Väntat svenskt lag

Laguppställningarna kom just. Och precis som väntat spelar Sverige med samma lag som i premiären, med ett undantag.
Jessica Landström får ge plats för Josefine Öqvist. Det innebär att Nilla Fischer hamnar på bänken – trots att hon var bäst på planen senast.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranLotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Australiens startelva finns som väntat både Lisa De Vanna och Heather Garriock – som har kört rehabträning i veckan.
Dessutom finns 16-åriga Caitlin Foord och 17-åriga Emily van Egmond. Och så förstås skyttedrottningen Kyah Simon.
Och nu är det bara en timme till matchstart…

Vi lär inte få tyskarnas stöd i dag

Det är väldigt mycket folk här i presscentret. Varifrån alla kommer har jag inte riktigt förstått, för Australien har inte så många reportrar på plats.
Antar att det är många tyskar på plats.

Jag satt och såg tv-kanalen ZDF:s sportmagasin efter gårdagens match. Oj vad deppigt det var.
Och när en superbesviken Birgit Prinz kom och intygade att det definitivt var slutspelat så led jag med henne.
En så stor spelare skall inte behöva få ett så tråkigt slut på sin karriär.
Men, men. VM går vidare, och vi är ett av sex lag som är kvar.

När jag körde hit för en stund sedan såg jag många med gula tröjor i stan. Fast de flesta hade den mer guldgula australiska tröjan.
De svenska supportrarna var helt klart i minoritet. Vi får se hur det ser ut på läktarna om en stund.
Fast faktum är att vi inte kan räkna med tyskarnas stöd i dag. Skall Tyskland ha en chans att få spela OS måste vi ju förlora.

Välkommen till Augsburg

Välkommen till Augsburg

Oj vad mycket som står på spel för svensk fotboll här i Augsburg i dag.
Både en OS-plats och en plats mot Japan i VM-semifinal.
Och jag känner nervositeten i min mage.

Det här är ju ett superläge. Men det här är även ett läge som svenska lag historiskt sett haft svårt att förvalta.
Australien är ett jättebra lag. De släppte i princip inte till en enda målchans mot Brasilien. För det Rosana gjorde mål på var ju inte en riktig chans. Det var trolleri.

Och det är redan 26 grader här i Augsburg. En temperatur som ”The Matildas” är mycket mer vana vid att spela i än vårt svenska lag.
Jag är redo för en rysare. Är du?

Tråkigt resultat för VM

108 minuter in i matchen Tyskland–Japan dog stora delar av det här mästerskapet.
Då gjorde Karina Maruyama 1–0 till Japan – och drygt åtta minuter senare var Tyskland utslaget. Jag var på Stadmarkt i Augsburg, där de visar matcherna på storbildsskärm. Stämningen var spänd inför Maruyamas mål. Efter det var det riktigt tung stämning.

Deppigt i Augsburg

Tyskarna som så här långt arrangerat ett VM som gått utanpå alla tidigare VM hade definitivt behövt vara kvar för att hålla uppe hypen under resten av turneringen.
Förbundskapten Silvia Neid, som varit spelare och ledare för landslaget de senaste 29 åren satt nyss med i tv-kanalen ZDF:s studio.
Hon var förstås bedrövad, men konstaterade att Japan på kort tid blivit ett väldigt bra lag.
En tårögd Lena Goessling, hemmaspelare i Wolfsburg, ställde just upp för en intervju i tv-kanalen ZDF. Hon sa bland annat att:

”Jag och de andra spelarna är väldigt ledsna. Vi hade planerat för en vecka till i VM.
Vi satte inte våra chanser, medan Japan gjorde mål på sin enda i förlängningen – och då hamnade vi i ett jobbigt läge.”

Japans förbundskapten pratar om en stor seger, och att det starka försvaret och det hårda arbetet gav segern.
Nu sitter målvakten Nadine Angerer i ZDF:s studio. Hon pratar om en surrealistisk upplevelse.

”Japanskorna gjorde det bra. De spelade bra taktiskt mot oss, och kämpade bra.
De räddade ett par bollar på mållinjen, och när chansen kom gjorde de mål.
Men då trodde jag att vi skulle vända. Vi har många spelare som kan göra viktiga mål.
När det gäller OS får vi hålla på Australien nu.”

