Strax efter lunch slog jag mig ner i tv-soffan för att se mötet mellan de två stora skrällgängen i damallsvenskans upptakt, IFK Norrköping och Djurgårdens IF.

Matchen hade pågått i tolv minuter när tv:n kom på. Och då stod det redan 2–0 till IFK Norrköping. Det slutade 3–2, och för tillfället leder nykomlingen damallsvenskan på tio poäng och målskillnaden 10–5.

När jag tippade serien hade jag Norrköping på nionde plats och Djurgården på tionde. Jag skrev att jag hade ”en känsla av att IFK Norrköping faktiskt kan bli årets stora skrällgäng. Man har en rutinerad tränare i Tor-Arne Fredheim, och man har värvat klokt.”

Men jag trodde inte att de skulle vara så här bra. För jag blev verkligen otroligt imponerad av det Peking visade upp i dag.

Det är tydligt att tränare Fredheim har gjort ett superjobb med sin trupp. Laget har ett grundspel som man inte får bara genom att ha skickliga spelare. Utan det fanns en tydligt struktur i allt man gjorde.

Med struktur kommer trygghet. Och Norrköpings spelare kändes i princip hela tiden lugna och trygga. I uppspelsfas var man bra på att hitta passningar längs marken förbi Djurgårdens lagdelar. Och man bröt av med lite längre bollar i djupled.

Slutprodukten blir en väldigt sevärd fotboll. Publiksiffran 1375 på Parken är godkänd. Men fortsätter Norrköping spela så här fin fotboll är laget värt en betydligt större siffra.

Djurgården känns bättre än i fjol. Att det blivit segrar mot Häcken och Rosengård, men förluster mot Örebro och Norrköping antyder att laget helst vill kontra.

I dag kände jag att det var Norrköping som hade det tydligare lagspelet, medan Djurgården mer levde på individer. Trots det var stockholmarna nära poäng på slutet. Man fick till en riktigt bra slutforcering, som kunde ha gett en kvittering.

I Viaplays intervju efter matchen sa Tove Almqvist att Djurgården förlorade dagens match för att man stod och sov de första tio minuterna. Jag tycker att det var en lite för enkel förklaring. Som jag ser det var det inte i första hand Djurgården som gav bort målchanser, utan Norrköping som spelade till sig lägen. Ledningsmålet kom exempelvis på ett högklassigt inlägg från långt ut på kanten. En typ av inlägg som det är otroligt svårt att försvara sig mot.

Och faktum är att även om Djurgården var nära på slutet så kunde det även ha blivit mycket större segersiffror för Norrköping. Mitt i den andra halvleken hade man en väldigt bra period där man radade upp 100-procentiga målchanser. Där kom My Cato:s 3–1-mål, ett par ramträffar och så hade Sabina Ravnell ett superläge att göra 4–1 när hon kom förbi Elvira Björklund, men stoppades av Matilda Plan.

Och på slutet hade tvåmålsskytten Wilma Leidhammar ytterligare ett stolpskott. Så Norrköping förtjänade verkligen de tre poängen.

Det blev en seger på Renee Slegers tio sista tävlingsmatcher som ansvarig tränare för FC Rosengård. En seger är också facit för Joel Kjetselberg på samma position. Fast då handlar det om en seger på en match.

När jag kom hem i kväll och slog på tv:n var det halvtid, och Rosengård ledde med 3–0 mot Vittsjö. Den andra halvlek jag sedan fick se var väl kanske inte speciellt spännande.

Däremot har jag nu backat bandet och kollat in matchupptakten igen. Kjetselberg hade rört runt i laget, och jag var lite nyfiken på att se hur det såg ut från start. På några dagar hade den nye tränaren skapat ett Rosengård som spelar ett 3–4–3 där Jessica Wik och Fiona Brown tar hand om varsin kant.

De största personella förändringarna i elvan var att Ria Öling var inflyttad som en av de två centrala mittfältarna, samt att man startade med en nickstark central forward i Karin Lundin. Det var ett genidrag. Redan efter 38 sekunder nickade Lundin in ledningsmålet på inlägg från Brown.

