Jag är inne i en period där det dröjer typ en vecka mellan inläggen. Sedan senast har Pia Sundhage och hennes landslag åkt på en riktig käftsmäll.

Förlust med 4–0 mot England är inget vackert resultat. De här bilderna ger inte heller känslan av att siffrorna är missvisande. I varje fall inte i den riktning att den engelska segern var i överkant:

4–0 är för övrigt en tangering av tidernas största förlustsiffrorna för vårt A-landslag. Det var sjunde gången vi föll med just 4–0.

Vid de två senaste var jag på plats. Det var nämligen Algarve cup 2012. På två dagar föll vi med 4–0 först mot Tyskland (den 5 mars) och sedan även med 4–0 mot USA, som leddes av Pia Sundhage (den 7 mars). Dessförinnan har vi tre 4–0-förluster mot Norge och en mot Kina.

Eftersom jag inte sett mer av matchen än klippet ovan går det inte att göra någon mer ingående analys. Dock återkommer jag till att jag inte på något sätt förstår varför Sundhage inte testade ett mittbackspar till Polenmatchen från start. Motiveringen att Nilla Fischer behöver matcher mot toppmotstånd köper jag inte.

I tisdags tog Sundhage för övrigt ut truppen till aktuell Polenmatch. I den ingår två spelare som är utan A-landskamper, Stephanie Öhrström och Marija Banusic. Då är vi åter framme vid Banusic-gåtan. Hon var alltså inte bra nog att spela F19-EM i juli, men platsar i A-landslaget i augusti. Ännu har jag inte sett det förklaras någonstans. När får vi svaret på varför det är sådana svängningar kring Kristianstads stortalang.

Apropå Banusic och mittbacksfrågan så gjorde ju talangen iskallt 1–0 i torsdagens cupfinal efter en riktigt bjudning från Charlotte Rohlin. Strax efteråt gjorde Fridolina Rolfö 1–1 och visade att hon kanske borde ha varit med i Polentruppen. Dessutom visade Hedvig Lindahl att hon tyvärr fortfarande blandar högt och lågt.

Jag har bara sett delar av cupfinalen, men tänkte jobba mig igenom den. Hela matchen går nämligen att se på den här länken. Av det jag sett hittills kommer portugisiska Claudia Neto att bli en jättetillgång för LFC. Hon verkar otroligt boll- och passningssäker.

För LFC var det fjärde cuptiteln. Umeå har lika många, men en klubb är värre med sex – klassiska Öxabäck. Västgötalaget vann dessutom fem cuptitlar på rad, och spelade sju raka finaler. Dit har LFC en bit kvar…

Just LFC och Umeå möts för övrigt i morgon i en måstematch för östgötarna (TV12 14.45). I varje fall om de skall ha kvar chansen att spela till sig en Champions Leagueplats i årets damallsvenska.

Veckans båda matcher hittills i vår högsta serie, Göteborg–Piteå och Eskilstuna–Vittsjö, har båda slutat 1–0 till hemmalaget. Jane Ross kunde ha förändrat dagens resultat, men slog Vittsjös straff utanför. Det är för dåligt. Jag accepterar straffmissar om de beror på att målvakten räddar. Men slår man bollen utanför har man inte varit nog koncentrerard.

* Om vi lämnar Sverige så har Champions League startat idag. Det är gruppspelet som är igång, och två överraskande resultat noteras. Dels föll belgiska mästarinnorna Standard Liege med 1–0 mot Portugals Oriense, dels spelade schweiziska Zürich 1–1 mot vitryska mästarinnorna Minsk. Men som bekant är ju gruppspelet i damernas turnering bara ett kval. Den ”riktiga turneringen” börjar med 16-delsfinalerna.

* I NWSL är det bara tio dagar kvar av grundserien. Klart sedan ett tag är att Seattle vinner och Kansas City kommer tvåa. Washington och Portland har bra chans att ta de två sista slutspelsplatserna. Men Chicago har ännu chansen. Fast då måste de nog vinna mot Kansas City i natt 03.00. Den matchen kan du se här.

