Det var tydligen fler än jag som angrep fotbollsförbundets toppskikt i går. I en intervju i tidningen Barometern gick IFK Kalmars sportchef Tommy Nyberg till tung attack.
Han fick frågan om varför många lag i damallsvenskan har stora ekonomiska problem. Svaret:
”En motfråga: var finns Svenska Fotbollförbundet i detta? Var finns de indignerade rösterna på att förutsättningarna inom damallsvenskan är som de är? Var finns de som står på barrikaderna och skriker att ‘så här ska vi inte ha det’, och ‘nu måste vi börja jobba för förutsättningar som innebär att damallsvenskan är på samma nivå som vårt landslag’. … Där är den stora, stora, stora skandalen.”
Och:
”Alltså, vi har ett förbund som har oerhört mycket pengar. Vi har människor som när det handlar om strålkastarljus jättegärna ställer sig upp och vill visa upp sig i samband med det. Dam-VM, stora matcher på Friends arena och Gamla Ullevi med 30 000 åskådare på läktaren. Men var finns de när allsvenskan spelar? Och när det inte fungerar och när människor inte kommer dit? Och när Eskilstuna tidigt deklarerar stora problem, när Umeå står och skriker och ber om hjälp för att klara av sin verksamhet? Var finns förbundsmänniskorna då?”
Och:
”Vi får hjälp av EFD (Elitfotboll Dam), och de är medvetna om problematiken. Men de är få och helt beroende av storebror. Var finns pamparna i Svenska Fotbollförbundet när man verkligen behöver hjälp? De är helt osynliga. Har ni sett dem? Har ni hört dem stå och beklaga att Eskilstuna inte får elitlicens? … Där måste vi rannsaka oss själva. Vad har vi för människor som bestämmer om svensk damfotboll. För just nu räcker det inte.”
Berättigade frågor och synpunkter. Självklart är det inte förbundets ansvar att sköta klubbarnas ekonomi. Men när landets högsta serie befinner sig i ett krisläge borde kanske de högst ansvariga göra något. Eller?
För övrigt skrev jag om den sportsliga situationen i det här inlägget. Det är snart två år gammalt, men det mesta är ändå fortsatt aktuellt. Bland annat noterar jag att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand i ett svar hos Fotbollskanalen fortsatt gömmer sig bakom småprojekten ”Världsklass” och ”Semiprofessionell verksamhet”. Någon riktigt seriös damfotbollssatsning kan han däremot inte redovisa.
FC Rosengård föll i dag med 3–1 hemma mot Benfica. Därmed är fiaskot ett faktum. Damallsvenskan kommer att rasa som ett sänke på den europeiska ligarankingen.
Jag har varit otroligt naiv och trott att damallsvenskan skulle kunna ligga kvar topp sex–sju i Europa i flera år till. Men det är bara att inse att jag överskattat våra lag och spelare ganska rejält. För raset går i racerhastighet. Om två år är risken att damallsvenskan inte längre är rankat på topp 15 i Europa. Så dåliga resultat gör våra lag i Champions League.
I fjol var det Häcken som blev förnedrat i gruppspelet. I år är det Rosengård som blir överkört. I dag föll Malmöklubben med 3–1 hemma mot Portugals mästarlag.
Det skall sägas att jag bara såg de första 45 minuterna av matchen Rosengård–Benfica. Men det jag såg var klasskillnad. När Rosengård gjorde fem–sju bra minuter i mitten av halvleken, och turligt lyckades ta ledningen var det en stöld. Benfica hade varit bättre på det mesta, och att portugisiskorna vände före paus var helt logiskt sett till matchbilden.
Vid båda målen utnyttjade Benfica skoningslöst att Rosengård saknade den snabbhet i mittförsvaret som man måste ha på internationell nivå.
Från den andra halvleken har jag bara sett höjdpunkterna nedan. Men det började ju riktigt uselt för Rosengård med en vansinnespass från Fiona Brown rakt in i mitten som bäddade för Benficas 3–1-mål. Man kan även se att portugiserna blev bestulna på ett korrekt 4–1-mål.
Efter förra omgången skrev Zecira Musovicen krönika på Fotbollskanalen om att svensk klubbfotboll halkar efter. Hon avslutade med att konstatera att man nog måste förlika sig med att svenska klubblag inte längre har något att hämta i Europaspelet utan att man får nöja sig med att vara ett skyltfönster och jobba med utveckling.
Och på många sätt är det ju så. På tio år har damallsvenskan på många sätt gått från en allvarlig utmanare till titeln världens bästa liga till en dussinserie. Vi är många som sett utvecklingen komma, även om den alltså gått fortare än jag hade trott.
Varken förbundet eller EFD har brytt sig. Någon som hört Karl-Erik Nilsson säga ett enda ord om hur man kan bromsa fallet för de svenska damfotbollsklubbarna? Jag har då inte hört det.
Och jag har inte sett en enda slagkraftig åtgärd från Svff eller EFD för att stärka klubbfotbollen på damsidan under de här tio åren. Så det är nog som Musovic är inne på – redan för sent.
Medan övriga Europa flyttar fram sina positioner i expressfart backar damallsvenskan. Lagen i vår högsta serie är sämre i dag än de var för fem år sedan.
Och de usla resultaten i Champions League gör att det troliga bara tar något år innan Sverige har tappat två av de tre platser vi nu har.
Chansen att Rosengård skall ta några poäng mot Bayern München och Barcelona är närmast obefintlig. Det gör att Sverige i år får in 1,833 rankingpoäng. Det gör det här till den sämsta säsongen hittills.
Faktum är ju att det har gjort ont att se hur otillräckliga Häcken och Rosengård varit i Europaspelet de senaste åren. Men som sagt, förbund och EFD verkar inte bry sig.
I eftermiddag har Eskilstuna United meddelat på sin hemsida att klubben inte får elitlicens för 2023. Det kan knappast ha hunnit vinna laga kraft. Jag hittar inget på förbundets hemsida om överklaganstid. Men i nuläget ser det alltså ut som att IK Uppsala Fotboll trots allt kommer att spela i damallsvenskan nästa år, medan Eskilstuna flyttas ner i elitettan.
För Uppsala blir silly season ännu klurigare än den redan var. I och med att laget kvalade så kunde man inte starta sin silly season förrän tre veckor efter alla andra lag.
Nu är risken att Uppsala kommer att sväva i ovisshet om sin divisionstillhörighet i ytterligare några veckor. Något som förstås försvårar rekrytering av spelare.
Den inhemska svenska tävlingssäsongen är över. BP vann kvalet mot IK Uppsala Fotboll med totalt 4–1. Det innebar att talangfabriken BP spelar i allsvenskan både för herrar och damer nästa år. Starkt jobbat.
