Homare Sawas egna ord

Jag gick ner i dem mixade zonen där spelare och ledare möter media efter matcherna. Mer om hur det var där nere i Commerzbank Arenas katakomber efter VM-finalen. Här är så länge de många och långa citat jag samlade ihop:

VM-drottningen Homare Sawa intervjuas i japansk tv

Homare Sawa:

”Vi kom hit till VM med att vinna som vårt stora mål. Det minsta målet vi hade var att bli bättre än fyra, som vi blev i Peking-OS.
Jag har spelat i landslaget i 18 år, och det har varit en väldigt lång resa. Men nu känns det som det har varit värt allt arbete. Det var många år när det inte gick så bra. Nu går allt så fort att man inte vet om det är verklighet eller inte.
Vi kom hit för att ta en medalj. Men jag kunde inte ens tänka mig att jag skulle vinna VM-guld, skytteligan och bli utnämnd till turneringens bästa spelare. Men det priser som vi har tagit tillsammans som ett lag – och de är inte bara för mig.
Vi har fått mycket stöd från det japanska folket, och jag är tacksam mot alla som stött mig och laget.
Skall jag vara ärlig trodde jag vi skulle få svårt att komma tillbaka när USA gjorde 2–1. Men vi gav aldrig upp, utan alla kämpade maximalt i 120 minuter – och vi gjorde det.”
Vad säger du om målet?

”Jag förstod först inte att bollen hade gått in. Men när alla rusade mot mig förstod jag vad som hänt.”

Aya Miyama:

”Mot både Tyskland och USA har vi kämpat i 120 minuter. Vi var illa ute båda matcherna – men det är på sätt och vis otroligt att vi ändå kunde vinna.
Jag hoppas att vi har givit det japanska folket uppmuntran och något positivt att tänka på.”
Kan du tänka dig att lämna Japan för att spela i Tyskland eller USA?
”Ja, i USA.”

Abby Wambach:

”Jag är stolt över mina lagkamrater. Samtidigt är jag förkrossad.
Japan gav aldrig upp, och Sawa – vilken uppvisning. Hon gjorde ett fantastiskt mål. Men det var tufft – vi var bara någon minut från att vinna. Det finns inte ord – vi var så nära. Men det här är sport, det är så här det går till.
Straffar är ett tufft sätt att förlora ett VM på. Men den japanska målvakten skall ha mycket cred – hon tog två.
Japan som land behövde vinna mer än vårt. Ser man den stora bilden så har Japan drabbats så hårt, det är kul för deras folk att få något att glädjas åt. Och Homare Sawa, jag vet hur hårt hon har jobbat. Hon var fantastisk hela turneringen – hon bar sitt lag hela vägen.
I fotboll vinner inte alltid det lag som spelar bäst. Japan vann matchen, Japan är världsmästare – och de är förtjänta av det.”

Alex Morgan:

”Vi kände oss självsäkra inför straffläggningen, och trodde på varandra. Det var nog lite nerver, och så hade målvakten sett oss skjuta straffar mot Brasilien.”

Christie Rampone:

”Vi spelade bra, och det var mycket känslor i den här matchen.
Jag fick gå på dopingkontroll och kunde inte prata med mitt lag efteråt i omklädningsrummet. Synd när det är mitt sista VM. Men jag skall prata med dem på hotellet. Jag skall säga att vi gjorde en bra turnering, vi reste oss från gånger. Och OS är bara ett år bort, så vi får börja titta på det.
Ett av våra mål var att spela en mer attraktiv fotboll, och jag tycker att vi har gjort det.”

Carli Lloyd:

”Det är en tråkig dag för oss, men jag är glad för Japan. För är det något lag man unnar en seger så det dem. De har haft det otroligt svårt och fått kämpa hårt.
Men sett till matchen är det som ett slags chock. Jag tvekade aldrig på att vi skulle vinna. När vi ledde under ordinarie tid tänkte jag att det bara är tio minuter, och jag visste att skulle klara det. Men de kvitterade. När vi gjorde mål i förlängningen tänkte jag, bara fem minuter till seger. Men de gjorde mål igen. Och vid straffarna trodde jag fortfarande att vi skulle vinna. Men det var kanske inte vår tur.”
Straffen?
”Jag försökte sätta fart på bollen, och den blev för hög. Men jag är stolt över min och lagets insats. Det är bara olyckligt att det gick så här.
Totalt har gjort det bra. Och vi lyckades bättre än förra VM:et, vi blev tvåa. Så jag är stolt över alla. Vi vinner som ett lag, vi förlorar som ett lag. Det är tråkigt att förlora på straffar.”

