Inlägget uppdaterat med ny info kring VM-lottningen.
I kväll har Schweiz och Irland säkrat varsin VM-plats. Medan Schweiz seger mot Wales var väntad så är Irland totalt sett en jätteskräll. Kul med nya nationer som tar för sig.
Att Irland är svårspelat fick ju vårt landslag känna i kvalet. På så sätt var kanske inte deras playoffseger en skräll. Men med tanke på ranking och utgångsläge när kvalet startade så är det nog få som trott att Irland skulle ta en av Europas VM-platser. Jag såg Österrike som favorit i gruppen. Men Österrike åkte ju ut om Skottland. Och i kväll vann Irland med 1–0 i Skottland.
Segerskytt blev Turbine Potsdams Amber Barrett som frispelades av Denise O’Sullivan i 71:a minuten. Barrett hade en lysande förstatouch som gjorde att hon kunde springa ifrån det skotska försvaret och iskallt rulla in matchens enda mål.
Det tredje laget som vann sin playoffgrupp är Portugal, som slog Island efter förlängning. Därmed får Portugal spela i den interkontinentala playoffturneringen. Otroligt surt för Island att falla på mållinjen igen. Minns att man var gruppsegrare in på tilläggstid i sista gruppomgången. Sedan gick ett nederländskt inlägg rakt i mål – och skickade Island till playoff.
Det som var matchavgörande i kväll var en otroligt hård målchansutvisning på Aslaug Gunnlaugsdottir efter cirka 50 minuter. Jag köper att domaren Stephanie Frappart dömde straff för kollissionen mellan Gunnlaugsdottir och Jessica Silva. Men att även dela ut ett rött kort är en överbestraffning som sannolikt kostade Island en VM-plats. För ölaget fixade att ta matchen till förlängning. Men 70 minuter med en man kort blev för mycket.
Noterbart i övrigt i dag att Spaniens B/C-lag vann mot USA med 2–0 samt att England bara fick 0–0 mot Tjeckien.
När det gäller Sveriges fina 3–0-seger mot Frankrike var det kul att lyssna på eftersnacket. Amanda Ilestedt pratade om att man spelade med en trebackslinje, fast inte på samma sätt som mot Spanien. Peter Gerhardsson sa att man körde med en trea i uppspelsfas, men att Jonna Andersson föll ner som vänsterback i uppställt försvarsspel.
Den eviga frågan är ju i vilket skede man skriver uppställningen. Jag tycker att det borde vara i uppställt försvar, och i så fall spelade Sverige 4–4–1–1 i dag. Oavsett vilket spelade vårt landslag väldigt bra. De franska målchanserna var lätträknade, medan Sverige kunde ha gjort fler mål.
Utan att ta något ifrån landslaget så funderar man ju lite över hur så bra spelare som de franska kunde klappa ihop så på slutet. Visst åkte de på en utvisning, men en sådan överkörning som det var under de sista 15–20 minuterna…
En del av eftersnacket handlade om resultatets påverkan på världsrankingen och således på seedningen till VM-lottningen. Gerhardsson frågade om jag visste, men rankingen handlar ju om rätt avancerad matematik så jag vågade inte ens gissa.
Men självklart är det väldigt bra med en 3–0-seger mot det femterankade laget. Och för svensk del var det ju ingen nackdel att England tappade poäng samt att USA förlorat två matcher i det här fönstret. Plus att Nederländerna föll hemma mot Norge med 2–0 i dag.
En gissning är att USA och Tyskland fortsatt är etta och tvåa, medan det kommer att vara väldigt jämnt mellan Sverige och England om tredje och fjärde plats.
Här hade jag tidigare en gissning kring hur Fifa skulle göra sin VM-seedning, en gissning som byggde på att man skulle göra som i de senaste VM-turneringarna och först lyfta värdländerna samt de lag som är etta i respektive världsdel.
Men sedan har jag uppmärksammats på att Fifa på VM:s hemsida nu faktiskt har meddelat hur seedningen skall gå till. Där står det under punkt 2 att de båda värdnationerna samt topp sex på världsrankingen skall vara toppseedade.
Och då borde det vara klart att Sverige är bland de åtta bästa, och således kommer att slippa lag som USA, Tyskland, England och Australien i gruppspelet.
Efter några tveksamma insatser bjöd landslaget på en härligt sprudlande uppvisning när man vann med 3–0 mot Frankrike – siffror som var klart i underkant. Det var så hett på Gamla Ullevi att man glömde vilket väder som härjade i Göteborg under tisdagen.
För det var både kallt och blåsigt när jag kom till Göteborg. Kanske var det därför som publiken anlände sent. När Nilla Fischer hyllades med tio minuter till avspark var det bara halvfullt på arenan.
Publiken strömmade dock in och vid avspark var de flesta på plats. I samband med att den spanska domaren Olatz Rivera Olmedo blåste igång matchen noterade jag en väldigt hjärtlig kram mellan Marika Domanski-Lyfors och Corinne Diacre precis framför mig. När den franska förbundskaptenen hade kramats klart och tittade ut mot planen fick hon se Filippa Angeldal vinna en andraboll just utanför franskt straffområde och placera in 1–0.
Tiden? 25 sekunder. Och den stora publiken bjöd på dagens dittills största tjut.
Strax efter kunde Diacre och vi andra på arenan konstatera att Sverige lurats när de satt upp laget 3–4–2–1. För den svenska formationen var det klassiska 4–4–1–1 som landslaget oftast använt sig av under Peter Gerhardsson.
Sverige var väldigt bra i cirka tio minuter. Sedan följde tio minuter där Frankrike hade bollen utan att komma till några farligheter. Dock kändes det som att det franska laget var på gång att bygga något bra när de svenska anfallen blev allt kortare. Den som fortsatt hade bett i pressen var Elin Rubensson som stod för några fina bollvinster.
Mitt i halvleken fick Sverige bättre bett i pressen igen, och det kändes rätt kontrollerat upp mot 30 minuter. Det mest uppseendeväckande under de tio minuterna var att publiken började köra vågen.
Efter 32.30 bjöd Sverige på ett läckert anfall där man sågade sig fram på vänsterkanten, men där Selma Bacha räddade vid bortre stolpen. Från min vinkel såg det ett tag ut som att den franska vänsterbacken var på väg att göra självmål. Men hon redde ut situationen.
Frankrikes bästa chans kom i 37:e minuten när Nathalie Björn tappade bollen till Delphine Cascarino. Amanda Ilestedt hann dock täcka så att det aldrig blev det friläge man först trodde var på gång.
I halvlekens slutminuter hade Frankrike ett par hörnor. Då hade jag mitt fokus på duellen mellan Björn och Wendie Renard. En duell där fransyskan hade ett ganska rejält längdövertag.
Men Sverige redde ut det och hade 1–0 med sig in i halvtidsvilan. Jag trodde att det skulle bli ett par svenska byten i paus. Jag trodde att kvartetten Ilestedt, Eriksson, Rubensson och Asllani bara skulle spela 45 minuter, eller max 60. Men Gerhardsson startade med samma elva även i den andra halvleken. Däremot gjorde Frankrike två byten när Grace Geyoro och Delphine Cascarino gick av. De ersattes av Lindsey Thomas och Melvine Malard.
