17.00 möts svensklagen Bayern München och Chelsea i semifinal i Champions League. Inget av dem har tidigare nått final i turneringen.
Men den 16 maj fins antingen Amanda Ilestedt och Hanna Glas eller Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic på Gamla Ullevi för att för första gången uppleva en Champions Leaguefinal.
Och faktum är att det mesta talar för Chelsea. Jag ger den engelska ligaledaren 80–20 mot ett Bayern som hastigt och mindre lustigt tappat sin defensiva stabilitet.
Det var för tre veckor sedan, under semifinalen i tyska cupen mot Wolfsburg, som målvakten Laura Benkarth skadade ena knät. Hon spelade klart den matchen, men har inte kunnat spela sedan dess. Fram till den dagen hade Bayern bara släppt in tre mål i ligan. Utan Benkarth har man släppt fem mål på två matcher. Det är förstås otroligt illavarslande mot ett sylvasst Chelsea.
I dag gör Maria Luisa Grohs debut i Champions League. Och det vilar ett tungt ansvar på hennes 19-åriga målvaktsaxlar. I övrigt tippar Uefa att Bayern startar med följande elva: Grohs – Glas, Marina Hegering, Simone Laudehr, Ilestedt – Lina Magull, Sarah Zadrazil – Lineth Beerensteyn, Linda Dallmann, Klara Bühl – Lea Schüller.
Personligen tror jag mer på att Bayern startar med samma tio utespelare som man gjorde mot Wolfsburg i den där cupsemin. Det skulle innebära att Carina Wenninger går in istället för Laudehr i mittförsvaret.
Uefa tippar att Chelsea startar på följande sätt: Ann Katrin Berger – Niamh Charles, Millie Bright, Sophie Ingle, Andersson – Melanie Leupolz, Ji So-Yun – Fran Kirby, Pernille Harder, ErinCuthbert – Sam Kerr.
Det antyder att Magdalena Eriksson fortsatt är så besvärad av sin skada att hon inte kan spela. Eriksson testades innan toppmatchen i ligan mot Manchester City i onsdags, men då kunde hon inte spela. Jag är övertygad om att manager Emma Hayes helst vill ha in Eriksson bredvid Bright i mittförsvaret.
Mot City startade Jess Carter som högerback, och jag tippar att Chelsea kör med samma elva även i dag.
Chelsea är ett kontringslag och jag tippar att vi får se en match där Bayern håller i bollen, men där de måste vara väldigt noga med var de tappar den. För det går väldigt fort när Chelsea ställer om. Men faktum är att det även gäller omvänt. Bayern är också väldigt snabbt och farligt i sina omställningar.
Matchen har alltså avspark 17.00 och visas av Aftonbladet för pluskunder. Länk finns här.
Jag håller alltså Chelsea som storfavorit till att ta en finalplats. Kampen om den andra finalplatsen känns betydligt mycket mer öppen. Där börjar PSG hemma mot Barcelona i dag. Avspark är 15.00 och även den visas av Aftonbladet för pluskunder. Länk här.
PSG och Barca är två lag som givit mig väldigt positiva vibbar det här året. PSG har tagit över den franska kronan från Lyon. Jag har sett de båda lagens tre inbördes möten den här säsongen, och även om Lyon vann en av dem har PSG varit det bättre laget i alla tre. PSG är alltså bättre än någonsin tidigare.
Men det är även Barca. De dansar igenom sin liga på ett sjukt imponerande sätt. Man har 24 raka segrar och osannolika målskillnaden 125–5. I kvartsfinalen mot Manchester City avgjorde man redan i första mötet genom att vinna med 3–0 på hemmaplan. Jag känner verkligen att det är 50–50 mellan de båda lagen.
När det gäller startelvorna tippar Uefa att PSG startar så här: Tiane Endler – Ashley Lawrence, Irene Paredes, Paulina Dudek, Perle Morroni – Sarah Däbritz, Formiga, Grace Geyoro – Sandy Baltimore, Marie-Antoinette Katoto, Jordyn Huitema.
Det är till tio elftedelar samma lag som slog ut Lyon i förra veckan. Frågetecknet här är vem som ersätter skadade Kadidaatou Diani. Jag tror faktiskt mer på Ramona Bachmann än på Huitema. Men Uefa har kanske något inside.
Uefa tippar slutligen på följande elva för Barcelona: Sandra Paños – Marta Torrejón, Andrea Pereira, Mapi León, Leila Ouahabi – Aitana Bonmati, Kheira Hamraoui, Alexia Putellas – Caroline Graham Hansen, Jennifer Hermoso, Mariona Caldentey.
Noterbart här är att viktiga Patri Guijarro är avstängd i första matchen, vilket öppnar för Hamraoui på mittfältet. Samt att förstavalet som toppforward, Asisat Oshoala, är fotskadad.
Jag upplever alltså lagen som jämbördiga, och tycker att det är otroligt svårt att tippa vinnaren. Men eftersom båda inte kan gå till final måste jag ju välja ett. Då tar jag efter mycket tvekan ändå Barca. Här är det magkänslan som avgör, och kanske lite att Barca har lyckats bättre i Champions League de senaste åren, och den typen av rutin brukar vara viktig i avgörande matcher.
Men jag vacklade in i det sista. Jag tycker ju att PSG har en klart bättre målvakt, något som kan bli avgörande. För det skulle inte förvåna om det här dubbelmötet både går till förlängning och straffar.
I går kväll var jag i Göteborg och såg Häcken vinna med 2–0 mot Växjö på Bravida Arena. Det var första gången på 1,5 år jag såg en damallsvensk match på plats. Det var riktigt trevligt.
På vägen hem satt jag och funderade lite över Jennifer Falk. Första funderingen var att hon borde vara väldigt nära en startplats i landslaget. Men ju längre jag kom i min fundering – desto mer övertygad blev jag om att hon just nu är Sveriges allra bästa spelare. Och att hon faktiskt är i viss särklass.
Allt började med att Falk bjöd på en fullständigt makalös räddning i matchen. Klockan var bara någon sekund över elva minuter när Elin Nilsson frispelade Madeline Gotta mitt i Häckens straffområde.
När passningen slogs täckte Falk sin högerstolpe. Gotta var helt ensam sju–åtta meter därifrån, och jag hann tänka att: ”Nu tar Växjö ledningen.”
Men Falk stod för en otroligt snabb förflyttning, och gjorde sig mäktigt stor. På den här bilden ser man hur fantastiskt bra Falk kommer ut, och hur bra hon täcker målet:
Madeline Gotta är fri med Jennifer Falk.
Och här ser man hur Falk sedan räddar med sin vänsterarm. Det här är förstås en högaktuell kandidat till årets räddning. För vad skulle kunna slå det?
Jennifer Falks superräddning
Det var alltså en superräddning som startade min fundering. Men det var väldigt mycket annat som gjorde att jag kom fram till att Falk måste vara Sveriges bästa spelare just nu.
För Falk har ju haft en makalöst jämn och hög nivå det senaste året. Tidigare kom hon med jämna mellanrum ut lite snett på bollar, framför allt i luftrummet. Men det har hon filat bort.
Falk har gjort suveräna insatser i landslaget. På de sex landskamper hon spelat det senaste året har hon bara ett insläppt mål – och det var en straff från Megan Rapinoe.
Och på hemmaplan har hon också spikat igen. Ännu så länge håller nollan i årets damallsvenska, och i fjol släppte hon bara tio mål på 22 matcher. Falk har alltså tio insläppta på de 24 senaste – det ger fina 0,42 per match.
Men Falk är ju inte bara en bollmotare. I går imponerades jag stort över hur duktig hon är med fötterna. Hon jobbar långt ut, och är väldigt aktiv i uppspelsfas. Hon vill ha bollen, och slår även en del svåra passningar med hög kvalitet.
Hon var väldigt snett ute på Linköpings andra mål i cupmötet tidigare i vår. Men den missen kom på slutet, i 5–1-ledning, och gick lätt att skratta bort. Men i övrigt kan jag inte komma på några dåliga ingripanden alls.
Min slutsats är alltså att Jennifer Falk inte bara är damallsvenskans överlägset bästa målvakt. Hon håller högsta världsklass, och är alltså även just nu Sveriges klart bästa spelare alla kategorier.
Håller ni med?
För övrigt behöver Häcken just nu ha en målvakt av högsta världsklass. Laget är ju nämligen extremt offensivt balanserat, och har delvis varit rätt illa ute i de två första matcherna. Mot Hammarby bytte tränare Mats Gren till fyrbackslinje på slutet. Mot Växjö kom det bytet redan i paus.
Mats Gren
På presskonferensen frågade jag Gren om de här båda skiftena. Han sa just att laget är väldigt offensivt balanserat och att man har tränat på en 4–3–3-uppställning för att ha alternativ när motståndarna utsätter Häcken för tryck. Gren konstaterade att Växjö i början hade en anfallslinje med tre, ibland fyra spelare.
