Lisa Dahlkvist var chanslös mot Ranegie

I går var jag med och valde ut Västsveriges bästa idrottare 2011. Och ju mer jag tänker på det, desto mer skäms jag över resultatet.

För första gången någonsin valde vi ut en idrottare som inte ens platsar i landslagstruppen i sin sport som bäst i väst. Hur gick det till?

När IJK, Idrottsjournalisternas klubb i Göteborg, har sitt årliga julbord har vi årligen omröstning om årets idrottsprestationer i Västsverige. Kandidater är alla idrottare som tävlar för klubbar i väst under året.

Utöver att vi korar årets idrottare väljer vi ut två stjärnskott (ett manligt och ett kvinnligt) samt årets lag. I år tillkom två priser: dels årets ledare, dels ett hederspris till någon som gjort något viktigt för idrottsrörelsen.
Stjärnskotten blev Frederik Andersen (Frölunda/ishockey) och Angelica Augustsson (Onsala Ryttarförening/hästhoppning). Årets lag blev Göteborgs FC – kul. Årets ledare i Västsverige heter Erik Hamrén, och hederspriset gick självklart till Patrik Sjöberg.

Däremot var alltså valet av årets idrottare långt ifrån självklart – i min värld.
Mathias Ranegie vann skytteligan i Europas 24:e bästa liga. Men han är inte ens nära att platsa i truppen till Sveriges A-landslag, när alla utlandsproffs är med.
Trots det vann han en förkrossande seger i omröstningen om Västsveriges bästa idrottare. Han fick nästan dubbelt så hög poäng som tvåan.

Som ni förstår röstade jag inte på Ranegie. Han är duktig, men väldigt långt ifrån bäst i väst. Jag röstade på Robin Söderling som etta, och Lisa Dahlkvist som tvåa.

Söderling vann fem ATP-turneringar under året, och var en av världens tio bästa spelare innan han blev sjuk. Dahlkvist kom fyra i VM:s skytteliga i fotboll. Men som jag hörde några kollegor säga: ”det var ju damfotboll…”
Dahlkvist kom för övrigt fyra även i omröstningen om Västsveriges bästa idrottare. Tvåa slutade Isabelle Gulldén (Sävehof och Viborg/handboll), och trea Viktoria Helgesson (Tibro KK/konståkning).

Sydkoreas stjärna skojade med Arsenal

Göteborgs FC ställs mot Arsenal i kvartsfinal av Champions League i mitten av mars.

Medan Göteborg tappar centrala mittfältare av landslagsklass på löpande band – Lisa Dahlkvist, Jenny Hallstensson, Linda Sembrant och Ingvild Stensland – så är de engelska mästarinnorna på en liten turné i Japan. Härom dagen ställdes de mot årets överlägsna japanska mästarinnor, Inac Leonessa från Kobe.

I Inac finns sju världsmästare från i somras, bland annat Ayumi Kaihori och Homare Sawa, som ju båda kom med i världslaget. Men det var en annan spelare som stal showen i 1–1-mötet.

Sydkoreas 20-åriga supertalang Ji So-Yun hade garanterat redan varit en världsstjärna om hon spelat för en bättre nation.
Men med mål som det här lär vi få höra mer från henne framöver.

Kolla bara hur elegant hon glider förbi Irlands landslags lagkapten Ciara Grant (7) och Gilly Flaherty (5), för att sedan placera in bollen elegant bakom Irlands landslagsmålvakt Emma Byrne. Högsta världsklass.

Bara för Johanna Almgren, Sara Lindén och de andra Göteborgsspelarna att göra om…

Att So-Yun är bra är ingen nyhet. Hon kom tvåa bakom tyska Alexandra Popp i skytteligan i U20-VM i Tyskland i fjol på åtta mål. Sydkorea tog brons då, och So-Yun blev utnämnd till turneringens näst bästa spelare.

Här är en hyllningsfilm till henne från det mästerskapet. Den innehåller ett par riktigt läckra mål.

Till sist tänkte jag testa google, om jag kan lura in lite internationella läsare…

See South Korea Star make fool of the whole Arsenal defence. This is a spectacular goal from the huge talent Ji So-Yun, playing for japanese champions Inac Leonessa of Kobe.

De svenska lagen slår ur underläge i Champions League

När det börjar hetta till på allvar i Champions League ställs LdB Malmö mot tyska topplaget FFC Frankfurt och Göteborgs FC får ta sig an Englands stolthet Arsenal.

Jag skrev inför åttondelsfinalerna att det var då det började bli intressant. Det var en sanning med väldigt stor modifikation. För när Turbine Potsdam kör över Glasgow City med totalt 17–0 och Lyon kan vila folk och ända slå ut Sparta Prag med totalt 12–0 så är inte intressant det ord som bäst beskriver matcherna.

Klart är att damernas mästarcup definitivt hade mått bättre av ett system som liknar herrarnas, där de bästa nationerna kan ha upp till fyra deltagande lag. Då hade Sverige, Tyskland, Frankrike, Ryssland, Danmark och några länder till fått med fler starka lag, och omgångarna fram till kvartsfinal hade inte blivit samma transportsträcka som i år.

För mästarlaget Lyon blir troligtvis även kvartsfinalen mot danska Bröndby en transportsträcka – förutsatt att Lotta Schelin fortsätter att vara frisk och i form. Franska Lyon har i och för sig många bra spelare vid sidan av vår strålande Lotta, som Sonia Bompastor, Louisa Necib, Camille Abily och Lara Dickenman. Men det är när Schelin sätter fart som laget lyfter. Och det lär man göra minst till semifinal.

