En tråkig men ändå positiv 0–0-match

Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.

Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.

Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.

Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.

De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.

Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.

Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.

De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.

Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.

Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.

Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.

Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.

Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.

I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…

Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.

Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.

För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.

I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.

I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.

Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.

Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:

Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.

Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.

 

Tam analys av förlusten mot Norge

Det känns lite konstigt att skriva ett inlägg om en landskamp som man inte har sett.

Eller. Jag såg de sista 20 minuterna på svenskfotboll.se. För mig funkade sändningen utmärkt under den perioden, men jag såg i kommentarsfältet att många hade problem med att se matchen. Tråkigt.

Sverige har satsat mer och bättre på damfotbollen än Norge de senaste åren. Men i går vann Norge på de flesta fronterna. Exempelvis sändes matchen streamad både av förbundet och NRK – dessutom tv-sände norska Eurosport.

Dessutom vann ju Norge själva matchen med 2–1. Det var första gången sedan EM-kvartsfinalen 2009 som vi föll mot Norge under 90 minuter. På de åtta mötena sedan dess har det i och för sig blivit en straffläggningsförlust i Algarve, men i spel var det fem svenska segrar, tre kryss och målskillnaden 15–8.

Jag hade hoppats att det skulle kunna gå att se torsdagens match i efterhand någonstans, men hittills har jag inte lyckats hitta någon länk. Bara de här höjdpunkterna från den första halvleken.

https://twitter.com/WSUasa/status/822142462042996739

Därmed är den analys jag kan komma med väldigt tam.

Jag har alltså sett målen, det svenska var högst turligt. Jag fick kolla flera gånger för att se om det var Sofia Jakobsson:s axel eller den norska backens huvud som styrde in bollen. Jakobsson har flyt för tillfället, och då kan man göra mål även när man missar sin nick. Vid Norges båda var våra mittbackar (Linda Sembrant och Nilla Fischer) snett ute varsin gång.

Det verkar inte ha varit någon bra mittbacksdag, för de minuter jag såg hade dessutom det tredje mittbacksalternativet (Magdalena Eriksson) väldigt dålig precision i passningsspelet. Nu är det tidigt på säsongen, och många spelare är matchovana. Men jag tycker tyvärr att Erikssons passningsspel har varit lite för slarvigt när hon dragit på sig landslagströjan. Det måste hon rycka upp om hon på allvar skall kunna utmana Fischer/Sembrant framöver.

Men som sagt, jag såg bara 20 minuter, så några egentliga slutsatser från matchen kan jag inte dra. Ni som såg mer av matchen, såg ni något nytt? Fanns det några linjer i det svenska spelet? Och var det någon som utmärkte sig – positivt eller negativt?

Det har spelats fler landskamper i dagarna. I dag blev det 2–2 mellan Danmark och Skottland. Målen går att se här. Danska målskyttar var Pernille Harder och Johanna Rasmussen, men det är Erin Cuthbert:s 2–2-mål som är det mest sevärda.

Och i går vann Nordirland lite överraskande med 1–0 mot EM-klara Portugal efter det här segermålet från Marissa Callaghan:

https://twitter.com/WSUasa/status/822171431257645057

I veckan har det europeiska förkvalet till VM lottats. Det är ju så att det stundande VM-kvalet i Europa kommer att bestå av sju grupper om vardera fem lag. Eftersom det är 46 lag som anmält sig blir det ett förkval.
Där gör 16 lag upp om fem platser. Speldatumen är 6, 8 och 11 april och de 16 lagen är uppdelade på fyra fyrlagsgrupper där segraren och bästa tvåan går vidare till det stora kvalet.

Förkvalet lottades så här:

Grupp 1: Georgien (värdland), Kazakstan, Estland och Lettland.

Grupp 2: Albanien (värdar), Grekland, Malta och nya Kosovo.

Grupp 3: Litauen (världland), Andorra, Israel och Moldavien.

Group 4: Färöarna (värdland), Turkiet, Montenegro och Luxemburg.

Det stora VM-kvalet lottas den 25 april och spelas från september i år till september nästa år. Europa har åtta platser till VM 2019, plus att värdnationen Frankrike tillkommer. Det blir alltså de sju gruppsegrarna plus en grupptvåa som kvalar in. De fyra bästa grupptvåorna gör upp om den platsen via playoff.

* Det om landslagsfotboll. Det kommer även spelas lite klubbfotboll i helgen. I Australien pågår spurten i kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Där står det mellan Melbourne City, Brisbane Roar och Newcastle Jets om att göra sällskap med slutspelsklara Sydney FC, Canberra United och Perth Glory.

W-league är en väldigt jämn och intressant liga där alla kan slå alla. Tabelljumbon Adelaide United har exempelvis plusmålskillnad, vilket verkligen inte hör till vanligheterna.

* I Italien går svensklaget Fiorentina som tåget. Det har blivit tio raka segrar och målskillnaden 39–3 för Stephanie Öhrström:s och Sara Nordin:s lag. Öhrström har spelat i nio av matcherna, medan Nordin deltagit i fyra. I morgon, lördag 14.30, skall det gå att se bortamatchen mot Tavagnacco på Fiorentinas klubb-tv.