45 minuters kamp tuff återstår

2–1 till Sverige i halvtid. Det känns som ett väldigt smickrande resultat för Australien.
Jag tyckte att de unga australiskorna såg grymt nervösa ut inför inmarschen. Flera svenska spelare såg också darriga ut, men Lotta Schelin strålade som alltid.

När matchen väl började var de första minuterna extremt nervösa från båda håll. Men Sverige hade ett gäng rutinerade spelare som vågade hålla i bollen, som Caroline Seger, Sara Larsson, Therese Sjögran och Schelin.
Och när först Schelin satte upp Sjögran till 1–0 i elfte minuten och sedan Lisa Dahlkvist snyggt nickade in 2–0 i 16:e kändes det här hur tryggt som helst.

Men lite okoncentration på en hörna i 40:e minuten gjorde att det här blev match igen. Australiens högerback Ellyse Perry fick tid på sig att lägga upp bollen på sin väster, och skottet satt snyggt i Hedvig Lindahl:s bortre hörn.

Australien har fått vittring, de har publiken med sig – och vi kommer att få kämpa extremt i värmen under minst 45 minuter till om vi vill till semifinal.
Det blir nervöst…
Vi hörs efter slutsignalen.

Så skall Sverige vinna

På gårdagens träning noterade jag hur det svenska laget tränade på att forwards och yttermittfältare skulle löpa in från kanten i ytan mellan ytterback och innerback.

Det verkar således som att spionen Calle Barrling har sett att Australien har mittbackar som antingen är långsamma, eller som gärna stöter framåt.
Inför USA-matchen såg den svenska avslutningsövningen helt annorlunda ut. Då löpte forwards in bakom ytterbackarna.
Så bli inte förvånade om Lotta Schelin och Josefine Öqvist söker sig ut mot kanterna, för att sedan löpa in mot mitten.

Svensk uppvärmning

För övrigt noterade jag nu hur svenskorna körde sina starter i skuggan, medan Australien värmde upp i solen hela tiden.
Snart dags för inmarsch. Vi hörs i halvtid.

En lista över illavarslande saker

Så här mindre än en timma innan matchstart är det lätt att leta saker som talar för och emot sitt lag.
Just nu hittar jag bara illavarslande saker.

Som att det har varit grupptvåorna som har vunnit kvartsfinalerna hittills.
Som att det är varmt.
Som att Hedvig Lindahl har stått i vägen för bollarna, men knappast givit något säkert intryck.
Som att vi inte har en aning om hur det svenska laget agerar om de kommer i underläge.
Som att det plötsligt har öppnats makalösa möjligheter för en finalplats, med kvart mot Australien och möjlig semi mot Japan – men att Sverige brukar ha svårt ta vara på sådana möjligheter.
Som att…

Nej, nu får jag sluta. Dags att vara positiv.
Australien har ett väldigt ungt lag, och borde inte vara redo för så här stora uppgifter. Vi har mer rutin, ett starkt försvar – och så har vi Lotta Schelin.
Hon har varit fantastisk hittills i turneringen, och jag tycker med facit på hand att jag givit henne för låga betyg.
Men Lotta har sparat sina mål. Det känns som att det är ett bra läge att göra dem i dag…

Väntat svenskt lag

Laguppställningarna kom just. Och precis som väntat spelar Sverige med samma lag som i premiären, med ett undantag.
Jessica Landström får ge plats för Josefine Öqvist. Det innebär att Nilla Fischer hamnar på bänken – trots att hon var bäst på planen senast.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Therese SjögranLotta Schelin och Josefine Öqvist.

