VM-brons efter svensk bragd

Oj vilken rysare det här blev. Jag är alldeles tagen.
Men vi vann med 2–1 trots att allt verkade gå mot oss ett tag. Först kvitterade Elodie Thomis i minut 56, sedan fick först Josefine Öqvist rött kort i minut 68. Och sedan tvingades Nilla Fischer gå av skadad ett par minuter senare.

Men Sverige gjorde en fantastisk arbetsinsats med en spelare kort, och inhopparen Marie Hammarström avgjorde med en bomb i första krysset.
Ett härligt slut på en bra turnering.

Vi hörs efter prisutdelning och besök hos spelarna i den mixade zonen.

Svensk ledning efter bra halvlek

Seger gratulerar Schelin

Sverige leder med 1–0 i halvtid i bronsmatchen.
Lotta Schelin satte målet på Sara Larsson:s fina passning i minut 29. Samtidigt blev Frankrikes målvakt Berangere Sapowics skadad, och tvingades byta. Även den franska speluppläggaren Louisa Necib har tvingats kliva av på grund av skada.

Sverige var riktigt bra i cirka 20 minuter, och satte grym press på Frankrike. De sista 25 minuterna har fransyskorna haft en del att säga till om, och det är fortfarande en öppen match.

I öppna målchanser har jag 4–2 till Sverige. Schelin var helt fri i halvlekens allra sista sekunder, men sköt rakt på sin blivande lagkamrat i Lyon, den inhoppande målvakten Celine Deville.
Vi hörs igen efter matchen.

Franskt övertag på läktaren

Publikbild

Det är utsålt här i Sinsheim, och det är definitivt fler fransmän än svenskar här. Och vid nationalsångerna var det många fransmän som sjöng med.
Men ganska många tyskar har dragit på sig gula tröjor, så vi kanske kan få ett bra stöd trots allt.

Pressläktaren är i skugga, och det är inte så kopiöst varmt här som jag hade fruktat.
Dessutom är numera mer än halva planen i skugga, så vädret skall nog inte påverka så mycket.

Ståplats för tv

Är det någon som undrar hur tv-kanalernas studior ser ut under VM? Det är ståstudios i kanten av planen…

För första gången är pressläktaren placerad lågt. Det innebär att vi kommer nära planen. Jag sitter dessutom på pressläktarens andra bänkrad, och har bara några meter ner till Frankrikes bänk.
Nu är matchen i gång. Vi hörs i halvtid.

Väntat svenskt lag – som vanligt

Det blir samma svenska startelva som mot USA – alltså med Nilla Fischer bredvid Lisa Dahlkvist på centralt mittfält.
Det var ju precis som väntat.

Utöver det hastiga bytet av spelsystem minuter innan avspark senast, och att han tog in Josefine Öqvist mot USA, så har inte Thomas Dennerby direkt chockat med sina startelvor.
Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos Frankrike saknas Marie-Laure Delie till följd av skada. Men även den offensiva högerbacken Laure Lepailleur inleder på bänken. De ersätts av Corine Franco och Eugenie Le Sommer, vilket innebär att Lotta Schelin har sju lagkamrater från Lyon i motståndarelvan.
Här är Frankrikes startelva: Berangere Sapowics – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise BussagliaCamille Abily, Gaetane Thiney, Louisa Necib – Eugenie Le Sommer.

Blå eller gröna poliser?

Blå och gröna poliser

Vad är skillnaden på blå och gröna poliser?
Det är en fråga jag har ställt mig under hela det här mästerskapet.
Häromdagen noterade jag att det stod Stadtpolizei på de blå.
Och då erinrade jag mig att jag har ställt den här frågan förr, och att svaret nog var att de gröna är Tysklands FBI, medan de blå är mer lokal ordningspolis.
Kommer jag i håg rätt?

Jag har även noterat att det där med Frauen-parken i parkeringshusen inte har med att kvinnor drar på sig fler plåtskador, som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Frauen-parken är ett sätt för kvinnor att inte behöva köra längst in i mörka parkeringsgarage, utan kvinnorna skall av säkerhetsskäl ha förtur till de platser som ligger närmast entrén. Inte så dumt egentligen, alltså…

Fler dopade nordkoreanskor

Ytterligare tre spelare från Nordkoreas lag har fastnat i dopningskontroller.
Vilka tre det handlar om avvaktar det internationella fotbollsförbundet med att meddela.
Men klart är att totalt fem nordkoreanskor nu har fastnat i kontroller. Tragiskt.
Det var redan illa med två.

Andra aktuella nyheter här nere är att min kompis från lobbyn på hotell Dorint i Augsburg, Australiens Caitlin Foord utnämndes till VM:s bästa unga spelare. Välförtjänt.
Foord är verkligen en supertalang. Hon är svårstoppad nu som 16-åring. Hur bra kan hon inte bli på lite sikt?

Och så har tyskan Bibiana Steinhaus fått äran att döma VM-finalen i morgon. Det blir alltså Tyskland i en huvudroll i finalen trots allt.

