Landslaget och VM-kvalet i all ära, de senaste dagarnas snackis i svensk damfotboll har nog ändå varit Ann-Helen Grahm:s avhopp från Hammarby.
Saken är intressant, och man undrar ju om spelarna i Hammarby egentligen gav Grahm en ärlig chans. De rasade ju när klubben gjorde sig av med Olof Unogård i februari.
Jag har ingen aning om hur styrelsen har jobbat för att sluta fred med spelarna sedan dess. Men känslan är ju att Grahm kan ha kommit i kläm. Spelarna var arga på styrelsen, och Grahm var styrelsens val. Hon hade således ett otroligt tufft utgångsläge. Ett utgångsläge hon inte klarade av att hantera.
Som en följd undrar man ju om spelarna har varit med i rekryteringen av den nya tränaren, Isak Dahlin?
Sanne Troelsgaard
En annan intressant damallsvensk nyhet är ju att Sanne Troelsgaard har förlängt med Rosengård fram till nästa sommar. Det var självklart otroligt viktigt för Malmöklubben.
Troelsgaard och Danmark spelar för övrigt en viktig VM-kvalmatch borta mot Ukraina på fredag. I hemmamatchen mot ukrainskorna vann Danmark ”bara” med 1–0.
Andra intressanta VM-kvalmatcher i Europa de kommande dagarna är förstås Sverige–Kroatien, men även Finland–Österrike, Irland–Norge och Italien–Portugal. Vid seger för Italien blir landet första europeiska lag att kvala in till VM-slutspelet. Ett europeiskt land är ju dock redan VM-klart, värdnationen Frankrike.
Under den svenska nationaldagen gick kvalet till de Afrikanska mästerskapen in i sin playoffomgång. Från onsdagens matcher har jag noterat följande resultat:
Lesotho–Sydafrika 0–1, Zambia–Zimbabwe 0–1, Kenya–Ekvatorial-Guinea 2–1, Kongo–Kamerum 0–5, Elfenbenskusten–Mali 2–2 och Gambia–Nigeria 0–1. Matchen Algeriet–Etiopien är inte färdigspelad. Returmatcherna spelas i helgen, och segrarna är klara för slutspelet.
Tillbaka till Europa, och Italien. Senaste nytt där är att AC Milan, som beslutat sig för att satsa på damfotboll, har köpt Brescias damlag.
Enligt https://t.co/0LYNcvByH9 har Milan köpt upp Brescia femminile. Vilken grej! Brescia är alltså en storklubb på damsidan som blev tvåa bakom Juve denna säsong. https://t.co/fVniMyWbd3
Det händer verkligen saker på tränarsidan i damallsvenskan. I dag kom nyheten att Ann-Helén Grahm lämnar jobbet som tränare för Hammarby efter påtryckningar från spelartruppen.
”Anledningen till mitt beslut har sin förklaring i att det har framförts synpunkter från spelartruppen som för mig är oacceptabla och som gör att jag känner det som ej möjligt att fortsätta leda laget.”
Inför hösten skall alltså både Linköping och Hammarby ha nya tränare. Det blir spännande att se vilka som får förtroendet. Jag har ju lanserat Grahms företrädare Olof Unogård som tänkbar, ny LFC-tränare.
Den här veckan är det uppehåll i damallsvenskan, på grund av VM-kval. På torsdag spelar ju Sverige hemma mot Kroatien. Det är en match som skall vinnas med tre–fyra måls marginal.
På tisdag väntar sedan en betydligt lurigare uppgift, borta mot Ukraina. Utöver bortamatchen i Danmark är Ukraina borta den match jag är mest orolig för i det här VM-kvalet. Ukrainskorna är nämligen rätt svårspelade, och föll exempelvis bara med 1–0 borta mot Danmark, det danska segermålet dröjde ända till den 79:e minuten.
I torsdagens match är det klart att Sverige får klara sig utan lagkapten Caroline Seger, som har en bristning i vaden. Det är en match som svenskorna skall föra, där huvuddelen av spelet kommer att vara förlagt till offensiv planhalva. Eftersom Segers främsta egenskaper inte ligger i offensiven, utan i att hålla i bollen och lugna ner spelet, borde Peter Gerhardsson:s landslag klara den uppgiften utmärkt ändå.
Fridolina Rolfö
Trots att Ukraina är den svåraste uppgiften under den här samlingen är mitt tips är att vår förbundskapten inte sparar någon på torsdag. Jag tror att han sätter in Fridolina Rolfö på den vakanta platsen i startelvan, och flyttar ner Elin Rubensson ett steg. Det ger följande uppställning enligt 3–4–1–2: Hedvig Lindahl – Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Hanna Glas, Kosovare Asllani, Rubensson, Jonna Andersson – Rolfö – Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson.
Nu tänker jag göra ett undantag, och föra in lite herrfotboll i den här bloggen. I dag har Tysklands herrlandslag valt att peta Manchester Citys stjärnspelare Leroy Sané ur VM-truppen. Förbundskapten Joachim Löw förklarade att Sané bland annat haft dåligt kroppsspråk problem med attityden. Alltså menar Löw att Sané är en spelare som sänker energinivån i truppen, och att det är bättre att satsa på någon annan (sämre) som inte förstör stämningen i laget.
Det här är intressant eftersom vi nyligen hade en omvänd diskussion angående Olivia Schough här i bloggen. Göteborgsspelaren tillhör ju knappast de 20 bästa utespelarna i Sverige. Däremot har hon en fantastisk attityd, och höjer garanterat stämningen i truppen.
Jag har personligen sett hur enskilda spelare kan sänka eller höja ett lag bara genom sin närvaro i omklädningsrummet. Energigivare är guld värda, medan man helst ser att energislukare går till någon annan klubb.
Martin Sjögren
Apropå energislukare har jag hört att en av Martin Sjögren:s viktigaste uppgifter under sin tid i Linköping var att rensa omklädningsrummet på sådana. Det fanns tydligen ett antal energislukare i LFC under början på 2010-talet.
Nu står han mitt i ett nytt, och väldigt svårhanterat energiläckage. Att norsk damfotbolls största stjärna inte vill spela i landslaget påverkar självklart Sjögrens lag på ett negativt sätt, både genom att man tvingas spela utan en avslutare av världsklass och genom att fokus hela tiden riktas mot konflikten mellan landslagsledningen och stjärnan.
Ada Stolsmo Hegerberg är förresten inte bara Norges största stjärna, hon skall tydligen numera vara den bäst betalda damfotbollsspelaren i världen.
Slutligen så blev det hemmasegrar för Göteborg och Vittsjö i söndagens båda damallsvenska matcher. Därmed är serien extremt jämn – om man undantar suveräna Piteå.
För vem hade trott att Piteå redan efter sju omgångar skulle ha tagit mer än dubbelt så många poäng som laget på bronsplats?
I nattens inlägg hyllade jag Piteås Julia Karlernäs. Jag är tydligen inte den ende som sett hennes storhet. För några timmar sedan blev hon nämligen uttagen i Peter Gerhardsson:s VM-kvaltrupp till matcherna mot Kroatien och Ukraina.
