Vi var elva svenska journalister som följde nattens drama på en pub i närheten av det svenska spelarhotellet.
Direkt när slutsignalen ljöd i Brasilien–Costa Rica började alla boka flygbiljetter och hotell. Nu är Ottawa som gäller. Får se om jag kommer med på något plan… Vi hörs.
Som väntat startar både Sverige och Australien med exakt samma elva spelare som i lagens senaste matcher. Frågan blir nu om Sverige kommer att starta lika lågt med laget, eller om man kommer att kliva upp högre.
Det har regnat en stund här i Edmonton. Inget oväder, mer ett lätt regn. Det bör vara bra för underlaget, som jag tycker har sett rätt torrt ut – inte minst i samband med Sveriges träning i går.
Annars har Kamerun just skrällt och vunnit med 2–1 mot Schweiz efter att Gabrielle Onguene gjort ett mål och ett målpass och varit lysande under den andra halvleken. Hon lär inte spela kvar hemma i Kamerun speciellt länge till.
Kameruns seger var för övrigt odiskutabel. De otämjbara lejoninnorna ägde den andra halvleken och jag hade till slut 7–4 i målchanser i afrikansk favör.
Kameruns seger innebär att man blir det andra afrikanska lag någonsin att ta sig vidare ur gruppspelet i ett VM. Nigeria lyckades med samma prestation 1999. Eller. Nigeria gick till kvartsfinal, vilket förstås är ett steg bättre.
Kameruns seger innebär att det är klart att man kommer att avancera till slutspel som grupptrea på fyra poäng. Det innebär i sin tur att USA och Colombia nu också är helt klara för åttondelsfinal. Det är även Japan som vann med 1–0 mot Ecuador efter mål av Yuki Ogimi.
Om två timmar hoppas jag att även Sverige kan kvittera ut sin slutspelplats. Nu kommer lagen in på arenan för nationalsånger, dags att koncentrera sig på matchen. Vi hörs.
Det börjar närma sig avspark för den svenska ödesmatchen. Jag sitter på läktaren på Commonwelth Stadium i Edmonton och kollar in Schweiz mot Kamerun.
Kamerun har en stor och högljudd klack på ena kortsidan. Den flyttade in på långsidan ett tag, men blev ledd tillbaka till platser där jag tvekar på om de kan se så mycket av matchen. Det här är nämligen en stor arena med långa avstånd från plan till läktare. De har nog 40 meter fram till närmsta målet.
Kameruns klack
När jag har gått runt lite i centrala Edmonton tidigare i dag har jag sett en hel del australiensiska fans, några schweiziska men tyvärr rätt få svenska. Jag såg Victoria Sandell Svensson och en grupp svenska damfotbollsprofiler gå mot arenan, men annars har det varit tunt.
Taxichauffören som körde mig till arenan blev förvånad när han hörde att Kamerun – hans hemland – skulle spela i Edmonton. Han frågade om det var slutsålt, vilket jag kunde garantera att det inte är. Då frågade han om det ok att släppa mig vid biljettkontoret, han tänkte nämligen parkera bilen några timmar för att heja fram Gaelle Enganamouit och de andra.
Även om det är reklam för VM överallt i stan så står det inte när matcherna spelas och vilka lag som är på plats. Min känsla är att lokalbefolkningen har dålig koll, vilket håller nere publiksiffrorna.
I nuläget leder Schweiz med 1–0 efter mål av Ana Maria Crnogorcevic, framspelad av Ramona Bachmann. Det är de båda damallsvenska profilerna Bachmann och Enganamouit som är bäst i sina respektive lag.
Det är även otroligt tydligt att spelet i den här matchen håller väldigt mycket lägre kvalitet och tempo än matcherna i Sveriges grupp har gjort. Det är verkligen väldigt stor skillnad.
I går säkrade Kanada, Kina, Holland, Tyskland och Norge sina avancemang till åttondelsfinalerna, medan Thailand får avvakta resultaten i övriga grupper innan de vet om de går vidare eller inte.