En bättre start kunde förstås inte Kjetselberg få. Målet kom efter en svepande långpassning från högerbacken Gudrun Arnardottir ut mot Brown på vänstersidan.

Den typen av krossboll är man inte van vid att se Rosengård slå. Och den kom fler gånger, och var nära att bli framgångsrik igen. Överhuvud taget kändes Rosengårds anfallsspel snabbare och rakare.

Det blev 4–0-seger mot ett brandskattat Vittsjö. Gästerna saknade stjärnduon Clare Polinghorne och Katrina Gorry. Det blir väldigt intressant att se vad som händer när Rosengårds nya spelsätt har satt sig. Då tänker jag både på hur motståndarna hanterar det, och på vad som händer när mästarklubben förfinat förändringarna.

I kväll har jag varit på Borås Arena och kommenterat seriepremiären i division 2 nordvästra Götaland. Det blev inte det minsta dramatiskt, utan numera satsande Elfsborg tog en solklar 7–0-seger mot klassiska IK Frisco.

När jag kollade resultatrapporteringen från Stockholm noterade jag att Djurgården hade vunnit med 2–1 mot svenska mästarlaget FC Rosengård. Utifrån Viaplays höjdpunkter från matchen var det lätt att komma till slutsatsen att Rosengård borde ha haft ledning i paus.

Det var mållöst, och nästan direkt efter paus slog Hayley Dowd till med ett riktigt klassmål. Och sedan bjöds Djurgården på 2–0 vid en hörna. Rosengård fick alltså till en reducering. Men efter tre omgångar står alltså Djurgården nu på sex poäng. Man har vunnit mot Häcken och Rosengård, men förlorat mot Kif Örebro. En rätt oväntad serieupptakt för ett lag som under fjolårshösten hade hopplöst svårt att vinna matcher.

Ännu mer oväntad är Rosengårds start. I fjolårets damallsvenska tappade laget bara poäng i fem matcher. Man hade tre kryss och två förluster. I år har man en poäng och målskillnaden 3–7 efter tre omgångar. Det är på alla sätt ett fiaskoartat facit för ett mästarlag. Tränare Renee Slegers står inför en tuff utmaning att styra in sitt lag på vinnarspåret igen.

Det handlar både om att hitta stabilitet i defensiven och spets i offensiven. För tillfället känns Rosengård darrigt i båda straffområden.

I paus var analysen i pressrummet att Sverige var imponerande bra, och att det såg väldigt positivt ut inför VM.

Efter slutsignal var det betydligt mer bekymrade miner. 3–3 kändes som en förlust. Inte minst eftersom ett rätt begränsat Norge kunde göra tre mål, det tredje i absolut sista sekunden. Det var knappast den minnesbild landslagsledningen ville få med sig från den här samlingen.

Skall vi ändå leta glädjeämnen som hette det stora Matilda Vinberg. Hon tyckte själv att hon tog chansen när hon fick den. Jag håller med – hon visade att hon är en het kandidat till en VM-biljett.

Jag får återkomma med en mer ingående analys. Jag skriver det här från pressrummet på Gamla Ullevi. Och det är hög tid att åka hemåt. För er som har inlogg på någon av Gota Medias tidningar finns här en krönika om matchen.

Matchavgörande baklängesmål på tilläggstid har varit påskens mindre trevliga signaturmelodi för svensk damfotboll. På långfredagen var det A-landslaget som föll mot Danmark. Och alldeles nyss var det F19 som föll mot Island – och sannolikt missade EM-slutspelet.

I båda fallen var förlusterna helt i sin ordning sett till alla matchens 90 minuter. Ändå kom de båda avgörande målen lite oväntat.

Som jag skrev i förra inlägget var den första halvleken svag. Där präglades det svenska spelet av farliga bolltapp, lågt passningstempo och problem med att hitta passningar förbi de danska lagdelarna. Halvlekens alla målchanser var danska.

I och för sig hade Hanna Bennison en frispark som Kathrine Larsen räddade till hörna. Fast det hade nog inte den danska målvakten behövt. För bollen såg ut att vara på väg att gå utanför målet.

