Jakten på storpubliken tog mig till Japan och England

Medan årets upphöjda upplaga av damallsvenskan ännu inte har lyckats locka storpubliken noteras toppsiffror i andra länder.
Jag kollade lite siffror runt om i världen, och hittade färska toppnoteringar i Japan och England.

När Arsenal i torsdags spelade hemma i FA WSL mot Chelsea på mäktiga Emirates Stadium sattes nytt ligarekord – 5052 åskådare.
Kul, och kanske ett tecken på att damfotbollen håller på att vinna mark i Storbritannien. För publiksnittet i ligan ifjol stannade på måttliga 550.

Till Japan. Jag har tidigare berättat om hur VM-guldet i fjol höjde intresset för damfotbollen där på ett makalöst sätt.
Haussen kommer garanterat att hålla i sig över OS också. Minst.

Här är en länk till ett blogginlägg på engelska om hur en division II-match häromveckan lockade över 6500 åskådare.
Det var i och för sig inte vilken match som helst, utan ett derby mellan nystartade Vegalta Sendai och talangskolan Tokiwagi Gakuen. Det var Vegalta Sendais första hemmamatch någonsin, och klubbens trupp består huvudsakligen av de spelare som tidigare representerade nedlagda klubben Tepco Mareeze från Fukushima – klubben som ägdes av det kraftbolag som även ägde de kärnkraftverk som drabbades av härdsmälta efter tsunamin härom året.
Här är förresten ett klipp från matchen, för den som är intresserad.

Intresset i Japan får damallsvenskan svårt att slå. Men faktum är att vår svenska serie slås av fler länder när det gäller intresset.
Nedlagda WPS hade väldigt mycket högre siffror än de europeiska ligorna.
Premiäråret 2009 hade WPS ett publiksnittet på 4684. 2010 hade det sjunkit till 3588 och inför VM låg 2011 års snitt på cirka 2700.
Men efter VM höjdes intresset, och 2011 års grundserie i WPS hamnade till slut på ett publiksnitt på 3518 åskådare. Och då skall man veta att de 18 matcher som spelades efter VM snittade 5126 åskådare.
Mästerskapsfinalen, som Western New York Flash med Caroline Seger i laget vann på straffar, blev en publikmässig höjdpunkt. Den sågs nämligen av 10 461 åskådare på Sahlen’s Stadium i Rochester.

WPS var sannolikt den liga i världen som hade högst publiksiffror ifjol.
Jag skriver troligen eftersom jag inte har hittat något slutligt snitt från japanska Nadeshiko League (som L. Leagues högsta division kallas). Den kan ha passerat WPS – fast troligen inte. Det hjälpte nog inte att två matcher i den japanska ligan noterades för 24 546 och 21 236 åskådare.

I Europa var tyska Frauen-Bundesliga bäst under 2011. Höstens matcher hade ett snitt på 1129 åskådare. Här kan du för övrigt hänga med i hur publiksnittet utvecklas i Tyskland.
Där noteras att snittet sjunkit till 993 nu efter årsskiftet. Men den heta guldstriden som väntar kan kanske pressa upp siffrorna en aning igen.

Jag noterar också att Bayer Leverkusen har sämst hemmasnitt i Bundesliga med 377.
I damallsvenskan stannade snittet 2011 på 924 åskådare. Sämst hos oss var Jitex BK med 338.
Varför skriver jag ut de sämsta noteringarna i ligorna?

Jo för att få jämförelsesiffror till min sista publikspaning, som gäller norska Toppserien. Där hade nämligen både Leverkusen och Jitex tagit hem pokalen.
Norsk damfotboll är verkligen i kris. I ligan stannade snittet på pinsamma 179 åskådare i fjol. 179!
Minst dåligt publikstöd hade Arna-Björnar med 317. Mästarinnorna Röa från Oslo hade däremot genomusla 201 åskådare i snitt. Det måste ha varit en makalös guldfest på Röabanen i höstas… Se alla siffrorna här från Toppserien 2011.

Hur publikintresset ser ut i franska Feminine Division 1 har jag inte lyckats få fram några siffror på. Lyon brukar ju ha bra intresse, men inte heller deras snitt har jag lyckats få fram. Någon som har en bra länk till publiksiffror i Frankrike?

Efter Japans jättelyft – nu hoppas storklubben värva Wambach

Efter VM ifjol har Japan etablerat sig på samma nivå som USA och Tyskland. Och det sensationella VM-guldet har fått publik- och sponsorsintresset i Japans liga att explodera.
Och nu vill storklubben Inac Leonessa från Kobe värva Abby Wambach.

Intresset för USA:s storstjärna känns rimligt. För klubbarna i Nadeshiko League har fått in så mycket pengar efter VM att de borde kunna konkurrera med tyska, franska, svenska och ryska storklubbar om världsstjärnorna.
Jag tänkte här göra en liten genomgång av uppsvinget i japansk damfotboll. Jag börjar med publikintresset i ligan.

Inför VM spelades ifjol 24 ligamatcher, och för dem låg publiksnittet på 788 vilket var en sänkning med 124 jämfört med 2010 års notering på 912. En orsak till det sjunkande intresset var att publiklaget Tepco Mareeze tvingades att dra sig ur ligaspelet till följd av tsunamikatastrofen i mars i fjol.