Kul för Karlernäs, och kul för Piteå att återigen får med en spelare i landslagstruppen.
Gerhardsson väljer att ta med Karlernäs som en 24:e spelare eftersom det är lite skadeproblem på innermittfält. Dels har ju Caroline Seger bara spelat sporadiskt de senaste veckorna, dels fick ju Kosovare Asllani kliva av Linköpings match mot just Piteå i går.
I dag har Eskilstuna vunnit med 3–0 i Kalmar. Det var ju ungefär den skillnad man inför seriestart trodde att det skulle vara mellan lagen. Efter de sex första omgångarna trodde jag däremot att det här skulle kunna bli en betydligt jämnare historia.
Men kanske att det börjar lossna lite för Eskilstuna. Segern innebär ju att man i en haltande tabell plötsligt bara har tre poäng upp till medaljplats.
För Kalmar var det däremot en otroligt tung förlust. Laget behöver samla poäng på hemmaplan om de skall ha chansen att hänga kvar, men hittills har man kammat noll på Gröndals IP.
I elitettan är det fortsatt otroligt jämnt i toppen. I nuläget ligger Kungsbacka och Kif Örebro på de damallsvenska platserna. Men om Lidköping vinner mot Assi i morgon går västgötarna återigen upp i serieledning.
Det är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen, och ytterligare en handfull lag är fortsatt inom hanterbart avstånd från topplagen.
Slutligen pågår finalen i den spanska cupen mellan Atletico Madrid och Barcelona. Mitt tips om kryss i det damallsvenska bottenmötet var ju inget vidare. Däremot gick det bättre med det tippade krysset i Spanien. Cupfinalen stod nämligen 0–0 efter 90 minuter och nu pågår förlängning.
Piteå vann mot Linköping på övertid, och såg därmed till att de två senaste årens svenska mästarinnor i praktiken kan sluta att tänka guldtankar i år.
För nu kan bara ett mirakel ta LFC till förstaplatsen. Med en seger i dag hade man haft fem poäng upp till förstaplatsen, vilket inte är omöjligt att ta in. Men nu är avståndet istället elva poäng, vilket sätter sakerna i en helt annan situation.
Efter nästan en tredjedel av årets serie står LFC på tio poäng. Jag roade mig med att gå igenom hur många poäng de svenska mästarlagen har tagit de senaste 20 åren. Då upptäckte jag att poängskörden har varit klart lägre de senaste tio åren, jämfört med de tio åren dessförinnan.
Perioden 2008–17 har guldpoäng legat på: 51–62–51–54–55–55–49–59–49–57. Under den perioden hamnar snittet på 54,2 poäng och medianen på 55.
Tittar vi på de tio åren dessförinnan, alltså 1998–2007, såg guldpoängen ut så här: 60–64–64–59–58–61–60–53–59–56. Här låg snittet på hela 59,4 och medianen på 59,5.
Den lägsta poäng en guldvinnare har haft de senaste 20 åren är alltså 49. För att nå dit måste LFC ta 39 poäng på de 15 matcher som återstår. Man behöver alltså vinna 13 av 15, eller vinna tolv och kryssa i resten. Det känns ju knappast sannolikt. Eller?
Frågan är hur många matcher Piteå kan vinna. Laget har nu sju raka segrar, varav sex med uddamålet. Nästa omgångs seriefinal mot Rosengård blir verkligen något alldeles extra.
Det jag såg av fredagens match var det en rättvis bortaseger. LFC:s bästa spelare var målvakten Matilda Haglund, som räddade sitt lag flera gånger. Piteås bästa vapen är förstås de fasta situationerna, framför allt de som June Pedersen slår. Men jag tyckte allt att norrbottningarna även imponerade i själva spelet, som kändes mer genomtänkt än hemmalagets. Linköping levde nämligen nästan uteslutande på fasta situationer i den här matchen.
Julia Karlernäs
Det räcker ju inte med att ha bra inläggsfötter, man måste ju även ha någon som förvaltar inläggen. Jag gillade Julia Karlernäs första gången jag såg henne spela, och gör det fortfarande. Hon har god speluppfattning, och ett bra passningsspel. Men i Piteå är det hennes huvudspel som är huvudsaken.
Under fredagskvällen nickade hon in kvitteringen, och tog sedan även den duell som öppnade för Cecilia Edlund:s segermål i 93:e minuten. Karlernäs och Ellen Löfqvist är ett väldigt intressant innermittfält. Det blir kul att se dem mot landslagsduon Caroline Seger och Hanna Folkesson den 16 juni – om nu Seger är frisk.
Ellen Löfqvist
Det om fredagens match. Lördagen innebär damallsvenskt ångestmöte mellan Kalmar och Eskilstuna samt spansk cupfinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Jag skulle inte bli förvånad om bottenmötet slutade med kryss, och även cupfinalen känns vidöppen – vilket skulle kunna innebära både förlängning och straffar.
På söndag är det säsongsavslutning i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv kan man se Wolfsburg–Köln klockan 14.00. Och så spelas det förstås två damallsvenska matcher också, i form av Vittsjö–Växjö och Göteborg–Kristianstad. Det är två matcher där hemmalagen är i stort behov av poäng, men där bortalagen får räknas som favoriter.
— Kieran Theivamanoharan (@KiersTheivam) May 31, 2018
Strax efter midnatt svensk tid blev Lyon detroniserat i den franska cupen. Finalen mot PSG drog ut på tiden eftersom den fick avbrytas en stund till följd av kraftigt regn och åska.
När matchen väl var över hade Lyon blivit av med en lång svit. Laget hade vunnit både ligan och cupen sex år i rad. Det blev alltså ingen sjunde dubbel, utan PSG vann finalen med 1–0 efter ett kämpamål av den högintressanta powerforwarden Marie-Antoinette Katoto.
Jag har inte sett matchen, men har noterat att Lyon och Ada Hegerberg fick ett kvitteringsmål bortdömt på vaga grunder på övertid. Jag kan nämligen inte se någon ojusthet från någon Lyonspelare på det här klippet.
Lyon startade för övrigt med nio spelare från den elva som vann Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg förra torsdagen. Självklart var målvakten Sarah Bouhaddi utbytt till följd av sin handledsfraktur. I hennes ställe vaktades målet av Pauline Peyraud-Magnin. Man hade även bytt Griedge Mbock Bathy mot Kadeisha Buchanan i mittförsvaret.
PSG startade så här: Tiane Endler – Eve Perisset, Erika, Irene Pardes, Ashley Lawrence – Aminata Diallo, Grace Geyoro, Formiga – Kadidiatou Diani, Marie-Laure Delie och Katoto.
Kadidiatou Diani
I Malmö kom ”bara” 3122 till Stadion för att se torsdagskvällens derby. Även om det är årets näst bästa publiksiffra i damallsvenskan var det betydligt färre än jag hade trott och hoppats på.