Min känsla är att Häcken kommer att använda sin fyrbackslinje allt oftare framöver. I går var det för övrigt ett 4–3–3 som jag hade skrivit ut som 4–2–3–1. När Häcken bytte till det systemet fick man kontroll på matchen.
Känslan är ju fortsatt att Häcken har väldigt få backar av damallsvensk klass i sin trupp. Jag kollade också statusen på Beata Kollmats. Där sa Gren att hon är med i ganska många boll- och spelmoment, men ännu inte får ha fullkontakt. Tydligen har hon något styrketest i nästa vecka. Klarar hon det bör hon kunna göra comeback senast efter OS.
Det är ju en väldigt bra nyhet för Häcken, för Kollmats var ju fullständigt lysande innan hon drog korsbandet.
Beata Kollmats och Svava Ros Gudmundsdottir
Offensivt var Häcken bättre i går än i premiären. Det var lite darrigt första 15–20 minuterna. Men sedan lyckades man undvika bolltapp i farliga positioner och fick till lite längre anfall. Då såg de gulsvartrandiga ut som ett mästarlag på riktigt.
Framför allt är Filippa Angeldahl fantastiskt bra den här våren. Hon äger mittfältet i alla matcher, och ligger bakom väldigt mycket positivt för sitt lag.
Tidigare i vår har även Johanna Rytting Kaneryd varit lysande. I går hade hon en ”nästan-dag”. Alltså en dag där hon hade väldigt många bra intentioner, men hon fick aldrig till det mer än nästan.
Däremot kunde tränare Gren glädjas åt att de båda stjärnanfallarna Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund stod för varsitt mål och varsitt assist. Blackstenius tycker jag har sett vass ut ett par veckor. Hammarlund däremot har varit rätt anonym.
Jag kollade, och såg att Hammarlund varit mållös i de fyra tävlingsmatcher Häcken spelat mot damallsvenskt motstånd den här våren. Själv tyckte hon att hon inte varit så delaktig i spelet som hon vill vara. Men i går var hon mer med i händelsernas centrum.
För mitt tips av Blackstenius som damallsvensk skyttedrottning var det ju dock inte bra att hon lyckades skjuta en meter utanför när hon kom fri från mittlinjen på slutet. Hon skall vara glad att matchen redan i praktiken var avgjord i det läget. För så grova missar får inte landslagsforwards göra.
En notering i Häckens spel är att man just nu saknar rätt mycket kvalitet i inläggsspelet. I fjol var inlägg lite av en specialitet. I går tyckte jag att man nästan konstant slog inläggen i fel läge. Istället för att slå den tidigt och ge Blackstenius och Hammarlund chansen att springa in bollarna väntade man tills man var någon meter från kortlinjen. Då gjorde kantspelarna det svårt för medspelarna inne i straffområdet.
Om man inte slå inlägget tidigt får man nästan vänta med inspelet tills man nått kortlinjen, och då är cutback att rekommentera. Dock skall sägas att första målet kom på inlägg. Det slogs av Elin Rubensson, som gjorde sin första damallsvenska match från start efter mammaledighet. Hon hade dock bara klartecken för en halvlek, och blev således utbytt i paus.
Elin Rubensson
Häcken har alltså full poäng. Det andra laget med sex av sex poäng är FC Rosengård. 14.00 i dag var det två matcher mellan Skåne och Stockholm. Jag började ha mitt fokus på den i Malmö.
Men faktum var att det var så stor klasskillnad att jag ganska snart bytte huvudmatch. Rosengård var två–tre klasser bättre än ett rätt naivt Hammarby, som bjöd Rosengård på ytor. Det var avgjort tidigt, och slutsiffrorna 3–1 känns väldigt smickrande för Bajen.
Jag kan faktiskt inte förstå hur avsluten bara kan ha blivit 13–7 för Rosengård. Jag tyckte Malmölaget hade en kvalificerad målchans var och varannan gång jag kollade till på den matchen. Känslan var att det inte hade varit orimligt med sex–sju mål för Rosengård.
Det andra mötet mellan Skåne och Stockholm var betydligt jämnare. Djurgården visade att laget verkligen är att räkna med i år. Till slut vann Kristianstad med 2–1, men segermålet dröjde till minut 84. Även om KDFF:s seger var rättvis hade inte Djurgården inte på något sätt behövt skämmas om de fått till ett kryss.
Noterbart var att Sveindis Jane Jonsdottir gjorde som Blackstenius och Hammarlund – alltså ett mål och ett assist. Segermålet fick hon i gåva av Kelsey Daugherty. Djurgårdens målvakt som var så lyckad i premiären stod nämligen för en riktigt grov tavla och befann sig långt ifrån både boll och mål när Jonsdottir lyfte in 2–1-målet.
Sveindis Jane Jonsdottir
Kristianstad ligger trea med sina fyra poäng. Bakom dem finns en kvartett med tre poäng vardera. Djurgården och Vittsjö vann i premiäromgången, medan Kif Örebro och Linköping tog sina första trepoängare i dag.
Kif Örebro vann oväntat med 1–0 mot Vittsjö. Efter premiären sågade jag Kif rätt rejält. I dag såg laget bättre ut – även om Vittsjö hade 10–4 i avslut på mål och nog borde ha vunnit den här matchen.
Örebro höll dock tätt. Dessutom kämpade man in en boll framåt. Jenna Hellstrom visade hög fart när hon svepte förbi Vittsjös vänsterförsvar. Och framför mål behövde Karin Lundin tre försök innan hon fick bollen förbi backar och motståndarmålvakt. Det var inte jättesnyggt, men det var viktigt för Örebro som nu kan känna att man nu på allvar är med i serien.
Dagens sista match gick på Skytteholm. Där tyckte jag att AIK öppnade lovande de första 15–20 minuterna. Så långt hade man kvalitet och ork att ställa om och kontra.
I AIK är det kul att kolla bollbehandlingen från japanska Honoka Hayashi och talangen Rosa Kafaji. De har kompetens att göra riktigt bra saker i offensiven – om de kan få bollen kring offensivt straffområde. I dag orkade AIK sällan över mittlinjen, vilket gjorde att de båda lirarna mest hade bollen utanför eget straffområde.
Sedan blev hemmalaget alltmer passivt och efter Frida Maanums 2–1-mål hade Linköping totalkontroll. Det var lite konstigt att AIK inte ens verkade försöka att få till en sista anstormning. Man låg kvar i en defensiv 5–5-formation ända till 88:e eller 89:e minuten.
Allra mest njöt jag dock av Frida Maanum i den här matchen. Hon har både en underbart mjuk och fin bolltouch och en grym förmåga att hitta öppnande passningar. Visst hade LFC:s lagkapten lite tur vid segermålet, men det var ingen slump att det var hon som blev matchvinnare. Man får passa på att njuta av hennes konster så länge det varar. För det här är väl 21-åringens sista säsong i damallsvenskan?
Frida Leonhardsen Maanum
I morgon avslutas omgången av matchen Piteå–Eskilstuna. Där har United chansen att avancera till tredjeplatsen.
I morgon spelas även de båda semifinalerna i Champions League. Båda sänds av Aftonbladet
Seriefinalen i engelska WSL mellan Manchester City och Chelsea slutade 2–2. Därmed är det fördel Chelsea i guldkampen. Och det var Emma Hayes och hennes lag som jublade när slutsignalen ljöd.
Med två omgångar kvar att spela är det numera bara Chelsea som har guldet i egna händer. Här är tabelläget:
1) Chelsea 20 62–10 51 2) Man City 20 61–13 49
Det var en sevärd match, med fint underhållningsvärde i den första halvleken och massor av spänning i den andra.
Noterbart är att båda lagen kom till spel utan sina ordinarie lagkaptener i mittförsvaren. Hos Manchester City har Steph Houghton saknats i 1,5 månader. I hennes frånvaro är det ordinarie vänsterbacken Alex Greenwood som fått kliva in i mittförsvaret bredvid Abby Dahlkemper.
I Chelsea hade tydligen Magdalena Eriksson testats på förmiddagen, men inte visat sig vara i matchdugligt skick. Vad det handlar om för problem har jag inte hittat någon uppgift om, men Eriksson fick ju kliva av cupmatchen i fredags så helt oväntat var det inte att hon skulle missa toppmötet. Hon ersattes av mittfältaren Sophie Ingle i mittförsvaret.
Ingen Eriksson alltså. Däremot spelade Jonna Andersson hela matchen som vänsterback. Hon hade det stundtals rätt jobbigt med kvicka och tekniska Chloe Kelly. Bland annat var Kelly ett par meter före Andersson när högeryttern stötte in 1–1-målet.