Pia Sundhage:

”Det är en sådan liten skillnad mellan succé och inte succé. Det är svårt att förklara, men ett lag skall bli vinnare.
För det första är jag väldigt glad över det sätt på vilket vi spelade. Vi var väldigt duktiga i första halvlek. Och vi har ledningen två gånger. Sedan är det de små detaljerna. Det är en hörna, och det är ett misstag.
Båda lagen bjuder publiken på en riktigt god match. Så jag tror att jag kommer att bli nöjd med min silvermedalj.
Nu är jag väldigt besviken. Vi spelar bra, jag njöt verkligen av vår första halvlek. Det goa är att vi visade den här underbara publiken att vi kan spela riktigt bra fotboll.”

Norio Sasaki:

”Vi är inte vana vid att spela finaler – ännu. Så alla var lite lätt skräckslagna i början. Men spelarna kämpade verkligen allt vad de kunde. Och tjejerna tog verkligen en stor seger för Japan.”

Tyst i bloggen när Japan vann

Världsmästarna poserar för fotograferna

Japan vann VM. Det vet ni säkert redan, trots att internet inte funkade under själva matchen.
Strax efter att jag hade skrivit förra inlägget, det om den tyska domaren Bibiana Steinhaus så försvann kontakten med det trådlösa nätverket på läktaren på Commerzbank Arena.
Det var så illa att jag hade problem att få över min text till pappers-BT, men med hjälp av Aftonbladets Simon Bank så löste det sig.

Det var en väldigt bra final. USA var bäst, men Japan vann. Jag förstår att alla amerikanskor var stolta över sin sportsliga insats, men förkrossade över resultatet.
Efter match och prisutdelning gick jag ner i den mixade zonen. Dels för att se hur det går till i en sådan efter en VM-final. På VM i herrfotboll för fem år sedan fick jag inget tillträde till den mixade zonen, utan fick citat via Fifas presservice.

Nu fick jag uppleva kaoset på egen hand. Det var kul. För att inte ha stått i den mixade zonen i onödan i 1,5 timmar kommer jag alldeles strax att publicera de citat jag samlat ihop. Det är från Homare Sawa, Aya Miyama, Abby Wambach, Alex Morgan, Christie Rampone, Carli Lloyd samt båda förbundskaptenerna.
Trevlig läsning.

Steinhaus är hetast i VM-finalen

Min utsikt över arenan

Välkommen nästan allra högst upp på Commerzbank Arena.
Alldeles nyss presenterade speakern de båda lagen. Det stod klart att USA inte bara hade flest supportrar på stan, utan även har ett rätt klart övertag här inne i arenan.

Fast överlägset störst jubel blev det när domaren Bibiana Steinhaus från Tyskland presenterades. Hoppas det är enda gången i kväll hon står i centrum…

Hur ser då lagen ut?
Jo, Japan startar precis som i semifinalen mot Sverige. Det innebär att Potsdamstjärnan Yuki Nagasato återigen börjar på bänken.
Här är hela Japans startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya SameshimaMizuho SakaguchiHomare SawaShinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya MiyamaKozue Ando.

För USA har Rachel Buehler och Megan Rapinoe kommit in i stället för Becky Sauerbrunn och Amy Rodriguez jämfört med semifinalen mot Frankrike.
Buehler var jag avstängd, så det var inte så konstigt. Men vi får se om att starta med duktiga passningsspelaren Rapinoe är fingertoppskänsla från Pia Sundhage?
Här är USA:s startelva: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach, Lauren Cheney.

Det har varit ett bra VM

Som uppväxt precis bredvid Ramnavallen i Borås, där Kronängs damer spelade i högsta serien på 1970- och 80-talet har jag levt med damfotboll hela livet, och har aldrig förstått det motstånd som många män har mot sporten.
Däremot har jag i perioder tyckt att det bara varit enstaka lag som har spelat riktigt publikvänlig fotboll.
Det har varit för mycket långbollar, och för lite lir. Å andra sidan finns det ett stort antal lag i herrallsvenskan som inte heller spelar underhållande.

Men i det här VM:et har något hänt. Det är inte längre enstaka lag som spelar fin fotboll. Tvärtom har det genomgående varit väldigt hög klass på spelet. Och bland de 16 lagen finns ingen blåbärsnation. Konkurrensen har helt klart blivit större.

