Smäll på autobahn – och i Skene

Så är man åter hemma i Borås. Det blev en lång resa för en trött BT-reporter. Totalt så lång att jag har hunnit glömma min portkod här hemma…

Hemresan började i måndags lunch med en promenad i Frankfurt för att få i gång kroppen.
Där mötte jag mängder av nöjda personer med japanska halsdukar, eller japanska tröjor.
Men även några lite mindre nöjda med amerikanska tröjor.

Nere vid Main höll man på att riva Fanmeile.

Fanmeile rivs

Frankfurttidningarna var fulla av hyllningar av Japan i allmänhet och Homare Sawa i synnerhet.

Frankfurttidningar efter finalen

När jag började rulla norrut noterade jag däremot att många andra tidningar hade senare pressläggning, och att faktiskt Sveriges brons fick stort utrymme fortfarande i måndagstidningarna.

Svensk dragbild på Westfalenpost

Här är det Westfalenpost som faktiskt har Sverige på sin förstasida två dagar efter bronsmatchen. Ett tecken på att Tyskland faktiskt har varit rejält drabbat av VM-feber.

Jag kom till Lübeck till slut i måndags. Efter att ha suttit två timmar i bilkö hann klockan bli 23.00 innan jag var framme. I bilkön såg jag hur en långtradare körde rakt in i en liten personbil, som i sin tur slungades in i nästa bil.
Som tur var rullade vi bara i 15–20 kilometer i timmen just där, så det blev inga jätteskador. Men man noterade vilken kraft en lastbil har även i låga hastigheter.

Tyvärr var det inte den enda olyckan jag fick uppleva under hemresan. Eller, jag upplevde inte dödsolyckan mellan Berghem och Skene live, men jag kom strax efter och förstod att det inte hade gått så bra.

Tillbaka till roligare delar av resan. I går gick jag och handlade lite i Lübeck först. Sedan blev det en sväng till Burg för ytterligare inköp innan jag tog färjan till Rödby. Strax efter 20.00 var jag tillbaka i Borås, och 21.51 kunde jag åter parkera den BT-bil som varit mitt andra hem sedan midsommar på sin plats utanför BT-huset.

Den långa resan

Noterade precis att det här inlägget inte kom upp på bloggen i måndags. Det skrevs precis innan jag startade min hemresa…

Frankfurttidningar efter finalen

Här i Frankfurt är det japanskt jubel på förstasidan på alla tidningar. Homare Sawa och hennes japanska lag har verkligen gjort en lång resa till sitt VM-guld.

Själv skall jag alldeles strax starta sista etappen av min långa resa. Mätaren i bilen visar redan en bit över 400 mil, och 115 återstår.
Resan började på midsommardagen, och sedan dess har det varit minst tio timmars arbete varje dag. Man har levt VM dygnet runt. Och nu är kroppen ganska slut.
Därför kommer jag att ta det försiktigt, och ta många pauser på hemresan. Jag kommer definitivt att övernatta någonstans på vägen. Så det lär nu dröja någon dag innan den här bloggen uppdateras. Men som jag tidigare skrivit så vill jag ge VM-bloggen ett värdigt slut.

Jag kommer att lägga upp ett stort antal bilder från min VM-resa, Sveriges bronsfirande och Japans guldfirande under veckan. Så surfa gärna in här igen…

Fira nu vårt lag rejält

Om en halvtimma börjar firandet av våra svenska bronshjältar. Jag hade gärna varit där, för det hade blivit en fin slutpunkt på VM. Men jag är kvar i Frankfurt, och skall strax rulla norrut.

För att komma i lite god stämning så letade jag upp målen från Sveriges bronsmatch på youtube, och Marie Hammarström:s kan man ju se hur många gånger som helst.
Jag hade glömt att det kom på en feldömd hörna, som Lotta Schelin jobbade fram. Men det är lätt att bortse ifrån, eller hur?

Var du kan se målet? På den här länken.

Svenskor i världslaget

Om några timmar påbörjar jag hemresan mot Borås. Men VM-bloggen stängs inte riktigt ännu. Så häng med några dagar till. Bland annat kan jag lova ett gäng bilder från en USA-träning och från både Sveriges bronsfirande och Japans gulddito.

