I kväll har AIK gjort sin bästa match på väldigt länge. Trots det kom man väldigt mycket närmare nedflyttning till elitettan. Hammarby vann nämligen Stockholmsderbyt med ett nödrop med 1–0.

Jag såg inte hela matchen. Men det jag såg tyckte jag att AIK hade varit förtjänt av en poäng. Laget slet enormt, vann närkamper och var inte heller helt ofarligt. Hammarbys trupp har dock väldigt många fler kvalitetsspelare, och det blev till slut avgörande.

I och med att Umeå vann mot Djurgården under söndagen är nu AIK fyra poäng från kvalplatsen med tre omgångar kvar att spela. Troligen behöver Solnalaget ta sex poäng mot Vittsjö (b), Häcken (b) och IFK Kalmar (h). Med tanke på att AIK bara har tagit två poäng på de tio senaste omgångarna är det inte mycket som talar för Gnaget.

Nedflyttningen är nära, vilket ju inte verkar bekymra AIK:s klubbledning. Sedan i somras har ju den signalerat att den inte är intresserad av att satsa på att ha ett damallsvenskt lag, utan att man vill ner i elitettan. Det senaste på det temat var när matchcoachen Nebojsa Novakovic med ledningens goda minne för två veckor sedan valde bort damernas match för att titta på herrlaget. Knappast rätt inställning.

I övrigt i helgens omgång så föll Kristianstad oväntat mot ojämna Kif Örebro med 3–2. Därmed försämrades KDFF:s möjligheter betänkligt att ta en Champions League-plats för tredje året i rad. Samtidigt vann ju nämligen Linköping med 1–0 i Piteå. Det var blott andra hemmaförlusten för norrbottningarna. LFC har verkligen varit imponerande bra på att vinna mot alla lag utanför medaljstriden.

Mot lag fem och neråt har LFC vunnit alla matcher utom en – och det var ett kryss mot Vittsjö i premiären. Sedan dess har man alltså 17 raka segrar mot lagen från längre ner i tabellen.

Mindre positivt för LFC är ju att de ännu inte tagit en enda poäng mot de andra medaljlagen. Man har kvar en chans mot Kristianstad.

Det om damallsvenskan. Om vi gör en snabb internationell utblick noteras att Stina Blackstenius blev matchvinnare för Arsenal under söndagen. Hon gjorde matchens enda mål när Reading besegrades med 1–0 i WSL. Manchester United och just Arsenal är de enda fullpoängarna i ligan.

I Italien blev Amanda Nildén omgångens svensk. Hon gjorde två mål och ett assist när Juventus vann med 4–0 mot Sampdoria. Noterbart här är att Juve bara ligger på fjärde plats efter fyra omgångar. Storlaget har noterats för fyra segrar och två kryss.

I skytteligan är Kosovare Asllani bästa svensk med fyra mål, vilket räcker till delad fjärdeplats.

Helgens utlandssvensk var kanske ändå Sofia Jakobsson. Det är ju slutspel i NWSL nu. San Diego Wave låg under med 1–0 i kvartsfinalen mot Chicago Red Stars i paus när Jakobsson byttes in. Yuki Nagasato gav Chicago ledningen efter att San Diegomålvakten Kailen Sheridan slagit en riktigt grov felpassning.

Jakobssons inhopp skulle dock komma att vända matchen. Först tog hon sig runt på kanten och slog inlägget inför Emily van Egmond:s kvittering. Och i förlängningen var det Jakobsson som petade fram bollen till Alex Morgan, som satte segermålet ur dålig vinkel.

Semifinalerna spelas kommande helg mellan Portland Thorns och San Diego Wave samt OL Reign och Kansas City Current.

Publiksiffrorna från kvartsfinalerna var verkligen imponerande. Houston Dash–Kansas City sågs av 21 284 personer. Och San Diego–Chicago lockade hela 26 215.

Det pratas mycket om intresset i Europa. Men USA är på alla sätt fortfarande storasyster när det gäller publikintresse. Snittet i NWSL:s grundserie den här säsongen har legat på fina 7 917.

Bäst snitt hade Angel City FC med hela 19 105. Med den är den nya Los Angelesklubben klart bäst i världen på att locka publik. Näst bäst är för övrigt den tidigare tvåan Portland Thorns med fina 15 543.

Noterbart är att det lag som hade sämst snitt i NWSL var Orlando Pride. De hade ett snitt på 4 385 åskådare. En siffra som i princip alla lag i de europeiska ligorna bara kan drömma om.