Vid det där målet var dock mittbacken och vikarierande lagkaptenen Millie Bright den mest olyckliga. För nog borde väl Bright ha fått bort Lauren Hemps inspel?
Det var Chelsea som tog ledningen både med 1–0 och 2–1. Båda målen bar Sam Kerrs signatur. Samma dag som Australien lottades mot Sverige i OS visade Australiens superstjärna superklass. 1–0 var en nick på hörna. Kerr lurade Caroline Weir med sin löpning och satte distinkt bollen vid första stolpen.
2–1 gjordes på straff av Pernille Harder. Men det var Kerr som fixade straffen mer eller mindre på egen hand. Och på övertid var det väldigt nära att Kerr också gjorde ett 3–2-mål.
Men det blev alltså en poäng vardera. Chelsea ledde med 2–1 i paus, och hade länge bra kontroll i den andra halvleken. Sedan stod man för en dubbel bjudning i minut 74 – och var plötsligt riktigt illa ute.
Först spelade Fran Kirby bollen blint bakåt på egen planhalva, och gav Chloe Kelly öppen gata på sin kant. Sedan borde Millie Bright definitivt ha fått bort inspelet. Men Bright slog hål i luften, och Lauren Hemp tryckte in 2–2-målet.
Bright var alltså riktigt olycklig i matchen. Däremot var Ann-Katrin Berger Chelseas defensiva matchvinnare. Den tyska landslagsmålvakten räddade Chelsea i Champions League mot Wolfsburg. Nu räddade hon sitt lag igen. Framför allt stod hon för en högkvalificerad räddning via ribban på en nick från Hemp i 79:e minuten.
Berger har verkligen visat högsta världsklass den här våren. På övertid hade hon dock lite tur när Lucy Bronze kastade sig in framför Jonna Andersson och nickade precis utanför ena stolpen.
Om Berger och Kerr var Chelseas stora spelare i matchen så hade Hemp och Kelly samma roller i Manchester City. Det båda kantspelarna är verkligen två jätteattraktioner i ett lagbygge som annars bäst beskrivs som en lagmaskin.
Hos Chelsea byttes målskytt Harder ut efter en timme. Utöver en kall straff fick hon inte mycket uträttat. Det känns inte som att tränare Hayes har lyckats ge Harder en roll i Chelsea där danskan kommer till sin rätt. Chelseas offensiv är väldigt mycket Kerr och Kirby, och lite för lite Harder.
Det är för övrigt intressant att höra omdömena om tränare Hayes. Vissa hyllar henne ohämmat och kallar henne världens bästa tränare. Andra hävdar att hennes taktiska kunnande är högst begränsat, och att Chelsea hade mått bäst av att få in en ny coach.
Jag ser Chelsea för sällan för att kunna ställning i frågan. Men samtidigt som Hayes varit väldigt framgångsrik har jag noterat väldigt långa startsträckor i Chelsea både för Sam Kerr förra året och nu alltså även för Pernille Harder.
Klart är att Hayes den kommande månaden kan förstärka sin position i Chelsea. Då jagar ju klubben både seger i Champions League och i WSL. Man har dessutom redan vunnit ligacupen – och är kvar i den upplaga av FA-cupen som avslutas i höst.
USA, Australien och Nya Zeeland i nämnd ordning. Tuffare OS-lottning gick det inte att få.
Precis som i VM 2015 får vi både USA och Australien i gruppen. För sex år sedan blev det kryss mot båda – men det blev också Sveriges sämsta stora mästerskap hittills.
När den tidigare OS-mästarinnan för USA, Lindsey Tarpley drog lotterna till OS-fotbollens gruppspel inledde hon med att sätta sitt USA mot Sverige. Så har det sett ut i fem raka VM-gruppspel från och med 2003.
I OS har dock inte Sverige och USA lottats i samma grupp sedan 1996. Däremot minns vi väl alla hur Lisa Dahlkvist blev stor matchvinnare när vi slog ut amerikanskorna efter straffläggning i kvartsfinalen 2016.
Det är tufft att möta USA i öppningsmatchen. Visst gjorde vi nyligen en bra träningsmatch mot dem, men det var hemmaplan och USA vilade halva sin ordinarie startelva. Det blir betydligt tuffare på Tokyo Stadium den 21 juli. Där ser jag amerikanskorna som favoriter med 60–30–10.
Tre dagar senare väntar Tony Gustavsson och Australien. De har ett lag där stommen varit med sedan 2011, och spelarna borde stå på sin topp. Sett till hur man spelade i senaste landslagsfönstret är man långt ifrån den där toppen. Men spelarmaterialet är starkt, och Gustavsson har ju några månader på sig att få ordning på spelet. Hinner han?
Hur som helst är det långt ifrån någon lätt lottning. Australien har fantastisk fart i omställningarna med blixtsnabba spelare som Sam Kerr, Hayley Raso och Caitlin Foord. Man har ju även Vittsjöstjärnan Emily Gielnik i toppform.
I VM 2015 blev det kryss mot The Matildas i en match Sverige var tvunget att vinna. Sedan hade vi tur med resultaten och gick ändå vidare ur gruppspelet som en av de bästa grupptreorna. Nu håller jag Sverige som favorit, men bara med 35–40–25.
Slutligen väntar Nya Zeeland i sista gruppmatchen. Det är ett väldigt fysiskt lag, ett hårt arbetande sådant. Känslan är att Ali Riley och de andra nyzeeländskorna var bättre för sju–åtta år sedan. Men det är ingen svensk plockseger, speciellt inte om man har kniven mot strupen. Jag säger ändå 65–25–10 i svensk favör.
Eftersom två av tre grupptreor går vidare bör Sverige klara av att avancera till kvartsfinal – trots riktigt tuff lottning. Det gick inte att sätta ihop en svårare grupp sett till världsranking.
USA var högst rankat i första potten, Sverige var högst rankad i den andra och Nya Zeeland var klart högst rankat i den fjärde. Australien var i och för sig en plats bakom Kanada i den tredje potten, men eftersom USA och Kanada inte kunde placeras i samma grupp är det alltså svårast möjliga grupp.
Så här ser hela lottningen ut: (Siffrorna inom parentes är aktuell världsranking)
Grupp E: Japan (11), Kanada (8), Storbritannien (6–gäller England) och Chile (37). Total rankingpoäng: 62. Grupp F: Kina (14), Brasilien (7), Zambia (104) och Nederländerna (3). Total rankingpoäng: 128. Grupp G: Sverige (5), USA (1), Australien (9) och Nya Zeeland (22). Total rankingpoäng: 37.
Det här är en vecka där det är tv-matcher på flera vardagskvällar och några nätter. På onsdag kväll väntar en riktig godbit i form av seriefinalen i engelska WSL mellan Manchester City och Chelsea.
När topplagen har tre eller fyra omgångar kvar att spela är de båda lagen i praktiken klara för de två första platserna. Det inbördes mötet har förutsättningar att avgöra vilket av lagen som tar hem guldet.
Inför avspark ser tabelltoppen ut så här:
1) Chelsea 19 60– 8 50 2) Man City 19 58–11 48 3) Arsenal 18 57–14 38 4) Man United 19 37–19 38
Om Chelsea vinner på onsdag är guldet i princip klart. Då leder man med fem poäng med två omgångar kvar. Men även vid en seger för City är det nästan avgjort. Manchesters bästa lag avslutar nämligen mot bottenlagen Birmingham och West Ham, två lag som man bara skall vinna mot.
Det är även en vardagsmatch i damallsvenskan. Det är Häcken som tar emot Växjö på fredag. Jag var på plats när de båda lagen möttes i svenska cupen. Då vann Häcken, men inte utan problem. Det blir intressant att se i vilken riktning de båda lagen utvecklats sedan dess.
Här är listan över veckans tv-matcher:
Tisdag: 19.00: West Ham–Aston Villa i engelska WSL. Sänds på Viasat Sport Premium och Viaplay.
Onsdag: 00.00: Gotham FC–North Carolina Courage i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch. 16.00: Turbine Potsdam–Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay. 19.00: Manchester City–Chelsea i engelska WSL. Sänds på Viaplay.
Torsdag: 00.30: Chicago Red Stars–Kansas City i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch. 01.00: Orlando Pride–Washington Spirit i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch. 04.00: Portland Thorns–OL Reign i amerikanska NWSL Challenge Cup. Sänds på Twitch.
Fredag: 19.00: BK Häcken FF–Växjö DFF i damallsvenskan. Sänds på Sportbladet Play. 19.15: Bayer Leverkusen–SGS Essen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
Slutligen en liten notering. Sedan ett år tillbaka finns det ett socialt media som heter Clubhouse. Där kommer tv-kommentatorn Marcus Bühlund och experten Pär Lagerström leda debatt om den första omgången av damallsvenskan i morgon tisdag 20.00. Jag har lovat att haka på, förutsatt att diskussionen fortfarande är igång när min träning är över. Är du intresserad finns en länk här.