Så är det. För Sverige är det här bra. Dels väntar Japan i semifinal på onsdag om vi vinner.
Dels är vi klara för OS om vi vinner mot Australien i morgon. Och då missar Tyskland London-OS. Det vore tidernas sensation inom damfotbollen.

Men jag skriver om vi vinner. För båda dagens matcher har vunnits av grupptvåorna. Håller den trenden i sig så kommer USA och Australien ta sig vidare till semifinal i morgon.
Och med tanke på att Australien vann Asiens mästerskap i fjol, och att Japan inte ens kom till final så skall vi nog ytterligare öka respekten för ”The Matildas”.

Vi står inför en riktig rysare. Förra gången vi var i Augsburg hade vi tyskarnas stöd. Det kan vi inte räkna med den här gången…

Illavarslande också att jag tippat fel segrare i båda de semifinaler som spelats hittills. Hoppas verkligen att mina tips slår in i morgon.

Att Frankrike till slut vann mot England var en seger för fotbollen. Fransyskorna spelar ett snyggt spel byggt på bollinnehav, och har skickliga spelare i bland annat Sonia Bompastor, Louisa Necib och Camille Abily. Fransyskorna är ett välkommet inslag i världsfotbollen.
I morgon avgörs vilket lag av Brasilien och USA som kommer att möta Frankrike i Mönchengladbach på onsdag.

Allt mer orolig för matchen

Det är mindre än ett dygn kvar till Sveriges kvartsfinal.
Det känns ganska givet att vi startar med samma lag som i premiären – med undantaget att Josefine Öqvist tar Jessica Landströms plats.
Hur går det då?
Ja, ju närmare matchen vi kommer desto mer orolig blir jag. Australien har verkligen inget att förlora. Deras förbundskapten Tom Sermanni sa så här till mig i dag:

”Vi är alltid underdogs. Och känslan är att pressen minskar på oss för varje match. Mot Norge kände vi att vi måste vinna, men nu är spelarna väldigt avslappnade.
Vi har fått bra självförtroende, och vill verkligen lämna stora avtryck här i Tyskland.”

Hur de kommer att spela vet ingen mer än Sermanni ännu så länge. Så här sa målvakten Melissa Barbieri om sitt lags taktik:

”Tom varierar både taktiken och laguppställningen. Laget kan bli offensivt, laget kan bli defensivt – vi får se.
Men i grunden har vi många tekniskt skickliga spelare, och kommer att bygga spelet på det.”

11 Lisa De Vanna

På Australiens träning deltog stjärnan Lisa De Vanna i dag. I går satt hon vid sidan. Hon lär alltså spela.

Lotta Schelin i fokus

Hos Sverige var också alla med på dagens träning.
Förbundskapten Thomas Dennerby fick frågan om han känner att hans lag kan ta revansch för den tunga förlusten mot Norge i EM-kvartsfinalen 2007.
Dennerbys svar:

”Mitt liv handlar inte om revanscher. Ibland går inte allt som man tänkt sig, men jag går inte och grämer mig över det flera år efteråt.
Däremot vill jag vinna i morgon, och skulle vi inte göra det så kommer jag att bli lika besviken som 2009.”

Jag hoppas verkligen inte att Dennerby behöver känna besvikelse i morgon. För att det vore grymt kul att få uppleva en svensk VM-semifinal i Frankfurt på onsdag.

Historisk bragd av Sverige

Jag vet inte om jag är först med det, eller om jag är flera dagar efter. Men jag har inte sett uppgiften någonstans i svensk media.
Jag noterade i går att inget svenskt fotbollslandslag, varken herr- eller dam-, någonsin förr har tagit full poäng i ett VM-gruppspel.
Inget tidigare.

Varken silverlaget 1958, silverlaget 2003, bronslaget 1950 eller bronslaget 1991 gick genom gruppspelet utan poängförlust.
Att det här laget skulle klara av den bragden hade inte jag förväntat. Jag var inför mästerskapet orolig att vi skulle åka ut i gruppspelet.

Nu ökas förväntningarna. Som förbundskapten Thomas Dennerby sa på presskonferensen alldeles nyss:

”Om du frågar folk hemma i Sverige så tycker nog alla att vi skall vinna det här lätt. Men vi i laget och lagledningen vet att det blir väldigt tufft. Australien är ett bra lag.”