Det är kvalhelg runtom i Damfotbolls-Sverige. Själv var jag på Borås Arena och såg den andra halvleken när Örgryte IS tog ett stort steg mot division 1 genom att vinna med 3–0 mot IF Elfsborg. På torsdag möts de båda lagen igen, då på klassisk damfotbollsmark i form av Valhalla IP.

Kvalet till division 1 genomförs för övrigt på två olika nivåer. Dels kvalar de lag som hamnade på sjätteplatsen i de sex division 1-serierna för att hålla sig kvar. Där har vi fått följande resultat:

Alnö IF–Kvarnsvedens IK 0–0
Karlbergs IK–Lödöse-Nygård IK 1–2

Under söndagen spelar Mariebo IK mot IS Halmia. Och på lördag är det returmatcher i alla tre dubbelmötena. De tre segrarlagen spelar kvar i division 1 även nästa år.

Dels finns det ett kval till division 1 som spelas mellan seriesegrare i division 2. Där har vi följande resultat:

Norrdistrikten startade sitt kval förra helgen.
Ope IF–Team Hudik 1–4, totalt 2–7 – Team Hudik klart för ettan.
Sandviks IF–Assi IF avgörs under söndagen. Där leder Sandvik med 5–1 efter första matchen.

Åhus IF–Malmö FF 0–6
Elfsborg–Örgryte 0–3
IF Viken–IFK Göteborg 0–2

I det kvalet spelar Växjö BK mot BK Kenty i morgon. Returmatcher huvudsakligen nästa helg. Men Öis–Elfsborg spelar alltså på torsdag.

Tittar vi en nivå högre upp har även kvalet till elitettan dragits igång. Där har vi fått följande resultat:

Sunnanå SK–Bollstanäs SK 1–3
BK Häcken–Trelleborgs FF 0–2
Boo FF–IK Rössö Uddevalla 1–2

Returer i Bollstanäs och Uddevalla på lördag och i Trelleborg på söndag.

Det var en liten blick på lag och serier jag oftast inte skriver om i den här bloggen. Men det är ju lite intressant att se hur det går för de klassiska herrfotbollsklubbar som nu vandrar genom seriesystemet. Det ser ju onekligen ut som att Elfsborgs frammarsch är på väg att bromsas. Och det tror jag är bra. Varken spelare eller klubbledning känns redo att gå upp i nya division 1.

Det är även intressant att Trelleborg har greppet om Häckens andralag. Eller skall vi kalla det BK Häckens riktiga lag. Det Häckenlag som spelar i damallsvenskan ligger ju fortsatt i en separat dotterförening, vilket möjliggör för klubben att ha två lag i elitfotbollen.

Utan att ha jättebra inblick intalar jag mig att Trelleborg har en del spelare som Malmö FF är intresserat av. Vad innebär det om TFF nu går upp i elitettan?

De senaste månaderna har jag för övrigt haft lite fokus på den riktiga myllan i svensk fotboll. Jag har besökt 24 fotbollsplaner runt om i Boråsområdet där det inte längre spelas seniorfotboll. Planer där det har spelats seriefotboll på 2000-talet, men på de flesta har den definitiva slutsignalen ljudit.

Flera av de där planerna sköts fortfarande, trots att de står tomma. Någon har vuxit igen, någon har sålts och på några lever hoppet i och med att några av klubbarna fortfarande har någon form av ungdomsverksamhet.

Mitt stora reportage finns här – det kan läsas av er som har abonnemang på någon av Gota Medias tidningar. Och här finns en uppföljningstext om en klubb som både har en suverän anläggning och en halv miljon kronor på banken, men inget lag som spelar elvamannafotboll.

Den här rundresan har både varit kul och vemodig. Kul för att man kommit till ställen man inte besöker annars. Och vemodig för att den fått mig att fundera på vad som håller på att hända med fotbollen i glesbygd. Känslan är tyvärr att byfotbollen är utrotningshotad, att utvecklingen ganska snabbt går mot att vi snart bara har fotbollslag på större orter.

Min gamla kollega på Borås Tidning Jan Hansson skrev så här för några år efter att han hade åkt förbi ett par igenvuxna fotbollsplaner:

”Fotbollsplanerna ligger där som övergivna begravningsplatser. Under halvmeterhögt gräs finns döda drömmar om nya poäng, minnen av hårda skott i krysset och om en nedgrävd klubbanda. Dramaturgin i små byar brukar vara gemensam i hela landet. Först stänger affären, sedan skolan och bensinmacken. Till slut går det inte heller att hålla igång fotbollslaget. Trots att klubbens eldsjäl sliter ideellt dygnet runt om det behövs.”