Vi fick se en ny mycket svag insats av en domare, en avgörande insats. Den straff som Kina kvitterade på mot Nya Zeeland var ju nämligen helt feldömd. Situationen finns 25 sekunder in i det här klippet:
Tråkigt för Nya Zeeland förstås. I dag hoppas vi slippa svaga domslut. Man börjar kännas att vi är nära ett avgörande. För att ge lite mer läsning inför avspark har jag samlat in funderingar kring matchen från spelare och ledare under veckan.
Här är ett gäng av de synpunkter jag fått in:
Alanna Kennedy, mittback Australien:
”Jag tror att det blir en intressant match. Båda lagen håller hög klass, vi vet att Sverige har flera duktiga, offensiva spelare. Kan vi försvara oss bra mot dem tror jag att det löser sig på den andra sidan. Vi har ju ett väldigt starkt anfall – så det blir nog en rolig match att titta på.”
Amanda Ilestedt:
”Jag skulle tro att vi blir lite mer offensiva än mot USA. Vi har pratat om att komma runt mer på kanterna. Vi siktar på att vinna, det finns inget annat i våra huvuden. Australien har riktigt vassa forwards, riktigt kvicka. Så det gäller att se upp med dem. De har också duktiga innermittfältare som är passningsskickliga.”
Therese Sjögran:
”Det är bra att vi måste vinna för att vara säkra. Nu vet vi vad som gäller, vi måste spela 100 procent. Då är vi som bäst. Vi såg Australien mot USA, det var nog rätt viktigt – för de är ett bra lag.”
Ali Krieger, högerback USA:
”Jag tycker inte att något av lagen är bättre eller sämre än det andra, de har bara olika styrkor. Sverige klev inte upp så högt, så för min del var det jobbigare mot Australien. De har verkligen kvalitet på sina forwards, de är alla väldigt snabba. Sam Kerr är en fantastisk spelare som spelar tufft, är bestämd men som också gör väldigt smarta löpningar. Hon är svår att försvara mot.”
Lotta Schelin:
”Vi vet att de är ett fantastiskt bra lag. Men håller vi samma nivå mot Australien som vi gjorde mot USA kan jag inte se något annat än att vi skall kunna ta de tre poängen – så jag har stort självförtroende.”
Steph Catley, back Australien:
”Vi höll nollan senast och har bra självförtroende i backlinjen. Sverige är en bra värdemätare för oss. De har ett bra lag, med många duktiga spelare. Jag var inte med 2011, men med tanke på hur det gick då skulle det vara fantastiskt att vinna mot dem.”
Caroline Seger:
”De har utvecklats jättemycket sedan 2011 och har verkligen spelat en fin fotboll. Det blir en väldigt tuff match för oss.”
Lilie Persson, assisterande förbundskapten:
”Australien är giftiga när de sätter fart i djupled. Alla deras offensiva spelare är väldigt rörliga. Har man inte fart på fötterna, fart i tanken då får man det jobbigt mot Australien. … Det som måste till är att vi får möjlighet att fortsätta på den väg det blev mot USA. Med närmare avstånd till varandra. Då kan vi hitta kombinationer, då kan vi hitta löpningar i djupled. Det hinner vi inte om vi har så långa avstånd som vi hade mot Nigeria. Vi hade nästanlägen mot USA. De där nästanlägena skall bli 100-procentiga nu.”
Alen Stajcic, förbundskapten Australien:
”Vi är ett lag på väg upp mot toppen. Vi har skapat många målchanser och haft många avslut i de första matcherna – vilket är bra. Kan vi hålla de siffrorna över tid kommer vi att vinna fler matcher. Vi kan fortfarande sluta allt från etta till fyra i gruppen så vi kommer inte att hålla igen. Det är en tuff match som alla i den här gruppen. Vi kan slå Sverige – men det är en utmaning. Sverige måste klara av att lösa upp vårt försvar samtidigt som de måste ha koll på vårt anfall. Och det är elektriskt, snabbt och rörligt.”
Det är alltså Edmonton som gäller numera. Mycket är bättre här än i Winnipeg. Fast för egen del har det blivit ett dramatiskt förfall matmässigt.
Efter att ha ätit nyttiga frukostar bestående huvudsakligen av frukt och yoghurt som inneboende hos Melanie är det riktiga kaloribomber som gäller på hotellet här.