Där väntar med stor sannolikhet de två senaste årens finalmotståndare, de regerande tyska mästarinnorna Turbine Potsdam, anförda av Anja Mittag och Afrikas bästa spelare, Ekvatorial-Guineas Genoveva Anonma. Och ledda för 41:a säsongen i rad – troligen världsrekord – av tränaren Bernd Schröder. Han firade 40-årsjubileum som Potsdamtränare tidigare i år. Schröders lag skall vara en klass bättre än deras ryska kvartsfinalmotståndare, Rossiyanka. Det skulle således vara en megaskräll om inte Antonia Göransson når semifinal på landslagskompisen Sofia Jakobssons bekostnad.
Noterbart är också att damallsvenska skyttedrottningen Margret Lara Vidarsdottir (isländskan delade ju segern med Manon Melis) är spelklar för Potsdam till kvartsfinalen.

Det lag av Lyon och Potsdam som vinner den semifinalen har bra chans att till slut även få lyfta pokalen i München den 17 maj. För den andra finalhalvan ser lite svagare ut. Och där finns Sveriges båda representanter.

Göteborgs FC ställs mot engelska mästarinnorna Arsenal LFC. Med flera engelska VM-spelare (exempelvis Faye WhiteStephanie Houghton, Rachel Yankey och Ellen White) samt den skotska måldrottningen Julie Fleeting, och stor vana vid Champions League-slutspel så är Arsenal mycket knappa favoriter. Men det är nästan 50-50-läge. Och skulle Göteborg byta flyktade Lisa Dahlkvist mot Marta – som dagens något osannolika rykte säger – så väger det helt klart över i svensk favör.

Hur som är båda de svenska representanterna lite svårbedömda just nu eftersom vi är mitt inne i silly season, och det rör på sig rejält i allsvenskan.

Svenska mästarinnorna LdB Malmö ställs mot Sara Thunebro och Jessica Landströms klubb, FFC Frankfurt. Att tyskorna har ett starkt lag kan man slå fast genom att konstatera att de båda svenska VM-bronsvinnarna på sistone har haft svårt att slå sig in i startelvan. I storsatsande Frankfurt vimlar det ju av världsstjärnor. Några exempel är Nadine Angerer, Ali Krieger, Saki Kumagai, Kerstin GarefrekesFatmire Bajramaj och den nu skadade Kim Kulig, som dock borde vara frisk i mars.

Frankfurt går alltid långt i Champions League, och även om det tyska storlaget i skrivande stund bara ligger trea i Frauen-Bundesliga så måste de trefaldiga CL-segrarna gälla som favoriter med typ 65-35 mot Malmö. Framför allt eftersom de svenska mästarinnorna hade problem med försvarsspelet under hösten. Men även för att man har tappat trion Caroline Seger, Nilla Fischer och Manon Melis. Visst är Ramona Bachmann förstås ett toppförvärv, men Malmö behöver krydda laget med något eller några toppnamn ytterligare för att komma upp på Frankfurtnivå.

Kvartsfinalerna spelas 14/15 och 21/22 mars nästa år. Malmö, Lyon, Potsdam och Arsenal inleder på hemmaplan.
Semifinalerna avgörs 14/15 respektive 21/22 april. Där börjar vinnarna av Lyon/Bröndby och Arsenal/Göteborg på hemmaplan.
Finalen spelas som nämnts i München den 17 maj.

Vet du förresten vilka som vunnit damernas Champions League – eller Womens cup som det tidigare hette – under de tio säsonger turneringen spelats? Här kommer svaren:
2011: Lyon (2–0 mot Turbine Potsdam i finalen)
2010: Turbine Potsdam (7–6 efter straffar mot Lyon)
2009: Duisburg (totalt 7–0 mot ryska Zvezda 2005 Perm)
2008: FFC Frankfurt (totalt 4–3 mot Umeå IK)
2007: Arsenal LFC (totalt 1–0 mot Umeå IK)
2006: FFC Frankfurt (totalt 7–2 mot Turbine Potsdam)
2005: Turbine Potsdam (totalt 5–1 mot Djurgården/Älvsjö)
2004: Umeå IK (totalt 8–0 mot FFC Frankfurt)
2003: Umeå IK (totalt 7–1 mot Fortuna Hjörring)
2002: FFC Frankfurt (2–0 mot Umeå IK)
Notera att 2002 samt 2010 och 2011 avgjordes finalen i en match. Åren 2003–09 var det dubbelmöte som gällde.

Här är fler världsstjärnor på twitter

Vem skall man följa på twitter? Jag har i ett par blogginlägg försökt att leda in alla rådvilla på rätt spår. Nyligen presenterade jag här den stora guiden till damfotboll på twitter.

Förra helgen följde jag upp med ett stort twitter-reportage i Borås Tidning. Där erbjöd jag tips på hur man kan följa spännande idrottare inom en mängd olika sporter.

Här är länken till min lista över idrottens mest välkända twittrare. Där finns Cristiano Ronaldo, Dirk Nowitski, Lewis Hamilton, Emma Johansson, Pia Sundhage, Usain Bolt, Isabelle Gulldén, Malin Baryard-Johnsson, Anja Pärson, Caroline Wozniacki med fler.

