Damallsvensk återstart och svenskt i Champions League

I kväll återstartar damallsvenskan efter OS-uppehållet. Jag måste nog säga att jag fortfarande inte är så inne i det ”allsvenska tänkandet” ännu. Det är fortfarande OS-turneringen och landslaget som tar mest plats i huvudet.

Men man får försöka ställa om…

Det är Djurgården som tar emot LdB Malmö, där Lisa Ek debuterar. Djurgården testade ju den lovande finländska landslagsspelaren Marianna Tolvanen i en träningsmatch förra tisdagen. Fast det verkar inte ha lett till någon övergång.

Det blir förstås intressant att se hur lagen har påverkats av uppehållet. Malmö var ju bäst i serien innan uppehållet, och bör gå upp i tabelltopp i kväll. Men de gick ju på en nit när de var i Stockholm och mötte AIK. Och nu saknas både Ali Riley och Anja Mittag. Kan Djurgården fixa en repris?

* I kväll är det också cupkvartsfinal mellan Mallbacken och Tyresö. Varken klubbar, publik eller media värkar bry sig om svenska cupen. Inte förrän det är final.

Och nu börjar det närma sig finalen. För semifinalerna spelas den 29 augusti. I den ena tar Göteborg FC emot LdB FC Malmö. I den andra kommer Jitex få bortamatch mot segraren i kvällens kvartsfinal.

* Slutligen läste jag på utmärkta bloggen Spelare 12 om tre svenska division III-spelare som spelar Champions League för lituaiska Gintra Universitetas. En kul historia om Roslagsbrotrion Sarah Lindberg, Johanna Möller och Elin Nilsson. De bloggar för övrigt om äventyret på Norrtelje Tidnings hemsida. Läs bloggen här.

Samtidigt som det som sagt är en kul historia visar det här hur långt damfotbollen har innan den är en riktigt stor världssport. För att tre division III-spelare anses som förstärkningar i ett mästarlag är tyvärr inget styrkebesked.

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?

Vittsjö ett skrällag även i brandskattad cup

Vittsjö är damallsvenskans stora, och egentligen enda, sensationslag så här långt.

Men bredden på spelartruppen känns inte imponerande. För idag utsattes damallsvenskans trea för en riktig knall i Svenska cupen. Rödeby AIF – som ligger fyra i division II södra Götaland – vann nämligen hemma med 2–1.
Förstås en rejält pinsam cupsorti för Vittsjö, som lät en handfull nyckelspelare vila idag. Det hade man alltså inte råd med.

Från idag, till och med torsdag, står cupen på schemat. Alla damallsvenska lag går in i den här omgången.
Men personligen tycker jag att cupen är iskall, och ointressant. Och det är bland annat klubbarnas fel.

Cupen blir nämligen ointressant när lag som Vittsjö väljer att spela med en halv B-uppställning. Den blir det också för att hälften av alla division I-klubbar struntar i att ställa upp. En cup som har så låg status har jag svårt att tända till på. I varje fall i det här skedet…
Det är för övrigt inte bara klubbarna som struntar i Svenska cupen, publiken gör likadant. Minns att det bara var 925 åskådare på fjolårets cupfinal i Göteborg.

I Tyskland var det 15678 åskådare på plats i Köln i lördags när Bayern München slog Frankfurt i cupfinal.
Och enligt damfotboll.com tyckte många tyskar att det var en bekymrade dålig siffra, då de haft 26282 på 2010 års final och 20 312 på 2011 års.
Jag såg någonstans att det påstods att vinnaren i den tyska DfB-Pokal Frauen skulle få en plats i Champions League. Det är däremot inte korrekt. Där, precis som här, är det bara äran som står på spel.

Och när Lotta Schelin avgjorde den franska cupen i söndags var det också en bra publiksiffra. Uppgifterna har varierat från 6491 till 7200. Hur som helst är det många gånger fler än vad vi lyckas mobilisera i Sverige.

* Det om cupen. Så till lite smått och gott. Först till Umeå, där förstasidan på UIK:s hemsida såg ut så här tidigare idag:
UIK:s hemsidaDen där segern som avses bärgades den 14 april. Efter den har UIK tagit en poäng på fyra matcher och hamnat i en mindre sportslig krissituation. Så det går väl att förstå att man gärna vill leva kvar i det förgångna…

* Och det är inte bara sportsligt som UIK har det jobbigt. Enligt den här artikeln från Västerbottens-Kuriren i söndags så fattas 1,5 miljoner kronor för att få ihop budget.
Det låter inte som at UIK kommer att ha råd att vara med och bjuda på Sofia Jakobsson när hennes kontrakt snart löper ut.

* Apropå Jakobsson fick hennes Rossiyanka igår hjälp i tabelltoppen av den ryska ligan. Formstarka trean Zorkij vann mot tvåan Energiya Voronezh med 2–1 efter att mexikanska Fatima Leyva Moran gjort båda Zorkijs mål på straff. Amerikanska Danielle Foxhoven gjorde Energiyas mål – också det på straff.
Huruvida svenska Ximel Bladh fick någon speltid har jag inte hittat någon uppgift om.
I tabelltoppen leder Rossiyanka nu med fem poäng före Energiya efter 21 spelade omgångar. Trean Zorkij är chanslöst på guldet, då de är hela 17 poäng bakom.

* För er som kikade på mitt bildspel på landslaget från Algarve cup tidigt idag tänkte jag bara meddela att jag under dagen har jag lagt till ytterligare 16 nya bilder till bildspelet. Så det kan vara värt en andra kik. Här är länken.

* Apropå bilder. Här är ett klipp med målen och en mängd målchanser från söndagens 2–2-möte mellan Jitex och Piteå. Målskyttar i tur och ordning: Sofia Karlsson, Jennifer Nobis, Katri Nokso-Koivisto och Ann Mari Dovland.

* Amerikanska Gina Lewandowski:s flytt från FFC Frankfurt till Bayern München fick ett stort antal supportrar till tyska mästarlaget för herrar, Borussia Dortmund, att sätta morgonkaffet i vrångstrupen igår.
Rubriken ”Bayern München verplichtet Lewandowski” till den lokala sportsidan RevierSport’s fick nämligen fansen att tro att det var Dortmunds herrlags stjärna Robert Lewandowski som var på väg mot Bayern… Det var det inte.

* Avslutningsvis en riktigt tråkig nyhet. En av världens främsta talanger, japanska Mai Kyokawa, är borta från OS, U20-VM på hemmaplan och resten av säsongen.
Den skada som du kan se uppstå via länken i det här inlägget, visade sig nämligen vara riktigt elakartad.
Såväl korsband, ledband som menisk var sönder – vilket innebär minst sex månaders frånvaro från fotboll. Minst. Troligen mer.
Ytterst tråkigt för Kyokawa, för Japan och för alla oss som älskar att se riktiga lirare. Och 18-åringen hade startat säsongen på ett fantastiskt sätt, och gjort fem mål på de första fyra omgångarna i Nadeshiko League.