Olika besked kring Asllani

Uppdaterat inlägg:

Sverige är ett bättre lag än Italien, och skall förstås ta minst den poäng i kväll som krävs för att vinna gruppen.

Sverige har högre ranking, och fler profiler. Dessutom har vårt landslag ännu inte förlorat under ordinarie tid under ledning av Pia Sundhage.

Sveriges senaste förlust var förresten OS-kvartsfinalen mot Frankrike den 3 augusti i fjol. Sedan dess har vi spelat elva landskamper mer sju segrar och fyra kryss som resultat. Målskillnaden är 30–10.

Men trots att vi är favoriter och har bra statistik lär det inte bli lätt i kväll. Italien är försvarsstarkt, och höll ju nollan genom alla EM-kvalets tio matcher. Dessutom har man precis som Sverige bara släppt in ett mål på sina två slutspelsmatcher.

Patrizia Panico

Patrizia Panico

Man har vassa offensiva vapen i smarta bollmottagaren och straffområdesspelaren Patrizia Panico och kvicka teknikern Melania Gabbiadini. Mot Danmark tyckte jag även mittfältaren Alessia Tuttino imponerade, samt att vänsteryttern Sandy Ianella visade klass.

Italien har även ett sparkapital i duktiga Duisburgbacken Laura Neboli, som börjar bli spelklar efter skada. Dock sa förbundskapten Antonio Cabrini vid gårdagens presskonferens att man sparar Neboli till slutspelet.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

I det svenska laget lär det alltså bli en del förändringar. Jag fick rapporter från den svenska matchförberedande träningen i dag som sa att Kosovare Asllani inte ens var på plats.

Först drog jag den förhastade slutsatsen av det beskedet att det således inte blir något spel för Asllani i kväll. Det var ju sagt i går att hon skulle testas fullt ut just på den matchförberedande träningen.
Därför satte jag först rubriken på det här inlägget därefter. Sedan kom Aftonbladet med uppgiften att Asllani är spelklar, och jag vaknade – och ändrade rubrik. För det kan ju vara så att hon trots allt kan ha tränat separat, och fått positiva besked.

Enligt vad jag förstått av folk som känner Asllani så skall det mycket till för att hon skall stå över matchen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

På förbundets hemsida har man ju helt räknat bort Sofia Jakobsson på grund av hjärnskakning. Men enligt min rapportör var hon i alla fall fall med på dagens träning – och dessutom så nickade hon. Så det lär ju inte vara någon fara med hennes huvud. Men vi får väl ändå lita på att hon inte spelar i kväll.

Det känns högst tveksamt vilket startelva det blir, den som jag tippade i går lär det knappast. Många motstridiga uppgifter förekommer. Enligt Expressen går dessutom Antonia Göransson in i stället för Jakobsson. Många frågetecken inför kvällen alltså.

Oavsett vilka som spelar är det viktigt för det svenska laget är att vara tajta centralt, så att inte passningsskickliga italienskor får spela upp bollen till Panico. För när väl hon får bollen så är Italien vasst.

Men det där vet Sundhage allt om. I november 2010 ledde hon ju USA i ett direkt avgörande VM-playoff mot Italien om den 16:e och sista platsen i slutspelet i Tyskland. Då vann USA med två gånger 1–0. Målsnålt även där alltså.

Så även om italienskorna läckte i defensiven på Cypern i våras (2–4 mot England, 0–2 mot Nya Zeeland och 1–2 mot Skottland) så skall vi nog inte räkna med något målkalas i kväll. Normalt är alltså Italiens försvar väldigt stabilt.

Slutligen till något annat. I går högg jag mot Uefa och EM-arrangemanget ur mediasynvinkel. Men det finns fler anledningar att vara kritisk. Alldeles nyss hörde jag på Radio Halland att det är högst osäkert om Sverige–Italien får visas på storbildsskärmen på torget i Halmstad i kväll.

Däremot har man klartecken från Uefa att visa Danmark–Finland. Inget ont om de trevliga danskorna och finskorna, men visst vore det ett makalöst antiklimax om det blir den matchen som visas på torget i Halmstad i kväll?

Det kan bli mycket nytt i startelvan

I morgon 20.30 på Örjans vall gör Sverige och Italien upp om gruppsegern i grupp A.

Efter dagens presskonferens får man känslan av att Pia Sundhage kommer att röra runt en del i sin startelva. 1,5 förändringar är framtvingade då Sofia Jakobsson fick en hjärnskakning mot Finland som hindrar henne från spel.

Dessutom lät det på Sundhage som att Kosovare Asllani kommer att vilas – oavsett vad hennes test av den stukade foten i morgon kommer att ge för utslag.

I Tv4:s EM-studio hade man även uppgifter på att det återigen blir byte på högerbacksplatsen.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson återkommer alltså där. I övrigt verkar de hetaste tipsen vara att Lisa Dahlkvist och Olivia Schough får chansen från start. Jag tycker att det låter som ett riktigt intressant lag. Schough hade jag inte förespråkat för ett halvår sedan. Men hon har tagit stora steg under våren, och är en spelare som springer smart.

Olivia Schough

Olivia Schough

Startelvan kommer alltså gissningsvis att se ut så här: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroJosefine Öqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Jag var alltså och lyssnade på dagens presskonferenser, samt såg den första kvarten av de båda träningarna.

Sundhage och Schelin satt på podiet för Sverige. De fick inga frågor om hur viktigt det är att vinna gruppen, och om hur hårt de kommer att gå för seger i morgon.

Men både Sundhage och Lilie Persson har ju de senaste dagarna sagt att de inte tror att deras lag klarar av att spela taktiskt på ett resultat. Sverige lär alltså ösa på framåt.