Inför säsongen tippade jag att BP skulle komma sist i damallsvenskan, och jag var orolig att man bara skulle ta enstaka poäng och att man tidigt skulle hakas av i nedflyttningsstriden. BP har varit en av årets positiva överraskningar.
Man klarade kontraktet för att man hade gjorde starka insatser i de avgörande matcherna. Man klarade kvalplatsen på målskillnad, mycket för att man tog fyra poäng vardera mot de båda nedflyttningslagen AIK och Umeå. Och man vann båda kvalmatcherna mot Uppsala.
Framför allt blev vändningen borta mot Umeå i näst sista omgången avgörande. Där kom BP i 1–0-underläge tidigt i den andra halvleken. Men man kunde vända och vinna med 2–1.
I kvalet var det aldrig något större snack. Jag missade den första matchen. Men vad jag förstått var BP:s 1–0-seger i underkant. I dagens retur kopplade stockholmarna ett tidigt järngrepp om sin damallsvenska plats.
Det var fasta situationer som avgjorde. Segermålet på Studenternas var en inläggsfrispark. Och precis när matchklockan tickat in i den femte matchminuten i dag drog Alice Ahlberg först in en stenhård frispark rakt i mål. Och fyra minuter senare nickade Mathilda Johansson Prakt in 2–0-målet på en inläggsfrispark från Frida Boriero.
Vid båda målen satte jag frågetecken för ingripandena från målvakt Caroline Forsgren. Ahlbergs skott var i och för sig väldigt hårt. Men det gick mitt i målet, och skall man vinna kvalmatcher måste man rädda sådana. Och det andra målet är en jättetavla. Där kom Forsgren ut helt snett.
Det var alltså totalt 3–0 till BP redan efter nio minuter. Uppsala var chockat och ett fysiskt starkare BP anfört av spelskickliga Boriero hade full kontroll under den första halvleken. Uppsala lyfte spelet lite efter paus. Man fick också en reducering när ett långt inspel från Andrea Thorisson studsade in i mål bakom Lovisa Koss i minut 62.
Det hann dock aldrig komma in några nerver i BP-lägret, för bara minuten senare slog Jennifer Sjösten in ett inlägg till Klara Andrup, som vi ribban gjorde 3–1 bakom en chanslös Forsgren. Totalt 4–1 – och det kändes avgjort.
Uppsala försökte, men det blev totalt 4–1 – och BP behåller alltså den damallsvenska platsen. Det blir spännande att se hur BP nu satsar vidare. Som går att se på bloggens silly seasonsida har man en hel del att göra med truppbygget.
Klart är att Vaila Barsley slutar. Hon gjorde karriärens sista match i dag, och fick välförtjänta kramar när hon byttes ut i slutminuterna. Annars har ju BP-spelarna nu fått ett års damallsvensk vana. Och får man behålla stommen samtidigt som man kan krydda med rätt nyförvärv så kanske man kan titta lite högre i tabellen till nästa år? Det finns kanske några spelare att hämta i nedflyttade AIK?
För Uppsala är det här förstås otroligt tungt. Laget föll på målsnöret i fjol, när man tappade en damallsvensk plats i sista omgången. Jag tyckte att lagbygget inför årets säsong såg bra ut, och tippade att laget skulle ta en av de två direktplatserna till damallsvenskan. Man hade också länge greppet om en direktuppflyttning. Fortfarande med tre omgångar kvar låg man topp två.
Men kryss mot Bromölla och Mallbacken i omgångarna 24 och 25 förstörde drömmen om damallsvensk direktuppflyttning. Och i kvalet var man alltså aldrig nära.
Det här att flera gånger komma nära, men inte nå fram skapar ingen vidare vinnarkultur. Om Uppsala satsar vidare kommer man att få bära favoritskap tillsammans med i första hand AIK och Umeå i nästa års upplaga av elitettan. Apropå elitettan finns nu ett nytt Forum Elitettan här på bloggen, tänkt för silly season och träningsmatcher.
I och med att kvalet är över är också alltså den inhemska fotbollssäsongen 2022 över. Dock återstår två Champions Leaguematcher på svensk mark. FC Rosengård skall spela hemma mot Benfica och Bayern München den 7 respektive 15 december.
Rosengård har dessutom bortamatch mot Barcelona den 21 december. Ett skadedrabbat mästarlag får inte många dagars semester den här vintern.
Internationellt noterar jag att 20 417 åskådare kom till Weserstadion i går för att se Werder Bremens damlag ta den stora arenan i besittning för första gången. Det började bra för hemmalaget, och hemmapubliken fick jubla rejält över ett riktigt snyggt ledningsmål.
"Was für ein Tor von Nina #Lührßen!" 😍 Besser können wir es nicht zusammenfassen.
Spontant tänker jag direkt på några fantastiska straffar – två avgörande i kvarts- och semifinal från OS i Rio och så en mot USA i VM 2011. Den från 2011 fick mig att skriva en kärleksförklaring till Dala.
Och utöver straffarna är det som man kommer att bära med sig hennes coola lugn och den där respekt- och kompromisslösa vinnarviljan som hon alltid utstrålade. Samt en och annan spelvändning.
Det blev 134 landskamper och elva mål. Det blev OS-silver, VM-brons och fyra damallsvenska guld. Det blev tre finalförluster i Champions League.
Klubbmässigt spelade hon damallsvenskt för Kif Örebro, Umeå IK, Tyresö FF, Kopparbergs Göteborg FC och Eskilstuna United. Hon hann även med utlandsäventyr i norska Avaldsnes och franska PSG.
Beslutet om att avsluta karriären nu var långt ifrån oväntat. Det är bara att tacka för alla högtidsstunder, och önska henne lycka till i framtiden.
Dahlkvist har ju redan visat att hon är en duktig tv-expert. Så jag räknar med att få att vi inte har sett det sista av henne i fotbollssammanhang, även om hon gjort sitt på planen.
Lisa DahlkvistLisa Dahlkvist, Caroline Seger och Nilla FischerLisa DahlkvistLisa DahlkvistLisa DahlkvistGlädje hos Jonna Andersson, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant. I förgrunden Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist.Lisa DahlkvistCaroline Seger och Lisa DahlkvistCaroline Seger och Lisa DahlkvistLisa DahlkvistLisa DahlkvistLisa DahlkvistLisa Dahlkvist
FC Rosengård inkasserade en blytung förlust i kväll i Lissabon. Benfica var det klart bättre laget och vann med 1–0. Portugisiskorna vann totala avsluten med 23–5 och avsluten mot mål med 6–1.
Jag kollade inte matchen speciellt koncentrerat. Men det jag såg var inte roligt för vårt svenska mästarlag. Stundtals var det kaos i försvaret, och Teagan Micah tvingades till flera fina räddningar.