I 49:e minuten fick Malard ett kanonläge när Jonna Andersson kom fel på en lyftning i djupled. Lyonstjärnan stod dock för ett svagt avslut som hamnade i burgaveln. Den andra halvlekens tio första minuter bjöd på ett mycket öppnare spel än det vi fick se före paus. Det var nära målchans ganska många gånger, åt båda håll.
Och när jag satt och kollade vilka svenska byten som skulle komma så fick hemmapubliken jubla igen. En perfekt slagen högerhörna gick över Renard och träffade Ilestedt i pannan. 2–0 i 60:e minuten.
Innan avsparken slogs kom bytena. Angeldal och Lina Hurtig gick ut. Julia Zigiotti Olme och Fridolina Rolfö kom in.
I 68 minuten låg Jonna Andersson efter att ha fått en rätt slarvig tackling. Då passade Frankrike på att göra ytterligare två byten Ouleymata Sarr och Selma Bacha gick ut medan Viviane Asseyi och Marion Torrent kom in.
Direkt när spelet kom igång frispelades Stina Blackstenius snyggt av Rolfö. Avslutet täcktes till hörna. Där var det nära 3–0…
Några minuter senare, i 74:e, när vi satt och väntade på ett svenskt trippelbyte blev Blackstenius frispelad igen. Den här gången av Asllani. Blackstenius kom dock inte till avslut utan hon blev nedsprungen av Aissatou Tounkara – som fick rött kort.
Innan frisparken slogs byttes Blackstenius, Asllani och Olivia Schough ut. In kom Rebecka Blomqvist, Madelen Janogy och Johanna Rytting Kaneryd.
I 78:e minuten hände det saker. Först hörde jag Caroline Seger vara upprörd över att det kastades saker från övre etaget mot pressläktaren. De utsända från Fotbollskanalen och Expressen satt illa till, men fick till synes ”bara” vätska över sig.
När jag tittade ner mot planen tog sig Rytting Kaneryd runt till höger i straffområdet och serverade Janogy till 3–0. Nytt jättejubel på Gamla Ullevi. Rekordpubliken (?) på 15 098 fick uppleva en riktig fotbollsfest. Efter målet gick Diani ut och Ella Palis kom in.
I 82:a var det dags för Sveriges sista byte när Jonna Andersson ersattes av Emma Kullberg. Tre minuter senare var dagens bästa svenska spelare Elin Rubensson nära att kröna sin kanoninsats med att bli målskytt. Pauline Payraud-Magnin lyckades dock med viss tvekan hålla bollen utanför målet.
Strax efter räddade den franska målvakten ett skott från Janogy via ribban. Sverige briljerade och körde över det franska laget. Det var en mening som jag inte trodde att jag skulle skriva. Men så var det: Sverige briljerade och körde över det franska laget.
På slutet hade Fridolina Rolfö två superlägen att även göra 4–0. Men Sverige fick alltså nöja sig med 3–0 i årets sista hemmalandskamp.
Olivia Schough röstades fram till matchens lirare till glädje för alla de Rosengårdsspelare som satt bakom mig. Men min röst gick alltså till Rubensson.
Men det här var en dag där alla svenska spelare var bra. En dag där landslaget visade att det inte är någon slump att det ligger trea på världsrankingen. Nu får vi hoppas att Sverige ligger kvar så högt på rankingen att vårt landslag placeras i högsta lottningspotten när VM-slutspelet lottas den 22 oktober.
Jag har just kommit till Gamla Ullevi för kvällens folkfest mot Frankrike. Det var en trevlig promenad från parkeringen tillsammans med massor av förväntansfulla småtjejer klädda i gult och blått.
Väl i presscentret kunde jag lite oväntat konstatera att Frankrike startar med bästa möjliga elva, precis som man gjorde mot Tyskland i fredags. Det vill säga Pauline Peyraud-Magnin – Eve Perisset, Wendie Renard, Aissatou Tounkara, Selma Bacha – Charlotte Bilbault, Kenza Dali – Kadidiatou Diani, Grace Geyoro, Delphine Cascarino – Ouleymata Sarr.
Med Diani och Cascarino blir det åka av på kanterna. Det blir spännande att se hur Sverige hanterar det. Det svenska laget är uppställt enligt 3–4–2–1 i dag också: Zecira Musovic – Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson (lagkapten) – Olivia Schough, Filippa Angeldahl, Elin Rubensson, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lina Hurtig – Stina Blackstenius.
Om den formationen stämmer kommer det att falla på Schough och Andersson med understöd av Ilestedt och Eriksson att hantera de snabba franska kantspelarna. Det blir intressant att se hur det funkar.
Landslagets anfallsspelet bygger mycket på fasta situationer, samt på att omsätta försvarsspel till anfall. Alltså genom att få till målchanser genom bollvinster i det höga presspelet, eller genom kontringar efter återerövringspress.
När jag nu även har kollat resten av matchen Spanien–Sverige noterar jag att den höga svenska pressen bara bet på allvar under den första kvarten. Jag tycker att man borde kunna hålla i pressen under en längre tid. Men sedan upptäckte Spanien att det ofta bildades jätteytor framför Johanna Rytting-Kaneryd och Amanda Nildén. De ytorna utnyttjade Spanien för att spela sig förbi den svenska förstapressen. Så brukar det inte se ut när Sverige försvarar med det vanliga spelsättet, 4–4–1–1.
Positivt i paus var att Sverige trots allt fortsatte att komma till målchanser under resten av den första halvleken. Och att Fridolina Rolfö såg vass ut. Mindre bra att Spanien också skapade lägen, samt att Zecira Musovic så långt kändes fumlig.
Efter paus bet den svenska pressen i sisådär tio–tolv minuter. Själva pressen ledde inte till några 100-procentiga målchanser. Däremot hade Amanda Ilestedt och Rolfö varsin i samband med hörnor. Under den perioden skapade också Spanien två riktigt bra chanser. Först nickade Alba Redondo i stolpen och sedan sköt Athenea del Castillo ett skott som tvingade Musovic att sträcka ut sin fulla längd.
En parentes kring Athenea var att jag satt och irriterades över att TV-kommentator Lena Sundqvist hela tiden kallade den tekniska spanska vänsterforwarden för Atena.
En dryg kvart in i den andra halvleken byttes Fridolina Rolfö ut. Det var inte bra för det svenska anfallsspelet. För som jag ser det var hon planens bästa spelare under de 61 minuter hon spelade. Under resten av matchen gick titeln bästa svenska spelare till Zecira Musovic. Utöver Rolfö klev även Amanda Nildén och målskytte Rebecka Blomqvist av. Man trodde att det skulle kunna leda till förbättrat svenskt presspel. Men effekten blev omvänd. Resten av matchen var det i princip Spanien mot Musovic.
Ganska tidigt efter trippelbytet gjorde den svenska målvakten först en fin räddning på en nick från nära håll från Redondo och sedan en ännu bättre fotparad på ett närskott från Esther Gonzalez.
Sedan var i princip allt spel förlagt till den svenska planhalvan fram tills Atletico Madrids Marta Cardona kvitterade efter hörna i minut 83.
Efter kvitteringen räknade jag faktiskt till 2–1 i svensk favör i klara målchanser, trots att Spanien fortsatte att äga spelet. Men på slutet fick Sverige äntligen till några riktiga anfall igen.