Antonio Cabrini

Antonio Cabrini

Italiens förbundskapten, Antonio Cabrini, sa däremot att:

”Både vi och Sverige vet hur tabellen ser ut, och båda lagen hoppas gå vidare. Det blir nog en väldigt taktisk match.”

Cabrini har nog inte fått de svenska förbundskaptenernas uttalanden översatta till italienska…

Patrizia Panico

Patrizia Panico

I övrigt på den italienska presskonferensen konstaterade forwarden Ilaria Mauro att hennes rutinerade kollega Patrizia Panico inte är ett dugg orolig över att ha gått mållös av de två första matcherna:

”Patrizia verkar glad och nöjd, och ser inte ut att känna någon oro. Hon är en stor målskytt, och det lär snart lossna för henne. För mig som ny i landslaget är hon dessutom en stor förebild som jag lär mig mycket från.”

Mauro har ju däremot gjort ett mål. Första gången Tavagnaccoforwarden rörde bollen i ett mästerskap nickade hon den i mål till 2–0 mot Danmark.

Ilaria Mauro

Ilaria Mauro

För övrigt var det roligt att få se den första kvarten av Italiens träning. Den innehöll nämligen inte bara kvadraten och andra uppvärmningsövningar. Utan även en stunds spel elva mot elva, med passivt försvarsspel. Där ställde Cabrini upp sin startelva 4-4-2 med Panico och Melania Gabbiadini på topp. Så lär det väl inte se ut i morgon? Eller?

Melania Gabbiadini

Melania Gabbiadini

För övrigt imponerades jag av italienskornas bollbehandling och passningsspel. Fast det var alltså spel med passivt försvar. De lär möta ett annorlunda försvar i morgon.

För svensk del sa den kvart vi fick se inte så mycket. Kosovare Asllani körde rehab med ena sjukgymnasten. Sofia Jakobsson deltog däremot i den vanliga uppvärmningen.

På presskonferensen pratade Sundhage om att Italien är ett tekniskt lag, vilket innebär att yttermittfältarna bör ta ytterligare två steg närmare mitten, för att göra det trångt där. Hon sa även att hon försöker att undvika att vara förutsägbar.

Kanske blir det således andra ändringar i startelvan än de som nämnts ovan…

Slutligen konstaterar jag att vi nästan nått halvvägs i turneringen, då tolv av 25 matcher är spelade. Och bara Frankrike är 100 procent klart för kvartsfinal. Däremot är inget lag utslaget ännu. Tvärtom har samtliga, övriga elva lag chans till avancemang in i slutomgången.

Det öppnar förstås för sex riktigt intressanta, och laddade matcher de kommande tre dagarna.

Frankrike–Spanien 1–0

Frankrike är det första laget som är 100 procent klart för kvartsfinal. I och med dagens seger har nämligen fransyskorna säkrat gruppsegern i grupp C.

Det innebär att de spelar kvartsfinal i Linköping på måndag klockan 20.45. För motståndet väntar grupptrean i grupp A eller B. Det blir troligen Danmark eller Holland. Men det kan faktiskt också bli Sverige.

För förlorar vi mot Italien, samtidigt som Danmark vinner mot Finland med så stor marginal att de tar in de sex mål som vi har i försprång när det gäller målskillnad – då blir det svensk kvartsfinal mot fransyskorna.

Det vill vi förstås till varje pris undvika. Så Pia Sundhage:s lag bör satsa fullt ut på att fixa den där poängen som ger gruppseger.

Den franska segern innebär att England fortfarande har ett halmstrå inför den sista omgången. Frankrike är ju redan klara gruppsegrare, och får chansen vila några av sina toppspelare mot engelskorna.

Vad gäller Frankrike–Spanien så såg jag bara den sista halvtimman. Där hade fransyskorna hyfsad kontroll. Deras mål kom på hörna i inledningen. Det var inte första gången som Louisa Necib serverade lagkompisen i Lyon, Wendie Renard, vid hörnor eller inläggsfrisparkar. Knappast heller sista.

Tyskland–Sverige 5–0

Tyskland–Sverige 5–0. Det är inget resultat från EM. Inte heller något tips. Utan det handlar om ställningen i min jämförelse mellan arrangemangen vid VM 2011 i Tyskland och EM 2013 i Sverige.

Fast känslan är att resultatet kanske snarare bör skrivas ut: Fifa–Uefa 5–0.

För klart är att VM-arrangemanget för två år sedan leder överlägset mot EM. Greppet kopplades för övrigt långt innan turneringen startade. För redan i ackrediteringsförfarandet strulade det rejält.

Ingen journalist fick klartecken till att bevaka turneringen förrän någon enstaka dag före avspark. I det läget är det skönt att man bara åker från Borås, och inte från Ryssland eller Spanien.

Det är ju liksom bra för den egna planeringen att veta om man fått okej på sin ansökan om ackreditering eller inte.

Sedan har det tillkommit flera större eller mindre missöden under resans gång.

I dag lyckades exempelvis arrangören inte visa matcherna Ryssland–England och Frankrike–Spanien i presscentret i Halmstad.
Den reklamfria sändningen kom man inte åt. Och man tilläts inte sätta på Tv4:s eller Eurosports sändningar för Uefa, på grund av reklamen.

Det är både uselt, och i högsta grad pinsamt, ett ha ett presscentra där man inte tillåts visa matcherna från den egna turneringen.

I Tyskland visades alla matcher för pressen. Det fanns för övrigt så många tv-skärmar i alla presscenter att man inte kunde missa när matcherna var igång…

Sedan har vi översättningen vid alla officiella presskonferenser. I Tyskland hade man ett system där man fick en liten radiomottagare samt hörlurar med sig in på alla presskonferenser. I mottagaren kunde man välja om man ville ha svaren översatta till engelska eller tyska. Således kunde man alltså även att förstå vad Nordkoreas tränare sa utan någon tidsförlust.