Den andra halvleken var spelmässigt bättre från det svenska laget, eller skall jag skriva mindre dålig. Sverige hade bättre passningsspel, släppte inte till lika mycket bakåt och kom till flera nästan-lägen. Men den där frisparken från Bennison i första halvleken var det enda avslut som Larsen behövde rädda. Och att inte komma till ett enda riktigt avslut mot mål är förstås inte ens nära på godkänt.

Och på övertid kom alltså det danska segermålet.

Peter Gerhardsson testade ytterbackar och centrala mittfältare. Testerna gav knappast det utfall som förbundskaptenen hoppats på. Som jag skrev i förra inlägget var det de spelare som inte startade på aktuella positioner som stärkte sina positioner i VM-diskussionen.

I dag har alltså F19-landslaget förlorat mot Island. Sett till 90 minuter var det helt i sin ordning. Det isländska laget var bättre, skapade klart flest 100-procentiga målchanser – och borde ha haft en straff vid ledning 1–0.

Det svenska laget var lite av en besvikelse. Framför är jag missnöjd med hur överkonstruktiva de svenska spelarna var i och kring eget straffområde. Är man osäker kring eget mål måste fokus ligga på att skicka bort bollen så långt som möjligt.

Tyvärr såg det snarare ut som att de svenska spelarna trodde att man får bonuspoäng om man gör snygga grejer på egen planhalva. De fattade inte att de istället bjöd motståndarna på målchanser.

Trots bristerna såg det ut som att Sverige skulle få med sig en poäng. Det var 1–1 efter 90 minuter, och Sverige hade varit bättre i den andra halvleken än man var i den första. Kryss hade inneburit en hyfsad möjlighet att nå EM-slutspelet.

Men på övertid satte inhopparen Sigríður Guðmundsdóttir det isländska segermålet på ett snyggt distansskott. Därmed är Sveriges F19/04-landslag med största sannolikhet utslaget ur EM. Det räcker om Island tar poäng mot svaga Ukraina i sista omgången för att vinna gruppen. Och allt talar för att det här starka isländska laget kommer att vinna den matchen med minst fem–sex måls marginal.

Om vi lämnar landslagsfotbollen lite så var det tidigare i dag en upphaussad prestigematch i premiären av nya division 1. I den södra gruppen möttes de båda huvudkonkurrenterna IFK Göteborg och Malmö FF på Valhalla. 1050 personer såg MFF vinna med 3–1.

Det är fjärde säsongen för Malmös damlag, och det har ännu inte tappat en enda poäng i seriesammanhang. På försäsongen vann man fyra av fem träningsmatcher mot elitettanmotstånd. Ändå kan jag inte säga att jag blev speciellt imponerad av vad MFF visade upp i dag. Dagens seger var mer frukten av vassa hörnor än av ett vägvinnande grundspel.

Noterbart här är att IFK Göteborg tvingades spela premiären utan sin viktigaste offensiva spelare, Victoria Svanström. 17-åringen var i Köge och spelade F19-landslagets EM-kvalmatch mot Island.

Paus i Malmö. Och om Sverige rivstartade i årets första landskamp så var de första 45 minuterna mot Danmark rätt trötta.

Danskorna har haft de målchanser som skapats, och det svenska laget hittar inga vägar igenom det danska försvaret. Däremot har vi haft en del farliga bolltapp.

Den här halvleken har spelare som Kosovare Asllani, Filippa Angeldahl och Jonna Andersson stärkt sina positioner utan att vara med. De har nämligen saknats rejält. Inte minst vid fasta situationer, där det varit väldigt dålig kvalitet.

En svag halvlek, där Sverige skall vara nöjt med att det står 0–0.

Det blir inget nytt EM-slutspel i Sverige. I varje fall inte 2025. Nyss meddelade Uefa att man valt att lägga mästerskapet i Schweiz.

