”Nu är man tv-stjärna”

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag hade jag som nämnts maximalt flyt i jobbet. Jag tänkte berätta om en vanlig arbetsdag på ett fotbolls-VM.
Man får sällan några långintervjuer, utan får inrikta sig på snack över fem–tio minuter. Det gäller alltså att ha en plan över vad man skall göra för artikel.

Tanken var att satsa på att göra något om Australien till morgondagens pappers-BT.
Risken fanns att jag skulle missa Sveriges pressmöte helt – men den risken kände jag mig beredd att ta. Hos Sverige skulle jag bara samla kommentarer till framtida artiklar.

Jag kände att jag gott kunde ta en stunds extra sovmorgon, för att jag tänkte att jag inte skulle ha så mycket nytta av att se Australiens uppvärmning.
Därmed kom jag bort till Ernst-Lehner-Stadion i södra Augsburg 10.15 – en halvtimma efter att Australien skulle ha inlett sin träning.

Väntan på Australien

Men alla reportrar stod kvar utanför och väntade. Australien var drygt 30 minuter försenade.

Australien anländer

Och när bussen rullade in var jag på plats. Och det var tur, för det gavs först en presskonferens med Malmö-spelaren Heather Garriock

Heaterh Garriock redo att möta media

…och sedan också en med förbundskapten Tom Sermanni. Många hade också velat få ett snack med lagets problembarn, Lisa De Vanna – men hon pratar inte med media.
Inne på arenan vändes ganska snart kameraobjektiven från laget…

Fotografer med ryggen mot träningen

…och mot De Vanna som kylde ner sitt vänsterknä.

Lisa De Vanna

Strax efter gick alla svenska reportrar – utan jag.
Jag hade ju bestämt mig för att rikta in bevakningen på Australien, och ville gärna ha ett snack med någon av spelarna. Jag valde ut Kyah Simon – talangen som gjorde båda målen mot Norge.
Och visst fick jag sju–åtta minuter med henne. Hon var bra att prata med, och jag fick kommentarer på de områden jag ville.
Tyvärr hade jag läst på lite för dåligt, så jag hade då inte koll på att hon satte den avgörande straffen i finalen av Asiatiska mästerskapet i fjol. Så det blev förstås ingen fråga om det.
När vi var färdiga med intervjun ville australisk tv göra en kort grej med mig och Kyah. Så nu är man tv-stjärna också…

Eftersom Australien hade kommit så sent var jag rätt säker på att jag inte skulle hinna åka till Sveriges träning och göra några intervjuer där.
Men jag stack ändå till Rosenau Stadion för säkerhets skull.
Och jag hade jackpot. Spelarna var precis på väg att gå av planen när jag kom dit.

Svensk presskonferens på Rosenau-Stadion

Först tjuvlyssnade jag lite på en GP-intervju med Lotta Schelin, som sa att hon absolut inte har några problem med sina ljumskar. Sedan skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att tysk tv återigen hade valt att intervjua Sara Thunebro.

Sara Thunebro intervjuas på tyska

Att göra intervjuer på tyska har blivit Thunebros huvuduppgift på presskonferenserna. Är man Tysklandsproffs så är man.
Själv tog jag ett kort snack med Lotta Rohlin och ett längre med Linda Foppa – som lagkamrat Heather Garriock kallar Forsberg.
När jag hade snackat klart med Foppa kände jag mig grymt nöjd. Jag hade fått ut maximalt av två presskonferenser.

Risken fanns ju att jag inte skulle ha fått någon exklusiv intervju med någon Australienspelare. Och att jag ändå helt skulle ha missat den svenska presskonferensen.

Jag åkte till mediacentret på Impuls Arena och skrev ihop mina texter. Och i kväll blev det middag ihop med folket från Radiosporten, Sara Johansson från Helsingborgs Dagblad och Malin Jansson från Skånska Dagbladet på Ratkeller i Rådhuset. Det var gott och trevligt.

I morgon är det nya presskonferenser. De dagen innan match är sällan särskilt roliga. Tur att jag har min Foppa-artikel på lager…

Solsting, Kåmark?

I dag känner jag hur solen har bränt både min panna och mina armar. De är alla grisrosa.
Kanske hade Pontus Kåmark drabbats av solsting i onsdags, för det var ju bra väder då också.

Jag blev nämligen oerhört förvånad när jag nåddes av uppgifterna om hur kritisk den annars så saklige Kåmark hade varit mot det svenska laget under direktsändningen av Sverige–USA i Tv4.