I EM är det bara tolkning ibland. När Sverige håller presskonferens får internationell press/etermedia några minuter för att ställa sina frågor på engelska. Sedan sitter de som frågetecken när resten av presskonferensen hålls på svenska.

Vi svenska journalister har det lite bättre förspänt. Vid dagens italienska presskonferens fanns det en tolk på plats som översatte till engelska. Men när varje fråga och svar både skall sägas på italienska och engelska så blir det tid till färre frågor. Så även här förlorar EM mot VM.

Många av de här sakerna skall alltså inte den svenska arrangören lastas för – utan det är Uefa som är ansvarigt. Men det förhindrar inte att Tyskland ändå leder överlägset mot Sverige.

Ryssland–England 1–1

Trots en sen kvittering av Toni Duggan – England lever riktigt farligt i EM. Fast de kan räddas av Frankrike.

Toni Duggan

Toni Duggan

För vinner fransyskorna i kväll mot Spanien är Frankrike redan klara gruppsegrare, och kan vila spelare mot England i sista omgången. Det skulle i så fall ge engelskorna en liten chans att skrälla – och kanske rädda tredjeplatsen i gruppen.

Fast frågan är om de lyckas få tillräckligt bra målskillnad för att slå någon av de andra grupptreorna.

Men skulle England nå kvartsfinal känns de som en mardrömsmotståndare. För då har de ingen press på sig. Minns hur de räddade sin slutspelsplats mot Sverige i sista omgången 2009, för att sedan ta sig hela vägen till final.

För ryskorna lever EM i högsta grad. Seger mot Spanien i sista omgången lär leda Ryssland till slutspel. För övrigt innebär det här krysset att samtliga tolv lag i turneringen nu har tagit poäng.

Eftersom jag bevakat Sveriges och Italiens presskonferanser såg jag bara knappt en halvtimme av matchen på en fulstream. Det visade sig nämligen att arrangören inte fick visa matchen i presscentrat i Halmstad. Vad jag tycker om det återkommer jag om i ett senare inlägg.

Jag noterar dock att det var 4–4 i avslut mot mål. Och att Ryssland länge ledde efter nickmål av Nelli Korovkina. Det var lite flipperspel i förspelet, men det engelska försvaret kan ändå inte vara nöjt med sin insats.

Landslaget missar öppet mål

Tidigare i dag tog jag en sväng till Rambergsvallen för att kolla lite landslagsträning, och framför allt för att lyssna in presskonferensen och se om det skulle hända något intressant där.

Eftersom jag ändå skulle flytta ner till stugan ett par dagar, då det är närmare att pendla till Halmstad därifrån, så var det ingen jättestor omväg att åka via Göteborg.

Sveriges pressträffar under EM har varit sällsynt meningslösa. De är korta, stressiga – och gör att man hellre skriver införrep om motståndarlagen, där man känner sig mer välkommen.

För mig var dagens pressträff två förlorade timmar.

Det var dagen efter en av svensk damfotbolls största dagar någonsin. Då tänker jag förstås inte sportsligt, för 5–0 mot Finland i en gruppspelsmatch i ett EM hamnar trots allt väldigt långt ner på listan över Sveriges främsta matcher genom tiderna.

Jag tänker mer inramning, och hyllning. Jag kan nämligen inte hitta någon tidigare match där ett svenskt damlandslag har firats av en större publik än i går på Gamla Ullevi.
Det var en magisk stämning, och jag är inte direkt ensam om att tycka det. I dagens kvällstidningar hyllas inramningen av landets två främsta idrottskrönikörer. Mats Olsson på Expressen skriver att ”det var nämligen en magisk svensk fotbollskväll” och Simon Bank, Aftonbladet lägger orden så här:

”Det är inte så ofta som svensk fotboll förvandlas till en enda stor gulblå sommargryta av totalt besvarad kärlek.”

Förbundet har ju en skrivbordssatsning som de kallar ”Öppet mål” som berättar om hur klubbar och förbund skall utnyttja en eventuell EM-succé. Det finns sannolikt inget avsnitt om mediehantering i det projektet. Och om det trots allt gör det så har inte landslagsledningen läst på. För gissa hur de följde upp gårdagens succékväll på Gamla Ullevi?

Jo, de skickade bara assisterande förbundskaptenen och några avbytare.

Där stod ett 20-tal besvikna journalister som hade hoppats få prata med någon av huvudrollsinnehavarna från Finlandsmatchen.

Eller förresten, en av spelarna från gårdagens startelva var på plats. Kristin Hammarström hade ju så lite att göra att hon behövde följa upp matchen med en riktig träning. Men någon huvudrollsinnehavare var hon knappast mot Finland.

Jag skrev om att förbundet var på gång att göra självmål inför turneringen.

Nu kanske det mer känns som att förbundet håller på att anstränga sig för att missa öppet mål så grovt det bara kan. För här hade man ju ett kanonläge att välja ut ett par spelare som kunde fått lite extra profilering. Och rejält positiv sådan.

För övrigt fick landslagets presschef Thomas Björn frågan om varför ingen av gårdagens huvudrollsinnehavare fanns på plats. Han hänvisade alla frågor om landslagets mediapolicy vidare till Marika Domanski Lyfors.

Det verkar inte direkt som att de är överens internt om hur det här skall skötas.

Jaja. Om nu någon undrar vad som sades på pressträffen så konstaterade Hammarström att hon hade det så lugnt att hon stod och njöt av inramningen under den andra halvleken. Hon dementerade också alla uppgifter om att hon skulle vara skadad.