Benfica har vuxit ut till ett lag har helt okej europeisk nivå. Men om svenska lag tänker tävla på internationell nivå måste man vinna mot lag som Benfica.
Dock är det väl bara att inse att våra topplag inte längre är tillräckligt bra för att just tävla i Europa. Utfallet av de nio gruppspelsmatcher som våra damallsvenska klubbar spelat i Champions League är en seger och åtta förluster. Totala målskillnaden är 5–25. Det är en riktigt dyster läsning.
Visst kan Rosengård skylla på tunga skador i backlinjen, och på att laget inte spelat en match på tre veckor. Men det ger ju tyvärr inga fler poäng.
I all uppgivenhet får vi väl ändå glädjas åt att vi har ett svenskt lag i gruppspel för andra året i rad. Det lär vi inte vara bortskämda med framöver. Mycket talar för att Sverige bara har två platser i turneringen inom två år. Och risken finns även att de båda lagen blir oseedade, vilket minskar chansen till gruppspel enormt.
Tidigare i kväll slängde jag även sporadiska blickar på den andra matchen i gruppen, den som Barcelona vann med 3–0 mot Bayern München. Från det lilla jag såg gav Fridolina Rolfö ett fint intryck. Och Barca såg både stabilt och vasst ut.
Målskillnaden 16–1 efter en match vardera mot Bayern, Benfica och Rosengård är på alla sätt imponerande. Barca och Chelsea är de enda lagen med full poäng när halva gruppspelet är avklarat. Noterbart att de båda franska storlagen Lyon och PSG står på fyra poäng vardera.
I kväll klockan 21.00 spelar FC Rosengård en otroligt viktig bortamatch mot Benfica i Champions League. Matchen är framför allt viktig för damallsvenskans möjligheter att ha tre platser i Champions League även i framtiden.
De svaga svenska resultaten i Champions League på senare år gör att damallsvenskan snart kommer att tappa en av de där tre platserna. Men ju längre vi kan ha kvar den, desto bättre för intresset kring serien.
Som reglerna är nu har de sex högst rankade högstaligorna tre platser vardera. Ligorna på plats 7–16 har två platser och övriga har en plats. Sverige och damallsvenskan var länge trea. Men de senaste åren har fallet på rankingen (som ser ut så här) varit förhållandevis snabbt. Nyligen gick Italien förbi, vilket innebär att Sverige nu är nere på den där åtråvärda sjätteplatsen.
Men avståndet neråt är långt ifrån betryggande. Och faktum är att ett av de länder/ligor som skulle kunna passera redan den här säsongen är Portugals. Sverige har 25,999 poäng, medan Portugal har 20. En seger ger två rankingpoäng till laget, men i nationsrankingen delas poängen med antalet deltagande lag från nationen. För svensk del ger alltså en Rosengårdsseger i kväll ytterligare 0,667 poäng.
Men eftersom Benfica är Portugals enda lag i turneringen skulle Portugal få två poäng vid Benficaseger. Lek med tanken att Benfica vinner båda matcherna mot Rosengård. Då skulle Portugal vara kusligt nära. Så det lär finnas många svenska lag som håller tummarna för Rosengård i kväll.
I övrigt har mitt fotbollsfokus av någon outgrundlig anledning riktats rätt mycket mot herrfotboll de senaste dagarna. Jag har dock noterat att många av lagen i engelska WSL har varit smarta och lagt sina matcher under Premier Leagues VM-uppehåll på stora arenor. Det ledde till väldigt fina siffror den gångna helgen, med 40 064 på Arsenal–Manchester United som toppnoteringen.
Tyvärr blev det inte den fina publiksiffran som hamnade i fokus i nyhetsflödet efter den matchen. Utan det var den otroligt tråkiga nyheten om att Beth Mead drog av korsbandet och är borta i minst nio månader.
Därmed är de båda spelare som var etta och tvåa i kampen om årets stora fotbollspriser borta på grund av korsbandsskada. Listan över korsbandsskadade världsstjärnor börjar för övrigt bli besvärande lång. Signaturen Alexander hade en tänkvärd kommentar om slitaget på världsspelarna som kommentar till förra inlägget.
Det allt tätare och tuffare spelschemat är säkerligen en anledning. En annan är att det inte finns tillräckligt med toppspelare.
På hemmaplan ser vi i helgen fram emot returen i kvalet mellan BP och Uppsala. BP leder med 1–0. Även om stockholmarna borde vinna dubbelmötet så är det en bräcklig ledning och det lär komma in nerver i spelet i returen på söndag.
16 lag skall spela gruppspel i Svenska cupen. Grupperna lottas efter geografi – inte sportslig rättvisa.
Lottningen av cupens gruppspel har varit ett rättvisehaveri i flera år. Men lottningen av den pågående cupen tar på alla sätt priset. Ettan FC Rosengård, trean Linköpings FC och fyra Kristianstads DFF borde ju förstås vara toppseedade när det handlar om fyra grupper – det hade de varit inom herrfotbollen. Men icke inom damfotbollen.
Tvärtom hamnar nu alla de här tre lagen i samma grupp. De får sällskap av Alingsås FC United, som sannolikt kommer att heta Alingsås IF Fotboll när gruppspelet drar igång.
Den spontana frågan jag ställde mig när jag såg lottningen var: Varför inte byta Alingsås mot Häcken, och köra alla de fyra bästa lagen i samma grupp?
Utöver supergruppen, grupp 1, fick vi: Grupp 2: Häcken, Vittsjö, Örebro och Växjö. Grupp 3: Hammarby, Eskilstuna, BP och Uppsala. Grupp 4: Piteå, Djurgården, AIK och Umeå.
Ur sportslig synvinkel är det ju förstås en riktig skitlottning. I herrarnas cup har man sedan länge ett klockrent upplägg ur sportslig synvinkel där lag 1 och 16 placeras ihop i samma grupp. Det gör även lag 2 och 15, lag 3 och 14 och så vidare. Om det systemet hade används inom damfotbollen skulle lottningen sett ut så här:
Grupp 1: FC Rosengård och Eskilstuna plus två lag till. Grupp 2: BK Häcken FF och Piteå plus två lag till. Grupp 3: Linköpings FC och Vittsjö plus två lag till. Grupp 4: Kristianstads DFF och Hammarby plus två lag till.
Sedan skulle en lottningspott bestå av Örebro, Djurgården, BP och Umeå. Och slutligen en pott av AIK, Umeå, Uppsala och Alingsås.
Det hade varit en otroligt mycket mer rättvis lottning. Visst det skulle kunna leda till dyrare resekostnader. Men om förbundet tar sin cup på allvar – vilket det uppenbart inte gör – så får det väl dela resekostnaderna jämnt, eller skapa ett bidragssystem.