Ännu så länge finns det fantastiska bylag som Mallbacken och Vittsjö. Men hur länge?

Det var en liten utvikning från den här bloggens huvudämne. Men utan bredd blir ju inte eliten lika bra. Så ibland kan det vara bra att dyka ner i myllan.

Om vi istället tittar mot eliten så pågår just nu VM för F17-landslag. På förhand skulle jag säga att Colombias Linda Caicedo är turneringens största stjärna. Colombia är med i den jämnaste gruppen, den där alla fyra lag har vunnit varsin match efter två omgångar. Utöver Colombia är Kina, Spanien och Mexiko med i gruppen.

På svensk mark vann FC Rosengård mot Eskilstuna under fredagskvällen. Därmed tog Malmöklubben ett stort steg mot försvarat SM-guld. De satte dessutom hård press på konkurrenterna inför söndagens matcher. Där har exempelvis Linköping en tuff bortamatch i Piteå.

I elitettan är Växjö nu bara två poäng ifrån serieseger och omedelbar återkomst till damallsvenskan. Kampen om andraplatsen står mellan Uppsala och Norrköping, med Alingsås som utmanare. Men Alingsås har nu fyra raka kryss – och alltmer lutar åt att alingsåsarna kommer att sluta på den försmädliga fjärdeplatsen.

I botten klättrade Bergdalen i dag upp över nedflyttningsstrecket. Bergdalen har haft en makalös höst där man sparkade tränare Linnea Liljegärd för att tolv dagar ta tillbaka henne. Och nu finns det en liten chans att hon leder laget till nytt kontrakt.

Det är dock fortsatt bara en liten chans. För Bergdalen har kvar att möta i tur och ordning Växjö, Norrköping och Uppsala. Det troliga är att boråsarna inte tar någon mer poäng. Och Team TG är bara en poäng bakom – och har hemmamatch mot ett nedflyttningsklart Älvsjö i nästa omgång. Det känns som att det är stor chans/risk att Team TG slutar över strecket och Bergdalen under.

Inlägget uppdaterat med ny info kring VM-lottningen.

I kväll har Schweiz och Irland säkrat varsin VM-plats. Medan Schweiz seger mot Wales var väntad så är Irland totalt sett en jätteskräll. Kul med nya nationer som tar för sig.

Att Irland är svårspelat fick ju vårt landslag känna i kvalet. På så sätt var kanske inte deras playoffseger en skräll. Men med tanke på ranking och utgångsläge när kvalet startade så är det nog få som trott att Irland skulle ta en av Europas VM-platser. Jag såg Österrike som favorit i gruppen. Men Österrike åkte ju ut om Skottland. Och i kväll vann Irland med 1–0 i Skottland.

Segerskytt blev Turbine Potsdams Amber Barrett som frispelades av Denise O’Sullivan i 71:a minuten. Barrett hade en lysande förstatouch som gjorde att hon kunde springa ifrån det skotska försvaret och iskallt rulla in matchens enda mål.

Det tredje laget som vann sin playoffgrupp är Portugal, som slog Island efter förlängning. Därmed får Portugal spela i den interkontinentala playoffturneringen. Otroligt surt för Island att falla på mållinjen igen. Minns att man var gruppsegrare in på tilläggstid i sista gruppomgången. Sedan gick ett nederländskt inlägg rakt i mål – och skickade Island till playoff.

Det som var matchavgörande i kväll var en otroligt hård målchansutvisning på Aslaug Gunnlaugsdottir efter cirka 50 minuter. Jag köper att domaren Stephanie Frappart dömde straff för kollissionen mellan Gunnlaugsdottir och Jessica Silva. Men att även dela ut ett rött kort är en överbestraffning som sannolikt kostade Island en VM-plats. För ölaget fixade att ta matchen till förlängning. Men 70 minuter med en man kort blev för mycket.

Noterbart i övrigt i dag att Spaniens B/C-lag vann mot USA med 2–0 samt att England bara fick 0–0 mot Tjeckien.

När det gäller Sveriges fina 3–0-seger mot Frankrike var det kul att lyssna på eftersnacket. Amanda Ilestedt pratade om att man spelade med en trebackslinje, fast inte på samma sätt som mot Spanien. Peter Gerhardsson sa att man körde med en trea i uppspelsfas, men att Jonna Andersson föll ner som vänsterback i uppställt försvarsspel.