Lisa Dahlkvist hade aldrig mött Italien – trodde hon. Sedan informerades hon om 2–0-segern i EM 2009, och konstaterade att:

”Den matchen kommer jag inte ihåg. Jag kommer aldrig ihåg matcher.”

Läkaren Yelverton Tegner sa att det är 50/50 om Kosovare Asllani spelar mot Italien. Det är ett uttänjt ledband i vänsterfoten som spökar.
Lilie Persson
slog bort alla tankar om att spela på resultatet mot Italien:

”Om vi förfogat över en annan trupp, men det här är ett så offensivt balanserat lag. Liksom att börja prata med Jossan, Sofia och dom där, nej. Nej. Utan det är mer ös, liksom.”

Slutligen tyckte jag synd om Amanda Ilestedt, som ingen journalist ville intervjua, så jag bytte några ord med henne. Men hon sa sig inte ta illa upp över att få sitta och titta på när de andra intervjuades.

Tyskland–Island 3–0

Tyskland ställde upp med fyra kantspelare som ingen var äldre än 20 år. Och laget visade att det utan tvekan är värda de guldtips som jag och fler med mig har givit dem.

Det var 31–3 i avslut totalt, och 12–1 i avslut mot mål. Och då tror jag ändå att Island är klart bättre än det Finland som Sverige mötte i går.

Skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi gjorde de två sista målen, vilket tar henne upp på 19 totalt i EM-turneringen. Det är fler än någon annan någonsin tidigare har gjort. Och det kan nog bli fler.
Hennes mål var två måltjuvsmål. Det var det första som var det mest minnesvärda. Dzsenifer Marozsan slog en läcker genomskärare ut på högerkanten. Lena Lotzen tog över showen, och gjorde det urläckert. Hon lade över bollen på vänsterfoten och placerade läckert in den vid bortre stolpen.

För Island lever hoppet om kvartsfinal. Det räcker sannolikt med seger mot Holland på onsdag. Nu ser ju jag holländskorna som stora favoriter i den matchen. Men Holland har gått hårt på sina elva startspelare, och är kanske mer slitna än isländskorna.

Trots att Tyskland var ett par klasser bättre än Island måste jag framföra beundran för Islands insats. De saknade skadade nyckelspelarna Thora Helgadottir och Sif Atladottir. Och de bytte ut Sara Björk Gunnarsdottir efter 60 minuter – det måste väl också ha varit skaderelaterat? Ändå föll man med flaggan i topp.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Framför allt kommer man att minnas Gudbjörg Gunnarsdottir:s makalösa enhandsräddning från den första halvleken. Okoyino da Mbabi hade redan börjat jubla när Gunnarsdottir sträckte ut hela sin lekamen.

Slutligen kanske någon undrar vilka ungdomar det var Tyskland hade på sina kanter. Det var:
* Högerback: Leonie Maier, född 29 september 1992 – 20 år.
* Vänsterback: Jennifer Cramer, född 24 februari 1993 – 20 år.
* Höger yttermittfältare: Lena Lotzen, född 11 september 1993 – 19 år.
* Vänster yttermittfältare: Melanie Leupolz, född 14 april 1994 – 19 år.

Norge–Holland 1–0

Norge var illa ute, men tog till slut ett stort steg mot kvartsfinal. Solveig Gulbrandsen:s mål räcker med allra största sannolikhet minst till andraplatsen i gruppen.

Solveig Gulbrandsen

Solveig Gulbrandsen

Eftersom inbördes möte räknas före målskillnad kan ju nämligen inte Holland nu passera norskorna. Utan hotet mot norskt avancemang är Island.

I halvtid var Norge illa ute. Holland kändes något bättre, och oavgjort hade inneburit att Norge med största sannolikhet hade varit tvunget att vinna mot Tyskland i sista omgången. Och det är inget man gör på beställning.

En stark start på den andra halvleken fixade segern. Rutinerade Solveig Guldbrandsen gick själv och tryckte snyggt in segermålet via ribban.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

Holland hade lite tryck på slutet, och skapade lägen. Den riktigt stora chansen fick holländskornas motsvarighet till Nilla Fischer, Anouk Hoogendijk. Men mittfältaren, som för tillfället spelar mittback, nickade i ribbans överkant.

Bäst i Holland skulle jag nog säga att Linköpings Renée Slegers var. Hon sprang kopiöst, och hade även ett par hyfsade distansskott.

Renée Slegers

Renée Slegers

Bäst på planen var Norges målvakt Ingrid Hjelmseth, som agerade oerhört lugnt och tryggt. Jag skulle säga att hon är EM:s bästa målvakt så här långt.

Sett till statistiken dominerade Holland stort. Det var nämligen 7–2 i skott på mål för holländskorna. Trots det skulle jag totalt sett nog säga att Norge vann rättvist.

Ingrid Hjelmseth

Ingrid Hjelmseth

Inte minst med tanke på att Holland har haft vansinnig tur med domsluten i eget straffområde hittills i EM. I premiären kunde Tyskland mycket väl ha fått två straffar. I dag kunde Norge ha fått tre, eller kanske till och med fyra.

De båda tröjdragningarna på Marit Fiane Christensen var solklara, fällningen av Ada Stolsmo Hegerberg likaså. Dessutom såg jag tyska twittrare påtala en hands på Daphne Koster. Den såg jag dock inte, så den kan jag inte bedöma.

Men Holland har alltså klarat sig ifrån fem eller möjligen sex straffar på två matcher. Hur länge håller turen i sig?

Trots tröjdragningarna var förresten Fiane Christensen oerhört nära att göra mål vid båda tröjdragningarna. Ena nicken togs bort på mållinjen, den andra gick i stolpen.