Tacos på min ena Sundhagesida

Grattis Anders Svensson

Jag har just lämnat mitt reportage från USA:s träning och pressmöte i går.
Tanken var att det skulle få breda ut sig över ett helt uppslag – alltså två sidor.
Men så ser det inte ut att bli.
Ett taco-företag har nämligen köpt en helsidesannons där de gratulerar Anders Svensson, som fyller 35 i morgon.
Jag instämmer förstås i gratulationen. Grattis Anders!

Men redigerare Emil får lite att bita i om han skall få in hela mitt reportage och en matchguide på en sida…

Tillagt i efterhand: Så här såg det förresten ut när samma taco-tillverkare firade Svensson på födelsedagen.

Välkommen till Sinsheim

Välkommen till Sinsheim

Så är jag på plats på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, den stadion där Hoffenheim spelar sina hemmamatcher.
Sinsheim är ingen stor stad, och utsikten från mediacentrets fönster visar ganska tydligt att vi är på landsbygden.

Utsikt från mediacenter

Det är som bilderna visar klarblå himmel, och temperaturen ligger kring 27 grader. Det blir alltså en het match i eftermiddag. Avspark är som bekant 17.30.

Tysk radio kallar den här bronsmatchen för den inofficiella EM-finalen – och så är det ju. Vinnaren här blir bästa europeiska lag i VM.
Från nu kommer jag att uppdatera bloggen med jämna mellanrum. Så håll koll.

Det har varit ett bra VM

Som uppväxt precis bredvid Ramnavallen i Borås, där Kronängs damer spelade i högsta serien på 1970- och 80-talet har jag levt med damfotboll hela livet, och har aldrig förstått det motstånd som många män har mot sporten.
Däremot har jag i perioder tyckt att det bara varit enstaka lag som har spelat riktigt publikvänlig fotboll.
Det har varit för mycket långbollar, och för lite lir. Å andra sidan finns det ett stort antal lag i herrallsvenskan som inte heller spelar underhållande.

Men i det här VM:et har något hänt. Det är inte längre enstaka lag som spelar fin fotboll. Tvärtom har det genomgående varit väldigt hög klass på spelet. Och bland de 16 lagen finns ingen blåbärsnation. Konkurrensen har helt klart blivit större.

Pia Sundhage sa till mig för någon vecka sedan att hon tyckte att det var underbart att se hur Mexiko och Colombia kom hit och försökte spela en attraktiv fotboll.
Hon sa också att hon tyckte det var fantastiskt kul att se hur Japan och Frankrike har slagit sig in i världstoppen genom att vårda ett kortpassningsspel.
Så här sa Sundhage:

”Förr klarade sig nya länder på att slå långt. Nu vågar de hålla i bollen – och det är mycket bättre för fotbollen.”

Trots att jag missade ganska många gruppspelsmatcher har jag sett väldigt mycket bra fotboll här nere. Jag tycker att Sverige spelade bra fram till och med kvartsfinalen, det var en fotboll perfekt anpassad efter spelarmaterialet.
Men de riktiga toppmatcherna hittills har varit Tyskland–Frankrike, Frankrike–England, Tyskland–Japan, USA–Brasilien och USA–Frankrike.
Förhoppningsvis har vi kvar två riktiga godbitar.

Strax rullar bilen de tolv milen mot Sinsheim. Vi hörs när jag kommit fram.

Skönt svar från Lloyd

I går berättade jag om Lotta Schelin:s nya miljonkontrakt med Adidas.

Appropå det så var jag alltså på USA:s träning och pressmöte i går.
Där fick mittfältaren Carli Lloyd frågan från en amerikansk reporter om vad hon tycker om USA:s matchdräkter.

Hennes svar var skönt:

”Jag har kontrakt med Nike, och vi spelar i deras kläder. Hur tror du att jag kommer att svara?”

Hyllning av tyskarna

Fanmeilie i Frankfurt

Det här är som rubriken säger en hyllning av det tyska folket.
Deras lag är ute sedan länge, men VM har inte dött. Tyskarna ser verkligen till att hålla festen vid liv.

Jag satt och jobbade på mitt USA-reportage under hela kvällen. Vid 21.30 slog det mig att jag inte hade ätit middag.
Så jag gick ut en sväng på stan. Efter att jag hade ätit kom jag på att det är sista chansen för mig i dag att besöka VM-området Fanmeile på kvällstid.
Och det besöket ångrar jag inte.

Fanmeile från andra hållet

Det var verkligen fest. Ett par tusen glada tyskar i åldrarna 5–80 såg till att göra mig på riktigt gott humör. Jag hade bara tänkt att gå igenom området, men gled om kring där och njöt i 1,5 timmar.

Jag borde ha förstått något av alla artiklar i tidningarna om 2.Bundesliga. Men det går inte så snabbt för mig att läsa långa, tyska artiklar, så jag har bara bläddrat förbi. Och jag trodde helt enkelt bara att Frankfurttidningarna körde ett par sidor om de egna lagen Eintracht och FSV varje dag.
Men på väg ut för att leta matställe så noterade jag att det pågick en seriepremiär. Matchen Greuter Fürth–Eintracht kördes på varenda bar eller kafé med lite självaktning.
Fürth ledde med 2–0 i halvtid och det var deppigt. Men när Matmour gjorde 3–2 till Frankfurt i 89:e började folk dansa på Kaiserstrasse.