VM 2011, Japan lyfter pokalenMen efter VM slogs alla tiders rekord.
Blivande mästarinnorna INAC Kobe Leonessa hade ett publikrekord på 1403 inför VM. Den 24 juli i fjol kom 17 812 åskådare för att se lagets första hemmamatch efter VM, den mot JEF United Ichihara Chiba Ladies.
Och en vecka senare såg 21 236 Leonessa möta Okayama Yunogo Belle. Ett hyfsat intresselyft…

Leonessa hade sju världsmästarinnor i laget ifjol, Ayumi Kaihori, Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Yukari Kinga, Asuna Tanaka, Megumi Takase och världens bästa spelare 2011, Homare Sawa. Det gör att laget förstås var det mest populära i ligan.
Under hösten lockade Leonessa fler åskådare än Kobes populära herrlag i J-league, Vissel. 13 646 mot 12 986.
Något totalsnitt för hela ligan har jag inte hittat. Men däremot står det klart att fler lag än Leonessa hade höga publiksiffror på hemmaplan efter VM-guldet.

Allra flest i en enskild match hade Albirex Niigata Ladies, med VM-guldtjejerna Mizuho Sakaguchi och Megumi Kamionobe. Albirex Niigata ståtar nu med det nya ligarekordet på 24 546 åskådare. Så många kom till Tohoku Denryoku Big Swan Stadium den 6 augusti ifjol för att se Niigata förlora med 2–1 mot Leonessa efter två mål av Sawa. Totalt snittade Niigata 5609 åskådare efter VM.

Men det var inte bara publikmässigt som intresset ökade för Japans fotbollstjejer efter VM. Enligt den engelskspråkiga tidningen Asahi Shimbun hade Leonessa tidigare bara haft fickpengar i kassakistan.
Men efter VM gick en matproducent in och sponsrade med 100 miljoner yen under två år. Det motsvarar 8,3 miljoner kronor, alltså drygt fyra per år. Totalt kommer Leonessa ha en budget på cirka nio miljoner kronor till 2012 års säsong, vilket är en mångdubbling från 2011 års säsong.

Kobe Leonessas ägare Hironori Bun säger så här till Asahi Shimbun:

”Vi förväntar att populariteten hänger i fram till OS. Efter det behövs det nog ett lag som kan utmana oss.”

Albirex Niigata har dubblat sin budget, och flera andra klubbar har också fått väldigt mycket bättre ekonomi.
TV har förstås varit med på resan. När Arsenal var på en elva dagar lång Japanturné i månadsskiftet november/december kunde de engelska spelarna inte undvika att märka hysterin.
Och då tänker jag inte bara på att träningsmatchen Inac Leonoessa–Arsenal visades live på Japans största tv-kanal.
Till tidningen Guardian sa Arsenals tränare Laura Harvey så här:

”Innan vi kom hit hade vi hört att VM-guldet hade förändrat damfotbollen i Japan, men vi hade aldrig kunnat hoppas på en mottagning av det slag vi fått. Intresset från supportrar och media har varit häpnadsväckande.”

Arsenals lagkapten Faye White, skrev så här på sin twitter:

”Efter VM-guldet frontar Homare Sawa nu en stor Coca-Cola-kampanj, och hennes ansikte finns överallt. Men det är inte bara Sawa. Även andra landslagsspelare finns på affischer över hela Tokyo. Och ligan har skrivit stora kontrakt med bil- och kreditkortsföretag (Toyota och Visa).”

Även USA:s landslagsspelare har berättat om ett fantastiskt mottagande nu under Kirin Challenge Cup. Och Inac Kobe Leonessa skickade alltså iväg en trevare i riktning Abby Wambach. Det blir spännande att se hur intresset fortsätter att utvecklas i Japan. Igår var det 15 159 åskådare i Sendai på matchen mot USA. Förstås en bra siffra.

Igår lade jag upp ett klipp med höjdpunkter från matchen med japanska kommentatorer. Ni som föredrar amerikanska kommentarer får klippet med sådana här. Och här är dessutom eftersnack från Pia Sundhage, Hope Solo, Alex Morgan, Rachel Buehler, Heather O’Reilly och Abby Wambach.

Sydkoreas stjärna skojade med Arsenal

Göteborgs FC ställs mot Arsenal i kvartsfinal av Champions League i mitten av mars.

Medan Göteborg tappar centrala mittfältare av landslagsklass på löpande band – Lisa Dahlkvist, Jenny Hallstensson, Linda Sembrant och Ingvild Stensland – så är de engelska mästarinnorna på en liten turné i Japan. Härom dagen ställdes de mot årets överlägsna japanska mästarinnor, Inac Leonessa från Kobe.

I Inac finns sju världsmästare från i somras, bland annat Ayumi Kaihori och Homare Sawa, som ju båda kom med i världslaget. Men det var en annan spelare som stal showen i 1–1-mötet.

Sydkoreas 20-åriga supertalang Ji So-Yun hade garanterat redan varit en världsstjärna om hon spelat för en bättre nation.
Men med mål som det här lär vi få höra mer från henne framöver.

Kolla bara hur elegant hon glider förbi Irlands landslags lagkapten Ciara Grant (7) och Gilly Flaherty (5), för att sedan placera in bollen elegant bakom Irlands landslagsmålvakt Emma Byrne. Högsta världsklass.

Bara för Johanna Almgren, Sara Lindén och de andra Göteborgsspelarna att göra om…

Att So-Yun är bra är ingen nyhet. Hon kom tvåa bakom tyska Alexandra Popp i skytteligan i U20-VM i Tyskland i fjol på åtta mål. Sydkorea tog brons då, och So-Yun blev utnämnd till turneringens näst bästa spelare.

Här är en hyllningsfilm till henne från det mästerskapet. Den innehåller ett par riktigt läckra mål.

Till sist tänkte jag testa google, om jag kan lura in lite internationella läsare…

See South Korea Star make fool of the whole Arsenal defence. This is a spectacular goal from the huge talent Ji So-Yun, playing for japanese champions Inac Leonessa of Kobe.