Fem timmar damallsvensk premiärsöndag är över. Och kortfattat fick vi se tre av de fyra lag jag tippat på medaljplats ta tre poäng.
Favoriterna Häcken och Rosengård visade mästartakter, inte genom att spela briljant fotboll, utan genom att vinna med 1–0 trots att spelet stundtals hackade. Det är ju så man känner igen topplag – att de vinner även dagar då de inte imponerar i spelet.
Rosengård hade det allra tuffast. Alldeles nyss nickade Stefanie Sanders in Rosengårds segermål på 25 sekunders övertid. Linköping stod upp väl och såg ut att få en poäng när Rosengård fick frispark på vänsterkanten i slutsekunderna.
Malmöklubben har flera nickstarka spelare i försvar och på mittfält. Att de nu även fått in en nickstark forward kan bli tungan på vågen i höst.
Eftermiddagsmatchen på Kanalplan, även kallad Hammarby IP, blev ungefär som jag väntat mig. Häcken rivstartade och var väldigt bra första kvarten. Där fick man också med sig det (lite turliga) mål som blev matchens enda.
Under resten av den första halvleken, och cirka tio minuter in i den andra, visade Hammarby att deras fina passningsfotboll även funkar i allsvenskan. Under de 40 minuterna hade inte Häcken kontroll på matchen. Utan det var Hammarby som var bäst.
Dock skall det sägas att Bajen bara kom till en handfull halvchanser i den här matchen. Man saknade den tyngd och spets som krävs för att skapa de där riktigt 100-procentiga målchanserna.
Häcken däremot spelade stundtals rätt dåligt – men man kom till målchanser. Häcken hade fyra–fem chanser som var klart farligare än Hammarbys bästa. Och de sista 35 minuterna kändes det som att det svenska mästarlaget hade så god kontroll man bara kan ha i uddamålsledning.
Trots förlusten visade Hammarby att det finns klass i laget. Bara det att man fick Häcken att byta spelsystem till 4–2–3–1 i den andra halvleken säger mycket. I varje fall har inte jag sett Mats Gren byta system tidigare i år.
En riktigt kul grej var att 16-åriga Ellen Wangerheim var den första halvlekens klart bästa anfallare. Som ensam Bajenforward spelade hon moget, klarade den fysiska biten utmärkt – och överglänste Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund ganska rejält.
Medan Hammarlund var direkt dålig ända tills hon byttes ut så blixtrade Blackstenius till med ett par riktigt högklassiga aktioner i den andra halvleken.
Wangerheim försvann ur matchen efter paus, när hon flyttades ut på en kant. Men 16-åringen visade alltså ännu en gång att hon redan är en högklassig damallsvensk spelare. Kul för svensk damfotboll.
Under en väldigt splittrad eftermiddag har jag haft fokus på de båda tippade topplagens matcher. Jag hade ett halvt öga på Vittsjö–Piteå 2–1, medan jag knappt såg något av Eskilstuna–Kristianstad. Men båda matcherna verkar ha varit jämna, och kryss hade kanske varit rimliga resultat i båda matcherna.
Drottningarna från Lyon är störtade. Vi får ett nytt europeiskt mästarlag i Göteborg om en knapp månad. PSG vann nämligen dagens bortamatch i Champions League med 2–1 och avancerar därmed till semifinal.
Mästarlaget Lyon däremot är utslaget. Lyon hade fem raka segrar i turneringen. Senaste lag att slå ut dem var just PSG, i åttondelsfinal i november 2014. Nu har det hänt igen.
Och från vad jag såg – jag hade matchen som tredjematch och har således inte kollat koncentrerat – var det helt i sin ordning. PSG hade överlägset flest 100-procentiga målchanser och borde nog även gjort ett 3–1-mål.
På övertid hade Lyon en vass chans att kvittera dagens match, och därmed också vinna dubbelmötet. Men Tiane Endler gjorde en fantastisk enhandräddning på Melvine Malards närskott.
Det här blev en kanonvecka för PSG:s målvakt. Nu klar för semifinal i Champions League, tidigare även klar för OS. För jag har ju inte rapporterat från veckans internationella matcher.
Där säkrade Chile och Kina varsin OS-plats. Kina var riktigt illa ute i sin match, men ordnade kvittering och där vann man med uddamålet. Det var tidigare PSG-proffset Wang Shuang som satte segermålet i minut 103. Se det här:
Noterbart kring Kina att laget legat på läger i 130 dagar inför det här playoffspelet. Det blir alltså ett samtränat Kina i OS.
I veckan lottas gruppspelet i OS. Sverige finns i andra seedningsgruppen med Brasilien och Storbritannien. Eftersom man inte kan lottas mot lag från sin egen kontinent får vi antingen USA eller Japan från grupp ett. Och det blir väl USA – för vi lottas ju alltid mot USA när den möjligheten finns. Och England lottas väldigt ofta mot Japan.
Här är seedningsgrupperna:
1: Japan, USA, Nederländerna.
2: Sverige, Storbritannien, Brasilien.
3: Kanada, Australien, Kina.
4: Nya Zeeland, Chile, Zambia.
Skulle vi lottas mot USA kan vi inte få Kanada i grupp 3. Och tvärtom, lottas vi mot Japan får vi Kanada från grupp 3. Lagen från grupp 4 skall vi vinna mot alla tre, men nog känns det väl som att det vore trevligt att få möta Zambia?
I EM-playoffet fick vi en av tidernas kvalskräll när Nordirland tog sig hela vägen till slutspel. Scenerna när laget firar spiken i kistan, 2–0-målet i hemmamötet, är fantastiska. Se bilderna här. Det är stora känslor när Rachel Furness kommer hoppande på sina kryckor. Jag twittrade tidigare i veckan att det är för att uppleva sådana känslor som små flickor och pojkar börjar med idrott.
Första gången jag såg klippet blev jag faktiskt så rörd att jag fick en liten tår i ögonvrån. Det hör inte till vanligheterna att det händer kring idrott som jag inte själv är personligen engagerad i.
Utöver Nordirland var det även Ryssland och Schwez som tog sig till EM-slutspel. För Schweiz behövdes det straffläggning för att slå ut Tjeckien. Schweiziskorna var riktigt illa ute när de misslyckades med att göra mål på sina två första straffar.
Se straffläggningen här:
Slutligen har det hänt saker i Frauen-Bundesliga i helgen. Bayern München hade full poäng och var fram till igår det enda laget som hade guldet i egna händer.
I gårdagens match tog de en tidig 2–0-ledning hemma mot Hoffenheim. Men gästerna, som kommer att få spela Champions League till hösten, stod för en imponerande vändning i den andra halvleken. På elva minuter från 62:a till 73:e gjorde man tre mål – och vann med 3–2. För Bayern var det chockartat. Innan dess hade laget bara släppt in tre mål på hela ligan, alltså drygt 17,5 matcher.
I och med att Wolfsburg i dag vann med samma siffror mot Freiburg har Bayern tappat sitt grepp. Nu talar det mesta för att det inbördes mötet Wolfsburg–Bayern den 9 maj blir helt avgörande om guldet. Kul för spänningen och för Wolfsburgsvenskorna Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist. Mindre kul för Amanda Ilestedt och Hanna Glas.
Damallsvenskan 2021 är igång. Den började med framgångar för Stockholm. Först såg vi en jackpot för AIK, sedan tog Djurgården en fin skalp.
Jag värmde upp inför öppningsmatchen Växjö–AIK med att se en liten stund av Barcelona–Deportivo, en match där ett inspirerat Barca var fullständigt överlägset.
I den första halvleken av Växjö–AIK var Växjö nästan lika överlägset i bollinnehav. Den stora skillnaden var att medan Barca gjorde sju mål på 45 minuter i den spanska ligamatchen så förblev Växjö mållöst i första halvleken av den damallsvenska premiären.
AIK kom till Växjö med ett lågt stående 5–4–1. Man höll ihop laget bra i uppställt spel, och efter tolv minuter gjorde jag en anteckning om ”skyttegravskrig”. Växjö hade bollen och rullade runt, men var väldigt statiskt i sitt offensiva spel. AIK stod rätt och släppte inte till något.
Det var när gästerna började försöka göra något med bollen som Växjö fick lite chanser. Jag hade 4–0 i klara målchanser i paus. En av de målchanserna var en straff. Men det är tydligt att Växjö inte har lärt sig att göra mål i vinter.
Man var sämst i serien på det i fjol, och pyromanin hänger kvar. För man brände flera bra chanser grovt. Bland annat misslyckades Amanda Johnsson Haahr med att träffa inom ramen i två helt öppna lägen. Det är en sak om motståndarnas målvakt räddar. Men att inte sätta öppna avslut inom ramen är direkt dåligt.