Kul för Schweiz, men tråkigt för Sverige, Norge, Finland och Danmark. Med tanke på att Sverige hade EM så sent som 2013 var det kanske inte helt oväntat att mästerskapet placerades i en av de andra kandidatländerna. Men det hade ju varit väldigt kul med en ny EM-fest i vårt land.

Linköping FC har just vunnit med 4–1 mot svenska mästarlaget FC Rosengård. Det lär vara fest i Linköping i kväll, även om det tyvärr bara var drygt 500 personer som tog sig till arenan i snövädret.

Däremot kan vi nog kombinera bokstäverna k, r, i och s med mästarlaget FC Rosengård. Vilken färg bokstäverna skall ha, och hur stora och feta de skall vara är lite oklart. Vi är ännu så länge tidigt i säsongen och saker kan förändras snabbt. Men sättet som Rosengård i dag blev utklassat av Linköping måste vara extremt oroande i Malmö.

Det är ju inte bara att Rosengård inlett damallsvenskan svagt. Som jag skrev inför seriestart har FC Rosengård haft en riktigt tuff vinter. Inklusive de två inledande omgångarna i damallsvenskan har laget nu två vinster på de 13 senaste matcherna. De vinsterna har kommit mot Nordsjælland och Alingsås.

Och det var ju inte på något sätt så att Rosengård hade otur i dag. I premiären var det målvakten Somea Polozen som gjorde ett olyckligt ingripande när Piteå kvitterade. I dag skulle jag säga att Polozen kanske till och med var lagets bästa spelare. Hon var chanslös på målen och hon räddade sitt lag från en ännu större förlust.

Jag förde inga anteckningar, men vad jag spontant kan komma ihåg skapade inte ens Rosengård fyra 100-procentiga målchanser. De hade alltså inte ens kunnat få poäng med maximal effektivitet.

För Linköping ser det däremot väldigt bra ut. Jag såg laget mot Alingsås i vintras. Jag såg kvaliteter, men hade svårt att värdera den insatsen. Men från det LFC visade i dag ångrar jag redan mitt tips om att placera laget på en femteplats.

Det var kul att se LFC i dag. Inte bara för att det var ett par riktigt snygga mål man bjöd på. Utan även för att man lyckades kombinera att aggressivt försvarsspel med ett snabbt och publikvänligt anfallsspel även mot ett kvalificerat motstånd.

I fjol spelade LFC fem tävlingsmatcher mot Häcken och Rosengård – och förlorade alla fem. Totalt blev det 16–4 till fjolårets båda toppklubbar. I år har man nu spelat två tävlingsmatcher mot Rosengård. På dem har man fyra poäng och målskillnaden 5–2. Ett enormt lyft.

Slutligen så drar elitettan igång under lördagen. Lagom tills dess har jag lagt upp en ny flik i Forum elitettan. Klicka gärna in där och lämna ditt tabelltips. Personligen har jag betydligt mycket sämre koll i år än jag hade i fjol, då ett Boråslag ingick i serien. Men mitt tips kommer under kvällen.

Det såg ut att bli fyra lag från fyra olika ligor i semifinalstadiet av Champions League. Men Chelsea vände i absolut sista sekunden mot Lyon – och ordnade så att London fick två semifinallag.

Tisigare i dag fick Tyskland en semifinalist när Wolfsburg vann mot PSG. Dagens match slutade i och för sig 1–1, men tyskorna hade ju med sig en 1–0-seger från första matchen och vann således med totalt 2–1.

Därmed stod det klart att första semifinalen skulle spelas mellan Wolfsburg och engelska uppstickaren Arsenal.

I torsdagens sena match såg det ut att även bli en fransk semifinalist. För Chelsea tappade den 1–0-ledning man hade inför avspark. Regerande mästarlaget Olympique Lyonnais gjorde ett mål under ordinarie tid (Vanessa Gilles) och ett i förlängningen (Sarah Däbritz). Efter 120 minuter såg det ut att bli fransyskorna som avancerade till semifinal med totalt 2–1.

