självklart val.
Overwhelmed and overjoyed to be named Swedish footballer of the year. It’s an honour to represent my country 🤍
Den omskolning från forward till back som Rolfö genomgått i Barcelona har lyfte upp henne till en världsklasspelare, men har försvårat arbetet för Peter Gerhardsson. I landslagets backlinje är ju redan konkurrensen stenhård, medan det är ont om kreativa anfallsspelare. Känslan är ju att Gerhardsson måste justera Rolfös arbetsbeskrivning för att få ut max av henne.
I övrigt blev det följande vinnare:
Årets målvakt – Jennifer Falk Ett lite oväntat val eftersom det var Hedvig Lindahl som fick förtroendet i EM. Men kanske en signal om hur landslagsledningen ser på framtiden.
Årets back – Amanda Ilestedt Hon har flyttats runt i landslagets backlinje. Men har haft en stabilitet som ändå gör att det här känns som en rimlig utmärkelse. Om man inte räknar Fridolina Rolfö som back, för det hade man ju absolut kunnat göra. Men det gör ju som bekant inte landslagsledningen – ännu.
Årets mittfältare – Kosovare Asllani Asllani har burit den svenska offensiven på senare år, så hon är en högst rimlig vinnare. Sedan kan man förstås diskutera om hennes roll är mittfältare eller forward. Jag skulle nog säga att hon oftare är forward, inte minst försvarar hon ofta i en forwardsroll.
Årets forward – Fridolina Rolfö Landslagsledningen räknar alltså Rolfö som forward. Men egentligen kunde hon väl ha nominerats även som årets back och årets mittfältare. För i Barcelona är hon ju något mellanting mellan back och yttermittfältare. Och i landslaget något mellanting mellan yttermittfältare och ytterforward. Men det hade kanske varit lite tråkigt om Rolfö blivit såväl årets back, mittfältare som forward.
Chansen till avancemang är sedan länge borta. Men 21.00 springer FC Rosengård ut på Camp Nou för att ta sig an FC Barcelona. Det får man väl ändå säga är en stor kväll för Malmöklubben.
Matchen ser du här med svensk kommentator:
Noterbart är att Teagan Micah inte kan spela utan att Angel Mukasa eller Somea Polozen kommer att få vakta målet. Mukasa var lite darrig senast mot Bayern München. Risken för darr känns minst lika stor på den stora arenan i Katalonien.
I eftermiddag har Eskilstuna United meddelat på sin hemsida att klubben inte får elitlicens för 2023. Det kan knappast ha hunnit vinna laga kraft. Jag hittar inget på förbundets hemsida om överklaganstid. Men i nuläget ser det alltså ut som att IK Uppsala Fotboll trots allt kommer att spela i damallsvenskan nästa år, medan Eskilstuna flyttas ner i elitettan.
För Uppsala blir silly season ännu klurigare än den redan var. I och med att laget kvalade så kunde man inte starta sin silly season förrän tre veckor efter alla andra lag.
Nu är risken att Uppsala kommer att sväva i ovisshet om sin divisionstillhörighet i ytterligare några veckor. Något som förstås försvårar rekrytering av spelare.
I kväll klockan 21.00 spelar FC Rosengård en otroligt viktig bortamatch mot Benfica i Champions League. Matchen är framför allt viktig för damallsvenskans möjligheter att ha tre platser i Champions League även i framtiden.
De svaga svenska resultaten i Champions League på senare år gör att damallsvenskan snart kommer att tappa en av de där tre platserna. Men ju längre vi kan ha kvar den, desto bättre för intresset kring serien.
Som reglerna är nu har de sex högst rankade högstaligorna tre platser vardera. Ligorna på plats 7–16 har två platser och övriga har en plats. Sverige och damallsvenskan var länge trea. Men de senaste åren har fallet på rankingen (som ser ut så här) varit förhållandevis snabbt. Nyligen gick Italien förbi, vilket innebär att Sverige nu är nere på den där åtråvärda sjätteplatsen.
Men avståndet neråt är långt ifrån betryggande. Och faktum är att ett av de länder/ligor som skulle kunna passera redan den här säsongen är Portugals. Sverige har 25,999 poäng, medan Portugal har 20. En seger ger två rankingpoäng till laget, men i nationsrankingen delas poängen med antalet deltagande lag från nationen. För svensk del ger alltså en Rosengårdsseger i kväll ytterligare 0,667 poäng.