Men först tänkte jag redovisa de stora utmärkelserna i årets VM.
Omröstningen om bästa spelare slutade så här:
1) Homare Sawa, Japan 28,4 procent av rösterna
2) Abby Wambach, USA 17,6 procent
3) Hope Solo, USA 13,3 procent

Bästa målvakt:
Hope Solo, USA

Bästa unga spelare:
Caitlin Foord, Australien

Skytteligan:
1) Homare Sawa, Japan 5 mål
2) Marta, Brasilien 4 mål (2 assist)
3) Abby Wambach, USA 4 mål (1 assist)

Och så då det officiella världslaget för damernas VM 2011. Precis som VM-trupperna består det av 21 spelare, och bland dem märks Lotta Schelin och Caroline Seger. Här är hela truppen:

Målvakter: Hope Solo (USA) och Ayumi Kaihori (Japan)

Backar: Alex Scott (England), Laura Georges (Frankrike), Erika (Brasilien), Saskia Bartusiak (Tyskland), Sonia Bompastor (Frankrike) och Elise Kellond-Knight (Australien)

Mittfältare: Shannon Boxx (USA), Caroline Seger (Sverige), Homare Sawa (Japan), Jill Scott (England), Kerstin Garefrekes (Tyskland), Shinobu Ohno (Japan), Aya Miyama (Japan) och Lauren Cheney (USA).

Forwards: Louisa Necib (Frankrike), Genoveva Anonma (Ekvatorial-Guinea), Lotta Schelin (Sverige), Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA).

När jag kommer hem skall jag ge mitt världslag. Vi hörs.

Homare Sawas egna ord

Jag gick ner i dem mixade zonen där spelare och ledare möter media efter matcherna. Mer om hur det var där nere i Commerzbank Arenas katakomber efter VM-finalen. Här är så länge de många och långa citat jag samlade ihop:

VM-drottningen Homare Sawa intervjuas i japansk tv

Homare Sawa:

”Vi kom hit till VM med att vinna som vårt stora mål. Det minsta målet vi hade var att bli bättre än fyra, som vi blev i Peking-OS.
Jag har spelat i landslaget i 18 år, och det har varit en väldigt lång resa. Men nu känns det som det har varit värt allt arbete. Det var många år när det inte gick så bra. Nu går allt så fort att man inte vet om det är verklighet eller inte.
Vi kom hit för att ta en medalj. Men jag kunde inte ens tänka mig att jag skulle vinna VM-guld, skytteligan och bli utnämnd till turneringens bästa spelare. Men det priser som vi har tagit tillsammans som ett lag – och de är inte bara för mig.
Vi har fått mycket stöd från det japanska folket, och jag är tacksam mot alla som stött mig och laget.
Skall jag vara ärlig trodde jag vi skulle få svårt att komma tillbaka när USA gjorde 2–1. Men vi gav aldrig upp, utan alla kämpade maximalt i 120 minuter – och vi gjorde det.”
Vad säger du om målet?

”Jag förstod först inte att bollen hade gått in. Men när alla rusade mot mig förstod jag vad som hänt.”

Aya Miyama:

”Mot både Tyskland och USA har vi kämpat i 120 minuter. Vi var illa ute båda matcherna – men det är på sätt och vis otroligt att vi ändå kunde vinna.
Jag hoppas att vi har givit det japanska folket uppmuntran och något positivt att tänka på.”
Kan du tänka dig att lämna Japan för att spela i Tyskland eller USA?
”Ja, i USA.”

Abby Wambach:

”Jag är stolt över mina lagkamrater. Samtidigt är jag förkrossad.
Japan gav aldrig upp, och Sawa – vilken uppvisning. Hon gjorde ett fantastiskt mål. Men det var tufft – vi var bara någon minut från att vinna. Det finns inte ord – vi var så nära. Men det här är sport, det är så här det går till.
Straffar är ett tufft sätt att förlora ett VM på. Men den japanska målvakten skall ha mycket cred – hon tog två.
Japan som land behövde vinna mer än vårt. Ser man den stora bilden så har Japan drabbats så hårt, det är kul för deras folk att få något att glädjas åt. Och Homare Sawa, jag vet hur hårt hon har jobbat. Hon var fantastisk hela turneringen – hon bar sitt lag hela vägen.
I fotboll vinner inte alltid det lag som spelar bäst. Japan vann matchen, Japan är världsmästare – och de är förtjänta av det.”