Till slut hade jag 9–1 i hörnor och 6–1 i klara målchanser till hemmalaget. Men det slutade 1–1 sedan Milla-Maj Majasaari blivit matchhjälte för AIK. Den finländska målvakten räddade en straff från Signe Holt Andersen, men släppte in en från Emmi Alanen.
Emmi Alanen
Medan Växjö behövde två straffar för att göra ett mål så förvaltade AIK alltså sin enda målchans. Det var inbytta debutanten Rosa Kafaji som drev fram bollen och sköt. Returen studsade till en annan debutant, Jitexförvärvet Nora Rönnfors, som tryckte in ledningsmålet. I övrigt hade AIK bara två lama distansskott.
Trots att man tog en skön poäng så var AIK faktiskt riktigt dåligt. Jag skrev i mitt tips tidigare i veckan att jag inte tror att det kommer att finnas något stryklag i årets serie. Redan efter 45 minuter började jag fundera på om inte AIK trots allt riskerar att bli avhängt i botten.
Orsaken var den svaga kvaliteten i passningsspelet. Det var när AIK försökte spela boll på egen planhalva som Växjö fick sina chanser. Det tändes alltså klara varningslampor för Solnaklubben. Jämför vi med fjolårets stryklag Uppsala så gjorde Uppsala en klart bättre premiär än vad AIK gjorde i dag.
Samtidigt har det bara gått en match av 22, AIK är ju trots allt obesegrat – och man lär ju inte ha tränat så mycket på gräs inför premiären, så det är för tidigt att dra några speciellt långtgående slutsatser.
Utan vi skall förstås ge AIK några omgångar att växa in i serien innan vi sätter några stämplar på laget. Positivt var att man tog poäng, att Kafaji kom in och skapade ett mål, samt att målvakt Majasaari såg stabil ut – hon måste göra en kanonsäsong om det här skall leda till nytt kontrakt.
Men det tändes alltså varningslampor i Växjö i dag. En lampa handlade om hemmalaget. Den varning som blinkade ilsket kring hemmalagets målskytte under hela fjolåret har ett minst lika irriterande sken efter premiären. Inte nog med att man hade många svaga avslut – den enda riktigt pålitliga målskytten Holt Andersen brände en straff.
Det vore förstås otroligt dåligt för Växjö om danskan får stukat självförtroende redan från säsongens första halvlek. Men det blev 1–1, vilket ändå gör att båda lagen kan känna att de är inne i serien. Poängen ger ju lite arbetsro kommande vecka.
Dagens andra match spelades på Stockholms Stadion. Där visade Sara Olai att hon är en riktig premiärdrottning. Förra året gjorde ytterbacken mål redan 24.10 in i säsongen. I år var hon nästan exakt nio minuter snabbare.
Klockan visade 15.09 när Olai skickade upp bollen i nättaket och gav sin nya klubb Djurgården en kanonstart på damallsvenskan 2021.
Faktum är att det även tändes en varningslampa på stadion. Den blinkar ilsket rött för mitt tips av Djurgården på elfte plats. Utifrån premiären kommer det knappast att slå in. Stockholmslaget känns alldeles för stabilt för nedflyttningsstrid.
Nämnda Olai blev matchens stora huvudperson när hon i minut 71 fick rött kort för en målchansförseelse. I samma situation tilldömdes Örebro en straff.
Och precis som i dagens andra match gjorde en målvakt, som jag tidigare i veckan satt ett litet frågetecken för, en kanonräddning på straffen. Örebro skickade fram Karin Lundin, som fram till straffen varit Kifs bästa spelare. Hon slog straffen med höger bredsida.
Kelsey Daugherty var dock blixtsnabb ner mot sin vänsterstolpe och kunde styra ut bollen till hörna. Utöver straffen behövde inte amerikanskan göra några fler kvalificerade räddningar. Men hon kändes väldigt stabil och säker i luftrummet – vilket kommer att ge Djurgården trygghet i försvarsspelet.
Djurgården var ju det lag som jag i princip helgarderade i kommentaren till mitt tips. Stockholmarna kommer från en dålig försäsong vilket ledde till bottentipset. Samtidigt har man ju bara haft typ halva startelvan på plats, och jag hade så många frågetecken kring laget att jag inte på något sätt kände mig säker när jag tippade dem.
Jag kände inte att jag hade på fötterna i att tippa dem högre, men skrev samtidigt att ”om målvaktsduon håller klassen bör Djurgården kunna överträffa mitt tips.” I premiären såg Daugherty absolut ut att hålla klassen.
Den stabila defensiven från i fjol fanns kvar. Offensivt funkade det väldigt långt ifrån klockrent. Men flera av lagets offensiva trumfkort har knappt tränat med laget. Hayley Dowd har fått försäsongen förstörd av skador, Daniela Zamora har bara gjort en handfull träningar med laget, Alexandra Takounda har bara gjort en träning med laget och Elizabeth Addo har inte anslutit ännu.
Ändå var Djurgården vassare än Örebro i offensiven. Dessutom var knappast det stora, gemensamma segerjublet på slutsignalen en signal om interna problem. Jag tyckte att det såg ut som äkta, och delad glädje.
Om jag hade gjort om mitt tips den här eftermiddagen hade jag flyttat upp dem. För när de börjar få in alla starka nyförvärv kan Djurgården faktiskt bli riktigt, riktigt bra – ett lag med förutsättning att bli årets sensation.
Och det krävs inte så mycket av dem för att skrälla. Det är ju nämligen inte bara jag som tippat dem i botten. Av alla som passat på att tippa här i bloggen är det bara tre som har Djurgården på ensiffrig placering. Signaturen Svenneberka sticker ut mest när hen tippar Djurgården som åtta. Sedan är det regerande tipsmästaren GC (fd FH) samt Lasse W som har Dif som nia.
Det var för övrigt väldigt mycket nytt i startelvorna på stadion. Totalt var det tolv nyförvärv bland de 22 spelarna som startade. Kif Örebro stod för sju av dem, dessutom var underlaget ”nytt” för närkingarna. Den kalla våren har gjort att laget inte hade en enda grästräning inför matchen.
Kanske att det besvärade dem. För Kif Örebro var en besvikelse. Straffen var det enda riktiga avslutet mot mål. Jag tyckte att laget såg klart bättre ut i genrepet förra helgen. Kan de inte bättre än så här blinkar det även varningslampor över Örebro. Lampor som signalerar bottenstrid. Om jag hade tippat dem i dag skulle jag flyttat ner dem till plats elva.
Jag såg båda matcherna på Sportbladet Play. Idag funkade sändningen helt utan störningar för mig, vilket var skönt. Sedan har man ju vant sig vid att det är enkameraproduktion och därmed inga inzoomade repriser. Man har även vant sig vid ojämna kommentatorsinsatser.
I Växjö var det Anna Rydén som kommenterade, och hon är det bästa kanalen har. Jag kan inte namnet på han som skötte kommenteringen från stadion, men han skulle kunna vara bra om han slutade tänka högt så mycket. Ibland är tystnad en tillgång.
Då är vi äntligen framme vid premiärhelgen för dameliten. För andra året i rad är det en premiäromgång som präglas av coronapandemin. Det tillåts inte publik, och IFK Norrköpings allra första elitettanmatch är uppskjuten efter corona i truppen.
Mer corona än så tänker jag inte ägna mig åt i det här inlägget. Nu blir det istället fokus på fotboll. Glöm förresten inte att tippa damallsvenskan här och elitettan här.
Det produceras oftast en hel bra material inför våra två högsta serier. Huruvida det här avsnittet av En podd om Häcken är ett bra material får andra bedöma. Men det var i alla fall ett poddavsnitt där jag under drygt 70 minuter fick breda ut mig och snacka upp damallsvenskan i allmänhet och Häckens nya damlag i synnerhet.
Några frågor handlade om dramatiken som ledde till övertagandet av Kopparbergs Göteborg FC. Om det har Göteborgsposten i dag ett genomarbetat dokument, där det bland annat avslöjas att KGFC och IFK Göteborg 2018 hade ett avtal som låg färdigt att signeras. Ett avtal som sa att IFK Göteborg skulle ta över KGFC:s verksamhet.
Nuvarande Häckentränaren Mats Gren hade en viktig roll i förhandlingarna. Han berättar:
”Vi hade flera möten med Peter (Bronsman). Jag satt med i allt. Det var bara de sista signaturerna som saknades. Blåvitt skulle ha tagit över hela verksamheten, med Peter som huvudsponsor de kommande tre åren.”
I oktober 2018 fick Gren sparken, och månaden efter drog sig IFK Göteborg ur avtalet. Efter det sökte Bronsman lösningar för att låta KGFC gå upp i en annan klubb.
Enligt GP-dokumentet var det hela tiden Bronsmans avsikt att överföra KGFC:s verksamhet till en annan klubb. Det skall dock inte ha skett några som helst förhandlingar eller samtal med Häcken innan chockbeskedet kom på förmiddagen den 29 december.