Så är det. Ett lag helt utan press på sig. Jag hoppas verkligen att våra tjejer klarar av att hantera det tryck de har på sig.

Åtta lag – fem kontinenter

I dag 18.00 drar kvartsfinalerna i gång. Det som imponerar på mig mest är att det är åtta lag – och fem kontinenter.
Europa har fyra lag medan Asien, Australien, Nordamerika och Sydamerika har var sitt.
Fotboll för tjejer har verkligen blivit en internationell angelägenhet.

Nu skall jag citera mig själv. Så här tippade jag i min krönika i torsdagens pappers-BT:

USA slår Brasilien med 2–1.
England utnyttjar att Frankrike har sin ordinarie målvakt avstängd och vinner efter förlängning.
Tyskland vinner med ett par mål mot Japan.
Hur går det då för Sverige?
Jo, jag ser framför mig att vi vinner med 2–1 efter förlängning. För det blir som sagt riktigt tufft.

Det var tips med hjärtat. Jag hoppas verkligen att det sista slår in. Men Australien verkar ha ett respektlöst, ungt lag – och jag blir bara mer och mer orolig för vår kvartsfinal. Det brukar inte passa svenska lag att vara favoriter.

England håller normalt aldrig på. Och oddsen för att de skall vinna är höga – England har inte slagit Frankrike sedan 1974.
Men nu står en svensk OS-plats på spel, och då hoppas jag att engelskorna skickar hem Frankrike. Och att fransyskornas duktiga förstamålvakt är avstängd ökar hoppet.
Skulle England vinna så är vi redan garanterade minst playoff om OS-platserna.

”Nu är man tv-stjärna”

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag hade jag som nämnts maximalt flyt i jobbet. Jag tänkte berätta om en vanlig arbetsdag på ett fotbolls-VM.
Man får sällan några långintervjuer, utan får inrikta sig på snack över fem–tio minuter. Det gäller alltså att ha en plan över vad man skall göra för artikel.

Tanken var att satsa på att göra något om Australien till morgondagens pappers-BT.
Risken fanns att jag skulle missa Sveriges pressmöte helt – men den risken kände jag mig beredd att ta. Hos Sverige skulle jag bara samla kommentarer till framtida artiklar.

Jag kände att jag gott kunde ta en stunds extra sovmorgon, för att jag tänkte att jag inte skulle ha så mycket nytta av att se Australiens uppvärmning.
Därmed kom jag bort till Ernst-Lehner-Stadion i södra Augsburg 10.15 – en halvtimma efter att Australien skulle ha inlett sin träning.

Väntan på Australien

Men alla reportrar stod kvar utanför och väntade. Australien var drygt 30 minuter försenade.

Australien anländer

Och när bussen rullade in var jag på plats. Och det var tur, för det gavs först en presskonferens med Malmö-spelaren Heather Garriock

Heaterh Garriock redo att möta media

…och sedan också en med förbundskapten Tom Sermanni. Många hade också velat få ett snack med lagets problembarn, Lisa De Vanna – men hon pratar inte med media.
Inne på arenan vändes ganska snart kameraobjektiven från laget…

Fotografer med ryggen mot träningen

…och mot De Vanna som kylde ner sitt vänsterknä.

Lisa De Vanna

Strax efter gick alla svenska reportrar – utan jag.
Jag hade ju bestämt mig för att rikta in bevakningen på Australien, och ville gärna ha ett snack med någon av spelarna. Jag valde ut Kyah Simon – talangen som gjorde båda målen mot Norge.
Och visst fick jag sju–åtta minuter med henne. Hon var bra att prata med, och jag fick kommentarer på de områden jag ville.
Tyvärr hade jag läst på lite för dåligt, så jag hade då inte koll på att hon satte den avgörande straffen i finalen av Asiatiska mästerskapet i fjol. Så det blev förstås ingen fråga om det.
När vi var färdiga med intervjun ville australisk tv göra en kort grej med mig och Kyah. Så nu är man tv-stjärna också…

Eftersom Australien hade kommit så sent var jag rätt säker på att jag inte skulle hinna åka till Sveriges träning och göra några intervjuer där.
Men jag stack ändå till Rosenau Stadion för säkerhets skull.
Och jag hade jackpot. Spelarna var precis på väg att gå av planen när jag kom dit.