Se proffsig Sundhage sjunga ut

Att gå på presskonferens med Pia Sundhage är en upplevelse.
Jag hoppade över Sveriges träning i Sinsheim i dag och gick alltså i stället till USA:s mediaträff på Radisson här i Frankfurt.

När de fem spelarna kom in blev det en riktigt kaotisk historia. Men den första kvarten var fantastisk. Det var Pia Sundhages kvart på podiet.
Marbäcks stolthet är verkligen en makalöst proffsig representant för Sverige och damfotbollen.

Hon fick frågan om vilken typ av musik hon brukar välja när hon sjunger för spelarna. Och charmade då de närvarande reportrarna med att spontant köra några takter av Simon & Garfunkels ”Feelin’ Groovy”:

”Slow down, you move too fast.
You got to make the morning last.
Just kicking down the cobble stones
Looking för fun and feelin’ groovy”

…sjöng Sundhage och drog ner applåder från den samlade mediakåren. Se det själv här.

Här är för övrigt sången med orginalartisterna.

Utöver Sundhage lyssnade jag på Abby Wambach och Carli Lloyd. Sundhage har tidigare under VM sagt till BT att:

”Jag brukar lyssna på Abby Wambach, hon är helt suverän på att göra intervjuer. Hon har ett bra språk, tar till stora ord – och tar verkligen chansen att göra reklam för fotbollen.”

Jag håller i viss mån med. Abby Wambach är duktig på att hantera intervjusituationer. Men ännu så länge har forwardsstjärnan en bit kvar till Sundhageklass.

Tv-experter med olika uppfattning

I går kväll var stora delar av den samlade svenska journalistkåren här nere i Frankfurt ute och åt tillsammans. Det var väldigt trevligt.
In på småtimmarna satt jag, Malin Swedberg (expert på Tv4) och Daniel Kristiansson (kommentator på Tv4) och diskuterade fotboll och utseende.

Swedberg ifrågasatte min lista över VM:s snyggaste spelare. Mitt försvar är att listan har lockat många läsare till en blogg som handlar om damfotboll, och att den på så sätt kan öka intresset för tjejers fotbollsspelande.
Rent moraliskt så har jag däremot inga bra argument. Men jag tror att damfotbollen behöver ta lite genvägar till uppmärksamhet ibland. Precis som alla andra sporter.

Tyvärr så är skönhet en genväg till uppmärksamhet. Och kan min lista få några flera att sätta sig framför tv:n och upptäcka att tjejerna inte bara är snygga, utan också spelar riktigt bra fotboll, då blir jag glad.
För jag tycker verkligen att det har varit riktigt bra fotboll i de allra flesta matcherna i det här mästerskapet. Och då känns det extra tråkigt att läsa alla sågningar hemma av hur uselt det svenska laget var i semifinalen. Och hur dålig damfotbollen är.

Men de finns de tv-experter som tycker att det är okej att med listor över snygga spelare.
Jag berättade i går om att Tysklands guldhjälte från 2003, Nia Künzer, dels är expert på tv-kanalen ARD, och dels har en daglig krönika i tidningen Frankfurter Neue Presse.
I sin krönika i går skrev hon just om att VM-artiklarna i många tyska tidningar har bytt inriktning efter att Tyskland blivit utslaget. Texterna har mer börjat handla om utseende och andra saker som rent sportsligt är oväsentliga. Så här skriver Künzer:

”Men det stör inte mig som kvinna och före detta landslagsspelare att man tar upp frågan om vilken spelare som har störst sex-appeal. Det är ju likadant vid herrarnas mästerskap.”

Apropå inget skriver hon även:

”För mig är för övrigt svenskorna det mest sympatiska landslaget. När de sätter i gång sin lilla dans så får jag goda vibbar.”

Det vackraste laget 2011

Som du kanske noterat har jag tidigare gjort en topplista över VM:s snyggaste spelare. Därmed har man rätt att anse att mitt ifrågasättande av VM:s slogan är dubbelmoral.
Men nog är väl ”The Beautiful Side of 20Eleven” högst tveksam?

The Beautiful Side of 20Eleven

Side kan ju som bekant både betyda sida och lag.

Jag noterade i förra veckan att tyska stjärnan Simone Laudehr hade twittrat om hur kul det var att hon äntligen fick svara på frågor om fotboll till media. Innan bad journalisterna mest om hennes sminktips och annat liknande.

Visst är det ofrånkomligt att man noterar vem som är snygg och vem som inte är det. Det gör man ju på gott och ont i alla sammanhang.
Men att fotbollen officiellt skall behöva spela på utseende känns så tråkigt. Det måste väl ha gått att hitta en slogan som handlar om fotboll?

För övrigt har jag fått önskemål om att göra en ny lista över snygga spelare. Men även om ”Mitt val är Mitts” från den 6 juli otvivelaktigt är det mest omdiskuterade inlägget i den här bloggen så blir det inga fler sådana listor.