Den eviga frågan är ju i vilket skede man skriver uppställningen. Jag tycker att det borde vara i uppställt försvar, och i så fall spelade Sverige 4–4–1–1 i dag. Oavsett vilket spelade vårt landslag väldigt bra. De franska målchanserna var lätträknade, medan Sverige kunde ha gjort fler mål.

Utan att ta något ifrån landslaget så funderar man ju lite över hur så bra spelare som de franska kunde klappa ihop så på slutet. Visst åkte de på en utvisning, men en sådan överkörning som det var under de sista 15–20 minuterna…

En del av eftersnacket handlade om resultatets påverkan på världsrankingen och således på seedningen till VM-lottningen. Gerhardsson frågade om jag visste, men rankingen handlar ju om rätt avancerad matematik så jag vågade inte ens gissa.

Men självklart är det väldigt bra med en 3–0-seger mot det femterankade laget. Och för svensk del var det ju ingen nackdel att England tappade poäng samt att USA förlorat två matcher i det här fönstret. Plus att Nederländerna föll hemma mot Norge med 2–0 i dag.

En gissning är att USA och Tyskland fortsatt är etta och tvåa, medan det kommer att vara väldigt jämnt mellan Sverige och England om tredje och fjärde plats.

Här hade jag tidigare en gissning kring hur Fifa skulle göra sin VM-seedning, en gissning som byggde på att man skulle göra som i de senaste VM-turneringarna och först lyfta värdländerna samt de lag som är etta i respektive världsdel.

Men sedan har jag uppmärksammats på att Fifa på VM:s hemsida nu faktiskt har meddelat hur seedningen skall gå till. Där står det under punkt 2 att de båda värdnationerna samt topp sex på världsrankingen skall vara toppseedade.

Och då borde det vara klart att Sverige är bland de åtta bästa, och således kommer att slippa lag som USA, Tyskland, England och Australien i gruppspelet.

Sverige fick på fredagskvällen bara 1–1 borta mot ett spanskt B- eller C-lag. Jag var på Borås Arena under kvällen och såg Alingsås FC United vinna DM-finalen i Västergötland med 3–2 mot Bergdalen. Därmed har jag inte hunnit se så mycket av matchen.

Mellan allt jobb hann jag se delar av slutminuterna. Då hade Spanien tryck, och var närmast segern. Sedan har jag hunnit kolla första kvarten koncentrerat. Och där var Sverige överlägset, och pressade sönder det nykomponerade spanska laget.

Dessutom gjorde Rebecka Blomqvist ett väldigt fint mål, framspelad av i första hand Fridolina Rolfö och Kosovare Asllani. Ett mål som kom i den 14:e minuten efter tålmodigt uppbyggnadsspel. Efter en inspark slog det svenska laget sju passningar i backlinje och defensivt mittfält innan Linda Sembrant först tog fram bollen och sedan slog en härlig passning till Rolfö. En passning som slog ut både det spanska anfallet och mittfältet.

Utifrån den där inledningskvarten är det svårt att förstå hur avslutningen av matchen kunde se så annorlunda ut. Men utifrån det här klippet från det spanska förbundets Youtubekanal tycks Sverige ha tappat kommandot strax efter ledningsmålet.

Det jag sett hittills är att Sverige spelade ett 3–4–2–1 med följande startelva: Zecira Musovic – Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Johanna Rytting Kaneryd, Hanna Bennison, Elin Rubensson, Amanda Nildén – Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö – Rebecka Blomqvist.

Utöver Spanien–Sverige spelade ytterligare några intressanta träningsmatcher under fredagskvällen. Jag noterade följande resultat:

• Norge–Brasilien 1–4

• Tyskland–Frankrike 2–1

• England–USA 2–1 inför 76 893 åskådare

Mycket talar för att det var söndagen den 2 oktober som den damallsvenska guldstriden 2022 avgjordes. Efter att Kristianstad tappat poäng i Eskilstuna och Linköping åkt på en riktig käftsmäll mot Häcken så leder nu FC Rosengård serien med fem poängs marginal.

Fyra omgångar återstår och Rosengård har kvar att spela mot:

* Eskilstuna (h)
* Kristianstad (b)
* Djurgården (h)
* BP (b)

Jag tror att Rosengård vinner minst tre av de fyra matcherna, vilket skulle innebära nytt guldfirande i Malmö om några veckor. Så kansliet på Malmö IP kan redan nu kolla på årets beställning av guldhattar och skumpa.