Svensk presskonferens på Rosenau-Stadion

Först tjuvlyssnade jag lite på en GP-intervju med Lotta Schelin, som sa att hon absolut inte har några problem med sina ljumskar. Sedan skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att tysk tv återigen hade valt att intervjua Sara Thunebro.

Sara Thunebro intervjuas på tyska

Att göra intervjuer på tyska har blivit Thunebros huvuduppgift på presskonferenserna. Är man Tysklandsproffs så är man.
Själv tog jag ett kort snack med Lotta Rohlin och ett längre med Linda Foppa – som lagkamrat Heather Garriock kallar Forsberg.
När jag hade snackat klart med Foppa kände jag mig grymt nöjd. Jag hade fått ut maximalt av två presskonferenser.

Risken fanns ju att jag inte skulle ha fått någon exklusiv intervju med någon Australienspelare. Och att jag ändå helt skulle ha missat den svenska presskonferensen.

Jag åkte till mediacentret på Impuls Arena och skrev ihop mina texter. Och i kväll blev det middag ihop med folket från Radiosporten, Sara Johansson från Helsingborgs Dagblad och Malin Jansson från Skånska Dagbladet på Ratkeller i Rådhuset. Det var gott och trevligt.

I morgon är det nya presskonferenser. De dagen innan match är sällan särskilt roliga. Tur att jag har min Foppa-artikel på lager…

Solsting, Kåmark?

I dag känner jag hur solen har bränt både min panna och mina armar. De är alla grisrosa.
Kanske hade Pontus Kåmark drabbats av solsting i onsdags, för det var ju bra väder då också.

Jag blev nämligen oerhört förvånad när jag nåddes av uppgifterna om hur kritisk den annars så saklige Kåmark hade varit mot det svenska laget under direktsändningen av Sverige–USA i Tv4.

Att slå USA är bra. Bland det bästa man kan göra inom damfotbollen.
Att man i perioder tvingas spela grisfotboll mot ett sådant världslag är inget konstigt. Däremot ser Kåmarks hårda uttalanden mot det svenska spelet väldigt konstiga ut.

Tv4 har ju varit kritiskt mot att svenskorna har missat för många chanser. Nu var laget effektivt – och sågades. Konstigt.
Jag har alltså inte sett sändningen. Men utifrån vad jag hört och läst skriver jag under på Robert Laul:s krönika i Aftonbladet.

Men, men. Alla har rätt att göra en dålig match – även tv-experter. Så Kåmark kommer säkert tillbaka och avslutar VM på ett bra sätt.

BT:s hjältedåd i Augsburg

BT fixade autograferna

Som jag tidigare nämnt känner jag mig som en hjälte i dag.
När alla andra svenska journalister hade lämnat Australiens träning kom en tonårstjej med gulgrön Australienjacka, och hennes farfar.

Isabella Eiselt bor i Sydney, men var på besök hos farfar i Augsburg. Nu hoppades hon få autograferna från ”The Matildas”.
Men hon vågade inte gå fram och fråga.

Då ryckte BT ut. Jag förklarade läget för Australiens presschef Mark Jensen. Och efter träningen radade sig hela Australiens trupp upp i kö för att skriva autografer till en överlycklig tonårstjej.
Och jag kände mig ganska nöjd.

Martas åtråvärda tröja

Efter matchen Brasilien–Norge försökte mer eller mindre varenda norsk spelare byta till sig Martas tröja.
Tji fick de.
Brasiliens spelare får nämligen inte byta tröjor.

”Alla vill ha min tröja, men förbundet har inte råd med tröjbyten,” sa Marta enligt Braunschweiger Zeitung.

Ur tidningen Bild

Sveriges spelare har fått godkänt att byta tröjor i årets VM. Fast det har man ju inte mycket för när inte motståndarna släpper sina tröjor.
Josefine Öqvist var kreativ i frågan, och bytte med en tysk supporter efter Nordkoreamatchen. Bytet har för övrigt blivit en grej både i tyska tidningar och i tv.……

USA fick däremot byta tröjor. I går såg jag hur de före detta lagkamraterna i Göteborg, Hope Solo och Lotta Schelin kramades, kastade slängkyssar och bytta matchtröjor framför oss journalister i den mixade zonen.
Aftonbladets utsände skojade med Solo och sa att:

”Här försöker jag skapa en scen av psykningar och hat och så är ni så gulliga mot varandra…”

Vilken kväll för svensk damfotboll

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.