I Australiens startelva finns som väntat både Lisa De Vanna och Heather Garriock – som har kört rehabträning i veckan.
Dessutom finns 16-åriga Caitlin Foord och 17-åriga Emily van Egmond. Och så förstås skyttedrottningen Kyah Simon.
Och nu är det bara en timme till matchstart…

Allt mer orolig för matchen

Det är mindre än ett dygn kvar till Sveriges kvartsfinal.
Det känns ganska givet att vi startar med samma lag som i premiären – med undantaget att Josefine Öqvist tar Jessica Landströms plats.
Hur går det då?
Ja, ju närmare matchen vi kommer desto mer orolig blir jag. Australien har verkligen inget att förlora. Deras förbundskapten Tom Sermanni sa så här till mig i dag:

”Vi är alltid underdogs. Och känslan är att pressen minskar på oss för varje match. Mot Norge kände vi att vi måste vinna, men nu är spelarna väldigt avslappnade.
Vi har fått bra självförtroende, och vill verkligen lämna stora avtryck här i Tyskland.”

Hur de kommer att spela vet ingen mer än Sermanni ännu så länge. Så här sa målvakten Melissa Barbieri om sitt lags taktik:

”Tom varierar både taktiken och laguppställningen. Laget kan bli offensivt, laget kan bli defensivt – vi får se.
Men i grunden har vi många tekniskt skickliga spelare, och kommer att bygga spelet på det.”

11 Lisa De Vanna

På Australiens träning deltog stjärnan Lisa De Vanna i dag. I går satt hon vid sidan. Hon lär alltså spela.

Lotta Schelin i fokus

Hos Sverige var också alla med på dagens träning.
Förbundskapten Thomas Dennerby fick frågan om han känner att hans lag kan ta revansch för den tunga förlusten mot Norge i EM-kvartsfinalen 2007.
Dennerbys svar:

”Mitt liv handlar inte om revanscher. Ibland går inte allt som man tänkt sig, men jag går inte och grämer mig över det flera år efteråt.
Däremot vill jag vinna i morgon, och skulle vi inte göra det så kommer jag att bli lika besviken som 2009.”

Jag hoppas verkligen inte att Dennerby behöver känna besvikelse i morgon. För att det vore grymt kul att få uppleva en svensk VM-semifinal i Frankfurt på onsdag.

Thunis slipper helst att lägga straff

Läser på Expressens hemsida att Sara Thunebro skulle vara högaktuell som straffläggare i morgon – om det blir straffavgörande.

Själv verkade hon inte så pigg på det när jag frågade henne i dag:

”Straffläggare? Nej, det tror jag inte. Jag håller mig bland åskådarna då… Men skulle jag behöva lägga en, då har jag självförtroende nog för att göra mål på den.”

Annars är ju Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin självklara skyttar. Therese Sjögran känns också som ett naturligt val, liksom trygga Sara Larsson. Resten lämnar jag till Thomas Dennerby att besluta…

Logobitombo – ett segervapen?

Kan du inte såga den där dansen tjejerna kör?
Det var en önskan från hemmaredaktionen i samband med USA-matchen i onsdags.
Jag kan förstå tanken, och jag kanske inte tycker att Logobitombo är så jättekul – egentligen.
Men något som skapar glädje och samhörighet i truppen skulle jag aldrig såga.

Bara Lotta Schelin kommer in i ett rum får hon alla att känna glädje. Det verkligen strålar om vår superstjärna. Och hennes franska dans får det att stråla om hela laget.
Dansen kan vara ett svenskt segervapen.

Här är den förresten:
http://www.youtube.com/watch?v=fhCIDe92iKQ

”Nu är man tv-stjärna”

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag hade jag som nämnts maximalt flyt i jobbet. Jag tänkte berätta om en vanlig arbetsdag på ett fotbolls-VM.
Man får sällan några långintervjuer, utan får inrikta sig på snack över fem–tio minuter. Det gäller alltså att ha en plan över vad man skall göra för artikel.

Tanken var att satsa på att göra något om Australien till morgondagens pappers-BT.
Risken fanns att jag skulle missa Sveriges pressmöte helt – men den risken kände jag mig beredd att ta. Hos Sverige skulle jag bara samla kommentarer till framtida artiklar.