Att slå USA är bra. Bland det bästa man kan göra inom damfotbollen.
Att man i perioder tvingas spela grisfotboll mot ett sådant världslag är inget konstigt. Däremot ser Kåmarks hårda uttalanden mot det svenska spelet väldigt konstiga ut.

Tv4 har ju varit kritiskt mot att svenskorna har missat för många chanser. Nu var laget effektivt – och sågades. Konstigt.
Jag har alltså inte sett sändningen. Men utifrån vad jag hört och läst skriver jag under på Robert Laul:s krönika i Aftonbladet.

Men, men. Alla har rätt att göra en dålig match – även tv-experter. Så Kåmark kommer säkert tillbaka och avslutar VM på ett bra sätt.

BT:s hjältedåd i Augsburg

BT fixade autograferna

Som jag tidigare nämnt känner jag mig som en hjälte i dag.
När alla andra svenska journalister hade lämnat Australiens träning kom en tonårstjej med gulgrön Australienjacka, och hennes farfar.

Isabella Eiselt bor i Sydney, men var på besök hos farfar i Augsburg. Nu hoppades hon få autograferna från ”The Matildas”.
Men hon vågade inte gå fram och fråga.

Då ryckte BT ut. Jag förklarade läget för Australiens presschef Mark Jensen. Och efter träningen radade sig hela Australiens trupp upp i kö för att skriva autografer till en överlycklig tonårstjej.
Och jag kände mig ganska nöjd.

5,65 miljoner tyskar såg Sverige–USA

Fantastiska 597 644 åskådare såg de 24 matcherna i gruppspelet. Det innebär ett snitt på 24 902.
Det får Sverige svårt att nå upp till i EM 2013. Det är ju bara finalarenan – Nya Nationalstadion – som tar in så många åskådare…

Och på tv här i Tyskland är siffrorna lika fantastiska. Sveriges match mot USA sågs av makalösa 5,65 miljoner tyskar på ARD1. I Sverige hade TV4 1,09 miljoner tittare på samma match.
Nu har jag inte sett siffrorna för Tyskland–Frankrike, som sannolikt var gruppspelets mest sedda match.

Men här är tittarsiffrorna fem i topp på ARD/ZDF i Tyskland i övrigt under gruppspelet:
1) Tyskland–Nigeria – 16,39 miljoner
2) Tyskland–Kanada – 15,37 miljoner
3) Brasilien–Norge – 6,23 miljoner
4) Sverige–USA – 5,65 miljoner
5) Brasilien–Australien – 5,40 miljoner

Undvik gärna benbrott, Lisa

Jag har ju redan konstaterat att jag älskar Lisa Dahlkvist.
Och det var redan innan hon sa så här om vad hon kände när Sverige fick straff:

”Jag kände att det här är lugnt. Och så tänkte jag att är det någon som skall lägga straffen så är det jag.”

Och det var innan hon sa att:

”Jag kan bryta ett ben för att vinna.”

Det där sista hörde jag inte själv, för jag stannade inte hela tiden och lyssnade på henne vid gårdagens presskonferens.
Men det där med benbrott känns väldigt onödigt. Som jag ser det behöver det svenska landslaget helt klart Lisas vinnarskalle även i framtiden.

Min dragbild i BT

Som jag redan berättat var inte Scanpix med på gårdagens presskonferens.
Då tänkte jag att jag får väl knäppa en bild på Lisa, så vi har en aktuell. Fast jag hade ju inte räknat med att den skulle bli så stor…
Kul att kunna extraknäcka som fotograf ibland också.

Bra dag i Augsburg

Det har gått ett dygn sedan senaste blogginlägget, och det finns en hel del att skriva om.
Jag kan berätta att Scanpixfotograf Ekströmer fick upp låset till bilen och var i Augsburg 20.30 – vilket faktistk var 45 minuter tidigare än jag. Även Aftonbladet kom fram.

Själv var jag trött och tog det lugnt. Fast inte hela tiden. Den liftare jag hade med mig skrattade när jag beklagade mig över att behöva bromsa ner till 150 km/h på en sträcka.

Det var väl ok, men jag bromsades betydligt mer av ett 45 minuter långt skyfall med hagel och åska. Trots att jag hade högsta hastighet på vindrutetorkarna såg man knappt något – och så lät det som att det låg tre trumslagare på taket.
Men jag kom fram, och kunde sova ganska länge i morse.