Och här är själva reportaget, som bland annat innehåller en intervju med Dalsjöfors kanadensiska VM-spelare Emily Zurrer och deras amerikanska lagkapten Alex Singer.

När det gäller twittrande fotbollstjejer rekommenderar jag gärna roliga Olivia Schough i Göteborgs FC.
Dessutom konstaterar jag nöjt att två av mina favoritspelare nu äntligen finns att följa på twitter, nämligen Lisa Dahlkvist och Johanna Almgren.

Fem döda matcher i Champions League

På onsdag och torsdag avgörs åttondelsfinalerna i Champions League. Avgörs och avgörs förresten. Fem av dem känns redan avgjorda.

Torsdagens möte på Valhalla mellan Göteborgs FC och danska Fortuna Hjörring tillhör de tre som känns riktigt intressanta. Fast kunde Göteborg vinna med 1–0 (mål av Jane Törnqvist) borta på gräs talar det mesta för att de följer upp med ny seger hemma på konstgräset.
Inte minst då danskornas bidrag till VM:s Världslag i somras, den australiska stjärnan Elise Kellond-Knight skadade korsbandet senast, och troligen är borta från fotboll i minst ett halvår.

De andra två riktigt levande matcherna är BröndbyTorres och Rayo VallecanoArsenal.
Bröndby vann med 2–1 hemma mot italienskorna, och behöver nog göra mål på bortaplan för att hålla undan.
Arsenal fick 1–1 i Spanien, och är förstås favoriter i hemmareturen.

De övriga fem matcherna känns avgjorda, bland dem Ldb Malmö mot österrikiska Neulengbach, där Malmö har med sig 3–1 till hemmamötet. Sofia Jakobsson gjorde tre mål när hennes Rossiyanka vann med 4–0 borta mot Voronezh. Och Lotta Schelin gjorde två när Lyon vann med 6–0 i Prag.

Så här spelas returerna:
Onsdag:
Arsenal–Rayo Vallecano (Står 1–1)
Rossiyanka–Voronezh (4–0)
Lyon–Sparta Prag (6–0)
Torres–Bröndby (1–2)
Paris Saint-GermainFrankfurt (0–3)

Torsdag
Ldb Malmö–Neulengbach (3–1)
Göteborgs FC–Fortuna Hjörring (1–0)
Glasgow CityTurbine Potsdam (0–10)

Leende Lotta – en given galadrottning

Det hade förstås varit en skandal om inte underbara Lotta Schelin hade fått diamantbollen i år.
Hon är bara bäst – på alla sätt. Det var verkligen ett rent nöje att bevaka damlandslaget i Tyskland i somras. En stor del av nöjet var den alltid leende Lotta, som jämt fick mig på gott humör. Både för hennes grymma fotbollsform, och för hennes sätt att möta oss i världspressen. Lotta är verkligen en fantastisk representant för Sverige – och en värdig vinnare.

Synd däremot att folket hemma i sofforna inte är redo att ha en gemensam omröstning om årets mål med både mål från herr- och damfotboll. För nog skulle Marie Hammarström ha haft det priset?
Att göra sitt livs första landslagsmål, på ett så otroligt vackert sätt i ett så avgörande och utsatt läge – klart det borde ha prisats med mer än bara ett VM-brons. Synd.
Här är det i alla fall.

Annars var det inga skrällar på fotbollsgalan i kväll. Här är damernas övriga vinnare:

Årets målvakt: Kristin Hammarström, Göteborgs FC
Hon var favorit, och vann. Ett bra val. Hammarström har varit stabil hela säsongen. Hon spelade 22 allsvenska matcher, höll 12 nollor – och släppte bara in 13 mål. Men precis som jag tidigare nämnt så saknade jag allsvenskans bästa målvakt Erin McLeod bland kandidaterna. Kanadas VM-målvakt toppade damallsvenskans målvaktsliga på samma räddningsprocent som Hammarström och Caroline Jönsson – trots att McLeod spelade i seriens sämsta lag, Dalsjöfors. En bragd.

Årets back: Charlotte Rohlin, Linköpings FC
Det här var också en favoritseger. Jag har inget att invända, för jag gav Lotta Rohlin högst snittbetyg i den svenska backlinjen under VM. Sara Larsson kändes som främsta utmanaren.

Årets mittfältare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Eftersom jag tidigare kallat Mona Bachmann för damallsvenskans bästa spelare så går det inte protestera mot den här utnämningen heller, även om jag ju gärna hade sett att Lisa Dahlkvist hade fått det här priset.

Årets forward: Lotta Schelin, Lyon
Den mest självklara vinnaren av alla. Klart att Super-Lotta skulle ha det här priset.

Årets allsvenska spelare: Ramona Bachmann, Umeå IK
Se årets mittfältare.

Årets genombrott: Sofia Jakobsson, Umeå IK/Rossiyanka
Ny favoritseger. Jakobsson var favorit, och han visade sig vara en högst värdig vinnare genom att han gjorde hattrick i Champions League senast.

Årets tränare: Torbjörn Nilsson, Göteborgs FC
Även här favoritseger. Torbjörn var förstås ett lysande bra val. Fast visst hade man helst sett en kvinnlig segrare.

