Förlust i målvaktsmatchen – då tog det roliga slut

Ibland är det tråkigt att få rätt. Just nu är verkligen ett sådant tillfälle. För det blev nästan exakt som jag förutspått.

* Frankrike vann med 2–1, och man gjorde det för att man totalt sett var ett bättre fotbollslag än Sverige i dag.

* Frankrike gjorde båda sina mål på fasta situationer.

* Sverige orkade inte. Jag har sett att det skrivits mycket om passningskvalitet på twitter. Även Chris Härenstam och Glenn Strömberg pratade en hel del om på det i tv-sändningen.
Men passningskvalitet och ork är bästa kompisar. Orkar man inte springa, orkar man inte hålla precision och kvalitet på passningarna. Och tyvärr orkade inte Sverige springa tillräckligt mycket de sista 35 minuterna. Inte ens nära.

Som jag redan var inne på i halvtid känns det dock så onödigt. Vi fick ju en perfekt start med ledning efter ett turligt mål.

Och där kom det in en faktor som jag bortsett från inför matchen – historiken. Sverige hade ju tre raka segrar mot Frankrike. Och när vi tog ledningen fanns chansen att fransyskorna började tänka ”inte nu igen”.

Men så var det den där målvaktsmatchen. Medan Frankrikes Sarah Bouhaddi var riktigt stabil, och dessutom gjorde ett par matchavgörande räddningar så bjöd Hedvig Lindahl på kvitteringen. Lindahl gav bort segern.

Jag har tidigare skrivit att Lindahl i princip aldrig vinner några matcher åt Sverige. Tyvärr är hon ingen världsmålvakt. Hon är alldeles för ojämn.

Men tyvärr har alldeles för få spelare visat toppform under OS. Våra nyckelspelare har inte varit usla, men de har inte heller glänst.

Under VM i fjol fanns det ett närmast magiskt sken kring Lotta Schelin. Hon verkade ostoppbar. I OS har hon trampat vatten, och hon är godkänd i turneringens som helhet – men inte mer.

Sverige började köra spelsystemet 4-2-3-1 för att få ut maximalt av Caroline Seger. Men Seger har inte varit tillräckligt bra för rollen. Hon har inte orkat prestera på världsnivå i mer än 10–15 minuter per match.
Är man efterklok borde nog Sverige ha spelat 4-4-2 med Schelin och Sofia Jakobsson på topp. Men Seger har grymt hög potential, och jag förstår att Thomas Dennerby försökte få ut mesta möjliga ur sin trupp.

Men det är bara att inse att Sverige inte har tillräckligt många spelare av världsklass. Och med kvartetten Charlotte Rohlin, Sara Larsson, Therese Sjögran och Josefine Öqvist borta från OS av olika skäl tillhör vi inte världens allra bästa nationer.

Och även om vi hade hoppats på mer så är ju kvartsfinal i OS trots allt godkänt.

Jaja. Nu behöver jag tänka på annat. Dags att kika på USA–Nya Zeeland…

Oj, Lindahl – den missen kan bli dyr

Sverige hade inlett matchen lysande. Ledde med 1–0, och hade bud på 2–0. Då bjöd vår målvakt Hedvig Lindahl på kvitteringen. Oj, vad onödigt.

Nu skall det sägas att Sveriges 1–0-mål var högst turligt. På en fin högerhörna från Marie Hammarström blundade Nilla Fischer, och fick bollen på axeln. Nicken, eller axlingen, fick en lite konstig bana, men gick in vid första stolpen.

Precis innan hade Fischer haft ett kanonläge. Och strax efter fick en helt fristående Lisa Dahlkvist nicka från sex–sju meter på Annica Svensson:s fina inlägg.

Efter 25 minuter hade vi matchen precis där vi ville ha den. Vårt mittfält ledde matchen i matchen, och Frankrike hade väldigt svårt att hitta vägar framåt. Det kändes som att skrällen hängde i luften.
Men i minut 29 förändrades allt.

På en fransk vänsterhörna fick Hedvig Lindahl gå ensam på bollen bakre delen av sitt målområde. Hon missbedömde dock bollbanan, och valde att bara förlänga bollen ganska rakt ut i planen. Där stod mittbacken Laura Georges, som enkelt kunde nicklobba in kvitteringen.

Med kvitteringen fick fransyskorna energi. Och tio minuter senare var det dags igen. Den här gången på en lång inläggsfrispark från Sonia Bompastor. I förstaskedet var Lisa Dahlkvist väldigt passiv, och drog in huvudet. I läge två blev det hönsgård i Sveriges straffområde. Och i läge tre kunde Wendie Renard ganska enkelt trycka in ledningsmålet.

Nu känns det som att matchen har glidit oss ur händerna. För hittills under OS har vi tre riktigt bleka andrahalvlekar bakom oss. Det är hög tid att vända den trenden. För nu börjar det igen…

Väntad startelva – nu hoppas vi på ett oväntat resultat

Sverige startar kvartsfinalen mot Frankrike med exakt de elva spelare som man väntat sig. Nu hoppas jag verkligen att de alla är kapabla att göra årets bästa insats, och fixa fram en skräll.

Frankrike gör däremot en ändring mot det lag jag trodde på. Camille Abily får börja på bänken, medan Elise Bussaglia startar på centralt mittfält.
Det är en signal om att fransyskorna tänker på defensiven. För Abily är det mer offensiva alternativet. Bussaglias främsta offensiva egenskap är hennes hårda skott.

Såg innan i dag att pålästa Maja Johansson på tidningen Match listar de tre viktigaste matcherna i matchen. Läs om det här.

Jag håller med om duellerna. Det blir otroligt viktigt att se till att inte Elodie Thomis matas med rätt bollar. För då får Sara Thunebro en hopplös uppgift.

Men en minst lika viktig nyckel är det svenska försvaret vid fasta situationer. Som jag ser det är Frankrike bäst i världen på hörnor och inläggsfrisparkar. Där måste vi ha hundraprocentig bevakning, framför allt på Wendie Renard.

Det är snart dags för avspark. Det här blir riktigt spännande. Vågar man

Så här startar lagen:

Sverige:
Hedvig LindahlAnnica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla FischerSofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie HammarströmLotta Schelin.

Frankrike:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia BompastorSandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.