När Sverige slog Skottland i våras minns jag att TV4:s kommentatorer menade att Kim Little var mer haussad än hon förtjänade, och inte är den världsstjärna som många har målat upp. Kanske. Men hon leder i alla fall skytteligan på nya målrekordet 15, och dessutom delar hon ledningen i assistligan på sju. Så lite stjärnstatus förtjänar väl ändå skotskan?

* I Nadeshiko League fortsätter spänningen kring strecket mellan mästerskaps- och nedflyttningsserien. Just nu är tre lag inblandade i kampen om två platser i den högre serien. Men Inac Kobe Leonessa säkrar nog sin plats i morgon bitti svensk tid. Så det lär bli det inbördes mötet nästa lördag mellan Jef United och Vegalta Sendai som avgör vilken av klubbarna som tar den sista platsen.

* Slutligen en koll mot Norge. I toppserien befäste Lilleström sin serieledning idag genom att vinna med 5–0 mot Medkila. Lene Mykjåland hade en stor dag och gjorde de fyra första målen.

Lene Mykjåland

För svensk del var matchen Avaldsnes–Klepp den mest intressanta. När Avaldsnes vann med 4–1 var det nämligen fyra svenska spelare i hemmalagets startelva. Tre av dem var Tyresöförvärven Carola Söberg, Lisa Klinga och Lisa Dahlkvist, den fjärde var förstås Freja Hallenberg. Alla fyra spelade hela matchen. Enligt lokaltidningen i Avaldsnes var Söberg bra, medan Klinga och Dahlkvist hade en tyngre debut.

Lisa Klinga

Om drygt en timme är det avspark för Sverige borta mot England. Vad jag noterat är det ytterligare en landskamp som spelas i skymundan – alltså som man inte kan se någonstans.

Att ett möte mellan två av världens åtta bästa länder inte är tv-sänd säger tyvärr en hel del om hur lång väg damfotbollen har att gå innan den blivit en riktigt stor sport intressemässigt sett.

Jag har ju själv inte heller på något sätt bidragit till att haussa träningsmatchen, då all min fritid gått till träning eller arbete med den fotbollsbok jag jobbar med, som förhoppningsvis skall finnas till försäljning om 1,5 månader.
Men jag kommer att följa den via twitter, där England har flera bra adresser, som bland annat FA WSL, England, Women’s Football Pod och Girls on the Ball. Även Uefas damfotbollsskribent Paul Saffer är på plats.

Skulle det finnas någon tv-sändning eller länk som jag missat får ni väldigt gärna höra av er. I så fall lägger jag upp den informationen här. Matchen direktsänds på radio i England på den här länken. Men den sändningen kan vara stängd för lyssning från Sverige.

Sveriges startelva i Hartlepool klockan 15.00 ser ut så här:

Hedvig Lindahl (hennes 100:e landskamp – grattis) – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson – Therese Sjögran och Lotta Schelin.

Det som förvånar är att snacket inför matchen har varit mittbacksfrågan, alltså hur vi skall ställa upp mittförsvaret i nästa VM-kvalmatch (mot Polen) då Nilla Fischer är avstängd. Till förbundets hemsida säger Pia Sundhage:

”Det är en av anledningarna till att det här är en väldigt viktig match för oss.”

Fast speciellt viktig verkar inte mittbacksfrågan vara. För då hade ju Sundhage valt att starta med det tänkbara Polenparet. Nu spelar Fischer ändå, vilket gör att testet av ett tänkbart nytt mittbackspar kommer att bli konstlat. För i träningsmatcher tillåts sex byten per lag, något som brukar innebära att de andra halvlekarna blir söndertrasade, och reservbetonade. Att testa det nya under sådana förutsättningar ger oftast ingen rättvis bild.

Å andra sidan känns inte Fischers speciellt bekymrande. Sverige skall ju slå Polen vilka mittbackar vi än ställer upp med.