Rosengård vann med 2–0 mot LB07 och såg därmed till att det verkligen blir ettan och tvåan i damallsvenskan som möts i midnattssolsmatchen i Kiruna den 16 juni.
Eller, Kristianstad kan slå sig in topp två tidigare på den aktuella matchdagen, men det är ju ställningen inför omgången som gäller.
Under fredagskvällen är det ödesmatch för Linköpings FC. Man tar emot fullpoängaren Piteå, och alla andra resultat än seger är dåliga för de svenska mästarinnorna.
Det har varit en söndag där jag inte har kunnat se någon av de fyra matcher som spelats i damallsvenskan. Det jag har sett är höjdpunkter från tre av dem.
I toppen fortsätter Piteå att rada upp trepoängare. I dag vann man i Göteborg, trots att klippet med höjdpunkter på damallsvenskan.tv antyder att hemmalaget skapade fler klara målchanser.
Segermålet kom som så många gånger tidigare på en fast situation. June Pedersen satte en frispark från mittlinjen. Här tycker man ju att Jennifer Falk borde ha agerat på ett bättre sätt. Å andra sidan är Madelen Janogy inne i bollbanan, vilket försvårade rätt rejält för den nyuttagna landslagsmålvakten.
Klassiskt hemmastarka Piteå tog nästan lika många poäng på bortaplan i fjol (19 mot 17) och kom högre i bortatabellen än i hemmatabellen. Dagens seger innebär att Piteå kommer att vara serieledare när de spelar midnattssolsmatch mot Rosengård i Kiruna den 16 juni.
Noterbart kring Piteå är att man har sex raka segrar, men bara +7 i målskillnad. Man följer hårt devisen att det räcker att göra ett mål mer än motståndarna…
För Göteborg innebär dagens förlust att laget halkar efter topplagen. Jag tippade ju Göteborg som tvåa. Men det byggde mycket på en stark insats mot Linköping i våras. Med facit på hand vet vi ju att Linköping inte varit så starkt, vilket i sin tur sannolikt innebär att jag har övervärderat Göteborg en aning.
Rosengård klev upp på andraplatsen via 2–0 hemma mot Vittsjö. Och Djurgården skapade sig andrum genom 1–0-seger i Stockholmsderbyt mot Hammarby. Både Vittsjö och Hammarby fick stark starter på säsongen, men nu börjar båda kännas som bottenlag.
Slutligen vann Växjö Smålandsderbyt mot Kalmar med klara 4–1. Där fascinerades jag mest över hur en usel gräsplan hjälpte Anna Anvegård att göra 1–0.
I elitettan lyckades varken Sundsvall eller AIK ta sig upp på allsvensk plats.
Så en liten kort internationell utblick. I Frankrike tog som väntat PSG den andraplats som innebär spel i Champions League i höst. Dagens 3–0-seger mot Soyaux gjorde att det inte spelade någon roll att Montpellier också vann sin match. Montpellier slutade trea i tabellen.
I botten blev det Albi som åkte ur. I övrigt gjorde Stina Blackstenius mål i dag, hennes 13:e i serien. Det gjorde att hon slutade fyra i den skytteliga som vanns av Ada Hegerberg på 31 mål.
I Tyskland blev det som jag anade. Ett sargat Wolfsburg ställde över många spelare, och föll således mot Bayern München med 2–1. Fridolina Rolfö satte Bayerns andra mål.
Därmed har Bayern inför slutomgången i praktiken säkrat andraplatsen i ligan, och spel i höstens Champions League. Personligen känner jag dock lite sympati med trean Freiburg, som ställdes mot det ”riktiga” Wolfsburg i båda sina möten med seriesegrarna.
Till Italien där en svensk i går kväll blev cupmästare. Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet vann nämligen finalen mot Brescia med 3–1. Tungt för Brescia som förlorat titelmatcher två helger i rad.
I Spanien blir det en drömfinal i Copa de la Reina på lördag. Gårdagens semifinaler slutade nämligen med segrar för ligamästarinnorna Atletico Madrid och ligatvåan Barcelona. Barca behövde både förlängning och straffar för att vinna mot Bilbao.
Hos Barca visade Lieke Martens att hon fortfarande vet hur man sätter bollen i bortre hörnet.
Slutligen har det varit ett slags jippoomgång i den norska toppserien. En omgång där alla lag samlades på samma plats och spelade. Det är ett grepp som provats av svensk dambasket någon gång, men som då inte upplevdes som någon succé.
Toppserien har ju extremt dåliga publiksiffror, så det här var sannolikt ett försök att dra till sig uppmärksamhet. Från omgången noteras att Mimmi Löfwenius, som i veckan togs ut i det svenska U23-landslaget, blev målskytt när Lyn vann mot Grand Bodö.
På klippen ser man att det nästan inte var någon publik, trots den här ”storsatsningen”. Inte ens prestigemötet LSK–Avaldsnes 4–0 lockade några större åskådarmassor. Tvärtom ser det bara ut att sitta drygt 100 personer på läktarna.
När jag gick på låg- och mellanstadiet stod fotboll på programmet varenda rast. Lagen valdes ofta av två personer – förste- och andreväljaren. Efter att de valt några ”toppspelare” vardera var det inte ovanligt att någon av väljarna storsint sa den andre:
”Du kan ta klabbet.”
Klabbet var alltså de som ingen ville. I damallsvenskan har Rosengård och Linköping varit första- och andraväljare under några års tid. Näst i tur har Eskilstuna och Göteborg stått.
Sedan har övriga fått dela på ”klabbet”. Bland de som befunnit sig sist i turordningen märks Piteå IF. Talangfulla spelare från södra Sverige har inte varit speciellt intresserade av att flytta till en stad bara några timmars resa från polcirkeln.
Piteå har inte gnällt över situationen, utan anpassat sig. Dels har man blivit väldigt duktiga på att ta vara på lokal, norrländsk talang. Dels har man under Stellan Carlsson:s ledning skapat ett lagspel som bygger mer på gemensamt, stenhårt arbete än på individuell skicklighet. På så sätt har man klarat av att hantera att laget tappat toppspelare varje år.
Arbetssättet har funkat så bra att de tagit ett litet silver och två brons de senaste tre åren. Och i år har man alltså inlett med fem raka segrar, och leder alltså damallsvenskan med fem poängs marginal, trots att man i princip saknar stjärnspelare.
För tittar man på Piteås trupp innehåller den en landslagsspelare – Faith Ikidi. I övrigt har June Pedersen varit uttagen i den norska truppen några gånger på sistone, men jag kan inte se att hon spelat några landskamper på flera år.
Ingen av Piteås svenska spelare har ens varit i närheten av att få spela några landskamper. Och då var det ändå åtta svenskor i lagets senaste startelva i damallsvenskan.
I dag kommer Peter Gerhardsson att presentera sin nästa VM-kvaltrupp. Det blir väldigt spännande att se om han tagit intryck av Piteås framgångar, eller om deras spelare fortsatt får följa landslaget via tv.
