Göteborg gav Rosengård ännu bättre drömstart

Jag har precis kommit hem från en utflykt till Göteborg och Valhalla där FC Rosengårds damallsvenska drömöppning fortsatte.

Matchen mellan Göteborg och Piteå slutade nämligen 0–0 – ett logiskt resultat i en jämn match. Som jag ser det var Piteå närmast segern sett till spelet, samtidigt berövades Göteborg på minst en straff av en svag domare.

För som jag såg det från läktaren var det solklar straff när Adelina Engman hölls fast av en Piteåförsvarare (Emelie Lövgren?) i den första halvleken. Domare Annika Andric såg situationen men vinkade bort den. Det gjorde hon även i två situationer efter paus där det också osade Göteborgsstraff.

Tyvärr är domarstandarden i damallsvenskan inte alls på samma nivå som spelarna. I dag var exempelvis Andric sämst på planen.

Sett till spelet var dock inte Göteborg förtjänt av någon straff. Hemmalaget är skadedrabbat och saknade ett flertal spelare, bland annat nyförvärvet Elin Rubensson. Hemmalaget saknade tillräcklig kreativitet och löpvilja för att ta sig igenom Piteås välorganiserade lag.

Före paus var det bara Sara Lindén som hittade luckor i Piteåförsvaret. Tyvärr för hemmalaget var Lindén placerad långt ifrån spelet. Hon spelade på högerkanten och Göteborgs flesta uppspel gick mot Lieke Martens till vänster.

Men två gånger fick Lindén bollen centralt framför Piteås backlinje och hittade Engman i fina positioner. Första gången borde det ha varit straff, andra gången var finländskan fri – men sköt utanför.

Efter paus skapade Göteborg lite mer, men närmare än boll i ramen från Martens och ett skott just utanför från vikarierande vänsterbacken Sofia Skog kom man inte.

Piteå vann hörnorna med 8–2 och hade flest målchanser i båda halvlekarna. Pauline Hammarlund och Elin Johansson var hela tiden på hugget i kontringarna. Johanssons rappa steg var definitivt ett orosmoment för Göteborg.

Annars tänkte jag från början mest att jag skulle studera Piteås båda VM-aktuella spelare Hilda Carlén och Emilia Appelqvist. Carlén var inte lättbedömd. Göteborgs avslut var helt enkelt för dåliga för att sätta Pitemålvakten på några svårare prov.

När det gäller Appelqvist gjorde hon en stabil insats. Jag tycker dock att hennes mittfältskollega Josefin Johansson var bättre. Allra bäst i Piteå var Faith Ikidi – hon var grymt stabil.

Piteå visade i kväll att laget har kvalitet att slåss om den femteplats jag tippade dem på. Göteborg visade att de måste ha en skadefri trupp om de skall kunna hänga med i toppstriden.

I och med dagens resultat är Rosengård det enda av de fyra tippade topplagen som står på full poäng efter två omgångar. Risken finns att toppstriden är avgjord på ett mycket tidigt stadium. Kanske kan det här målet av Stina Blackstenius rädda damallsvenskan:

Som det känns nu är det Linköping som är det lag som möjligen skulle kunna hota Rosengård. Men då måste man få igång målskyttet på allvar.

I nuläget känns faktiskt VM som det enda riktiga hotet mot Rosengård. Malmöklubben har tunn trupp och många spelare som skall till Kanada. Tuffa spelscheman och skador skulle kunna ställa till det. Men får Rosengård vara skadefritt kommer de med mycket stor sannolikthet att vinna guldet.

Mästarlaget har spelat två matcher där de förlorat de första halvlekarna med totalt 1–0 och vunnit de andra med 9–0. Tänk hur det kommer att se ut när de börjar spela hela matcher…

Innan det är dags att sätta punkt tänkte jag rekommendera det här klippet från NWSL. Houston Dash satte en mikrofon på sin coach Randy Waldrum i premiären. Det är nytt inom fotbollen – och högst sevärt:

https://www.youtube.com/watch?v=DemB5pIlVzY

Tveksamma domslut sänker Mallbacken?

Mallbacken hade inte marginalerna med sig i dag. Två tveksamma situationer blev till straffar som kan visa sig kosta värmländskorna en plats i damallsvenskan 2014.

Efter diverse tvekan valde jag att köra till Mölndal för att se bottenmötet Jitex–Mallbacken i dag. Jag trodde att jag kom en kvart för sent, men eftersom Mallbacken också hade varit sena var avspark uppskjuten – och jag kom precis lagom.

I vintras såg jag just de här två lagen göra upp i en träningsmatch. Jag var skeptisk till det jag såg av Mallbacken då, och jag kände mig tveksam till hur laget skulle klara sig i högsta serien. Defensiven var darrig, och de släppte till flera rena frilägen. Däremot imponerades jag av Julia Karlenäs och Mimmi Larsson.