Marta Vieira da Silva

Egentligen hinner jag inte skriva på den här bloggen för tillfället. Jobb och bok tar i princip all tid.

Men den här artikeln gör att jag känner att jag måste göra ett undantag. Rosengård kommer alltså troligen att presentera Marta som nyförvärv om en liten stund.

Det väcker hoppet om att Malmöklubben kan ta det sista klivet in bland de fyra–fem klubbar som har kapacitet att vinna Champions League. I varje fall visar värvningen att ambitionen finns. Det är förstås riktigt kul för svensk damfotboll.

Och nödvändigt. Det har ju behövts något positivt. Annars har ju det här året innehållit alldeles för mycket negativa saker för sporten. Baksmällan efter fjolårets succé-EM har nästan varit total.

Trion Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag känns ju som en hyfsat svårstoppad anfallskonstellation.

* I kväll 19.00 är det ödesmatch i F19-EM för Sverige. Har jag räknat rätt blir det garanterat semifinal vid tvåmålsseger mot Irland. Och vinner vi med tre mål blir det gruppseger.

Men irländskorna har besegrat både Spanien och England, och lär bli en riktigt svår nöt att knäcka. Det svenska laget lär behöva prestera på sin allra högsta nivå för att ta sig vidare ur gruppspelet.

Med tanke på hur dåligt jag har uppdaterat den här bloggen på sistone kan man ju diskutera om jag har rätt att gnälla på andra. Men jag kan inte låta bli att skicka en fråga i riktning mot förbundet. Varför tystar ni ner F19-EM?

Med tanke på hur sportredaktionerna runtom i landet skriker efter material att fylla sina sidor med under de här veckorna hade det med lite vilja gått att få in artiklar på diverse olika håll. Men gissningen är att man inte ens försökt.

Idag är det på dagen tre år sedan jag satt på BayArena i Leverkusen och startade den här bloggen.

Sedan dess har jag med det här skrivit 1498 inlägg. Besöksstatistiken säger exakt 466000 sidvisningar och ni har kommit in med 1380 kommentarer. Bloggen har 51 prenumeranter.

De senaste två åren har besökssnittet legat kring 15000 sidvisningar per månad. En fantastisk topp med 37303 noterades under juli ifjol, då det som bekant spelades EM här i Sverige.

På världskartan nedan noteras att jag kan kryssa av land efter land, och nu är uppe i besök från 130 olika nationer. Naturligtvis är det en förkrossande majoritet besökare från Sverige. Men bloggen har nu även femsiffrigt antal sidvisningar från USA, Tyskland och Finland. Och med Ryssland är det nu 18 länder som nått upp till 1000 sidvisningar. Kul.

Sidvisningar land för land sedan 25 februari 2012.

De fem inlägg som har lästs av flest det senaste året är:

* Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?
* Tankar om Susan Varlis tunga utspel
* Ingen tv-sändning – då borde förbundet agera på egen hand
* Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen
* Kommer Tyresö att flyttas ner?

De tio sökord som lett flest till bloggen, utöver olika varianter av mitt och bloggens namn, är:

* Lotta Schelin
* Alex Morgan
* Jessica Landström
* Kosovare Asllani
* Lisa Dahlkvist
* Tobin Heath
* Sara Thunebro
* Vittsjö
* Amanda Ilestedt
* Ali Krieger

I samband med bloggens båda tidigare födelsedagar har jag skrivit lite om bloggens historia. De inläggen hittar ni här:

* En födelsedag jag inte trodde att jag skulle få uppleva
* Hur kunde jag hamna här?
* Bloggens andra födelsedag

Det var det om födelsedagsfirandet. Det har ju spelats en hel del matcher sedan mitt senaste inlägg. De tänker jag återkomma till i nästa inlägg, förhoppningsvis redan i kväll. Då tänkte jag även fundera lite kring de damallsvenska matcher som spelas i morgon, och om den hyperintressanta toppmatchen som just nu startar i elitettan.