Jag vet inte om jag har drömt, eller om Sverige alldeles nyss åkte på en fet käftsmäll i Melbourne.
Jag försökte kolla in matchen koncentrerat. Men det var lättare sagt än gjort. Man är ju inte van vid att ställa klockan på 04.30 för att gå upp och kolla på fotboll. Och helt vaken kände jag mig knappast någon gång under matchen – trots att Sverige åkte på en hel hög väckarklockor i den andra halvleken.
Det jag fick se från start var ett Australien som startade med hela sex damallsvenska spelare. Sverige hade bara tre damallsvenska startspelare.
Det svenska lag et behövde tre–fyra några minuter för att vakna till. Sedan följde en period på cirka 20 minuter där Sverige framför allt var mycket bra i uppspelsfas. Däremot lyckades man inte omsätta de fina uppspelen i speciellt många 100-procentiga målchanser. Ett ribbskott från Johanna Rytting Kaneryd var det närmaste det svenska laget kom.
Peter Gerhardsson valde att starta med två mittbackar som är bra på att slå ut lagdelar. Och när Australien inledningsvis hade ett rätt utstpritt 4–2–4 i pressen fanns det stora centrala ytor att sätta in uppspelen. Framför allt hittade Madelen Janogy bra mottagningspositioner i början.
Allra mest imponerade ändå Stina Blackstenius. Oj vad hon har förbättrat sig i uppspelsfas. Tidigare har hennes felvända spel varit både lättläst och statiskt. Men nu har Blackstenius breddat registret. Det känns både som att hon fått bättre bolltouch och en bättre speluppfattning. Kul att se.
Mindre kul var att det svenska laget tappade flytet efter 25–30 minuter. Delvis var det nog orsakat av att Australien tajtade till sitt lag och därmed gav Sverige mindre ytor. Hemmalaget med Tony Gustavsson och Jens Fjellström på bänken fick bättre och bättre kontroll, och precis när matchklockan passerat 36 minuter gjorde Sam Kerr mål på förarbete från Hayley Raso.
🎧 𝗡𝗼𝘄 𝗽𝗹𝗮𝘆𝗶𝗻𝗴: Sam Kerr opening the scoring in Melbourne! 🙌
Nathalie Björn kom lite fel vilket gav Kerr tillräckligt med yta. Just den situationen var inte jättelätt, men Björn hade det faktiskt ovanligt jobbigt under stora delar av matchen. Man är inte van vid att se henne så blek.
Efter paus inledde Sverige med fem mycket bra minuter. Sedan kontrade Australien på en svensk hörna, och Caitlin Foord gjorde 2–0. Arsenalanfallaren vek bakåt och vred sedan in bollen i bortre hörnet. Kanske att Zecira Musovic llte tidigare borde ha kunnat läsa vart skottet skulle komma. Men det var ett fint avslut, så det är ändå svårt att lasta målvakten för målet.
Målet fick det svenska laget att helt komma av sig helt. Resten av matchen var rätt plågsam för svensk del. Passningskvaliteten blev bara sämre och sämre, kombinerat med att matchen rycktes sönder av många byten.
Australien tycktes dock trivas. Vittsjös Katrina Gorry var lysande, Arsenals Caitlin Foord också. Det var hemmalaget som hade kontroll, och som skapade chanserna. Hayley Raso missade öppet mål efter en hörna. Istället kom 3–0 när ett skott från Mary Fowler styrde på Linda Sembrant och in i mål.
Och i 78:e jobbade Foord till sig bollen. Via Kerr och Emily van Egmond fick Foord tillbaka bollen i helt fritt läge. Hon satte säkert 4–0 till glädje för huvuddelen av de 22 064 åskådarna. Samtidigt stod det klart att det svenska landslagsåret skulle avslutas av en riktigt fet käftsmäll.
Efter 20 minuter fanns det inget som tydde på australisk utklassningsseger. Men så blev det. Och Peter Gerhardsson fick ganska mycket att fundera över på den långa resan hem.
Sveriges signum brukar ju vara defensiv stabilitet. Men att det bland årets 15 landskamper finns två 4–0-förluster skapar helt klart en del funderingar. Resultatet innebär förstås även ett ett rejält tapp i rankingpoäng. Landslaget skall nog inte räkna med att vara tvåa på nästa världsranking.
Så här spelade Sverige: Zecira Musovic – Emma Kullberg (Amanda Ilestedt, 84), Linda Sembrant, Nathalie Björn, Jonna Andersson – Johanna Rytting Kaneryd (Olivia Schough, 56), Hanna Bennison (Filippa Angeldal, 70), Elin Rubensson (Julia Zigiotti Olme, 56), Sofia Jakobsson – Madelen Janogy (Matilda Vinberg, 70) – Stina Blackstenius (Rebecka Blomqvist, 56).
Det har gått drygt en vecka sedan förra inlägget. Det har på alla sätt varit sju händelserika dagar. Några huvudrubriker: Damallsvenskan har fått ett nytt lag i IFK Norrköping, AIK och Umeå har fallit ner i elitettan, Team TG har trillat ner i division 1 – och så har damfotbollen fått ett Nations League.
Men jag börjar förra helgen. Då kom till 2 748 åskådare till Idrottsparken – visst heter den så? – i Norrköping för att se IFK:s damer gå upp i allsvenskan. Till slut fick storpubliken fira. Men det var knappast så att Peking imponerade i 1–0-segern mot Bergdalen.
Utifrån den matchen behöver Norrköping förstärka ganska rejält om man skall bli att räkna med i högsta divisionen. Historiskt har ju de lag som gått upp från elitettan hävdat sig bra i damallsvenskan. Men det såg annorlunda ut i år, med alla tre nykomlingarna bland de fyra lag som ganska tidigt hakades av.
Och risken är att det kan fortsätta vara så under ytterligare något år innan den nya seriepyramiden sätter sig. Med det sagt är det förstås på sin plats att skicka ett sent, men stort Grattis till IFK Norrköping.
Det skall bli kul att se hur man bygger lag inför den historiska debutsäsongen på högsta nivå.
När vi ändå är i elitettan tänkte jag köra färdigt det spåret. Jag har förstås närmarkerat Boråslaget Bergdalens IK under säsongen. Och deras avslutning var på alla sätt spektakulär. Här är en pluslåst Gota Mediakrönika om dramatiken.
För två veckor sedan var Växjö DFF i Borås och firade damallsvenskt avancemang via 2–0-seger mot Bergdalen. Två timmar tidigare hade Team TG tappat ledning till kryss på övertid mot Älvsjö AIK. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.