Mer allmänt kan man konstatera att tjejerna var flera klasser bättre än herrarna i kategorin tacktal. Lotta Schelins passning till Zlatan Ibrahimovic om vem av dem som vunnit Champions League var bäst. Zlatans kontring om att han har några fler guld- än Lotta har diamantbollar var ett bra försök, men höll inte Schelinklass…

Mest spännande var annars att få höra schweiziska Ramona Bachmann tacka på god svenska med mer skön västerbottnisk accent än schweizertysk brytning. Jag har lyckats missa att Bachmann pratar så bra svenska. Men hon har ju varit här i fyra säsonger nu, så jag borde inte vara förvånad.
Hon blir ett lysande nyförvärv i Ldb Malmö som ersätter Caroline Seger och Nilla Fischer med Bachmann – och blir minst lika starkt 2012.

Är du sugen på att läsa fler hyllningar av Lotta Schelin? Här är länken till min krönika efter bronsmatchen mot Frankrike.

Varför är Sara Lindén så långt ifrån landslaget?

I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.

Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.

Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:

62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.

Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.

De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.

Snett ute om Djurgården och Umeå

En vecka har gått sedan LdB Malmö lyfte Kronprinsessan Victorias pokal för andra året i rad. Det är därmed hög tid att kolla BT:s damallsvenska tips.
Det var jag som stod för det tipset. Och det publicerades dagen före premiären på damallsvenskan. Det såg ut så här:

1) Göteborgs FC (slutplacering: 2)
2) Tyresö FF (4)
3) LdB FC Malmö (1)
4) Linköpings FC (6)
5) KIF Örebro (5)
6) Umeå IK (3)
7) Piteå IF (10)
8 ) Jitex BK (9)
9) Kristianstads DFF (7)
10) Hammarby IF (11)
11) Dalsjöfors Goif (12)
12) Djurgårdens IF (8)

Som synes prickade jag bara helt rätt på KIF Örebro. Men det var ju å andra sidan självklart att de skulle sluta femma…

Guldstriden först:
Jag trodde att guldstriden skulle stå mellan tre lag. Där hade jag helt rätt. För mina tre kandidater hade guldchans ända fram till slutomgången. Att tippa Göteborgs FC som segrare var ett tips med hjärtat. Jag ville ju så gärna att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén skulle få lyfta pokalen.
Det blev LdB FC Malmö som vann. Jag trodde att de skulle få lida för att Therese Sjögran skulle spela för Sky Blue i WPS halva året samt för förlusterna av Pavlina Scasna och Kathryn Gill. Därför tippade jag bara dem som trea.
Det var en grov felkalkyl. Dels för att Sara Björk Gunnarsdottir visade sig vara ett utmärkt nytillskott. Men också för att man fick ihop laget bra i våras, och faktum är ju att LdB blev sämre på hösten sedan Sjögran och Caroline Seger anslutit.

Så till de två lag jag missbedömde mest:
* Först hatten av för Djurgården, som var klart mycket starkare än jag trott. Men hade jag läst på bättre hade jag noterat att Stockholmslaget faktiskt hade fyra spelare som tillsammans stod på 211 A-landskamper inför seriestart. Och så talangfulla Emma Lundh och Mia Jalkerud på det. Jag borde ha insett att de inte skulle vara någon seriejumbo.
* Det andra laget som jag underskattade rejält var Umeå. Det berodde på att jag inte förutsåg Ramona Bachmann:s gigantiska betydelse. Schweiziskan var seriens klart bästa spelare.
Och faktum är att om Sofia Jakobsson hade stannat säsongen ut hade laget från Västerbotten mycket väl kunnat ha hamnat ytterligare ett eller ett par pinnhål högre upp.

Till slut nykomlingarna:
Där så överskattade jag väl båda. Jag trodde att Piteå skulle lyftas till en mittenplacering av sin stora hemmapublik. Men truppen var för svag för det. Piteå var dock aldrig nära nedflyttning.

När det gäller Dalsjöfors hoppades jag att de skulle slippa jumboplatsen, och tippade med hjärtat. Det var ett tips som var grymt nära att slå in. För Dalsjöfors var uppe på näst sista plats under cirka 20 minuter av andra halvlek i allra sista omgången.
Men i praktiken åkte laget ut redan i vintras, när klubbledningen inte fattade att de hade en alldeles för svag spelartrupp. Vårens upplaga av Dalsjöfors var sämre än det lag som spelade upp klubben, och tillhör ett av de allra sämsta lag som någonsin spelat i damallsvenskan. Så totalt sett var jumboplaceringen självklar.
Man tog dock in nödvändiga förstärkningar under sommarens transferfönster, och gjorde en hyfsad höst. Mycket för att Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod visade sig vara seriens bästa målvakt. Men även om Boråslaget var mycket stabilare på hösten, så hamnade man faktiskt till slut på nedflyttningsplats (näst sist) även i hösttabellen.

Utan något Boråslag i damallsvenskan kommer BT:s satsning på damallsvenskan av förklarliga skäl att minskas ganska rejält nästa år. Tråkigt.

Schelin i toppform inför mötet med Tyskland

Under helgen är det landslagsuppehåll i damligorna runt om i världen. Uppehållet varar in i nästa vecka. Och då – på onsdag – skall äntligen Sverige spela sin första match sedan VM-succén.