Jag kände att jag gott kunde ta en stunds extra sovmorgon, för att jag tänkte att jag inte skulle ha så mycket nytta av att se Australiens uppvärmning.
Därmed kom jag bort till Ernst-Lehner-Stadion i södra Augsburg 10.15 – en halvtimma efter att Australien skulle ha inlett sin träning.

Väntan på Australien

Men alla reportrar stod kvar utanför och väntade. Australien var drygt 30 minuter försenade.

Australien anländer

Och när bussen rullade in var jag på plats. Och det var tur, för det gavs först en presskonferens med Malmö-spelaren Heather Garriock

Heaterh Garriock redo att möta media

…och sedan också en med förbundskapten Tom Sermanni. Många hade också velat få ett snack med lagets problembarn, Lisa De Vanna – men hon pratar inte med media.
Inne på arenan vändes ganska snart kameraobjektiven från laget…

Fotografer med ryggen mot träningen

…och mot De Vanna som kylde ner sitt vänsterknä.

Lisa De Vanna

Strax efter gick alla svenska reportrar – utan jag.
Jag hade ju bestämt mig för att rikta in bevakningen på Australien, och ville gärna ha ett snack med någon av spelarna. Jag valde ut Kyah Simon – talangen som gjorde båda målen mot Norge.
Och visst fick jag sju–åtta minuter med henne. Hon var bra att prata med, och jag fick kommentarer på de områden jag ville.
Tyvärr hade jag läst på lite för dåligt, så jag hade då inte koll på att hon satte den avgörande straffen i finalen av Asiatiska mästerskapet i fjol. Så det blev förstås ingen fråga om det.
När vi var färdiga med intervjun ville australisk tv göra en kort grej med mig och Kyah. Så nu är man tv-stjärna också…

Eftersom Australien hade kommit så sent var jag rätt säker på att jag inte skulle hinna åka till Sveriges träning och göra några intervjuer där.
Men jag stack ändå till Rosenau Stadion för säkerhets skull.
Och jag hade jackpot. Spelarna var precis på väg att gå av planen när jag kom dit.

Svensk presskonferens på Rosenau-Stadion

Först tjuvlyssnade jag lite på en GP-intervju med Lotta Schelin, som sa att hon absolut inte har några problem med sina ljumskar. Sedan skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att tysk tv återigen hade valt att intervjua Sara Thunebro.

Sara Thunebro intervjuas på tyska

Att göra intervjuer på tyska har blivit Thunebros huvuduppgift på presskonferenserna. Är man Tysklandsproffs så är man.
Själv tog jag ett kort snack med Lotta Rohlin och ett längre med Linda Foppa – som lagkamrat Heather Garriock kallar Forsberg.
När jag hade snackat klart med Foppa kände jag mig grymt nöjd. Jag hade fått ut maximalt av två presskonferenser.

Risken fanns ju att jag inte skulle ha fått någon exklusiv intervju med någon Australienspelare. Och att jag ändå helt skulle ha missat den svenska presskonferensen.

Jag åkte till mediacentret på Impuls Arena och skrev ihop mina texter. Och i kväll blev det middag ihop med folket från Radiosporten, Sara Johansson från Helsingborgs Dagblad och Malin Jansson från Skånska Dagbladet på Ratkeller i Rådhuset. Det var gott och trevligt.

I morgon är det nya presskonferenser. De dagen innan match är sällan särskilt roliga. Tur att jag har min Foppa-artikel på lager…

Martas åtråvärda tröja

Efter matchen Brasilien–Norge försökte mer eller mindre varenda norsk spelare byta till sig Martas tröja.
Tji fick de.
Brasiliens spelare får nämligen inte byta tröjor.

”Alla vill ha min tröja, men förbundet har inte råd med tröjbyten,” sa Marta enligt Braunschweiger Zeitung.