En orsak till det långa uppehållet för bloggen är att mitt fokus den senaste tiden av olika skäl huvudsakligen legat på herrfotboll. Ja, ni känner säkert till att det pågår en rätt intressant turnering Brasilien. Och jag tänkte fira bloggens treårsdag genom att se två spännande matcher därifrån ikväll.

Tyresö lägger alltså ner sitt damallsvenska lag. Följden blir dels att den damallsvenska tabellen skrivs om, och numera ser ut så här. Dels att Sverige bara får ett lag i höstens Champions League.

För tolkar jag paragrafen 2.07 i Uefas regler rätt så är fallet solklart. Länder med två deltagande lag får inte ersätta något av dem med serietrean. Alltså kommer inte Linköpings FC att få spela i Champions League, som det tidigare har sagts.

Jag slänger in en liten brasklapp eftersom det är reglerna för 2013/14 som länkats ovan. Och på Uefas sida ligger inte reglerna för 2014/15 uppe. Men som sagt, Linköping skall inte räkna med spel i Champions League.

LFC är även de stora förlorarna i omskrivningen av den damallsvenska tabellen, då de faller från andra till sjätte plats, och plötsligt är ytterligare tre poäng bakom Rosengård. Gissningsvis hörs en och annan svordom över Tyresö från Östergötland i kväll. Tränare Martin Sjögren säger exempelvis så här till TT:

”Det som Tyresö har gjort är direkt oseriöst, det borde vara snudd på kriminellt det de har gjort. Men det får väl andra utreda.”

Personligen tror jag att jag är först med en rubrik om att LFC inte får spela i Champions League. Men jag ska ärligt säga att jag inte var den som tog fram nyheten – det var damfotboll.coms Thorsten Frennstedt.

Men tyvärr fortsätter damfotboll.com att dribbla bort bra nyheter. I stället för att dra en rubrik på uppgiften att Sverige bara får ett lag i Champions League i höst så valde Frennstedt att skriva sitt ”scoop” i en artikelkommentar till en artikel med den idag högst olyckliga rubriken ”Tyresö fixar förlängning”.

Men någon förlängning blir det alltså inte för Tyresö – i varje fall inte på planen. Rent sportsligt är det här trots allt det bästa möjliga. För det innebär att Tyresö slutar på tolfte plats, och bara drar med sig ett annat lag ur allsvenskan. Alltså hamnade plötsligt AIK och Vittsjö på tämligen fast mark i tabellen. Och det känns skönt. Det hade känts väldigt fel om Tyresö plus två andra lag hade åkt ut.

Man väntar nu spänt på när sanningarna kring klubbens ras kommer till ytan. Men förr eller senare lär vi få veta. Och storyn om klubben som tvingas lägga ner två veckor efter att man var nära att koras till Europas bästa lag – kanske världens bästa är så bra att det nog både kan komma att skrivas romaner och göras filmer om den.

För det här är givetvis en mäktig skandal – sannolikt tidernas största inom svensk fotboll. För såvitt jag kan få fram är väl det här första gången någonsin som en klubb drar sig ur vår högsta fotbollsserie mitt i säsongen – i varje fall när vi bara haft en allsvenska. Rätta mig gärna om jag har fel.

Det är förstås tråkigt för spelarna som hamnar i en jobbig sits. Med tanke på hur dålig ekonomi de flesta damallsvenska klubbarna har så lär det inte finnas speciellt stort löneutrymme för välbetalda Tyresöstjärnor i konkurrentklubbarna. Enligt obekräftade uppgifter hade exempelvis Caroline Seger utan framgång försökt få kontrakt hos ett antal svenska klubbar innan hon idag skrev på för franska PSG – och således blir klubbkompis med Kosovare Asllani.

Jag förstår om Seger ville spela kvar i Sverige. Men för landslagets skull tycker jag att det är en klockrent att hon hamnar i en av Europas mest hårdsatsande klubbar. Där kommer hon träna och matcha i bästa möjliga miljö.