Och när vi är inne på straffsituationer bör det ju även påtalas att Manon Melis blev fasthållen i Norges straffområde en gång. Så det kunde även ha blivit en holländsk straff.

Norge är nu till 99,9 procents säkerhet klart för kvartsfinal. De kan således spela avslappnat mot Tyskland i sista omgången.

Trots förlusten bör Holland ha hyfsade chanser att ta sig vidare som en av de två bästa treorna. De bör lägga beslag på en av de platserna genom seger mot Island i sista omgången. Och i så fall talar mycket för att det är Holland som väntar i kvartsfinal på gruppsegraren i Sveriges grupp.

Det finns också mycket som talar för att det är Norge som väntar på grupptvåan i den svenska gruppen. Men där kan det ju fortfarande också bli Tyskland…

Tankar och röster om Sverige–Finland

Skillnaden mellan Sverige och Finland var ungefär så stor som man trodde – och hoppades. Efter segern med 5–0 är risken att vi missar slutspel nu så liten att den är nere på någon eller några promille.

Klart är att om vi tar poäng mot Italien blir det gruppseger, medan förlust innebär andra- eller tredjeplats. För att vi skall bli trea måste Danmark vinna mot Finland och dessutom ta in sex mål på oss.

För även om det är inbördes möte som räknas först så skulle det ju i så fall bli en målskillnadsaffär mellan oss och danskorna.

Men jag sparar spekulationerna om slutspelet någon dag. Nu lite funderingar kring gårdagskvällens drabbning på Gamla Ullevi.

Först måste jag konstatera att det var en riktigt härlig stämning på arenan. Min högst subjektiva uppskattning var att det var en majoritet kvinnor/tjejer/flickor på läktarna – något som är ovanligt på fotboll, men förstås väldigt kul.

Publiken hyllar laget

Publiken hyllar laget

Farhågorna inför matchen var att vi skulle få svårt att slå hål på Finlands extremt defensiva lag. Det löste vi genom våra fasta situationer. Marie Hammarström hade makalös precision på sina hörnor, och Nilla Fischer gjorde två mål.

Vid 2–0 hade Fischer gjort samtliga Sveriges tre mål i turneringen – och alla hade kommit på fasta situationer. Snacka om grym utdelning på specialträningen.

Jag har ju flera gånger innan och under turneringen konstaterat att vi saknar starka huvudspelare i våra offensiva linjer. Framför allt har jag utpekat våra forwards som svaga i luftrummet.
Av våra sex mål i EM noteras nu att fyra har gjorts på nick. Och båda våra forwards har gjort varsitt nickmål.

Jag står ändå fast vid min uppfattning om lagets svaghet i luftrummet. För både Kosovare Asllani och Lotta Schelin verkade lika förvånade som jag över att de hade lyckats nicka in varsitt snyggt mål i dag.

Schelin var för övrigt riktigt blek i 60 minuter. Jag satt snett bakom hennes familj. Och de försökte heja igång henne. Men hon kom fel i löpningarna, och hamnade långt ifrån bollen.

Men så kom läget – och det kändes som att den totala tyngden av 16414 åskådares förväntningar släppte från Schelins axlar. För den lycka man såg i hennes ögon när hon kom springande emot oss – eller egentligen bänken – var gigantiskt stor.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Att Schelin sedan även nickade in 5–0 var förstås oerhört bra för laget. Pia Sundhage sa på presskonferensen precis samma sak som efter genrepet:

”När Lotta gör mål så förstärks även mitt självförtroende.”

Just Sundhage såg för övrigt otroligt nöjd ut när hon stod med armarna på ryggen och kollade på när spelarna sprang ärevarv och tog emot publikens ovationer.

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Pia Sundhage njuter under ärevarvet

Apropå publiken så skall Lotta Schelin ha en stor eloge – hur nu en eloge ser ut… – för att hon stannade kvar och skrev så många autografer att hon fortfarande en dryg timma efter slutsignalen inte hade hunnit duscha.

Tillbaka till själva matchen. Det är svårt att veta vilka växlar man skall dra av den. Finlands lag var ju extremt svagt, och förmådde inte skapa någonting alls. Jag hade 14–0 i målchanser, och det var 16–1 i skott på mål och 21–1 i hörnor.

Så något test på försvarsspelet blev det inte. Ändå jobbade Sundhage ett par gånger på att försöka ropa in Josefine Öqvist i rätt position.

Spelare som utmärkte sig extra positivt var Fischer, Hammarström, Caroline Seger, Asllani och så då till slut även Schelin.
Lina Nilsson och Sofia Jakobsson var nya i startelvan jämfört med Danmarksmatchen. Båda gjorde klart godkända insatser. Men det var ju som sagt en match som handlade om 99 procent offensiv, och 1 procent defensiv.

När jag hade lämnat text och betyg till papperstidningen lyssnade jag av diverse spelare i den mixade zonen. Här är de mest spännande citaten:

Caroline Seger om att det blir gruppfinal mot Italien:

”Jag är förvånad. Jag såg den första halvleken av deras match, och tyckte att Danmark var mycket bättre. Men sådan är fotbollen.”

Om sin roll:

”Vi har ju ett ganska styrt spel, där Nilla skall sköta uppspelen – vilket vissa lag har läst. Då kan det vara bra att gå ner och hämta, få känna lite på bollen, få vara med i spelet, vända upp och sedan röra sig lite framåt.”

Marie Hammarström om sina många fint slagna hörnor:

”De fasta situationerna är ju ett hot, och Nilla är fantastisk där inne. Servarna skall också vara bra, och de satt mycket bättre i dag – från båda håll. Vi har bestämda ytor vi skall serva i. Beroende på var de ställer sig där inne i boxen skall man slå den på olika ställen.”