Men känslan är att Gerhardsson har fått lite att fundera över de senaste veckorna. I hans förra trupp ingick exempelvis fem spelare från Linköping, en klubb som inte ens har lyckats ta hälften av det antal poäng Piteå samlat i vår.
Minst två av LFC-spelarna faller nu bort, gravida Hilda Carlén och skadade Lina Hurtig. Men även Anna Oskarsson och Marija Banusic borde hänga löst. Jag hade exempelvis gärna sett att Ronja Aronsson fick chansen på högerbacksplats i stället för Oskarsson.
I övrigt borde Gerhardsson känna lite lätt oro kring läget för hans forwards. Hurtig är alltså skadad, Montpellierduon Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson är mållös sedan förra landslagssamlingen, Banusic är formsvag och även Eskilstunaduon Mimmi Larsson och Loreta Kullashi har haft det tufft den senaste tiden.
Den enda som visar riktigt god form är Fridolina Rolfö, som ingick i förra truppen, men blev sjuk på matchdagen. Men Rolfö har ju mer använts som mittfältare än forward på sistone i landslaget.
Notering: Först uppgav jag felaktigt att Rolfö var skadad mot Ungern, men så var det ju inte.
Den damallsvenska toppstriden ser alltmer intressant ut. Piteå har ryckt åt sig en fempoängssledning efter fem omgångar, och det är bara just PIteå och Kristianstad som är obesegrade.
Jag har sett drygt 20 minuter vardera av tre olika matcher i omgången; LB 07–Linköping, Piteå–Hammarby och Kristianstad–Rosengård.
Jag såg de första 27 minuterna av LB–LFC i efterhand. Då hade jag med mig att LB officiellt vann avsluten mot mål med 5–0, vilket skapade en bild av ett odugligt LFC.
Fast jag tycker att Linköping stod för en pigg och aggressiv matchupptakt. Och efter att även ha sett höjdpunkterna från matchen så borde väl LFC bokförts för två–tre avslut mot mål?
Dock, när man inte längre orkade pressa LB högt tappade LFC. Och ju mer jag sett dem den här våren är min analys att lagets problem är att man har alldeles för dåliga passningsspelare i backlinjen. Nye tränaren Henrik Jensen har försökt hantera det genom att dra ner Kosovare Asllani så att hon får stå för en stod del av uppspelen. Det leder dock bara till att LFC tappar kvalitet högre upp i planen.
Som det är nu är det inte lätt att vara offensiv spelare i LFC, för de bollar som kommer bakifrån oftast håller alldeles för svag kvalitet.
Efter matchen var Asllani ovanligt självkritisk, mer än jag tror jag någonsin tidigare sett. Till Corren sa hon bland annat:
”Det värsta som finns är att förlora och jag kan inte ta att vi blir ett mittenlag. Det går emot allt jag står för. … Vi har satt oss själva i den här situationen. Men kanske ska vi kolla oss i spegeln och inse att vi kanske inte är bättre än så här. Men jag kan inte ta det. Det finns inte.”
Men som så ofta förr bjöd även Asllani på ett kontroversiellt uttalande. Hon sa så här:
”Vi ligger efter alla andra lag eftersom vi kastade bort fem månader i början av säsongen utan att göra någon nytta.”
Det var ju flera av er som inte trodde att spelarna hade något att göra med klubbens tränarbyte. Det här uttalandet säger väl i alla fall rätt mycket om vad lagets storstjärna tyckte om Marcus Walfridson.
Apropå LFC och tränare så är ju Henrik Jensen bara en provisorisk lösning. Man skall ha in en ny tränare/sportchef till sommare. Här känns ju Olof Unogård som ett glödhett namn. En arbetslös tränare som gjorde ett kanonjobb med knappa resurser i Hammarby. Det tipset bjuder jag på gratis…
Vidare till LB 07. Malmös andralag har helt klart inlett bättre än jag hade väntat mig. Kul. Nu är man ett av fyra lag som har sju poäng, vilket innebär att det är ungefär lika långt till en Champions Leagueplats som det är till nedflyttning.
I dag hann jag se den första halvleken av 15-matcherna. Jag valde att börja med 22,5 minuter Piteå–Hammarby och sedan slå över till Kristianstad–Rosengård.
Jag fick se ett Piteå som spelade sitt vanliga, fina andrabollsspel, och som är utmärkt på att komma runt på kanterna. Laget tog också ledningen på just en vunnen andraboll. De minuter jag såg kändes Piteå som det stabilare och bättre laget, även om Bajen inte var ofarligt.
Piteå tar med sig full poäng in i den spännande månad där man har bortamatcher mot Göteborg, Linköping och Kristianstad, samt bortamatch mot Rosengård. Kollar vi tabellen är det just de fyra lagen som återfinns på platserna två till fem.
Hammarby har nu fallit ner på den undre tabellhalvan efter den fina starten med två raka segrar i serieupptakten.
Slutligen kollade jag alltså en stund på dagens Skånederby. Under den perioden fick jag se ett Kristianstad som hade god kontroll på ett Rosengård där Caroline Seger inte kunde spela.
Rosengårds tränare Jonas Eidevall utropade tidigare i vår Glodis Perla Viggosdottir som damallsvenskans bästa huvudspelare. Jag undrar om inte Therese Ivarsson ändå är snäppet bättre. I varje fall vann Ivarsson duellen mot just Viggosdottir när Kristianstadsbacken konstnickade in 1–0-målet.
Under de dryga 20 minuter jag kollade på skakade jag återigen på huvudet över Ogonna Chukwudi:s jobb som forward. Hon verkar inte veta hur hon skall springa, och blev gång på gång avblåst för offside. Jag tänkte att ”hon måste ju snart flyttas ut på kanten”.
I den andra halvleken var det dock just en frispelad Chukwudi som iskallt gjorde 2–0-målet, sedan Nathalie Björn onödigt släpat ett par meter bakom övriga Rosengårdsbackar och upphävt offsiden.
En snabbkoll på övriga tre matcher så bestod de av viktiga segrar för Djurgården och Göteborg samt delad poäng mellan Eskilstuna och Växjö.
Av de matcherna lider man med Kalmar som ledde mot Djurgården, och hade poäng ända in i slutminuterna. Men det skall inte vara lätt att spela i allsvenskan.
För Djurgården lär segern alltså ha varit väldigt viktig. Laget hade tre raka förluster sedan premiärsegern mot Eskilstuna. Dessutom har man en långtidsskada på viktiga Malin Diaz, samt att kanadensiska Jenna Hellstrom har åkt hem till Kanada av personliga skäl, och inte verkar återkomma.
För Göteborg gjorde Julia Roddar ett riktigt högklassigt segermål:
Så några ord om elitettan. Den hyperjämna tabellen leds nu av skrällgänget Lidköping på 13 poäng, lika många som tvåan Kif Örebro och trean Kungsbacka. Lidköping vände 0–1 till 2–1 hemma mot Kvarnsveden samtidigt som Kungsbacka åkte på sin första förlust, borta mot Mallbacken.