Förra veckan var Bergdalen alltså i Norrköping och fick uppleva när Peking firade damallsvenskt avancemang. Samtidigt som boråsarna föll med 1–0 vann Bromölla också med 1–0 mot Team TG via ett sent segermål. Resultaten innebar att Bergdalen och TG hade lika många poäng och identisk målskillnad. Boråslaget låg dock över nedflyttningsstrecket på fler gjorda mål.
I dag var IK Uppsala Fotboll på Borås Arena och firade säkrad kvalplats mot damallsvenskan. Man gjorde det via 3–2-seger. Samtidigt spelade Team TG hemma mot klara seriesegrarna Växjö DFF.
Med några sekunders mellanrum i de första halvlekarnas slutskede gjorde Uppsala 3–0 i Borås och TG tog ledningen med 2–1 mot Växjö. I det läget var Umelaget tre poäng och fyra mål före i livetabellen.
Efter paus flyttade Bergdalen fram sina positioner, och gjorde två mål. Det andra på en högst tveksam straff. Bara någon minut efter att det blev 2–3 på Borås Arena hade Evelyn Ijeh gjort två mål i Umeå (varav ett var en volley i krysset som borde vara en kandidat till årets mål), och tagit Växjö till ledning.
I det läget var det 2–3 i båda matcherna. I Borås var både Bergdalen och Uppsala nöjda med situationen. Den sista kvarten spelade lagen av utan att försöka anfalla. Uppsala höll bollen i sin backlinje, medan Bergdalen stod samlat och tittade på. Ni som minns Tyskland–Österrike från herrarnas VM 1982 har en bild av hur det såg ut.
Under slutet av matchen tittade Linnea Liljegärd på Bergdalens bänk mer på matchen i Umeå än den hon hade live framför sig. Hon fick se TG få ett riktigt bra frisparksläge på övertid, men Växjö få bort bollen.
Och strax efter att den egna matchen var slut kunde Bergdalens spelare och ledare börja jubla. Båda matcherna slutade 2–3. De resultaten innebar att Bergdalen och TG slutade på lika många poäng och identisk målskillnad. Bergdalen håller sig dock kvar i elitettan på fler gjorda mål.
Grym glädje i Bergdalen, och grymt öde för Team TG.
Överhuvud taget var det en grymt jobbig dag för damfotbollen i Umeå. Ungefär en halvtimma tidigare hade det ju nämligen blivit klart att Umeå IK åker ur damallsvenskan. Umeås båda elitlag föll alltså en nivå neråt i seriepyramiden. Och båda hade samma poäng som laget närmast framför i tabellen. Små marginaler…
För Umeå IK var det ju förlusten mot BP förra helgen som förstörde allt. Nu står klassiska UIK plötsligt inför en tuff vinter, där man med svag ekonomi skall bygga om laget för elitettan. Det var knappast något klubbledningen önskade.
Tidigare i veckan sparkade Häcken ner AIK i elitettan. Solnaklubbens ledning har ju däremot mer eller mindre önskat sig en nedflyttning. I somras sålde man av de spelare som skulle ha kunnat rädda Gnaget kvar i damallsvenskan.
Klubbledningen lyckades utmärkt med att försämra laget. Hösten gav två kryss, nio förluster och en klar jumboplats i damallsvenskan. Nu tycks man bygga om sin dam- och flicksektion för att ge den en inriktning mot talangutveckling.
Jag gillar att AIK satsar på talangutveckling på flicksidan. Däremot gillar jag inte att man hanterar damfotbollen på ett sätt som man aldrig hade hanterat herrfotbollen.
Jag tycker att uttrycket: ”Det hade aldrig hänt inom herrfotbollen” används för ofta inom damfotbollen. Inte sällan handlar det nämligen om saker som visst hade kunnat hända inom herrfotbollen – fast kanske inte så ofta.
Men när det gäller AIK:s förändrade satsning hade den verkligen inte kunnat genomföras på herrsidan. AIK:s supportrar hade aldrig accepterat en riktningsförändring för herrlaget som hade lett ner i näst högsta divisionen.
Jag hade alltså fullt fokus på elitettan tidigare i dag. Men jag har förstås noterat att Häcken till slut tog andraplatsen och att det blir kval mellan BP och Uppsala. Där är BP klar favorit. Uppsala har vacklat på senhösten, och man vacklade även i dag. Före paus kunde Uppsala gjort fem–sex mål. Men när Bergdalen flyttade fram sina positioner darrade elitettans tabelltrea.
I toppen av skytteligan höll Amalie Vangsgaard undan för Evelyne Viens. Danskan vann på 22 mål, ett före kanadensiskan. Det blev amerikanskt på bronsplatsen genom Tabby Tindell – som gjorde 14 mål.
Bästa svenska målskytt blev Olivia Schough på fjärde plats med tolv mål. Ett mål bakom henne kom Madelen Janogy och Pauline Hammarlund. Noterbart att Hammarlund gjorde sina elva mål på en speltid av 1102 minuter, något som antyder att Häckenspelaren hade kunnat utmana Vangsgaard om hon varit frisk hela säsongen. Danskan gjorde ett mål per 95,5 minuter. Hammarlund ett mål per 100,2 minuter.
Det tycker jag är en bra nyhet. Både för att det innebär att vi slipper alla de här kvalmatcherna mot motståndare där man redan inför avspark vet att Sverige skall vinna. Men även för att Europa nu får ett rättvist OS-kval.
Finallagen i den första upplagan spelar i OS 2024, om inte Frankrike går till final – för då får trean en OS-plats. Det är förstås mycket rättvisare än att använda VM som kval. Minns att Spanien och Frankrike slogs ut av USA ur Europas OS-kval senast. Det är knappast rimligt.
Nations League var alltså en bra nyhet för landslaget. En sämre var att Amanda Nildén fick en fraktur i ena foten förra helgen, vilket tvingar Juventusbacken till operation. Skador kommer alltid olägligt. Men Nildén hade inlett säsongen väldigt lovande, så den här kändes extra oläglig.
Nildén har självklart lämnat återbud till landslagets Australienresa. Det har även Kosovare Asllani gjort. Hon ersätts av Hammarbys Matilda Vinberg. Kul att den talangfulla 19-åringen får chansen att visa upp sig för förbundskaptenerna.
Slutligen delades det ut två titlar förra helgen. Spanien vann U17-VM efter finalseger mot Colombia med 1–0. Det var en intressant final där Spanien först gjorde ett mål som efter VAR-koll dömdes bort för hands. Jag är inte helt säker på att det var korrekt. Jag tycker att det ser ut som att bollen kan ha träffat höften, och inte armen.