I dag var det ett mycket stabilare Mallbacken jag fick se. Det handlar om ett lag som utan tvekan förtjänar sin damallsvenska plats, och som är värt att få bygga vidare nästa år. Mallbacken är verkligen ett lag. Man har en skön trygghet i defensiven, och nämnda Mimmi Larsson är blixtrande snabb och därmed ett bra vapen i kontringarna. I halvtid ledde värmländskorna i kväll med 1–0 efter att amerikanska backen Blakely Mattern hade nickat in en hörna.

Trots att Jitex hade haft mest boll, och att jag räknade till 2–2 i klara målchanser före paus, kändes inte bortaledningen orättvis så långt.

Under de första 20 minuterna i den andra halvleken räknade jag in en bra målchans till för Jitex. Men Mallbacken hade fortsatt god kontroll.

Sedan kom situationen som kan avgöra den damallsvenska bottenstriden. Jag var en av de fyra–fem personer som hade bäst placering. Ändå kan jag inte avgöra om domslutet var korrekt eller inte.

Inbytta Jitexforwarden Sofia Skog utmanade en Mallbackenback, som jag tror var målskytt Mattern. Skog fälldes vid straffområdeslinjen, och både hon och Mattern föll in i straffområdet. Domaren Annika Andric från Västerhaninge befann sig nära situationen, och blåste direkt – för frispark. Andric pekade på att bollen skulle läggas upp en halvmeter utanför straffområdet, och ställde upp Mallbackens mur.

Själv stod jag nästan exakt i linje med straffområdeslinjen, fast på bortre sidan från situationen sett. Min blick i ögonblicket var inte riktad mot fällningen, så jag kan inte med säkerhet säga var den skedde. Men den spontana tanken var att ”undra om inte fällningen ändå var inne i straffområdet”. Men jag är så osäker på min sak att om jag hade varit domare så hade jag nog fegat, och trots allt valt att döma frispark någon decimeter utanför linjen.

När muren var uppställd klev assisterande domare Almir Halilovic in i handlingen. Han hade inte gjort något väsen av sig tidigare i situationen. Däremot hade han tagit några kliv in på planen. Nu ropade han till sig Andric, och de båda diskuterade en stund.

Först kom Jitex kapten Sofia Karlsson fram och undrade vad som stod på. Sedan även Mallbackens Helena Frykestam. Båda blev bortmotade. När diskussionen var över tog Andric några steg framåt och pekade på straffpunkten. Jitexspelarna jublade, medan Mallbackens inte trodde sina ögon.

Straffen satte Fridolina Rolfö hur säkert som helst. Efter kvitteringen tappade Mallbacken lite av sin stabilitet. På slutet hade Jitex ytterligare fyra riktigt bra chanser att även vinna matchen. Närmast ett segermål kom Mimmi Löfwenius, som hade ett skott i ribbans underkant, men returen gick ut i planen, och en back hann peta undan bollen framför fötterna på Sofia Skog.

Matchen slutade 1–1 – och den straff som Jitex tilldelades efter de något udda turerna kan visa sig vara den faktor som avgör vilket lag som åker ur damallsvenskan i år.

Som sagt, det känns möjligt att det blev ett korrekt domslut. Men man hade gärna velat veta vad som gick runt i domare Andrics huvud när hon stod där och diskuterade med sin assistent. Han hade ju inte vinkat spontant för straff. Men nu fick han ändå henne att ändra sitt tidigare domslut. Hur säkra kan duon egentligen ha varit på att de dömde rätt?

Från Jitex matcher dyker det ju ofta upp tv-klipp. Det skall bli intressant att se om det läggs upp något på den här straffsituationen. Och om det i så fall går att bedöma utifrån klippet om straffen var korrekt dömd eller inte.

Dagen blir extra jobbig för Mallbacken då även resultatet i dagens andra match gick emot. Och att den matchen också avgjordes på en tveksamt dömd straff. Situationen som gav Piteå straff mot Umeå finns på det här klippet. Även här valde domaren att diskutera med sin assisterande innan hon beslöt sig för om förseelsen skedde innanför eller utanför straffområdet.

Personligen tycker jag att Clara Markstedt fälls av Katrin Jonsdottir utanför linjen, och att de faller in i straffområdet. Men jag gissar att det är en sådan situation där domaren kan anses göra rätt både om hon blåser frispark och straff.