Slutligen så har det spelats en damallsvensk match idag. Jag skrev ju tidigare i våras att Jitex inte kommer att rasa ihop. Idag gjorde Mölndalslaget det. I derbyt mot GFC blev det hela 8–0 efter att Sara Lindén blivit tremålsskytt.

Bara för några sekunder sedan kom beskedet via TT att Tyresö drar sig ur allsvenskan.

Det finns några rader att läsa på klubbens hemsida.

Kristianstads DFF

Kristianstad är klart för cupfinal – klubbens största framgång hittills. Gårdagens 2–0-seger mot Örebro var intressant.

Jag har ju inte sett KDFF så ofta de senaste åren, och kan därför inte göra någon djupgående analys av hur laget har förändrats.

Men jag ser ju på tabellen att något har hänt. För det lag som tidigare ofta spelade 3–3 eller 4–2 eller 4–5 har nu målskillnaden 8–7 efter sju omgångar av damallsvenskan. Och då har man redan mött alla de fyra största förhandsfavoriterna Tyresö, Göteborg, Linköping och Rosengård.

Snacket kring KDFF i gårdagens SVT-sändning handlade mycket om en pånyttfödd Hedvig Lindahl och om stenhårt fokus på defensiv organisation.
Jag tyckte nog att Kif Örebro var spelmässigt bäst i den första halvleken. Men Johanna Rasmussen:s 1–0-mål på Gudny Björk Odinsdottir:s fina inlägg avgjorde matchen.

Johanna B Rasmussen

För efter paus upplevde jag det som att Kristianstad hade rätt bra kontroll. Visst skapade Kif ett par bra chanser. Men de flesta av dem kom efter Mia Carlsson:s 2–0-mål.
Rasmussen fick för övrigt assist till 2–0 och räddade en boll på mållinjen. Ett gott dagsverke av danskan.

Kristianstad spelar alltså mer tillknäppt i år. Och det är i grunden bra. Under de tre senaste åren har lagen i vår högsta serie blivit allt bättre på att försvara sig, något man kan tycka är tråkigt, eftersom det blir färre mål. Men jag är övertygad om att trenden med bättre defensiv i damallsvenskan i längden kommer att innebära ett lyft för svensk damfotboll.

För man brukar ju prata om kraft och motkraft. Och när försvaren blir allt mer välorganiserade ställer det högre krav på anfallsspelarna. De måste lära sig att agera smartare, med högre kvalitet i löpningar och passningar samt med större bestämdhet.
Går man bara några år tillbaka räckte det i princip med snabbhet för att hamna i toppen av damallsvenskans skytteliga. Nu har alltså kravbilden ökat.

I finalen får KDFF möta antingen Umeå eller Linköping. KDFF kommer att slå ur underläge vilket motstånd de än får, vilket bör gynna skånskorna. Däremot lär det inte gynna dem att de löper stor risk att få bortamatch, då de hade hemmamatch i semifinalen.

Umeå vann sin kvartsfinal mot Tyresö i onsdags med 2–0. Båda målen gjorda av Lina Hurtig. Det var ”nya Tyresös” första match. Startelvan bestod dock till tio elftedelar av etablerade namn. Däremot var bänken långt ifrån den samling stjärnor som man vant sig vid från tidigare år. Därifrån fick både Astrid Wemö Larsson och Filippa Pettersson komma in och göra korta inhopp på slutet. Det är spelare som jag aldrig tidigare hört talas om.

Så till den fotboll som väntar i helgen. På söndag är det fem matcher i damallsvenskan. Och med den hyperjämna tabell som vi har för tillfället är ju alla matcher högintressanta.

Ska jag ändå välja ut en så blir det trots allt tippade toppmötet Rosengård–Göteborg. Det är också den match som visas på Tv4sport. Båda lagen har haft lite sviktande form på sistone. Rosengård har två förluster på sina fyra senaste matcher, och Göteborg har faktiskt inte vunnit någon av sina fem senaste. Den här matchen känns faktiskt ganska avgörande för om tabellsjuan GFC ska ha något med toppstriden att göra framöver.

