Klart bättre betyg i år

Fotbollsbiblarna 2013

Fotbollsbiblarna 2013

Två fotbollsbiblar ligger vid sängkanten hemma. Jag har skumläst båda, men 400 sidor tar sin tid att ta sig igenom.

Damfotbollsdelen har jag dock kikat lite närmare på, för det tar ju inte så lång tid. Nu skulle jag kunnat attackera våra båda kvällstidningar för deras stora övervikt på herrfotboll. Men faktum är att jag känner att övervikten är berättigad i sammanhanget.

Antalet sidor om damallsvenskan i bilagorna är totalt sett oförändrat sedan i fjol. Då vann Aftonbladet med 11–6. I år har bladets segersiffror minskat till 9–8.
Man kan ju tycka att 17 av 400 sidor är en väldigt liten andel. Och 4,25 procent är ju bara en bråkdel, att jämföra med herrarnas näst högsta serie – superettan som har 34 sidor, alltså 8,5 procent.

Men tittar man på fjolårets publiksiffror, så lockade de tre serierna totalt 2 430 228 åskådare. Av dem stod damallsvenskan för 4,5 procent, och superettan för 24,2 procent.
Alltså har damallsvenskan ganska exakt det utrymme man förtjänar intressemässigt sett, medan superettan är förloraren i sammanhanget.

Det positiva i bilagorna när det gäller damallsvenskan är att båda tidningarna i år har satt betyg på samtliga spelare. Och betygen är satta med betydligt större kompetens än de var i fjol. Då hade bara Aftonbladet betygsättning – och den gav jag inga plus.

Aftonbladet ligger steget före även i år. Deras betygsättning känns nämligen klart mest genomarbetad, och kompetent.
Skalan under betygen känns dock helt fel. Där sägs fem plus stå för landslagsklass, och fyra plus för mycket bra allsvensk klass.

Tittar man sedan på de faktiska betygen så håller bara totalt fem spelare i damallsvenskan landslagsklass. Och ingen av dem är svensk.
Femman borde förstås stå för världsklass, och fyran för landslagsklass. Då hade betygsskalan känts helt rätt.

De fem spelare som får femmor är för övrigt Marta, Veronica Boquete, Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis – alltså rakt igenom offensiva spelare.

I det här bilagorna blir det alltid några ”felaktiga” betyg. Jag har själv förstås inte koll på samtliga spelare i damallsvenskan, men här är några betyg som jag spontant känner har blivit för låga i Aftonbladet:

* Julia Wahlberg, Jitex                       1 – heter Wahlenberg i bilagan.
* Stina Blackstenius, Linköping          1
* Julia Karlenäs, Mallbacken             1
* Adelisa Grabus, Örebro                   1 – heter Granbus i bilagan
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö     3
* Elin Rubensson, Malmö                   2

I Expressen har 33 spelare fått full poäng – alltså fem getingar. Det känns rimligt, om femman står för landslagsklass.
Fast utöver det känns det som ganska klart att betygsättare Marie Hallman har sämre koll på spelarna än vad Aftonbladets Alva Nilsson har.

I Expressen sätts även betyg på lagdel för lagdel. Hos Tyresö får backlinje och forwards fem plus, medan mittfältet bara får en fyra. Och då har ändå fyra Tyresömittfältare fått femmor, men bara en forward och tre backar kvitterar ut högsta betyg. Inte helt logiskt.

Totalt sett noterar jag att fem svenska målvakter får femmor, men ingen utländsk. Personligen ser jag Thora Helgadottir och Minna Meriluoto som två av seriens tre–fyra bästa burväktare.

Jag har också svårt att förstå att fem spelare i Malmö får betyget ett, medan Mallbacken har tre ettor och Linköping inte får någon etta alls.
Bland Malmös ettor reagerar jag speciellt över Yoreli Rincon och Sofia Anker-Kofoed – som jag definitivt hade givit högre betyg.

Att Mimmi Löfwenius (Jitex) får en etta, samt att Umeås landslagsaktuella duo Hanna Folkesson och Lina Hurtig bara får tvåor känns också helt snett.

Totalt sett ger jag dock högt betyg på kvällstidningarnas betygsättning i år. Bladet får en fyra, medan Expressen kämpar sig upp på en svag trea. Bra jobbat.

Underkänd – men extrainkallad till landslaget

Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.

Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.

Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.

Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.

Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).

Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad

Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.

När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.

I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.

Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?

* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.

Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.

Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?