Vårt affischnamn Lotta Schelin verkar har konserverat sin grymma form. Lyons superstjärna leder nämligen skytteligan i franska Feminine division 1 efter elva mål på sex matcher. Lovande.
Och det krävs nog ett formtoppat svenskt bronsgäng för att kunna ha någon chans mot ett revanschsuget Tyskland på bortaplan i Hamburg. Matchen går för övrigt på mitt tyska favoritlag, brunklädda FC St Paulis hemmaplan Millerntor. Där vill säkert tyskorna visa att de borde ha haft en av de europeiska OS-platserna.

Det var från början uteslutande VM-spelare i den svenska truppen. Nu har Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson tyvärr fått lämna återbud på grund av skador.
Fast helt nedslagen är jag inte över det. För det öppnar ju dörren till landslaget för Johanna Almgren. Boråstjejen i Göteborgs FC har haft grym form i höst, och är väl värd att få chansen igen.
Annars tycker jag att Thomas Dennerby skall börja matcha in Antonia Göransson i startelvan. Hon är framtiden i landslaget, och måste få förtroende i träningsmatcher som den här.

Det finns en ledig plats i startelvan eftersom Linda Forsberg är skadad, och kanske måste avsluta sin karriär. Nu är jag fullt medveten om att Göransson inte klarar av att ta Foppas viktiga roll på defensiva, fasta situationer, men Dennerby får fördela om rollerna. För Göransson är en världsspelare i vardande.

Det om onsdagens begivenhet. Redan i helgen spelas det en mängd intressanta landskamper runt om i världen.
På den amerikanska kontinenten avgörs Pan-Amerikanska spelen i Guadalajara, Mexiko. Natten mot söndag svensk tid möts Brasilien och Kanada i gruppfinal i ena gruppen. Båda är klara för semifinal, och eftersom USA inte är med är det högst tänkbart att just Brasilien och Kanada åter ställs mot varandra i finalen på torsdag. Det trots att Brasilien inte direkt kommer till spel med sitt VM-lag.

Reservbetonat i Mexiko alltså. Men knappast i Yaounde i Kamerun.
För där spelas kanske den allra mest intressanta landskampen i helgen. Nu skall nämligen äntligen OS-kvalreturen mellan Kamerun och Nigeria avgöras. Den spelas under lördagen, och Nigeria har med sig 2–1-ledning från sin hemmamatch.
Matchen gäller vilket land som tillsammans med Sydafrika skall representera Afrika vid  OS i London nästa år.
Så här ser för övrigt läget ut i OS-kvalet runt om i världen.

I Europa skall det avverkas två omgångar i EM-kvalet. De flesta matcherna spelas lördag den 22 oktober och onsdag/torsdag (26 och 27 oktober).
Den klart mest intressanta i helgen spelas dock på söndag.

Då tar Spanien emot Schweiz. Det är en glödhet i match i den tuffaste gruppen, grupp 2. Det är den som även innehåller Tyskland. Trots det så verkar få i Spanien bry sig.
För avsparkstiden är högst udda, en söndag klockan 11.00. Och stadion matchen spelas på heter ”Pabellón de la Ciudad del Fútbol 1” i Madrid.
Det låter mer som ett sportfält, än en stadion. Jag googlade anläggningen, men hittade inga bilder. Så stor är den…

Men matchen är som sagt intressant. Schweiz har stjärnor i Lyons Lara Dickenmann och förstås damallsvenskans bästa spelare, Ramona Bachmann.
Och Spanien är på klar uppgång på damsidan. Landet har vunnit EM för F17-landslag två år i rad. Och lagets affischnamn är glödhet.

Hon heter Veronica Boquete Giadans, och fick åtråvärda Michelle Akers Player of the Year Trophy i den amerikanska WPS-ligan i år. Det betyder att ”Vero” – som hon kallas – var den allra bästa spelaren i världens bästa liga.
Det nuvarande Rysslandsproffset (FC Energy Voronezh) vann trofén närmast före Kanadas Christine Sinclair. Bland de nominerade fanns även andra välkända stjärnor som Marta och Abby Wambach.

EM-kvalet går alltså vidare på onsdag och torsdag. Då spelas ytterligare två hyperintressanta kvalkamper. Jag tänker framför allt på Italien–Ryssland och Belgien–Norge på onsdag och Holland–England på torsdag.

Ryskt lag till kvartsfinal i Champions League

Redan innan åttondelsfinalerna i damernas Champions League har spelats står det klart att ett ryskt lag kommer att spela kvartsfinal.
De båda ryska lagen Voronezh (med spanska storstjärnan Vero Boquete) och Rossiyanka (med Sofia Jakobsson) har nämligen lottats mot varandra i åttondelen.

Bland de 16 kvarvarande lagen finns elva nationer representerade. VM visade att damfotbollsvärlden har blivit större, bättre och betydligt jämnare. Kvaliteten på matcherna i Tyskland var ofta riktigt hög. Och det är jag inte ensam om att tycka.
Så här skrev dåvarande Arsenal-stjärnan (numera Barcelona) Cesc Fàbregas på sin twitter den 16 juli:

”Ser Sverige mot Frankrike i VM (damer) och kan inte se någon skillnad på deras spel och vårt. Några av dem är bättre än oss. #Älskar fotboll”

Årets VM var dessutom jämnare än tidigare mästerskap. Det fanns inga riktiga blåbärsnationer med, vilket visade sig genom att bara ett lag med mer än ett måls marginal i första gruppspelsomgången. Och det var USA som slog Nordkorea med 2–0.
På klubbnivå är WCL (Womens Champions League) stoltheten i Europa. Men i de tidiga omgångarna där finns det fortfarande alldeles för många blåbärslag. Och topplagen kan leka sig fram.

