Tam analys av förlusten mot Norge

Det känns lite konstigt att skriva ett inlägg om en landskamp som man inte har sett.

Eller. Jag såg de sista 20 minuterna på svenskfotboll.se. För mig funkade sändningen utmärkt under den perioden, men jag såg i kommentarsfältet att många hade problem med att se matchen. Tråkigt.

Sverige har satsat mer och bättre på damfotbollen än Norge de senaste åren. Men i går vann Norge på de flesta fronterna. Exempelvis sändes matchen streamad både av förbundet och NRK – dessutom tv-sände norska Eurosport.

Dessutom vann ju Norge själva matchen med 2–1. Det var första gången sedan EM-kvartsfinalen 2009 som vi föll mot Norge under 90 minuter. På de åtta mötena sedan dess har det i och för sig blivit en straffläggningsförlust i Algarve, men i spel var det fem svenska segrar, tre kryss och målskillnaden 15–8.

Jag hade hoppats att det skulle kunna gå att se torsdagens match i efterhand någonstans, men hittills har jag inte lyckats hitta någon länk. Bara de här höjdpunkterna från den första halvleken.

https://twitter.com/WSUasa/status/822142462042996739

Därmed är den analys jag kan komma med väldigt tam.

Jag har alltså sett målen, det svenska var högst turligt. Jag fick kolla flera gånger för att se om det var Sofia Jakobsson:s axel eller den norska backens huvud som styrde in bollen. Jakobsson har flyt för tillfället, och då kan man göra mål även när man missar sin nick. Vid Norges båda var våra mittbackar (Linda Sembrant och Nilla Fischer) snett ute varsin gång.

Det verkar inte ha varit någon bra mittbacksdag, för de minuter jag såg hade dessutom det tredje mittbacksalternativet (Magdalena Eriksson) väldigt dålig precision i passningsspelet. Nu är det tidigt på säsongen, och många spelare är matchovana. Men jag tycker tyvärr att Erikssons passningsspel har varit lite för slarvigt när hon dragit på sig landslagströjan. Det måste hon rycka upp om hon på allvar skall kunna utmana Fischer/Sembrant framöver.

Men som sagt, jag såg bara 20 minuter, så några egentliga slutsatser från matchen kan jag inte dra. Ni som såg mer av matchen, såg ni något nytt? Fanns det några linjer i det svenska spelet? Och var det någon som utmärkte sig – positivt eller negativt?

Det har spelats fler landskamper i dagarna. I dag blev det 2–2 mellan Danmark och Skottland. Målen går att se här. Danska målskyttar var Pernille Harder och Johanna Rasmussen, men det är Erin Cuthbert:s 2–2-mål som är det mest sevärda.

Och i går vann Nordirland lite överraskande med 1–0 mot EM-klara Portugal efter det här segermålet från Marissa Callaghan:

https://twitter.com/WSUasa/status/822171431257645057

I veckan har det europeiska förkvalet till VM lottats. Det är ju så att det stundande VM-kvalet i Europa kommer att bestå av sju grupper om vardera fem lag. Eftersom det är 46 lag som anmält sig blir det ett förkval.
Där gör 16 lag upp om fem platser. Speldatumen är 6, 8 och 11 april och de 16 lagen är uppdelade på fyra fyrlagsgrupper där segraren och bästa tvåan går vidare till det stora kvalet.

Förkvalet lottades så här:

Grupp 1: Georgien (värdland), Kazakstan, Estland och Lettland.

Grupp 2: Albanien (värdar), Grekland, Malta och nya Kosovo.

Grupp 3: Litauen (världland), Andorra, Israel och Moldavien.

Group 4: Färöarna (värdland), Turkiet, Montenegro och Luxemburg.

Det stora VM-kvalet lottas den 25 april och spelas från september i år till september nästa år. Europa har åtta platser till VM 2019, plus att värdnationen Frankrike tillkommer. Det blir alltså de sju gruppsegrarna plus en grupptvåa som kvalar in. De fyra bästa grupptvåorna gör upp om den platsen via playoff.