För Piteå är förstås domslutet rena jackpoten. Segern gör ju att avståndet ner till nedflyttningsstrecket numera är fem poäng. För Mallbacken kan alltså de två straffmålen bli förödande. I stället för egen seger, och avancemang till tionde plats är man kvar under strecket. Och på lördag väntar laget som ligger just ovanför – Kristianstads DFF. Räkna med att det kan bli en nervös historia…

Nervöst blir det även i morgon. Då lottas nämligen årets båda utslagsomgångar i Champions League. Det blir förstås framför allt väldigt spännande att se vilken lottning Tyresö får. För turneringens skull får vi hoppas att vårt svenska mästarlag slipper något av de fem–sex storlagen.

Tillagt i efterhand: Klippet från matchen Jitex–Mallbacken går nu att se nedan. Och det är verkligen på gränsen. Eller kanske just utanför den…

De svaga domarna

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Filmar spelarna i Kristianstad?

På senare tid har jag börjat få lite mejl från läsare, som har synpunkter på, eller tips till bloggen. Det är förstås väldigt kul. Så tack ni som mejlat.

Ett mejl som kom i förrgår handlade om varningar i damallsvenskan. Jag har inte hunnit analysera mejlarens tankar och frågor förrän nu.

Därför hann damfotboll.com först med att publicera läsarens varningsspaning. Utöver den statistik som damfotboll.com tagit upp innehöll mejlet även en mängd frågor kring de tre varningstätaste matcherna, samtliga med Kristianstad som ena laget. Nämligen de här:

* Hur kan Piteå få fem varningar i Kristianstadsmatchen när dom endast har fått åtta totalt i övriga tolv matcher?
* Hur kan Vittsjö få fem varningar i den matchen mot fyra i övriga elva matcher?
* Hur kan Tyresö få fyra varningar mot sex i övriga matcher?
* Hur kan Kristianstad få endast en varning av 15 i de tre varningstätaste matcherna?

* Är det möjligen så att spelarna i Kristianstad har lärt sig av herrfotbollen och har börjat filma så att motståndarna åker på varningar?

* Är det kanske så att Kristianstad är det enda lag i damallsvenskan som har en kvinnlig tränare och de flesta matcherna har kvinnliga domare?

* Eller finns det kanske någon ytterligare orsak till att det ser ut som det gör?

Intressanta frågor, som känns omöjliga att svara på utan att ha sett matcherna. Och utan att ha set Kristianstad. Och KDFF är tyvärr ett av de lag jag inte lyckats se en enda gång live i år.

Men att spelarna i KDFF skulle filma känns inte troligt. Det borde det ha blivit debatt om. Och någon sådan debatt har jag inte sett.
Eller jo, ibland filmar KDFF. Fast filmer som den här påverkar inga domslut.

Att KDFF skulle ha fördel här av att de tränas av Elisabet Gunnarsdottir känns inte heller speciellt troligt.
Däremot brukar det ju vara så att välkända spelare, typ landslagsspelare, har fördel hos domarna. Allt enligt principen att det är svårare att varna någon man känner – eller känner igen. Fast det borde inte vara en faktor här, för det förklarar ju inte varför Tyresö fick fyra gula kort mot KDFF:s enda.

Jag såg också hur Piteåspelare på twitter vrålade – ja, det kändes så – ut sin vrede över domarinsatsen i Kristianstad. Men jag har träffat på ganska många enögda spelare, både på högsta och lägsta nivå, så det kan man inte dra så stora växlar av.

Så nej, jag har inga bra svar. Men har någon bättre svar så tveka inte att kommentera det här inlägget.

Apropå domare och varningar så har jag kollat in domarstatistiken under våren. Så här har de damallsvenska domarna fördelat sina gula kort hittills:

(Kolumnerna är antal matcher, varningar för hemmalaget, varningar för bortalagen, samt varningar per match.
Pernilla Larsson, Trollhättan        11     9     16      2,3
Annika Andric, Västerhaninge       9     6       4      1,1
Sandra Fogelberg, Umeå              8     4      3       0,9
Paula Thörn, Lagan                       8     3      6       1,1
Malin Johansson, Stockholm         7     6      8       2,0
Linn Andersson, Stockholm           6     2      4       1,0
Jenny Palmqvist, Göteborg            6     1     9       1,7
Sara Persson, Rävlanda                6     2    11       2,2
Tess Pettersson, Bunkeflostrand   6     5      4       1,5
Keijo Hyvärinen, Haparanda          1     0      1       1,0
Patrik Magnetorp, Lund                 1     0      3        3,0
Kaspar Sjöberg, Malmö                 1     2      2        4,0

Totalt har hemmalagen fått 40 varningar och bortalagen 71. I herrarnas allsvenska är samma siffror 158 och 202.

Jag har tidigare gnällt på att damfotbollen ofta har för dåliga domare. Det har jag gjort här, här och här.
Den skeva varningsstatistiken behöver ju inte nödvändigtvis vara ytterligare ett bevis för dålig domarstandard. Fast det talar ju inte heller emot.