För att förbränna delar av alla kalorierna tog jag en promenad inne i centrum tidigare i dag. Då stötte jag på den schweiziska före detta fotbolls- och ishockeyspelaren Kathrin Lehmann. Hon berättade på utmärkt svenska att de är cirka tio schweiziska journalister här. Lehmann spelade ju ishockey för AIK i fyra säsonger och fotboll för Hammarby i två.
På ett sätt kan man mäta intresset för ett mästerskap i ett land på antalet närvarande journalister. Av de sex nationer jag hittills stött på ser den högst ovetenskapliga topplistan för antal journalister ut så här:
1) USA – många. Minst 50 – sannolikt fler än så.
2) Sverige. Drygt 30.
3) Australien. Drygt tio.
4) Schweiz. Tio.
5) Kamerun. Jag har sett fem. Kan vara någon mer.
6) Nigeria. Såg fem.
Här på Commonwealth Stadium i Edmonton känns VM-arrangemanget bättre organiserat än i Winnipeg. Presscentret är större och de har simultantolkar på presskonferenserna, vilket gör att de svenska kan hållas just på svenska.
När jag laddade upp bilderna gjorde Ashley Lawrence 1–0 till Kanada mot Holland – ett mål som skapade glada miner hos alla svenska reportrar. Står sig det resultatet ökar Sveriges chans att gå vidare på kryss i morgon. Blir vi grupptrea räcker nämligen tre poäng och nollmålskillnad för avancemang i det här läget. Men för att vi skall bli trea gäller ju även att USA inte får förlora mot Nigeria.
För Holland är däremot inte resultatet bra. Eftersom Nya Zeeland dessutom leder med 1–0 mot Kina är Ferns numera grupptvåa. Holland är däremot sist på samma poäng och målskillnad som Kina men med förlust i inbördes möte.
Det om det. Tillbaka till livet i Edmonton. Lokaltidningen Edmonton Suns redigerare hade ingen bra dag i går. De skulle ha en sida vardera om morgondagens matcher, Schweiz–Kamerun och Sverige–Australien. Rubrikerna blev rätt, men i övrigt blev det lite misslyckat.
Det är nämligen samma text på båda sidorna, den text som handlar om Schweiz match. Däremot är det bilder på Australien till båda texterna. Nu är ju Schweiz och Sverige samma sak, så för vår del spelar det ju inte så stor roll. Det är värre för Australien och Kamerun…
Missöde i Edmonton Sun
Tidigare i dag har Tyskland och Norge som väntat vunnit sina matcher i grupp B. Det innebär att tyskorna med stor sannolikhet väntar för grupptrean i den svenska gruppen. Faktum är att skulle treorna från både grupp C och D gå vidare är det till och med 100-procentigt att D-trean får Tyskland i Ottawa den 20 juni 22.00, svensk tid.
I dag drar sista gruppspelsomgången igång. Flera av resultaten kan påverka Sveriges framtid i turneringen.
I grupp B känns det lugnt. Norge och Tyskland kommer att vinna sina matcher, det utgår jag ifrån. Det är även resultat som passar oss bra i det här skedet. Går Sverige till slutspel hamnar vi däremot i ett annat läge. Då måste vi plötsligt hålla på alla icke-europeiska lag med tanke på OS-kvalet.
Det är mer spännande och ovisst i målsnåla grupp A. Där skulle kanadensisk seger mot Holland vara ett bra resultat för svensk del. Det innebär nämligen att vårt lag kommer att hamna före trean i grupp A – om det blir kryss mot Australien i morgon och USA tar poäng mot Nigeria. Det innebär också att Holland riskerar att missa slutspelet – vilket är bra ur OS-synpunkt.
Det finns förstås många scenarion, men vinner Kanada med ett måls marginal skulle Australien vid uddamålsunderläge i morgon hamna i en situation där de riskerar att åka ut om de släpper ytterligare ett mål, vilket gör att de skulle kunna vara nöjda med förlust. Vilket i sin tur är bra för oss.
Resultatet i matchen Kina–Nya Zeeland är faktiskt helt oväsentligt för svensk del. Oavsett resultat kommer ett av lagen att gå upp på fyra poäng och ta sig vidare, det andra kommer att ha sämre tabellrad än Sverige – om vi tar poäng i morgon och slutar på tredjeplatsen.