Arbetsmässigt har det här varit en väldigt bra dag. Jag prioriterade annorlunda än övriga svenska reportrar, och tycker att jag har fått full utdelning.
Dessutom känner jag mig som en hjälte.

Mer om det om en stund. Först skall jag lämna några texter till pappers-BT.

Örebro SK är oslagbart

Svarta handskar

När jag lyfte ur alla sladdar ur min datorväska i samband med VM-premiären i Leverkusen började jag skratta för mig själv.
I botten låg de handskar som jag brukar ha liggade i väskan för kyliga matchdagar under vår och vinter.
Men i 35 graders värme kändes det inte som att handskarna skulle behövas på resan.
Men i söndags och måndags var det verkligen inte långt ifrån att jag hade behövt plocka fram dem…

Världens bästa reklampenna?

Annars har man med sig många prylar ner till VM. Den viktigaste är nog min ÖSK-penna.
Jag fick den vid Örebro SK–Elfsborg 2009, och den har varit med i över två år. På den allsvenska upptaktsträffen 2010 fick jag ytterligare två ÖSK-pennor – så nu har jag tre.
Och faktum är att jag aldrig förr har upplevt så bra reklampennor. Det går minst 100 BT-pennor på en ÖSK-penna. Och sannolikt 200 Elfsborgspennor…
Även kollega David Axelsson hyllar sin ÖSK-penna.Men han fick stå till svars för sin utrustning när han använde den i samband med en intervju med Magnus Haglund på Haglunds kontor…

Nu är det dags att köra söderut. 65 mil på autobahn väntar, och jag kommer för en gångs skull ha sällskap i bilen. Fredrik från http://www.damfotboll.com skall åka med. I och med resan, och att jag lär vara i behov av sömn när jag väl är framme så blir det inte något mer bloggande innan i morgon. Då tränar både Sverige och Australien på förmiddagen. Vi hörs.

Biltrubbel bland journalisterna

Det blev lite dramatik bland oss reportrar i Braunschweig i morse.
Först fick Aftonbladet punktering på sin bil. Deras trio fick därmed lifta med BT-bilen till pressmötet i Wolfsburg i förmiddags.
Sedan var det Scanpix fotograf Jonas Ekströmer:s tur att att ha otur. Hans bil gick i baklås, med nyckel och kameror inlåsta i bagageutrymmet.

Det blev ingen pressträff för Ekströmer, utan han fick ta bilen till reparatören för lagning. Fast i skrivande stund har inte bärgaren kommit. Och i eftermiddag skall vi ju alla ta oss 65 mil söderut, till Augsburg. Och då är fräscha bilar en förutsättning.

Det verkar nästan vara något smittsamt bland bilarna. Men ännu så länge funkar i alla fall BT-bilen. Peppar, peppar…

Martas åtråvärda tröja

Efter matchen Brasilien–Norge försökte mer eller mindre varenda norsk spelare byta till sig Martas tröja.
Tji fick de.
Brasiliens spelare får nämligen inte byta tröjor.

”Alla vill ha min tröja, men förbundet har inte råd med tröjbyten,” sa Marta enligt Braunschweiger Zeitung.

Ur tidningen Bild

Sveriges spelare har fått godkänt att byta tröjor i årets VM. Fast det har man ju inte mycket för när inte motståndarna släpper sina tröjor.
Josefine Öqvist var kreativ i frågan, och bytte med en tysk supporter efter Nordkoreamatchen. Bytet har för övrigt blivit en grej både i tyska tidningar och i tv.……

USA fick däremot byta tröjor. I går såg jag hur de före detta lagkamraterna i Göteborg, Hope Solo och Lotta Schelin kramades, kastade slängkyssar och bytta matchtröjor framför oss journalister i den mixade zonen.
Aftonbladets utsände skojade med Solo och sa att:

”Här försöker jag skapa en scen av psykningar och hat och så är ni så gulliga mot varandra…”

Vilken kväll för svensk damfotboll

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.

Jag älskar Lisa Dahlkvist

Seger mot USA med 2–1 – det är förstås en härlig skalp. Tyvärr funkade inte nätet på läktaren här i Wolfsburg den här gången heller. Därför har jag inte kunna kommentera matchen förrän nu.

Men det blev alltså Augsburg igen. Och Australien. Det blir helt klart mycket svårare än det låter. Mycket svårare. Men jag tror att vi kan klara det.
Fast jag känner väl inte jättemycket för att köra över 60 mil söderut i morgon…

Över till betydligt trevligare saker än långa bilresor. Som Lisa Dahlkvist.
Den här stenhårda kvinnan måste man ju bara älska. Såg ni blicken innan hon slog straffen?
Så fokuserad. Så koncentrerad.

Att Hope Solo gjorde allt för att psyka Lisa hjälpte inte. Stenhårda Lisa klev fram och piskade in straffen. Stenhårt.
Så här sa Lisa till mig nere i den mixade zonen där vi i pressen möter spelarna efter matchen:

”Jag såg det som att hon var sjukt nervös som behövde göra allt det. När jag står där med bollen är det bara jag och bollen. Jag var jättefokuserad, och tänkte på hur jag skulle träffa bollen. Jag försökte koppla bort allt annat runtom.”

Sedan sa hon samma sak till ett gäng andra reportrar också. Fast hon hade lite svårt att få de amerikanska journalisterna att förstå att det var Solo som var nervös…

Efter förra matchen pratade Dahlkvist om att genrepet mot Mexiko var hennes genombryt.
Ja, hon använde verkligen ordet genombryt. Men visst är det väl så hon spelar, hon bryter sig genom motståndarlagen…

För övrigt var det Lotta Schelin som fälldes av Amy LePeilbet vid straffsituationen. Och i min värld borde LePeilbet ha fått rött kort. Men där var inte domaren överens med mig…

Sveriges andra mål gjorde matchens lirare Nilla Fischer på frispark. Och där var det tur att LePeilbet inte hade visats ut, eftersom amerikanskan kom i vägen för bollen och ändrade riktningen på Fischers skott så mycket att målvakt Solo var chanslös.

Hoppas vi får möta Brasilien

Förutsättningarna för matchen mot USA är klara: vid vinst blir det kvartsfinal mot Australien i Augsburg på söndag. Visst låter det intressant vid en första anblick?
Fast jag hävdar att kvartsfinal mot Brasilien vore mycket bättre.
Dels för att vi slår ur underläge där – och det brukar passa svenska lag. Dels för att vi då hamnar på samma semifinalhalva som England och Frankrike.

Vi behöver alltså ”bara” slå två av Brasilien, England och Frankrike för att nå finalen.
Erkänn att det låter som en mycket enklare väg mot guldet än att med stor sannolikhet ställas mot Tyskland i semifinal?
Alltså ser jag helst att vi inte vinner i kväll.

Nu skall jag gå upp och sätta mig på pressläktaren. Där funkade nätverket uselt under matchen Brasilien–Norge. Så det är långt ifrån säkert att det går att blogga därifrån. Ifall det inte funkar hörs vi efter matchen.

Till sist hela USA:s laguppställning: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetMegan Rapinoe, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Lauren CheneyAbby Wambach och Amy Rodriguez.

Ett steg närmare OS

Australien vann med 2–1. Därmed är Norge ute. Därmed är vi ett steg närmare OS i Storbritannien nästa år.
Jag tycker i princip att det är helt fel att VM gäller som OS-kval för Europa, eftersom lag från andra länder i stor utsträckning fäller avgörandet om vilka två lag som skall ha Europas platser utöver arrangören England.
Men nu är det som det är.

Och då får vi vara nöjda med att bara två konkurrenter återstår i kampen.
Tyskland kommer att kvala in – det känns solklart. Alltså måste vi längre än Frankrike. Och visst har väl England chansen i kvarten, då fransyskorna saknar sin förstamålvakt?

Nära av Rönning – klockrent av Simon

Trine Rönning satte en frispark i ribbans underkant precis ute vid krysset i 84:e minuten. Mycket närmare mål går det inte att komma.
Och så mycket närmare kvartsfinal lär inte Norge komma.

För tre minuter senare nickade i stället Kyah Simon in sitt andra mål för dagen. Australien leder med 2–1 och är väldigt nära kvartsfinal.

Och Sverige verkar ha en konkurrent färre i kampen om OS-platserna.

Öqvist från start – trots allt

Just nu kom laguppställningarna till Sverige–USA. Det visar sig att de uppgifter som Fotbollskanalen gick ut med tidigare i dag stämmer – alltså att Josefine Öqvist spelar på Jessica Landströms bekostnad.
Det tycker jag är bra.

Mindre bra är att förbundskapten Thomas Dennerby i går gjorde klart att han bara skulle göra det framtvingade bytet Caroline Seger mot Nilla Fischer. Skall vi inte lita på Dennerby?

Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos USA spelar Abby Wambach trots allt. Däremot sitter Heather O’Reilly på bänken.

Och i grupp D är det fortfarande 1–1 mellan Norge och Australien.