* I elitettan har Mallbacken nu nått åtta raka segrar – och laget ser ut att med stormsteg vara på väg tillbaka till damallsvenskan. Man har redan nio poäng ner till strecket.
Dock funderar man lite över vad som händer om laget går upp. För var ska de spela? Strandvallen är inte godkänd, och i fjol fanns i alla fall ingen rimlig reservarena.

Mallbacken möter för övrigt Djurgården på söndag. Det blir ytterligare en värdemätare för värmländskorna. Förmår de ta nionde raka?

* I Frankrike avslutas ligan på söndag. Lyon har ju dock redan säkrat ligaguldet. Och PSG behöver ”bara” vinna hemma mot redan nedflyttningsklara Yzeure för att säkra andraplatsen.

Däremot är det riktigt spännande i botten. Fyra lag riskerar att få följa med Yzeure och Muret ner i andradivisionen. Saint-Etienne ligger på nedflyttning och ställs mot tuffa Montpellier på söndag. En poäng före ligger både Arras och Henin-Beaumont och ytterligare en poäng före finns Rodez. Så om Lyonlaget Saine-Etienne skulle skrälla har man flera räddningsplankor inom räckhåll.

* I Tyskland är det näst sist omgången på söndag. Och avgörandets stunder är här, både i toppen och botten. Framför allt avgörs ligan för Potsdam klockan 14.00 på söndag. Då tar man emot serieledande Frankfurt, matchen visas direkt på DFB-tv. Potsdam måste ta poäng för att ha kvar chansen på att få spela Champions League i höst.

Men med poäng kommer man inte att ha saken i egna händer i slutomgången. Så för säkerhets skull bör Potsdam vinna på söndag.

Den andra högintressanta matchen är svenskmötet Cloppenburg–Wolfsburg. Vid förlust finns risken att Sofia Jakobsson:s lag åker ut på söndag. Cloppenburg lär därmed sälja sig dyrt mot ett ytterst formstarkt mästarlag.

* I England är det FA-cupfinal på söndag 17.30. Då ställs Arsenal och Everton mot varandra. Det är lite paradoxalt eftersom det är just Arsenal och Everton som belägger de två sista platserna i WSL, och som börjar hakas av.

Ett av säsongsupptaktens fiaskogäng kommer dock att få anledning till lite firande på söndag kväll. Matchen ser du på den här länken.

* I Norge är det toppmöte, och Osloderby, i morgon. Då tar trean Stabaek nämligen emot tvåan Röa i en intressant drabbning.

* Slutligen till USA och NWSL. Där har Chicago börjat ta in på Seattle i tabelltoppen. Efter nio spelade omgångar skiljer det nu bara fyra poäng mellan lagen.

Seattle spelar borta mot Sky Blue vid midnatt natten mot måndag, medan Chicagos nästa match går först natten mot torsdag.

Ibland får man snabba svar på sina frågor.

Redan under kvällen igår blev de frågor jag ställde i mitt förra inlägg besvarade.

US Soccer meddelade att Tony Gustavsson blir assisterande förbundskapten. Kul för honom, och för svensk damfotboll som får ett erkännande igen.

Alva Nilsson och damfotboll.com hjälpte mig även att få svar på varför Olivia Schough är med i landslagstruppen trots begränsad speltid, medan Antonia Göransson ställs åt sidan.

Jag köper Sundhages snack om självförtroende. Samtidigt så hade jag ju hellre av sportsliga skäl haft Göransson på bänken, eftersom hon är kapabel att vända en matchbild.