Alex Morgan:

”Vi kände oss självsäkra inför straffläggningen, och trodde på varandra. Det var nog lite nerver, och så hade målvakten sett oss skjuta straffar mot Brasilien.”

Christie Rampone:

”Vi spelade bra, och det var mycket känslor i den här matchen.
Jag fick gå på dopingkontroll och kunde inte prata med mitt lag efteråt i omklädningsrummet. Synd när det är mitt sista VM. Men jag skall prata med dem på hotellet. Jag skall säga att vi gjorde en bra turnering, vi reste oss från gånger. Och OS är bara ett år bort, så vi får börja titta på det.
Ett av våra mål var att spela en mer attraktiv fotboll, och jag tycker att vi har gjort det.”

Carli Lloyd:

”Det är en tråkig dag för oss, men jag är glad för Japan. För är det något lag man unnar en seger så det dem. De har haft det otroligt svårt och fått kämpa hårt.
Men sett till matchen är det som ett slags chock. Jag tvekade aldrig på att vi skulle vinna. När vi ledde under ordinarie tid tänkte jag att det bara är tio minuter, och jag visste att skulle klara det. Men de kvitterade. När vi gjorde mål i förlängningen tänkte jag, bara fem minuter till seger. Men de gjorde mål igen. Och vid straffarna trodde jag fortfarande att vi skulle vinna. Men det var kanske inte vår tur.”
Straffen?
”Jag försökte sätta fart på bollen, och den blev för hög. Men jag är stolt över min och lagets insats. Det är bara olyckligt att det gick så här.
Totalt har gjort det bra. Och vi lyckades bättre än förra VM:et, vi blev tvåa. Så jag är stolt över alla. Vi vinner som ett lag, vi förlorar som ett lag. Det är tråkigt att förlora på straffar.”

Pia Sundhage:

”Det är en sådan liten skillnad mellan succé och inte succé. Det är svårt att förklara, men ett lag skall bli vinnare.
För det första är jag väldigt glad över det sätt på vilket vi spelade. Vi var väldigt duktiga i första halvlek. Och vi har ledningen två gånger. Sedan är det de små detaljerna. Det är en hörna, och det är ett misstag.
Båda lagen bjuder publiken på en riktigt god match. Så jag tror att jag kommer att bli nöjd med min silvermedalj.
Nu är jag väldigt besviken. Vi spelar bra, jag njöt verkligen av vår första halvlek. Det goa är att vi visade den här underbara publiken att vi kan spela riktigt bra fotboll.”

Norio Sasaki:

”Vi är inte vana vid att spela finaler – ännu. Så alla var lite lätt skräckslagna i början. Men spelarna kämpade verkligen allt vad de kunde. Och tjejerna tog verkligen en stor seger för Japan.”

Tyst i bloggen när Japan vann

Världsmästarna poserar för fotograferna

Japan vann VM. Det vet ni säkert redan, trots att internet inte funkade under själva matchen.
Strax efter att jag hade skrivit förra inlägget, det om den tyska domaren Bibiana Steinhaus så försvann kontakten med det trådlösa nätverket på läktaren på Commerzbank Arena.
Det var så illa att jag hade problem att få över min text till pappers-BT, men med hjälp av Aftonbladets Simon Bank så löste det sig.

Det var en väldigt bra final. USA var bäst, men Japan vann. Jag förstår att alla amerikanskor var stolta över sin sportsliga insats, men förkrossade över resultatet.
Efter match och prisutdelning gick jag ner i den mixade zonen. Dels för att se hur det går till i en sådan efter en VM-final. På VM i herrfotboll för fem år sedan fick jag inget tillträde till den mixade zonen, utan fick citat via Fifas presservice.

Nu fick jag uppleva kaoset på egen hand. Det var kul. För att inte ha stått i den mixade zonen i onödan i 1,5 timmar kommer jag alldeles strax att publicera de citat jag samlat ihop. Det är från Homare Sawa, Aya Miyama, Abby Wambach, Alex Morgan, Christie Rampone, Carli Lloyd samt båda förbundskaptenerna.
Trevlig läsning.