I dag har jag suttit i tv-soffan sedan 13.30. Först låg fokus på matchen BP–IFK Kalmar, en match som småländskorna vann med 3–2. Därmed tog Kalmar ett jättesteg mot förnyat damallsvenskt kontrakt.

Smålandslaget har nu fem poäng ner till BP och Umeå under varsitt streck. Just Umeå och BP möts i Västerbotten i näst sista omgången. Mycket talar för att det är då det avgörs vilket lag som får kvala.

De bestående bilderna från dagens match på Grimsta är dels att Kalmar länge såg bäst ut, men att BP fick till en riktigt bra slutforcering med Mathilda Johansson Prakt och Vaila Barsley som forwards hade sina motståndare i rejäl gungning. Men Kalmar stod emot och tog tre blytunga poäng.

Dels att domaren Anastasia Oberlauf Poopuu hade en riktigt jobbig eftermiddag och var sämst på planen. Bland många darriga domslut rymdes en tveksam straff till Kalmar och ett BP-mål som inte borde ha godkänts.

Vad gäller Kalmars straff var det inte helt fel att Kalmar fick straff i 66:e minuten. Men domaren blåste för fel situation. Första gången Violah Nambi och Frida Boriero stötte samman kom BP-spelaren in med en sen höfttackling. Där kunde Oberlauf Poopuu ha blåst. Men domaren var inte nära situationen och släppte den.

När de båda spelarna hamnade i en ny duell fem–sex sekunder senare tycker jag att det är ganska tydligt att det är Boriero som är först på bollen. Men då blev det straff. På den gjorde Juliette Kemppi 0–3. En stund senare godkändes BP:s 1–3-mål trots att Jennifer Sjösten först hade kört över målvakten Karina Kork.

Det var ju full omgång i dag. 15.00 spelades fem matcher parallellt. Jag hade hela tiden Linköping–Häcken som huvudmatch. Mycket för att jag var nyfiken på LFC, som jag inte har sett koncentrerat på länge. Och förstås för att jag ville kolla in färska landslagsspelaren Stina Lennartsson.

Parallellt kollade jag först Örebro–Rosengård, där hemmalaget tog ledningen efter cirka 15 sekunder. Men när Rosengård var uppe med 3–1 bytte jag till Eskilstuna–Kristianstad. Där fick jag omgående se Evelyne Viens springa igenom och ge KDFF ledningen. Men i den andra halvleken kom Eskilstuna tillbaka. Paulina Nyström kvitterade och långa stunder var KDFF riktigt illa ute. De fick dock med sig en poäng, och är nu jämsides med Linköping.

Min huvudmatch vann Häcken med förkrossande 5–1.Kortfattat kan man säga att varken LFC eller Stina Lennartsson imponerade på mig. Häcken var minst en storlek bättre, framför allt på att försvara sig.

LFC kändes naivt, ungefär som Häcken gjorde när de spelade mot storlag i Champions League i fjol. Nu har Häcken just mött PSG i dubbelmöte och fått lära sig vikten av att kunna spela ett tajt försvar. Det var sannolikt en nyttig lärdom inför den här matchen. För visst hade Häcken lite flyt med ett par bollstudsar. Men totalt sett var det alltså klasskillnad.

Jag har inte sett LFC i några matcher mot svagare lag. Men jag kan förstå att man vunnit många sådana på den ultraoffensiva uppställning man använder. Mot starkare lag bör man nog dock fundera lite över hur man agerar i försvar. På fem tävlingsmatcher mot Rosengård och Häcken i år har LFC fem förluster och den totala målskillnaden 4–16.

Nu är Häcken bara två poäng bakom LFC och Kristianstad. Eftersom de två möts i näst sista omgången så har Häcken nu en topp tre-placering i egna händer. Om de går rent talar mycket för att de till och med till slut kan ta andraplatsen.

Och jag skulle inte bli förvånad om Häcken går rent. De har hittat rätt med Hanna Wijk och Anna Sandberg som ytterbackar och med en formstark Elin Rubensson på centralt mittfält. Dessutom såg Anna Anvegård bättre ut än jag sett på länge, och Pauline Hammarlund har hittat formen igen.

Däremot visade tyvärr inte Stina Lennartsson något som skulle motivera en landslagsuttagning som ytterback. Vi får väl hoppas att hon var tagen av all veckans uppmärksamhet. För det här var en match där hon mest drog på sig frisparkar.