Under kvällen tittade jag på den första halvleken av torsdagens Champions Leaguefinal. Som en parentes noterade jag att SVT-kommentatorn Chris Härenstam inför avspark konsterade att expertisen uppskattat det som 60–40 i Wolfsburgs favör. Jag känner igen den bedömningen, och kunde inte undgå att fundera på om jag ensam utgjorde expertisen, eller om vi var fler…

Till själva spelet. Även om det var en ganska chansfattig halvlek var det verkligen högklassig fotboll, mellan två riktigt starka och välorganiserade lag.

Framför allt var det Tyresös presspel som imponerade. De satte en väldigt hög, och bra press i början av matchen. De hjälptes av att Wolfsburg försökte spela in på ytan framför Tyresös backlinje. Det gjorde att Tyresöbackarna mest hela tiden kunde koncentrera sig på att kliva framåt, och inte behövde tänka på ytan bakom sig.

Wolfsburgs tanke såg ut att vara att först få till ett tillbakaspel, och sedan spela in bakom Tyresös backlinje. Men det blev så trångt på mitten att man sällan fick chans att slå bollen in bakom. Och när chansen kom var det under press, vilket gjorde att passningarna fick dålig kvalitet.
Dessutom stördes förstås tyskorna av att Lena Goessling fick kliva av efter en kvart för att få kinden ihophäftad.

Känslan var dock att tyskorna började hitta mer rätt mitt i halvleken. Då blixtrade istället Tyresö till med två snabba mål. Det första kom till just genom det aggressiva försvarsspelet, då Lisa Dahlkvist avväpnade Goessling med hjälp av Veronica Boquete. Sedan gjorde Marta resten.
Det andra gjorde Vero efter ett fantastiskt förarbete från Christen Press.

Målen gjorde att Wolfsburg tappade lite energi. I paus bytte Ralf Kellermann ut Selina Wagner, som aldrig lyckades komma in i matchen. Dessutom såg man direkt att man hade bytt taktik. I stället för att lyfta mot felvända spelar började Wolfsburg variera mellan att antingen längs marken spela sig förbi Tyresös förstapress, eller lägga in långa bollar bakom Tyresös backlinje, och framför allt bakom Linda Sembrant.

Det visade sig vara segerrecept. Redan under halvlekens första sju minuter hade man skapat fyra superlägen, varav två blivit mål. Jag trodde spontant första att Martina Müller var offside vid 2–2-målet. Men sannolikt låg hon perfekt i linje när långbollen slogs.

Marta gjorde ju 3–2. Och Marta visade att hon fortfarande är en av världens bästa spelare. Kanske den allra bästa. Minns hur dominant hon var i damallsvenskan förra våren, innan hon fick ryggproblem.

Medan Marta var lysande var det tråkigt att se att Malin Diaz vägde så lätt. Hon hängde i luften från första till 66:e minuten – då hon byttes ut. Det var tydligt att Diaz behöver jobba ännu mer på sin balans och styrka för att vara redo för riktigt stora matcher. Wolfsburgsspelarna bara flyttade ju på Tyresötalangen. Dock är det förstås naturligtvis en väldig bra erfarenhet för henne att ha fått vara med och uppleva en stor final, och själv fått känna på vad som krävs för att klara sig på den allra högsta världsnivån.

Direkt efter Diaz byte kom 3–3. Tyresö var efteråt irriterat för att de tyckte att Wolfsburg borde ha spelat tillbaka bollen till Tyresö i samband med det inkast, som Lisa Dahlkvist ordnat just före bytet, eftersom Meghan Klingenberg var skadad. Jag måste säga att jag spontant när jag såg matchen inte fattade att Dahlkvist lade ut bollen medvetet. När jag ser reprisen förstår jag att det var så.

Men jag förstår att tyskorna inte uppfattade situationen. Men förstås extra typiskt att 3–3-målet föll i just det anfallet, och just på Klingenbergs yta. Och tråkigt att delar av eftersnacket handlade om fairplay.
En kompis twittrade för övrigt efter matchen:

”Att Tyresö hävdar att det inte var fair play. Komiskt.”