Och i texten står det även att KGFC:s styrelse anlitade juristen Carl Fhager i syfte skapa bra villkor för spelarna i andra klubbar, om det skulle bli aktuellt. Så det låter ju som att nedläggning var ett tänkbart alternativ.
Klockan 14.30 den 29 december ringde Fhager upp Häckens klubbchef Marcus Jodin. Dagen efter träffades Bronsman och Häckenledningen i ett första möte. Sedan skall Häcken ha varit huvudspåret hela vägen.
Elin Rubensson är tillbaka lagom till Häckens allra första damallsvenska match.
På söndag gör BK Häcken FF sin första match i damallsvenskan. Det intressanta är att det är det regerande mästarlaget, men inte den regerande mästarklubben. I premiäromgången väntar spännande match borta mot Hammarby 14.00 på söndag. Det blir otroligt intressant att se hur Hammarbys passningsorienterade fotboll står sig mot Häckens fina presspel.
På lördagen är det fokus på bottenstrid. Då går bottentippade AIK och Djurgården in i damallsvenskan med matcher där de bör ha poängchans om de skall ha chans att senare i år kunna räcka lång näsa åt oss som placerat dem allra längst ner i tabellen.
Söndagen är topplagens premiärdag. Utöver matchen på Kanalplan är ju Linköping–Rosengård omgångens höjdare.
Utöver den damallsvenska premiären är helgens höjdare den sista, högintressanta kvartsfinalen i Champions League mellan Lyon och PSG. Den spelas på söndag 14.00 – alltså exakt samtidigt som Hammarby–Häcken. Som bekant leder Lyon med 1–0 efter första mötet.
Precis som i fjol sänds alla damallsvenska matcher på Sportbladet Play. Och elitettan ser man på Sportexpressen Play. Det ger oss följande tv-guide för helgen:
Lördag
12.00: Barcelona–Deportivo La Coruna i spanska Liga Iberdrola, sänds på Viaplay. 12.30: Fiorentina–AS Roma i italienska Serie A Femminile, sänds på Viaplay. 13.00: Växjö DFF–AIK i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play. 13.00: Borgeby FK–Älvsjö AIK i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 14.00: Jitex Mölndal BK–Sundsvalls DFF i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 14.00: Umeå IK FF–Bollstanäs SK i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 15.00: Djurgårdens IF–Kif Örebro i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play. 15.00: IK Uppsala Fotboll–Lidköpings FK i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 18.30: FC Bayern München–Hoffenheim i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viaplay.
Söndag
12.00: Morön BK–Alingsås FC United i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 12.30: Sassuolo–Juventus i italienska Serie A Femminile, sänds på Viaplay. 14.00: Hammarby IF–BK Häcken FF i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play. 14.00: Olympique Lyonnais–Paris Saint-Germain i Champions League, sänds på wnited.tv. 14.00: VfL Wolfsburg–Freiburg i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viaplay. 14.00: Vittsjö GIK–Piteå IF DFF i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play. 15.00: Eskilstuna United DFF–Kristianstads DFF i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play. 15.00: Mallbackens IF Sunne–IF BP i elitettan, sänds på Sportexpressen Play. 17.00: Linköpings FC–FC Rosengård i damallsvenskan, sänds på Sportbladet Play.
Utöver att det är damallsvensk premiär i helgen så drar även den finländska högstaligan i gång. I Finland har vi ju numera Cassandra Korhonen i mästarlaget Åland United och Maja Göthberg i KuPs från Kuopio. Här är en bra guide till den finländska damligan, Kansallinen Liiga.
Vi är mitt inne i ett internationellt fönster som har sin huvuddag i morgon. Då får vi veta vilka lag som skall spela OS i sommar och EM nästa år. Dessutom är Sverige i Polen för träningsmatch. Mer om det strax.
Men det har även spelats avgörande klubbfotboll under det här fönstret. I helgen avgjordes finalen av Australiens W-league – det bara drygt tolv timmar efter att Tony Gustavsson och The Matildas spelat bortamatch mot Tyskland. Nog för att de flesta landslagsspelarna är utlandsproffs, men visst borde man kunna hitta en bättre dag för den stora ligafinalen?
I den möttes grundseriens segrarlag Sydney FC och trean Melbourne Victory. De båda möttes även i seriefinal i sista omgången av grundserien. Då var förutsättningarna att vinnaren även vann serien. Då vann Sydney med 2–1.
I finalen fick Melbourne Victory revansch. Och vilken revansch det var…
Skall man vinna en final skall man nog göra det som Victory gjorde. Det var 0–0 efter ordinarie tid. Och det var fortsatt 0–0 med fem sekunder kvar av ordinarie tid i förlängningen.
Då slog Kyra Cooney-Cross med sin högerfot en hörna från vänstersidan. Hon hade tidigare haft ett skott i ribbans underkant. Även välkända lagkompisen Lisa DeVanna hade träffat ribban.
Victory skapade massor av 100-procentiga målchanser. Bland annat hade Cooney-Cross även en superchans i minut 83, där hon såg ut att göra mål två gånger om. Men hon hade sparat det bästa till sist. För hörnan i sista övertidsminuten gick rakt in i mål. Matchklockan visade 119.58 när Victory kunde jubla.
Och några minuters övertid senare blev det ett ännu större jubel. Melbourne Victory är alltså ligamästare i Australien 2021. Grattis.
Den där matchen The Matildas spelade i Tyskland vill de nog helst glömma. Det blev 5–2 till tyskorna. Men som det här klippet visar kunde det faktiskt blivit väldigt många fler tyska mål.
Utöver finalen i Australien har alltså klubbsäsongen i USA dragit i gång i helgen med NWSL Challenge Cup. Där spelade Freja Olofsson alla 90 minuter i världspremiären för Racing Louisville FC. Laget fick 2–2 hemma mot Orlando Pride, där de båda svenskorna Marta och Ali Riley spelade nästan hela matchen. Marta byttes för övrigt ut i andra övertidsminuten.
Olofsson hade en viktig biroll i den dramatiska avslutningen. Hon assisterade nämligen till kvitteringsmålet, som kom minuten efter att Marta lämnat planen – alltså den 93:e. Olofsson nickade ner en frispark, och Brooke Hendrix tryckte in målet som fick hemmapubliken att jubla.
Ja, ni läste rätt. Man får ta in publik i Kentucky, och 5300 personer tog chansen. Se kvitteringsmålet 3.05 in i det här klippet:
Även Julia Roddar spelade från start i premiäromgången. Hon byttes ut i minut 66 när Washington Spirit föll med 3–2 mot North Carolina Courage.
Så till tisdagens alla landskamper. Sverige spelar 18.30 borta mot Polen. Det är ett lag vi normalt skall vinna med två–tre mål mot. Polen har några duktiga spelare, men är som lag inte redo för att mäta sig med toppnationer som Sverige.
De polska toppspelarna är förstås Wolfsburgs målvakt Katarzyna Kiedrzynek, PSG:s tuffa mittback Paulina Dudek och Wolfsburgs målfarliga forwardsstjärna Ewa Pajor. En annan spelare att hålla lite ögon på är talangen Kinga Kozak, som spelar sin klubbfotboll hemma i GKS Katowice. Kozak imponerade på mig med teknik och spelsinne när Polen slog Sverige i kvalet till F17-EM för två år sedan.
Matchen sänds på SVT2, och gissningsvis får vi se ett helt annat svenskt lag än det som mötte USA i lördags. Jag skulle även gissa på att vi får se en 4–4–1–1-uppställning.
I övrigt under tisdagen kan man även se avgörandet i EM-playoffet mellan Schweiz och Tjeckien på svensk tv. Den sänds på Viaplay med avspark 20.00. Där leder Schweiz med 1–1. Med det menar jag att Schweiz vid avspark leder dubbelmötet på ett fler bortamål.
Övriga två returmatcher i EM-kvalets playoffspel är:
16.00: Ryssland–Portugal – Ryssland leder med 1–0.
20.45: Nordirland–Ukraina – Nordirland leder med 2–1.
Hittar jag länkar till de här matcherna kommer jag att lägga upp de länkarna här. Har någon av er länkar eller tips på hur man kan se matcherna, tveka inte att skriva i kommentatorsfältet.
Samma sak gäller för OS-playoffet, där tisdagens båda returmatcher är:
10.00: Kina–Sydkorea – Kina leder med 2–1. Här är Kinas lagkapten Wu Haiyan avstängd.
18.00: Chile–Kamerun – Chile leder med 2–1. Matchen spelas på neutral plan i Antalya, Turkiet. Och den går att se här:
Veckans tråkiga nyhet är att Antonia Göransson till slut tvingas ge upp karriären, och ställa in fotbollsskorna i garderoben.