Men det vände på övertid. I minut 122 föll Lauren James i straffområdet efter en sammanstötning med Vicki Becho i straffområdet. VAR kopplades in. Jag tyckte inte att det var en självklar straff. Men det var en straff som man kan blåsa för. Och efter att ha kollat flera repriser valde kroatiska domaren Ivana Martinčić att peka på straffpunkten.

Det blev Maren Mjelde som ställdes mot Cristiane Endler. Mer än fem minuter efter själva straffsituationen skickade norskan upp kvitteringen i taket bakom Endler. Och det blev straffläggning.

Där ställdes Mjelde mot Endler igen direkt i första straffen. Norskan satte dit bollen en gång till – och förde upp Chelsea i ledning med 3–2. Därefter följde mål från Dzsenifer Marozsan (3–3), Sam Kerr (4–3), Ada Hegerberg (4–4) och Jessie Fleming (5–4) innan Ann-Kathrin Berger räddade Wendie Renard:s straff.

Men Endler kontrade direkt genom att rädda Chelseas fjärde straff från Lauren James. Däbritz kvitterade till 5–5 via Bergers vänsterhand, och Jess Carter återgav Chelsea ledningen. Det skulle visa sig bli segermålet. För Berger gjorde en fin räddning när Lindsey Horan slog Lyons sista ordinarie straff. Chelsea till semifinal mot Barcelona.

Det gick bra för svenska anfallsspelare runt om i Europa under helgen. Och framgångarna fortsatte i går. Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö spelade huvudroller när Arsenal och Barcelona blev de två första lagen att kvala in till semifinalerna i Champions League.

Jag såg ingen av matcherna, men utifrån DAZN:s matiga klipp med höjdpunkter tycks Arsenal ha gjort en riktigt stark match. Framför allt skapade man massor i den första halvleken.

Bayern München ledde med 1–0 inför returen. Men genom ett fantastiskt mål från Frida Maanum och en fin nick från Blackstenius var det snabbt vänt. De båda nordborna hade huvudroller tillsammans med Caitlin Foord och Leah Williamson. Med lite flyt hade Blackstenius gjort ett par mål till.

Otroligt starkt av Arsenal att vara framme bland Europas fyra bästa lag trots att man fått de båda offensiva nyckelspelarna Vivianne Miedema och Beth Mead korsbandsskadade under säsongen. Men Jonas Eidevall och hans ledarlag har gjort en stark make over.

Man måste väl säga att det efter omständigheterna är en skräll att Arsenal är framme i semifinal. Att Barcelona är där är däremot högst väntat. Fridolina Rolfö gjorde första och tredje målen när Roma besegrades med 5–1 i returen. Barca hade vunnit med 1–0 på bortaplan, och gick därmed vidare med totalt 6–1.

I kväll får vi veta vilka som Arsenal och Barcelona får möta i semifinalerna. Kvällens kvartsfinaler går att se på länkarna nedan. Det handlar om Wolfsburg mot PSG klockan 18.45. Där vann tyskorna med 1–0 i bortamatchen:

Och 21.00 är det avspark mellan Chelsea och Lyon. Där leder Londonlaget med 1–0 från matchen i Frankrike:

Sedan förra inlägget har vi fått se IFK Norrköping göra en fin debut i damallsvenskan genom 2–1-seger mot Växjö inför 1 739 åskådare.

Peter Gerhardsson har även tagit ut en ny landslagstrupp. Den innehöll förstås Blackstenius och Rolfö. Dessutom innehöll den Caroline Seger. Det mest överraskande är väl kanske att Matilda Vinberg finns med. 20-åringen har ju inte platsat i Hammarbys startelvan på sistone. Men Vinberg är ju ett framtidsnamn, så det är ändå ingen jätteskräll.

Vi fick en liten överraskning i fredags när Piteå tog poäng i Malmö. När damallsvenskan under söndagen drog igång på riktigt allvar fick vi däremot en knall. För vem hade trott att Djurgården skulle vinna med 1–0 borta mot Häcken?

Jag har hoppat mellan söndagens matcher. På så sätt har jag egentligen inte sett någon på riktigt.