Det måste ju förstås sägas att Peter Gerhardsson knappast startade med den elva han hade startat om det varit en mästerskapsmatch. Och att han sannolikt inte hade bytt ut både Rolfö och Kosovare Asllani i så tidiga skeden som han gjorde. Men samtidigt hade ju Spanien ett ännu mer reservbetonat lag än Sverige. En slutsats av den här matchen är kanske att den svenska truppen inte är så bred som man kanske tidigare har trott. Att det krävs att Gerhardsson toppar laget även för att vinna mot Spanien B/C.
Gerhardsson har ju aviserat att han skall göra många ändringar mellan matcherna. På tisdag mot Frankrike kan vi nog åtminstone räkna med att Nathalie Björn, Filippa Angeldal, Jonna Andersson, Lina Hurtig och Stina Blackstenius startar. Troligen även Madelen Janogy och Olivia Schough.
Sverige fick på fredagskvällen bara 1–1 borta mot ett spanskt B- eller C-lag. Jag var på Borås Arena under kvällen och såg Alingsås FC United vinna DM-finalen i Västergötland med 3–2 mot Bergdalen. Därmed har jag inte hunnit se så mycket av matchen.
Mellan allt jobb hann jag se delar av slutminuterna. Då hade Spanien tryck, och var närmast segern. Sedan har jag hunnit kolla första kvarten koncentrerat. Och där var Sverige överlägset, och pressade sönder det nykomponerade spanska laget.
Dessutom gjorde Rebecka Blomqvist ett väldigt fint mål, framspelad av i första hand Fridolina Rolfö och Kosovare Asllani. Ett mål som kom i den 14:e minuten efter tålmodigt uppbyggnadsspel. Efter en inspark slog det svenska laget sju passningar i backlinje och defensivt mittfält innan Linda Sembrant först tog fram bollen och sedan slog en härlig passning till Rolfö. En passning som slog ut både det spanska anfallet och mittfältet.
Utifrån den där inledningskvarten är det svårt att förstå hur avslutningen av matchen kunde se så annorlunda ut. Men utifrån det här klippet från det spanska förbundets Youtubekanal tycks Sverige ha tappat kommandot strax efter ledningsmålet.
Det jag sett hittills är att Sverige spelade ett 3–4–2–1 med följande startelva: Zecira Musovic – Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Johanna Rytting Kaneryd, Hanna Bennison, Elin Rubensson, Amanda Nildén – Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö – Rebecka Blomqvist.
Utöver Spanien–Sverige spelade ytterligare några intressanta träningsmatcher under fredagskvällen. Jag noterade följande resultat:
I kväll startade playoffspelet i Europas VM-kval med semifinaler. Det blev Portugal, Wales och Skottland som vann och därmed spelar finaler på tisdag.
Alla dagens tre matcher blev dramatiska. I första gruppen blir det final mellan Portugal och Island sedan portugisiskorna avgjort i slutskedet av ordinarie tid. I minut 80 vid ställningen 1–1 bytte Belgien in backen Amber Tysiak.
Fyra minuter senare fällde Tysiak Portugals forward Diana Silva med straffspark som första domslut. Efter lång VAR-koll ändrades domslutet till målchansutvisning på Tysiak – och frispark.
Frisparken räddade Nicky Evrard via ribban till hörna. Och på hörnan kunde Fatima Pinto från nära håll nicka in Portugals segermål.
Inför 15 000 åskådare i Cardiff vann Wales med 1–0 mot Bosnien-Hercegovina. Storstjärnan Jess Fishlock avgjorde med ett läckert volleymål i förlängningen. Därmed åker Wales till Zürich för att spela kvalfinal mot Schweiz på tisdag.
KO!
We're back underway in extra time… here's a moment for you all to enjoy 🔥
Även Skottland vann med 1–0 efter förlängning. Inhopparen Abigail Harrison nickade in Erin Cuthbert:s hörna för 1–0 till skotskorna tidigt i förlängningen mot Österrike. Segern innebär att Skottland får hemmamatch i finalen mot Irland på tisdag.
Om damallsvenskan även fortsättningsvis skall ha tre platser i Champions League krävs det att svenska lag vinner matcher. Framför allt ställs nu hoppet till FC Rosengård. Men dagens lottning var inget vidare ur rankingsynpunkt.
Rosengård hamnade i grupp D tillsammans med FC Barcelona, FC Bayern München och SL Benfica. Det är den allra tuffaste gruppen i turneringen, och tyvärr finns där inga säkra segrar. Väldigt dåligt för svensk damfotboll.
Dessutom fick Roma en så bra lottning att de har god chans att gå till kvartsfinal. Därmed kan vi vara helt säkra på att Italien kommer att passera Sverige på nationsrankingen. Då är Sverige nere på den sjundeplats som man måste vara på för att få ha tre lag.
Det gäller att i första hand hålla Tjeckien, Danmark och Portugal bakom. Med tanke på att rankingen räknas över en femårsperiod och att Sverige de närmaste två åren tvingas styrka två höga poäng är risken uppenbar att damallsvenskan bara har två platser till den turnering som inleds sommaren 2025. Framför allt Portugal
Mycket talar för att det var söndagen den 2 oktober som den damallsvenska guldstriden 2022 avgjordes. Efter att Kristianstad tappat poäng i Eskilstuna och Linköping åkt på en riktig käftsmäll mot Häcken så leder nu FC Rosengård serien med fem poängs marginal.
Fyra omgångar återstår och Rosengård har kvar att spela mot:
Jag tror att Rosengård vinner minst tre av de fyra matcherna, vilket skulle innebära nytt guldfirande i Malmö om några veckor. Så kansliet på Malmö IP kan redan nu kolla på årets beställning av guldhattar och skumpa.
I dag har jag suttit i tv-soffan sedan 13.30. Först låg fokus på matchen BP–IFK Kalmar, en match som småländskorna vann med 3–2. Därmed tog Kalmar ett jättesteg mot förnyat damallsvenskt kontrakt.
Smålandslaget har nu fem poäng ner till BP och Umeå under varsitt streck. Just Umeå och BP möts i Västerbotten i näst sista omgången. Mycket talar för att det är då det avgörs vilket lag som får kvala.
De bestående bilderna från dagens match på Grimsta är dels att Kalmar länge såg bäst ut, men att BP fick till en riktigt bra slutforcering med Mathilda Johansson Prakt och Vaila Barsley som forwards hade sina motståndare i rejäl gungning. Men Kalmar stod emot och tog tre blytunga poäng.
Dels att domaren Anastasia Oberlauf Poopuu hade en riktigt jobbig eftermiddag och var sämst på planen. Bland många darriga domslut rymdes en tveksam straff till Kalmar och ett BP-mål som inte borde ha godkänts.
Vad gäller Kalmars straff var det inte helt fel att Kalmar fick straff i 66:e minuten. Men domaren blåste för fel situation. Första gången Violah Nambi och Frida Boriero stötte samman kom BP-spelaren in med en sen höfttackling. Där kunde Oberlauf Poopuu ha blåst. Men domaren var inte nära situationen och släppte den.
När de båda spelarna hamnade i en ny duell fem–sex sekunder senare tycker jag att det är ganska tydligt att det är Boriero som är först på bollen. Men då blev det straff. På den gjorde Juliette Kemppi 0–3. En stund senare godkändes BP:s 1–3-mål trots att Jennifer Sjösten först hade kört över målvakten Karina Kork.