Steinhaus är hetast i VM-finalen

Min utsikt över arenan

Välkommen nästan allra högst upp på Commerzbank Arena.
Alldeles nyss presenterade speakern de båda lagen. Det stod klart att USA inte bara hade flest supportrar på stan, utan även har ett rätt klart övertag här inne i arenan.

Fast överlägset störst jubel blev det när domaren Bibiana Steinhaus från Tyskland presenterades. Hoppas det är enda gången i kväll hon står i centrum…

Hur ser då lagen ut?
Jo, Japan startar precis som i semifinalen mot Sverige. Det innebär att Potsdamstjärnan Yuki Nagasato återigen börjar på bänken.
Här är hela Japans startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya SameshimaMizuho SakaguchiHomare SawaShinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya MiyamaKozue Ando.

För USA har Rachel Buehler och Megan Rapinoe kommit in i stället för Becky Sauerbrunn och Amy Rodriguez jämfört med semifinalen mot Frankrike.
Buehler var jag avstängd, så det var inte så konstigt. Men vi får se om att starta med duktiga passningsspelaren Rapinoe är fingertoppskänsla från Pia Sundhage?
Här är USA:s startelva: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach, Lauren Cheney.

Trångt om saligheten

Jag tänkte just ta en sväng ut till VM:s officiella supportershop för att se om det gick att köpa med sig något minne hem.
Men det var inget bra valt läge.
Det är nämligen grymt mycket folk på väg in i stadion.

Folkvimmel bakom läktaren

Och in i souvenirshopen…

Kö till souvenirshoppen

Strax skall jag gå upp till min plats på läktaren. Där uppe var nätet högst osäkert senast vi var här. Förhoppningsvis funkar det dock nu.

President, kansler och bronshjältinnor

På en VM-final brukar det flockas prominenta gäster. Så även i dag.
Enligt uppgifter i tyska tidningar kommer både förbundskansler Angela Merkel och bundespresident Christian Wulff att vara här.
Dessutom kommer stora delar av det tyska laget – och förstås våra svenska bronshjältinnor.

En uppgift tidigare i veckan sa att den amerikanska presidentfrun Michelle Obama också skulle komma hit. Men det är jag mindre säker på.
Däremot vet jag med säkerhet att Borås Tidning är här…

Hur hög är febern i USA och Japan?

Jag gjorde just en högst ovetenskaplig undersökning av finalfebern i USA respektive Japan.
Jag surfade ut på den första tidning från respektive land som kom in i mitt huvud.
I Japan känner jag bara till en där jag har någon chans att förstå vad det står, engelskspråkiga Asahi Shimbun:

Asahi Shimbun

Den här artikeln var dock långt ifrån i topp. Den låg som nyhet nummer tre på sportsidan. Två nyheter kring Tokyos OS-ansökan var viktigare.

USA Today Sport

I USA blev det USA Today. Inte heller där får VM-finalen topplats. Men på sporten är matchen i alla fall placerad som tvåa, närmast efter British Open i golf.
Ingen hysterisk fotbollsfeber i något av finalländerna tydligen, alltså.

Bra stämning – dåligt väder

Det har varit riktigt tråkigt finalväder i Frankfurt i dag.
Det regnade under hela natten, och under dagen har det varit mulet och stundtals lätt duggregn.
Kallt har det också varit. Det var jacka på när jag tog min lilla promenad genom stan.
Inte för att vädret påverkar matchen, för det är ju tak över Commerzbank Arena. Men det hade säkerligen varit fler människor ute om solen hade visat sig.

Men bland de som rörde sig kring Hauptbahnhof var det många fotbollssupportrar. Och det var klart flest amerikaner.
Fast alla hade inte klätt sig efter vädret…

Amerikanska supportrar

Jag tog även en sväng till supporterområdet Fanmeile nere vid floden Main. Där var det en härlig stämning, trots att regnet säkert skrämt bort mängder av tänkbara supportrar.