För övrigt visade Colombias storstjärna Linda Caicedo varför hon tros kunna bli en framtida världsstjärna. Det skall bli väldigt spännande att följa henne i framtiden. Även Colombias målvakt Luisa Agudelo känns som ett spännande framtidsnamn.
I USA är Portland Thorns nya ligamästare. Man vann NWSL-finalen mot Kansas City med 2–0. Jag var uppe och kollade på matchen. Och det var liksom ingen tvekan om att Portland var det bättre fotbollslaget.
Portland hade de bollskickliga spelarna och därmed kapacitet att spela sig fram. Kansas City var mer klassiskt amerikanskt kick ‘n’ run. Alltså raka anfall utan så mycket krusiduller. Över tid tror jag att amerikansk damfotboll vinner på att lag som Portland tar hem titlar.
Stor matchvinnare blev Sophia Smith som själv gjorde 1–0 och även stressade fram det självmål som betydde 2–0.
Kul att publiksiffran på neutral plan i Washington var så fin som 17 624. Och då var det ändå den enda publiksiffran på de sju slutspelsmatcherna som hade under 20 000 åskådare.
I går vann Linköping med 4–1 mot Kristianstad, vilket innebar att LFC och Häcken är klara för kval mot Champions League nästa år.
Inför den här veckan hade LFC haft tufft mot lagen på medaljplats, medan man galant klarat matcherna mot övriga tio lag. Den här veckan har det varit tvärtom. Först tappade man poäng mot bottenlaget IFK Kalmar, sedan blev det säker seger mot troliga bronsmedaljören Kristianstads DFF.
Den spänning som återstår i toppen är nu vilka av Häcken och LFC som skall ta det stora respektive lilla silvret. Tvåan får gå in direkt i Champions Leagues playoffomgång, medan trean får gå in redan i första kvalomgången.
I botten såg det under några minuter i dag ut att bli klart vilka två lag som åker ut. För i början av den andra halvleken gjorde Villemo Dahlqvist 1–0 för Umeå mot BP. I det skedet hade UIK tillräcklig marginal ner till BP och AIK för att skicka ner de båda Stockholmslagen i elitettan.
Men BP vände och vann med 2–1. Därmed föll Umeå ner på nedflyttningsplats inför slutomgången med sju måls sämre målskillnad än BP. BP avslutar hemma mot Rosengård medan Umeå skall till Kristianstad. Det är således klar fördel BP i kampen om kvalplatsen.
Dagens resultat framkallade säkert ett litet jubel i Kalmar. Småländskorna är nu i riktigt bra läge att hålla sig kvar utan kval.
I dag har Peter Gerhardsson tagit ut en ny landslagstrupp. Rubrikerna handlade om att Fridolina Rolfö inte var med. Personligen hade jag väntat mig att någon eller några toppspelare skulle ställas utanför truppen. Gissningsvis jublar ju inte spelarnas klubbar över en träningslandskamp på andra sidan jordklotet.
Det jag tyckte var mest spännande var uppsättningen målvakter. Varken Jennifer Falk eller Emma Holmgren fanns med, utan Gerhardsson åker till Australien med trion Zecira Musovic, Emma Lind och Cajsa Andersson.
”Tidigare har de velat att jag ska spela fler matcher hemma i klubben. Nu har jag spelat fler matcher hemma i klubben och tyvärr har de inte kollat på matcherna och det tycker jag är tråkigt när man kommer hit. Att de inte har koll på en fullt ut.”
Förbundskapten Gerhardsson hävdade att landslagsledningen visst hade koll på Holmgrens matcher. Och vad jag kan se ha hon bara spelat en tävlingsmatch den här säsongen, vilket inte är så mycket att komma med. Och det blir ingen landslagsdebut för henne i år, för Holmgren är alltså inte med i den kommande truppen.
Däremot har Hanna Lundkvist och Sofia Jakobsson tillkommit jämfört med truppen till den fina 3–0-segern mot Frankrike. Atletico Madrids ytterback var med i truppen en gång tidigt förra året, men fick inte debutera.
Den gången var för övrigt också Rosa Kafaji med. Häckentalangen gjorde comeback på planen i september. Men det blev inte mer än tolv minuter i damallsvenskan och 52 i svenska cupen. Under oktober har inte 19-åringen varit med i någon av Häckens matchtrupper. Jag mötte henne i samband med matchen mot Häcken i söndags. Då sa hon att hon var okej, men inte mer än så. Vi får väl hoppas att hon snart kan vara tillbaka i spel på allvar igen.
En som ännu inte testats av Gerhardsson, men som snart är värd en koll är Freja Olofsson. Jag kollade in henne lite extra noga när jag såg första halvleken av Real Madrids 0–0-match mot PSG i Champions League.
24-åriga Olofsson spelade som sittande innermittfältare, det som oftast kallas sexa. Det är en position där Gerhardsson inte har något överflöd av spelare. I Caroline Seger:s frånvaro har Nathalie Björn, Elin Rubensson och Filippa Angeldahl alla spelat som sexa i landslaget under det senaste halvåret. Ingen av dem har positionen som sitt förstaval.
Olofsson skulle alltså kunna vara en kandidat. Örebrotjejen är väldigt bra när hon är rättvänd. Slår då väldigt konstruktiva och fina passningar. Däremot tyckte jag att hon såg lite darrig ut när hon fick bollen felvänd på centrala ytor. Det behöver hon nog jobba upp lite. Men kan man spela 90 minuter för Real i Champions League måste man helt klart vara med i diskussionen om en plats i landslagstruppen.
Freja Olofsson var en av väldigt många svenska spelare som fått speltid i den andra gruppomgången av Champions League. Här är fler:
Amanda Ilestedt, 90 minuter för PSG. Zecira Musovic, 90 minuter för Chelsea – höll nollan. Magdalena Eriksson, 90 minuter för Chelsea – gjorde ett mål. Johanna Rytting Kaneryd, 78 minuter för Chelsea. Beata Kollmats, 1 minut för Roma. Rebecka Blomqvist, 13 minuter för Wolfsburg. Linda Sembrant, 90 minuter för Juventus. Amanda Nildén, 13 minuter för Juventus. Fridolina Rolfö, 90 minuter för Barcelona. Jessica Wik, 90 minuter för Rosengård. Atthina Persson Lundgren, 83 minuter för Rosengård. Mia Persson, 90 minuter för Rosengård. Olivia Schough, 90 minuter för Rosengård. Mimmi Larsson, 66 minuter för Rosengård. Karin Lundin, 76 minuter för Rosengård. Loreta Kullashi, 24 minuter för Rosengård. Lina Hurtig, 90 minuter för Arsenal – gjorde två mål. Stina Blackstenius, 15 minuter för Arsenal.
Totalt 19 svenska spelare på planen i veckans UWCL-spel alltså. Det är förstås både kul och bra för landslaget.