Men vissa av de saker jag fått se är ändå intressanta. Den stund jag såg av BP–Uppsala var BP halt överlägset, och ledde med 2–0. Det såg ut ungefär som när lagen möttes i kvalet i vintras, där BP var en klass bättre. Utifrån det jag såg kan jag inte räkna ut att matchen kunde sluta med ett kryss. Vad hände?

På väg hem för att se övriga matcher hörde jag på radion att Häcken sköljde över Djurgården i matchupptakten. Precis när jag fick på matchen på tv:n gjorde Alice Bergström snyggt gästernas ledningsmål.

Och varje gång jag sedan kollade till den matchen var Häcken så långsamt och omständigt i anfallsuppbyggnaden som jag såg i den första halvleken av förra veckans cupsemifinal. Det känns som att Robert Vilahamn har en jätteutmaning att hitta vägar till målchanser med sitt lag.

För jag såg inte så många 100-procentiga chanser. En sådan hade dock Anna Anvegård på tilläggstid. Då stod Hedvig Lindahl för en riktigt svettig – och direkt matchavgörande fotparad.

Det blev inte så många minuters koll på Kristianstad–Kalmar. Men på de sju–åtta minuter i slutet av den första halvleken som jag såg hann Evelyne Viens göra ett mål och ett assist. Hon ser ut att bli att räkna med i år också. Till slut vann KDFF med 3–1.

Matchen Örebro–Linköping slutade också 3–1 – fast till gästerna. De minuter jag såg av snöstormen på Behrn Arena kändes Linköping vasst. Och nya Kathinka Tandberg gjorde mål direkt. Ett bra besked till alla oss som undrat över vem som skall göra LFC:s mål i år.

Bajen–Vittsjö låg en halvtimma efter de andra tre sena matcherna. Därför var det också den match jag hann se mest av. På olika sätt tyckte jag att båda lagen imponerade rent spelmässigt. Dock kvarstår vinterns känsla om att Vittsjös målvaktsbyte från Sabrina D’Angelo till Lainey Burdett kan bli kostsamt.

Av det jag såg i dag så saknar Burdett den skicklighet i luftrummet som D’Angelo har – vilket kostade första målet. Och det andra borde Vittsjömålvakten ha tagit. 6125 åskådare på Tele 2 räddar för övrigt upp premiäromgångens publiksnitt.

Det blir lite intressant att se hur många som kommer i morgon för att se IFK Norrköpings första damallsvenska match. Nog borde vi väl få en fyrsiffrig publiksiffra där också?

Ni som har tittat mer noga på dagens alla matcher är välkomna att komma in med era spaningar.

Internationellt noteras att det varit en väldigt bra helg för många av spelarna i Peter Gerhardsson:s landslag. Filippa Angeldahl gjorde både mål och blev prisad som matchens lirare när Manchester City jämnade till toppstriden i WSL genom att vinna med 2–0 mot Chelsea.

Och Fridolina Rolfö gjorde matchens enda mål när Barcelona vann mot Real Madrid med 1–0. Rolfö gjorde sitt mål på en straff. Starkt att ha avancerat till straffskytt i ett av världens allra bästa lag.

I övrigt noterades att även Stina Blackstenius, Linda Sembrant, Kosovare Asllani och Pauline Hammarlund blivit målskyttar under helgen.

Toppmöten i England och Spanien alltså. Det var även toppmöte i Tyskland. Där tog Bayern München över guldgreppet i Frauen-Bundesliga från motståndaren Wolfsburg. Bayern gjorde matchens enda mål på straff genom Georgia Stanway, något som innebär att laget nu är en poäng före Wolfsburg. Sex omgångar återstår.

Damallsvenskan 2023 är igång. Kvällens öppningsmatch mellan FC Rosengård och Piteå IF slutade 1–1 – ett resultat som förstås Piteå var klart nöjdast med.

FC Rosengård ställde som vanligt upp 4–3–3. Noterbart att mästarlaget bara hade sex utländska spelare i sin matchtrupp. I fjol ställde man ofta upp med maximala nio utlänningar.