Tabellen har delats på mitten, med sju lag som har allsvenskt avancemang inom hyfsat räckhåll och sju lag som är nära nedflyttningsstrecket.
Nyss kom nyheten via TT att Hilda Carlén är gravid, och bara kommer att spela två damallsvenska matcher till innan hon tar mammaledigt.
Kul för Carlén, men högst besvärligt för Linköping som har lutat sig mot sin landslagsmålvakt den här våren. I nuläget är det den 21-åriga Lidköpingsprodukten Matilda Haglund som får det tunga ansvaret att vakta mästarinnornas mål.
Gissningsvis kommer LFC att ge sig ut på jakt efter ytterligare en målvakt. Men eftersom övergångsfönstret är stängt måste det i så fall vara en målvakt som just nu har amatörstatus.
Ella Masar McLeod rullade in båda målen när Wolfsburg alldeles nyss vann med 2–0 (0–0) mot Essen, och därmed säkrade klubbens fjärde ligatitel – den andra i rad. Grattis.
Ella Masar McLeod
Amerikanskan drog dessutom på sig två gula kort, och blev utvisade med en kvart kvar. Under den kvarten skapade Essen ett par 100-procentiga målchanser som kunde ha förstört guldfesten. Gästerna blev dock mållösa och vid slutsignalen stormade hela Wolfsburgs guldtrupp in på planen. Även Masar McLeod.
Jag vet inte exakt vad som gäller, eller hur petiga det tyska förbundet är, men jag är högst tveksam till om utvisade spelare får springa in på planen direkt efter slutsignal.
Nilla Fischer spelade hela matchen i Wolfsburgs mittförsvar. Och hon var stabil som vanligt. De få misstag hon gjorde reparerade hon snabbt själv.
Även om det var Masar McLeod som var sista spelare på bollen vid målen bar båda egentligen Pernille Harder:s signatur. Vid 1–0 utnyttjade Harder ett grovt misstag i Essens i övrigt tajta försvar, och serverade McLeod öppet mål. Vid 2–0 fick Harder hockeyassist via en snygg genomskärare till Tessa Wullaert, som i sin tur gav McLeod öppet mål. Ett snyggt anfall.
Det var Wolfsburgs första titel för säsongen. Inom elva dagar kan man ta ytterligare två. På lördag väntar nämligen final i tyska cupen mot Bayern München och torsdagen den 24 maj ställs man mot Lyon i Champions Leaguefinalen.
I övrigt i Frauen-Bundesliga har Freiburg vunnit sin match, gått upp jämsides och satt press på Bayern München, som spelar sin match i omgången i Bremen nu klockan 16.00. Eftersom Bayern avslutar med hemmamatch mot Wolfsburg och bortamöte med Frankfurt behöver nog Fridolina Rolfö:s lag ta tre poäng i eftermiddag om de skall kunna känna lite trygghet i kampen om andraplatsen.
Slutligen gjorde Amanda Ilestedt 1–0-målet när Potsdam vann mot tabelljumbon Köln med 4–2. Det var Ilestedts andra mål i Frauen-Bundesliga.
Det har spelats tre damallsvenska matcher i dag. Jag hade först planerat att vara på plats på Valhalla och se Göteborg–LB07, men björkarna har blivit gröna tidigt i år, och med höga pollenhalter i luften blev det en ny dag inomhus.
Då var tanken att försöka se alla de tre matcherna parallellt. Men det visade sig inte heller funka, för i år har damallsvenskan.tv förhindrat möjligheten att se matcher på fler än en enhet parallellt. Därav blev det att zappa mellan Göteborg–LB 3–1 och Piteå–Djurgården 2–0 mellan 15.00–17.00, för att sedan se den andra halvleken av Vittsjö–Kalmar 0–1.
Om jag börjar med den sista matchen är det bara att gratulera Kalmar till sina tre första poäng i damallsvenskan. Det var ett behärskat jubel efter slutsignalen, vilket förvånade mig lite. Tycker nog att en historisk första seger i högsta serien är värd med glädje än Kalmarspelarna bjöd på.
Men otroligt kul för Kalmar – och för damallsvenskan – att laget redan visar tillräcklig konkurrenskraft för att sno åt sig segrar. För en månad sedan var jag rädd att Kalmar skulle bli en riktig slagpåse, ett lag som riskerade gå igenom serien utan vinster.
Men några smarta värvningar har visat sig göra susen. Segerskytten Shade Pratt är precis den typen av kontringsspelare som försvarsinriktade lag som Kalmar behöver. Och Tove Enblom fortsätter att uppträda härligt stabilt och lugnt i målet. Gissningsvis var det nästan lika viktigt för henne och lagets backlinje att få hålla nollan som att vinna.
Vad jag såg var det kanske inte rättvist med Kalmarseger, sett till matchbilden. Men småländskorna behöver förstås inte skämmas, fotboll handlar ju om att göra mål.
Man kan tycka att det är otroligt konstigt att Vittsjö kunde göra tre mål senast mot de regerande mästarinnorna från Linköping, men att man i dag inte fick in en enda boll mot nederlagstippade nykomlingen Kalmar.
Men det var två totalt olika matchbilder. Förra helgen lämnade Linköping ytor åt Vittsjös forwards både bakom och framför sin backlinje. I dag fanns inte de ytorna, utan Vittsjö tvingades agera lite annorlunda i anfallsspelet. Det skall ju sägas direkt att Vittsjö, utifrån vad jag såg i den andra halvleken och från höjdpunkter, skapade tillräckligt för att vinna matchen. Men väldigt många avslut ur bra positioner passerade utanför målställningen.
Men kanske att de här två matcherna visar varför Vittsjö tog färre poäng hemma än borta i fjol. På bortaplan kliver motståndarna högre, och det passar bra för Vittsjös snabba forwards. Hemma bjuds man inte på några ytor, och då krävs det större kreativitet och spelskicklighet. Hade jag ingått i Vittsjös tränartrojka hade jag framöver jobbat stenhårt på lagets anfallsspel mot etablerade försvar.
Kalmars seger innebär att laget klättrar upp på säker plats i tabellen. De som nu istället gör Eskilstuna sällskap under nedflyttningsstrecket är LB07. Jag hade hyfsat stort fokus på deras match. Och jag tyckte att de gjorde det riktigt bra i cirka 60 minuter.
Göteborg är väldigt boll- och passningsskickligt på konstgräset hemma på Valhalla. Och jag tyckte att de var det bättre laget hela vägen. Dock var jag inte säker på hemmaseger, för LB:s höga och ihärdiga presspel gjorde att Göteborg länge hade svårt att få till något bra i chansväg. Samtidigt kom Malmölaget till en del hyfsade lägen.
Men när slutsignalen ljöd hade LB återigen släppt in tre mål. 4–3–3 är ett spelsystem, men även antalet insläppta mål för LB under de tre första omgångarna. Kan man inte sänka de siffrorna rätt rejält kommer man att bli kvar i botten, även om man faktiskt har gjort lika många framåt som serieledande Piteå.