Konsert på Fanmeile Frankfurt

Fördel USA på stan alltså…

Välkommen till VM-finalen

Mediecentret i Frankfurt

Jag har varit på plats på Commerzbank Arena i drygt en timme. Men här är det kaos.
Det verkar som att arrangören inte har räknat med att media skall vara intresserat av finalen, så nätet är högst svajjigt, och platserna i mediacentret är långt ifrån att räcka till.

Min VM-finalmiddag

Lite mat har jag fått i mig, men nästan allt tog slut precis när jag hade lagt upp lite pasta på tallriken. Återigen blev middagen på matcharenan således en kulinarisk höjdpunkt.

Välförtjänta hyllningar av bronshjältinnorna

I dag hyllas våra bronstjejer överallt i svensk media. Jag har surfat runt lite, och här är några av hyllningarna:
Simon Bank, Aftonbladet:

”Är det känslor ni vill ha ut av er fotboll?
Grattis, Sverige.
Ni har just fått ett lag att älska, och en medalj att hänga om halsen.”

Tomas Pettersson, Expressen:

”Det här är inte bara en bild på ett mål. Det här är den sekund av Marie Hammarströms 29-åriga liv hon kommer att bli förknippad med i all framtid.
Det är verkligen inget dåligt val av sekund.”

Olof Lundh, Fotbollskanalen:

”Gåshuden står rak och stadig när jag ser Lotta Schelin, Charlotte Rohlin och de andra bara fara om kring i en vild och skön glädje. De är framme hos fansen och firar och springer runt med flaggor.
De känner på sina medaljer, precis som om de undrar om det verkligen är sant.”

Och här är min egen krönika.

Nu skall jag ta en liten promenad på stan, och äta lunch. I kväll är jag på plats på finalen. Häng med i uppsnacket här på bloggen.

Allt är inte bra i Tyskland

Just kom en man och förklarade att vi blir utkastade om tio minuter – klockan 22.30.
Allt har varit bra på det här VM:et – utom öppettiderna i mediacentren.
I dag kom de första svenska spelarna ut i den mixade zonen strax innan 21.00. Och så måste vi vara klara 22.30.
Det är dålig service. Riktigt dålig service.

Men utöver det har jag inte mycket att gnälla på…
Strax dags att rulla mot Frankfurt igen. Vi hörs i morgon…

VM-brons, då är Sara Larsson inte laddad för Dalsjöfors

Jag har precis lämnat mina texter till morgondagens pappers-BT.
Det blir huvudtext om matchhjältinnan Marie Hammarström och en krönika med hyllning av laget i allmänhet, och strålande Lotta Schelin i synnerhet.
När spelarna väl kom ut ur omklädningsrummet och man kunde börja jobba gick det lätt att skriva.

Det var för övrigt bara glada scener i den mixade zonen. När Expressens Mats Bråstedt frågade Hedvig Lindahl om hur hon såg målet trodde Hedvig att det var Frankrikes mål som avsågs.

”Nej, nej, nej, inte det målet. Jag menar Maries,” sa Bråstedt.
”Va, jagar du positiva nyheter nu?” frågade en lycklig, men lätt förvånad Lindahl.

Alla jagade verkligen positiva nyheter. Det var en riktigt skön känsla. Och den finns kvar.
Jag fick lite tid att stå och prata enskilt med både Sara Larsson och Lotta Schelin.
Båda förklarade att de inte var så säkra på lagets styrka innan VM.
Sara Larsson sa:

”Men någonstans infann sig plötsligt den härliga stämningen. Jag kan inte sätta fingret på när. Men det var rätt sent innan VM faktiskt.”

Sara Larsson sa också att hon inte har tänkt på mötet med Dalsjöfors på lördag…

”Nu kommer vi att fira rejält i kväll. Sedan får vi ta Dalsjöfors…”

Vad fransmännen sa? Jag hann inte lyssna på spelarna, och för övrigt så hade det varit onödigt jobb, för jag förstår inte franska…
Men förbundskapten Bruno Bini var missnöjd med att Sonia Bompastor blev utbuad efter att vänsterbacken provocerat fram utvisningen på Josefine Öqvist. Han sa så här på presskonferensen:

”Så gör publiken i herrfotboll, inte här.”

Och i Frankfurter Allgemeine läste jag följade kommentar från mittfältsstjärnan Louisa Necib om resultatet:

”Den som siktar på att komma fyra är en idiot.”