Men nu när det återstår 16 lag börjar det bli intressant. Fem länder har två lag vardera i åttondelsfinal. Uöver nämnda Ryssland är det även Tyskland (Frankfurt och Potsdam), Frankrike (Lyon och PSG), Sverige (Malmö och Göteborg) och Danmark (Hjörring och Bröndby).
Det gör att sex länder har varsin representant: Tjeckien (Sparta Prag), Österrike (Neulengbach), Spanien (Rayo Vallecano), England (Arsenal), Skottland (Glasgow City) och Italien (Torres).
Notera att det varken är något lag från Norge eller Holland, de båda länder som tog brons vid senaste Europamästerskapet för landslag – det i Finland 2009.

Så här ser spelas åttondelsfinalerna:
* FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
* Sparta Prag–Olympique Lyonnais
* Neulengbach–LdB Malmö
* Fortuna Hjörring–Göteborgs FC
* FC Energy Voronezh–FC Rossiyanka
* Rayo Vallecano–Arsenal FC
* Turbine Potsdam–Glasgow City
* Bröndby IF–ASD Torres
(Det lag som står först har hemmaplan i första matchen, den 2 november. Returerna spelas den 9 november. Laget i fetstil är min favorit till segern i dubbelmötena)

Intressantast är tveklöst mötet mellan Frankfurt och PSG. Det är två stjärnspäckade lag, och med spelare som Laure Boulleau, Laure Lepeilleur, Elise Bussaglia och Katia bör PSG ha kapacitet att skaka Jessica Landström och Sara Thunebro:s Frankfurt.
Minst intressant är matchen mellan Bröndby och Torres. Vinnaren i den matchen lär bli drömlottning i vårens kvartsfinal.

I Sverige har turneringen hittills fått närmast pinsamt liten uppmärksamhet. Det fick vår storstjärna Lotta Schelin att skriva så här på twitter dagen efter sextondelsfinalerna:

”Grattis till alla svenskar som dönar vidare i CL! Kanske fotbollsgalans arrangörer kalkylerar detta i framtiden!? #kanjuvaaktuellt”

Sveriges största nyhetsbyrå (TT) redovisade bara Malmös och Göteborgs resultat från sextondelsfinalernas första match.
I torsdags eftermiddag, i samband med returerna, mejlade jag följande fråga till TT:

”Jag undrar varför ni inte kommer med resultaten från slutspelet i damernas Champions League (fotboll)? Det spelades 16-delsfinaler med svenskt intresse på flera håll i går. Tycker att alla resultaten från 16-delsfinalerna borde ha funnits med i ert utbud. Tror att de har minst lika stort allmänintresse som exempelvis resultaten från innebandyns champions cup eller italienska serie b.”

Jag fick aldrig något svar på mejlet. Men det blev bättre upp.
För på kvällen kom TT med både resultat och målskyttar från samtliga den kvällens matcher. Hoppas det inte var en engångsföreteelse, utan att TT fortsätter att rapportera från WCL.

LdB Malmö försvarar SM-guldet

Jag håller verkligen båda tummarna för att Boråstjejerna Johanna Almgren och Sara Lindén får lyfta SM-bucklan kring 16.00 lördagen den 15 oktober.
Men jag tror det inte.

För trots att LdB Malmö varit helt ur balans den senaste tiden så är det upplagt för skånskorna att försvara sitt guld i damallsvenskan. Malmö har klart lättare program än båda sina huvudkonkurrenter Göteborgs FC och Tyresö FF.

LdB skall först åka till Stockholm nästa tisdag och möta allsvenskans för tillfället klart sämsta lag, Hammarby. Bajen har den senaste månaden torskat med 8–1 mot Tyresö och 6–0 mot Göteborg. Det skulle förvåna mig om Malmö gör färre än fem mål på det redan nedflyttningsklara bottenlaget. Det är dags för Manon Melis att få i gång målskyttet igen.
Sedan avslutar Malmö hemma mot KIF Örebro. Närkelaget är utan tvekan en högklassig motståndare, som dessutom varit bättre borta än hemma. Men Örebros form är svag med bara två segrar (Hammarby och Jitex) på de sex senaste omgångarna. Och det finns så mycket klass och vinnarskalle i Malmö att jag tror att mästarinnorna tar sex poäng på de två avslutande omgångarna. Nilla Fischer och Caroline Seger kommer inte att acceptera något annat…

Och då blir pressen tuff på nuvarande ledarna i Tyresö. Jag hoppas verkligen att guldet inte hamnar hos Tyresö. Inte för att jag har något emot klubben, eller spelarna. De jag träffade under VM är tvärtom kanontjejer. Annica Svensson är grymt trevlig och Josefine Öqvist så sprudlande spontan att man måste tycka om henne.
Nej, orsaken till att jag inte vill se Tyresö som mästarinnor är att det jag sett av dem så tycker jag att de spelar den tråkigaste och minst publikfriande fotbollen av de tre guldkandidaterna. Och jag vill att välspelande lag skall triumfera.
Jag tror dock att Tyresö tar tre poäng på söndag, borta mot ett formsvagt KIF Örebro. Men sedan känns risken uppenbar att det blir kryss i slutomgången i toppmötet med Göteborg. Därför stannar guldet i Malmö.