Det var ju full omgång i dag. 15.00 spelades fem matcher parallellt. Jag hade hela tiden Linköping–Häcken som huvudmatch. Mycket för att jag var nyfiken på LFC, som jag inte har sett koncentrerat på länge. Och förstås för att jag ville kolla in färska landslagsspelaren Stina Lennartsson.
Parallellt kollade jag först Örebro–Rosengård, där hemmalaget tog ledningen efter cirka 15 sekunder. Men när Rosengård var uppe med 3–1 bytte jag till Eskilstuna–Kristianstad. Där fick jag omgående se Evelyne Viens springa igenom och ge KDFF ledningen. Men i den andra halvleken kom Eskilstuna tillbaka. Paulina Nyström kvitterade och långa stunder var KDFF riktigt illa ute. De fick dock med sig en poäng, och är nu jämsides med Linköping.
Min huvudmatch vann Häcken med förkrossande 5–1.Kortfattat kan man säga att varken LFC eller Stina Lennartsson imponerade på mig. Häcken var minst en storlek bättre, framför allt på att försvara sig.
LFC kändes naivt, ungefär som Häcken gjorde när de spelade mot storlag i Champions League i fjol. Nu har Häcken just mött PSG i dubbelmöte och fått lära sig vikten av att kunna spela ett tajt försvar. Det var sannolikt en nyttig lärdom inför den här matchen. För visst hade Häcken lite flyt med ett par bollstudsar. Men totalt sett var det alltså klasskillnad.
Jag har inte sett LFC i några matcher mot svagare lag. Men jag kan förstå att man vunnit många sådana på den ultraoffensiva uppställning man använder. Mot starkare lag bör man nog dock fundera lite över hur man agerar i försvar. På fem tävlingsmatcher mot Rosengård och Häcken i år har LFC fem förluster och den totala målskillnaden 4–16.
Nu är Häcken bara två poäng bakom LFC och Kristianstad. Eftersom de två möts i näst sista omgången så har Häcken nu en topp tre-placering i egna händer. Om de går rent talar mycket för att de till och med till slut kan ta andraplatsen.
Och jag skulle inte bli förvånad om Häcken går rent. De har hittat rätt med Hanna Wijk och Anna Sandberg som ytterbackar och med en formstark Elin Rubensson på centralt mittfält. Dessutom såg Anna Anvegård bättre ut än jag sett på länge, och Pauline Hammarlund har hittat formen igen.
Däremot visade tyvärr inte Stina Lennartsson något som skulle motivera en landslagsuttagning som ytterback. Vi får väl hoppas att hon var tagen av all veckans uppmärksamhet. För det här var en match där hon mest drog på sig frisparkar.
På måndag klockan 13.00 lottas gruppspelet i Champions League. FC Rosengård är nionderankat av de 16 lagen, vilket innebär att man återfinns i den tredje lottningspotten. Det innebär att det står Slavia Prag på den riktiga drömlotten. Även FK Vllaznia och FC Zürich vore riktigt bra lotter.
Här är lite tankar seedningsgrupp för seedningsgrupp:
Pott 1: Olympique Lyonnais, FC Barcelona, VfL Wolfsburg och Chelsea FC.
Här finns det ingen drömlott för Rosengård. I kväll satt jag och kollade på Barcelonas hemmamatch mot Madrid CFF. Och efter 55 minuter tänkte jag att Barca kanske ändå är en riktigt bra lott. För så långt var de spanska suveränerna långt ifrån suveräna. Man ledde i och för sig med 1–0, men i det skedet hade Madrid haft väl så många 100-procentiga målchanser. Inte minst hade Barcaförsvaret så långt jätteproblem med zambiska landslagsforwarden Rachel Kundananj.
Men Barca hade startat lätt reservbetonat, och hade således rätt mycket kvalitet på bänken. Fem byten på tolv minuter satte fart på mästarlaget. Det slutade 7–0, och jag år tillbaka på att det saknas drömlott i den här potten.
Därmed är det troliga att Rosengård inte kommer att ta någon poäng mot den motståndare man får från den här potten. Därmed kanske drömlotten är det lag som kan locka flesta åskådare. Och det är inte heller självklart. Men gissningsvis lockar Wolfsburg minst. Kanske att Chelsea ändå är bästa lotten eftersom de borde locka publik. Och att de sannolikt är det minst bra laget i den här potten.
Apropå publik är frågan hur många FC Rosengård kan locka till sina hemmamatcher. Deras snitt i damallsvenskan ligger på 933. Nog borde väl snittet i UWCL bli minst det dubbla? Häcken hade totalt 10 026 åskådare på sina tre hemmamatcher i fjolårets gruppspel. Och 5 118 mot PSG i onsdags.
Pott 2: FC Bayern München, Paris Saint-Germain, Slavia Prag och Arsenal FC.
Här finns den riktigt stora drömlotten i Slavia Prag. Om Rosengård hamnar i samma grupp som Sejde Abrahamsson:s lag lever hoppet om kvartsfinal. Då finns det förutsättningar för att bli en kul UWCL-höst för svensk del.
Bayern, PSG och Arsenal är lag som det en bra dag kan gå att sno en poäng av. Men att Rosengård skulle komma före något av de lagen över sex omgångar känns inte rimligt. Ställs FCR mot något av de lagen kommer vår svenska representant att få koncentrera sig på att försöka ta sex poäng mot laget från pott 4 och på så sätt både stärka sin rankingpoäng och kassakista.
Pott 3: FC Rosengård, Juventus FC, Real Madrid FC och St Pölten.
Härifrån får förstås inte Rosengård någon motståndare. Men för övriga lag är Juventus en riktig nitlott. Real Madrid är näst sämsta lotten medan österrikiska St Pölten är drömlottningen.
Pott 4: FC Zürich, Benfica, AS Roma och FK Vllaznia
FC Vllaznia från Shkodër i norra Albanien är den självklara drömlotten i den här gruppen. Rosengård bör även ta sex poäng mot schweiziska FC Zürich. Det är ett lag som knappast kommer att få med sig några poäng i den här turneringen. Däremot är Roma numera riktigt bra och Benfica visade i fjol att de inte är helt lättspelat.
Som jag ser det skulle alltså en drömlottning för FC Rosengård vara: * Chelsea * Slavia Prag * Vllaznia
Sämsta möjliga lottning är: * Wolfsburg * PSG * Roma
Men innan Rosengård får sin lottning skall det spelas en hel damallsvensk omgång. En omgång där Linköpings FC–Häcken och BP–Kalmar är de två matcher som är lite mer intressanta än övriga.
Rosengård leder med två poängs marginal före LFC. Nu skall serieledarna till Örebro, vilket bör innebära tre poäng. I förra omgången var ju däremot FCR riktigt illa ute. Men två sena mål från Stefanie Sanders och Rebecca Knaak vände 2–1-underläge mot Vittsjö till 3–2-seger.
Jag hade en jobbhelg där jag bara hann kika sporadiskt på matcherna. Men jag såg när Rosengård blev bestulet på en solklar straff i ställningen 2–1. Det var Vittsjös lån från just Rosengård, Charlie Grant, som missade bollen och sprang rakt in i Sanders. Hur domare Eva Svärdsudd kunde undvika att blåsa är en gåta.