Ur tidningen Bild

Sveriges spelare har fått godkänt att byta tröjor i årets VM. Fast det har man ju inte mycket för när inte motståndarna släpper sina tröjor.
Josefine Öqvist var kreativ i frågan, och bytte med en tysk supporter efter Nordkoreamatchen. Bytet har för övrigt blivit en grej både i tyska tidningar och i tv.……

USA fick däremot byta tröjor. I går såg jag hur de före detta lagkamraterna i Göteborg, Hope Solo och Lotta Schelin kramades, kastade slängkyssar och bytta matchtröjor framför oss journalister i den mixade zonen.
Aftonbladets utsände skojade med Solo och sa att:

”Här försöker jag skapa en scen av psykningar och hat och så är ni så gulliga mot varandra…”

Vilken kväll för svensk damfotboll

Den 6 juli 2011 var en stor dag för svensk damfotboll.
Vi slog världsmakten USA. Och aldrig förr har så många svenskar åkt utomlands för att se ett svenskt damlag i någon idrott.
För första gången under VM kunde jag urskilja ”Du gamla du fria” från läktaren. Och den sista halvtimman av första halvlek gjorde supportrarna det till en svensk hemmamatch – det var sådan stämning att jag fick ståpäls på armarna.

I andra halvlek satt jag och skrev, så då hann jag inte njuta så mycket av stämningen. Men bra var den.
För det svenska laget visade i dag att det håller för att både skaka och besegra motstånd av yttersta världsklass.

”Sverige skall ha cred för att de gjorde mål på sina chanser,” sa USA:s storstjärna Abby Wambach.

Visst stämmer det. Ineffektiva Sverige blev effektivt. Och faktum var ju att Lotta Schelin:s bortdömda mål inte var offside. Det borde ha varit 3–1 alltså.
Jag hade 8–4 i amerikansk favör när det gäller de feta chanserna. Men försvarsspel räknas också i fotboll. Och Sverige har bara släppt in ett mål på tre VM-matcher.

Jag älskar Lisa Dahlkvist

Seger mot USA med 2–1 – det är förstås en härlig skalp. Tyvärr funkade inte nätet på läktaren här i Wolfsburg den här gången heller. Därför har jag inte kunna kommentera matchen förrän nu.

Men det blev alltså Augsburg igen. Och Australien. Det blir helt klart mycket svårare än det låter. Mycket svårare. Men jag tror att vi kan klara det.
Fast jag känner väl inte jättemycket för att köra över 60 mil söderut i morgon…

Över till betydligt trevligare saker än långa bilresor. Som Lisa Dahlkvist.
Den här stenhårda kvinnan måste man ju bara älska. Såg ni blicken innan hon slog straffen?
Så fokuserad. Så koncentrerad.

Att Hope Solo gjorde allt för att psyka Lisa hjälpte inte. Stenhårda Lisa klev fram och piskade in straffen. Stenhårt.
Så här sa Lisa till mig nere i den mixade zonen där vi i pressen möter spelarna efter matchen:

”Jag såg det som att hon var sjukt nervös som behövde göra allt det. När jag står där med bollen är det bara jag och bollen. Jag var jättefokuserad, och tänkte på hur jag skulle träffa bollen. Jag försökte koppla bort allt annat runtom.”

Sedan sa hon samma sak till ett gäng andra reportrar också. Fast hon hade lite svårt att få de amerikanska journalisterna att förstå att det var Solo som var nervös…

Efter förra matchen pratade Dahlkvist om att genrepet mot Mexiko var hennes genombryt.
Ja, hon använde verkligen ordet genombryt. Men visst är det väl så hon spelar, hon bryter sig genom motståndarlagen…

För övrigt var det Lotta Schelin som fälldes av Amy LePeilbet vid straffsituationen. Och i min värld borde LePeilbet ha fått rött kort. Men där var inte domaren överens med mig…

Sveriges andra mål gjorde matchens lirare Nilla Fischer på frispark. Och där var det tur att LePeilbet inte hade visats ut, eftersom amerikanskan kom i vägen för bollen och ändrade riktningen på Fischers skott så mycket att målvakt Solo var chanslös.