Men eftersom Benfica är Portugals enda lag i turneringen skulle Portugal få två poäng vid Benficaseger. Lek med tanken att Benfica vinner båda matcherna mot Rosengård. Då skulle Portugal vara kusligt nära. Så det lär finnas många svenska lag som håller tummarna för Rosengård i kväll.
I övrigt har mitt fotbollsfokus av någon outgrundlig anledning riktats rätt mycket mot herrfotboll de senaste dagarna. Jag har dock noterat att många av lagen i engelska WSL har varit smarta och lagt sina matcher under Premier Leagues VM-uppehåll på stora arenor. Det ledde till väldigt fina siffror den gångna helgen, med 40 064 på Arsenal–Manchester United som toppnoteringen.
Tyvärr blev det inte den fina publiksiffran som hamnade i fokus i nyhetsflödet efter den matchen. Utan det var den otroligt tråkiga nyheten om att Beth Mead drog av korsbandet och är borta i minst nio månader.
Därmed är de båda spelare som var etta och tvåa i kampen om årets stora fotbollspriser borta på grund av korsbandsskada. Listan över korsbandsskadade världsstjärnor börjar för övrigt bli besvärande lång. Signaturen Alexander hade en tänkvärd kommentar om slitaget på världsspelarna som kommentar till förra inlägget.
Det allt tätare och tuffare spelschemat är säkerligen en anledning. En annan är att det inte finns tillräckligt med toppspelare.
På hemmaplan ser vi i helgen fram emot returen i kvalet mellan BP och Uppsala. BP leder med 1–0. Även om stockholmarna borde vinna dubbelmötet så är det en bräcklig ledning och det lär komma in nerver i spelet i returen på söndag.
16 lag skall spela gruppspel i Svenska cupen. Grupperna lottas efter geografi – inte sportslig rättvisa.
Lottningen av cupens gruppspel har varit ett rättvisehaveri i flera år. Men lottningen av den pågående cupen tar på alla sätt priset. Ettan FC Rosengård, trean Linköpings FC och fyra Kristianstads DFF borde ju förstås vara toppseedade när det handlar om fyra grupper – det hade de varit inom herrfotbollen. Men icke inom damfotbollen.
Tvärtom hamnar nu alla de här tre lagen i samma grupp. De får sällskap av Alingsås FC United, som sannolikt kommer att heta Alingsås IF Fotboll när gruppspelet drar igång.
Den spontana frågan jag ställde mig när jag såg lottningen var: Varför inte byta Alingsås mot Häcken, och köra alla de fyra bästa lagen i samma grupp?
Utöver supergruppen, grupp 1, fick vi: Grupp 2: Häcken, Vittsjö, Örebro och Växjö. Grupp 3: Hammarby, Eskilstuna, BP och Uppsala. Grupp 4: Piteå, Djurgården, AIK och Umeå.
Ur sportslig synvinkel är det ju förstås en riktig skitlottning. I herrarnas cup har man sedan länge ett klockrent upplägg ur sportslig synvinkel där lag 1 och 16 placeras ihop i samma grupp. Det gör även lag 2 och 15, lag 3 och 14 och så vidare. Om det systemet hade används inom damfotbollen skulle lottningen sett ut så här:
Grupp 1: FC Rosengård och Eskilstuna plus två lag till. Grupp 2: BK Häcken FF och Piteå plus två lag till. Grupp 3: Linköpings FC och Vittsjö plus två lag till. Grupp 4: Kristianstads DFF och Hammarby plus två lag till.
Sedan skulle en lottningspott bestå av Örebro, Djurgården, BP och Umeå. Och slutligen en pott av AIK, Umeå, Uppsala och Alingsås.
Det hade varit en otroligt mycket mer rättvis lottning. Visst det skulle kunna leda till dyrare resekostnader. Men om förbundet tar sin cup på allvar – vilket det uppenbart inte gör – så får det väl dela resekostnaderna jämnt, eller skapa ett bidragssystem.
Det har gått drygt en vecka sedan förra inlägget. Det har på alla sätt varit sju händelserika dagar. Några huvudrubriker: Damallsvenskan har fått ett nytt lag i IFK Norrköping, AIK och Umeå har fallit ner i elitettan, Team TG har trillat ner i division 1 – och så har damfotbollen fått ett Nations League.
Men jag börjar förra helgen. Då kom till 2 748 åskådare till Idrottsparken – visst heter den så? – i Norrköping för att se IFK:s damer gå upp i allsvenskan. Till slut fick storpubliken fira. Men det var knappast så att Peking imponerade i 1–0-segern mot Bergdalen.