FC Rosengård är klart för gruppspel i Champions League. Skönt och viktigt för svensk damfotboll.
Min spontana tanke var att Rosengård borde ha chansen att bli kvartsfinalseedat. Det har vårt svenska mästarlag. Fast den är inte så stor.
I nuläget är 14 av 16 lag klara.
De fyra högst rankade lagen är Lyon, Barcelona, Chelsea och Wolfsburg. Sedan är det klart att även PSG, Arsenal och Slavia Prag kommer att finnas i pott 2 och således också vara kvartsfinalseedade.
I kväll är Rosengård åttondeseedade laget bland de inkvalade vilket ger den sista platsen i pott 2. Men i morgon spelas de två sista playoffmatcherna. De går mellan Roma och Sparta Prag (står 2–1 till Roma) samt Bayern München och Real Sociedad (Bayern leder med 1–0).
Av de fyra lagen har Bayern högre rankingpoäng än Rosengård. Så om Münchenlaget går till gruppspel ramlar Rosengård ner i den tredje seedningspotten, vilket redan innan lottningen innebär väsentligt försämrad chans att avancera ur gruppspelet.
Klart är att Juventus, Real Madrid, St Pölten, FC Zürich, Vllaznia, Benfica samt vinnaren av Roma och Sparta Prag kommer att vara i de två lägsta seedningspotterna. Plus då antingen Real Sociedad eller FC Rosengård.
🇪🇺Así van cogiendo forma los bombos para el sorteo de la fase de grupos #UWCL. Falta un equipo para confirmar el bombo 2 (Bayern Múnich, Sparta Praga o Rosengård) y cuatro para confirmar los bombos 3 y 4. pic.twitter.com/eEZcxmJPZk
Emma Lind och Stina Lennartsson – där har vi de nya namnen i Peter Gerhardsson:s landslagtrupp inför matcherna mot Spanien och Frankrike om en dryg vecka.
När det gäller Lennartsson är det ju en från början offensiv kantspelare som fått en alltmer tillbakadragen position i Linköping. Nu är hon uttagen som ersättare till Hanna Glas, alltså som högerback eller kantspelare till höger utanför en trebackslinje.
Här är damlandslagets trupp till matcherna i oktober! 🙌
🟡 7 oktober 20.30 | 🇪🇸-🇸🇪 | Cordoba 🔵 11 oktober 18.30 | 🇸🇪-🇫🇷 | Göteborg
Härom dagen meddelade Nilla Fischer att hon har gjort sitt i landslagssammanhang. Det kom knappast oväntat efter att hon ställt sig utanför de två senaste mästerskapen och ytterligare flera samlingar.
Tack Nilla för alla matcher, minnen och upplevelser under din 21 år långa landslagstid. Tredje flest landskamper för Sverige 🇸🇪
"Nilla är en av de största vi haft inom svensk fotboll och jag vill verkligen tacka henne för en enastående landslagskarriär" – Marika Domanski Lyfors.
Tillbaka till truppen. Där är Sofia Jakobsson och Julia Zigiotti Olme tillbaka efter olika lång frånvaro. Totalt har Gerhardsson tagit ut 25 spelare och på presskonferensen pratade han om att matcha olika startelvor i de båda matcherna.
I första matchen väntar alltså Spanien. Det är ett spanskt landslag som drabbats av ett uppror under den senaste veckan. Ett stort antal spelare har gått ut med att de vägrar att spela under förbundskapten Jorge Vilda. Bland dem finns storstjärnor Aitana Bonmati, Patri Guijarro och Mapi León.
Andra namn på listan är Mariona Caldentey, Sandra Paños, Andrea Pereira, Clàudia Pina, Ona Batlle, Laia Aleixandri, Leila Ouahabi, Ainhoa Vicente, Lucía García, Lola Gallardo, Amaiur Sarriegi och Nerea Eizagirre.
Om inget dramatiskt händer kommer ingen av de här att vara med mot Sverige. De bästa spelarna vårt landslag nu kan ställas mot är de som kommer från Real Madrid samt Irene Paredes. Det blir alltså troligen ett väldigt försvagat spanskt lag som väntar nästa fredag.
Det är bra för den svenska rankingen. För den uppgift jag tidigare hade om att VM-lottningen skulle bygga på resultat fram till och med september månad stämde inte. VM-lottningen bygger på en ranking som sammanställs efter kommande fönster. Således kan landslaget behöva göra bra resultat även i de här två matcherna för att bli toppseedade i VM.
Utöver kaos i Spanien har vi även upplevt ekonomiskt kaos i Umeå IK den senaste veckan. Det kom ett pressmeddelande på mejlen i torsdags som förklarade att situationen är kritisk. Jag har ingen inblick i Umeå IK, men läser att klubblegendaren Roland Arnqvistär kritisk mot klubbens organisation.
Att UIK har gjort ett dåligt jobb på marknadssidan och att man räknat fel på publikintäkterna med cirka 400 000 kronor. Det låter klantigt. Man förstår ju att det är lätt att ryckas med i en skenande löneutveckling. Men det finns ju en gräns för hur fel man får räkna. Och nu har UIK passerat den gränsen med rätt stor marginal.
Slutligen är det returmatcher i Champions Leagues playoff i kväll. Mitt lag har match så jag kommer inte att kunna se någon av de båda svenska lagens matcher. Rosengård–Brann startar 18.00 och Häcken–PSG 45 minuter senare. Framför allt gör det lite ont att inte kunna vara på Bravida och se PSG på nära håll. Men man kan inte få allt.
Apropå Champions League avslutades presskonferensen med Peter Gerhardsson just med en fråga om turneringens betydelse för svensk damfotboll och för landslaget. I hans svar lobbade han för att även starta något han kallade Euroleague på damsidan. Jag antar att han menade Europa League. Och jag håller med till 100 procent.
Känslan är att damfotbollen är redo för en europeisk cupturnering till. Och det skulle dessutom göra klubblagsrankingen rättvisare eftersom underlaget skulle bygga på betydligt många fler matcher.
Det här blev till slut en riktigt bra svensk Champions Leaguekväll. Jag har ju efterlyst att ett svenskt lag skall prestera på toppen av sin förmåga i Europaspelet. Och Häckens insats mot PSG i kväll måste väl vara årsbästa för göteborgarna?
Brann–Rosengård 1–1 och PSG–Häcken 2–1 är två fullt godkända svenska resultat. Framför allt är alltså Häckens match en riktig topprestation. Det var riktigt kul att se. I höstas led jag under några av Häckens gruppspelsmatcher, där laget långa stunder spelade väldigt naivt.
Det var något hela annat i kväll i Paris. Mot PSG ställde Häcken upp med en 5–4–1-uppställning. I backlinjen hade man de tre tonåringarna Hanna Wijk, Elma Junttila Nelhage och Anna Sandberg. Och på mittfältet valde man att spela med tre spelare som normalt är innermittfältare. Sannolikt för att stänga mitten, och styra ut PSG mot kanterna. Det gjorde man bra.
Problemet i matchupptakten var att man drog på sig lite för många fasta situationer, vilket gjorde att PSG gång på gång kunde packa in folk i offensivt straffområde. Det var just på en fast situation som ledningsmålet kom i minut 13.