Då har jag lämnat Winnipeg och checkat in i Edmonton. Det här verkar vara en lite modernare och trevligare stad. Jag har lämnat gästvänliga Melanies radhus långt ut i förorterna och bor numera på hotell mitt i stan.
Jag har varit kritisk till Winnipeg – och det är ingen stad man längtar tillbaka till. Men jag känner ändå att jag behöver säga att jag trivdes allt bättre där när jag började få lite grepp om sakerna. Den lugna och fina villastadsdel där jag bodde var exempelvis väldigt trevlig. Och jag förvånades lite av att alla hälsade artigt när jag tog promenader bland husen.
I går var det resdag. Jag satt på Winnipegs flygplats ihop med både den svenska och den australiska truppen. Så där från distans verkade det vara bra stämning i båda gängen – förklarligt eftersom båda gjorde goda resultat i fredags.
Jag gillar verkligen hur spelarna ställer upp när unga supportrar kommer fram och vill ha bilder. Jag såg hur en cirka tioårig tjej gick fram till Lotta Schelin och bad om ett foto. Då samlade Lotta ihop ytterligare några spelare och ordnade så att den lilla tjejen fick ett minne för livet. Guldstjärna till Schelin där.
På planen har hon haft det tuffare. Faktum är att vår storstjärna har lägst snittbetyg av alla de som jag har betygsatt i BT i de båda matcherna. Där ser snitten ut så här:
4,0: Therese Sjögran.
3,0: Hedvig Lindahl, Lisa Dahlkvist, Jessica Samuelsson (betygsatt i 1 match) och Amanda Ilestedt (1).
2,5: Elin Rubensson, Caroline Seger och Nilla Fischer.
2,0: Lina Nilsson, Emma Berglund (1) och Linda Sembrant (1).
1,5: Lotta Schelin.
1,0: Kosovare Asllani (1) och Olivia Schough (1).
Senast funkade defensiven utmärkt. Däremot skapade vi inte en enda riktigt farlig chans i spelet. Vi har alltså bara spelat oss till en målchans på två matcher. Skall Sverige kunna gå långt i VM krävs det att vi får till målchanser på annat än bara fasta situationer.
Och då måste Schelin hitta rätt. Både mot Nigeria och USA tycker jag att hon varit alldeles för passiv och stillastående i mitten. Jag eftersöker fler löpningar ut mot kanterna för att dra isär motståndarnas backlinje och på så sätt göra det lättare att hitta luckor för genomskärare.
Jag ser i Expressen att krönikör Tomas Pettersson också hoppas att Schelin skall vakna. Och att vårt forwardsess försvarar sig med att hon ofta lämnas ensam. Det känns som ett rätt blekt försvar. Schelin vet väl mycket väl att det är så här det är i mästerskap. Mot starka motståndare får lagen inte 25 öppna målchanser som Lyon kan ha i franska ligan. I mästerskap måste man ta de halmstrån som kommer. Och i det svenska laget är det Schelin som skall göra det.
Förhoppningsvis hittar hon rätt mot Australien på tisdag (natten mot onsdag svensk tid).
Apropå Australien tänkte jag hälsa på dem i dag. Jag läser i Expressen att:
”Australien är välkänt för att vara ett atletiskt lag – men med vissa brister i tekniken.”
Jag har sett båda The Matildas matcher på plats och det är knappast det atletiska jag imponerats av – det är det snabba och fantastiskt läckra passningsspelet. Samt den goda grundteknik som de flesta spelarna har. GP:s Eric Hilmersson sa till mig att ”Australien spelar som Sverige vill spela.”
Det är ett citat jag definitivt skriver under på.
Slutligen ett lästips. Under flygningen från Winnipeg satt jag och en mycket lång, men fantasiskt detaljerad artikel om OS-semifinalen 2012 mellan USA och Kanada. Det är grym läsning – jag gillar inte minst delen där de kanadensiska spelarna berättar om hur Abby Wambach hela tiden bearbetar domaren. Har du en stund över finns länken här.
En blogg om internationell damfotboll 