Öqvist från start – trots allt

Just nu kom laguppställningarna till Sverige–USA. Det visar sig att de uppgifter som Fotbollskanalen gick ut med tidigare i dag stämmer – alltså att Josefine Öqvist spelar på Jessica Landströms bekostnad.
Det tycker jag är bra.

Mindre bra är att förbundskapten Thomas Dennerby i går gjorde klart att han bara skulle göra det framtvingade bytet Caroline Seger mot Nilla Fischer. Skall vi inte lita på Dennerby?

Sveriges startelva ser således ut så här: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Sara Larsson, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroLinda Forsberg, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Therese Sjögran – Josefine Öqvist och Lotta Schelin.

Hos USA spelar Abby Wambach trots allt. Däremot sitter Heather O’Reilly på bänken.

Och i grupp D är det fortfarande 1–1 mellan Norge och Australien.

Utseendet spelar roll

Utseende är viktigt i idrott. Ju bättre du gör dig på bild, desto större chans har du att få feta sponsorskontrakt, och bli ekonomiskt oberoende.
David Beckham blev tvåa i omröstningen om världens bästa fotbollsspelare två gånger, trots det var det framför allt genom sitt utseende han tjänade sina pengar. Som kvinnofavorit och modeikon var han den fotbollsspelare i världen som drog in överlägset mest pengar under en lång period.

Utseendet är allra viktigast för tjejer, och i många tyska tidningar skriver man ut om man tycker att en spelare är snygg, exempelvis ”den snygga 23-åriga mittbacken”.
Därför är jag förvånad att jag inte har hittat fler artiklar i tysk så kallad boulevardpress där spelare rankas efter sin skönhet.
Fast några har det ju blivit. Det blir det alltid i stora mästerskap.

Hamburger Morgenpost söndag 26 juni

När tidningen Hamburger Morgenpost inför VM plockade ut de snyggaste spelarna under rubriken ”Så sexigt är VM” fanns en svenska med, nämligen Lotta Schelin.
I övrigt var det tyskorna Fatmire Bajramaj och Kim Kulig samt Corine Franco (Frankrike), Hope Solo (USA), Kaylyn Kyle (Kanada), Maurine (Brasilien) och Marita Skammelsrud Lund (Norge).

Som berättat är Paninis samlarbilder alltså på väg att ta slut. Utifrån dem tog tidningen Bild ut VM:s 17 snyggaste spelare redan inför mästerskapet.
Tre var från Sverige, och två av dem är inte ens med i VM. Trion Jessica Landström, Stina Segerström och Kosovare Asllani (Sverige) fick alla högsta betyg för sitt utseende.
Övriga 14 var: Alex Morgan, Ali Krieger och Amy Rodriguez (USA), Nancy Gandarilla och Priciliana Meza (Mexiko), Kyle, Jonelle Filigno och Desiree Scott (Kanada), Ellyse Perry, Catherine Canulli och Melissa Barbieri (Australien), Bajramaj (Tyskland), Hannah Wall (Nya Zeeland) och slutligen Lindy Melissa Wiik (Norge).
En vecka in i mästerskapet har man gjort en ny lista över åtta spelare. Där platsar två svenskor: Caroline Seger och Schelin.
I övrigt är det Solo, Bajramaj, Kulig, Louisa Necib (Frankrike), Lady Andrade (Colombia) och Rosana (Brasilien).

Hur kan Hedvig få en trea?

Det blev middag på italiensk restaurant här i Augsburg ihop med delar av övriga journalistgänget. Alla har tidig uppstigning i morgon, så vi gick hem tidigt till hotellen.
I väntan på att rummet kommer ner i sovvänlig temperatur surfar jag runt och kollar vad kollegorna har presterat.