Utifrån den matchen behöver Norrköping förstärka ganska rejält om man skall bli att räkna med i högsta divisionen. Historiskt har ju de lag som gått upp från elitettan hävdat sig bra i damallsvenskan. Men det såg annorlunda ut i år, med alla tre nykomlingarna bland de fyra lag som ganska tidigt hakades av.
Och risken är att det kan fortsätta vara så under ytterligare något år innan den nya seriepyramiden sätter sig. Med det sagt är det förstås på sin plats att skicka ett sent, men stort Grattis till IFK Norrköping.
Det skall bli kul att se hur man bygger lag inför den historiska debutsäsongen på högsta nivå.
När vi ändå är i elitettan tänkte jag köra färdigt det spåret. Jag har förstås närmarkerat Boråslaget Bergdalens IK under säsongen. Och deras avslutning var på alla sätt spektakulär. Här är en pluslåst Gota Mediakrönika om dramatiken.
För två veckor sedan var Växjö DFF i Borås och firade damallsvenskt avancemang via 2–0-seger mot Bergdalen. Två timmar tidigare hade Team TG tappat ledning till kryss på övertid mot Älvsjö AIK. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.
Förra veckan var Bergdalen alltså i Norrköping och fick uppleva när Peking firade damallsvenskt avancemang. Samtidigt som boråsarna föll med 1–0 vann Bromölla också med 1–0 mot Team TG via ett sent segermål. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.
I dag var IK Uppsala Fotboll på Borås Arena och firade säkrad kvalplats mot damallsvenskan. Man gjorde det via 3–2-seger. Samtidigt spelade Team TG hemma mot klara seriesegrarna Växjö DFF.
Med några sekunders mellanrum i de första halvlekarnas slutskede gjorde Uppsala 3–0 i Borås och TG tog ledningen med 2–1 mot Växjö. I det läget var Umelaget tre poäng och fyra mål före i livetabellen.
Efter paus flyttade Bergdalen fram sina positioner, och gjorde två mål. Det andra på en högst tveksam straff. Bara någon minut efter att det blev 2–3 på Borås Arena hade Evelyn Ijeh gjort två mål i Umeå (varav ett var en volley i krysset som borde vara en kandidat till årets mål), och tagit Växjö till ledning.
I det läget var det 2–3 i båda matcherna. I Borås var både Bergdalen och Uppsala nöjda med situationen. Den sista kvarten spelade lagen av utan att försöka anfalla. Uppsala höll bollen i sin backlinje, medan Bergdalen stod samlat och tittade på. Ni som minns Tyskland–Österrike från herrarnas VM 1982 har en bild av hur det såg ut.
Under slutet av matchen tittade Linnea Liljegärd på Bergdalens bänk mer på matchen i Umeå än den hon hade live framför sig. Hon fick se TG få ett riktigt bra frisparksläge på övertid, men Växjö få bort bollen.
Och strax efter att den egna matchen var slut kunde Bergdalens spelare och ledare börja jubla. Båda matcherna slutade 2–3. De resultaten innebar att Bergdalen och TG slutade på lika många poäng och identisk målskillnad. Bergdalen håller sig dock kvar i elitettan på fler gjorda mål.
Grym glädje i Bergdalen, och grymt öde för Team TG.
Överhuvud taget var det en grymt jobbig dag för damfotbollen i Umeå. Ungefär en halvtimma tidigare hade det ju nämligen blivit klart att Umeå IK åker ur damallsvenskan. Umeås båda elitlag föll alltså en nivå neråt i seriepyramiden. Och båda hade samma poäng som laget närmast framför i tabellen. Små marginaler…
För Umeå IK var det ju förlusten mot BP förra helgen som förstörde allt. Nu står klassiska UIK plötsligt inför en tuff vinter, där man med svag ekonomi skall bygga om laget för elitettan. Det var knappast något klubbledningen önskade.
Tidigare i veckan sparkade Häcken ner AIK i elitettan. Solnaklubbens ledning har ju däremot mer eller mindre önskat sig en nedflyttning. I somras sålde man av de spelare som skulle ha kunnat rädda Gnaget kvar i damallsvenskan.
Klubbledningen lyckades utmärkt med att försämra laget. Hösten gav två kryss, nio förluster och en klar jumboplats i damallsvenskan. Nu tycks man bygga om sin dam- och flicksektion för att ge den en inriktning mot talangutveckling.