Antonia Göransson mot Japans Asuna Tanaka i För-EM 2012.
Det här var inte oväntat med tanke på hur det sett ut de senaste åren, men likväl väldigt tråkigt. Göransson är en av de svenska spelare som har haft allra högst potential den senaste tioårsperioden. Hon var exempelvis den största talangen av alla i det svenska U20-landslag som nådde kvartsfinal i F20-VM 2010.
Året efter ingick hon i den svenska bronstruppen vid VM i Tyskland. Och 2012 hade hon utvecklats till att bli en av de allra bästa spelarna i Frauen-Bundesliga. Det året vann hon också den tyska ligan med Turbine Potsdam.
Våren 2013 såg jag henne gång på gång imponera på vänsterkanten för Potsdam. Man njöt av hur hon med sin löpstyrka och teknik ägde hela vänsterkanten i det som då var ett av Europas två–tre bästa lag.
Göransson gick också in i hemma-EM som självskriven startspelare i Pia Sundhages landslag. Efter premiären mot Danmark (1–1) blev hon dock av med sin plats i startelvan – och sitt självförtroende. EM-bronset fick en fadd eftersmak för Göransson, som bara startade i två landskamper efter mästerskapet, varav en som vänsterback.
Algarve cup 2015 var sista gången vi fick se henne i gulblått. De senaste sex åren har handlat om kamp mot diabetes typ 1. Det var 2016 som hon fick beskedet om att hon har sjukdomen. Och sedan dess har hon tyvärr inte haft speciellt många framgångar på fotbollsplanen.
I början av september 2019 skrev hon oväntat ett tvåårskontrakt med Frauen-Bundesligaklubben Bayer Leverkusen. Då hade jag lite kontakt med henne, och hon var hoppfull om att kunna komma tillbaka på allvar på högsta nivån. Det blev aldrig så.
I samband med det skrev jag att de spelare som tvingas kämpa hårdast är också de man unnar störst framgång. Trots många tunga år efter sjukdomen hade Göransson många framgångar.
På meritlistan står alltså VM-brons, EM-brons, OS-kvartsfinal, tyskt ligaguld, 50 A-landskamper och åtta mål, EM-silver med F19 samt ligaspel i fyra olika länder; Sverige, Norge, Tyskland och Italien. Hon var även i Seattle Reign i USA en kort period, men där spelade hon inga tävlingsmatcher.
Antonia Göransson och Olina Vidarsdottir i EM-kvartsfinalen 2013.
I tisdags meddelade Göransson via Smålandsposten att karriären är över. Hon sa:
”Beslutet har växt fram och jag är väldigt trygg i det. … Jag känner mig nöjd och färdig med vad jag åstadkommit. Det känns dessutom rätt att meddela mitt beslut nu, alltså innan säsongen 2021 dragit igång.”
Och:
”Jag är målmedveten och tittar nästan alltid bara framåt, men vid ett tillfälle 2018 plockade jag fram mina medaljer och insåg att jag åstadkommit väldigt mycket. Samtidigt är det inte segrar och medaljer som jag minns mest från alla åren med fotbollen utan den gemenskap som föreningslivet ger. Ett lag är som en familj. Det är en viktig förklaring till att jag älskar fotboll.”
För oss som följt Antonia Göranssons karriär är det alltså läge att tacka för fina minnen och önska stort lycka till i nästa skede i livet.
För livet går vidare. Och det gör även EM-kvalet.
I dag har de första playoffmatcherna spelats, och vi fick egentligen tre oväntade resultat. Nordirland är det lägst rankade laget som är kvar i EM. De överraskade och vann med 2–1 borta mot Ukraina. Det vet ju vi svenskar att det inte är hur lätt som helst. Ukrainskorna vann ju mot Sverige med 1–0 i VM-kvalet 2018.
Här är en intervju med segerskytten Simone Magill:
Fördel Nordirland inför returen där alltså. Och fördel Ryssland mot Portugal. Ryskorna vann även de på bortaplan. I Lissabon gjorde Nelli Korovkina matchens enda mål, vilket innebär fördel Ryssland inför hemmareturen.
Den tredje matchen gick att se på Viaplay. Det var Tjeckien som tog emot Schweiz. Jag upptäckte inte den sändningen förrän det bara återstod 20 minuter. Då ledde tjeckiskorna med 1–0. På slutet kunde dock Schweiz kvittera från straffpunkten. Barcelonas Ana Maria Crnogorcevic satte det 1–1-mål som gör att det är fördel Schweiz inför returen på tisdag.
Den matchen startar 20.00 och sänds också på Viaplay. Kul att svenska kanaler visar internationella landskamper, det är man inte van vid.
Även OS-kvalet har återupptagits den här veckan. I går kopplade Kina greppet om den elfte platsen i OS. Kinesiskorna vann med 2–1 borta mot Sydkorea. Returen spelas i Kina på tisdag, avspark klockan 10.00 svensk tid.
I morgon börjar kampen om den tolfte och sista OS-platsen. 17.00 tar Kamerun emot Chile i första matchen av två. Eller. Både lördagens match och tisdagens retur spelas på neutral plan i turkiska Antalya. Det är ett rätt öppet möte, där jag håller Kamerun som knappa favoriter. Men Chile har ju kanske världens bästa målvakt i Christiane Endler, så man kan inte räkna bort Sydamerikas tvåor.
Se matchen här:
Utöver kvalmatcherna spelas det flera intressanta träningsmatcher den kommande veckan. I dag har Spanien visat klass genom att besegra Nederländerna med 1–0. Utifrån det här klippet var segern i underkant, även om målet ser ut att ha varit offside.
Och Frankrike vann med 3–1 mot England. Där placerade PSG:s Sandy Baltimore snyggt in 2–0-målet efter en snabb kontring. Se det målet här. Och formstarka Fran Kirby satte Englands tröstmål från straffpunkten.
I morgon spelar Tyskland mot Australien och så har vi förstås Sverige–USA. Där räknar jag med att Peter Gerhardsson mönstrar den allra vassaste elvan han bara kan tänka sig. Ett tips är att den elvan kommer att se ut så här:
Jennifer Falk – Hanna Glas, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
Frågetecknen är väl i första hand om det blir fyrbackslinje eller tre mittbackar. Samt vem som spelar längst upp på topp, samt vem som spelar bredvid Seger på centralt mittfält. Min känsla är alltså att det blir fyrbackslinje samt att Angeldahl och Blackestenius får chansen.
Hursom helst blir det ett väldigt bra test på vårt landslag. För konkurrensen är så hård i USA att alla deras landskamper är som tävlingsmatcher. Således blir det väldigt spännande att se vart vi står. Väldigt spännande.
Avspark är 19.00, och matchen sänds på SVT2.
Slutligen noterar jag att det är säsongspremiär för klubbfotbollen i USA i natt, svensk tid. Det är cupen NWSL Challange Cup som drar igång när alla amerikanska stjärnor är iväg med landslaget. Logiskt…
För svensk del har vi ju numera Julia Roddar och Freja Olofsson i NWSL. Olofsson spelar för nya Racing Louisville FC medan Roddar representerar Washington Spirit.
Just Julia Roddar är ju för övrigt en spelare som gjorde en kanonsäsong i fjol, och som borde varit aktuell för den där landskampen i morgon kväll. Men känslan är väl att hennes OS-chansen minskade dramatiskt i och med flytten över Atlanten.
Lördag 02.30: Houston Dash–Chicago Red Stars Lördag 04.30: Portland Thorns–Kansas City Lördag 21.30: North Carolina Courage–Washington Spirit Söndag 01.00: Racing Louisville–Orlando Pride
I morgon spelas försäsongens allra mest spännande match. Klockan 15.30 drabbar båda damallsvenska guldfavoriterna Häcken och Rosengård samman på Bravida Arena, Sportkanalen och Cmore.
Vinnaren får ett mentalt övertag inför den allsvenska seriestarten. Vinnaren får också spela final i svenska cupen mot Eskilstuna United.
Eskilstuna vann påskaftonens semifinal borta mot Umeå IK med 4–2. På ett sätt var det en ganska klar seger. United kopplade greppet tidigt i den andra halvleken och var sedan aldrig riktigt hotat. I och för sig reducerade UIK till 3–2 i 90:e minuten. Men hemmalaget lyckades inte få till någon riktig kvitteringschans innan United satte 4–2-målet.
Jag har jobbat i dag, och kunde inte se matchen speciellt koncentrerat. Den slutsats jag kunde dra från det jag såg var att det fanns stor skillnad mellan lagen på målvaktssidan. Medan Agnes Granberg bjöd på Uniteds två första mål och därmed även matchen, så kändes Emma Holmgren sedvanligt trygg och säker. Holmgren kommer att bli otroligt viktig för United i år. I fjol var Eskilstuna darrigt på målvaktssidan, något som känns som ett av huvudskälen till den svaga placeringen.