Det fanns även en hel del nyheter i Piteås 5–4–1-uppställning. Hela fem av spelarna i startelvan var nämligen nyförvärv. Men det syntes direkt att Stellan Carlsson redan fått nytillskotten att jobba på klassiskt pitesätt.

För Piteå försvarade sig utmärkt från start. Man såg till att Rosengård tvingades anfalla väldigt brett. Och i drygt 40 minuter kom mästarna bara till distansskott från kanterna där man i och för sig har duktiga skyttar som Olivia Schough och Sofie Bredgaard. Men oftast vill man ju in i mitten också, och centrala forwarden Loreta Kullashi var länge knappt med i matchen.

I det skedet hade Piteå haft matchens bästa målchans, när Rosengårdsmålvakten Somea Polozen misslyckades med en utboxning. Bollen blev kvar i straffområdet och studsade till en fristående Ellen Löfqvist, som dock sköt utanför.

I slutet av den första halvleken kom Rosengård äntligen till två centrala avslut. Och det handlade om två 100-procentiga målchanser. Först blev nämnda Kullashi snyggt frispelad av Ria Öling. Nya Pitemålvakten Samantha Leshnak Murphy stod dock för en minst lika snygg räddning.

Och på övertid blev Emma Jansson helt fri vid målområdeslinjen. Skottet gick dock över. Halvleken blev således mållös. Och noterbart att Piteå hade 1–0 i hörnor. Det kan inte ha varit många halvlekar de senaste åren som Rosengård spelat på Malmö IP utan att få en enda hörna.

Noterbart också att Olivia Schough tvingades till byte efter en dryg halvtimme. Oroväckande både för Rosengård och landslaget. Desto mer glädjande att Caroline Seger kom in på planen i minut 66. Det var veteranens första matchminuter sedan EM-semifinalen mot England den 26 juli i fjol.

Inga Rosengårdshörnor före paus alltså. Men man skapade två i den andra halvleken. Båda kom i början av den andra halvleken – och på den andra kom också årets första damallsvenska mål. Det var nämnda Loreta Kullashi som nickade in det från nära håll i minut 50.

Det såg länge ut att bli matchens enda mål. Men kvitteringen kom 35 minuter senare. Det var alltså lite oväntat. För det kändes som att Rosengård hade kontroll, även om Piteå hade haft ett par hyfsade kvitteringschanser. Anam Imo hade en nick på hörna som smet strax utanför och Fanny Andersson var fri ur vänsterläge – men sköt rakt på Polozen.

1–1-målet nickade Hanna Andersson in efter att Polozen varit ute och hängt tvätt på en inläggsfrispark från Fanny Andersson. När dessutom Seger misslyckades med att nicka undan bollen blev det tomt mål för Pitespelaren.

På slutet hade Rosengård ett par halvchanser att återta ledningen. Men det slog knappast gnistor om mästarlaget. Från start hade man svårt att omsätta sitt bollinnehav i farliga målchanser. Och defensivt är målvaktssidan ett orosmoment.

Man hade så klart mått väldigt bra av att få tillbaka Teagan Micah från den huvudskada hon ådrog sig i Champions League den 7 december. Offensivt är känslan att det även fortsättningsvis kommer att vila ett tungt kreativt ansvar på Bredgaard och Schough.

Det här resultatet var knappast det Malmöklubben hade hoppats på. Nu blir det väldigt intressant att se hur man hanterar bortamatchen mot Linköping nästa fredag.

För Piteå var krysset en liten seger. Extra positivt förstås att laget känns väldigt stabilt. Faith Ikidi är fortfarande en klippa i försvaret. Och de nya spelarna i startelvan visade alla god kvalitet – inte minst målvakt Leshnak Murphy.

Man får ju tänka på att laget i dag saknade tänkbara nyckelspelare som Ronja Aronsson, Maja Green, Josefin Johansson, Selina Henriksson och Katrina Guillou. Att trots det kunna sno åt sig en poäng på bortaplan mot mästarlaget Rosengård är bra gjort.

Slutligen publiksiffran. 557 åskådare var på plats på premiären. Knappast en rivstart för damallsvenskan på den fronten alltså.