Om samarbetet med Seger:

”Det funkade bättre i dag. Sedan är Finland inte lika starka centralt som Danmark. De spelade mer normalt 4-4-2 medan Danmark tog hem en mittfältare som mittback, så det var lättare att läsa av i dag. Och så tycker jag att yttrarna jobbade mycket bättre i press så att vi kunde läsa och kliva fram.”

Kosovare Asllani om publiken:

”Man kan inte säga nog om dem. Man får sådan energi när man går ut på planen när man ser alla flaggor och allt folk. Så det var allt ett lyckorus att gå ut där.”

Om sitt nickmål:

”Fia, Jakobsson, kommer in på högerkanten och slår ett inlägg mot första stolpen. Jag nickar i bortre, så det var ett snyggt mål.”

”Jag tror inte att jag har nickat så här mycket på hela säsongen i PSG som jag gjort på två matcher här nu, men det var jätteskönt att få göra mål. Och samtidigt skönt att både jag och Lotta får sätta dit bollen.”

Svenskt ärevarv

Svenskt ärevarv

Lotta Schelin om stämningen:

”Hela inramningen var fantastisk, publiken, känslan att få prestera inför sin publik – det är fantastiskt. Så det var en riktigt rolig kväll. Jag hann inte skriva 16000 autografer, men jag hann skriva ganska många. Det är därför jag inte ens har duschat – om ni tycker att jag luktar illa…”

Om känslan efter 4–0-målet:

”Det var bara gött. Äntligen fick jag mitt första läge, och jag tog det. Det kändes så skönt.”

Om 5–0-målet:

”Nicken? Jag tänker bara att jag skall gå stenhårt på första ytan, och ‘Thunis’ lägger den där och jag skarvar in den. Det var ju rätt snyggt… Vad hände där? Jag har gjort lite nickmål i Lyon, men i landslaget har jag nog inte gjort så jättemånga.”

Om Nilla Fischers alla mål:

”Det är skitkul med Nilla. Hon har blivit våran målgörare helt klart, så nu går ni lägga all press på henne…”

Om känslorna efter Danmarksmatchen, och straffmissen:

”Jag erkänner absolut att en straff, den vill man och skall sätta – och jag gjorde inte det. Men det är lite det med fotbollen också någonstans, att man får bara bearbeta och vara väldigt besviken – det var jag också den natten. Sedan någonstans vet man att man har en lång turnering framför sig och att det är ingen idé att gräva ner sig. Så det är en mental styrka från oss att det inte skall stanna där.”

Svenska måldans

Svensk måldans

Italien–Danmark 2–1

Italiens EM-nolla är spräckt. Men jag tror inte att italienskorna lider så mycket av att nollan sprack efter elva raka matcher eller 23 raka halvlekar.

Det blev ju nämligen seger med 2–1 mot Danmark – ett resultat som gör att Italien är väldigt nära kvartsfinal. Väldigt nära.

Danskorna dominerade den första halvleken, dock utan att skapa så mycket. Italien kontrade och Patrizia Panico gjorde mål – fast det visade sig att hon var en decimeter offside.

Efter paus inledde Italien riktigt starkt. Man hann med ett ribbskott (Alessia Tuttino) innan Melania Gabbiadini gjorde 1–0 på ett skott som ändrade riktning på Line Röddik Hansen. 2–0 nickade inhopparen Ilaria Mauro in i tomt mål efter att Danmarks målvakt Stina Lykke Petersen först gjort en kanonräddning.

Danskorna reducerade efter ett makalöst snyggt anfall där till slut vänsterbacken Mia Brogaard väggade sig igenom, och tryckte in bollen. På övertid hade Nadia Nadim ett superläge att kvittera – men sköt utanför.

Danmark bör ändå ha goda möjligheter att avancera. Men då krävs seger mot Finland på tisdag.

Inhopp i ett gäng olika debatter

Under ett mästerskap i fotboll uppstår det alltid en mängd olika debatter.

Årets EM är inget undantag. Jag har hittills inte berört så många av dem här i bloggen. Inte förrän nu. För det här inlägget är ett slags debattrally.

Så här är debatterna, och synpunkter på några av dem.

* Det brukar ju alltid dyka upp ett par rättvisedebatter. Jag har noterat två. I den enda förstår jag inte problemet. Det borde väl vara självklart att Fifa betalar försäkringarna både för herrar och damer i mästerskap? Eller vad är problemet?

Den andra känns inte lika självklar – då tänker jag på det svenska lagets guldbonusar. Tjejerna får 150000 kronor i bonus vid ett EM-guld. Killarna hade fått 1,7 miljoner om de hade vunnit fjolårets EM. Expressens Johanna Reimers startade debatten här. Hon skrev:

”Låt mig tala klartext, tjejer: Ni ska inte vara ett dugg nöjda med det här.”

Personligen tycker jag först och främst att man skall vara nöjd om man kan få en bonus på 150000 kronor för en dryg månads jobb. Det här är ju ett lyxproblem.

Ni som följer den här bloggen vet att jag tycker att man bör utgå ifrån vad herrar/damer drar in till förbundet när man fördelar ersättningar av det här slaget. För att göra en jämförelse:

Säg att Lady Gaga och Sven Ingvars ligger på samma skivbolag. Båda gör musik av olika slag – och är bra på sin grej. Men Lady Gaga säljer gigantiskt många fler skivor. Är det då inte rimligt att hon får en del av kakan som motsvarar den skillnaden?

Jag räknade lite på två olika matcher, först på Sveriges EM-premiär mot Danmark. 16 128 åskådare såg matchen på Gamla Ullevi. Biljettpriserna låg på 40–200 kronor. Om snittet hamnade på 120 kronor såldes biljetter för 1,97 miljoner kronor.