Jag gillar att AIK satsar på talangutveckling på flicksidan. Däremot gillar jag inte att man hanterar damfotbollen på ett sätt som man aldrig hade hanterat herrfotbollen.
Jag tycker att uttrycket: ”Det hade aldrig hänt inom herrfotbollen” används för ofta inom damfotbollen. Inte sällan handlar det nämligen om saker som visst hade kunnat hända inom herrfotbollen – fast kanske inte så ofta.
Men när det gäller AIK:s förändrade satsning hade den verkligen inte kunnat genomföras på herrsidan. AIK:s supportrar hade aldrig accepterat en riktningsförändring för herrlaget som hade lett ner i näst högsta divisionen.
Jag hade alltså fullt fokus på elitettan tidigare i dag. Men jag har förstås noterat att Häcken till slut tog andraplatsen och att det blir kval mellan BP och Uppsala. Där är BP klar favorit. Uppsala har vacklat på senhösten, och man vacklade även i dag. Före paus kunde Uppsala gjort fem–sex mål. Men när Bergdalen flyttade fram sina positioner darrade elitettans tabelltrea.
I toppen av skytteligan höll Amalie Vangsgaard undan för Evelyne Viens. Danskan vann på 22 mål, ett före kanadensiskan. Det blev amerikanskt på bronsplatsen genom Tabby Tindell – som gjorde 14 mål.
Bästa svenska målskytt blev Olivia Schough på fjärde plats med tolv mål. Ett mål bakom henne kom Madelen Janogy och Pauline Hammarlund. Noterbart att Hammarlund gjorde sina elva mål på en speltid av 1102 minuter, något som antyder att Häckenspelaren hade kunnat utmana Vangsgaard om hon varit frisk hela säsongen. Danskan gjorde ett mål per 95,5 minuter. Hammarlund ett mål per 100,2 minuter.
Det tycker jag är en bra nyhet. Både för att det innebär att vi slipper alla de här kvalmatcherna mot motståndare där man redan inför avspark vet att Sverige skall vinna. Men även för att Europa nu får ett rättvist OS-kval.
Finallagen i den första upplagan spelar i OS 2024, om inte Frankrike går till final – för då får trean en OS-plats. Det är förstås mycket rättvisare än att använda VM som kval. Minns att Spanien och Frankrike slogs ut av USA ur Europas OS-kval senast. Det är knappast rimligt.
Nations League var alltså en bra nyhet för landslaget. En sämre var att Amanda Nildén fick en fraktur i ena foten förra helgen, vilket tvingar Juventusbacken till operation. Skador kommer alltid olägligt. Men Nildén hade inlett säsongen väldigt lovande, så den här kändes extra oläglig.
Nildén har självklart lämnat återbud till landslagets Australienresa. Det har även Kosovare Asllani gjort. Hon ersätts av Hammarbys Matilda Vinberg. Kul att den talangfulla 19-åringen får chansen att visa upp sig för förbundskaptenerna.
Slutligen delades det ut två titlar förra helgen. Spanien vann U17-VM efter finalseger mot Colombia med 1–0. Det var en intressant final där Spanien först gjorde ett mål som efter VAR-koll dömdes bort för hands. Jag är inte helt säker på att det var korrekt. Jag tycker att det ser ut som att bollen kan ha träffat höften, och inte armen.
För övrigt visade Colombias storstjärna Linda Caicedo varför hon tros kunna bli en framtida världsstjärna. Det skall bli väldigt spännande att följa henne i framtiden. Även Colombias målvakt Luisa Agudelo känns som ett spännande framtidsnamn.
I USA är Portland Thorns nya ligamästare. Man vann NWSL-finalen mot Kansas City med 2–0. Jag var uppe och kollade på matchen. Och det var liksom ingen tvekan om att Portland var det bättre fotbollslaget.
Portland hade de bollskickliga spelarna och därmed kapacitet att spela sig fram. Kansas City var mer klassiskt amerikanskt kick ‘n’ run. Alltså raka anfall utan så mycket krusiduller. Över tid tror jag att amerikansk damfotboll vinner på att lag som Portland tar hem titlar.
Stor matchvinnare blev Sophia Smith som själv gjorde 1–0 och även stressade fram det självmål som betydde 2–0.
Kul att publiksiffran på neutral plan i Washington var så fin som 17 624. Och då var det ändå den enda publiksiffran på de sju slutspelsmatcherna som hade under 20 000 åskådare.
En blogg om internationell damfotboll 