Christen Press gjorde två av Göteborgs tre mål, och står nu på fyra. I Göteborgsposten läste jag att Press showade när Göteborg vann. Om det är show att göra två mål så håller jag med, annars inte. Trots att den amerikanska stjärnvärvningen ligger tvåa i skytteligan och har gjort 80 procent av sitt lags mål tycker jag inte att Press känns fulltränad. Jag tycker att det fattas några procent i hennes löpningar och i hennes avslut. Hon kan helt klart prestera några klasser bättre än vad hon gjort hittills.
Apropå GP har jag tidigare skrivit om högst begränsad bevakning av Göteborg FC. Den här säsongen har den bevakningen ökat lavinartat. Gissningsvis har Göteborgs största tidning redan skrivit mer om sitt bästa damfotbollslag efter tre omgångar än de gjorde under hela 2017.
Så till de damallsvenska serieledarna från Piteå. Jag kan inte säga att jag har sett deras match mot Djurgården speciellt koncentrerat. Mitt fokus låg ju på den parallella matchen.
Men det verkar ha varit en väldigt chansrik match som de 1248 åskådarna på LF Arena fick se. För varje gång jag kikade in på matchen hände det något, och oftast var det framför Gudbjörg Gunnarsdottir:s mål. Hemmasegern verkar alltså ha varit odiskutabel, och min känsla är att det lika gärna kunde ha blivit typ 5–1 eller 6–1.
Efter att ha kollat in Piteås 2–1-seger mot Kalmar i premiäromgången skrev jag att:
”Man blev ändå inte speciellt imponerad av Piteå. Framför allt reagerade jag över att deras forwardstrio uppträdde rätt styltigt. Norska nyförvärvet Andrea Norheim såg stundtals lite vilsen ut, men slutade ändå på ett mål och en fixad straff. Både Madelen Janogy och Nina Jakobsson var duktiga individuellt, men de tre hade väldigt svårt att hitta samarbeten. Det blev mest individuella ruscher. Där har Piteåledningen rätt mycket att utveckla.”
I dag kändes Piteås anfallsspel väldigt mycket vassare. Man hade 8–3 i avslut mot mål, 1–0 i målställning och 9–4 i hörnor. Dessutom såg jag flera bollar som susade just utanför Gunnarsdottirs stolpar.
Några djupare analys av Piteås anfallsspel i dag har jag förstås inte kunnat göra. Men min hypotes är att det handlar om ”Vittsjösyndromet”, alltså att man fick större ytor i dag än mot Kalmar.
Hursomhelst är det förstås väldigt imponerande av Piteå att ha full poäng efter tre omgångar. Norrbottningarna toppade ju damallsvenskans hösttabell i fjol, och nu är man det enda laget i svensk damelitfotboll med full poäng efter tre omgångar. Starkt.
När jag tippade laget som sexa i serien trodde jag att man inledningsvis i serien skulle få lida av allt strul under våren. Men det är tydligt att Piteå har hanterat alla besvär på bästa sätt. Det blir spännande att följa laget framöver.
Tittar vi på den tabell som Piteå toppar är det just Piteå, Hammarby och Växjö som är de lag som fått en bättre start än väntat. Kanske även Kalmar. På minus finns i första hand Eskilstuna och Linköping, men i viss mån även LB07, Göteborg, Djurgården och faktiskt även obesegrade Kristianstad. En tanke här är att Cajsa Andersson sannolikt inte gråter över sitt klubbyte för tillfället.
I elitettan slutade det tidiga toppmötet mellan Kif Örebro och Kungsbacka 0–0. De båda ligger kvar på de allsvenska platserna på sju poäng vardera. Bakom dem på sex poäng finns trion Kvarnsveden, AIK och Sundsvall.
Under nedflyttningsstrecket finns nykomlingen Ljusdal med en poäng samt de båda nollpoängarna Mallbacken och Assi. Noterbart här är att Mallbacken två gånger har tappat 2–1-ledningar. Noterbart också att Assi hade full poäng efter tre omgångar i fjol.
Därmed lämnar jag svensk mark och kollar vad som hänt på den internationella scenen hittills under helgen. Så klart börjar jag med Champions League, där vi får en drömfinal mellan Lyon och Wolfsburg.
Tidigare i dag vann Lyon med 1–0 mot Manchester City. Det enda jag sett från den matchen är statistiken på Uefas liverapportering, och det här drömmålet av Lucy Bronze från den 16:e minuten:
Man brukar ju säga att släkten är värst, och Bronze gick ju just från City till Lyon i fjol. Eftersom det blev 0–0 i England krävdes det ju ”bara” ett bortamål för att City skulle få flytta över till förarsätet.
Men kollar man Uefas statistik verkar det aldrig ha varit speciellt nära något bortamål. Det var nämligen 24–3 till Lyon i avslut, 7–0 i avslut mot mål och 12–0 i hörnor.
Nu på kvällen vann Wolfsburg med 2–0 hemma mot Chelsea, vilket totalt innebar 5–1 till tyskorna, där Nilla Fischer spelade hela matchen.
Jag har slötittat på den matchen under tiden jag skrivit det här inlägget. Och Wolfsburg hade rätt bra kontroll, även om det dröjde ända till minut 69 innan Pernille Harder satte ledningsmålet.
Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea. Lindahl gjorde en bra insats, hon höll länge kvar sitt lag i matchen. Av vad jag såg var även Eriksson stabil.
Det blir alltså tyskt och franskt i finalen, men frågan är om inte framtiden ändå kan vara engelsk. Jag såg statistik över möten mellan lag från Tyskland i England i Women’s Champions League som visade 19–2–3 i tysk favör och 56–20 i målskillnad.
Men det lär bli betydligt fler engelska segrar i de kommande 24 matcherna. De engelska klubbarna får allt bättre resurser, och kommer att kunna värva på sig allt starkare trupper. Och när nu Manchester United ger sig in i leken till nästa år kommer konkurrensen att öka ytterligare. Jag har sett obekräftade uppgifter om att man slänger in upp mot 50 miljoner kronor i uppstarten. Den budgeten hade man kommit rätt långt på i damallsvenskan…
Apropå England är Arsenal nu helt borta ur guldstriden i WSL. Allt talar även för att Londonlaget kan sluta drömma om Champions League. Arsenals 3–0-förlust borta mot Birmingham innebär ju nämligen att man halkat en bra bit bakom Manchester City och Chelsea i den svårt haltande tabellen. Faktum är att Reading passerat upp på tredjeplatsen. Men inte heller Reading lär kunna sluta topp två.
Chelsea 14 35– 9 32
Manchester City 13 36–13 29
—————————————
Reading 16 36–17 28
Arsenal 15 28–16 28
Birmingham 15 15–15 26
Liverpool 15 27–21 25
Och i Tyskland försvann nog Turbine Potsdam och Amanda Ilestedt ur kampen om den andra Champions Leagueplatsen när man tappade 1–0 till 1–2 hemma mot tabellfemman Essen. Eftersom Bayern München vann sin match med 3–1 borta mot Duisburg kan bara ett mirakel ta upp Potsdam till andraplatsen.