Göteborg då? Jo GFC har fyra raka segrar och är urstarkt hemma på Valhallas konstgräs. Man vinner därför mot årets positiva överraskningslag Kristianstad på måndag. Men Göteborgslaget är tveklöst svagare på bortaplan.
Och med tanke på att laget inte pallat med trycket hittills när de spelat avgörande matcher, så tror jag inte på guld till Göteborg. Det trots att Lisa Dahlkvist som bekant har svensk fotbolls största vinnarskalle…

Jag tycker verkligen jättemycket om den bollvårdande fotboll Göteborg spelar under Torbjörn Nilssons ledning. Och jag hoppas som sagt att Johanna Almgren och Sara Lindén skall få bli svenska mästarinnor.
Men tyvärr är det inte bra för damfotbollen med ett västsvenskt guld. GFC har ju inte på något sätt lyckats vinna göteborgarnas hjärtan, och laget har ett genomuselt publiksnitt. Bara Djurgården och Jitex ligger efter i den allsvenska publikligan.

Den stora guiden: Så hänger du bäst med på twitter

Jag har ju nämnt att jag fastnat på twitter. Som fotbollsälskare har jag förstått försökt få örnkoll på de vassaste twittrarna både inom herr- och damfotboll.
Här är fokus på damerna.

Hur får man då bästa greppet om damallsvenskan och den internationella damfotbollen på twitter?
Skaffa dig ett konto på www.twitter.com. Det är enkelt. Sedan är det bara att välja vilka man skall följa. Börja med:
* Womens Soccer United. Där rapporteras laguppställningar och resultat från matcher över hela världen. Lägg till…
* Daniel som rapporterar svenska nyheter på engelska till resten av världen och du har lagt en väldigt bra grund.

Och när man väl har lagt sin grund gäller det att bygga vidare på ett kreativt sätt. En vägg bör bestå av klubbars officiella twitterkonton. Här är några allsvenska:
* Göteborg FC
* Linköpings FC
* Djurgården
* Umeå IK:s blogg
* Hammarby
* Kristianstad
* Kif Örebro
* Vittsjö GIK

En annan vägg skall förstås bestå av spelare. Landslagsspelarna har jag redan skrivit ett inlägg om (länk nedan). De skall man naturligtvis följa allihop. Här är några damallsvenska twittrare till:
* Lisa Ek, Göteborg
* Olivia Schough, Göteborg
* Emma Berglund, Umeå
* Emelie Ölander, Örebro
* Louise Fors, Linköping
* Maria Karlsson, Jitex
* Thora Helgadottir, Malmö
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö
* Erika Karlsson, Piteå
* Stephanie Labbé, Piteå
* Melissa Tancredi, Piteå
* Jennifer Nobis, Piteå
* Alex Singer, Dalsjöfors
* Emily Zurrer, Dalsjöfors
* India A Trotter, Dalsjöfors

Man får inte ihop någon bärande vägg av allsvenska tränare, men två hittar vi i alla fall:
* Denise Reddy, Linköping
* Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad

Däremot bör en bärande vägg bestå av de bästa damfotbollsdebattörerna i landet. Där har ni:
* Alva Nilsson, Fotbollsflatan
* Marcus Bühlund, Eurosport
* Susanna Andrén, Radiosporten
* Rainer, FrauenFussball Schweden
* Madde Werner
* Linda Wijkström, Generalsekreterare i EFD – Elitföreningen Damfotboll

När du nu har fyra väggar kanske du skall ha med de officiella twitterkontona för EM i Sverige och amerikanska WPS-ligan:
* EM i Sverige 2013
* WPS, Women’s Pro Soccer

När det gäller twittrande spelare har jag en uppdaterad lista här. Men jag har också gjort ett reportage i BT om twitter i all idrott, och här är länken till listan över idrottens mest välkända twittrare. Den rymmer även de mest kända Sjuhäradsidrottarna på twitter.

Därmed återstår bara att lägga till en twittrare, men den är viktigast av alla. Du måste ju förstås följa mig:
* Johan Rydén

Lycka till.

24 svenska spelare i Champions League

Nu har första matchen i samtliga sextondelsfinaler i damernas Champions League spelats klart.
Ldb Malmö är illa ute, men chansen finns trots allt att alla lag med svenska spelare går vidare till åttondelen utom ett. Stabaek och Frankfurt möts ju, så ett svensklag måste försvinna.
Och det är många spelare det handlar om. Hela 24 har spelat i den här omgången – om jag har räknat rätt.

Medan vi bara har fyra spelare (Zlatan Ibrahimovic, Olof Mellberg, Kim Källström och Walid Atta) i herrarnas champinjonliga så vimlar det av svenska spelare i damernas cup.
Framför allt har vi ju två svenska lag med i leken.
Göteborgs FC har redan i praktiken säkrat sin plats i åttondelsfinalen. 4–0 kan GFC aldrig tappa hemma mot Osijek.
För Malmö ser det alltså värre ut. Men Nilla Fischer:s 2–1-reducering i 89:e minuten, borta mot italienska Tavagnacco kan vara guld värd. Nu räcker det ju med 1–0 hemma för att Malmö skall avancera. Och det känns väl inte omöjligt, även om Malmö verkar vara ur slag för tillfället.