Ett orosmoment för Eskilstuna var att en haltande Loreta Kullashi fick ledas av planen. Innan dess hade Kullashi gjort ett mål och fixat en straff.
I övrigt minns jag att det gnälldes på underlaget i Umeå i fjol. Från den här tweeten ser man att plogbilarna har lämnat spår efter sig även den här vintern.
I påskdagens toppmöte blir det inte minst spännande att se hur offensivt Häcken vågar ställa upp. I de båda matcher jag sett på plats, mot Växjö och Linköping, har Göteborgslaget gått fram med massor av spelare, vilket givit jätteytor till kontringar till motståndarna. När kontringarna kommit har man lämnat till Emma Kullberg att med sin snabbhet rädda upp situationerna. Mot Rosengård känns det som en väldigt farlig taktik.
I övrigt under söndagen kan man se följande matcher på svensk tv:
13.00: PSG–Soyaux från franska D1 Feminine, visas på Viaplay. 13.30: Chelsea–Birmingham från engelska WLS, visas på Viaplay.
Apropå PSG är deras kvartsfinal i Champions League mot Lyon nu schemalagd till den 18 april. Skönt för Lyon att få lite tid på sig. Just nu är nämligen hela 14 Lyonspelare och -ledare coronasmittade. I dag tillkom nämligen ytterligare fyra.
Quatre nouveaux cas positifs au sein du groupe professionnel féminin Communiqué ⤵ https://t.co/L2RLpgmMWQ
Smittspridningen i Lyon gör för övrigt att Catarina Macario har strukits från USA:s landslagstrupp till nästa lördags landskamp mot Sverige.
Due to challenges presented by the COVID-19 pandemic, midfielder @catarinamacario has been ruled out of the USWNT roster for the upcoming matches vs. Sweden and France.
— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) April 2, 2021
I veckan stängde ju för övrigt det svenska transferfönstret. Vi borde därmed nu ha slutresultatet av alla övergångar på silly season-sidan. Fast vis av tidigare erfarenhet kan det fortfarande dyka upp ytterligare något klubbyte. Det händer ju att klubbar håller lite på att offentliggöra sina värvningar.
Den senaste var Elise Kellond-Knights byte från Kristianstad till Hammarby. Ett klubbyte som innebär att australiskans speltid i KDFF stannar vid 90 allsvenska minuter. Om hon bara blir frisk från sin korsbandsskada är det här ytterligare en värvning som pekar mot att Hammarby är seriöst i ambitionen att bli ett damallsvenskt topplag redan från säsong ett i den här sejouren.
I kväll 19.00 spelar FC Rosengård kvartsfinal i Champions League. Nu läser jag i Sydsvenskan att man gör det med endast tolv tillgängliga utespelare.
Man har ju i grundläget bara 14 utespelare som är godkända för spel. Av dem drog Nathalie Björn på sig en bristning på träning förra tisdagen, en skada som håller henne borta från planen så länge att hon missar den stundande landslagssamlingen.
Som grädde på moset har både andramålvakten Angel Mukasa och Anna Anvegård fått hjärnskakningar som håller dem borta från spel. Anvegård hann alltså knappt tillbaka från sin förra skada förrän hon nu stoppas på nytt.
Eftersom Uefa godkänner truppbyten på målvaktssidan har Rosengård fått plocka bort Mukasa och sätta in 18-åriga Somea Polozen från Trelleborg i truppen. Till numerären ändras alltså inte antalet tillgängliga målvakter.
Skadeläget gör knappast att oddsen förbättras för Rosengård, som ju är i 3–0-underläge vid avspark. Trots det jobbiga läget får vi kanske passa på att njuta av att vi har ett svenskt lag som är kvar i Champions League 1,5 månader innan finalen. Ett svenskt lag som är kvar bland de sex sista i turneringen. Det kan dröja innan vi har det nästa gång. Det nya upplägget med gruppspel gör det ju svårare att ta sig till kvartsfinal.
Slutligen ser jag Sydsvenskan gissar på följande startelva för Rosengård i kväll: Stephanie Labbé – Jessica Wik, Emma Berglund, Glodis Perla Viggosdottir, Katrine Veje – Jelena Cankovic, Caroline Seger, Hanna Bennison – Sanne Troelsgaard, Mimmi Larsson, Olivia Schough. Det skulle innebära att man har Polozen, Matilda Kristell och Fiona Brown på bänken.
I dag och i morgon spelas tre av de fyra kvartsfinalerna i Champions League. Som bekant är det helfranska mötet uppskjutet.
När det kan spelas är väldigt oklart. Enligt damfotbollsjournalisten David Menayo på stora spanska sporttidningen Marca är Lyons spelare satta i karantän mellan sju och 17 dagar.
El Lyon cuenta con seis casos positivos. Todas las jugadoras se han puesto en aislamiento: 10-17 días las que han dado positivo y 7-10 días el resto. Lola Gallardo no llegaría para su convocatoria con la absoluta y Damaris Egurrola sí para la citación con la Sub'23
Men två kvartsfinaler avgörs i alla fall i dag. Den första redan nu 14.00. Det är hyperintressanta mötet Wolfsburg–Chelsea, som står 1–2. Matchen tv-sänds i Sverige av Aftonbladet för pluskunder.
Vad gäller tips gäller förstås fortfarande de odds jag skrev efter de första mötena. Jag noterar bara att Wolfsburg har en svit på 28 raka Champions Leaguematcher med gjorda mål. Vi får se om det även blir en 29:e.
🟢 @VfL_Frauen have not failed to score in their last 28 #UWCL matches.
Dagens andra kvartsfinal spelas 17.00 mellan Manchester City och FC Barcelona, där Barca leder med 3–0. Den går att se på Barca TV Plus eller möjligen också på Wnited.tv. I båda fallen krävs det inloggning, men de är kostnadsfria, så man kan se matchen gratis. Barca TV Plus har engelskspråkiga kommentatorer, medan Wnited brukar sända utan kommentarer.
Den tredje och sista kvartsfinalen som vi vet matchtiden för är ju Rosengård–Bayern München, där Bayern leder med 3–0. Den returen spelas i morgon, skärtorsdagen, med avsparkstid 19.00. Den sänds av Sportbladet för pluskunder.
I dag har Peter Gerhardssontagit ut 25 spelare till landskamper mot USA och Polen. Han konstaterade på presskonferensen att det blir färre nya spelare – mycket beroende på att de som varit med gjort bra prestationer.
Eftersom OS-truppen är mindre än vanliga mästerskapstrupper finns nog den huvudsakliga OS-truppen bland de 25. Jag har inte kollat hur stor truppen skall vara till årets OS, men minns att det var 16+2 i ordinarie trupp 2016. Dessutom fick man ta ut 3+1 reserver. Alltså totalt 19 utespelare och tre målvakter.
Noterbart i den här truppen är att Kristianstads Josefine Rybrink är kvar. Det är som väntat också Häckenduon Johanna Rytting Kaneryd och Filippa Angeldahl. Däremot saknas Rosengårds Nathalie Björn. Gerhardsson sa att hon inte är uttagningsbar till följd av skada. Exakt vad hon drabbats av ville han inte säga, utan hänvisade till FC Rosengård. Vi kan väl också således räkna bort Björn från skärtorsdagens Champions League-match.
Från Rosengård är Jessica Wik tillbaka i truppen igen. Vi får se om hon kan nå upp till den kanonform hon hade när hon gick till Arsenal. Däremot saknades Mimmi Larsson och Anna Anvegård. Den senare eftersom hon haft så lite speltid under försäsongen.
Utöver Wik är även Madelen Janogy tillbaka efter hennes frånvaro för mental ohälsa. Kul att Janogy känner sig så bra att hon är uttagningsbar.
Utöver A-landslaget presenterades en U23-trupp till ett möte med Kristianstads DFF. Numera skall U23-spelarna vara födda 1998 eller senare. Man tog dock över en överårig spelare – Potsdammålvakten Emma Lind. Det motiverades med att man vill hjälpa A-laget att kolla runt lite, se hur hon ser ut nu.
I dagens trupp finns alltså 25 spelare. Utöver de som nämnts här ovan kan väl möjligen Elin Rubensson slå sig in i en OS-trupp bland de som inte är uttagna.
I morgon skulle tre kvartsfinaler i Champions League ha spelats klart. Men det blir bara två. Det franska mötet Lyon–PSG är nämligen uppskjutet till följd av covidsmitta i Lyon.
Även lagens ligamöte är ju uppskjutet, då var det PSG som var drabbat. Frågan är hur länge Uefa godkänner att matchen skjuts upp. Schemat är ju rätt späckat. Semifinalerna skall spelas 24/25 april respektive 1/2 maj, och finalen på Gamla Ullevi den 16 maj.