När Sveriges herrar mötte Irland i VM-kvalet i vintras såg 49 436 åskådare matchen. Biljettpriserna för herrlandslaget ligger på 200–700 kronor. Säg att snittet låg på 450 kronor. Då såldes biljetter för 22,25 miljoner kronor.

Det bör även betonas att Uefa lägger beslag på nästan hela inkomsten för biljettförsäljningen under EM, så att man egentligen behöver jämföra med höstens kvalmatcher.

Totalt sett hamnar alltså bonusarna på en rimlig nivå – i varje fall om man jämför vad våra landslag drar in på biljetter.

* Efter premiären blev den inhyrda hejaklackskören ett debattämne. Jag kan inte säga att jag känner mig speciellt upprörd över tilltaget. Däremot blev det väldigt bra reklam för ett bilmärke.

* Ett annat ämne som kom till ytan efter premiären var näthatet. Att det skulle dyka upp var förstås inte på något sätt oväntat. Inte alls. Det förekommer ju i prinicip vid varje tävlingslandskamp tjejerna spelar.

Jag tog upp ämnet i det här inlägget i juni. Nu kom det upp igen.

Jag är förstås 100 procent mot den typen av förolämpningar som tjejerna får utstå. Men jag känner att det finns en jobbig problematik i hur man skall rapportera om ämnet. Skall man uppmärksamma, eller skall man tysta ner?

Frågan är densamma som hur man skall bevaka Sverigedemokraterna inom politiken. Skall de få rubriker varje gång de ger sig på invandringen? Och vem vinner i så fall på det?

* Jag vet inte om det blev någon debatt om huruvida man skall ägna sig åt straffträning i landslaget. Men vilket som är jag emot det. Så klart att spelarna skall träna på att slå straffar i vardagen, i sina klubbar. Men att slösa landslagstid på straffsparksträning? Knappast. Det är bättre att ägna den tiden åt hörnor, frisparkar – och lagträning.

Birger Jacobsson

Birger Jacobsson

* Slutligen till närmast avslutade debatten om Birger Jacobsson:s avhopp. Fotbollstidningen Offsides redaktörer Johan Orrenius och Anders Bengtsson har skrivit två intressanta saker angående det avhoppet på Offsides redaktörsblogg.

Orrenius skriver om en intervju med Nilla Fischer:

”När jag träffade Fischer i maj kom hon inte ens ihåg vad han hette. »Gud vad pinsamt!« sade hon och refererade till tränaren som »han den där vithårige«. Då var Jacobssons ansvar ändå just defensiven.”

Bengtsson skriver om försvarsspelet:

”Jag har varit orolig för försvarsspelet ända sedan jag pratade försvarsspel med Pia Sundhage på ett hotell i Florida för två år sedan. Då var hon förbundskapten för USA och erkände att försvarsspelet var hennes akilleshäl. Hon litade inte på sig själv och lade över mycket av ansvaret på sin assisterande tränare, precis som hon gjorde med den nu avgångna Birger Jacobsson.”

Nu har Sundhage trots allt ansvar för försvarsspelet i EM. Skall vi kanske vara oroliga?

Blir det gåfotboll i morgon?

Sveriges matchträning på Gamla Ullevi i dag var intressant. Spelarna gick omkring på planen i joggingsskor och fritidskläder.

Först undrade man vad de höll på med. Sedan kom Pia Sundhage och Lilie Persson ut på planen med taktiktavlan och så blev det en taktisk träning. Eller taktisk promenad om man nu vill.

En finsk reporter undrade om Sverige förbereder sig för att spela gåfotboll i morgon.

Jag tror tvärtom – att det blir åka av. Med tanke på hur glest mittfältet har varit i försvarsposition känns det inte fel att trycka lite extra på vilka positioner som gäller för att få bästa möjliga press på Finland i morgon.

För i onsdags satte Italien hög press på finskorna – och fick väldigt bra utdelning. Finland fick inte alls till uppspelen, vilket i sin tur ledde till att man inte hade ett enda avslut mot mål på hela matchen.

Så en hög och intensiv svensk press känns som ett segervapen i morgon.

Jag var förresten och hälsade på finskorna på Varbergs kurort i går. Det var väldigt trevligt. Stämningen vid de finska mediaaktiviteterna verkar betydligt lugnare och bättre än vad den är vid de tidspressade presskonferenser som det svenska laget har.

Dessutom såg jag 15 minuter av Finlands träning i kväll. Och jag noterade även där en väldigt avslappnad stämning, och mycket glädje från spelarna. Några sjöng till och med lite under tiden de körde kvadraten.

Bland de finska journalisterna konstaterades i går att det finska laget redan har tagit en poäng – vilket är mer än vad många experter trodde att de skulle förmå. Därmed kommer det unga laget att kunna åka hem och bygga vidare för framtiden med ganska gott självförtroende, oavsett hur det går i de två sista matcherna.

Just att finskorna kan spela helt utan press, medan det svenska laget har ett ok vilande på sina axlar – det är det enda som talar för Finland i morgon.

Vid den svenska presskonferensen fick förbundskapten Sundhage just frågan om vad som händer om inte Sverige vinner i morgon:

”Ojoj, då blir det fara och färde. Det kommer naturligtvis att blåsa ofantligt om det inte blir ett bra resultat, det vet alla.”

Hon var dessutom lurig på huruvida hon kommer att ändra något i startelvan. Till radiosporten sa hon att:

”Det kan bli noll, det kan bli två.”

Jag gissar att det inte blir något byte. Men jag tror att Sofia Jakobsson kommer att få värma upp ganska tidigt om vi inte får hål på den finska försvarsmuren.