För Rosengård slutade det med en andra raka förlust. Barcelona vann med 4–1. Jag har tyvärr inte sett matchen, men på förhand kändes en tremålsförlust som rätt rimliga siffror. Och utifrån att det var 4–35 i avslut, och utifrån alla Barcas chanser i klippet med höjdpunkter, verkar det vara ett resultat som Rosengård skall vara nöjt med.
Noterbart från dagens spel att Lyon tappade poäng mot Juventus – matchen i Turin slutade 1–1. De franska lagen har haft en riktigt svag start på turneringen. Både PSG och Lyon står på en poäng efter två matcher, klart sämre än förväntat. Däremot har lagen från England och Tyskland full poäng.
För Bayern München satt det dock otroligt långt inne. Benfica ledde med 2–0, och hade straff vid 2–2. Men Georgia Stanway avgjorde för Bayern i åttonde övertidsminuten.
Så till lite ungdomsfotboll. Jag noterar att F16/06-landslaget hade det kämpigt i EM-kvalets första runda. Efter förlustet mot Portugal (1–0) och Nederländerna (5–1) vände man 0–1 till 3–1-seger mot Skottland och gick trots allt vidare till nästa runda.
I F17-VM är det nu finalklart. Det blir uppstickaren Colombia som ställs mot regerande mästarlaget Spanien på söndag klockan 15.30 svensk tid. Just Spanien och Colombia möttes i den första gruppspelsomgången. Då vann Spanien med 1–0 efter ett sent segermål.
Finalklart är det även i amerikanska NWSL. Klockan 02.00 natten mot söndag ställs Portland Thorns mot Kansas City Current. Det kan säkert bli en riktigt kul match. Att det blir välfyllda läktare på Audi Field i Washington tar jag för givet. För engagemanget för damfotboll är faktiskt större i USA än i något annat land i världen.
Se bara på lyckan när Crystal Dunn sköt Portland till final:
This is a goosebumps moment for the #NWSL. We'll be playing this, sound all the way up, on highlight packages for years to come.pic.twitter.com/UdLaZcx2iJ
Kalmar lyckades få med sig en poäng från Linköping Arena. Därmed är det klart att SM-guldet även i år hamnar i Malmö. Stort grattis till FC Rosengård som naturligtvis är en väldigt värdig vinnare.
Om man säkrar guldet redan med två omgångar kvar att spela är det ju liksom ingen diskussion.
Trots tunga skador på bärande spelare har Rosengård varit ostoppbart i årets seriespel. Under de fem första omgångarna ledde man inte tabellen, men laget hade hela tiden samma poäng som serieledarna. Efter omgång 6 var Rosengård högst upp i tabelltoppen. Och där har man legat kvar sedan dess.
I dag har spänningen i den damallsvenska toppen minskat ganska rejält. FC Rosengård vann nämligen med 2–0 i Kristianstad, vilket innebär att Malmöklubben i praktiken säkrade guldet samtidigt som KDFF sannolikt missade chansen till att få spela i Champions League även nästa år.
När jag hörde att Rosengård hade Somea Polozen i mål i dagens toppmatch trodde jag kanske att Kristianstad skulle ha en bra chans att skrälla. Men den 20-åriga tredjemålvakten höll nollan, och nu är alltså Rosengård otroligt nära guldet.
Det är bara Linköping som kan passera. För att guldet skall hamna i Östergötland krävs att LFC tar full poäng mot IFK Kalmar, Kristianstad och Kif Örebro samtidigt som Rosengård förlorar mot både Djurgården och BP.
Det troligaste är att Rosengård blir klara mästarinnor senast nästa måndag – då man tar emot Djurgården. Men det vore inte otroligt om guldet säkras i kavaj antingen under måndagen då LFC möter Kalmar eller mer troligt på fredag då Kristianstad kommer till Linköping Arena.
I botten avgörs mycket på lördag då Umeå tar emot BP. Mer om den senare.
Själv har jag i dag varit på Bravida och sett Häcken vinna med 3–1 mot Piteå. Det handlar om två lag som gjort en stark höstsäsong. Häcken tog 26 poäng på vårens 13 omgångar. I och med dagens seger har göteborgarna tagit 27 poäng på höstens elva matcher. Och på de nio matcherna efter EM-uppehållet har Häcken åtta segrar.
Piteå stod på 17 poäng efter halva damallsvenskan. Norrbottningarna har hittills tagit 20 efter att serien vände. 17 av de 20 poängen har bärgats på de nio omgångarna efter EM.
Häckens 3–1-seger var på alla sätt odiskutabel. Häcken var bättre än Piteå i dag. Det hindrade inte att jag gillade det jag såg av PIF. Fjolårets bottengäng är bra, Stellan Carlsson håller på att bygga något riktigt spännande. Fler tankar om Häcken och Piteå i kommande inlägg.
Under tiden jag skriver det här inlägget ser jag Brighton–Chelsea på tv. Där återfanns tre före detta Häckenspelare i startelvorna. För Johanna Rytting Kaneryd var det första starten i ligan. Kantspelaren fick chansen när Chelsea vilade många av dem som startade i torsdagens Champions Leagueseger mot PSG. Man måste väl säga att Kaneryd tog chansen, för hon har varit en av Chelseas bättre spelare i den match som precis blev 2–0 till Londonklubben i slutminuterna.
Hos Brighton startade både Emma Kullberg och Julia Zigiotti Olme. De båda har startat alla ligamatcher förutom en, där Kullberg var avstängd.
I övrigt i dag noteras att Trelleborgs FF spelar i elitettan nästa år. Skåningarna vann mot Häckens andralag med minsta möjliga marginal. Häcken vann dagens match med 4–2, vilket gjorde att det var 4–4 efter dubbelmötets 180 minuter. Förlängningen slutade 1–1 och det blev straffläggning.
Där missade Häcken två av sina fyra första straffar, medan Trelleborg gjorde mål på alla sina. TFF vann straffarna med 4–2 – och gör alltså debut i elitfotbollen nästa år.
En division lägre säkrade IFK Göteborg en plats i nya division 1. Blåvitt vann även andra matchen mot IF Viken med 2–0. Totalt alltså 4–0, och IFK har därmed gjort precis som Malmö FF, alltså avancerat tre divisioner på tre år.
Tidigare i dag var jag på Borås Arena och fick uppleva ett par jubel av olika slag. Precis när jag anlände jublades det från hemmalaget Bergdalen. Då kom nämligen beskedet att Älvsjö AIK hade kvitterat mot Team TG med bara sekunder kvar. Ett resultat som gör bottenstriden i elitettan otroligt raffinerad med två omgångar kvar att spela.
