GP skrev idag om att Lotta Schelin förlänger sitt kontrakt med Lyon med 1+1 år. Synd för allsvenskan, men ett klokt beslut från Schelin.
För vem vill inte vara välbetald stjärna i världens bästa lag?

Dagens förkrossande 5–1-seger mot de tyska ligaledarna Turbine Potsdam visar verkligen att Lyon är bäst i världen.
Den enda klubb som skulle kunna konkurrera med de franska mästarinnorna är väl japanska mästarlaget Inac Leonessa Kobe, som har en stor del av Japans världsmästarinnor i truppen. Apropå Kobelaget, så vann de sin ligapremiär i Nadeshiko League idag med 7–0 mot Speranza FC från Takatsuki, Osaka. Mål från den matchen kan du se här, efter några minuters intervjuer på japanska.

Åter till Lyon och Schelin. Det franska storlaget hade avgjort Champions Leaguesemifinalen mot Potsdam redan efter halva den första halvleken i dagens hemmamöte.
Det var en extremt blöt plan, och målen regnade också in i strid ström i början. Efter 23 minuter stod det redan 3–0 efter mål av Amandine Henry, Camille Abily och Schelin.
Henry drog iväg en grym vänsterkanon, Abily satte en läcker frispark och Schelin gjorde ett typiskt forwardsmål, där hon satte bollen lågt vid bortre stolpen med vänstern.

Efter paus utökade först Lara Dickenmann till 4–0 och sedan Abily till 5–0. Det var inte svårt att se att Potsdams extrema man-man-markering inte funkade mot så här bra motstånd. Tyskorna hängde helt enkelt inte med.
På slutet blev Bianca Schmidt första spelare att göra mål på Lyon i den här upplagan av Champions League. Men det spelar ingen roll för sammandraget. Utan 5–1 innebär att Lyon kommer att spela final i München den 17 maj. För det här kan aldrig Potsdam vända hemma på söndag.
Antonia Göransson spelade för övrigt från start för tyskorna. Men Göransson hade en tung dag, och byttes ut i minut 61.

I finalen kommer Schelin troligen att ställas mot två andra svenskor i Sara Thunebro och Jessica Landström. Om de nu får speltid för sitt FFC Frankfurt i finalen. För jag känner mig rätt säker på att FFC kommer att spela i München.
I dagens semifinal mot Arsenal i London satt Thunebro på bänken hela matchen. Däremot fanns Landström med i startelvan.
Och om det räckte med 23 minuter för Lyon, så behövde Frankfurt 90 minuter plus tre minuters övertid för att koppla segergreppet mot Arsenal.

Jag har inte sett något av matchen mer än målen. För Eurosport sänder bara sammandrag i Sverige. Och jag hittade ingen stream.
Men här är ett klipp med målen från London, och fyra av de fem från Lyon.

I klippet noteras att schweiziska Ana-Maria Crnogorcevic gjorde 0–1 på ett mål som är en kopia av Lotta Schelins mål från idag. Och att Ciara Grant enkelt kunde nicka in 1–1 efter att hela Frankfurtförsvaret agerat bolltittare på en hörna.
På tre minuters övertid avgjorde Kerstin Garefrekes när hon slog in bollen från nära håll med vänstern. Därmed måste Arsenal göra minst två mål i Frankfurt i returen på lördag. Det tror jag inte att de gör.

Jessica Landström byttes ut i minut 78, och in kom i stället Kim Kulig. Såvitt jag kan se var det den tyska landslagsmittfältarens första spelminuter sedan hon drog av korsbandet i VM-kvartsfinalen mot Japan i fjol. Kul att se henne på planen igen.

Jag avslutar med mer om Schelin, och hennes förlängda kontrakt. Visst hade det varit kul att få se henne i damallsvenskan. Men som sagt, ett bättre lag än Lyon kan hon inte spela för. Klubben betalar höga löner, har ett stabilt publikstöd – och är alltså bäst i världen.
Den svenska publiken får nöja sig med att njuta av Schelins konster när hon spelar med landslaget.
Och här har jag lite funderingar.

Den största stjärnan i världens bästa lag är alltså svensk. Trots det är hon ingen superstjärna här på hemmaplan.
Visst, jag har sett henne i några tv-soffor under vintern, och i ett par intervjuer. Men det räcker inte. Känslan är att hon är mycket större i Frankrike än vad hon är i Sverige.
Varför är det så?

Hur kan förbundet ens acceptera det? De borde börja hårdlansera henne inför hemma-EM nästa sommar.
Leende Lotta borde vara som gjord för att få bära svensk damfotboll. Jag kan i alla fall inte se någon bättre. Det går ju inte annat är att älska henne. Alltid glad, trevlig – och med glimten i ögat. Ja, helt enkelt ett oslagbart affischnamn.
När skall marknadsavdelningen på Svenska Fotbollförbundet förstå det?