Den tidigare Göteborgsspelaren Lieke Martens nickade in 1–0 på hörna i ett läge där Häcken spelade i numerärt underläge eftersom Josefine Rybrink vårdades för en skada.
I det läget såg det jobbigt ut. Häcken hade inte slagit många passningar till rätt adress, och PSG var starkt i luftrummet på de fasta situationerna. Bland annat var det väldigt nära att Amanda Ilestedt nickade in ledningsmålet på en inläggsfrispark efter några minuter när Jennifer Falk inte mötte bollen tillräckligt högt.
Men Häcken skulle komma tillbaka. Drygt tio minuter efter ledningsmålet pressade Marika Bergman Lundin till sig ett friläge mot världsbacken Sakina Karchaoui, och rullade in kvitteringen. I det skedet hade Häcken börjat få lite lugn i form av bollinnehav.
Och resten av halvleken var riktigt bra från Häckens sida. Lagets klart bästa halvlek i Champions League. Inte någon gång under förra årets turnering kändes det så stabilt mot ett toppmotstånd. Flera spelare var riktigt bra, som de tre nämnda 19-åringarna Junttila Nelhage, Wijk och Sandberg. Men allra mest imponerade Elin Rubensson på mig. Hon gjorde ett jättejobb på mitten. Det känns som att hon börjar hitta tillbaka den världsnivå som hon höll innan mammaledigheten.
Elin Rubensson
Rubensson fick slita vidare efter paus. Hon gjorde det fortsatt väldigt bra. Även Filippa Curmark gjorde ett stort jobb. I höstas hängde hon inte med i svängarna mot topplagen. Men i och med att Häcken höll ihop laget så bra slapp Curmark att hamna i en mot en-situationer utan understöd, och då växte hon.
Dessutom höll inte Häcken på med det riskfyllda vågspelet att hålla på att passa in i mitten i uppspelsfas, vilket man gjorde i höstas.
I gruppspelet var alla de fyra matcherna mot topplag, alltså båda matcherna mot Lyon och Bayern München, avgjorda efter 55 minuter. Då var det minst två måls marginal. I kväll höll Häcken kryss i 85 minuter.
Det var i och för sig nära 2–1 i 64:e minuten då ett felpass från Sandberg ledde till jätteläge för Martens rakt framifrån. Men den gången sköt nederländskan över. När tröttheten kom gjorde de unga Häckenspelarna några felvärderingar. Men totalt sett var tonårstrion lysande. Det är absolut tre spelare som Peter Gerhardsson bör kolla extra noga framöver.
Den andra halvleken spelades i princip uteslutande på Häckens planhalva. PSG lyckades dock inte skapa speciellt många chanser. Därmed kände man besvikelse när Kadidiatou Diani nickade in segermålet från nära håll. Det gjorde hon på ett vänsterinlägg från Ashley Lawrence i minut 86.
Synd att inte Häcken kunde få med sig en poäng. Det hade varit ett lyft på många sätt. Men att bara förlora med 2–1 borta mot PSG är en väldigt bra prestation. Många experter på den franska ligan håller ju faktiskt PSG som huvudfavorit till guldet i vinter eftersom att Lyon drabbats av flera tunga skador på nyckelspelare.
Även om Häcken sannolikt inte kan vända på hemmaplan var det här viktigt. För matchen visade oss alla att svenska klubblag fortfarande kan tävla på högsta Europanivå. Kul.
Några timmar tidigare trampade Rosengård länge vatten i regnstaden Bergen. Hemmalaget Brann kom till spel med en låg 5–4–1-uppställning, och med vassa kontringar. Rosengård förde spelet, men var oroväckande passivt i offensivt straffområde.
Dom bekant är det i straffområdena man vinner matcher. Men fram till att Olivia Holdt och Stefanie Sanders kom in i minut 70 var Malmölaget utöver några hörnor knappt inne i norskornas straffområde.
I det läget ledde Brann med 1–0 efter ett vådaskott ur dålig vinkel från tidigare Kristianstadsanfallaren Svava Ros Gudmundsdottir. Och även om Rosengård hade mest boll hade man inte skapat en enda riktigt bra målchans.
Svava Ros Gudmundsdottir
Men med Holdt och Sanders hände det positiva saker. I minut 78 var det just Sanders som fick ner en boll, som studsade fram till Holdt. Danskan var utanför straffområdet när hon pricksköt in kvitteringen. Sedan firade hon målet på ett kaxigt sätt genom att sätta händerna vid öronen.
Efter målet var det bara Rosengård. Brann var fullständigt slutkört, alla de rödklädda hemmaspelarna gick på knäna. Faktum är att jag inte riktigt förstår varför inte Renee Slegers kastade in glödheta Karin Lundin i det här skedet.
Jag menar, Rosengård var passivt i offensivt straffområde. Samtidigt har man en spelare som gjorde tre mål så sent som i fredags. Jag tycker att Lundin borde ha bytts in.
För det fanns inget att vänta på. Visst återstår det 90 minuter av dubbelmötet. Men ett bättre läge att avgöra lär knappast Rosengård få. Brannspelarna var så tröttkörde att de i princip förlorade varenda närkamp under slutminuterna. Då kom också målchanserna inne i offensivt straffområde för Rosengård.
Totalt skapade Malmölaget fyra jättelägen att få med sig en ledning till hemmareturen. Nämligen:
85.20. Olivia Schough fick en superchans från cirka tio meter. Bollen kom perfekt mot Schoughs högerfot. Hon sköt dock långt över.
87.15. I en rörig situation fick Stefanie Sanders på ett skott från från bara någon meter. Oklart hur skottet stoppades.
89.00: Ria Öling bröt in från högerkanten och sköt – vänsterskottet gick dock över.
94.14: Den bästa chansen av de alla. Sanders fick helt öppet nickläge från sju–åtta meter. Ostörd nickade hon dock utanför. Direkt efter ljöd slutsignalen som förkunnade att det är 1–1 i paus mellan Brann och Rosengård.
Jag ger nu Malmölaget 65–35 i odds för ett avancemang. Rosengård känns som det bättre laget. Men det hade inte skadat om man tränat på att hitta större beslutsamhet i offensivt straffområde.
Några mil norrut längs den norska kusten startade Freja Olofsson för Real Madrid i 3–0-segern mot Rosenborg. Svenskan byttes ut i minut 62. Då hade Real gjort sina tre mål. Två av dem kom från nyförvärvet från Manchester City, Caroline Weir.
Real är alltså på god väg mot gruppspel. I övrigt har det varit väldigt jämna matcher i den första playoffomgången. Tisdagens resultat Arsenal–Ajax 2–2 och Køge–Juventus 1–1 är ju skrällar. Ajax resultat höjer ju för övrigt värdet på Kristianstads insats i UWCL.
Det enda dubbelmöte som känns helt avgjort är Sarajevo–FC Zürich. Där vann schweiziskorna bortamatchen med förkrossande 7–0.
I går gjorde jag en utflykt till Kristianstad för att få se om ett formstarkt Hammarby skulle kunna blanda sig i den damallsvenska toppstriden på riktigt allvar.