Pia Sundhage sa till mig för någon vecka sedan att hon tyckte att det var underbart att se hur Mexiko och Colombia kom hit och försökte spela en attraktiv fotboll.
Hon sa också att hon tyckte det var fantastiskt kul att se hur Japan och Frankrike har slagit sig in i världstoppen genom att vårda ett kortpassningsspel.
Så här sa Sundhage:

”Förr klarade sig nya länder på att slå långt. Nu vågar de hålla i bollen – och det är mycket bättre för fotbollen.”

Trots att jag missade ganska många gruppspelsmatcher har jag sett väldigt mycket bra fotboll här nere. Jag tycker att Sverige spelade bra fram till och med kvartsfinalen, det var en fotboll perfekt anpassad efter spelarmaterialet.
Men de riktiga toppmatcherna hittills har varit Tyskland–Frankrike, Frankrike–England, Tyskland–Japan, USA–Brasilien och USA–Frankrike.
Förhoppningsvis har vi kvar två riktiga godbitar.

Strax rullar bilen de tolv milen mot Sinsheim. Vi hörs när jag kommit fram.

Se proffsig Sundhage sjunga ut

Att gå på presskonferens med Pia Sundhage är en upplevelse.
Jag hoppade över Sveriges träning i Sinsheim i dag och gick alltså i stället till USA:s mediaträff på Radisson här i Frankfurt.

När de fem spelarna kom in blev det en riktigt kaotisk historia. Men den första kvarten var fantastisk. Det var Pia Sundhages kvart på podiet.
Marbäcks stolthet är verkligen en makalöst proffsig representant för Sverige och damfotbollen.

Hon fick frågan om vilken typ av musik hon brukar välja när hon sjunger för spelarna. Och charmade då de närvarande reportrarna med att spontant köra några takter av Simon & Garfunkels ”Feelin’ Groovy”:

”Slow down, you move too fast.
You got to make the morning last.
Just kicking down the cobble stones
Looking för fun and feelin’ groovy”

…sjöng Sundhage och drog ner applåder från den samlade mediakåren. Se det själv här.

Här är för övrigt sången med orginalartisterna.

Utöver Sundhage lyssnade jag på Abby Wambach och Carli Lloyd. Sundhage har tidigare under VM sagt till BT att:

”Jag brukar lyssna på Abby Wambach, hon är helt suverän på att göra intervjuer. Hon har ett bra språk, tar till stora ord – och tar verkligen chansen att göra reklam för fotbollen.”

Jag håller i viss mån med. Abby Wambach är duktig på att hantera intervjusituationer. Men ännu så länge har forwardsstjärnan en bit kvar till Sundhageklass.

Fler än Hedvig var dåliga

Jag har just ansökt om pressbiljetter både till bronsmatchen och finalen. Plötsligt har jag ju blivit USA-supporter. När man är i omgivningarna går det inte att missa när Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage leder amerikanskorna i en VM-final.

Jag sitter kvar i det tält som utgör mediacenter på Commerzbank Arena och samlar mig inför den korta bilresan tillbaka till hotellet. Det börjar bli riktigt kallt här.

När jag surfar runt på svenska hemsidor noterar jag riktigt kalla reaktioner mot Hedvig Lindahl. Sverige hade behövt en målvakt på hög Hope Solo-nivå för att klara av att hålla emot Japan.

Lindahl gjorde en dålig match, det är tveklöst. Men det var fler spelare som var dåliga. Jag underkänner även Sara Thunebro, Linda Forsberg och Therese Sjögran.
Alla måste ha rätt att ha en dålig dag – även när det är VM-semifinal. Så det Hedvig-hat som verkar florera är bara att lägga ner.

Sundhage i final – kommer Sverige efter?

Så var det klart, USA vann med 3–1 och spelar final här i Frankfurt på söndag.
Här i trakten har de haft en stor militärflygplats, och de har mängder av supportrar i närheten.
Vilka som än står för motståndet lär Pia Sundhage:s lag spela på hemmaplan i finalen.

Mindre än en timma till avspark i Sveriges match. Dags att gå upp på läktaren. Funkar uppkopplingen där så hörs vi snart igen.

Wambach gör 2–1 – och Hamm jublar

Abby Wambach nickade just in 2–1 till USA på en hörna.
Här i presscentret jublades det rejält vid fransyskornas kvittering.
Nu var det en person som jublade – och det var amerikanska fotbollslegenden Mia Hamm.
Tio minuter kvar – och återigen finalläge för Pia Sundhage:s lag.