Cirka två timmar senare var det gästande Växjö DFF:s tur att jubla. Laget jublade över att man säkrade seriesegern i elitettan och samtidigt blev klart för damallsvenskan 2023.
Det är således läge att skicka ett stort grattis till Växjö DFF. Seriesegern i elitettan är på alla sätt välförtjänt. Växjö är obesegrat efter 24 omgångar, har gjort flest mål och släppt in minst. Faktum är att smålänningarna nu har radat upp elva raka tävlingsmatcher utan att släppa in mål – nio i serien och två i cupen. Otroligt imponerande.
Bland cupmatcherna finns bland annat en seger mot damallsvenska IFK Kalmar. Kollar man på Växjös trupp ser den ganska annorlunda ut mot den som åkte ur damallsvenskan i fjol.
Genomströmningen var stor i vintras. Och nya tränaren Olof Unogård valde att bygga ett lag med många unga framtidsnamn. Spontant ser laget intressant ut. Man behöver förstås få in några spetsspelare till. Men grunden finns.
Växjö är en klubb som knappast har vunnit någon bredare gunst hos Växjöborna. Lagets publiksiffror har hela tiden varit svaga. Och när det i eftermiddags viftades med Växjöflaggor var det skadade spelare som höll i flaggorna – inga supportrar. Bland annat noterade jag att mittfältstalangen Nesrin Akgün höll i en av flaggorna.
Det viktigaste för Växjö DFF är att man har en storsponsor i miljardären Santhe Dahl. Den tidigare trävaruhandlaren är mannen som gör Växjö DFF:s verksamhet möjlig. Det blir intressant att se vilken budget klubben får inför återkomsten till damallsvenskan.
Bakom Växjö är det nu otroligt spännande i elitettan. Uppsala tappade en ledning, och spelade till slut 2–2 hemma mot ett allt starkare Bromölla. Uppsalas poängtapp innebar att Norrköping idag klev upp på en andra damallsvenska platsen.
Östgötarna har god chans att ligga kvar som tvåa. I de två sista omgångarna väntar matcher mot västgötskt motstånd. Först hemma mot Bergdalen och i avslutningsomgången borta mot Lidköping. För Uppsala återstår hemmamatch mot Mallbacken och bortamöte med Bergdalen. Inför avgörandet har Norrköping ett försprång på två poäng. Båda lagen har en målskillnad på +44.
Även Alingsås har fortsatt chans att sluta på damallsvensk plats. Alingsåsarna är nu tre poäng bakom Uppsala och fem bakom Norrköping. Men Alingsås har tre matcher kvar att spela: Rävåsen (b), Växjö (b) och Älvsjö (h).
Tittar vi längre ner i tabellen är kampen vid nedflyttningsstrecket numera otroligt jämn och spännande. Efter dagens resultat ligger Bergdalen på fast mark på fler gjorda mål än Team TG. Umelaget har kvar att möta Bromölla borta och Växjö hemma. Boråsarna skall till Norrköping och avslutar hemma mot Uppsala.
Det kan blir så att målskillnad som avgör vilket lag som spelar i elitettan nästa år, och vilket som åker ner i nya division 1.
I dag har elitettan fått två nygamla lag. Stort grattis till IK Rössö Uddevalla och Bollstanäs SK som båda har säkrat avancemang. De har gjort det via:
Bollstanäs SK–Sunnanå SK 1–2. Bollstanäs till elitettan med totalt 4–3. Rössö–Boo FF 2–0. Rössö till elitettan med totalt 4–1.
Under söndagen avslutas det kvalet med matchen Trelleborgs FF–BK Häcken. Där leder TFF med 2–0.
I kvalet för att hålla sig kvar i division 1 slutade det med tre uddamålssegrar i dag. Vinnarlagen som spelar i ettan även nästa år blev Kvarnsvedens IK, Lödöse Nygård IK och IS Halmia. Det efter följande utfall i dag:
Kvarnsveden–Alnö IF 1–0. Kvarnsveden kvar i ettan med totalt 1–0. Lödöse Nygård–Karlbergs BK 0–0. Lödöse Nygård kvar i ettan med totalt 2–1. Halmia–Mariebo IK 1–0. Halmia kvar i ettan med totalt 1–0.
I Götalandskvalet till division 1 har vi fått följande resultat:
Örgryte IS–IF Elfsborg 3–1. Öis till ettan med totalt 6–1. Malmö FF–Åhus IF 4–0. MFF till ettan med totalt 10–0. BK Kenty–Växjö BK 3–0. Kenty till ettan med totalt 6–2. Under söndagen spelar IFK Göteborg–Vikens IF. Där leder Blåvitt med 2–0.
Lite ologiskt avslutar jag det svenska svepet med den högsta serien. Där föll AIK i Vittsjö med 1–0, ett resultat som innebär att Solnaklubben kommer allt närmare elitettan. Det troliga är att nedflyttningen blir klar nästa måndag, då AIK åker till Bravida Arena för att möta Häcken.
Dagens enda damallsvenska mål bar australisk etikett efter att Clare Polkinghorne nickat in en inläggsfrispark från Katrina Gorry i den första halvlekens 39:e minut.
Det blev dramatiskt på slutet när Milla-Maj Majasaari fick en målchansutvisning för att ha tagit med hands utanför straffområdet. Det var i minut 82, och AIK hade gjort alla sina byten. Kajsa Collin tog över handskar och målvaktströja – och höll nollan.
Personligen tycker jag att utvisningssituationen är svårbedömd. Det är ingen tvekan att bollen tar på Majasaaris hand. Men det är inte medvetet, utan finländskan mer eller mindre landar på bollen. Och som jag har uppfattat handsregeln skall det inte vara bestraffningsbar hands när bollen tar den arm man landar på. I så fall borde Majasaari ha fått spela vidare. Men jag kan inte säga att jag är helt säker på att den tolkningen gäller.
Klart är att det var upprört på AIK-bänken på slutet. Både matchcoach Nebojsa Novakovic och ytterligare en ledare på bänken fick gult kort i 89:e.
Internationellt var Kosovare Asllani dagens svenska spelare. Hon gjorde matchens två första mål när Milan mycket överraskande vann med 4–3 mot Juventus. Även Fridolina Rolfö utmärkte sig. Hon blev matchens första målskytt när Barcelona vann borta mot Betis.
I F17-VM vann Colombia klart mot Tanzania, medan Spanien stod för en sen vändning mot Japan. Japanskorna ledde med 1–0, men Vicky Lopez slog till med en kvittering i 87:e minuten och avgjorde sedan i tredje övertidsminuten. Därmed är det semifinaler på onsdag mellan Nigeria och Colombia samt mellan Tyskland och Spanien.
En blogg om internationell damfotboll 