På förhand kändes det som att Bajen skulle ha en bra chans. För hemmalaget var ganska tungt skadedrabbat. Backarna Easther Mayi Kith och Gabrielle Carle kunde inte spela, men lär inte vara borta så länge. Kajsa Törnkvist har inte blivit frisk från sjukdom. Det är oklart när hon är tillbaka. För mittfältaren Sheila van den Bulk är säsongen över. Hon har en knäskada som måste opereras. Dessutom var spelmotorn Emmi Alanen ett frågetecken inför avspark. Hon startade, men fick bytas ut i minut 42.
Hammarby hade fyra raka segrar och målskillnaden 9–0 efter EM-uppehållet och kom från vinst mot Rosengård. Men Stockholms damfotbollsstolthet hade också ett avbräck i krassliga målvakten Anna Tamminen. Det innebar att 25-åriga Hanna Kohl från Umeå fick chansen till damallsvensk debut.
Hanna Kohl
Med flera backar borta startade KDFF med Emma Petrovic som central mittback, en position hon aldrig tidigare haft. Och som hon bara hade hunnit träna 1,5 pass i positionen.
Dock märktes hennes ovana i början. För efter tio minuter satt jag bara och väntade på ett ledningsmål från Hammarby. Så långt hade gästerna haft två 100-procentiga chanser. Vid den första styrde Josefin Harrysson bollen i egen stolpe. Och vid den andra nickade Madelen Janogy utanför från bara två–tre meter.
Janogy såg rapp ut. Och KDFF:s backlinje darrade alltså.
Men i tolfte minuten förändrades det mesta. På en hörna från vänster var det Hammarbys målvaktsdebutant som darrade till. Emma Petrovic slog hörnan kort till Emmi Alanen. Hon passade i sin tur vidare till sin centrala mittfältskollega Amanda Andradottir.
Andradottir sköt ett skott som Kohl borde ha räddat. Men debutnerver och en hal boll i regnet i Kristianstad ställde till det. Kohl tappade in bollen – och Hammarby tappade både spel och självförtroende.
Plötsligt hittade Kristianstad en hyfsad defensiv kontroll, och Emma Petrovic började se ut som en ”riktigt” mittback. Det var för övrigt en match mellan två lag som spelade 3–4–3, eller 5–4–1 beroende på matchbild. KDFF hade inget anfallsspel före paus, men de hade ledningen. Bajen hade bollen, men det dröjde till halvlekens sista 10–15 minuter innan de hittade nya målchanser.
Då klev Melina Loeck fram och gjorde sitt jobb. Ja, det var så hon beskrev sina fina räddningar efter matchen. Hemmalagets tyska målvakt hade även mycket att göra direkt efter paus.
I 50:e minuten såg jag hur Elisabet Gunnarsdottir ropade till sig Evelyne Viens, som sedan flyttade ut på högerkanten, medan 16-åriga isländskan Emelia Oskarsdottir fick ta över positionen som central forward.
I paus hade Gunnarsdottir även flyttat in Mia Carlsson från vänsterkanten till rollen som offensiv innermittfältare. Justeringarna gav hemmalaget ett anfallsspel. Och ett segermål.
För i 53:e minuten bet sig KDFF fast på offensiv planhalva efter att först ha lyft en inläggsfrispark mot Carlsson. Jag trodde att chansen var borta när Tilda Persson valde borta att in slå in ett inlägg. Persson satte istället en fin passning till Viens, som bröt in från högerkanten och spelade in bollen.
Oskarsdottir släppte bollen till framstormande Carlsson. Hon sköt ett skott som tog i stolpen, och där returen sattes i mål av Tabby Tindell. 2–0 – och ridå ner för Hammarby.
Så långt hade jag räkna in sex 100-procentiga chanser för gästerna. Kristianstad hade inte haft mycket mer än de två målen. Men hemmalaget fick självförtroende vid 2–0-målet, och min statistik över målchanser slutade med 7–6-seger för Hammarby. Matchen slutade 3–1 till hemmalaget sedan 16-åriga Oskarsdottir och Vilde Hasund gjort de två sista målen.
Sett till matchbilden var 3–1 inte något logiskt resultat. Men det är målen som räknas, och ett brandskattat KDFF skall vara stolt över sin insats.
De två isländska tonåringarna skall förstås nämnas. Amanda Andradottir var väldigt bra på mittfältet. Jag frågade tränare Gunnarsdottir om 18-årigen varit så bra någon gång tidigare. Svaret: ”Ja, i en landskamp nyligen mot Belarus. Men det är ett sämre motstånd än Hammarby.”
Emma Petrovic
En annan tonåring som skall vara stolt är Emma Petrovic. 19-åringen med rötterna i Helsingborg och Eskilsminne värvades till Kristianstad som offensiv mittfältare. I onsdags fick hon veta att hon var aktuell i den central positionen i trebackslinjen mot Hammarby. Så här sa hon när jag frågade om positionen:
”Det kom lite som en chock när vi hade möte i onsdags. Då sa hon att: ‘Emma, du skall kolla på den positionen för det finns en chans att du spelar där.’ Då var jag nästan i chock. Men det tränaren säger, det gör man alltid. … Men det kändes väldigt bra. Jag har väldigt bra spelare runt mig som stöttar mig och hjälper mig med att hålla linjen, att positionera mig rätt och att alltid vara på tårna.”
Hon berättar att hon inte hade en tanke på att det var hennes defensiv som skulle göra mest nytta i damallsvenskan under det här året.
”Det var verkligen inte det jag tänkte. Det var mer de offensiva aspekterna. Men det blir lite mindre och mindre av dom…”
Var ser du dig om ett år, vilken position föredrar du?
”Wingback. Eller som innermittfältare. Men wingback.”
Sedan konstaterar hon att hon nu spelat i de flesta defensiva rollerna – utom målvaktens. Det var under en landslagssamling med Serbien tidigare under året som hon testades som högerback. Det gick så bra att hon sedan även blev högerback eller kantspelare i KDFF.
Petrovic har varit så bra under året att hon höll Juventusspelaren Evelina Duljan utanför Kristianstads startelva under våren. Men trots att hon är född och uppväxt i Sverige kan hon inte spela i det svenska landslaget. Hon har valt Serbien, och spelat bindande matcher för dem.
”Jag har spelat för dem sedan jag var 14 år gammal. Jag var på en samling för Sverige för två–tre år sedan. Men Serbien har alltid känts som mitt hem, så det var ett självklart val.”
Min sista fråga till Petrovic var vad som talar för att KDFF tar SM-guld. Det var visst en rätt dum fråga.
”Det är klart att vi tar SM-guld. Komg igen, vi spelar den finaste fotbollen. Och jag tycker att vi är ett lag som är väldigt unikt. Vi har olika spelartyper överallt på planen – och jag tycker att vi har det bästa laget, helt enkelt. Det är klart att vi kan ta SM-guld. Och vi kommer att ta det. 100 procent att vi kommer att ta det.”
Därmed vet vi alltså att KDFF tar guldet. Frågan är nu vilka lag som kommer att sluta tvåa och trea…
Skämt åsido. Noterbart är att KDFF i princip har guldet i egna händer. Vinner man de matcher som återstår kan det som sämst bli en målskillnadsaffär om segern mot Rosengård. Kristianstad har ju nämligen kvar att möta både Rosengård och Linköping.