Och där gjorde USA också 3–1. Snabba Alex Morgan sprang igenom och chippade in bollen i bortre hörnet.
Ännu närmare final för Sundhage…

Nu håller Tyskland på USA

Tyskland är ute ur VM – då håller tyskarna på Pia Sundhage:s USA.
Det är den största tidningen här, Bild, som har haft en omröstning på sin hemsida.

Resultatet därifrån redovisades i gårdagens tidning. Det såg ut så här:
37 procent – USA
25 procent – Sverige
11 procent – Japan
7 procent – Frankrike
Och 20 procent bryr sig inte längre om VM.

Vi är alltså tvåa på listan – och kan säkert räkna in ett gott stöd från publiken i kväll.

Välkommen till Frankfurt

Välkommen till Frankfurt

Det är här Sverige skall försöka ta sig till sin andra VM-final i fotboll för damer.
20.45 är det avspark, och jag kommer från och med nu att med jämna mellanrum ge lite info och synpunkter här i bloggen.
Det är en grå dag här i Frankfurt. Väderleksrapporten sa att det skulle regna och åska hela dagen, och regnat har det i alla fall gjort.
Men det påverkar inte matchen, för att det är tak över Commerzbank Arena.

Innan Sverige–Japan spelar USA–Frankrike klockan 18.00 i Mönchengladbach. Jag kommer att följa den matchen på tv, och kommer med synpunkter därifrån också.
Hoppas du hänger med.

Otroligt starkt av USA

När Marta gjorde 2–1 till Brasilien på ett offsidemål gav jag upp. Det duggade bara utanför mediacentret, och jag stack till hotellet.

På vägen hörde jag på radion att det fortfarande stod 2–1, och jag tyckte så synd om Pia Sundhage och hennes lag.

Men precis när jag satte på tv:n på hotellet hände det. Megan Rapinoe slog ett precist inlägg, och Abby Wambach nickade in 2–2. Matchuret hade tickat till den 122:a minuten – det var VM-historiens senaste mål. Och när USA hade vunnit straffarna efter imponerande skytte var jag nästan lika glad som efter Sveriges kvartsfinalseger.

USA:s seger var en seger för fotbollen. Marta är otroligt duktig, men hon har börjat filma och ägna sig åt later som damfotbollen annars är härligt fri från. Dessutom spelar många av brassorna riktigt ovårdat och fult.
På dagens presskonferens sa Thomas Dennerby så här om USA-matchen:

”Jag beundrar verkligen USA. Vilken fantastisk insats. Det är bara de som kan göra en sådan vändning.”

Så är det nog. Och nu är USA plötsligt stora guldfavoriter igen.

Ny svag domarinsats

Brasilien fick just en felaktigt dömd straff. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i situationen, där hon och Marta fajtades om en boll.

Hope Solo gjorde dock en grym räddning på Cristiane:s skott.
Men hon hade inte mycket för det.

Domaren blåste nämligen om straffen för att Solo skulle ha lämnat mållinjen. Det domslutet kändes också högst tveksamt.
Brasilien bytte straffläggare, och Marta kvitterade. Med hjälp av domaren Jacqui Melksham från Australien har plötsligt brassarna 1–1 och är i numerärt överläge.

Vilken kväll för svensk damfotboll

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.

Hoppas vi får möta Brasilien

Förutsättningarna för matchen mot USA är klara: vid vinst blir det kvartsfinal mot Australien i Augsburg på söndag. Visst låter det intressant vid en första anblick?
Fast jag hävdar att kvartsfinal mot Brasilien vore mycket bättre.
Dels för att vi slår ur underläge där – och det brukar passa svenska lag. Dels för att vi då hamnar på samma semifinalhalva som England och Frankrike.

Vi behöver alltså ”bara” slå två av Brasilien, England och Frankrike för att nå finalen.
Erkänn att det låter som en mycket enklare väg mot guldet än att med stor sannolikhet ställas mot Tyskland i semifinal?
Alltså ser jag helst att vi inte vinner i kväll.

Nu skall jag gå upp och sätta mig på pressläktaren. Där funkade nätverket uselt under matchen Brasilien–Norge. Så det är långt ifrån säkert att det går att blogga därifrån. Ifall det inte funkar hörs vi efter matchen.

Till sist hela USA:s laguppställning: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetMegan Rapinoe, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Lauren CheneyAbby Wambach och Amy Rodriguez.