I den eviga nyhetsjakten mellan Aftonbladet och Expressen har bladet lyckats få fram nyheten att Antonia Göransson är klar för den tyska mästarklubben Turbine Potsdam:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/tyskland/article13264651.ab
Det är inte oväntat, för hon är en blivande storstjärna. Och det är mer oväntat att hon inte fått speltid ännu. Hon borde få chansen på onsdag.

Expressens mest intressanta text är den om att TV4 sågade Lotta Schelin. Vilket VM är de på? Lotta är ju Sveriges viktigaste spelare, och hon skapar huvuddelen av sina lägen på egen hand. Visst borde hon fått fler avslut inom ramen, men tro sjutton att hon är trött när hon skall skjuta när hon får transportera bollen så långt mest hela tiden.
http://fotboll.expressen.se/landslaget/1.2487285/schelin-vill-spracka-nollan-mot-usa

Jag noterar också att Svenska Dagbladet och jag nästan har samma betygsättning på laget. SvD ligger ett steg högre på Hedvig Lindahl och Caroline Seger.
http://www.svd.se/sport/svd-sporten-betygsatter-spelarna_6290584.svd#after-ad
När det gäller Seger var jag kanske lite hård. Där är inte fyran omotiverad. Men att Lindahl som höll på att ställa till med ett baklängesmål skall få trea köper jag inte alls.

Östgöta-Corren har genomgående haft bra bildspel från VM. Dagens är inget undantag. Se själv:
http://www.corren.se/bildspel/player.aspx?slideshowID=5695363&firstImageID=5695365#index=9

Det var en genomgång av VM på internet. Nu är temperaturen på mitt hotellrum nere på hanterbar nivå. Vi hörs igen i morgon eftermiddag.

Då var det helt klart

USA vann med 3–0 mot Colombia. Därmed kan Sverige planera för kvartsfinal nästa söndag.
Frågan är om vi skall åka tillbaka hit till Augsburg – där svenskorna fick ett underbart mottagande i dag. Eller om det är Dresden som gäller.
Gruppsegraren spelar i Augsburg, och tvåan i Dresden.

Däremellan skall vi till Wolfsburg för gruppfinal mot Pia Sundhage:s USA på onsdag.
Själv åker jag tidigt i morgon bitti. Tanken är att strunta i Sveriges båda presskonferenser här i Augsburg, för att i stället hinna upp och se Brasilien–Norge, som har avspark 18.15 i just Wolfsburg.
Avståndet upp är 62 mil. Så det kommer inte att bloggas mycket under dagen i morgon.

Däremot blir det mycket från VM i morgondagens pappers-BT. Tre sidor har vi. Janne Hansson skriver krönika, jag har pratat mål med Lisa Dahlkvist, dans med Lotta Schelin och har uttalanden från en mängd andra spelare.
Dessutom har jag som redan nämnts alltså träffat Boråstrion Lovisa Fagerström, Frida Persson och Caroline Dimberg som tog bilen till Augsburg för matchen.
Fullmatat alltså.

När det gäller min nye kompis, Nordkoreas förbundskapten Kim Kwang-Min så var han oväntat sansad och uppriktigt på dagens presskonferens. Han förklarade att hans lag var för ungt och orutinerat för att vinna VM-matcher, men att de kommer att vara starkare om fyra år.
Nordkorea hade lämnat fel laguppställning inför matchen. Nummer 4 Kim Myong-Gum stod uppsatt som högerback, trots att det var 5 Song Jong-Sun som skulle spela. Missen förklarade Kwang-Min med att det helt enkelt var ett misstag.

Slutligen fick han frågan om blixtnedslaget den 8 juni fortfarande påverkade hans spelare. Då kom det:

”Jag har inga kommentarer till det. Beklagar.”

Nu blir det middag, och sedan läggdags. Det är ju tidig avresa i morgon.