För Bayern och Fridolina Rolfö ser det däremot bra ut. Rolfö spelade hela matchen och gjorde dessutom 3–1-målet, hennes åttonde för säsongen. Det innebär att hon är uppe på fjärde plats i den skytteliga som leds av Pernille Harder på 15 fullträffar.
I Frankrike var det spelledigt. Och både i Italien och Spanien vann topplagen sina matcher. Det innebär att det fortsatt talar för en ren ligafinal mellan Juventus och Brescia i Italien. Och i Spanien leder Atletico Madrid fortsatt med en poäng före Barcelona med två omgångar kvar att spela.
I Norge ångar LSK på. I dag tog man femte raka segern när tidigare fullpoängaren Kolbotn bortabesegrades med klara 5–0. I toppserien noteras att de båda tidigare topplagen Avaldsnes och Stabaek inlett svagt. Stabaek ligger sist på en poäng på fyra matcher, medan Avaldsnes är trea från slutet med tre poäng på tre matcher.
Den kinesiska superligan är igång. Det är en liga som det är väldigt svårt att hitta info från, om man inte behärskar kinesiska tecken. Men Beijing BG Phoenix, som ju leds av Kim Björkegren och Elena Sadiku, verkar ha spelat 0–0 i sin öppningsmatch.
Slutligen till USA:s NWSL, en liga som Rainer följer rätt bra på sin blogg. Men jag tänkte ändå bjuda på ett par läckra mål. Först en frispark från Marta:
Sedan visar Tobin Heath hur man förvaltar ett friläge:
Och slutligen ett historiskt mål, då Amy Rodriguez blev första Utahspelare att göra mål på hemmaplan i NWSL. Det var även ”A-Rods” första mål efter att hon varit borta i ett år på grund av korsbandsskada.
Torsdag har just övergått i fredag, och siffrorna man har på näthinnan är 9–0. Mötet mellan fjolårets tvåa (Rosengård) och trea (Eskilstuna) slutade alltså nio mot noll.
I fjol tillhörde Eskilstunas försvarsspel de bästa i damallsvenskan. Man släppte bara in 24 mål på 22 omgångar. I år har man redan släppt in 13 efter tre matcher.
Det finns förstås en förklaring, och den heter skador. Jag vet inte vad som är orsaken till Eskilstunas skadeelände. Man brukar ju prata om att nya tränare innebär nytt träningssätt, vilket innebär annorlunda slitage på spelarna – och risk för skador. Men att de skadorna bara skulle drabba backar måste ju ändå anses som maximal otur.
För till dagens bortamöte i Malmö stod följande sex backar utanför Eskilstunas startelva: Hanna Glas, Vaila Barsley, Brianne Reed, Annica Svensson, Sarah Bergman och Molly Menchel. Det är klart att det är hysteriskt tunga avbräck. Avbräck som inget damallsvenskt lag hade klarat av att hantera.
När det gäller amerikanska Menchel har hon tydligen ådragit sig en korsbandsskada och är borta hela säsongen – vansinnigt tråkigt. Svensson och Bergman drog av sina korsband i fjol, och borde väl vara på gång tillbaka?
Utöver skadorna blev inte saken lättare av att laget blev försenat till Malmö IP och att man dessutom fick en mardrömsstart med två baklängesmål de första fyra minuterna.
För Rosengård flöt det däremot på väldigt lätt och smidigt. Det visade sig inte vara någon fara med Anja Mittag:s knä. Tvärtom gjorde hon fyra av målen och blev dessutom fälld vid straffen som betydde 3–0. Rosengård ångar på.
För Eskilstuna ser det alltså tyngre ut. Laget är nu tabelljumbo, och efter dagens match har jag sett att laget plötsligt nämns som tänkbar nedflyttningskandidat. Och visst, om man fortsätter att ha sex backar på skadelistan finns risken.
Men om bara några av de där spelarna på skadelistan snart är tillbaka borde laget ha kapacitet att bli ett mittenlag. Jag tyckte ju att de visade kvaliteter när de föll mot Linköping med 2–1 i cupen i mitten av mars. I den matchen hade man för övrigt med Glas, Barsley och Reed i backlinjen.
Fast nu finns det ju en risk att det inte bara är skadorna som spökar. Nu lär självförtroendet vara i botten hos rätt många av spelarna. Hemmamatchen mot Hammarby nästa söndag känns otroligt viktig för laget.
Ett lag som har två högklassiga startelvor, och som möjligen hade klarat av en skadelista av Eskilstunamått är Wolfsburg. När man vann onsdagens hängmatch mot tabelljumbon Jena med 4–0 behövde ingen av de utespelare som spelade 90 minuter mot Chelsea i helgen spela hela matchen.
Nilla Fischer, Sara Björk Gunnarsdottir och Alexandra Popp startade båda matcherna, men trion kunde bytas ut mellan 57:e och 75:e minuten. Fischer var den som spelade längst.
Men har man spelare som Ella Masar McLeod, Claudia Neto och Kristine Minde (som inte får spela i Champions League) samt landslagsmässiga bänkspelare som Zsanett Jakabfi, Tessa Wullaert och Isabel Kerschowski att kasta in går det ju för sig att erbjuda hyfsad vila för sin Champions Leagueelva.
Apropå Tyskland och Frauen-Bundesliga missade jag att lägga upp helgens snyggaste assist. Den svarade Freiburgs 17-åring Klara Bühl för. Så här läckert serverade hon Lina Magull till segermålet mot Hoffenheim:
När jag ändå är i Tyskland konstateras att torsdagens damfotbollsnyhet internationellt sett var att Martina Voss-Tecklenburg som väntat lämnar det schweiziska landslaget efter det pågående VM-kvalet för att ta över Tyskland. En nyhet som kommenterades så här av Schweiz Lia Wälti:
I am very sad for our team and the whole association, but I am very proud of our coach for making this big step. 💪🏽
Damallsvenskan har alltså öppnat väldigt jämnt och ovisst. Det är inte många lag som man känner sig ha koll på exakt var de står.
Det gör förstås att alla matcher på olika sätt är intressanta, och det därmed blir svårt att välja vilka matcher man skall ha lite extra koll på. I den tredje omgången faller ändå mitt val på de tre första matcherna.
Omgången tjuvstartar ju redan under torsdagen med Rosengård–Eskilstuna. Jag har fortfarande inte sett någon besked om den skada som tvingade Anja Mittag att kliva av i Kalmar. Så det blir förstås intressant att se om hon kommer till spel.
Men totalt sett är det Eskilstuna som har mest att bevisa. Laget har fått en riktigt dålig start med två raka förluster, ett facit som inte är speciellt roligt att ta med sig i bussen till årets kanske tuffaste bortamatch.
