I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. Således skall vi få en ny vinnare av Diamantbollen. Eller, någon ny vinnare lär vi inte få.

Som jag ser det finns det bara två tänkbara vinnare, och det är dessutom två högklassiga kandidater, nämligen Nilla Fischer och Lotta Schelin. Precis som i fjol röstar jag på Fischer. Det var hon som banade väg för landslaget i EM. Som mittback blev hon dessutom tvåa i skytteligan – vilket är en makalöst bra prestation.

Nilla Fischer

Schelin har förstås också bra meriter från året. Men titelmässigt var 2013 ett sämre år för henne än 2011 och 2012. Det borde alltså vara dags för ett tronskifte.
Och tronskiften är bra. Att hålla på att dela ut priset till samma spelare år efter år gör det bara ointressant.

Så är det med herrarnas Guldbollen, som man ju måste dela ut till Zlatan Ibrahimovic – eftersom det ju bara finns en rimlig kandidat. Det är självklart, men inte ett dugg spännande.
Vårt damlandslag är ju dock betydligt jämnare än herrlandslaget. Och även om Schelin är viktig för laget så bär hon inte det på sina axlar på samma sätt som Ibrahimovic bär herrarnas.

Medan Schelin totalt sett gör massor av mål när vi redan är i ledning, är det som jag tidigare skrivit om här i bloggen ofta Fischer som kliver fram och gör avgörande mål i mästerskap för landslaget. Det bör diamantbollenjuryn ha i åtanke i dag. De bör såldes alltså ge bollen till Fischer!

De flesta av de övriga kvinnliga pristagarna på galan känns rätt självklara. Nomineringarna gjordes av en jury bestående av Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling, Karolina Westberg, Anette Börjesson, Hanna Marklund och Malin Swedberg. Det är en namnkunnig och kompetent samling.
Hade jag fått bestämma hade jag dock nominerat lite annorlunda. Så här är min syn på nomineringarna, och vem jag tycker skall vinna respektive kategori.

Jag har inte total koll på vilka instruktioner nomineringsjuryn har. Men jag tror att det är så att de måste ha med minst en svensk landslagsspelare i varje kategori.
Men jag tycker nog att de varit lite väl gulblå i sina nomineringar. För de nomineringar som jag tycker är tveksamma handlar rakt igenom om svenska spelare som lyfts fram på bekostnad av utländska.

Thora Helgadottir

Årets Målvakt
Min vinnare: Thora Helgadottir
Övriga nominerade: Kristin Hammarström och Malin Reuterwall.

Här är Helgadottir solklar vinnare. Hon höll 14 nollor på 22 omgångar i damallsvenskan. Hammarström har gjort en stabil säsong, men borde inte ha en chans på priset. Reuterwall ser jag som ren utfyllnad. Hennes nominering kommer något år för tidigt. Här hade Lydia Williams eller kanske framför allt Katie Fraine varit klart mer rimliga nomineringar.

Som en parantes noterar jag vid en koll på den damallsvenska räddningsligan att Tyresös stjärnmålvakt Ashlyn Harris enligt den officiella statistiken nästan släppte in varannat avslut hon hade mot sig. Fast den där statistiken är ju som bekant långt ifrån 100-procentig, så det kanske inte stämmer.

Årets back
Min vinnare: Nilla Fischer
Övriga nominerade: Faith Ikidi och Jessica Samuelsson.

Min syn på Fischer har jag redan nämnt. Ikidi är en högklassig utmanare, men får nöja sig med silver. Samuelsson däremot är ren utfyllnad av en lite väl gulblå nomineringsjury. Skall man ha med en ytterback hade förstås Meghan Klingenberg varit en klart mer rimlig kandidat.

Ramona Bachmann

Årets mittfältare
Min vinnare: Ramona Bachmann
Övriga nominerade: Caroline Seger och Sara Björk Gunnarsdottir.

Inte heller här är det någon tvekan om vem som skall vinna – Bachmann är överlägsen. Däremot tycker jag att Marta borde räknas som mittfältare, vilket gör att hon borde ha varit med här på Björk Gunnarsdottirs bekostnad. Eller egentligen på Segers bekostnad, men en svensk landslagsmittfältare måste ju vara med, och det är väl trots allt rimligt att det handlar om Seger.

Christen Press

Årets forward
Min vinnare: Christen Press
Övriga nominerade: Lotta Schelin och Marta Viera da Silva.

Här är den första något ovissa kategorien. Troligen ger den blågula juryn trots allt priset till Schelin. Fast jag tycker att Press är den som har vassast facit. Och egentligen har ju Marta varit bäst av alla de tre. Fast som sagt, jag ser Marta som mittfältare i år. Och där är hon bara tvåa. I stället för Marta borde för övrigt Pernille Harder ha varit med här.

Årets genombrott
Min vinnare: Stina Blackstenius
Övriga nominerade: Jessica Samuelsson och Julia Wahlberg.

Även den här kategorien känns öppen. För vilket genombrott är egentligen störst, Blackstenius i damallsvenskan eller Samuelssons i landslaget? Jag tror att Samuelsson kommer att vinna. Men min personliga röst faller på Blackstenius, som gjorde en mäktigt bra höst. Wahlberg har varit stabil, men är här bara med som utfyllnad.

Damallsvenskans mest värdefulla spelare
Min vinnare: Ramona Bachmann.
Övriga nominerade: Christen Press och Marta.

Bachmann är självklar vinnare här. Marta är lika självklar tvåa. Däremot tycker jag att det är konstigt att serietvåan Tyresö får med två spelare i den här kategorien. Jag tycker trots allt att exempelvis Pernille Harder, Sarah Michael och Faith Ikidi är mer värdefulla för sina lag än vad Press är för Tyresö.

Årets tränare
Min vinnare: Rickard Nilsson
Övriga nominerade: Jonas Eidevall och Martin Sjögren.

Det här är den allra mest öppna och svåra kategorien. Alla tre känns som värdiga, och rimliga vinnare. Jag tror att Eidevall kommer att vinna – guldtränaren gör oftast det. Och han har gjort ett kanonjobb med Malmö, så det är inget att säga om. Men kanonjobb har både Nilsson och Sjögren också gjort med sina respektive trupper. Min röst faller alltså på Nilsson, som ledde Örebro till en högst oväntad sjätteplats. Minns att på upptaktsträffen tippades ju faktiskt Kif på nedflyttningsplats.

Så vad tror och tycker ni? Får jag rätt mina tips, eller är jag helt ute och reser?