För Hammarby försämrades läget ganska rejält. Madelen Janogy var rätt deppig efteråt, även om hon inte tyckte att prestationen var lika dålig som resultatet. Men med 18 poäng kvar att spela om har Hammarby nu åtta poäng upp till KDFF, och elva till Rosengård. Känslan är att Bajen nu får väldigt svårt att sluta topp tre.
I gårdagens andra match vann Rosengård med 6–2 mot IFK Kalmar. Det var ett väntat resultat, som fick ett väldigt tråkigt efterspel. Strax efter slutsignalen fick flera spelare och ledare mordhot på mejl och sociala medier. Till tidningen Barometern säger sportchefTommy Nyberg:
”Det är ett otäckt mejl, som visar total brist på respekt för människor och det vi håller på med.”
Hoten är polisanmälda. Ordförande Håkan Brynielsson säger:
”Polisen säger att det är ett grovt hot. … Det här är väldigt allvarligt och polisen har samma uppfattning. Vi tycker att det är viktigt att synliggöra det här och protestera mot det. Om vi valt att inte synliggöra det hade det kunnat få motsatt effekt. Det är viktigt för klubben och spelarna att visa tydligt vad vi står för och att vi markerar. Annars kan det bli som ett tyst medgivande och det vill vi definitivt inte visa mot det här.”
Sjukt att det här skall behöva hända. Och extra konstigt att det sker efter en match med rimligt resultat. Visst hände IFK Kalmar med målmässigt rätt länge i matchen. Men det är ju inte ovanligt att man tappar lite när målen börjar trilla in. Och fyra måls skillnad mellan serieledarna och ett bottenlag, det är fullt normalt.
I dag har Häcken vunnit med 2–1 mot Eskilstuna. Därmed är Häcken fortsatt sju poäng bakom Rosengård och fyra bakom KDFF. Lite illavarslande att de båda lag som skall spela playoff mot Champions League på onsdag har knackig form. Häcken fick verkligen kämpa för de tre poängen och Rosengård låg under med både 1–0 och 2–1 mot Kalmar.
I elitettan tappade Alingsås två viktiga poäng i toppstriden i dag när Bromölla kvitterade på övertid. Vid seger hade Alingsås legat på damallsvensk uppflyttningsplats efter 20 omgångar. För under söndagen är det toppmöte mellan Växjö och Uppsala.
Lek med tanken att toppmötet slutar oavgjort samtidigt som IFK Norrköping vinner i Sundsvall. Då har vi fyra lag inom tre poäng i toppen av elitettan.
I botten avgjordes nog bottenstriden på övertid i Karlskoga. Rävåsen ledde länge med 1–0 mot Team TG. Men Umelaget kvitterade i slutet av den ordinarie tiden. Och i femte övertidsminuten avgjorde Alexandra Sandström. Därmed har TG nu sju poäng ner till strecket. Det lär inget av bottenlagen ta ikapp.
Så en kort internationell utblick. WSL startade i går med match mellan Brighton och Arsenal. Där fick Emma Kullberg en riktig mardrömsstart. Hon hakade i Stina Blackstenius och åkte på en målchansutvisning redan i sjunde minuten. Blackstenius hade en bättre dag och gjorde Arsenals andra mål i 4–0-segern.
De 24 sista minuterna fick Lina Hurtig hoppa in och debutera. Hon bytte av just Blackstenius.
Även Frauen-Bundesliga hade premiär i går. Där blev det mållöst mellan Frankfurt och Bayern München. I dag har Wolfsburg inlett säsongen med 4–0-seger mot Essen. Där fick Rebecka Blomqvist spela sista kvarten.
I det italienska toppmötet Juventus–Roma vann Juve med 1–0. Linda Sembrant var avstängd. Men Amanda Nildén spelade hela matchen som högerback och Evelina Duljan hoppade in sista fem minuterna.
I dag var det även ligapremiär i Spanien. Barcelona vann med 2–0 mot Granadilla Tenerife. Fridolina Rolfö spelade hala matchen. Tenerife försvarade sig länge väldigt bra. Barcelona kom inte till många avslut mot mål före paus. Länge skapade man bara chanser på hörnor, och det krävdes ett turmål för att spräcka nollan. En försvarsrensning täcktes av Geyse och studsade in i mål. Caroline Graham Hansen satte tvåan med ett fint distansskott från mer eller mindre stillstående.
Noterbart är att Viaplay inte längre har kvar rätten till spanska Liga Iberdrola. Vill man se de spanska matcherna får man göra som med Champions League, kolla på DAZN på youtube. Fördelen med det är att det erbjuds långa och matiga klipp med höjdpunkter.
Vi står inför en spännande damfotbollshelg. Själv inleder jag den på Kristianstads fotbollsarena och den superintressanta toppmatchen Kristianstad–Hammarby.
På väg in på arenan mötte jag Elisabet Gunnarsdottir som sa att hon hade satt ihop sin konstigaste startelva. Och med tanke på hur mycket hon brukar röra runt i laget lär det vara något i hästväg. Hon hintade att Emma Petrovic kommer att spela mittback.
Känns som att Hammarby är rätt klar favorit i den här matchen, även om gästerna också har lite strul i truppen, bland annat på målvaktssidan. Man har även Elise Kellond-Knight på bänken. Kan det ha att göra med att det var här hon skadade knät för drygt två år sedan?
Spanska nyhetsförmedlaren Relevo har i dag gått ut med att Uefa förbereder en Nations League för damer. Det tycker jag är en bra idé, med tanke på att vänskapsmatcherna ofta är intressantare än VM- och EM-kvalmatcherna.
UEFA prepara la Nations League femenina
📌 Ya se está trabajando en su puesta en marcha. 📌 Las fechas aún están por concretar. 📌 El objetivo es potenciar el fútbol femenino de selecciones y su funcionamiento será similar al masculino.
Genom införandet av Nations League får de olika nationerna fler matcher mot mer jämbördigt motstånd samtidigt som värdet av matcherna ökar.
Apropå Spanien sköts helgens premiäromgång i den spanska ligan upp eftersom domarna har gått ut i strejk som protest mot såväl ersättningar som arbetsförhållanden. Vi får se om någon lösning kan nås innan nästa omgång, som inleds på lördag.
I Sverige skrev trion Tess Olofsson, Almira Spahic och Ida Kellström under måndagen historia genom att bli den första kvinnliga domartrio att döma en elitmatch på herrsidan. Kul.
För första gången någonsin har en match i @SuperettanSE letts av en trio kvinnliga domare ⭐️
Tess Olofsson, Almira Spahić och Ida Kellström dömde gårdagens match mellan Trelleborg och ÖIS på Vångavallen 💪
Slutligen hade jag missat att Tabitha Chawinga är tillbaka i europeisk ligafotboll. Mycket överraskande har hon hamnat i den italienska ligan och fjolårets ligafemma Inter.
Chawinga är utan tvekan den bästa spelare jag sett i damallsvenskan. Hon är dessutom en given kandidat till alla individuella pris som finns – om hon spelar i en liga som går att följa. Det skall bli väldigt spännande att följa den tidigare Kvarnsvedenforwarden i Inter.
Jag kan inte säga att jag är förvånad över att hon inlett med att göra tre mål på de första två omgångarna. Kom ihåg att hon gjorde fantastiska 26 mål i damallsvenskan 2017 för ett lag som åkte ur serien.
En blogg om internationell damfotboll 