* Det om landslagsfotboll. Det kommer även spelas lite klubbfotboll i helgen. I Australien pågår spurten i kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Där står det mellan Melbourne City, Brisbane Roar och Newcastle Jets om att göra sällskap med slutspelsklara Sydney FC, Canberra United och Perth Glory.

W-league är en väldigt jämn och intressant liga där alla kan slå alla. Tabelljumbon Adelaide United har exempelvis plusmålskillnad, vilket verkligen inte hör till vanligheterna.

* I Italien går svensklaget Fiorentina som tåget. Det har blivit tio raka segrar och målskillnaden 39–3 för Stephanie Öhrström:s och Sara Nordin:s lag. Öhrström har spelat i nio av matcherna, medan Nordin deltagit i fyra. I morgon, lördag 14.30, skall det gå att se bortamatchen mot Tavagnacco på Fiorentinas klubb-tv.

Svensson, Jitex och VM 2023

Mitt i julstök och nätverksproblem har jag varit lite mindre flitig här på bloggen en period. Nu verkar nätverket funka – peppar, peppar. Och jag ligger väl framme i julstöket.

Nämnda omständigheter har gjort att jag inte har haft möjlighet att blanda mig i ett par aktuella debatter. En som blossade upp häromveckan handlade om Anders Svensson och hans synpunkter på damfotboll i den här artikeln. Det var där han först sa att man inte skall jämföra herr- och damfotboll, bara för att sedan jämföra hur mycket pengar de drar in.

Visst har Svensson rätt i att herrfotbollen i många fall subventionerar damfotbollen. Inte minst när det gäller svensk landslagsfotboll. Men subventioner finns även på många ställen inom klubbfotbollen. Lyon hade exempelvis inte varit en sådan maktfaktor på damsidan om de inte haft ett starkt herrlag som drog in de stora pengarna.
Där är det ju för övrigt så udda att de viktigaste resultaten för Lyons damlags ekonomi är de från herrlagets matcher. Att Lyons herrar nu bara är ett mittenlag i Ligue 1 riskerar att bli dyrt för damlagets framtida satsning.

Men bara för att det finns sanning i det innebär det Svensson sa tycker jag varken att hans uttalande om att damlandslaget är en ren förlustaffär känns speciellt smart eller genomtänkt. Tvärtom. I mångt och mycket sätter Alva Nilsson ord på mina tankar i det här blogginlägget.

* Att göra pengar på damfotboll är för övrigt något som Jitex och Umeå Södra har fått kämpa hårt med under en tid. Det är roligt att läsa att Umeås andralag trots allt verkar få ihop ekonomi för en andra säsong i elitettan. Med tanke på vilken enorm idrottsbredd det finns i Umeå är det imponerande att damfotbollen får så stort sponsorsutrymme att man kan hålla två elitklubbar.

Exakt hur den finansiella situationen är för Jitex vet jag inte. Men när jag läser på Anders Nilsson:s damfotbollsblogg om att han har blivit utskälld av Mölndalsklubbens ordförande för ett tidigare blogginlägg som börjar man ju undra. Visst innehöll inlägget från början en något tillspetsad fråga om huruvida klubben ens skulle existera 2014. Men ändå.

Om Jitex inte klarar av att hantera en fråga i en blogg, då kanske styrelsen trots allt skall vara lycklig över att de inte får större mediautrymme. För med tanke på spelarsituationen hade en kritiskt granskande lokalpress skrivit väldigt många ifrågasättande artiklar om läget, om lokalpressen hade brytt sig. Nu är det ju tyvärr inte många i Göteborgsområdet som bryr sig om Jitex. Något som jag verkligen beklagar, då det är en förening som verkar ha en väldigt bra ungdomsverksamhet.

* På nyhetssidan noteras att Japan Times skriver om att Japan vill ha VM 2023. Från början hade japanerna tänkt sig att ansöka om 2019 års världsmästerskap. Men ett OS har kommit i vägen. Känslan är väl att det här öppnar för ett VM i Europa om 5,5 år. Frankrikes tur? Eller Englands? Eller varför inte ett samnordiskt arrangemang?