För en mur kommer det garanterat att bli. Det unga finska lagets främsta styrka är att försvara sig. De har dessutom tränat extra i oljud för att klara av att kommunicera inför fullsatta läktare. Allt för att vara redo för att slå Sverige.

Och vi vet ju hur mycket sisu som finska landslag brukar kunna plocka fram för att skaka om svenska.

Nu är Sveriges lag egentligen klart bättre än Finlands. Så normalt vinner vi med ett par måls marginal i morgon. Men i ett hemma-EM är inget normalt.

Det här EM-slutspelet har ju knappt alls innehållit några normala resultat. Det vet Pia Sundhage. Och därför slog hon på presskonferensen snabbt ifrån sig alla spekulationer om att Sverige går för att vräka in mål – och därmed också öka chanserna att vinna gruppen:

”Jag respekterar motståndarna och spelet. Vi skall göra ett mål mer än Finland – det är viktigt. Det är det fokus vi skall ha. Men visst, lite så där vid fikabordet sagt, ‘vad händer om vi kan göra fler mål?’ – det säger vi i ett läge där vi spelar fin fotboll. Då kan vi börja titta lite på bänken och bolla lite med vilka som skall komma in. Men fokuset är att göra ett mål mer än vad Finland gör.”

 

Spanien–England 3–2

Jag skrev i min genomgång av EM-lagen att Englands målvakt Karen Bardsley ger ett högst osäkert intryck på inlägg och hörnor.

Den uppfattningen har jag ingen anledning att ändra i dag. Det var en grov tavla från den före detta Linköpingsmålvakten som gav Spaniens segermål på övertid. När hon stördes av Spaniens talang Alexia Putellas missbedömde Bardsley ett inlägg grovt, och nickade in bollen i eget mål.

Jennifer Hermoso

Jennifer Hermoso

Och även Spaniens 2–1-mål kom efter att Bardsley missat. Hon misslyckades med att få bort en hörna, och bollen hamnade i andraläget hos Tyresös Jennifer Hermoso, som inte gjorde något misstag. Även Spaniens första mål gjordes av en Tyresöspelare, nämligen Veronica Boquete.

Eniola Aluko

Eniola Aluko

England kvitterade först genom Eniola Aluko och sedan genom mittbacken Laura Bassett. Men det räckte alltså inte.

Jag såg bara den andra halvleken. Den var spelmässigt okej, med en riktigt häftig avslutning. Men den första halvleken verkar ha varit riktigt bra.

Resultatet innebär för övrigt att Spanien är väldigt nära slutspel, medan England är riktigt illa ute. Sannolikt måste engelskorna ta poäng av gruppfavoriten Frankrike för att kunna gå vidare. För om inte kryssfesten fortsätter i grupperna A och B lär det behövas fyra poäng för att kvala in som en av de två bästa grupptreorna.

Faktum är att risken nu är uppenbar att det kan bli England som väntar i kvartsfinal för gruppsegraren i Sveriges grupp.

Slutligen tänker jag på hennes mål från spanska cupfinalen i år varje gång jag hör Alexia Putellas namn. Har du inte sett det bör du kika på det. Och hänger du inte med i normalhastighet så vänta in reprisen och se hur hon tar sig förbi backarna:

Frankrike–Ryssland 3–1

Frankrike blev första laget i EM att vinna en match. Och man blev dessutom första lag att göra fler än ett mål. Marie-Laure Delie gjorde två av dem, och Eugenie Le Sommer det sista.

Matchen krockade med Sveriges och Finlands presskonferenser inför morgondagens match, vilket gjorde att jag bara såg några minuter här och där.

Jag såg dock att Ryssland gjorde ett dubbelbyte redan efter 35 minuter. Det är inget man är van vid.

Jag såg också att Frankrike mest verkade spela av den andra halvleken. När Elodie Thomis kom in blev det dock lite fart.

Intressant att två av spelarna i mitt världslag, Thomis och Louisa Necib, började på bänken för Frankrike.
Intressant också att Lyons fjärdealternativ på centralt mittfält, Elise Bussaglia, startar i EM medan stjärnorna i klubblaget, Necib och Amandine Henry, placeras vid sidan.

Bruno Bini kanske får rätt till slut. Men hittills har Patrice Lair:s matchning givit fler titlar.

Några trevliga siffror

Målmässigt har inte EM lyft hittills. Snittet på 1,0 är förstås rekordlågt. Samtidigt vittnar det om en högre och jämnare klass på lagen. Och kul är att intresset för turneringen hittills har legat på en bättre nivå än befarat.

Bland annat sågs Sverige–Danmark av 1 491 000 tittare på Tv4. Men även av cirka en halv miljon tittare i England på BBC3. I Danmark sågs matchen bara av 107000. Där sänder ingen ”nationell kanal”, utan det är Eurosport som gäller.

Publiksiffrorna har också varit bra hittills. Fullsatt på Gamla Ullevi för Sverige–Danmark var ju inte oväntat, men 8861 i Växjö på Tyskland–Holland var klart bättre än förväntat. Kul.

Tittarsiffrorna för den svenska EM-premiären är förstås väldigt kul och lovande. De visar att EM-intresset inte bara är en mediegrej.
Intresset kan inte jämföras med det för herrlandslaget i fjolårets EM. Då hade Sveriges premiär 2 942 000 tittare. Men med lite framgångar kanske vi kan notera de siffrorna i ett slutspel.

Siffrorna har jag tagit från TT Spektras Mikael Forsell på twitter. Enligt honom hade Tre Kronor 1 315 000 tittare på sin VM-premiär i maj. Fotbollsdamerna lockar alltså fler än ”Sveriges mest älskade landslag”. Kul.