Men svenskor har gjort bra ifrån sig även i utländska klubbar. Totalt hittar jag alltså 24 svenska spelare, som tillsammans gjort sju mål i den här omgången. Här är samtliga:
För Göteborg spelade hela tolv svenskor, nämligen: Kristin Hammarström, Linda Sembrant (två mål), Jane Törnqvist, Lisa Ek (ett mål), Lisa Dahlkvist, Linnea Liljegärd (ett mål), Sara Lindén, Marlene Sjöberg, Jenny Hallstensson, Catrine Johansson, Johanna Almgren och Anna Ahlstrand.
För Malmö spelade sju svenskor: Emma Wilhelmsson, Malin Levenstad, Nilla Fischer (ett mål), Frida Nordin, Therese Sjögran, Lina Nilsson och Caroline Seger.
För Lyon gjorde Lotta Schelin mål redan i tolfte minuten. Men det blev allt från den svenska storstjärnan i 9–0-segern mot Olimpia Cluj från Rumänien. Schelin blev utbytt i halvtid.
Och Sofia Jakobsson fastställde på övertid slutresultatet 2–0 för ryska Rossiyanka borta mot Twente.
Antonia Göransson spelade 90 minuter för tyska storklubben Turbine Potsdam vid 6–0-segern borta mot isländska Thor. Jessica Landström spelade från start (men byttes ut efter 62 minuter) medan Sara Thunebro (inbytt i 81:a minuten) fick börja på bänken när Frankfurt föll med 1–0 borta mot Stabaek. Däremot spelade inte skadade Amelie Rybäck för norskorna.
Returerna spelas 5 och 6 oktober.

Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen

Har jag fattat rätt finns numera även den underhållande Göteborgsspelaren Linda Sembrant på twitter. Fast tyvärr har hon valt att ha sitt konto stängt.
Man måste alltså ha klartecken från Sembrant för att följa henne. Tråkigt. Det som gör twitter kul är ju att alla kan följa vem som helst.
Men, men. Man kan följa Sembrant på annat sätt.

Redan under VM hade hon och min VM-favorit Lisa Dahlkvist startat bloggen ”Sommar med Sempan och Dala”.
Jag hittade den precis efter VM, och har sedan följt den med jämna mellanrum. Den är helt klart läsvärd. Båda skriver roligt, och har härlig distans till det de håller på med.
Jag fick aldrig läge att prata något med Sembrant under VM, men hon verkar definitivt vara en skön tjej med rejält med glimt i båda ögonen.
Vad sägs till exempel om den här beskrivningen av kompis Dahlkvists segermål mot Nordkorea:

”Denna kvinna sparka oss till kvartsfinal! Dämpade bollen med musen och sköt distinkt in den i nätmaskorna!! Hur jävla KULT är inte det? Min romie!! Född under det bästa året –> 87!!

Visst är det väl världsklass?
Men nej, en så detaljerad beskrivning av Dahlkvists bollmottagning hade jag aldrig vågat köra i BT…

Fler skäl att älska Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist i fokus

Under VM skrev jag ett par hyllningar till den underbara vinnarskallen Lisa Dahlkvist.
Först här och sedan också här.
Efter mästerskapet i Tyskland har Dahlkvist fortsatt att imponera med grym vinnarinstinkt.

I onsdags var hon med Göteborg FC:s trupp till cupmatchen borta mot Limhamn/Bunkeflo. Tanken var Dahlkvist skulle vilas, eftersom hon hade varit på planen i 527 av de 540 minuter Sverige spelade i VM.
Inramningen med 366 åskådare på Brovallen i Bunkeflostrand borde inte heller ha lockat Dahlkvist till spel.

Men Lisa vill inte vila. Så med en kvart kvar att spela, i ledning med 6–0, gick Lisa enligt GP fram till tränare Torbjörn Nilsson och frågade om hon inte fick byta av Sara Lindén, som ju då redan hade gjort två mål.
Torbjörn tyckte inte att det var så smart att byta in sin mittfältsstjärna i det skedet – och Lisa fick sitta kvar på bänken.

I går såg jag det allsvenska toppmötet mellan Ldb Malmö och Göteborg på Tv4sport.
Först skall sägas att jag var besviken på publiksiffran – bara 1 203 på Malmö IP.
Och att jag även var besviken på spelkvaliteten.
Jag förväntade mig kanske inte VM-klass, men trodde att det skulle bjudas mycket bättre fotboll än den jag fick se.
Malmö hade ändå nio landslagsmeriterade spelare i sin startelva, och Göteborg sju. Med tanke på det var både passningskvalitet och tempo besvikelser.

Lisa Dahlkvist blir jag däremot sällan besviken på.
Kommentatorn Daniel Kristiansson – nej, han har inte tagit semester efter VM – berättade i halvtid för Dahlkvist vad Torbjörn Nilsson hade sagt om landslagsmittfältaren.
Nilsson hade sagt att Lisa hade givit sin tränare en riktigt hård blick på en av veckans sena träningar – och då kände Nilsson att Lisa hade kommit över VM.
Dahlkvist förklarade blicken:

”Torbjörn ropade ut att det var fem sekunder kvar att spela. Sedan lät han det gå 15 – så att det andra laget kunde vinna…”

Och jag fick ytterligare ett skäl att älska Lisa Dahlkvists inställning.

Jaja, dags att åter stänga ner bloggen och återgå till semestern. Som jag skrivit förr kanske bloggen återuppväcks igen i höst. Den som lever får se.