Visst är det att blanda äpplen och päron. Men lite kul var det väl ändå?

Segermålet var ju Nadine Kessler:s förtjänst. Hennes förarbete till Müller var ju nästan lika magnifikt som Christen Press vid 2–0-målet. Inte minst mottagningen, då hon vänder bort Line Röddik Hansen i samma rörelse som hon suger in Goesslings chipp.

Det för nu om matchen, från vilken du ser höjdpunkter här:

Det var intressant att på SVT igår se efterspelet till matchen, där Lisa Dahlkvist gick runt, tackade och sa adjö till sina lagkamrater. Dessutom förklarade hon i intervjuer att ingen av spelarna hade fått någon information från klubbledningen om vad som händer nu.
Jag kanske skall vara försiktig. Jag har ju fått kritik för att jag är för hård mot folk i Tyresöledningen. Men vad kan man säga om deras agerande, mer än att det är genomuselt?

Publiksiffrorna i damallsvenskan visar att klubbledningen inte längre har greppet om fansen. Och spelarnas agerande nere i Lissabon visar att klubbledningen inte heller har grepp om truppen. För tydligen har spelarna struntat i att bära klubbkläder i möten med media under finaldagarna. De har tydligt visat att de har representerat sig själva – och inte Tyresö FF.

Det blir verkligen spännande att se vilken startelva Tony Gustavsson ställer på benen mot Rosengård i morgon. Han har ju för övrigt gjort klart att det blir hans sista match för klubben, eftersom han sagt att han gärna vill få chansen att tacka alla supportrar som följt laget de här åren.
Det blir dessutom intressant att se vilken energi spelarna kan mobilisera efter torsdagens förlust. Man har jobbat mot den 22 maj hela året. Risken är att delar av energin gått ur – även om möten med Rosengård förstås alltid är heta.

Just Tyresö–Rosengård är självklart helgens stora damallsvenska match. Dagens båda möten, Vittsjö–Jitex och Göteborg–Örebro, är också intressanta. Jitex bytte ju tränare i veckan. Och för nya tränaren Jerry Carlsson är det ödesmatch direkt. Skall Jitex ha minsta chans att hänga kvar har de inte råd att förlora mot de andra lagen på tabellens undre halva.
Med tanke på hur jämnt det är bakom Rosengård i tabellen är ju för övrigt alla matcher intressanta. Inte minst mötet Eskilstuna–Linköping, där nykomlingen får en ny riktigt god värdemätare.

* Helgens hetaste match i Europa spelas dock i Frankrike. Och då tänker jag inte på att Lotta Schelin och Lyon kommer att säkra ligatiteln borta mot Guingamp. Utan i kväll 18.30 spelar Juvisy–PSG Parisderby och direkt avgörande match om den andraplats som leder till höstens Champions League. PSG ligger en poäng före i tabellen. Här är en länk till matchen.

* I Frauen-Bundesliga möter de tre topplagen morstånd som bör besegras i morgon. Inget av topplagen visas heller på DFB-tv. Där spelar Duisburg mot Olivia Schough:s Bayern München, med avspark idag 14.30.

* Helgens allra mest prestigeladdade match är kanske ändå finalen i det Asiatiska mästerskapet. Den spelas alltså mellan Japan och Australien i morgon 15.15 svensk tid. Innan dess spelar Kina och Sydkorea bronsmatch 11.45. Länkar till matcherna finns här:
* Kina–Sydkorea.
* Australien–Japan.

Japanskorna vann sin semifinal mot Kina med 2–1 efter förlängning. Mittbacken Asuza Iwashimizu nickade in segermålet i förlängningens sista övertidsminut. Även Japans första mål kom på hörna, genom Homare Sawa. Se de målen på det här klippet:

Australien har under mästerskapet filmat sin segersång på bussen på väg från arenan. Se här hur Lydia Williams ledde sången – eller skall man kalla det skrikandet? – efter 2–1-segern mot Sydkorea i semifinalen. Målen från matchen ser du här: