Månadsarkiv: april 2019

Kort genomgång av VM:s guldfavoriter

Publicerad den av
4

I kväll spelar Sverige borta mot Österrike. Matchen startar 19.10 och sänds av TV12. Utifrån hur Peter Gerhardsson har jobbat hittills under sin period som förbundskapten borde det bli nio–tio ändringar i startelvan från i lördags.

Vi får se om han ändrar det upplägget nu när det är sista landskampen inför att VM-truppen skall presenteras.

Klart är att det blir minst två ändringar. Duon Fridolina Rolfö och Elin Rubensson vilas nämligen av säkerhetsskäl. Sedan tidigare är ju Stina Blackstenius borta på grund av sjukdom.

Och efter att inlägget publicerats får jag se att även Mimmi Larsson är febersjuk och tvingas stå över matchen. Det blir minst tre ändringar således.

Det har spelats rätt många landskamper de senaste dagarna, och med bara två månader till VM börjar guldkandidaterna rada upp sig. Den största är nog trots allt våra gruppmotståndare, de regerande mästarinnorna från USA.

Amerikanskorna har vräkt in mål i det här landslagsfönstret. Först vann man med 5–3 mot ett starkt Australien, och senast blev det hela 6–0 mot Belgien.

Det som framför allt talar för USA är att kreativa nyckelspelaren Tobin Heath äntligen tycks både vara frisk och i absolut toppform. När Heath är i form, då är USA livsfarligt. Sedan blir det ju inte sämre av att måldrottningen Alex Morgan fortsätter att göra mål. Mot Australien kom hennes mål nummer 100 i landslagssammanhang. Och mot Belgien kom nummer 101.

Förutom USA måste man ju nämna Frankrike i försnacket. Kanske att de hade varit de allra största favoriterna om de inte också kommer att kämpa mot sina egna hjärnspöken. För Frankrike har ju fortfarande aldrig tagit en mästerskapsmedalj på seniornivå.

Men när laget väl bryter den där medaljförbannelsen kan det mycket väl leda hela vägen. För dagens lag är starkt, väldigt starkt. På sina tolv senaste landskamper har Frankrike elva segrar och en förlust mot Tyskland. Bland de elva segrarna finns matcher mot både USA och Tyskland.

Under det här fönstret har fransyskorna vunnit med 3–1 mot Japan och 4–0 mot Danmark. Vid 3–1-segern mot Japan fick väl fransyskorna hjälp av den svenska domartrion Sara Persson, Julia Magnusson och Josefin Aronsson med det tidiga ledningsmålet? För vad jag kan se är inte hela bollen över mållinjen efter Valerie Gauvin:s nick.

En tredje guldkandidat är Tyskland. Jag har väntat ganska länge på det nya tyska ”genombrottet”. För Tyskland har genomgående haft spelskickliga och duktiga F17- och F19-landslag de senaste åren. Det har inte handlat om avsaknad på talang, utan mer om att hitta rätt talanger.

Det gjorde Horst Hrubesch under sin period som förbundskapten. Och Martina Voss-Tecklenburg har fortsatt det arbetet. För Tyskland har inte en enda förlust under det senaste året. På sina tio senaste landskamper har man nio segrar och ett kryss.

Och de två senaste bortavinsterna i Frankrike och Sverige har varit riktigt imponerande. Känslan är att Tyskland blir att räkna med i VM.

Bland outsiders finns förstås England. Phil Neville:s lag kan gå hela vägen i VM. Man vann She Believes cup, men kom ner lite på jorden i förra veckan då man föll med 1–0 mot Kanada. I den matchen gjorde för övrigt fantastiska Christine Sinclair sitt landslagsmål nummer 180. Hon har nu bara fyra kvar till världsrekordet.

Kanada är ju ytterligare en riktigt het utmanare i VM. Laget har på sex matcher i år bara släppt in ett mål. Då har man ändå mött starka lag som Norge, Island, Skottland, Sverige, England och Nigeria. Facit på de där sex matcherna är 4,5 segrar och 1,5 kryss. Den halva segern är straffläggningen mot Sverige i Algarve.

Kanada känns väldigt svårslaget.

Ett lag som brukar nämnas i medaljdiskussionen, men i år känns ganska långt därifrån är Brasilien. Jag har länge påtalat att Brasilien haft väldigt svaga flicklandslag, och att damfotbollen i landet har en väldigt negativ utveckling.

Och för tillfället har brasilianskorna också ett väldigt dåligt självförtroende. De senaste dagarna har man förlorat med 2–1 mot Spanien och…

…1–0 mot Skottland. I den senare matchen hade Brasilien massor av chanser – bland annat två bollar i målramen. Men faktum är att Skottlands första seger någonsin mot Brasilien i fotboll (herr- som damlandslag) också var Brasiliens nionde raka förlust.

Visst har Brasilien spelat många matcher mot topplag under hösten och våren. Men man har alltså nio raka förluster – vilket riskerar att vara ett sänke in mot VM-slutspelet.

Det finns förstås ytterligare några lag med medaljchans. Ett sådant är Australien, några andra är Japan, Sverige, Norge, Spanien, Nederländerna och kanske även Italien. Europamästarinnorna Nederländerna har varit lite upp-och-ner det senaste året. Nu i veckan har man vunnit med 2–0 mot Mexiko.

Utöver Österrike–Sverige spelas följande landskamper i dag: Tyskland–Japan, Nya Zeeland–Norge, Nederländerna–Chile, Italien–Irland och hyperintressanta England–Spanien.

En match är redan klar: Sydkorea–Island 1–1. Här är det koreanska målet:

De lagen möttes även i Sydkorea i lördags. Då vann Island med 3–2 inför 15 839 åskådare.

Fler funderingar efter 1–2 mot Tyskland

Publicerad den av
25

I höstas gjorde vårt landslag riktigt starka insatser mot Ukraina, Danmark och England, insatser som väckte hopp. Hopp om succé i sommarens VM.

Förbundskapten Peter Gerhardsson har rullat mycket på folk, men de tre nämnda matcherna var de under hösten där han mönstrade starkast möjliga uppställning.

I samtliga de tre matcherna kändes vårt lag väldigt stabilt, vi släppte inte till många målchanser. Det var således hög, internationell nivå på försvarsspelet. Offensivt var det inte lika bra, men ändå tillräckligt för att man skulle känna att vårt landslag skulle bli väldigt svårslaget i Frankrike.

Känslan var att Gerhardsson hade kommit ganska långt i sitt lagbygge, och att den här våren skulle handla om finjusteringar.

Resorna till Sydafrika och Algarve har han i första hand använt till att testa spelare. Inför lördagens Tysklandsmatch var det egentligen bara i placeringsmatchen mot Kanada i Algarve som Gerhardsson har spelat med en VM-startelva. Men då hade han inte tillgång till alla spelare. Det hade han nu.

Jag hade först tänkt vara på plats på Friends i lördags. Men ett par intensiva jobbveckor gjorde att jag avblåste Stockholmsresan, och istället följde matchen från tv:n. Jag laddade upp med att kolla en träningsmatch mellan division I-lagen Nittorps IK och Alingsås FC United. På vägen hem från Nittorp lyssnade jag på Cmores uppsnack.

Även om jag aldrig vare sig fick klart för mig hur hela startelvan såg ut, eller vilket spelsystem som Gerhardsson hade valt, tyckte jag att det var ett bra uppsnack där man avhandlade flera intressanta frågor.

Där innan avspark verkade många vara väldigt bekymrade över Hedvig Lindahl:s status i Chelsea. Det var inte jag. Så länge vår målvakt fortsätter att agera stabilt och säkert i landskamperna bekymras jag inte så mycket över att hon är petad i klubblaget.

Jag var mer bekymrad över anfallsspelet, och kanske framför allt över forwardssituationen. Och nu efter matchen har jag hittat ännu fler saker att bekymra sig över.

Målvakt Lindahl är inte en av dem. Hennes spel var stabilt och säkert från första minut. Däremot känns det just nu som att samtliga övriga lagdelar har olika typer av problem.

Martina Voss-Tecklenburg

På Friends gjorde Tyskland sin blott andra landskamp under Martina Voss-Tecklenburg. Det märktes inte. Det nya tyska laget såg samspelt ut från början. Kanske för att Horst Hrubesch gjorde ett bra förarbete, vilket skapade en grund för Voss-Tecklenburg att utgå ifrån.

Som bekant började ju tysk damfotboll att vackla under Silvia Neid:s sista år som förbundskapten. Jobbet att bygga om landslaget gick till Steffi Jones, som inte fick till det. Framför allt hade hon väldiga problem att hitta rätt i mittförsvaret. När Jones fick kicken kom Hrubesch in som en tillfällig lösning. Under hans ledning skedde stora förändringar i val av spelare, förändringar som Voss-Tecklenburg fortsatt.

Det var därför ett väldigt spännande, och välspelande tyskt lag som kom till Friends. Med tanke på matchbilden kan man ju hoppas att det var världens just nu bästa lag som var på besök. Framför allt i början av den andra halvleken var det ju nämligen utspelning.

Däremot inledde Sverige bra. De första fyra–fem minuterna var riktigt bra, och hela den första kvarten var lovande från svensk sida. Så långt hittade vi ganska bra uppspelsvägar. Dock var kvaliteten i mottag och tillbakaspel alldeles för dålig, så vi fick inte till några kombinationer och var ändå inte nära att komma till några målchanser.

Tidigt i matchen hade vi några jobbiga bolltapp centralt i planen, bland annat från Caroline Seger. En gissning är att det gjorde att våra spelare blev lite försiktigare, lite fegare. För stora delar av halvleken var vårt lag väldigt statiskt i uppspelsfasen.

Det skall sägas att Tyskland höll ihop sitt lag föredömligt i presspelet. Deras 5–1–3–1-uppställning i försvarsspelet gjorde att det kändes som att det var väldigt många vita tröjor centralt i planen.

När man inte klarar av att spela igenom motståndarnas mittfält måste man antingen spela över, eller runt. Över är som bekant inget bra alternativ eftersom våra forwards är rätt svaga i det felvända spelet.

Det bästa sättet borde alltså vara att spela runt. Men där fick vi varken med Hanna Glas till höger eller Jonna Andersson på vänsterkanten i spelet. Jag skulle inte säga att de båda var direkt dåliga. Det kändes nämligen inte som deras fel. Men trots att Tyskland koncentrerade sitt försvarsspel på att stänga av centralt hade tyskorna nästan total kontroll på vårt kantspel. Det är oroande.

En annan oroande sak är att rutinerade trion Seger, Nilla Fischer och Linda Sembrant, som alla tre är otroligt viktiga i uppspelsfasen, inte känns på topp. Jag upplevde att alla de tre var bättre i höstas. Nu är det ju två månader kvar till VM, så de har tid att hitta toppformen. Men klart är, om det skall bli en kul VM-sommar måste våra nyckelspelare hitta formen.

Vi måste också hitta rätt i de offensiva rollerna. Där gissar jag att Peter Gerhardsson för tillfället har allra mest huvudbry för tillfället.

Tyvärr är ju Stina Blackstenius sjuk, vilket gjorde att hon missade Tysklandsmatchen och även missar tisdagens möte med Österrike. Samtidigt kanske det var lite bra, för det gjorde att Gerhardsson slapp välja bort Blackstenius.

I Algarve var ju Mimmi Larsson vår bästa forward, vilket gjorde det naturligt att välja henne mot Tyskland. Larsson hade ingen enkel uppgift. Hon hade ofta problem med bollkontrollen, men gjorde ett stort jobb i försvarsspelet, och gjorde dessutom några bra löpningar. Tyvärr fick hon inte bollen när hon sprungit till sig de bästa ytorna.

Totalt sett ger jag Larsson godkänt, fast med viss tvekan. Jag tror inte att hon stärkte sina aktier i kampen om en plats i startelvan. Det gjorde däremot Anna Anvegård, som stod för ett riktigt fint inhopp. Växjöforwarden gjorde sin bästa landskamp i England i höstas, när hon fick spela högst upp på topp. Nu gjorde hon ett bra inhopp på den positionen.

Jag gissar att hon får chansen där från start mot Österrike. Och jag hoppas att hon tar chansen, för med henne där uppe får spelare som Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö en naturlig kompis att kombinera med. Anvegård är ju nämligen något så ovanligt inom svensk damfotboll som en forward som i första hand vill ha bollen på sig, och inte i djupled.

Känslan efter lördagens match är att det måste hända ganska mycket i positiv riktning under de två månader som återstår fram till VM-slutspelet. Annars kan det bli tidig hemresa för vårt svenska lag. Just nu känns det nämligen som att vi är en bit ifrån den klass som behövs för att slåss om medaljer.

När det gäller Tyskland har jag inte haft möjlighet att se tyskorna så mycket sedan Steffi Jones fick sparken för ett drygt år sedan. Men klart är att det här tyska laget känns väldigt spännande.

Tidigare var ju snabbheten i mittförsvaret en akilleshäl. Men med nya mittlåset Marina Hegering och Sara Doorsoun såg man ut att ha hittat en lösning på det problemet.

På mittfältet såg man ut att ha hittat klockrena roller både åt Lina Magull och Dzsenifer Marozsan. Dessutom hade man fart på kanterna, och gjorde överhuvud taget en väldigt stark och imponerade insats. Det var ju först när lagen började byta för bytandets skull – eller kanske snarare för att spara spelare till nästa match – som Sverige fick lite att säga till om. Tyskland möter ju Japan i en väldigt spännande match på tisdag.

En fest som väckte många frågetecken

Publicerad den av
36

25 882 – där har ni den nya svenska rekordpubliksiffran för damfotboll.

Även om siffran var lite lägre än det man hoppats på – det var ju sålt drygt 30 000 biljetter – var publiksiffran ändå det som var mest glädjande med träningsmatchen mot Tyskland.

För det slutade med tysk 2–1-seger, en seger som egentligen var fullständigt odiskutabel. Efter 70 minuter var det 0–2 och jag hade 0–7 i målchanser. Det var faktiskt långa stunder utklassning i början av den andra halvleken, där Lina Magull ägde mittfältet och satte upp Dzsenifer Marozsan i fina lägen för sina instick.

Sveriges första målchans gav straff, och reducering. Caroline Seger placerade in 1–2 hur säkert som helst. Sedan drog byteskarusellen igång, och ju fler byten som gjordes, desto mer fick Sverige att säga till om.

Matchen slutade alltså 1–2, och vad gäller målchanser kom svenskorna till slut upp i 4–8. Anna Anvegård stod för ett fint inhopp och bidrog till förbättrat, svenskt anfallsspel.

Men totalt sett var det här en match som väckte många frågor vad gäller det svenska laget. Tidigare i vår har jag varit ganska lugn. Känslan har varit att tiden talat för vårt lag. Men i dag var det alltså utspelning så länge båda lagen spelade ordinarie.

Först när tyskorna bytt fem spelare kunde vårt lag kunde vårt lag skapa chanser. Anvegård hade två lägen att kvittera, men det hade inte på något sätt varit rättvist.

Just nu är Seger med i Tv12, och säger:

”Det känns som att vi har mycket kvar att lära.”

Precis så. Den här insatsen gör att de medaljförhoppningar man haft i VM minskade ganska rejält. I dag var ju nämligen Sverige långt ifrån världstoppen.

De svenska spelare som jag tyckte utmärkte sig positivt var Magdalena Eriksson, Elin Rubensson och Kosovare Asllani. Plus inhoppare Anvegård.

Jag återkommer senare med en mer ingående analys av matchen.

Slutligen konstaterar jag att även vårt F19/00-landslag åkte på en riktig smäll i dag. England ledde med 4–0 redan efter 36 minuter i EM-kvalmatchen. Det slutade just 4–0, vilket innebär att F19 har förlorat båda sina två EM-kvalmatcher och numera är chanslöst på avancemang till slutspelet. Tråkigt att våra ungdomslandslag har så svårt att hävda sig numera.

Mållöst, men stort plus för Tyskland

Publicerad den av
Svara

Det är 0–0 i paus mellan Sverige och Tyskland på Friends Arena, något vi skall vara glada för. Spelmässigt sett har det nämligen varit klart plus för tyskorna så här långt.

Sverige var framför allt riktigt illa ute under den andra kvarten, där jag bokförde halvlekens samtliga tre målchanser – alla för gästerna. Utöver chanserna hade tyskorna flera bra lägen, som aldrig ledde till farligheter.

Sverige har bara haft ett läge, det var i minut 38, när Kosovare Asllani kom runt på högerkanten efter att ha stått för halvlekens snyggaste tvåfotare.

På förhand hade man kanske hoppats på en annan matchbild. Det svenska laget bör ju vara klart mer samspelt än det tyska. Ändå hittar tyskorna varandra mycket bättre. Av det drar jag slutsatsen att gästernas spelare är mer boll- och spelskickligare än våra, som tyvärr ofta hamnar i tidsnöd.

Tyskland försvarar med en 5–1–3–1-uppställning och försätter ofta både vår backlinje och Caroline Seger i tidsnöd. Faktum är att jag knappt någonsin tidigare sett Seger tappa bollen så ofta som hon gjorde under de första 30 minuterna.

Det berodde både på att hon själv hade får många tillslag och på att övriga svenska spelare var väldigt stillastående. Den sista kvarten fick vi fram bollen till Asllani mycket oftare, vilket gjorde att vi kunde flytta upp spelet. Asllani känns återigen som den stora nyckeln till svenskt anfallsspel.

45 minuter kvar. Vi får se om Sverige kan flytta fram sina positioner ytterligare i den andra halvleken.