Jag älskar Lisa Dahlkvist

Seger mot USA med 2–1 – det är förstås en härlig skalp. Tyvärr funkade inte nätet på läktaren här i Wolfsburg den här gången heller. Därför har jag inte kunna kommentera matchen förrän nu.

Men det blev alltså Augsburg igen. Och Australien. Det blir helt klart mycket svårare än det låter. Mycket svårare. Men jag tror att vi kan klara det.
Fast jag känner väl inte jättemycket för att köra över 60 mil söderut i morgon…

Över till betydligt trevligare saker än långa bilresor. Som Lisa Dahlkvist.
Den här stenhårda kvinnan måste man ju bara älska. Såg ni blicken innan hon slog straffen?
Så fokuserad. Så koncentrerad.

Att Hope Solo gjorde allt för att psyka Lisa hjälpte inte. Stenhårda Lisa klev fram och piskade in straffen. Stenhårt.
Så här sa Lisa till mig nere i den mixade zonen där vi i pressen möter spelarna efter matchen:

”Jag såg det som att hon var sjukt nervös som behövde göra allt det. När jag står där med bollen är det bara jag och bollen. Jag var jättefokuserad, och tänkte på hur jag skulle träffa bollen. Jag försökte koppla bort allt annat runtom.”

Sedan sa hon samma sak till ett gäng andra reportrar också. Fast hon hade lite svårt att få de amerikanska journalisterna att förstå att det var Solo som var nervös…

Efter förra matchen pratade Dahlkvist om att genrepet mot Mexiko var hennes genombryt.
Ja, hon använde verkligen ordet genombryt. Men visst är det väl så hon spelar, hon bryter sig genom motståndarlagen…

För övrigt var det Lotta Schelin som fälldes av Amy LePeilbet vid straffsituationen. Och i min värld borde LePeilbet ha fått rött kort. Men där var inte domaren överens med mig…

Sveriges andra mål gjorde matchens lirare Nilla Fischer på frispark. Och där var det tur att LePeilbet inte hade visats ut, eftersom amerikanskan kom i vägen för bollen och ändrade riktningen på Fischers skott så mycket att målvakt Solo var chanslös.

Hoppas vi får möta Brasilien

Förutsättningarna för matchen mot USA är klara: vid vinst blir det kvartsfinal mot Australien i Augsburg på söndag. Visst låter det intressant vid en första anblick?
Fast jag hävdar att kvartsfinal mot Brasilien vore mycket bättre.
Dels för att vi slår ur underläge där – och det brukar passa svenska lag. Dels för att vi då hamnar på samma semifinalhalva som England och Frankrike.

Vi behöver alltså ”bara” slå två av Brasilien, England och Frankrike för att nå finalen.
Erkänn att det låter som en mycket enklare väg mot guldet än att med stor sannolikhet ställas mot Tyskland i semifinal?
Alltså ser jag helst att vi inte vinner i kväll.

Nu skall jag gå upp och sätta mig på pressläktaren. Där funkade nätverket uselt under matchen Brasilien–Norge. Så det är långt ifrån säkert att det går att blogga därifrån. Ifall det inte funkar hörs vi efter matchen.

Till sist hela USA:s laguppställning: Hope SoloAli Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetMegan Rapinoe, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Lauren CheneyAbby Wambach och Amy Rodriguez.

Ett steg närmare OS

Australien vann med 2–1. Därmed är Norge ute. Därmed är vi ett steg närmare OS i Storbritannien nästa år.
Jag tycker i princip att det är helt fel att VM gäller som OS-kval för Europa, eftersom lag från andra länder i stor utsträckning fäller avgörandet om vilka två lag som skall ha Europas platser utöver arrangören England.
Men nu är det som det är.

Och då får vi vara nöjda med att bara två konkurrenter återstår i kampen.
Tyskland kommer att kvala in – det känns solklart. Alltså måste vi längre än Frankrike. Och visst har väl England chansen i kvarten, då fransyskorna saknar sin förstamålvakt?