I de två första omgångarna har Eskilstuna fått klara sig utan de ordinarie mittbackarna Vaila Barsley och Brianne Reed, vilket förstås är tunga avbräck. Dessutom har nya Molly Menchel skadat sig på träning och blir borta ett tag.
Lite positivt är förstås att Barsley satt på bänken senast. Men egentligen är Eskilstuna mest beroende av positiva nyheter i form av poäng. Fortsätter man att förlora är risken att det smyger sig in en osäkerhet i truppen.
Mitt tips är dock att det blir en förlust till. Rosengård tänker knappast tappa poäng i två raka hemmamatcher.
Lördagens matcher Kristianstad–Linköping och Hammarby–Växjö känns mer svårtippade. Kanske dock att Kristianstad passar Linköping bättre än vad Vittsjö gjorde. Kristianstad har ju inte lika snabba forwards som sin skånska derbymotståndare. Dock känns inte tvåan på tipset speciellt säker, utan den bör garderas med både kryss och etta.
Det blir även spännande att se vilken typ av match det blir när målglada serieledarna Hammarby ställs mot seriens mest målsnåla lag, Växjö. När det gäller tips är det en match som jag hade helgarderat på stryktipset, för jag kan inte säga att jag har någon klar känsla kring hur det kommer att sluta.
På söndag avslutas omgången med matcherna Piteå–Djurgården, Göteborg–LB07 och Vittsjö–Kalmar. Där tror jag att Piteå tappar sina första poäng, att Göteborg tar sin första seger samt att Vittsjö tar en ny trepoängare i rent glädjerus över förra helgens fina triumf.
I elitettan är det rekordtidig seriefinal mellan de båda fullpoängarna Kif Örebro och Kungsbacka DFF på söndag. Den matchen blir förstås också intressant att följa.
Kollar vi internationellt spelas det inte några matcher som på förhand känns speciellt spännande under helgen. Utan det är självklart stort fokus på söndagens båda semifinalreturer i Champions League.
Där uppskattade jag redan i förra inlägget Lyon till favoriter med 70–30 mot Manchester City och Wolfsburg till 90–10 mot Chelsea.
Brasilien vann med 3–0 mot Argentina sent på torsdagskvällen. Redan på slutsignalen i den egna matchen var Brasilien mycket nära en plats i nästa års VM-slutspel.
Och när Chile och Colombia spelade 0-0 några timmar senare var det helt klart att Brasilien som sämst kommer att sluta tvåa i det Sydamerikanska mästerskapet. Och då Sydamerika har just två platser till VM 2019 och 1,5 till OS 2020 är Brasilien klart för den ena VM-platsen och i praktiken även klart för OS.
Det innebär att Brasilien blir sjunde lag att säkra en VM-plats.
Det var mållöst i paus i toppmötet, men ganska omgående i den andra halvleken gjorde Cristiane 1–0-målet på passning från Marta. Och efter det var det aldrig något snack om vilket lag som skulle vinna.
Eftersom målskillnad går före inbördes möten i det Sydamerikanska mästerskapet innebär ju dagens storseger att Brasilien är dessutom är väldigt, väldigt totalsegern i Copa America Feminina, en seger som även innebär säkrat OS-deltagande. Jag var lite snabb tidigare och skrev att laget även är klart för OS. Men för det krävs att man tar guld i Copa America, och guldet är man bara väldigt nära.
I nuläget ser ju tabellen ut så här:
1) Brasilien 2 6–1 6 – seger ger både VM- och OS-plats.
——————————
2) Argentina 2 3–4 3 – andraplatsen ger VM-plats och playoff till OS.
——————————
3) Colombia 2 1–3 1 – tredjeplatsen innebär playoff till VM.
——————————
4) Chile 2 1–3 1
Det enda som kan hota det brasilianska guldet är om man förlorar mot Colombia samtidigt som Argentina vinner mot Chile. Plus att Argentina måste sju mål för att få bättre målskillnad än brasilianskorna.
Ni kan själva göra bedömningen om hur trovärdigt det där är…
Personligen tycker jag det blir mest spännande att se vilket lag som följer med Brasilien till Frankrike nästa sommar. Det troliga är att det blir vinnaren i matchen Chile-Argentina. Den matchen spelas på söndag.
Men först skall det bli fredag, och då kommer de Asiatiska mästerskapen avgöras. Finalen mellan Japan och Australien har avspark 19.00 svensk tid.
Och senare i helgen är det såväl semifinaler i Champions League, som en ny damallsvensk omgång. Vi hörs.
Uppgifter från England säger att Ramona Bachmann låg bakom målet. Först fälldes hon och fick frispark, sedan slog Bachmann frisparken till Eriksson – som stod för resten.
Eriksson spelade för övrigt hela matchen, vilket även Jonna Andersson gjorde. Däremot ingick inte Hedvig Lindahl i matchtruppen.
Chelsea har spelat 14 matcher och leder WSL med tre poäng och tre mål före Manchester City, som dock bara har spelat 13 matcher. De senare vann också i kväll, 3–0 blev det hemma mot Sunderland, vilket alltså innebär att laget kom två mål närmare Chelsea i guldstriden.
Även trean Arsenal har guldchans. Efter dagens 3–1-seger mot Reading är Arsenal fortsatt åtta poäng bakom Chelsea. Arsenal har dock två matcher mindre spelade.
De senaste dagarnas snackis i engelsk damfotboll har rört Millwall Lionesses i andraligan WSL 2. Laget, som ligger tvåa i tabellen, är konkurshotat och riskerar att inte kunna fullfölja serien.
Laget är obesegrat i 14 månader. Men i kväll var det nära att den sviten bröts. Hemma mot Aston Villa kom Millwall i underläge i 81:a minuten. Men man hann kvittera och på övertid fick man även till ett segermål.
Det har även spelats två matcher i tyska Frauen-Bundesliga i kväll. I toppmötet vann Turbine Potsdam hemma mot Freiburg med 1–0. Amanda Ilestedt spelade hela matchen.
Resultatet innebär att Potsdam tog sista halmstrået att nå den där andraplatsen som innebär Champions Leaguespel till hösten, samtidigt som Freiburg missade chansen att passera Bayern München i kampen om samma plats. Med sex omgångar kvar att spela är Bayern två poäng före Freiburg som i sin tur är två poäng före Potsdam.
Slutligen har det kommit en ny Europaranking. Där ligger Sverige så långt ner som på sjunde plats, bland annat bakom Spanien och Schweiz. Noterbart är att Nederländerna toppar, medan ”den eviga ettan” Tyskland har rasat till fjärde plats.
Jag har tidigare inte haft klart för mig vad det är som skiljer Fifas världsranking, där Sverige är femte bästa europeiska lag, mot Uefas Europaranking. Men nu vet jag.
Uefa räknar endast tävlingsmatcher, alltså bara kval till mästerskap och matcher i mästerskapen slutspel, medan Fifa räknar in alla officiella landskamper. Som exempel räknas Algarve räknas således inte på Europarankingen, men på världsrankingen.
En blogg om internationell damfotboll 